SE523287C2 - Svetslödningsfri elektrokemisk korrosionspotentialsensor - Google Patents

Description

, . .n .n o '_,' ...ur I : 'ß 'i o v» " ,, .a I ° , . v n ° , ; av '2 . n: man; . e . n az. :sn-_ , n I 'i- d. 1: I 0 i tt *i n I ' 2 har avsevärda ansträngningar gjorts under det senaste årtiondet för att mäta den elektrokemiska korrosion spotentialen .ör materialen av intresse under drift av reaktorn. Detta är emellertid ej en trivial uppgift eftersom den elek- trokemiska korrosionspotentialen för materialet varierar beroende på mate- rialets plats i reaktorkretsen.

Som ett exempel är ett material i reaktorhärdregionen sannolikt mer mottag- ligt för strålningsinducerad spänningskorrosionssprickbildning än samma material exponerat för en region utanför hården. Detta beror på att materia- let i härdregionen exponeras för de mycket oxiderande species som genere- ras genom radiolys av vatten medelst både gamma- och neutronstrålning under betingelser med normal vattenkemi, utöver effekten av direkt strål- ningsinducerad spänningskorrosionssprickbildning. De oxiderande species ökar den elektrokemiska korrosionspotentialen för materialet som i sin tur ökar dess benägenhet att genomgå interkristallin spänningskorrosions- sprickbildning eller strålningsinducerad spänningskorrosionssprickbildning.

Således är ett undertryckande av de oxiderande species önskvärd för regle- ring av interkristallin spänningskorrosionssprickbildning. Ett effektivt sätt att undertiycka de oxiderande species som kommer i kontakt med materialet är att spruta in väte i reaktorvattnet via matarvattensystemet så att rekom- bination av oxidanterna med väte sker inom reaktorkretsen. Detta resulterar i en sammantagen reduktion i oxidantkoncentrationen i reaktorn som i sin tur minskar interkristallin spänningskorrosionssprickbildning i materialen, om oxidantkoncentrationen undertrycks till mycket låga nivåer.

Denna metod kallas konventionellt väte-vattenkemi, som allmänt används för minskning av interkristallin spänningskorrosionssprickbildning i materi- al i kokvattenreaktorer. När väte-vattenkemi utövas i en kokvattenreaktor minskar den elektrokemiska korrosionspotentialen för material av rostfritt stål från ett positivt värde allmänt i intervallet 0,050 till 0,200 V(SHE) under normal vattenkemi till ett värde mindre än -0,230 V(SHE), där SHE står för standardväteelektrodpotential. Det finns avsevärda bevis för att interkri- 523 287 3 stallin spänningskorrosionssprickbildning i rostfritt stål kan mildras när den elektrokemiska korrosionspotentialen är under detta negativa 'vuiirdc och att initieringen av interkristallin spänningskorrosionssprickbildning kan för- hindras.

Avsevärda ansträngningar har gjorts under det senaste årtiondet för att ut- veckla tillförlitliga elektrokemiska korrosionspotentialsensorer att användas som referenselektroder som kan användas för att bestämma den elektroke- miska korrosionspotentialen hos driftytor. Dessa sensorer har använts i mer än ett dussin kokvattenreaktorer över hela världen, med en stor grad av framgång, vilket har rnöjliggjort bestämningen av den minsta väteinsprut- ningshastighet i matarvatten som erfordras för att åstadkomma elektroke- miska korrosionspotentialer hos invändiga reaktorytor och rörledningar un- der det önskade negativa värdet.

Nackdelen med dessa sensorer är emellertid att de har en begränsad livs- längd såtillvida som några har fallerat efter endast tre månaders användning under det att några har visat prov på framgångsrik drift i ungefär 6 till 9 månader.

Nyligen vunnen erfarenhet med två kokvattenreaktorer i förenta staterna har visat att de två huvudsakliga typerna av fel har varit sprickbildning och kor- rosiv attack i svetslödningen keram till metall som används vid avkännings- spetsen, och upplösning av det isolerande safirkerammaterial som används för att elektriskt isolera avkänningsspetsen från metalledarkabeln för senso- rer av platina- eller rostfritt ståltyp.

