SE507966C2 - Diffusor för ljustavlor - Google Patents

Description

5Û7 966 4 Reflektorn 2 är utformad med ett rakt parti under ljuskällan 3 och med två böjda partier. Reflektom 2 är symmetrisk kring en centrumlinje. Det raka partiet utgör från 20% till 40% av ljustavlans bredd, företrädesvis 30%. De böjda partiema har en krökningsradie mellan 250 mm och 350 mm, företrädesvis 300 mm.

Ljustavlans bredd är beroende på en kompromiss mellan kravet på jämn ytbelysning och luminans. Om ljustavlans bredd skall ändras, upprätthålles företrädesvis bredden av det raka partiet av reflektom under ljuskällan, medan krökningsradien ökas eller minskas på de böjda partierna.

Ljuskällan 3 är vanligtvis ett lysrör. Den kan också bestå av två eller flera lysrör placerade lika över varandra eller lika vid sidan av varandra, eller den kan bestå av ett kompaktlysrör som kan ha olika utforrnningar. Över ljuskällan 3 är en diffusor 4 placerad parallellt med täckplattan 5. Diffusom 4 består av en platta som har ett ljusogenomskinligt område rakt ovanför ljuskällan. Utanför detta område är plattan ljusgenomskinlig. Ljusgenomsltinligheten ökar mot sidokantema av plattan men inte nödvändigtvis linjärt. Diffusom 4 är dessutom delvis reflekterande. Något av ljuset från ljuskällan 3 kommer att reflekteras från den sidan av diffusom 4, som är vänd mot ljuskällan 3. Utformningen av ett slags diffusor visad på ñgurerna 1 till 6 kommer att beskrivas nämare med hänvisning till figur 7 och figur 8.

På ovansidan har ljustavlan en täckplatta som är betecknad med 5. Täckplattan består av opalglas eller opalplast som är vit eller mjölkaktig och är diffuserande.

Kopplingsutrustning eller elektronisk tändningsutrustning för lysrör eller kompaktlysrör kan placeras under reflektom och angives med 6.

Figur 2 visar ljustavlan enligt figur l sedd ovanifrån och där täckplattan 5 är avlägsnad. Ljustavlan har formen av en rektangulär låda och lådans dimensioner är beroende av ljuskällans 3 längd. Hållare för ljuskällan 3, exempelvis lysrörshållare är betecknade med 9.

De är monterade på sidoväggarna ll och 12 på ljustavlan. Mot ljusrummet 15 är sidoväggarna ll, l2, 13 och 14 vita, exempelvis målade med vit målarfärg.

Sidoväggarna ll, l2, 13 och 14 bildar en ram och kan mekaniskt dimensioneras på så sätt att ramen blir stabil och självbärande. Bottenplattan 1 blir då onödig och kan slopas.

Reflektorn 2 tjänar då som botten i ljustavlan. Detta ger ett mycket enkelt utförande av en ljustavla, varvid produktionskostnaderna kan hållas nere. 507 966 3 Figur l visar en tvärsektion genom en ljustavla som är belyst och har information på en sida och med en ljuskälla.

Figur 2 visar ljustavlan enligt figur l sedd ovanifrån, varvid täckplattan är avlägsnad.

Figur 3 visar en tvärsektion genom en ljustavla som är belyst och har information på en sida och med två ljuskällor.

Figur 4 visar ljustavlan enligt figur 3 sedd ovanifrån, varvid täckplattan är avlägsnad.

Figur 5 visar en tvärsektion av en ljustavla som är belyst och har information på två sidor.

Figur 6 visar ljustavlan enligt figur 5 sedd ovanifrån, varvid en täckplatta är avlägsnad.

Figur 7 visar ett utförande av en diffusor.

Figur 8 visar en kurva för ljusgenomföringen genom diffusom visad på figur 7 som funktion av avståndet från centrumlinjen.

Figurerna illustrerar exempel på utförandet av en ljustavla enligt uppfinningen, varvid endast principema för uppfinningen skall illustreras.

Ljustavlan enligt uppfinningen kan användas som moduler, och modulema kan byggas ihop både på bredden och längden, och det kan därvid uppnås de lösningar på ljustavlan som önskas.

På figur l betecknas bottenplattan hos ljustavlan med l och sidoväggama med 13 och 14.

En reflektor med delvis raka och böjda ytor är betecknad med 2.

Reflektom 2 består av en platta med ojämn, rå ovanyta på så sätt att den reflekterar ljus i alla riktningar och inte har en dominerande ljusreflekterande riktning. Reflektom 2 är företrädesvis en aluminiumplatta med typbeteckningen AN O-FOL, DSS- lO/R. STUCCO. som levereras från fimia Metalloksyd GmbH, Köln, Tyskland.

Reflektom 2 är påförd ett vitt täckskikt i form av en vit målartärg som företrädesvis har pigment med så låg reflektionsförlust som möjligt.

