SE529044C2 - Blodtrycksmätare - Google Patents

Description

20 25 30 35 I en aspekt tillhandahålls en blodstrycksmanschett, innefattande ett hölje innehållande en uppblåsbar blåsa.

Vidare omfattar blodstrycksmanschetten en förstyvning anordnad på blåsans vägg eller utanför blàsans vägg, vid blåSanS mitï och utmed blåsans längd. Förstyvningen kan utgöras av en .fibersträng anordnad i en längsgående ficka i höljet.

Alternativt kan förstyvningen utgöras av en förtjockning av blåsan vid dess mitt och utmed hela dess längd. Förstyvningen kan vara tillverkad av samma material som blåsan och i ett stycke med blåsan. Alternativt kan förstyvningen utgöras av en veckning av höljets material. Förstyvningen kan vara anordnad utmed endast en del av höljet som motsvarar blåsans längd.

Enligt en utföringsform kan förstyvningen vara anordnad att fungera som en spännring, som separerar blåsan i två längsgående kamrar. Dessa kamrar kan kommunicerar med varandra.

Enligt en annan utföringsform är förstyvningen cylindrisk eller rektangulär. Vidare kan blåsan vara förformad i tvà huvudsakligen elliptiska kamrar där nämnda förstyvning är belägen mellan kamrarna.

Ytterligare ändamål, särdrag och fördelar med uppfinningen framgår av nedanstående detaljerade beskrivning av utföringsformer av uppfinningen under hänvisning till de bifogade ritningarna.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig l är en perspektivvy av en blåsa som ingår i en utföringsform av blodtrycksmätaren.

Fig 2 är en perspektivvy av ett hölje, i vilken blåsan enligt fig l är anordnad.

Fig 3 är en tvärsnittsvy som visar blodtrycksmätaren applicerad på en arm.

Fig 4 är en tvärsnittsvy liknande fig 3, men där blodtrycksmätaren har automatiskt ställt in sig i beroende av muskler etc i armen.

Fig 5 är en tvärsnittsvy genom en annan utföringsform av blodtrycksmätaren. 10 15 20 25 30 35 Ešfilïfi Üflfïå Fig 6 är en tvärsnittsvy genom ytterligare en utföringsform av blodtrycksmätaren.

Fig 7, 8 och 9 är partiella tvärsnitt och visar olika sätt att bilda en förstyvning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER En konventionell blodtrycksmanschett eller blodtrycksmätare består av ett hölje av något flexibelt men relativt oelastiskt material, såsom ett vävmaterial. En blåsa av ett elastiskt material finns anordnad inuti höljet. Blåsan är uppblåsbar med en anslutningsslang.

Manschetten är avsedd att appliceras på en arm hos en patient, som skall undersökas. Höljet omsluter armen och fästs vanligen med någon form av kardborrband. Höljet kan appliceras så att det sitter fast med ett lämpligt, ringa tryck. Sedan uppblåses blåsan med tryckluft och sammanklämmer därvid en artär i armen, så att blodflödet stoppas. Trycket i blåsan avlastas sedan långsamt och trycket avläses när de så kallade Korotkoffska ljuden uppkommer respektive försvinner.

Fig 1 visar en blåsa, som ingår i en blodtrycksmanschett enligt en utföringsform. Blåsan är tillverkad av ett elastiskt material, såsom latex, syntetiskt eller naturligt, eller något annat elastomermaterial, såsom polyuretan.

Blåsan l är sluten, som en ballong, och har en luftinloppsledning 2. Genom ledningen 2 kan blåsan blåsas upp genom att luft eller någon gas pumpas in i blåsan. Blåsan visas i fig l i ett lätt uppblåst läge. Blåsan är förformad med två långsträckta kammare 3, 4. Dalgàngen 5 mellan kamrarna 3, 4 befinner sig nära baksidan 6 av blåsan. Kamrarna 4, 5 har lämpligen en längd som är större än omkretsen för armen hos patienten som skall undersökas.

