SE520341C2 - Metod och förfarande för blandning i ett tunt vätskeskick - Google Patents

Description

25 30 35 520 341 2 för bestäming av glukos i helblod. Fotometern bygger på mätning vid två skilda våglängder. Den ena av dessa utgör mätvåglängden och den andra en kompensationsvåglängd för att öka säkerheten i mätningar på turbida prover. Fotome- tern är enkel och robust till sin konstruktion.

Mikrokuvetter för engångsbruk finns beskrivna i t ex US-4 088 448. Dessa mikrokuvetter är avsedda för provtag- ning av vätska, såsom blod, blandning av det vätskeformi- ga provet med reagens och direkt optisk analys av provet blandat med reagenset. Kuvetten innefattar en kropp med två parallella och företrädesvis plana ytor, som definie- rar en optisk väglängd och som är placerade på ett i för- väg bestämt avstånd från varandra för bildande av en plan mätkavitet. Mätkaviteten står i förbindelse med omgiv- ningen utanför kroppen via ett inlopp. Vidare har mätka- viteten en i förväg bestämd volym och den är så utformad att provet kan komma in i den genom kapillärverkan. Ett torrt reagens är anbringat på kavitetetens invändiga yta.

Mikrokuvetter baserade på den uppfinning som be- skrivs i US-4 088 448 har haft avsevärd kommersiell fram- gång och används för närvarande för kvantitativ bestäm- ning av exempelvis hemoglobin och glykos i helblod. En viktig faktor som bidragit till denna framgång är att ti- den från provtagning till provsvar är mycket kort. Ett skäl till varför denna tidsperiod är mycket kort är att de reagenskompositioner som används för bestämningen av hemoglobin och glykos är lättlösliga i den ringa blod- mängd som sugs in i mikrokuvettens kapillära kavitet. Man får därför en blandning med jämn fördelning av reagens- komponenterna praktiskt taget omedelbart. Det har emel- lertid visat sig att dessa kända mikrokuvetter inte läm- par sig för bestämning av komponenter som kräver reagens, vilka inte är mycket lättlösliga och vilka därför kräver en jämförelsevis lång tidsperiod för upplösning. Även om man, såsom föreslås i US-4 088 448, genomför blandning av prov och reagens med vibrering av mikrokuvetten blir -blandningen otillräcklig.

I? - C i. - 'i f! I. -fí : lå : É?.ïf-.'.'."\EšÉ'I23.35.? 92 f? :Z 352 TE . íšiflïaf. 10 15 20 25 30 35 520 341 3 En metod, som utvecklats speciellt för blandning av en vätska och reagens i de tunna kapillära skikt som fö- har föreslagits i US-4 936 687.

Vid denna metod utnyttjas små magnetpartiklar som hjälp- religger i mikrokuvetter, medel för att åstadkomma omblandningen och själva bland- ningen genomföres med användning av yttre magneter, som har en speciell utformning samt är anordnade och drivs på ett i förväg bestämt sätt. Efter blandningsförfarandet avskiljes magnetpartiklarna från den del av provet som skall analyseras. Även om denna metod fungerar väl för vissa kombina- tioner av vätskor och reagens är den inte särskilt at- traktiv från industriell och kommersiell synpunkt, efter- som särskilda arrangemang och utformningar av magneter krävs. Användningen av fina magnetpartiklar och avskil- jandet av dessa partiklar efter blandningssteget kräver också tid och arbete, vilket gör denna metod komplicerad och jämförelsevis dyr. Man riskerar dessutom problem med kemiska störningar av såväl prov som reagens.

En enkel och effektiv metod för blandning av vätska och reagens i tunna kapillära skikt, vilken metod lämpar sig också för mindre lösliga reagens, skulle öka det an- tal bestämningar som är möjliga att genomföra i mikroku- vetter. Härigenom skulle mikrokuvetterna kunna bli at- traktiva också för sådana analyser som hittills inte va- rit möjliga eller intressanta att genomföra.

Enligt en aspekt av föreliggande uppfinning löses problemet med omblandning i det tunna vätskeskiktet i en mikrokuvett medelst en särskilt utformad fotometer, vil- ken har de i efterföljande patentkrav 1 angivna särdra- gen. Föredragna utföringsformer av den fotometern är an- givna i de tillhörande osjälvständiga patentkraven.