De elektrokemiska korrosionspotentialsensorerna kan vara monterade an- tingen direkt i reaktorhärdregionen för direkt övervakning av elektrokemisk korrosionspotential hos ytor i härden, eller kan vara monterade utanför re- aktorhärden för övervakning av ytor utanför härden. Den typiska elektroke- miska korrosionspotentialsensorn utsätts emellertid för en sträng driftmiljö med hänsyn till den höga temperaturen hos vatten som gott och väl översti- 523 287 :àïššf 4 ger 88°C; relativt höga flödeshastigheter hos vattnet upp till och överstigande flera m/s; och den höga strålningen i härdrcgioncn. Detta kornplieeiai* ut- formningen av sensorn eftersom lämpliga material erfordas för denna fientli- ga miljö, och måste utformas på lämpligt sätt för tillhandahållande av en vattentät sammansättning under en lämplig livslängd.

Såsom angivits ovan har erfarenhet med typiska elektrokemiska korrosions- potentialsensorer av platina avslöjat tillkortakommanden därmed som leder till för tidiga fel före utgången av en typisk bränslecykel. Följaktligen är det önskvärt att förbättra utformningen av elektrokemiska korrosionspotential- sensorer för att förbättra dess livslängd.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN En elektrokemisk korrosionspotentialsensor tillverkas genom att man först sammanfogar en elektrisk ledare med en sensorspets. En elektrisk kabel sammanfogas med spetsledaren. Keramiskt pulver smälts under värme runt spetsledaren och bildar ett sammanhängande ringformigt elektriskt isole- rande band därrunt som isolerar spetsen från kabeln. Det isolerande bandet kan framställas genom plasmasprutning, eller det kan smältas och sintras för försegling av det mot spetsen och ledaren utan svetslödning. I den före- dragna utföringsformen framställs bandet av en kemiskt stabiliserad zirko- niumoxid, såsom yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid eller magnesiu- moxidstabiliserad zirkoniumoxid. Uppfinningen beskrivs mer detaljerat i en- lighet med föredragna utföringsformer och exempel på utföringsformer, till- sammans med ytterligare ändamål och fördelar därmed i den följande detal- jerande beskrivningen tillsammans med de bifogade ritningarna.

KORTFATPAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Figur 1 är en schematisk framställning av ett exempel på en elektrokemisk » korrosionspotentialsensor och ett förfarande för framställning för använd- ning i en kärnreaktor. 523 287 C .J Figur 2 är en schematisk framställning av en elektrokemisk korrosionspo- tentialsensor och förfarande för framställning i enlighet med en altematii' utföringsform av föreliggande uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN I enlighet med föreliggande uppfinning beskrivs förbättrade förfaranden för framställning av elektrokemiska korrosionspotentialsensorer utan använd- ning av svetslödning keram till metall, och utan användning av safir som ke- ramiskt isolatormaterial. Eftersom de två felsätten som identifierats från er- farenhetsområdet eliminerats förbättras sensorns livslängd.

Schematiskt återgivet i figur 1 är ett exempel på en sensor 10 för mätning av elektrokemisk korrosionspotential i cirkulerande vatten 12 i ett kärl i en kokvattenkärnreaktor 14 som visas i relevanta delar i figur 1. Sensorn 10 inkluderar en sensorspets 16 som kan ha vilken lämplig form som helst så- som en skiva, eller en ihålig eller solid cylinder, och är framställd av en lämplig ädelmetall såsom platina eller rostfritt stål. Sensorspetsen 16 är på lämpligt sätt elektriskt förbunden, exempelvis medelst punktsvetsning, med en elektrisk spetsledare 18 såsom en platinastav.

En mineraloxidisolerad elektrisk kabel 20 är på lämpligt sätt elektriskt för- bunden med spetsledaren 18, och är i sin tur förbunden med en lämplig an- ordning eller digital voltmeter (DVM) 22 för mätning av elektrokemisk korro- sionspotential hos reaktorytan 14. Kabeln 20 kan ha vilken konventionell konfiguration som helst såsom en central ledare eller tråd 20a med en ände lämpligen punktsvetsad mot motsvarande ände av spetsledaren 18. Kabel- ledaren 20a är omgiven av en konventionell elektriskt isolerande mantel 20b, som kan vara en lämplig mineraloxidkeram.

Ett specifikt tillverkat och utformat ringformigt elektriskt isolerande kera- miskt band 24 är bundet enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning till spetsen 16 och dess ledare 18 utan svetslödningar keram till metall. 523 287 .. ...