I sin enklaste form kan reflektom 2 bestå av en vit platta, exempelvis en vitmålad metallplatta En sådan platta kommer att ge en jämnare luminans över hela täckplattan än vad som uppnås med dagens teknologi för ljustavlor. 507 966 6 På den sidan som är vänd inåt i ljustavlan, kommer täckplattoma 5 att reflektera en del av ljuset från lysrören 3. Det är kombinationen av ljusgenomföringen genom diffusorn 4, reflektionen från diffusom 4 och från täckplattoma 5 som ger den effektfulla verkan så att en jämn luminans uppnås över hela ljustavlan.

Då lysrören 3 skall belysa två täckplattor 5, bör flera ljuskällor 3 användas i denna typ av ljustavlor för att uppnå samma luminans på en täckplattta 5.

Figur 7 visar ett avsnitt av en utföringsforrn av en diffusor, här beteclcnad med 21.

Diffusorer i olika utföranden är kända, exempelvis använda som ljusñlter eller avbländningsa- nordningar till optiska instrument.

Diffusom 21 är utförd av en vit platta som är ljusogenomskinlig. Den bör utföras av ett fonnbeständigt material, exempelvis av metall, som kan ha påförts ett vitt täckskikt i form av en vit målarfärg, som företrädesvis har pigment med lägsta möjliga reflektionsförlust.

Denna utformning ger den fördelen att diffusom 21 inte kommer att förändras med tiden, exempelvis på grund av uppvärmning från ljuskällan.

Plattan har två perforerade fält 22 och 23 som är placerade symmetriskt om centrumlinjen. Dessa fält 22, 23 bildar de ljusgenomskinliga områdena av diffusom 21.

Perforeringen kan utföras med hål i olika former såsom trekantiga, kvadratiska, rektangulära eller runda eller en kombination av dessa fonner. Storleken på hålen på de perforerade ytoma kan också vara olika.

På figuren är perforeringen utförd med runda hål 24. En diffusor med perforerade hål har den fördelen att mönstret förblir konstant.

Antalet hål per ytenhet och diametern på hålen ger ljusgenomskinligheten eller ljusgenomföringen för diffusom.

För att uppnå en så jämn ljusfördelning som möjligt över ljustavlan visar det sig att ljusgenomföringen genom diffusom bör öka från mitten av plattan och ut mot sidokantema.

Ljusgenomföringen ökar emellertid inte linjärt. Detta uppnås genom att förändra perforeringen, antingen genom att öka antalet hål eller deras storlek. Den peiforering, som visas på fälten 22, 23, är därför ett utföringsexempel för att uppnå den önskade ljusgenomföringen.

Diffusom visad i figur 7 har sidokanter som är brutna av halvcirklar på så sätt att kantema är nästan vågformade. Det visar sig att vågfonnade sidokanter ger bättre ljusfördel- ning än raka sidokanter. Sidokanterna kan till exempel förses med helt symmetriska vågor av sinuskurvor eller av halvcirklar eller med sågtandsform eller rektangulära brott eller en 507 966 5 Ljustavlan visad i figur l och 2 kan användas som modul och kan byggas ihop till större tavlor. Där täckplattoma fogas ihop, uppstår överlappningskanter som vanligtvis blir något synliga.

Genom att utföra täckplattan 5 som en platta utan skarvar, så att den täcker alla modulema som ljustavlan är ihopbyggd av, uppnås ett bättre resultat.

Figur 3 visar en tvärsektion genom en ljustavla med två ljuskällor. Hänvisnings- siffrorna i figuren visar på samma delar som i figur 2.

En ytterligare förbättring vid utformningen av större ljustavlor, där över- lappningskanter helt undviks, visas i figurema 3 och 4. Här visas en ljustavla med två ljuskällor 3 placerade parallellt och med ett visst avstånd från varandra. Denna utformning kan också utvidgas till att omfatta en ljustavla med tre eller flera ljuskällor placerade parallellt och på ett visst avstånd från varandra.

I längdriktnixigen kan flera ljuskällor monteras efter varandra innanför samma ram genom att ljuskällomas hållare är monterade på vinkeljäm.

Ljustavlan enligt figurema 3 och 4 med två eller flera ljuskällor 3 är symmetriska runt en centrumlinje.

På ljustavlor av denna typ sträcker sig reflektorns böjda parti i övergången mellan ljuskälloma bara upp till mellan 5% och 50% av bygghöjden, företrädesvis 20%, medan reflektoms böjda parti sträcker sig ända upp till hela bygghöjden längs sidokantema.

Figur 5 visar en tvärsektion genom en I justavla som är belyst och har information på två sidor.

Figur 6 visar ljustavlan enligt figur 5 sedd ovanifrån där en täckplatta är avlägsnad.

Ljustavlan enligt figurema 5 och 6 är uppbyggd av Sidoväggarna 1 l. 12, 13 och 14 som bildar en ram. Sidoväggarna är mekaniskt dimensionerade på så sätt att ljustavlan blir stabil och självbärande. På sidoväggarna l 1 och 12 är hållare 9 placerade för ljuskällor i form av lysrör 3. Lysrören 3 är placerade längs centrumlinjen av ljustavlan.