Såsom framgår av fig l har kamrarna 3, 4 en allmänt elliptisk form i sitt utgångsläge. När trycket ökar i kamrarna 3, 4 kommer dalgången 5 att förflytta sig bort från baksidan 6. Slutligen blir blåsan mer eller mindre ballongformad om den blåses upp i fritt tillstànd. När luften åter släpps ur blåsan antar den automatiskt formen som visas i fig 1. 10 15 20 25 30 35 åfl Fi u: CD Ja. 4% Blåsan är vid användning införd i ett hölje, som visas i fig 2. Höljet 10 består av ett långsträckt rör 11 över åtminstone en del av längden. Således bildar röret ett utrymme vilket är dimensionerat så att blâsan passar mer eller mindre fullständigt. Röret kan vara separerat av en som 12, så att utrymmet där blåsan finns är avgränsat i längdled. När blåsan är införd sys införingsänden samman, så att blåsan inte är synlig utifrån och är helt omsluten av höljet.

Höljet 10 består av ett kraftigt vävmaterial, som ger en viss stadga åt manschetten. Höljet har flera fästorgan, exempelvis i form av Velcro-förband 13, 14 på flera ställen hos höljet. Med hjälp av fästorganen fastgöres manschetten på armen på ett inte visat sätt.

I den i fig 1 och 2 visade utföringsformen är höljet försett med en längsgående ficka 15 vid mitten av den sida, som är avsedd att anligga mot armen. I fickan är anordnat en förstyvning i form av en fibersträng 16, exempelvis av kolfibermaterial. Fibersträngen 16 sträcker sig utmed åtminstone hela längden av blåsan. I fig 2 visas att fibersträngen sträcker sig utmed höljets hela längd.

Fibersträgen 16 kommer att vara belägen i dalgången 5 mellan kamrarna 3, 4 när blåsan är införd i höljet.

I fig 2 av fig 8 visas fickan 15 och fibersträngen 16 anordnade inuti höljet, men fickan kan likväl vara sydd på utsidan, se fig 9. En annan alternativ utföringsform är att fibersträngen 16 är integrerad med fickan 15 genom att fickan veckas flera gånger, så att det veckade materialet bildar en förstyvning, som får effekten av en fibersträng. Fickan behöver inte vara anordnad av en separat materialdel, utan kan åstadkommas genom att vika höljets material, se fig 7.

Fig 3 visar blodtrycksmanschetten enligt fig 1 och fig 2 applicerad på en arm. Såsom framgår av figurerna utgör ovansidan i fig 1 och fig 2 den sida som är vänd inåt mot armen. Genom att höljets material är flexibelt kan manschetten anordnas runt armen och fästas med hjälp av kardborrförbanden.

När manschetten är anordnad omkring armen kan dess yttre omkrets inte öka, eftersom höljets material huvudsakligen inte är elastiskt. 10 15 20 25 30 35 232.9 04-4 En källa för tryckluft anslutes till blåsans inlopp 2 och luft pumpas in i blåsan. Det kan ske med en handpump eller med en motordriven pump, eller från en tryckbehållare. Trycket i blåsan mätes kontinuerligt, exempelvis med en manometer, såsom en kvicksilvermanometer, eller en elektronisk tryckmätare kopplad till inloppet 2. Trycket i blåsan ökas tills det överstiger det arteriella trycket. Artären i armen sammantrycks och inget blod kan passera. Trycket avlastas succesivt och det systoliska trycket mäts som det tryck då pulsljud kan uppfattas nedströms om manschetten, till exempel med ett stetoskop. Det diastoliska trycket mäts som det tryck då pulsljud åter försvinner. Mätningen kan likväl ske med en elektronisk mätare som lyssnar efter pulsljud i blåsans trycksignal. in Såsom framgår av fig 3 bildar de två elliptiska kamrarna 3, 4 ett kraftfält, som fokuserar på en kortare mätsträcka av en artär, såsom beskrivs i WO 88/00448. För att sådan fokusering skall uppkomma är det väsentligt att kamrarna 3, 4 behåller sin elliptiska form. Detta sker med hjälp av den förstyvning, som alstras av fibersträngen 16. Denna fibersträng är flexibel men inte elastisk utan är huvudsakligen icke förlängbar eller förkortbar. Fibersträngen 16 är anordnad omkring armen och mer eller mindre fastklämd tillsammans med höljet. Detta innebär att fibersträngen inte kan förkortas när blåsan succesivt uppblåses. Fibersträngen spänner således ut blåsan i mitten och förhindrar att dalgången 5 avlägsnar sig väsentligt från bottnen 6.

Fibersträngen fungerar liknande en spännring, eftersom den huvudsakligen inte kan förkortas. Således kvarblir de elliptiska formerna hos kamrarna 3, 4 och dessa kan fungera för att fokusera kraftfältet.

