SE467723B - Verktyg foer deformation av kirurgisk klaemma - Google Patents

Description

-Iß ø\ 10 15 20 25 30 35 72 I' a) 2 om denna koagulation vanligtvis inte är tillräcklig för att täppa till större kärl, kan i mindre vener och artärer en avsevärd förträngning eller total tilltäppning av kärlet bli följden av koagulation. Problemet har samman- fattats på detta sätt: "Det inses att skadan på vaskulärt' endotel som orsakas av den mikrovaskulära nålinträngningen är betydande. Mängden av efterföljande blodplättsansamling och koagulationsbildning kan vara omfattande, och dessa blodplättar är kända för att frigöra vasoaktiva ämnen Detta-kan minska blodflödet l genom en vaskulär anastomos av 1-2 mm-typ, som skall ge ett omedelbart ökat flöde till ett område av hjärnan med som kan ändra kärldiametern. otillräcklig blodgenomströmning". D. Pagnanelli et al, The Cutting Edge Microsurgical Needle, Journal of Neuro- surgery, vol 59, nr 3, sid 510-512 (september 1983).

Förutom den fysiologiska skada som sutureringen ger upphov till, är det också så att suturering, i synnerhet av små kärl, är en mycket tröttsam och tidskrävande proce- dur som kan sysselsätta och trötta en kirurg under en lång operation. Ett snabbare sätt att utföra mikrovasku- lära anastomoser skulle frigöra kirurgen för andra upp- gifter och även förkorta kirurgiska operationer. Behovet av en användbar, snabb, icke-suturerande teknik för mikrokirurgin är uppenbart.

Man känner till olika icke-suturerande anordningar och tekniker för utförande av anastomoser, i synnerhet för intestinala och kolorektala anastomoser, i vilka olika häftningsanordningar och -metoder har varit kända i en del âr. Kända häftningstekniker erfordrar emellertid inträngning i organväggen, och om de används vid vasku- lära anastomoser, kan problem med koagulation och lik- nande, såsom beskrivits ovan, förväntas uppstå. För vasku- lär anastomos har olika andra icke-suturerande, mekaniska klämdon föreslagits. Sådana klämdon innefattar ofta en permanent eller tillfällig hylsa eller liknande och organ som fastklämmer kärlet mot hylsan så att inträngning i kärlväggen förhindras. Klämdon av denna typ har emellertid 10 15 20 25 30 35 467 723 3 inte fått vidsträckt användning. Ändamålet med denna uppfinning att öka snabbheten för mikrovaskulära anastomoser och andra operationer, varigenom koagulationsproblemen som orsakas genom kon- ventionella sutureringsoperationer undviks, samt att minska materialkostnaderna och tiden för mikrokirurgiska operationer. Uppfinningen användes generellt vid en kirurgisk operation, såsom en anastomos, i vilken två vävnadspartier föres mot varandra, därefter vänds ut och sedan förenas genom att armarna på en kirurgisk klämma placeras över de intill varandra belägna vävnadspartierna och stukas runt dem på sådant sätt att de håller samman vävnadspartierna utan att tränga in i dem.

Uppfinningen avser sålunda ett verktyg för deforma- tion av en kirurgisk klämma av den typ som har ett defor- merbart liv med ett skaft som sträcker sig därifrån och på avstånd från varandra belägna ansatser på livet på var sin sida om skaftet. Detta Verktyg kännetecknas av en verktygsstomme, två i ett par anordnade, på avstånd från varandra belägna, stationära käftar vid stommens ena ände, vilka käftar har ytor som är anordnade att ingripa med klämansatserna, en tredje käft som är rörlig i för- hållande till de stationära käftarna och som är anpassad för gripning av klämmans liv, och ett organ för tillbaka- dragning av den rörliga käften, vilket organ har åtmins- tone ett kamelement i kontakt med en kamföljare som är mekaniskt förbunden med den rörliga käften, och ett manövrerbart organ som är förbundet med kamelementet, varigenom den rörliga käften kan dras tillbaka genom manuell förskjutning av det manövrerbara organet. Verk- tyget gör det möjligt för kirurgen att utföra förfarandet ifråga genom användning först av verktyget för placering av klämman i läge över motställda vävnadspartier. Han deformerar därefter klämman genom att trycka ihop eller på annat sätt manövrera verktyget så att väv- nadspartierna grips av klämarmarna och därigenom 467 723 10 15 20 25 30 35 hålls permanent samman.

