FI86642B - En metod att framstaella en vinylpolymer-polyolefinkomposit. - Google Patents

Description

86642

En metod att framställa en vinylpolymer-polyolefinkomposit

Menetelmä vinyylipolymeeri-polyolefiinikomposiitin 5 valmistamiseksi

Uppfinningen avser en metod att tillverka polyolefin-vinylpolymerkom-positpartiklar.

10

Denna uppfinning gäller ett nytt sätt att framställa en polyolefin-komposit vars användningsomräden kan vara att användas som sädant och bearbetas tili olika artiklar, som skumplast eller som en komponent i halvledande skikt pä elektriska kablar. Kompositen bestär av en poly-15 olefin och en vinylpolymer och uppfinningen gäller framställningen av denna komposit genom att polymerisera vinylmonomeren inne i polyole-finpartiklarna.

För att förbättra styvhet, dimensionsstabilitet, tryckbarhet och dylikt 20 hos polyolefiner som skall bearbetas tili olika artiklar eller .som skall förskummas tili skumplast har man försökt blaiuia polyolefinon mod nägon vinylpolymer, tex. polystyren. Pga. polystyrenets läga koinpatibi-litet i polyolefiner har det dock visat sig svärt att erhälla liomogena blandningar mod ett attraktlvt utseende. Kedan vid sinä mängder, 0,2-10 25 vikt-%, fär blandningen nedsatt slaghällfasthet och försäinrat utseende.

För att överbrygga dessa problem har man försökt polymerisera styrenet inne i polyolefinpartiklarna. Huvudsakligen tvä olika metoder att polymerisera styrenet in situ i polyolefinpartiklarna har föreslagits och 30 bäda metoderna bygger pä att man läter styren diffundera in i polyole-finpartiklarna och därefter sker polymeriseringen av styrenet pä i stort sett traditionellt vis. Den främsta skillnaden mellan de tvä metoderna är sättet pä viikot man läter styrenet diffundera in i poly-olefinpartiklarna.

35 I det västyska patentet DE 29 07 662 beskrivs polymeriseringen av styren in situ i flera olika polyolefiner. I denna metod tillsätts styrenet längsamt tili en vattensuspension innehällande polyolefinpartiklarna vid förhöjd temperatur. Detta innebär att impregnering och poly- 86642 2 merisering av styrenet sker samtidigt, med den päföljden att polyme-risationen tenderer att ske mera i ytregionerna av polyolefinpartiklar-na, vilket leder till att polystyrenet anrikas i ytskiktet av polyole-finpartiklarna.

5 I USA-patentet 4.412.938 beskrivs polymeriseringen av styren in situ i etenvinylacetatsampolymerer. I denna metod tillsätts all styren pä en gäng till en vattensuspension innehällande etenvinylacetatsarapolymer-partiklarna. Styrentillsatsen sker vid sä lag temperatur att ingen 10 polymerisering sker. Först när allstyren, eller största delen av styrenet, har diffuderat in i etenvinylacetatsampolymer-part.iklarna höjs temperaturen och polymerisationen börjar. En nackdel med denna metod ar att det räcker flera timmar innan styrenet har diffunderat in i eten-vinylacetatsampolymer-partiklarna. Metoden är med andra ord tidskrävan-15 de.

I denna uppfinning beskrivs framställningen av en polyolefin-vinylpoly-mer komposit med en metod som övervinner tidigare nämnda framställ-ningsmetoders problem och nackdelar. Metoden bibehlller dock de tidiga-20 re nämnda metodernas goda sidor, vilka fämst är att man erhAller en homogen blandning av polyolefinen och vinylpolymeren och att polymeri-sationsprodukten erhills i partikelform.