På bägge sidor om lysrören 3 är diffusorer 4 placerade. Diffusorerna 4 är placerade parallellt med täckplattoma 5.

Täckplattorna 5 består av opalglas eller opalplast som är vit eller mjölkaktig och är diffuserande. Täckplattoma 5 är parallella och är placerade på lika avstånd från centrumlinjen i ljustavlan. 10 15 20 25 30 35 507 966 P A T E N T K R A V 1. Diffusor (4; 21) för ljustavlor, vilken är avsedd för pla- cering nära ett lysrör och vänd mot en täckplatta (5), är del- vis reflekterande på den mot ljuskällan (3) vända sidan samt försedd med områden med olika ljusgenomskinlighet, k ä n n e t e c k n a d a v att den är utformad som en plan, plattformad kropp (4; 21), som är anbringad parallellt med täckplattan (5), har en bredd, som är mellan tvä och fem, före- trädesvis tre gånger ljukällans (3) bredd, är ljusogenomskinlig i omrâdet rakt framför ljuskällan (3) och har tilltagande ljus- genomskinlighet i riktning bort från ljuskällan (3), varvid ändring i ljusgenomskinlighet uppnås med hjälp av två perfore- rade omràden (22,23), ett på var sida om och pà lika avstånd från en centrumlinje rakt framför ljuskällan (3), varvid perfo- reringen är anordnad med tilltagande öppningsyta i form av en ökning av antalet perforeringar eller storleken på perforering- arna i riktning bort frán centrumlinjen. 2. Diffusor enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att den är utformad som en vit ljusogenomskinlig platta (4; 21) och att perforeringen, dvs. den yta som släpper igenom ljus, är från 25% till 45% av den totala ytan, företrädesvis 31%, och tilltar från 23% nära centrumlinjen till 43% vid sidokanterna, och att det icke-perforerade området över centrumlinjen kan vara upp till 30% av plattans yta, företrädesvis 10%. k ä n n e t e c k n a d a v att av att dess längd är från 75% tilll 100% av ljuskällans (3) längd beroende pà ljuskällans effekt. 3. Diffusor enligt krav 1, 4. Diffusor enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att perforeringen (4; 21) är utförd med hål av alla slag, företrä- desvis runda, och att sidokanterna är nästan vàgformade eller sàgtandade eller har rektangulära brott eller en kombination av dessa former. 53095C,DOC; 1998-04-06 507 966 7 kombination av dessa former. Avstånden mellan två vågtoppai' kan vara från 3 mm till 15 mm, företrädesvis 7 mm, och amplituden kan vara från 1 mm till 10 mm, företrädesvis 2,5 mm.

Både bredden och längden av diffusom är beroende av ljuskällans utformning.

Bredden kan vara från 2 till 5 gånger ljuskällans bredd. När ljuskällan är ett standardlysrör med 26 mm diameter är bredden på diffusom företrädesvis 80 mm.

Lysrör avger vanligtvis mindre ljus nära elektrodema. Därför kan längden på diffusom vara från 75% till 100% av längden på ljuskällan. Med dagens lysrör blir längden på diffusom från 80% till 95% av längden på lysröret beroende på effekten av det och längden av det.

Figur 8 visar ett diagram för ljusgenomföringen som funktion av avståndet från centrumlinjen för diffusom visad i figur 7. Ljusgenomföringen är här definierad som förhållandet mellan perforerad yta som funktion av totalytan angiven i %.

Ljusgenorriföiíngen visas som ett stolpdiagram. Diffusom är från centrumlinjen som ett exempel uppdelad i tre fält, betecknade som fält 1, 2 och 3, och ljusgenomföiingen visas för en hälft.

Fält 1, som omfattar 10% av ytan, är inte perforerad och har därför 0% ljusgenomföring.

Fält 2, som omfattattar 32% av ytan, har 23% ljusgenomföiing, och Fält 3, som omfattar 58% av diffusorytan, har 43% ljusgenomföring.

Det är kombinationen av ljusgenomföringen genom diffusom och reflektionen från diffusom, som är placerad över ljuskällan, och utformningen av reflektorn som ger den effektfulla verkan, så att jämn luminans uppnås över hela ljustavlan. Detta gäller för tavlor belysta på en sida.

Dessutom uppnås ett stort ljusutbyte i ljustavlor med diffusorer, vid vilka största delen av ljuset från ljuskällan reflekteras endast en gång, och behov av ljusledande plattor eller filmer som ger öveiföringsförlust undvikes.

På tvåsidigt belysta tavlor fungerar täckplattoma delvis som en reflektor. Vid sådana tavlor är det därför kombinationen av ljusgenomföringen genom diffusorema, som är placerade över ljuskällan. och reflektionen från diffusorema samt reflektionen från täckplattoma som ger den effektfulla verkan så att jämn luminans uppnås över båda täckplattoma.