Kort beskrivning av ritningarna Uppfinningen beskriver nedan en föredragen utförings- form med hänvisning till ritningarna, på vilka: Fig l visar en känd sutureringsmetod, som beskrivits ovan; Fig 2 visar klämman enligt uppfinningen i dess ur- sprungliga, odeformerade tillstånd; Fig 3 är en vy som liknar.fig 2 och visar klämman i ett delvis deformerat tillstånd; Fig 4 visar klämman i dess helt deformerade till- stånd; Fig 5 är en vertikalprojektion av det klämanbringande organet enligt uppfinningen; Fig 6 är en förstorad vy av ett parti i fig 5; och Fig 7 liknar fig l men visar operationen enligt upp- finningen.

Beskrivning av en föredragen utföringsform Såsom visas i fig 2 består en kirurgisk klämma enligt uppfinningen av ett enhetligt stycke av biologiskt accepterbart, plastiskt deformerbart material, såsom en ädel metall (dvs guld, silver platina etc). Även om metallklämmor för närvarande är att föredra, inses det att andra material, såsom lämpliga polymerplaster, kan användas. Vilket material som än används måste det vara tillräckligt formbart eller plastiskt deformerbart så att minimal återfjädring föreligger när klämman stukas.

I annat fall skulle eventuellt skadlig överstukning krävas för att kompensera återfjädringen.

Strukturellt har klämman två i ett par anordnade, inåtböjda armar 10 och ll, vilka är inbördes förbundna medelst ett broparti 12 och sträcker sig väsentligen parallellt i en riktning från bropartiet. Armarna slutar vid ändar l5 och l6, vilka är rundade för att förhindra att vävnaden ifråga skadas, enligt ett ändamål med upp- finningen. Bropartiet l2 innefattar ett ansatspar 17, 18 10 15 20 25 30 35 467 725 5 för ingrepp med det nedan beskrivna anbringarverktyget.

Bropartiets centrum är i ett stycke förbundet med ett skaft 19, som företrädesvis har ett förstorat huvud 20.

Förbindningspunkten är en hals 2l med en mindre tvär- sektion, vilken är anordnad att brista när en förut- bestämd spänning pålägges skaften medelst verktyget.

Halsens storlek är sådan att dess brotthållfasthet ("förutbestämd dragkraft" i patentkraven nedan) är större än den spänning som erfordras för att deformera, genom bockning, klämmans bropartif _Stor1eken på klämman varierar naturligtvis beroende på dess användning och avsikten är inte att begränsa uppfinningen till en speciell klämstorlek. Enbart för att exemplifiera har emellertid en klämma av lämplig storlek för anastomos av ett l mm-kärl en höjd av stor- leksordningen 0,76 mm och en total tjocklek av storleks- ordningen 0,15 mm. För denna klämstorlek är kröknings- radien vid änden av varje arm ca 0,013 mm.

För deformering av klämman pålägges spänning på skaftet 19 medelst ett verktyg, ett sådant som beskrivs nedan, medan ansatserna stöds av stationära käftytor på verktyget (fig 2). Förhållandet mellan käftytorna och klämansatserna är företrädesvis sådant att ingrepps- punkterna väsentligen är belägna på avstånd från varandra, dvs sådana punkter är från början belägna på avstånd från halsen. Till följd av denna geometri, åstadkommes vid påläggning av en spänning T på skaftet ett böjmoment M = TX/2 vid bropartiets centrum där X är lika med av- ståndet från skaftaxeln till de båda kontaktpunkterna, såsom visas i fig 3. Halsen är tillräckligt stark för att ett böjmoment som är kraftigt nog att deformera bropartiet kan åstadkommas (fig 3). Vid utformning av anbringarorganet och klämman, är klämansatsernas och käftytornas anliggningsytor så utformade att när en önskad grad av böjdeformation har skett, förs kontakt- punkterna mycket närmare halsen, varefter även väsentligt ökad skaftspänning inte alstrar ett böjmoment som är ll 67 72' 10 15 20 25 30 35 6 tillräckligt för att åstadkomma deformation av bropartiet utan snarare slutligen bryter halsen 21 (fig 4). En sär- skild fördel med detta är att storleken på bropartiets deformation bestäms exakt av klämmans/verktygets geometri och är således oberoende av kirurgens manöverkraft. De- formationen från klämma till klämma och från kirurg till kirurg är följaktligen i hög grad reproducerbar för en given kombination klämma/verktyg. En fackman på området inser vidare vilka enkla ändringar i käftytans geometri eller klämansatsens form som kan.göras för att åstadkomma' önskade ändringar i graden av klämmans deformation.

