SE501561C2 - Förfarande och anordning vid betning av rostfritt stål varvid strömmen leds igenom stålbandet i dess tjockleksriktning - Google Patents

Description

W 15 20 25 35 501 561 material med rätt analys. slipning har provats för att avlägsna avkromad zon, men medför mikrospalter i ytan och föroreningar från slipbandet och därmed försämrade korrosionsegenskaper i den nya ytan.

Man har även tvingats acceptera en viss avkromning i ytan av höglegerade stål på grund av betningsproblemen, se rapport av JF Grubb, in Proc. International Conf. Stainless Steels, 1991, Chiba, ISIJ, Sid 944.

De processtekniska problemen har man också försökt lösa och försöker fortfarande lösa genom att kombinera flera olika betningsmetoder i en linje, t ex elektrolytbetning i neutral saltlösning, följt av blandsyrebetning. Vidare ingår ofta mekaniska steg som slungrensning, borstning och ev. slipning.

Vid blandsyrebetning där man i kontinuerliga processer har hög hastighet genom ugn (t ex 30 m/min), krävs långa betkar, höga syrakoncentrationer och hög temperatur för att hinna uppnå en godtagbar betningseffekt. Detta innebär stora påfrestningar vid hantering och i miljöhänseende. och HNO3l måste Stora volymer syra, HF och stora volymer luft med reaktionsgaser, kväveoxider, hanteras i renings - och återvinningssteg. För de höglegerade rostfria stålen kan slutbetning enligt denna metod inte klara tidigare nämnda problem med ytavkromning.

Elektrolytisk betning i neutral saltlösning ger en förbättrad miljöteknik, men processen används endast för att luckra upp oxidskikt. Slutbetning måste göras med blandsyrebetning, där processens effekt är begränsad enligt stycket ovan. En materialteknisk nackdel för höglegerat rostfritt stål är också att punktangrepp kan uppstå i elektrolytbetningssteget. tillämpning av den elektrolytiska processen får För materialet utgöra mittledare och det får passera förbi en serie av elektrodpar, utgörande i tur och ordning anod/anod, katod/katod, anod/anod etc.

De parvisa elektroderna har alltså inbördes samma polaritet och spänning och är placerade på ömse sidor om det genom badet löpande bandet. vid elektrolytisk betning i syra är det känt att man i laboratorieskala, där spänningen mellan elektrolyt och stålprov styrs med en referenselektrod, kan styra betningsprocessen att selektivt beta av oxidskiktet resp ytavkromade zonen. Denna metod 10 15 20 30 35 UL!! 501 561 kan dock inte tillämpas i industriell skala för en kontinuerlig betningsprocess av band med heterogen kemisk potential, då material med oxid skulle matas in simultant med att färdigbetat material matas ur badet.

Elektrolytisk betning med växelström och mineralsyror eller syrablandningar som elektrolyt är en känd äldre teknik, som beskrivs i bl a det svenska patentet 132 298.I exempel anges förfarande vid stillastående betningsföremål, t ex plåtar hängandes ner i syra. En av plâtarna kan utgöra en av elektroderna som alltså också kommer att betas. Även flera plåtar, växelvis anslutna till spänningskällan, i samma elektrolyt anges i beskrivningen. Vidare finns exempel , där mittledarprincipen med vätskekontakt mellan elektrod och plåt tillämpas. För genom badet löpande stålband rekommenderar man dock att inte använda bandet som mittledare och vätskekontakt, utan betningsföremålet (bandet) skall anslutas som elektrod. Någon närmare beskrivning av hur denna anslutning skall göras finns inte. För fackmannen kan det då ligga närmast att ansluta strömmen via släpkontakter, metallvalsar eller dylikt. Det nämnda patentet anvisar att elektrodmaterialet lämpligen är rostfritt material. Ett problem är då, att rostfria elektroder, som anges i nämnda patent, förbrukas lika mycket som betningsföremålet (bandet) och hög elektrodförbrukning ger problem vid kontinuerliga processer. Dessutom förbrukas syra även för betning av elektroder.