Den uppfinningsenliga fotometern genomför ett bland- ningsförfarande, som i sig utgör en andra aspekt av upp- finningen med de särdrag som framgår av efterföljande pa- tentkrav 6. Föredragna utföranden av detta blandningsför- 10 15 20 25 30 35 520 341 4 farande framgår av de tillhörande osjälvständiga patent- kraven.

Uppfinningen avser således enligt en första aspekt en fotometer för bestämning av transmissionen hos ett vätskeprov i en mikrokuvett. Denna har en kavitet för ett kapillärt skikt av vätskeprovet med en tvärs kavitetens huvudplan utsträckt fri vätskeyta. Kaviteten är vidare förpreparerad med ett reagens för åstadkommande av en re- aktion, som påverkar transmissionen hos vätskeprovet för indikering av vätskeprovets innehåll av något förutbe- stämt ämne. Fotometern har en hållare för kuvetten samt mätorgan för mätning av transmissionen genom kuvetten.

Enligt uppfinningen är hållaren lagrad för vibrering i en riktning, som har en komponent, vilken ligger i den fria vätskeytans plan och är väsentligen parallell med kavite- tens huvudplan. Härigenom åstadkommes en relativt snabb omblandning, så att reaktionen påskyndas.

Denna vibrering får den fria vätskeytan att likt ett elastiskt membran utföra en vågrörele, vars våglängd och amplitud är beroende av vibreringens frekvens och stor- lek.

I en föredragen utföringsform åstadkommes vibrering- en genom att kuvetthållaren är lagrad för oscillering kring en axel, som är parallell med riktningen för ett av mätorganen mot kuvetten riktat ljusknippe.

Enligt den andra aspekten avser uppfinningen ett sätt att åstadkomma blandning i ett tunt vätskeskikt, som är anordnat mellan två väsentligen planparallella väggar anordnade på ett kapillärt avstånd från varandra. Bland- ningen åstadkommes genom att väggarna utsättes för en rö- relse väsentligen i vätskeskiktets plan, att denna rörel- se balanseras mot den kapillära kraft, som utövas av väg- garna på vätskan och att gränsytan mellan prov och omgi- vande medium väljes så att den fungerar som ett elastiskt membran. Företrädesvis är den angivna rörelsen en väsent- ligen fram- och återgående rörelse. 10 15 20 25 30 35 520 341 5 Detta sätt lämpar sig väl för att åstadkomma bland- ning av prov och reagens i de tunna vätskeskikt som före- ligger i mikrokuvetter av ovan angivet slag. Principiellt kan emellertid blandningsmetoden tillämpas på alla väts- kor i form av tunna skikt mellan väsentligen parallella väggar som är anordnade på ett kapillärt avstånd från varandra.

Den kapillära kraften beror på typen av material i väggarna, typen av prov inklusive eventuella tillsatser, såsom reagens, och avståndet mellan väggarna. Frekvens- och amplitudparametrarna hos rörelsen måste balanseras mot den kapillärkraft, som föreligger i det enskilda fal- let, och dessa parametrar måste vara tillräckliga för att tillhandahålla blandning utan att man riskerar att någon del av vätskan försvinner ur mikrokuvetten, vilket kan inträffa med alltför hög frekvens/amplitud.

Den övre gränsen för längden av det elastiska mem- branet, dvs för gränsytan av provet gentemot omgivande medium, såsom luft, föreligger i det fall då volymen av vätskeprovet endast begränsas av de paralllella väggarna och inte är innesluten i någon hålighet. Den undre grän- sen bestäms experimentellt med utgångspunkt från prov- vätska, reagens, lämplig sslagfrekvens, kavitetsdjup, etc.

Då de riktiga villkoren för rörelsen föreligger fun- gerar gränsytan som ett elastiskt membran, som tvingar de kemiska föreningarna i provvätskan och en eventuell rea- genskomposition, som är löst eller under upplösning, att röra sig med vätskerörelsen, och man får därigenom en om- blandning av provvätska och reagens i det tunna väts- keskiktet.

Såsom angivits ovan är blandningsmetoden enligt föl- jande uppfinning lämplig för blandning i mikrokuvetter av engångstyp och med kapillärt indrag av prov.