Metoden enligt uppfinningen är i huvudsak kännetecknad av, att 25 a) impregnering av 10-200 viktdelar vinylmonomer, och 0,01-4,0 viktdelar, räknat pk 100 viktdelar vinylmonomer, av en fri-radikal polymeriserings- initiator, i 100 viktdelar polyolefin-partiklar genom att lAngsamt blanda dessa vid temperaturen 20-30 100°C under kontinuerlig eller diskontinuerlig tillsats av 1-60 vikt-% vatten, räknat pä sammanlagda vikten av vinylmonomer och polyolefin, under bibehällande av polyolefinens partikelstruk-tur; 35 b) beredning av en vattensuspension genom att till ovannämnda blandning, efter avslutad impregnering, tillsätta suspensions-vatten varvid totala mängden vatten blir 80-1000 viktdelar, räk- 3 86642 nat pä 100 viktdelar polyolefin + vinylmonomer, samt stabilise -ringsmedel; c) höjning av vattensuspensionens temperatur för polymerisering av 5 vinylmonomeren.

Fördelaktiga utföringsformer av uppfinningen framgär ur underkravan.

Efter att de 100 viktdelarna polyolefinpartiklar blandats med 10-200 10 viktdelar vinylmonomer samt 0,01-4,0 viktdelar, räknat pä 100 viktdelar monomer, av en fri radikal initiator omröres blandningen sakta vid sä lag temperatur att inget initiatorsönderfall och ingen polymerisering sker, men temperaturen är dock sä hög att polyolefinparti -klarna impregneras med monomeren. Under denna impregneringsfas till-15 sätts en liten del vatten i samma takt som vinylmonomeren impregnerar polyolefinen. Alternativt kan en liten del vatten tillsättas som en sats i början av impregneringen. När all monomer och initiator eller största delen därav har diffunderat in i polyolefinpartiklarna till-sätts suspensionsvatten samt stabiliseringsmedel. Därefter höjs tempe-20 raturen och polymerisationen startar. Efter avslutad polymerisation tvättas och torkas polymerisationsprodukten.

I denna metod för tillverkning av en polyolefin-vinylpolymer komposit sker polyolefinens absorption av vinylmonomeren till en början i fran-25 varo av vatten och därefter i närvaro av endast litet vatten. Detta betyder att monomeren för att kunna tränga in i polyolef inpartiklarna behöver transporteras genom endast litet vatten, vilket innebär att impregneringen är snabbare än i metoden som beskrivs i USA-patentet 4.412.938. Under impregneringen sväller polyoleflnpartiklarna en del 30 beroende pä hur mycket vinylmonomer som tillsatts, men polyolefinens partikelform bibehälls dock.

I Neste Oy's patentansökan 894461 beskrivs en metod för tillverkning av en polyolefin-vinylpolymer komposit i vilken impregneringen sker helt i 35 fränvaro av vatten. I jämförelse med 894461 besitter den nu patent sökta metoden tvä fördelar. För det första än effektbehover pä omrörar-motorn lägre i och med att det vatten som är närvarande under impregne- 4 86642 ringen har en "smörjande" effekt pä polyolefinpartiklarnas omblandning. För det andra finns ingen risk för att partiklarna skall brytas sönder eftersom mellanrummet mellan partiklarna till en början är fyllt med monomer, senare med monomer och vatten samt slutligen ätminstone delvis 5 med vatten.

I det följande beskrivs uppfinningen i detalj:

Polyolefinen 10

Användbara polyolef'Iner inkluderar högdensitetspolyeLen, lägdensitets-polyeten och linjär lägdensitetspolyeten. Polyetenet kan vara som homopolymer eller som sampolymer. Som comonomer kan vara tex. vinyl-acetat, metylakrylat, metylmetakrylat, etylakrylat och -metakrylat, 15 butylakrylat och -metakrylat, vinylklorid, propen eller nägon annan α-olefin. Användbara är även eten-a-olefin-polyen-terpolymerer. Som α-olefin lämpar sig tex. propen, buten, penten, isofren, hexen eller blandningar därav och som polyen tex. hexadien-1,4, hexadien-1,5, heptadien-1,6, 2-metylpentadien-1,4, oktadien-1,7, 6-metylheptadien-20 1,5, oktatrien, dicyklopentadien. I det fall att etenpolymeren är en sampolymer bör etenets andel i sampolymeren vara minst 50 vikt-%.

- Polyolefinen kan även utgöras av polypropen och dess sampolymerer.