Vidare erhålls ett icke försumbart spänningsfall mellan rostfria elektroder och elektrolyten, vilket ger problem med extra upphettning av elektrolyten, tvärtemot vad som uppges i nämnda patent.

Känd teknik för kontinuerlig passage av band horisontellt genom elektrolytbad är öppna kar, där bandet pressas ned under vätskeytan med hjälp av stödrullar, som i aggressiva elektrolyter måste isoleras med gummi, plast eller dyl. De öppna karen/baden ger miljöproblem. Genom att banden kan vara mer eller mindre buckliga i både längs och breddled och att deras yta kan ha vissa fel och ojämnheter, utsätts rullarna förutom av kemisk påverkan även för mekanisk nötning och detta kräver byte av rullar som ger produktionsavbrott.

Annan känd teknik är att mata in bandet genom en öppning i karväggen och täta på insidan med parvisa, motstående stâlrullar, 10 15 20 35 501 561 4 överklädda med gummi eller plast el dyl, vid väggen. Rullarna, som måste ha stor diameter för att kunna plana ut eventuell bucklighet i bandet, ligger därför hårt an mot bandytan för att täta mot läckage av aggressiv processlösning i väggöppningen eller i spalten mellan rullar och band. Rullbeläggningen utsätts också ofta för lösningar med hög temperatur som medför snabbare nedbrytning av Ibeläggningen. Slitaget av rullarnas beläggning kan därför bli avsevärt och rullbyten medför långa processtillestånd och avbrott i produktionsflödet.

Gemensamt för de tidigare karkonstruktionerna är att de har tätningsanordningar som befinner sig helt eller delvis i processlösningen och med funktion att också styra bandets position.

Sammanfattningsvis är de största problemen med den kända tekniken för passage av band i betningskar - kraftig förslitning av tätningen (rullbeläggningen) både mekaniskt, p g a bandets ytor och bucklighet, och kemiskt, p g a aggressiva processlösningar, t ex starka syror, vid hög temperatur - driftstopp vid rullbyten. Ändamålet med uppfinningen är att ge en totallösning av de process- tekniska problemen vid betning av rostfria band, särskilt av höglegerat rostfritt stål, som kontinuerligt passerar genom ett elektrolytbad och uppnå både en renbetad yta och korrekt ytsammansättning och ändå tillgodose både produktions- och miljökrav, så att aggressiva processlösningar och reaktionsprodukter inte läcker ut. Uppfinningen utgör en lösning på dessa problem.

Problemlösningarna med avseende på förfarande och anordning enligt uppfinningen framgår av de kännetecknande delarna av patentkravet 1 resp. 7. Ytterligare särdrag framgår av de osjälvständiga patentkraven.

Uppfinningen kan användas i en separat betningslinje för band som har av/påhaspling eller för styckeplåt som matas in via rullbord. Den kan även ingå som en del i en kontinuerlig valsnings-/glödgnings/betningslinje alternativt glödnings/betningslinje.

Eftersom flera steg i en komplett betningslinje är väl kända, t.ex tvättning och torkning, visas endast den elektrokemiska cellen och flödet av elektrolyt i den följande beskrivningen av 10 15 35 5 _ 501 561 utföringsformer. Flera celler enligt uppfinningen skall placeras i serie i en bandlinje för att klara betningen med en hastighet som är lika med övriga processteg. Även cellernas storlek kan varieras.

I en betningslinje bestående av flera celler kan också helt 4 individuella parametrar (elektrolyter, spänning, strömtäthet, lik- eller växelström) tillämpas i olika celler enligt uppfinningen.