Det fokuserade kraftfältet resulterar i att den underliggande artären 23 sammankläms mot en underliggande vävnad 24, såsom ett ben i armen 25, utmed en relativt kort sträcka i storleksordningen 20 till 40 mm, även om manschetten och höljet är omkring 100 till 120 mm brett, dvs omkring en femtedel till en tredjedel av manschettens bredd. På detta sättet kan en noggrannare mätning av blodtrycket uppnås, såsom 10 15 20 25 30 35 Grå-fi beskrivs i WO 88/00448. Emellertid blir mätningen säkrare i den i fig 3 visade utföringsformen, eftersom kamrarna 3, 4 är direkt förbundna med varandra, så att alltid samma tryck råder i dessa två delar av blåsan.

Den i fig 3 visade utföringsformen av en blodstrycksmanschett är också autokonvergerande på sådant sätt att manschetten i viss utsträckning anpassar sig till strukturen av den underliggande armen, såsom närmare framgår av fig 4. Om en del av armen, exempelvis den högra delen av fig 4, består av styvare material, såsom kraftiga muskler, kommer dessa att ge efter mindre än de delar av armen som ligger under den vänstra delen av manschetten. Det är då gynsammare att mäta trycket närmare den vänstra, mjukare delen av armen, eftersom manschetten då kommer närmare artären och kan utöva ett mer direkt tryck. Eftersom blåsan består av två delar eller elliptiska blåsor med den mellanliggande förstyvningen 16 kommer den vänstra delen av manschetten att sjunka djupare in i armen och den vänstra delen av blåsan att bli större. Därvid kommer höljets mitt att förskjutas mot den vänstra sidan, såsom tydligt visas i fig 4. Förstyvningen 16 kommer förfarande att dela in blåsan i två kamrar 3, dalgången 5 något förskjuten åt vänster i fig 4. Eftersom förstyvningen 16 inte kan förkortas, kommer den att fungera som en spännring och se till att det fortfarande bildas två elliptiska blåsor med två kraftfält, dock nu förskjutet åt den vänstra sidan. Muskeln på den högra sidan kommer inte att hindra mätningen av blodtrycket eftersom mätpunkten nu automatiskt förskjutits åt vänster. Därav benämningen autokonvergerande blodtrycksmanschett.

Den autokonvergerande funktionen har visat sig vara av utomordentligt stor betydelse, så att även patienter med ”svåra” armar kan undersökas. Givetvis sker autokonvergeringen endast i en viss utsträckning begränsad av manschettens bredd och hur mycket höljets mittpunkt förskjutes i sidled.

Förskjutningen har i praktiken visat sig vara upp till 10 till 15 mm, vilket är fullt tillräckligt i de flesta fallen.

Blodtrycksmanschetten kan dock även med fördel användas på ”vanliga” patienter. Det blir därvid av mindre betydelse att 4 men med 10 15 20 25 30 35 manschetten appliceras på ett optimalt ställe, eftersom manschetten autokonvergerar sig till rätt ställe. Detta möjliggör för användaren att uppnå säkrare och tillförlitligare resultat. I en stressig miljö på en akutmottagning kan sköterskan applicera manschetten snabbare och uppnå tillförlitliga värden även om det av olika anledningar inte går att fästa manschetten på ett optimalt ställe, till exempel på grund av någon skada. Det är även möjligt för en patient att själv applicera manschetten och få konsistenta resultat, till exempel under användning av en automatisk mätare.

För att uppnå autokonvergeringen behöver blåsan röra sig i viss utsträckning i förhållande till höljet. Detta kan underlättas av att insidan av höljet är försedd med ett vaxliknande skikt, som underlättar sådan rörelse. Vaxskiktet kan vara anordnat bara på den insida av höljet som är vänd uppåt i fig 2 och således in mot patientens arm vid användningen. Det är också lämpligt att blåsan huvudsakligen inte kan röra sig i förhållande till höljet på den sida som vetter nedåt i fig 2. Därför kan höljet sakna vaxskikt på denna insida och vara uppruggad eller på annat sätt ha större friktion mot blåsan. Likaledes kan blåsan behandlas på motsvarande sätt så att den har hög friktion med den nedåt vettande sidan i fig 2 men låg friktion mot den uppåt vettande sidan i fig 2. Andra material än vax kan användas, såsom talk, för att utgöra ett medel för reducerad friktion mellan blåsan och höljets insida.