Fig 5 och 6 visar ett klämanbringande organ i enlig-' het med uppfinningen. Anbringarorganet innefattar ett organ för gripning av ett klämskaft, företrädesvis i form av en enkel, rörlig käft 50, med ett spår 52, vilket är dimensionerat att mottaga skaftet och har en förstorad ficka eller urtagning 54 för mottagning av skaftets huvud.

Käften uppbärs i en stomme 56, vilken slutar vid en främre ände, som avgränsas av stationära käftytor 58, 60, vilka är belägna på var sin sida av spåret och anordnade att ingripa med ansatserna 17, 18 på klämman. I den visade utföringsformen är käftytorna 58, 60 plana och bildar inbördes en trubbig vinkel A av ca l20°, vilken är mindre än vinkeln B av ca l50° mellan klämansatserna. Vid jäm- förelse av fig 3 och 4 kan den inåtriktade förskjutningen av kontaktpunktens läge noteras, vilket är ett resultat av denna geometri när klämman deformeras.

Käften förs bort från anliggningssidorna medelst någon mekanism, företrädesvis en kamaktiverad anordning som påverkas av klämtrycket från kirurgens hand. I denna utföringsform, som visas i fig 5, har anbringarorganet 56 ett böjligt bladpar 62, 64, vilka blad är inbördes för- bundna vid båda ändar och rörliga mot varandra när verk- tyget pressas ihop av kirurgen. Varje blad har en inner- yta, från vilken ett kamelement 66 skjuter ut, vilket har en verksamgöringsyta 68 snett mot sin rörelseriktning.

Såsom framgår av fig 5, är kamelementen symmetriska i 10 15 20 25 30 35 467 725 7 profil och överlappar varandra så att de gemensamt in- griper med en gemensam kamföljare 70. Denna följare är förbunden med käften 50, såsom visas. När bladen pressas samman, förs kamytorna mot varandra, vilket bringar den rörliga käften 50 att föras tillbaka i förhållande till de stationära käftytorna 58, 60. När en klämma är på plats i verktyget åstadkommer denna verkan deformation, såsom tidigare beskrivits. Kamsidornas 68 bågform i fig 5 kan noteras. Denna form gör förhållandet mellan kläm- kraft och tillbakadragningskraft till en ökande funktion, varvid en bättre känsla erhålls i situationer där man avsiktligt önskar begränsa deformationen av klämman så att denna deformation blir mindre än den deformation som erhålles genom formen på anliggningsytorna. Även om tillbakadragningsmekanismen företrädesvis är helt mekanisk för enkelhets skull, är också andra meka- nismer såsom en fluidumdriven kolv eller en elektriskt aktiverad solenoid, är tänkbara. Vad som i alla händelser krävs är en säker och tillförlitlig mekanism, som för tillbaka käften i förhållande till stommen och som rea- gerar på enkel manövrering av kirurgen.

Det inses att korrekt geometri för klämman beror på formen på anbringarens käft och anliggningsytor och vice versa. Följaktligen måste dessa två delar utformas sam- verkande.