En utföringsform av anordningen enligt uppfinningen visas schematiskt i bifogad ritning, där fig 1 visar ett snitt genom en cell, i bandets matningsriktning, för elektrolytisk betning. Fig 2 visar ett snitt av cellens tätningsorgan och fig 3A och 3B visar två snitt av cellen vinkelrätt mot bandets matningsriktning och här framgår hur elektrolyten cirkulerar genom cellen.

Följande komponenter finns i fig 1, en elektrokemisk cell bestående av två cellhalvor 2,3, utförda i kemiskt resistent material, ovanför och under ett band 1. Cellhalvorna innehåller 2 st skivformade grafitelektroder 4,5 och tätningsorgan 6-9 , som tätar cellens ingângs- och utgångsöppningar för bandet.

Elektrolyten sugs in i cellen via tvärgående inloppskanaler 11,12 och vidare genom en tunn spalt 15 över bandet och en tunn spalt 16 under bandet och lämnar cellen via tvärgâende utloppskanaler 13 ,14. förbinder dessa samtidigt Skruvar 17,18 håller grafitelektroderna på plats och elektriskt till en inte visad växelströmskälla via kabel 19 till den ena polen och kabel 20 till den andra polen. Utanför cellen finns stödrullar 21-24 för att hålla det spända bandet 1 i läge mellan cellhalvorna 2,3. Pâpekas bör att figuren endast visar en skruv och kabel per grafitelektrod, men för att få över höga strömmar krävs ett stort antal. 6,7, vid bandets ingång i cellen.

Fig 2 visar en genomskärning av ett par tätningsorgan företrädesvis utformade som lister, Motsvarande 8,9 finns vid bandets utgång ur cellen (se fig 1).

Tätningslisterna är tillverkade i strängsprutat gummi med en rak profil i mitten och den ena kanten 35,36 förstärkt mot slitage från bandet. Den andra kanten 33,34 har rund profil med hål i centrum, för att passa in i ett spår 37,38, i cellhalva 2,3, för fasthâllande av resp. list. Fjädrar 31,32 är tillverkade som raka, täta spiralfjädrar och genom deras montering pressas ständigt tätningslisterna mot bandet 1. Genom denna utformning av tätningsorganen 6-9 har det överraskande visat sig, att inte ens 10 15 25 30 35 501 561 6 band med dålig planhet i form av bucklor och ytfel öppnar tätningsorganen i sådan omfattning att syraläckaget är något problem. Förslitningen i punkt 35,36 , och motsvarande vid utloppet, har också visat sig ringa, trots att flera km plåt passerar cellen per timme. Tätningslisterna passerar vid utgång genom cellväggen ändstycken, som ej visas i figurerna.

Tätningslisterna kan kontinuerligt bytas under drift genom att man drar in ny list, i spår 37,38, från förrådsrulle, ej utritad, vid sidan av cellen , med hjälp av att den gamla förslitna dras ur cellen och kapas av. Antalet fjädrar per tätningslist kan vara 100 per meter, och det har visat sig att fjädrarna genom sin montering inte utgör något problem vid byte av tätningslisten.

Pig. 3 visar vätskeflödet genom cellen. Fig 3A visar nivåtank 25 med elektrolyt och grovt anslutningsrör 26 anslutet till den undre cellhalvan 3. Via inloppskanalerna 11 resp. 12 passerar elektrolyten in i spalterna 15,16 mellan grafitelektroderna 4,5 och bandet 1. utloppskanal 13 och 14 och sedan får falla fritt genom ett grovt P och vidare tillbaka till Elektrolyten kan även falla fritt ner i en stor Fig 3B visar hur elektrolyten rinner ur cellen via rör 27 anslutet till en centrifugalpump nivåtanken 25. 29 under cellerna och sedan förrådstank pumpas till nivåtank 27 via pump P1. För att förhindra översvämning finns ett överloppsrör 30 monterat i nivåtanken för återlopp till förrâdstanken.