Allmänt innefattar en sådan mikrokuvett en kropp med en mätkavitet, vars begränsningsytor innefattar två vä- Åsentligen parallella och företrädesvis plana ytor, vilka \»_>\,y '1,=.,; 121:-; r i-»Å .a . -i i u: ~.:: c--..' ufxtik: L: . ,:..;.<. :f- 1-1.. lO 15 20 25 30 35 520 341 6 definierar en optisk bana genom mikrokuvetten och är an- ordnade på ett i förväg bestämt avstånd från varandra för bestämning av den optiska banans längd (väglängden) genom mikrokuvetten. Mätkaviteten har en i förväg bestämd volym och ett kapillärt inlopp förbinder kaviteten med omgiv- ningen utanför kroppen. Genom inverkan av kapillärkrafter dras provet in i mätkaviteten via inloppet. En förutbe- stämd mängd torrt reagens är anordnad i mätkaviteten, t ex anbringat på kavitetens yta.

Kuvettvolymen kan variera i intervallet 0,1 ul - l ml och tjockleken hos det tunna skiktet kan variera mellan 0,01 mm och 2,0 mm, företrädesvis mellan 0,1 mm och l,O mm. Avståndet mellan väggarna vid inloppet eller öppningen till kuvetten, kan företrädesvis vara mellan 0,0l mm och l mm och är företrädesvis större än avståndet mellan väggarna i mätkaviteten. Även om vilken typ av reagens som helst kan vara an- bringad i kuvetten, uppnås särskilda fördelar vid använd- ning av jämförelsevis svårlösliga reagens, såsom protei- ner och kolhydrater.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommes bland- ningen genom att man bringar mikrokuvetten med vätske- provet och reagenset att röra sig väsentligen i skiktets plan under en tidsperiod och med en hastighet som är tillräcklig för att åstadkomma den önskade blandningen.

Rörelsen kan vara roterande men man föredrar en fram och återgående rörelse. Vilken som helst kombination av dessa rörelser kan också användas. Ett viktigt drag hos den nya blandningsmetoden är att rörelsen balanseras mot kapil- lärkraften, så att vätskeprovet inte rinner ut ur mikro- kuvetten. Kapillärkraften bestäms av typen av prov och materialet i mikrokuvettens väggar, och balansering görs företrädesvis på experimentell väg. Såsom angivets ovan är det kritiskt att gränsytan mellan provet och omgiv- ningen väljes så att denna gränsyta kan fungera som ett elastiskt membran, varvid rörelsen företrädesvis även skall ske i eller åtminstone ha en komponent i gränsytans 10 15 20 25 30 35 520 341 7 plan. Vid användning av mikrokuvetter av engångstyp kom- mer gränsytan mellan prov och luft i inloppet att fungera som ett elastiskt membran endast under förutsättning att längden på detta inlopp är tillräcklig eller om mikroku- vetten innehåller ytterligare minst en kavitet, som är väsentligen icke kapillär och kan bilda ytterligare ett elastiskt membran. I det senare fallet behöver inloppet till kuvetten ej vara större än avståndet mellan de pa- rallella väggarna i mätkaviteten, medan i det förra fal- let, dvs då volymen av provvätskan endast bildar en sam- mot om- manhängande gränsyta (ett sammanhängane membran) givande medium (luft), inloppets längd bör vara minst 5, företrädesvis 10 gånger större än skiktdjupet hos vätskan i mätkaviteten. _ Enligt en föredragen utföringsform anordnas den vä- sentligen icke kapillära kaviteten intill den kapillära mätkaviteten, som innefattar det torra reagenset, och vä- sentligen i linje med inloppet och mätkaviteten. Då vätskeprovet i denna utföringsform dras in i mikro- kuvetten och blandas enligt uppfinningen bildar vätskan i som finns i mätkaviteten och det medium, vanligen luft, den icke kapillära håligheten en separat gränsyta, som också fungerar som ett elastiskt membran.

En utföringsform av en fotometer enligt uppfinningen liksom vid denna använda mikrokuvetter skall beskrivas närmare i det följande under hänvisning till medföljande ritningar.

Fig 1 är en perspektivbild av en utföringsform av en fotometer enligt uppfinningen i stängt läge.

Fig 2 är en motsvarande perspektivbild av fotometern i öppet läge.

Fig 3 är en planvy av fotometern i fig 2.