Propensampolyinererna bör bestä av över 50 vikt-% propen och comono-25 meren kan vara eten eller nägon α-olefin eller nägon polär omättad monomer.

Eten-vinylacetat sampolymerer har visat sig vara speciellt lämpade som polyolefiner vid tillverkning av polyolefinvinylpolymerkompositer. I 30 detta fall bör vinylacetatens andel i sampolymeren vara 1-35 vikt-%.

Polyolefinen bör vara i partikelform med partikelstorleken 0,5-10 mm, heist 1-6 mm. Dä polyolefinen är i partikelform är det lätt att ästad-komma en god omrörning under impregneringsfasen, vilket är en förut-35 sättning för att vinylmonomerens koncentration skall vara densamma i alla polyolefinpartiklar. För Stora partiklar kan ge problem att halla 5 86642 suspensionen stabil under slutskedet av polymerisationen. För smä par-tiklar kan likasa ge stabilitetsproblem.

Vinylmonomeren 5

Som vinylmonomerer lämpar sig aromatiska vinylmonomer av typen styren och substituerade styrener. Substituerade styrener kan ha substituenten pA bensenringen, sasom i metylstyren, isopropylstyren och klorstyren, eller pA α-kolatomen, sAsom i α-metylstyren och a-etylstyren. Som vi-10 nylmonomer lämpar sig nAgon av ovannämnda eller blandningar därav. Som comonomerer till ovannämnda aromatiska vinylmonomerer kan vara även andra vinylmonomerer tex. akrylonitril, C,-C7 alkylakrylater, C,-C7-alkylmetakrylater, vinylhalider, metakrylonitril, maleinanhydrid, akry-lamid och metakrylamid användas i en mängd pA högst 50 v-%. Styren har 15 visat sig vara speciellt lämpad för tillverkning av polyolefin-vinylpo-lymer-kompositer.

Mängden vinylmonomer 20 Mängden vinylmonomer som polymeriseras i polyolefinmatrisen är 10-200 viktdelar räknat pa 100 viktdelar polyolefin. Mera vinylmonomer än 200 viktdelar ger problem att hAlla polyolefinen i partikelform under imp-regneringen; partiklarna tenderer att agglomerera och forma en homogen fas. Mindre vinylmonomermängd än 10 viktdelar är det inte ändamAlsen-25 ligt att tillsätta, emedan sädana vinylpolymermängder ger endast sma förändringar i utgangspolyolefinens egenskaper.

Initiator 30 Initiatorer som kan användas för att polymerisera vinylmonomeren är iniatorer som konventionellt används vid suspensionspolymerisering och inkluderar organiska peroxider sasom tex. bensoylperoxid, lauroylperox-id, t-butylperbenzoat, t-butyl-peroxy-2-etylhexanat, t-butylperoxid, dikumylperoxid, di-t-butylperoxid, bis(t-butylperoxyisopropyl)bensen, 35 t-butylperoxyisopropylkarbonat, samt azo-föreningar, som tex. azobisi-sobutyronitril och azobisdimetylvaleronitril.

6 86642 Lämpligen används mera än en initiator samtidigt sä att polymerisatio-nen startas vid läg temperatur med en läg-temperaturinitiator och full-bordas vid hög temperatur med en hög-temperaturinitiator. Totala mäng-den initiator kan vara mellan 0,01 och 4 viktdelar, heist mellan 0,1 5 och 1,2 viktdelar, räknat pa 100 viktdelar vinylmonomer.

Impregnering av vinylmonomeren

Det uppfinningsmässiga i denna uppfinning är alltsä att man under vi-10 nylmonomerens impregnering i polyolefinpartiklarna tillsätter kontinu-erligt eller diskontinuerligt i smä satser en del vatten. Detta vatten har tili funktion att uppfylla tomrummet som bildas mellan partiklarna när vinylmonomeren absorberas i polyolefinpartiklarna. Det här vattnet kommer härigenom att minska friktionen mellan partiklarna och säledes 15 förhindra att partiklarna bryts sönder. Pga. den minskade friktionen är ocksä omrörarmotorns effektbehov lägre.