Fläktuttag 10 är anslutet till kraftig fläkt som ger kraftigt undertryck i cellen, och därvid suger in elektrolyten och höjer elektrolytnivån i cellen över nivån i nivåtank 25, samt tar bort alla bildade gaser. Tätningar 40, 41 på cellsidorna parallella med bandets matningsriktning är schematiskt utritade och är bälgformade. Detta medger variation av elektrodavståndet i cellen.

Den elektrolytiska betningen enligt uppfinningen förbereds genom att bandet matas in i cellen via stödrullar 21,22 , se Fig. 1, mellan cellhalvorna 2,3, som automatiskt går att föra isär, så att en stor spalt erhålles vid inmatning av nytt band, och vidare ut genom stödrullarna 23,24.

P (alt. P1) startas och därefter startas fläktar för evakuering av cellen via fläktuttaget 10. Elektrolyten börjar nu cirkulera genom cellen, till och faller sedan ner i Cellhalvorna 2,3 förs ihop och pumpen då den via anslutningsröret 26 sugs in i cellen inritad jämviktsnivâ i utloppskanalen 13, 10 15 25 35 1 501 561 röret 27 och pumpas därefter tillbaka in i nivåtanken 25. Därefter kopplas växelströmmen till grafitelektroderna och elektrolytisk betning av bandets båda ytor startar. Kontinuerligt matas sedan bandet genom cellen. Gasbubblor och slam, som bildas vid betningen, drivs bort från elektrodytorna och bandytorna av det kraftiga elektrolytflödet och kan avskiljas i filter eller liknande.

Elektrolytflödet kyler också bort bildad värme i processen.

Om plâtband som är smalare än elektroderna skall betas kan isolerande skivor skjutas in i kanten av plåten så att ström hindras att gå direkt mellan elektroderna vilket annars ger effektförluster. _ Principen för den elektrolytiska betningen i syra med växelström enligt uppfinningen är att växelströmmen gär från grafitelektrod till bandet via den övre elektrolyten och passerar vinkelrätt rakt genom bandet i dess tjockleksriktning och vidare via den undre elektrolyten till motstâende grafitelektrod. De båda elektrolyterna är skilda från varandra av bandet och vid behov isolerande skivor.

Genom uppfinningen har det då överraskande visat sig att man vid elektrolytisk betning med ren växelström eller polvänd likström i mineralsyror eller blandningar av dessa, får en förhöjd betningseffekt vid betning av band och erhåller en yta som inte är avkromad, om man använder sig av principen att föra en ren växelström eller polvänd likström vinkelrätt rakt genom bandet i dess tjockleksriktning och, i stället för vad som anges i det nämnda svenska patentet 132 298 , utnyttjar kombinationen grafitelektroder och vätskekontakt. Grafitelektroder i kombination med alternerande ström har också den fördelen att syra inte åtgår för betning av elektroden som skulle bli fallet vid användning av rostfria elektroder. Enligt uppfinningen har det också överraskande visat sig att slitaget av grafitelektroder i kombination med växelström är mycket lågt, tvärtemot vad som anges i EP-Al-137 369, där det vidare av kopplingsschema framgår att växelströmmen inte skall ledas vinkelrätt rakt genom bandet, utan längs bandet till hjälpelektroder.

Det är genom US -A- 4276 133 och EP-Al-209 168 känt att tråd kan betas elektrolytiskt och kontinuerligt i syror i delvis slutna system med hög strömtäthet (200 A/dm'). Förfarandet enligt dessa 10 15 20 30 35 501 561 - s skrifter är att strömmen inte går i tjockleksriktningen utan passerar från anod till tråd , följer tråden i längsriktningen en viss sträcka och lämnar sedan tråden för att gå till katoden. För kontinuerligt passerande band blir dock flera av parametrarna (materialarea, total ström, syraläckage vid in- och utgång ur cell, bucklighet etc) minst 100 ggr större än för tråd, varför man i praktiken inte kan överföra sådan elektrolytisk trådbetningsteknik till motsvarande för bandbetning.