Fig 4 är en tvärsnittsvy längs linjen IV-IV i fig 3.

Fig 5 är en med planvyn i fig 3 parallell tvär- snittsvy i höjd med linjen V-V i fig 4.

Fig 6 visar en mikokuvett i perspektiv.

Fig 7 visar mikrokuvetten i fig 6 i tvärsnitt. 10 15 20 25 30 35 520 341 8 Fig 8 visar i perspektiv en mikrokuvett med två ka- viteter.

Fig 9 visar mikrokuvetten enigt fig 8 i tvärsnitt.

Den på ritningarna visade utföringsformen av en fo- tometer har ett hölje 1 med ett mätutrymme 2, som är tillslutbart medelst en lucka 3. Luckan 3 är lagrad vrid- bar kring en axel 4 och hålles kvar i stängt läge av hak- som kan frigöras organ, genom nedtryckning av en knapp 5 på höljets 1 ovansida, varvid en med luckan 3 samverkande fjäder öppnar luckan till det i fig 2 visade, uppsvängda eller öppna läget.

I mätutrymmet 2 är en kuvetthållare 6 anordnad. En mikrokuvett 7 är visad placerad i läge i kuvetthållaren 6 klar för mätning över en i mätutrymmets botten 8 under den i kuvetthållaren 6 placerade mikrokuvetten 7 monterad ljusdetektor 9.

Luckan 3 består av två delar, vilka är teleskopiskt lagrade i varandra på så sätt att den i stängt läge undre delen genom fjäderverkan trycks mot mätutrymmets 2 botten 8, så att ljusdetektorn 9 och en ljuskälla 10 i luckans 3 undre del intar förutbestämda lägen relativt varandra ef- ter varje stängning av luckan 3. I luckans 3 stängda läge befinner sig således ljuskällan 10 och ljusdetektorn 9 alltid på ett förutbestämt avstånd från varandra och i en förutbestämd inriktning relativt varandra, vilket innebär att fotometerns mätningar kan utföras med en mycket god repeterbarhet trots luckans 3 rörlighet.

Kuvetthållaren 6 är vidare lagrad vridbar på en axel ll, som sträcker sig vinkelrätt mot huvudplanet för en tunn kavitet i den i kuvetthàllaren 6 placerade mikroku- vetten 7. Vid vridning av kuvetthållaren 6 kring axeln 11, kommer således kaviteten i mikrokuvetten 7 att röra sig i sitt eget plan. Kuvetthàllaren 6 har vidare en arm 12 som sträcker sig ut på diametralt motsatt sida av ax- eln ll till en i kuvetthållären 6 placerad mikrokuvett 7.

Armens 12 fria ände är ledbart förbunden med en första ände av en vevsläng 13, vars andra ände är kopplad till 10 15 20 25 30 35 520 341 9 en vevarm 14, som är fixerad på axeln 15 till en motor 16. Vevarmen 14 har här formen av en med axeln 15 kon- centrisk skiva, vilken excentriskt är förbunden med vev- slängens 13 andra ände.

Då motorn 16 driver vevarmen 14 att rotera kring ax- eln 15, bringas följaktligen vevslängens 13 första ände och därmed armens 12 fria ände att oscillera, varvid ku- vetthållaren 6 utför en oscillationsrörelse kring axeln 11 och mikrokuvetten 7 vibreras i huvudplanet för sin ka- vitet.

Det är väsentligt att mikrokuvetten 7 har ett sådant läge i kuvetthållaren 6, att provvätskan i mikrokuvettens 7 kavitet har sin fria vätskeytas plan väsentligen sam- manfallande med ett tangentialplan till axeln 11, dvs vibreringen av mikrokuvetten 7 i kuvetthållaren 6 skall ske i en riktning, som sammanfaller med eller åtminstone har en komponent i den fria vätskeytans plan och är vä- sentligen parallell med kavitetens huvudplan. Härigenom åstadkommes en effektiv omblandning av provvätskan och reagenset, vilket påskyndar den reaktion som ger den för mätningen avgörande ändringen av transmissionen.

Vid själva transmissionsmätningen stoppas motorns 16 rotation. För att ett och samma mätläge skall uppnås för varje mätning är motorn 16, som lämpligen är en stegmo- tor, anordnad att stoppa vevslängens 13 rörelse i ett om- råde, där en förflyttning av vevslängen ger en minsta förflyttning av kuvetthållaren 6. Detta är fallet om stoppet göres då armen 12 befinner sig antingen längst bort från eller närmast motoraxeln 15.