Ett annat utföringssätt av denna uppfinning är att mängden vatten soin tillsätts under impregneringen är mindre än vad som behövs för att 20 uppfylla tomrummet mellan polyolefinpartiklarna. Det här vattnet kan tillsättas allt pä en gäng i början av impregneringen eller kontinuer-; ' ligt under impregneringens gäng. Även i det här fallet minskar vattnet : friktionen mellan partiklarna och härigenom minskar risken för att partiklarna bryts sönder samt omrörarmotorns effektbehov blir lägre.

25 Impregneringen sker sä att man till en reaktor satsar polyolefinparti-klar, styren och initiatorer i vilken ordning som heist. Ifall initia-torn eller initiatorerna är i pulverform löses de lämpligen i en del av eller hela mängden vinylmonomer för att säkerställa att initiatorkon-centrationen blir densamma i de olika polyolefinpartiklarna. Av samma 30 orsak kan ocksä vätskeformiga initiatorer blandas med vinylmonomeren innan de blandas med polyolefinpartiklarna.

Impregneringen startas säledes i fränvaro av vatten, men vatten börjar tillsättas genast som alla polyolefinpartiklar inte längre är täckta av 35 vinylmonomeren. Maximala mängden vatten som tillsätts under impregneringen, dvs. mängden vatten som behövs för att i slutet av impregneringen dä ali vinylmonomer har absorberats av polyolefinpartiklarna 86642 7 helt fylla tomrummet mellan partiklarna, är i storleksordningen 60 vikt-% av sanunanlagda nämgden polyolefin och vinylmonomer. Av totala mängden vatten som är närvarande i suspensionsskedet utgör maximala vattenmängden som tillsätt under impregneringen 6-75 %, närmare bestämt 5 15-60 %. Minimala mängden vatten som kan tillsätts under impregneringen är den vattenmängd som behövs för att fä till stand en minskning av friktionen mellan partiklarna och denna vattenmängd är > 1,0 vikt-% av sammanlagda mängden polyolefin och vinylmonomer.

10 Temperaturen under impregneringen är 20-100°C beroende pä polyolefintyp och vinylmonomertyp, dvs beroende pä hur lätt vinylmonomeren tränger in i polyolefinen. Impregneringstemperaturen skall vara sä lag att i det närmaste ingen polymerisering sker under impregneringsfasen. Impregneringstemperaturen bör säledes beaktas vid val av initiator.

15 För att koncentrationen av vinylmonomer skall vara densamma i de olika polyolefinpartiklarna bör reaktorinnehället längsamt blandas under impregneringen. Omrörarhastigheten uttryckt som ändhastighet hos om-röraren är into kritisk, men skall heist vara inom omrädet 0,1-1,0 m/s. 20 Vid för lag omrörarhastighet kan vinylmonomeren fördelas ojämt mellan polyolefinpartiklarna.

Impregneringen kan avslutas när all eller i det närmaste all vinylmonomer har diffunderat in i polyolefinpartiklarna. Detta kontrolleras i 25 praktiken enkelt genom att ta ett prov av vätskan i reaktorn. Provet separerar snabbt till vattenfas och vinylmonomerfas. När mängden icke absorberad vinylmonomer, som alltsä motsvaras av mängden vinylmonomer-fas i provet, är mindre än 10-20 vikt-% av totala mängden vinylmonomer kan suspensionsskedet inledas. Resterande fri vinylmonomer absorberas 30 av polyolefinpartiklarna i början av suspensionsskedet.

Impregneringen varar i allmänhet 0,2-3,0 timmar beroende pä hur lätt vinylmonomeren tränger in i polyolefinpartiklarna och beroende pä om impregneringen genomförs vid förhöjd temperatur eller ej. Impregnerin-35 gen behöver inte nödvändigtvis genomföras i sana reaktor som poly-merisationen.

8 86642

Beredning av vattensuspensionen

Efter avslutad impregnering tillsätts suspensionsvatten och suspen-sionsmedel, och omrörningshastigheten höjs till i suspensionspolymeri-5 sationssammanhang vanliga värden, dvs till sädana värden att man kan uppehälla en god omrörning i reaktorn och hälla suspensionen stabil.