Ett annat sätt att uppnå den beskrivna verkan framgår av fig 6. Höljet är i denna utföringsform försett med ett tunnt tygskikt 21 mellan blåsan och höljet på den sida som vetter in mot armen. Tyget är ett flortyg eller en kokongväv och medger rörelse mellan blåsan och höljet.

Av fig 5 framgår också att fibersträngen 16 kan vara en fibersträng med cylindriskt tvärsnitt, exempelvis en heldragen fibersträng av nylon, kolfiber eller annat konstmaterial.

Fibersträngen 16 kan också bestå av flera, exempelvis tio eller tjugo, parallella cylindriska trådar. 10 15 20 25 Gif-l En annan utföringsform av manschetten visas i fig 6. I denna utföringsform är förstyvningen 22 anordnad på blåsan och utgör en integrerad del av blåsan. Förstyvningen kan vara av samma material som blàsan och är då delvis elastisk, eftersom blàsan är elastisk. Dock är förstyvningen mycket tjockare än resten av blàsan och fungerar därför som en spännring, som beskrivits ovan. Alternativt kan förstyvningen vara av ett annat, styvare material och vara fäst vid blàsan medelst ett lämpligt adhesiv, vulkning eller svetsning etc.

Förstyvningen når normalt inte fram till artären och utför således ingen egen strypande verkan. I en utföringsform är emellertid förstyvningen fäst på utsidan av höljet och kommer partiellt att hjälpa till att strypa artären, vilket i vissa fall kan leda till bättre mätresultat. Ett sådant arrangemang framgår av fig 9. Förstyvningen kan bestå av en fibersträng av samma material som blåsan, dvs med en viss elasticitet.

Förstyvningen kan ha rektangulärt tvärsnitt. Eftersom förstyvningen är delvis elastisk kan den komprimeras något så att den kommer att sammanpressa armen och hjälpa till att trycka på artären. Samtidigt uppfyller den sin funktion som spännring på grund av att den har en relativt stor höjd.

Härovan har beskrivits utföringsformer av uppfinningen i syfte att illustrera uppfinningen och för att en fackman skall kunna utöva uppfinningen. Emellertid är uppfinningen inte begränsad till de beskrivna utföringsformerna, särdragen eller konstruktionerna. De olika särdragen kan kombineras på andra sätt en de som visas på ritningarna. Uppfinningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 529 G-ff-šfif PATENTKRAV

1. l. Blodstrycksmätare innefattande ett hölje innehållande en uppblâsbar blåsa, kännetecknat av en förstyvning (16) anordnad på blåsans vägg eller utanför blàsans vägg, vid blåsans mitt, och utmed blàsans längd.

2. Blodstrycksmätaren enligt krav 1, kånnetecknad av att förstyvningen utgöres av en fibersträng (16) anordnad i en längsgående ficka (15) i höljet.

3. Blodstrycksmätaren enligt krav 1, kännetecknad av att förstyvningen utgöres av en förtjockning av blàsan vid dess mitt och utmed hela dess längd.

4. Blodstrycksmätaren enligt krav 3, kännetecknad av att förstyvningen är tillverkad av samma material som blàsan och i ett stycke med blåsan.

5. Blodstrycksmätaren enligt krav 2, kännetecknad av att förstyvningen utgöres av en veckning av höljets material.

6. Blodstrycksmätaren enligt krav 2 eller 5, kännetecknad av att förstyvningen är anordnad utmed endast en del av höljet som motsvarar blàsans längd.

7. Blodstrycksmätaren enligt något av föregående krav, kännetecknad av att förstyvningen är anordnad att fungera som en spännring, (3, 4). som separerar blàsan i två längsgående kamrar

8. Blodstrycksmätaren enligt krav 7, kännatecknad av att kamrarna (3, 4) kommunicerar med varandra. 529 OÅš-Lí 10

9. Blodstrycksmätaren enligt något av föregående krav, kännetecknad av att förstyvningen är cylindrisk eller rektangulär.

10. Blodstrycksmätaren enligt något av föregående krav, kännetecknad av att blàsan är förformad i två huvudsakligen elliptiska kamrar där nämnda förstyvning är belägen mellan kamrarna.