Genom att vibrera kuvetthàllaren 6 med en så liten amplitud relativt diametern hos det av ljuskällan 10 mot mikrokuvetten 7 riktade ljusknippet, att mätningen av transmissionen genom mikrokuvetten 7 ej vid något till- fälle är störd utan är kontinuerligt genomförbar under vibrationen, kan transmissionens förändring med tiden be- stämmas. Detta ger en möjlighet att bestämma när ombland- 10 520 341 10 ningen är tillräcklig för att ett korrekt värde på trans- missionen skall erhållas.

I fig 6 och 7 visas ett exempel på en mikrokuvett 20 med ett kapillärt inlopp 21. När prov dragits in i kuvet- ten 20, bildar provets fria gränsyta ett elastiskt mem- bran med den omgivande luften.

På motsvarande sätt bildas två elastiska membran med luft i den mikrokuvett 22 som visas i fig 8 och 9, vilken har ett kapillärt inlopp 23 och en kavitet 24 med större djup, vilken kavitet är väsentligen icke-kapillär.

Omrörningen enligt uppfinningen kan exemplifieras på följande sätt: Omrörningen studerades som funktion av kavitetsdjup och slagfrekvens. Kuvetter med samma design användes. 10 15 20 520 341 ll kavitetsdjup slagfrekvens kommentar (slag/s) l50um 60 ingen omrörning l30um i mätöga/400wn 60 omrörning i 400um utanför ingen omrörning i 130m l30um i mätöga/400um 30 ingen omrörning utanför 300um 60 ingen omrörning 300um 30 ingen omrörning 500um 60 bra omrörning 500pm 30 ingen omrörning 700um 60 bra omrörning Resultaten visar att omrörningen är beroende av både slagfrekvens och kavitetsdjup. Således erhålles bra om- rörning i en 400 um djup kuvett vid 60 slag/s men ej vid 30 slag/s. Om kavitetsdjupet minskar uteblir omrörning.

Uppfinningen lämpar sig väl för exempelvis metoder som bygger på antigen-antikroppsreaktioner. Ett exempel på en sådan metod är bestämning av u-albumin i urin, var- vid antikroppar mot humant albumin bringas att reagera med albumin i ett urinprov. En bestämd mängd antikroppar såsom PEG 6000, Då provet kommer tillsammans med eventuella hjälpämnnen, anbringas i kuvettkaviteten och torkas. in i kuvettkaviteten, som har en i förväg bestämd volym, löses reagenset upp och albuminet, som finns i urinpro- vet, reagerar med de upplösta antikropparna och bildar aggregat, som ger upphov till turbiditet, vilken kan mä- tas spektrofotometeriskt och är proportionell mot kon- centrationen av albumin. En omblandning enligt förelig- gande uppfinning, vilken omblandning företrädesvis åstadkommes i en fotometer av det ovan beskrivna slaget, är en viktig förutsättning för att man skall få ett snabbt och reproducerbart provsvar. l0 15 20 520 341 12 Fackmannen inser att ovan beskrivna utföringsformer av uppfinningen kan modifieras inom uppfinningens ram, såsom definierad av de efterföljande patentkraven.

Således kan ljusdetektorn 9 vara placerad förskjuten från en centrumlinje hos strålknippet från ljuskällan lO, dvs sägas mäta transmission av ljuset från ljuskällan l0 efter spridning i vätskeprovet en bestämd vinkel. Alter- nativt kan ljusdetektorns 9 avstånd från centrumlinjen hos ljusknippet vara inställbar, så att transmissionen efter spridning i olika vinklar kan bestämmas. Detta se- nare kan även uppnås om ljusdetektorn 9 innefattar ett flertal ljusdetekterande element på olika avstånd från nämnda centrumlinje hos ljusknippet.

Det skall slutligen påpekas att fotometern kan vara utformad att på sin presentationsenhet visa den uppmätta transmissionen eller ljusspridningen eller ett den upp- mätta transmissionen motsvarande absorptionsvärde. Foto- metern kan givetvis även ha en till en skrivare eller liknande anslutbar signalutgång.