, O Bandet 24 ger fullständig elektrisk isolering av hela längden av spetsledaren 18 till dess kontakt med ka heln 20 och bildar en hermetisk, ell r 'aattcntät försegling som isolerar denna del av sensorn från omgivningen av vatten av hög temperatur i reaktorn 14, samt från andra metallkomponenter i system- et. Det keramiska bandet 24 är bildat av ett lämpligt material annat än safir för eliminering av det kända upplösningsfelsättet hos detta. I en föredragen utföringsform år det isolerande bandet 24 bildat av yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid eller magnesiumstabiliserad zirkoniumoxid som har hållbar- het i den fientliga kärnreaktormiljön där den är utsatt för hög strålning, hög vattentemperatur, och stora vattenflödeshastigheter upp till ca. 1 m/ s, och högre.

Såsom visas i figur 1 är sensorn 10 framställd genom att man först sam- manfogar spetsledaren 18 koaxiellt med centrum av sensorspetsen 16, ex- empelvis medelst punktsvetsning. Den elektriska kabeln 20 är på lämpligt sätt sammanbunden med spetsledaren 18 genom att motsvarande ändar av spetsledaren 18 och kabelledaren 20a punktsvetsats samman.

Det isolerande band 24 som visas i figur 1 framställs genom smältning un- der hetta av ett keramiskt pulver 26 runt spetsledaren 18, och en lämplig del av kabelledaren 20a för framställning av det ringformiga bandet 24 fixerat eller i ett stycke sammanbundet runt denna för att elektriskt isolera spetsen 16 från kabeln 20, över dess mantel 20b radiellt utåt från kabelledaren 20a.

I en föredragen utföringsform åstadkoms smältningen genom användning av en konventionell plasmasprutningsanordning 28 för bindning i ett stycke och försegling av pulvret 26 mot spetsen 16 och dess ledare 18 för bildning av en hermetisk försegling med elektriskt isolerande egenskaper. Det ytt- riumoxidstabiliserade zirkoniumoxidbandet 24 används istället för en fast safirisolator, och eliminerar därför felsätten avseende safirupplösning och försämring av svetslödningsfogar kerarn till metall associerade med safiriso- latorn. ~ - . . . . . ~ « - :n 7 Det keramiska pulvret 26 kan vara bundet till spetsledaren 18 på vilket sätt som helst. I den -öxedragna utföringsfcrricn som visas i figur l anbringas först en lämpligt grov bandbeläggning (bond coating) 24a runt spets- och* kabelledarna 18 med hjälp av vilken bandbeläggningsanordning 30 som helst, som även kan vara en plasmasprutningsanordning. Bandbeläggningen 24a kan anbringas i vilken lämplig tjocklek som helst, exempelvis 0,127- O,254 mm (5-10 mil) av ett lämpligt material såsom en M-krom-aluminium- yttrium-legering (MCrAlY-legering) där M=NiCoFe eller Ni+Co. Bandbelägg- ningen 24a ger en lämpligt grov bandbeläggningsyta som kan åstadkommas genom användning av ett lämpligt grovt bandbeläggningspulver 30a. Det ke- ramiska pulvret 26 plasmasprutas sedan ovanpå bindningsbeläggningen 24a för bildning av en motsvarande keramisk beläggning 24b som ett toppskikt.

Den keramiska beläggningen kan ha vilken lämplig tjocklek som helst, ex- empelvis ca. 0,508-1,02 mm (20-40 mil) av keramisk beläggning.

Företrädesvis anbringas ett flertal av band- och de keramiska beläggningar- na 24a, b efter varandra ovanpå spets- och kabelledarna 18, 20a för åstad- kommande av extra skikt av elektrisk isolering och hermetisk försegling.

En ytterligare nivå av säkerhet kan erhållas med hjälp av användning av ett förformat keramiskt rör eller hylsa 32 som är skjutbart anbringat runt ban- det 24. Hylsan 32 är bildad av ett lämpligt material såsom yttriumoxidstabi- liserad zirkoniumoxid med en lämplig invändig diameter som är något större än den yttre diametern hos spetsen l6 och kabeln 20 sä att den lätt kan gli- da på plats axiellt däröver. Hylsan 32 har en lämplig längd för att fullstän- digt täcka bandet 24 och överlappar företrädesvis de respektive delarna av spetsen 16 och kabeln 20.