Som suspensionsmedel kan sädana ämnen användas som konventionellt an-vänds vid suspensionspolymerisation av vinylmonomerer. Nämnas kan tex. 10 vattenlösliga polymerer säsom polyvinylalkohol, polyvinylpyrrolidon och metylcellulosa eller delvis vattenlösliga ämnen säsom kalciumtrifosfat och magnesiumpyrofosfat.

Totala mängden vatten, dvs. mängden vatten som tillsätts under impreg-15 neringen plus mängden vatten som tillsätts för att bereda vattensuspensionen, är inte kritisk men bör vara sä mycket att suspensionen halier under polymeriseringen, vilket betyder 80-1000 viktdelar, närmare be-stämt 100-500 viktdelar vatten pä 100 viktdelar polyolefin + vinylmono-mer.

20

Ifall impregneringen har gjorts vid förhöjd temperatur kan vattnet lämpligen förvärmas till samma temperatur innan det blandas med de vinylmonomersvällda polyolefinpartiklarna. Detta för att undvika att vinylmonomeren pga. den plötsliga temperatursänkningen skall diffun- 25 dera ut ur polyolefinpartiklarna i det fall att det tillsatta vattnets temperatur är lägre än den med vinylmonomer impregnerade polyolefinens .. temperatur.

Polymerisation av vinylmonomeren 30

Polymerisering av vinylmonomeren som absorberats inne i polyolefinpartiklarna sker genom att höja temperaturen i den omrörda reaktorn, varvid intiatorn sönderfaller och initierar polymerisationen. Polymer iser ingen kan genomföras vid en eller flera temperaturer inom tempe-35 raturintervallet 50-140°C. Företrädesvis kan polymerisationen startas vid ldg temperatur 50-90°C och därefter avslutas vid hög temperatur 90-.140°C. Hela polymerisationen vara i allmänhet me lian 5 och 20 timmar.

9 86642

Efter avslutad polymerisation kyls reaktorn och produkten efterbehan-dlas därefter pä, vid suspensionspolymerisation, normalt sätt (tex. tvättning och torkning) och är sedan färdig för vidarebehandling.

5 Polyolefinpartiklarna bibehäller sin partikelform under polymerisatio-nen. Jämfört med de ursprungliga polyolefinpartiklarna är partiklarna efter polymerisationen enbart lite större, beroende pa den absorberade och polymeriserade vinylmonomeren.

10 I’o 1 ymer i sa t. Lonsproduktens egenskaper

Polymerisationsprodukten ger ett homogent intryck och är estetiskt tilltalande. Den i polyolefinpartikeln polymeriserade vinylmonomeren är fördelad pä 0,05-2,0 pm Stora pärlor, vilka är homogent fördelade i 15 polyolefinmatrisen. Koncentrationen av vinylpolymeren är lika stor i mitten som i ytregionerna av partikeln och tillsätts pä basen av IR-mikroskopi.

I och med att vinylmonomeren polymeriseras inne i polyolefinpartikeln 20 konimer en del av den polymeriserade vinylmonomeren att finnns i hoino-polymeriorm och en del i pä polyolefinen grafted form. Även om andelen graftad vinylpolymer är betydligt mindre än andelen homopolymer är dess existens betydelsefull för kompositens morfologista stabilitet under bearbetning.

25

En aspekt av denna uppfinning är att kompositens morfologi är oföränd-rad efter bearbetning, dvs. att vinylpolymeren kvarstär i pärlform med storleken 0,05-2,0 pm, homogent fördelade i polyolefinmatrisen. Bear-betningen av kompositen är enkel beroende pä ett brett temperaturomräde 30 för bearbetning samt lämpligt smältindex vid bearbetningstemperaturen.

Jämfört med omodifierade polyolefiner besitter kompositor som gjorts enligt denna uppfinning förbattrade mekaniska egenskaper säsom härdhet, styvhet och i vissa fall styrka.