Claims (13)

1. 0 15 20 25 30 35 520 341 13 PATENTKRAV

2. 1. Fotometer för bestämning av transmissionen hos 22), kavitet för ett kapillärt skikt av vätskeprovet med en ett vätskeprov i en mikrokuvett (7, 20, som har en tvärs kavitetens huvudplan utsträckt fri vätskeyta, vil- ken kavitet är förpreparerad med ett reagens för åstad- kommande av en reaktion, som påverkar vätskeprovets transmission för bestämning av dess innehåll av något förutbestämt ämne, vilken fotometer har en hållare (6) för mikrokuvetten samt mätorgan (9, 10) för mätning av transmissionen av ett mot mikrokuvetten riktat strålknip- pe, k ä n n e t e c k n a d av att kuvetthållaren (6) är lagrad för vibrering i en riktning, som har en komponent, vilken ligger i den fria vätskeytans plan och är paral- lell med kavitetens huvudplan, varigenom en omblandning åstadkommes för påskyndande av reaktionen. varvid kuvetthållaren (ll), parallell med riktningen för ett av mätorganen (9, 10) mot kuvetten (7, 20, 22)

3. Fotometer enligt 2. Fotometer enligt kravet 1, (6) är lagrad för oscillering kring en axel som är riktat strålknippe. kravet 2, varvid en motor (16) är anordnad för drivning av kuvetthållarens (6) oscille- (13).

4. Fotometer enligt kravet 3, varvid motorn (16) är ring via en vevsläng anordnad att för genomförande av mätningen stoppa vev- (13) av vevslängen ger en minsta förflyttning av kuvetthålla- slängens rörelse i ett område, där en förflyttning ren (6).

5. Fotometer enligt något av kraven 1-4, varvid kuvetthållaren (6) liten amplitud relativt diametern hos ett av mätorganen (9, 10) transmissionen genom mikrokuvetten (7, 20, 22), att är anordnad att vibrera med en så alstrat strålknippe för mätningen av mätningen av transmissionen genom mikrokuvetten är kontinuerligt genomförbar under vibreringen. 10 15 20 25 30 35 520 341, -. ¿, 14

6. Sätt att åstadkomma blandning i ett tunt vätske- skikt anordnat mellan väsentligen parallella, inbördes fasta väggar på kapillärt avstånd från varandra, k ä n - n e t e c k n a t av att blandningen åstadkommes genom att väggarna utsättes för en rörelse väsentligen i väts- keskiktets plan, att rörelsen balanseras mot den kapil- och att gränsytan mellan vätskeskiktet och omgivande medium väl- lärkraft som utövas av väggarna på vätskan, jes så att den fungerar som ett elastiskt membran.

7. Sätt enligt kravet 6, varvid rörelsen utförs som en väsentligen fram- och återgàende rörelse.

8. Sätt enligt kravet 6 för omblandning av prov och reagens, varvid en mikrokuvett av engångstyp användes, vilken mikrokuvett har ett kapillärt inlopp, vilket för- binder kuvettens mätkavitet med omgivningen utanför mik- rokuvetten och genom vilket ett vätskeprov är indragbart i mätkaviteten genom inverkan av kapillärkraft.

9. Sätt enligt kravet 8, skiktets plan ges en slagfrekvens mellan 30 och 60 varvid rörelsen i vätske- slag/sekund.

10. Mikrokuvett, enligt något av kraven 6-9 att åstadkomma blandning i ett lämpad för genomförande av sättet tunt vätskeskikt anordnat mellan väsentligen parallella, inbördes fasta väggar hos mikrokuvetten, varvid väggarnas avstånd från varandra i en mätkavitet är mellan 300 um och 1000 um, företrädesvis mellan 400 pm och 600 um.

11. ll. Mikrokuvett enligt kravet 10, varvid längden av ett inlopp till mätkaviteten är minst 5, företrädesvis 10 gånger större än skiktdjupet.

12. Mikrokuvett enligt kravet 10 eller 11, tande ett reagens valt från den grupp som består av pro- innefat- teiner och kolhydrater.

13. Mikrokuvett, i ett tunt skikt enligt något av kraven 6-9, varvid en lämpad för att åstadkomma blandning väsentligen icke kapillär kavitet är anordnad intill en kapillär mätkavitet och väsentligen i linje med mätkavi- teten och ett inlopp till denna.