En ytterligare mängd av det keramiska pulvret 26 kan packas på lämpligt sätt eller fyllas mellan innerdiametern av hylsan 32 och ytterdiametern hos bandet 24, när hylsan 32 monteras, för avlägsnande av eventuella hålrum däremellan för erhållande av ytterligare isolering och försegling. 523 287 .u n . . | u u ~ . o . . »a 8 De motsatta ändarna av hylsan 32 kan därefter på lämpligt sätt förseglas 3 ...ct motsvarande övcrlappade delar av sensorspetsen 16 och kabeln 20.

Detta kan åstadkommas med hjälp av plasmasprutning av ytterligare mäng- der av det keramiska pulvret 26 över hylsändarna, vilket företrädesvis åstadkoms genom att man först anbringar motsvarande bandbeläggningar därpå med användning av anordningarna 28 och 30.

Bandet 24 har när det är färdigställt en yttre exponerad yta eller periferi bil- dad av det smälta keramiska pulvret, som företrädesvis är yttriumoxidstabi- liserad zirkoniumoxid. Bandet 24 ger lämplig elektrisk isolering och herme- tisk försegling för användning i den fientliga miljön i reaktorn 14. Såsom an- givits ovan är bandet 24 emellertid företrädesvis format i skikt av den kera- miska beläggningen 24b för erhållande av extra säkerhet.

Ytterligare säkerhet ges av packningen av pulvret 26, likaledes företrädesvis yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid, och den slutligt inneslutande hylsan 32, likaledes företrädesvis yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid. Ändarna av hylsan 32 förseglas medelst plasmasprutning mot spetsen 16 och kabeln , återigen företrädesvis med användning av yttriumoxidstabiliserad zirko- niumoxicl.

På detta sätt erhålles flera nivåer som ger elektrisk isolering mellan sen- sorspetsen 16 och kabeln 20 samtidigt som spets- och kabelledarna 18, 20a förseglas hermetiskt. Den exponerade sensorspetsen 16 är således effektiv för mätning av elektrokemisk korrosionspotential i ytan hos reaktorn 14, och är på lämpligt sätt elektrisk isolerad från resten av kabeln 20 och eventuella angränsande metallkomponenter i reaktorn 14. Ingen svetslödning keram till metall eller safir som isolator erfordas. Den resulterande sensorn är effektiv i den ñentliga nukleära miljön, men har nyligen tillverkats för att förbättra dess livslängd genom eliminering av kända felsätt som framkommit i elek- trokemiska korrosionspotentialsensorer med safir. n u. .n u. - . ...fn _", .2 n o n ' :I :i I: .. - v ° ' ' .' I ._ t o n 0 I ' I z Ü' nu nu o. .un ~ | o A | en n u Illustrerat schematiskt i figur 2 är alternativ utföringsform av en elektro- en kemisk korrosirmspotentialsensor 34. I denna utföringsform föreligger sen- sorspetsen 16b i form av en ihålig kapsel eller kopp, företrädesvis tillverkad av platina eller rostfritt stål. Spetsledaren 18 är på lämpligt sätt punktsvet- sad mot centrum av spetsen 16b med hjälp av en svetsanordning 36.

I denna utföringsform är ett elektriskt isolerande och hermetiskt förseglande ringformigt band 38 i ett stycke smältbundet direkt mot spetsledaren 18 och insidan av spetsen 16b. Detta kan åstadkommas med användning av en ke- ramisk cylindrisk grönform 40 följt av sintring vid en förhöjd temperatur, såsom ca. l450°C. Det keramiska pulvret 26, som företrädesvis är yttriu- moxidstabiliserad zirkoniumoxid, packas i formen och sintras för smältning av pulvret och bindning av det i en konstruktion i ett stycke mot spetsen 16b och ledaren 18.

En cylindrisk metallhylsa 42 är på lämpligt sätt belägen runt den proximala änden av det isolerande bandet 38, och är separerad med ett avstånd axiellt från sensorspetsen 16b. Hylsan 42 kan vara gjord av en lämplig metall så- som Kovar, som är en järn-nickel-kobolt-legering. Hylsan 42 kan även vara framställd av legering 42 eller Invar, en järn-nickel-legering utan kobolt.

Hylsan 42 smälts lämpligen mot det isolerande bandet 38 med användning av varm-isostatisk pressning (HIP) som åstadkoms med hjälp av lämplig an- ordning 44 därför. Typiska betingelser för varmisostatisk pressning för detta ändamål inkluderar temperaturer i intervallet från ca. 1000 till l200°C och tryck på ca. 200 MPa i en inert gasmiljö, såsom argon.