35 86642 10

Användning av kompositen

Blandpolymerkompositer som tillverkats enligt denna uppfinning kan användas pä mänga olika sätt, beroende pä främst vilken polyolefin och 5 vilken vinylmonomer som använts samt deras inbördes proportioner.

Sä kan man tex. höja mekaniska styrkan hos mänga polyolefiner genom att insitu-polymerisera en vinylmonomer inne i polyolefinen. Sä kan man tex. höja härdhet och styvhet hos etenvinylacetatsampolymerer och poly-10 propen genom att insitu-polymerisera styren i dessa. Dessa kompositer kan användas som sädana och bearbetas till diverse artiklar.

Kompositerna kan ocksä blandas med andra termoplaster, varvid den resu-lerande kompositen besitter ovannämnda fördelar.

15 Etenvinylacetatsampolymer-polystyren-kompositer kan impregneras med nägot konventionellt bläsmedel, säsom tex. iso- eller n-pentan, och därefter expanderas med vattenänga tili skumplast. En sadan skumplast besitter bättre elastiska egenskaper och bättre motständskraft mot olika kemikalier än polystyrenskum.

20

Polypropen-polystyren-kompositfilmer som tillverkats enligt denna uppfinning kan sträckas i en eller tvä riktningar och kan därefter användas som syntetiskt papper.

25 Etenvinylacetatsampolymer-polystyren kompositer kan vara en komponent i elektriska kablars halvledande skikt vilka härigenom blir lätta att skala av frän kabeln vid kopplingsarbeten.

EXEMPEL

30

Exempel 1

Tili en 10 liters reaktor sattes 50 viktdelar (1000 g) etenvinylacetat-sampolymerpartiklar med diametern 3-4 mm. Etenvinylacetatsampolymeren 35 (EVA) var Neste Oy's kommersiella produkt EVACO B 5028 och innehöll 28 vikt-% vinylacetat och dess smältindex var 5 g/10 min, mätt enligt standarden ISO 1133, 2,16 kg och 190°C. Därefter tillsattes 50 viktdelar 86642 11 styren och som initiatorer azobisisobutyronitriil 0,15 viktdelar, ben-soylperoxid 0,1 viktdelar och t-butylperoxybensoat 0,075 viktdelar. Blandningen omrördes langsamt, 20-20 varv per minut, vid rumstempera-tur. Efter 10 minuters impregnering började vatten tillsättas i sma 5 doser om 3,35 viktdelar med 2-4 minuters mellanrum. Totalt tillsattes 60 viktdelar vatten under 50 minuter. Omrörarens maximala vridmoment var 70 Ncm.

Härefter bereddes vattensuspensionen genom att tillsätta ytterligare 10 290 viktdelar vatten, och som stabiliseringsmedel trikalciumfosfat 1,0 viktdelar och natriumdodekylbensensulfonat 0,03 viktdelar. Härefter höjdes omrörarhastigheten till 200 varv per minut.

Polymerisationen startades genom att höja temperaturen till 55”C och 15 halla den där i tre timmar. Därefter höjdes temperaturen till 90°C over 8 timmar. Efter 1 timme vid 90°C höjdes temperaturen till 120°C over 1,5 timmar och hölls där i 3 timmar.

Efter avkylning tömdes reaktorn och de 4-5 mm stora EVA-polystyren-20 komposit partiklarna tvättades och torkades. Partiklarna var vita och homogena. Med svepelektronmikroskop kunde konstateras att polystyrenet var dispergerat som ca 0,1-0,5 μια stora runda pärlor i EVA matrisen.

Jämförelseexempel 1 : 25

Detta experiment utfördes i enlighet med experiment 1, dock med den skillnaden att inget vatten tillsattes under impregneringsfasen. I detta fall var omrörarens maximala vridmoment 120 Ncm.