Abstract of JP-A-60-135 600 visar en konstruktion med och bandet betas växelvis på de båda ytorna mellan olika elektrodpar, där likström, där strömmen leds i bandets tjockleksriktning, paren måste vara separerade från varandra i bandets matningsriktning för att inte strömmen i stället skall gå direkt i badet mellan, i bandets matningsriktning, närliggande elektrodpar.

Detta ger problem med onödigt stor totallängd för betlinjer. Vidare är en sådan konstruktion inte tillämplig för mineralsyra som har ca 5 ggr krävas ännu större separation mellan olika elektrodpar i bandets högre ledningsförmåga än saltlösningar och det då skulle matningsriktning. Skriften anger inte hur man processtekniskt, som enligt uppfinningen, åstadkommer hög strömtäthet vid betning av rostfritt stål i mineralsyra.

Anordningen enligt uppfinningen ger vidare överraskande en lösning på problemet med syraläckage vid in- och utlopp av det kontinuerligt passerande bandet, som kan vara 2 m brett och dessutom mer eller mindre buckligt. Det är särskilt överraskande eftersom US -A- 4276 133 visar att man inte ens för tråd tänkt sig tillräcklig tätning vid kontinuerlig passage genom cellväggen utan använder överrinningsskydd, vilket är rimligt vid de relativt små utsläppsvolymerna vid trådbetning. För bandbetning är denna princip inte rimlig p g a de mycket större utsläppsvolymerna.

Konstruktionen med grafitelektroder i cellhalvor medför också att den aktiva volymen syra är åtskilligt mindre än vid konventionell betning i blandsyra. Ett system för transport av syra i trånga spalter vid betning av kolstålsband beskrivs i EP 0 276 384. Systemet är dock endast avsett för kemisk syrabetning av kolstål.

Det bör påpekas att betningseffekten (volym bortbetat material) är proportionell mot strömtätheten (A/dm'). Uppfinningen 10 15 20 25 30 35 9 501 561 medger att mycket höga strömmar kan passera bandet, trots att grafit med en ledningsförmåga som är 350 ggr sämre än koppar, måste väljas på grund av syramiljön och korrosionsskäl. Strömmens korta väg genom elektrolytspalterna och genom att grafitelektroderna matas i tjockleksriktningen från flera punkter, medför lågt spänningsfall och därmed erhålles små effektförluster. En industriell betlinje för neutralbetning matas oftast med 20 volt och då går en strömstyrka pâ 20 000 amp genom bandet, medan uppfinningen med endast 8 volts matning ger en strömstyrka på 50000 amp. I både fallen blir effekten 400 kW, men 2,5 ggr högre betningseffekt (betningsvolym) uppnås med uppfinningen.

Den tekniska effekten framgår även av följande exempel och av dessa och tidigare beskrivning kan effekten av uppfinningen summeras: Uppfinningen kan sammantaget ses som en utmaning mot naturlagarna, där det överraskande visat sig möjligt att kraftigt höja betningseffekten genom att kombinera ett snabbt cirkulerande flöde, alstrat genom evakuering, av elektrolyt i en elektrolytisk cell och strömmatning i bandets tjockleksriktning och samtidigt bemästra miljö- och säkerhetsproblem vid kontinuerlig passage av mycket stora längder rostfria band i öppningar mot aggressiva syror med hög temperatur. En ytterligare miljöeffekt är att uppfinningen, genom användning av svavelsyra, helt eliminerar salpetersyrans kväveoxidproblem och fluorvätesyrans hanteringsproblem.

Exempel 1.

För en höglegerad rostfri stâllegering med 20 % Cr, 18% Ni, 6%Mo och 0,2% N framställdes band med tjocklek 0,8 mm. Efter glödgning betades bandet elektrolytiskt i en neutral saltlösning av Na2S04, varefter bandet fick passera ett borstningssteg, där rester av oxid avlägsnades. Slutbetning gjordes i blandsyra (5%HF/20%HNO3). Prov från bandet undersöktes i elektronmikrosond (EPMA) och ytkromhalten bestämdes med detta instrument.