Alternativt kan hylsan 42 smältas mot bandet 38 med användning av en varmpressningsprocess med motsvarande anordning 46 som kan utföras vid ca l00O°C och ett tryck på ca 2,1 MPa (300 psi).

Vid båda dessa processer täcks antingen ytterdiametern av bandet 38 eller innerdiametern av hylsan 42 företrädesvis med en förseglingsbeläggning 48, . n I" n. o o H. "_ ,", J u u v . u» en II g _ , , . n 0 I '0 'f flfll: sewe: n n n z *I .u f.. - , , . , , f q u: ' u nu: nun-Ha , . g u n n .lÛ som kan vara ett skikt av platina anbringat med användning av en belägg- ningsanordning 50 för åstadkommande av elrnetallisering eller förstoft- ningsbeläggning därav. Platinaförseglingsbeläggning 48 bildar under den varmisostatiska pressnings- eller varmpressningsprocesserna en lämplig hermetisk försegling mellan metallhylsan 42 och det keramiska bandet 38.

På detta sätt fixeras en metallhylsa på lämpligt sätt mot det keramiska ban- det 38 för erhållande av ett fast stöd. En fog metall till keram som ej bildats genom svetslödning som skulle utsättas för sprickbildning eller korrosion under drift.

Metallhylsan 42 kan sedan på lämpligt sätt svetsas med användning av svet- sen 36 som är speciellt utformad för detta, mot ett rörformigt övergångs- stycke 52, som kan vara framställt av rostfritt stål för kärnreaktormiljön. Övergångsstycket 52 svetsas eller svetslöds i sin tur på lämpligt sätt mot ka- beln 20. Eftersom den centrala ledaren 20a i kabeln 20 på lämpligt sätt punktsvetsas mot änden av spetsledaren 18 fullbordar svetsning av över- gångsstycket 52 till metallhylsan 42 tillverkningen av sensorn 34. Sensorn 34 tillverkas således med användning av det keramiska isoleringsbandet 38 istället för sañr, och utan svetslödningar keram till metall, varigenom mot- svarande felsätt elimineras därifrån.

I de båda exemplen på elektrokemiska korrosionspotentialsensorer 10, 34 som beskrivits ovan, används de grundläggande elementen i sensorn inbe- gripande platinaspetsen 16, l6b och anslutningskabeln 20. Lämplig elek- trisk isolering och hermetisk försegling erhålles emellertid med användning av olika utföringsformer av det smälta keramiska materialet som utgör ban- den 24 och 38. Elektrisk isolering och hermetisk försegling erhålles utan an- vändning av safir eller svetslödningar keram till metall med kända felsätt i den fientliga miljön i kärnreaktorn 14.

Under det att det här har beskrivits vad som betraktas vara föredragna utfö- ringsformer och exempel på utföringsformer enligt föreliggande uppfinning kommer andra modifikationer av uppfinningen att vara uppenbara för fack- 11 mannen inom tekniken utgående från beskrivningen här utan avvikelse från uppñnningen såscm den definieras i de bífgade patentkraven.

Claims (20)

523 287 ~= /4 PATENTKRAV

1. Förfarande för framställning av en sensor (10, 34) för mätning av elektrokemisk korrosionspotential i en kärnreaktor (14), vilken sensor har en friliggande sensorspets (16, 16b) omfattande stegen: anslutning av en elektrisk spetsledare (18) till sensorspetsen (16, 16b); anslutning av en elektrisk kabel (20) till spetsledaren (18); och smältning under värme av ett keramiskt pulver (26) runt spetsledaren (18) för bildning av ett sammanhängande ringformigt elektriskt isolerande band (24, 38) runt denna som isolerar kabeln (20), utan svetslödningar keram till metall.

2. Förfarande enligt patentkrav 1, varvid nämnda band (24, 38) även binds till nämnda spetsledare (18) och bildar en hermetisk försegling.

3. Förfarande enligt patentkrav 2, varvid nämnda band (24, 38) in- kluderar en yttre exponerad yta bildad av yttriumoxidstabiliserad zirkonium- oxid eller magnesiumoxidstabiliserad zirkoniumoxid.

4. Förfarande enligt patentkrav 3, varvid nämnda smältningssteg om- fattar plasmasprutning av nämnda pulver (26) över nämnda spetsledare (18).