30 Exempel 2

Till en 3 liters reaktor sattes 50 viktdelar (300 g) EVACO B 5028 med diametern 3-4 mm. Därefter tillsattes 50 viktdelar styren och som initiatorer 1,5 viktdelar di-cetylperoxydikarbonat och 0,05 viktdelar 35 bensoylperoxid. Blandningen omrördes langsamt, 20-30 varv per minut, vid 25°C. Efter 10 minuters impregnering tillsattes 8 viktdelar vatten och härefter fortsatte impregneringen i 35 minuter.

86642 12 Härefter bereddes vattensuspensionen genom tillsats av 280 viktdelar vatten, 1 viktdel trikalciurafosfat och 0,03 viktdelar natriumdodekyl-benzensulfonat. Härefter höjdes omrörarhastigheten tili 240 varv per minut.

5

Polymerisationen startades genom att höja temperaturen tili 53°C och därifrän till 65°C över 8 timmar. Efter en timme vid denna temperatur höjdes temperaturen tili 90°C över 2 timmar och hölls här i tva timmar.

10 Polymerisationsprodukten efterbehandlades pä samma sätt soin i exempel 1 och befanns ha samma struktur och utseende som i exempel 1.

Claims (8)

1. En metod att tillverka en polyolefin-vinylpolymer-komposit, k & n -netecknad därav, att man utför 5 a) Impregnering av 10-200 viktdelar vinylmonomer, och 0,01-4,0 viktdelar, räknat ρέ 100 viktdelar vinylmonomer, av en fri-radikal polymeriserings-initiator, i 100 viktdelar polyolefin-partiklar genom att lAngsamt blanda dessa vid temperaturen 10 20-100°C under kontinuerlig eller diskontinuerlig tillsats av 1- 60 vikt-% vatten, räknat pA sammanlagda vikten av vinylmonomer och polyolefin, under bibehAllande av polyolefinens partikel-storlek; 15 b) beredning av en vattensuspension genom att tili ovannämnda blandning, efter avslutad impregnering, tillsätta suspensions-vatten varvid totala mängden vatten blir 80-1000 viktdelar, räknat pA 100 viktdelar polyolefin + vinylmonomer, samt stabilise -ringsmedel; 20 c) höjning av vattensuspensionens temperatur för polymerisering av vinylmonomeren.

2. Metoden beskriven i ansprAk 1, kännetecknad därav, att 25 polyolefinen kan vara polyeten eller etensampolymer, innehAllande mera än 50 vikt-% eten, i vilken comonomeren kan vara tex. vinylacetat, nAgon α-olefin, akryl- och metakrylsyror eller -estrar, polyener eller vinylklorid.

3. Metoden beskriven i ansprAk 1, kännetecknad därav, att polyolefinen kan vara polypropen eller propensampolymer, med mera än 50 vikt-% propen, i vilken comonomeren kan vara eten, nAgon annan ατ-olefin eller nAgon polär omättad monomer.

4. Metoden beskriven i ansprAk 1,2 eller 3, kännetecknad därav, att polyolefinpartikelns diameter är 0,5-10 mm. 86642

5. Metoden beskriven i anspräk 1-4, känne tecknad ddrav, att vinylmonomeren dr en aromatisk vinylmonomer av typen styren eller en substituerad styren, säsom tex. metylstyren och a-metylstyren.

6. Metoden beskriven 1 nägot av anspraken 1-5, kdnne tecknad ddrav, att högst 50 vlkt-% av mdngden aromatisk vinylmonomer kan ersdttas med nägon annan monomer, som kan vara, tex. akrylonitril, metakrylonitril, 0χ-07 alkylakrylat eller -metakrylat, vinylhalider, maleinsyraanhydrid, akrylamid och metakrylamid. 10

7. Metoden beskriven i nägot av föregäende anspräk, k d n n e -tecknad ddrav, att initiatorn dr en organisk friradikal polyme-riseringsinitiator säsom en peroxid eller azoförening, som tex. ben-soylperoxid, lauroylperoxid, t-butylperoxybensoat, dikumylperoxid och 15 azobisisobutyronitril.

8. Metoden beskriven i ndgot av föregäende anspräk, k d n n e -tecknad ddrav, att polymeriseringen av vinylmonomeren sker inne i polyolefinpartiklarna vid temperaturen 50-140°C. 20 86642