Ytstrukturen hade relativt jämna repor av borstningen och mellan reporna fanns betade områden där kornstrukturen framträdde tydligt.

Kromhalten i reporna var l9,8%, medan den i de betade områdena var endast l6,5%, dvs ytan var lokalt kraftigt avkromad. 10 15 8 25 35 /o 501 561 En provplåt av bandmaterialet betades enligt uppfinningen under 55 s med 200 A/dm2 utfördes och ytkromhalten var 19,9%, dvs ingen kvarstående vid 8 V i 30%ig svavelsyra. Ytanalys med mikrosond avkromning. Strukturen var nu jämn och kornstrukturen framträdde utan någon överbetning.

Ytans punktfrätningsegenskaper provades i 1 M NaCl enligt ASTM G1 61, med den s k Avestacellen. Det avkromade provet hade relativt låg CPT (Critical Pitting Temperature) 70 'C , medan provet betat enligt uppfinningen hade CPT 92 °C. båda fallen CPT 92 °C.

Exempel 2.

En konventionell Avslipat bulkmaterial hade i betlinje för 1.6 m breda rostfria band och bandhast 10 m/min innehöll en neolytbetningsenhet och 3 st 20 m Totala längden på hela betlinjen var 90 m. För att dubblera produktionen långa syrakar med HF+HNO3 och en slungrensningsmaskin. skulle bandhastigheten höjas till 20 m/min och en kalkyl gjordes för en ny betlinje baserad på provresultat från fullskaleförsök Med endast 20 st celler enligt uppfinningen och dito rullpar mellan cellerna kunde en ( ca 1/3 av den tidigare linjens, men med dubbel kapacitet) , och där den med en betlinje, enligt uppfinningen. komplett betlinje beräknas till en längd, endast 30 m miljöfarliga blandningen av 5%HF/20%HNO3 kunde ersättas med 30 %-ig HZSO4. Investeringskostnaden kalkylerades till hälften av den konventionella, tidigare teknikens och tillstånd för verksamheten från miljömyndigheten kunde erhållas, trots att produktionen dubblerades.

Exempel 3.

Driftsförsök med en cell enligt uppfinningen utfördes med följande parametrar och jämfördes med konventionell betning.

Uppfinningen Konv.tekn Material AISI 304 AISI 316 254SMO 254SMO Bredd m 1500 1200 900 900 Tjocklek mm s 2 1 1 Betningstid sek 15 20 60 120 Spänning V 8 8 8 - Ström kA 30 24 18 - Effekt kW 240 192 144 - Syra 4 Svavelsyra HF+HNO3 10 'JI 10 15 25 'I 501 561 Uppfinningen Konv. tekn Konc. % 25 30 35 5%+20% Temp C 60 60 60 50 Syraflöde l/min 800 700 600 - 0xidrester,synbara Nej Nej Nej Nej Korrosionstest CPT - - 92 C 70 C Efter passage av 50 km åndlöst band genom en testcell enligt uppfinningen med 30 % svavelsyra, 60 C, mättes slitage av tätningslister till 0.1 m i punkter 35,36 vilket ger en driftstid på en månad och byte av packning görs på någon minut utan att avbryta processen. I konventionell teknik måste processen avbrytas och tömning av kar och byte av rullar tar flera timmar.

Testcellen enligt uppfinningen uppvisade inget läckage av elektrolyt. Inga repor uppstod heller på bandytan från tätningslisterna.

Exempel 4.

Processtekniskt och från säkerhetssynpunkt har cellerna enligt uppfinningen testats , hur snabbt cellen kan tömmas och öppnas om band med geometriska fel, svetsskarvar o dyl, måste fram i kontinuerlig glödgnings/betningslinje. Två fall kan gälla, krav på betning med begränsad bandhastighet resp. helt avbruten betning.