5. Förfarande enligt patentkrav 4, varvid nämnda smältningssteg vi- dare omfattar: först anbringande av en bandbeläggning (24a) på nämnda spetsledare (18); och därefter plasmasprutning av nämnda keramiska pulver (26) över nämnda bandbeläggning (24a) för bildning av en keramisk beläggning (24b) därpå. 523 287 /3

6. Förfarande enligt patentkrav 5, vidare omfattande anbringande av ett flertal av nämnda bandbeläggningar och keramiska beläggningar (24a, b) efter varandra ovanpå nämnda spetsledare (18) för erhållande av extra skikt av elektrisk isolering och försegling.

7. Förfarande enligt patentkrav 6, vidare omfattande: placering av en förformad keramisk hylsa (32) runt nämnda band (24); och försegling av nämnda hylsa (32) vid motsatta ändar därav mot nämnda spets (16) och nämnda kabel (20).

8. Förfarande enligt patentkrav 7, vidare omfattande packning av ett keramiskt pulver (26) mellan nämnda hylsa (32) och nämnda band (24) för avlägsnande av hålrum däremellan, före försegling av nämnda hylsa (32) mot nämnda kabel (20).

9. Förfarande enligt patentkrav 8, varvid både nämnda hylsa (32) och) packningspulver (26) är yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid.

10. Förfarande enligt patentkrav 9, varvid nämnda förseglingssteg om- fattar plasmasprutning av ytterligare mängder av nämnda keramiska pulver (26) över nämnda hylsändar vid nämnda spets (16) och nämnda kabel (20).

11. Förfarande enligt patentkrav 3, varvid nämnda småltningssteg om- fattar formning och sintring av nämnda keramiska pulver (26) över nämnda spetsledare (18) för bildning av ett isolerande band i ett stycke bundet till nämnda sensorspets (16b).

12. Förfarande enligt patentkrav 11, vidare omfattande smältning av en metallhylsa (42) runt en ände av nämnda band (38) separerat från nämn- da sensorspets (16b). 523 287 :ß:fi:¿y3.=* /4/

13. Förfarande enligt patentkrav 12, varvid nämnda hylssmältnings- steg omfattar varmisostatisk pressning av nämnda hylsa (42) mot nämnda band (38).

14. Förfarande enligt patentkrav 12, varvid nämnda hylssmältnings- steg omfattar varmpressningsbindning av nämnda hylsa (42) mot nämnda band (38).

15. Förfarande enligt patentkrav 12, vidare omfattande: svetsning av nämnda hylsa (42) mot ett metallövergängsstycke (52); och svetsning av nämnda övergängsstycke (52) mot nämnda kabel (20), varvid nämnda kabel (20) har en central ledare (20a) som är punktsvetsad mot nämnda spetsledare (18).

16. Sensor (10, 34) för mätning av elektrokemisk korrosionspotential i en kärnreaktor (14) omfattande: en sensorspets (16, 16b) elektriskt ansluten till en ledare (l8); en elektrisk kabel (20) elektriskt ansluten till nämnda spetsledare (l8); och ett ringformigt elektriskt isolerande keramiskt band (24) bundet till nämnda spets (16, 16b) och spetsledare (18) utan svetslödningar keram till metall, och format så att sensorspetsen (16, 16b) är friliggande.

17. Sensor enligt patentkrav 16, varvid nämnda band (24) omfattar ett flertal skikt av smält keramiskt pulver (24b).

18. Sensor enligt patentkrav 16, varvid nämnda band (24) omfattar ett flertal alternerande skikt av smält keramiskt pulver (24b) ovanpå motsva- rande bindningsbeläggningar (24a). u u u n n. I ' " "': .u u q 1 u o o n n o _ . g o n r 9 0 f z , , , u; ma 'I ' _ , . u a II ' _' , , , , - n. a

19. /S' 119. Sensor enligt patentkrav 16, vidare omfattande en keramisk hylsa (32) som omger nämnda band (24), och som på ett förseglande sätt är sam- manfogad med nämnda sensorspets (16) och kabel (20), och nämnda band (24) och hylsa (32) omfattar yttriumoxidstabiliserad zirkoniumoxid eller magnesiumoxidstabiliserad zirkoniumoxid.

20. Sensor enligt patentkrav 16, varvid nämnda band (38) omfattar smält keramiskt pulver (26) bundet i ett stycke till nämnda spets (16b) och ledare (18).