Det har då visat sig att systemet lätt medger ökning av elektrodavståndet genom att tätningslister 6-9 och bälgarna 40,41 tillåter större avstånd mellan cellhalvorna 2,3. Total tömning av cellens syra har överraskande visat sig gå på mindre än en sek, trots att syraflödet vid pågående betning kan uppgå till 1000 l/min. Evakueringen via uttag 10 stängs av och elektrolyten rinner ner i kanal 27 eller tillbaka till nivâtanken 25 och processen avstannar direkt. ll

Claims (9)

10 15 20 25 30 501 561 17. Patentkrav

1. Förfarande för att avlägsna oxidskikt, kromutarmade zoner och liknande vid betning av metall, i första hand rostfritt stål (1), speciellt höglegerat rostfritt stål i form av band, som kontinuerligt passerar genom ett elektrolytbad (i 15, 16), där metallen förs genom en i ett slutet system cirkulerande elektrolyt, k ä n n e t e c k n a t av att elektrolyten bringas att med hög hastighet sugas genom två spalter (15, 16), bildade mellan en första mot elektrolyten kemiskt resistent elektrod (4) och stålet (1) respektive mellan stålet (1) och en andra mot elektrolyten kemiskt resistent elektrod (5) av motsatt polaritet mot den första elektroden (4), och av att en styrbar elektrisk växelström eller altemerande likström bringas att passera från den första elektroden (4) genom elektrolyten i den ena spalten, genom den i elektrolytbadet befintliga metallen (1) i dennas tjockleks- riktning, genom elektrolyten i den andra spalten och till den andra elektroden (5).

2. Förfarande enligt kravet 1, utförs med hög strömtäthet, företrädesvis 150-250 A/dmz, varvid den utnyttjade spän- kännetecknat avattströmmatningen ningen kan hållas låg och företrädesvis är 6-8 V.

3. Förfarande enligt något av kraven 1 och 2, k ä n n e t e c k n a t av att elektrolytbadet företrädesvis består av mineralsyra eller blandningar av mineralsyror.

4. Förfarande enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a t av att elektrolytbadet består av svavelsyra, företrädesvis svavelsyra av 10-40%.

5. Anordning för att utföra förfarandet att avlägsna oxidskikt, kromutarmade zoner och liknande vid betning av metall, i första hand rostfritt stål (1), speciellt hög- legerat rostfritt stål i fonn av band, som kontinuerligt passerar genom ett elektrolytbad (i 15, 16), där metallen är avsedd att passera genom en i ett slutet system cirkulerande kännetecknad avattelektrolytenär elektrolyt, enligt något av kraven 1-4, belägen i ett utrymme anslutet till en evakueringsanordning och att elektroder (4, 5) med motsatta polariteter är anordnade mitt för varandra på ömse sidor om den avsedda rörelseriktningen för metallen i elektrolyten, och att tätningsorgan (6-9) är anordnade vid anordningens ingångs- och utgångsöppningar för bandet (1).

6. Anordning enligt lcravet 5, 9) är anordnade vid anordningens ingångs- och utgångsöppníngar för bandet (1).

7. Anordning enligt kravet 6, (6-9) är fjäderbelastade.

8. Anordning enligt något av kraven 5-7, tätningslister (6-9) och bälgformade tätningar (40-41) är anordnade så att övre cellhalva kännetecknad avatttätningslister(6- kännetecknad av att tätningslisterria kännetecknad avatt fa 5 0 1 5 6 1 (2) och undre cellhalva (3) kan inbördes flyttas isär under pågående betning.

9. Anordning enligt något av kraven 5-8, k ä n n e t e c k n a d av att tätningslisterna (6-9) är kontinuerligt utbytbara under pågående betningsprocess.