Fig 7 visar en mikrovaskulär ände-mot-ände-anastomos, i vilken klämman och anbringarorganet, som beskrivits ovan, används. I denna operation dras först två Vävnads- partier som skall förenas intill varandra medelst lämpliga organ. Vävnadspartiernas kanter skall vara partiellt ut- vända, dvs dragna eller kragade utåt ca 90° från axel- riktningen, så att en klämma kan placeras över Vävnads- kanterna, med klämarmarna belägna grensle över berörings- punkten. Man måste tillse att kärlet inte rullar sig eftersom den senare åstadkomna skarven är svagare än den kragade utformningen. När klämman har positionerats korrekt i förhållande till de aktuella vävnadspartierna 10 15 20 25 30 35 8 åstadkommes stukning genom att verktygsbladen enbart pressas samman. Detta åstadkommer en permanent deformation av mikroklämmans broparti 12, varefter klämarmarna 10, ll håller vävnadspartierna intill varandra utan att punktera dem. Detta upprepas vid så många punkter som är nödvändigt för att vävnadspartierna ifråga säkert skall förenas. Kläm- morna, som är biologiskt inerta, kan vanligtvis lämnas kvar permanent. I händelse av att klämman måste tas bort, kan emellertid ett lämpligt verktyg användas för att sträcka ut armarna 10 och ll. " ~ Klämman och anbringarverktyget, som beskrivits ovan, utgör en suturlös metod att sammanföra vävnadspartier, vilken är väsentligt snabbare än konventionella sutu- reringsmetoder, i synnerhet i en mikrovaskulär anastomos, och vilken undviker koagulationsproblemet som orsakas av nålinträngningarna. Vid försök på lårartärer hos råttor, har kort och lång öppenhet konstaterats liksom anmäfkningsvärd liten skada på det vaskulära endotelet.

En fördel med klämmorna enligt uppfinningen jämfört med suturer är förutsägbarheten hos resultaten. I motsats till handgjorda, mikrosuturnålar, är de massproducerade mikroklämmorna enhetliga, de åstadkommer mer enhetliga resultat.

En annan fördel är att snabbheten vid anbringandet minskar den tid blodflödet är hejdat, vilket förbättrar utsikterna för kärlöppenhet.

Ytterligare en fördel är att klämmorna är fysiskt oberoende av varandra oavsett vilka vävnadspartier som förenas enligt uppfinningen. Även om klämmorna fast sammanhåller vävnadspartierna i enskilda punkter, kan de således röra sig i förhållande till varandra. Som ett resultat kan avståndet mellan dem öka när vävnadspartierna växer. Detta gör föreliggande uppfinning speciellt intres- sant vid utförande av anastomoser i barn, vilkas kärl senare måste vidga sig. Permanenta suturer (fig l) måste naturligtvis tas bort om de inte skall ingripa i kärl- tillväxten.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 467 723 9 PATENTKRAV

1. Verktyg för deformation av en kirurgisk klämma av den typ som har ett deformerbart liv med ett skaft (l9)_ som sträcker sig därifrån och på avstånd från varandra belägna ansatser (17, 18) på livet på var sin sida om skaftet (19), ' en verktygsstomme (56), k ä n n e t e c k n a t av två i ett par anordnade, på avstånd från varandra I belägna, stationära käftar (58, 60) vid stommens ena ände, vilka käftar har ytor som är anordnade att ingripa med klämansatserna (17, 18), en tredje käft (50) som är rörlig i förhållande till de stationära käftarna (58, 60) och som är anpassad för gripning av klämmans liv (19), och ett organ för tillbakadragning av den rörliga käften, vilket organ har åtminstone ett kamelement (66) i kontakt med en kamföljare (70) som är mekaniskt förbunden med den rörliga käften (50), och ett manövrerbart organ (62, 64) som är förbundet med kamelementet, varigenom den rörliga käften kan dras tillbaka genom manuell förskjut- ning av det manövrerbara organet.

2. Verktyg enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att käftytorna (58, 60) är väsentligen plana och bildar en trubbig vinkel i intervallet 120°-180°.

3. Verktyg enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att nämnda trubbiga vinkel är ca l50°.

4. Verktyg eligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det manövrerbara organet har åtminstone ett böjligt blad (62, 64) som är fäst på stommen (56), varvid ett parti av bladet genom fingertryck är böjbart i förhållande till stommen, och varvid kamelementet (66) är monterat på det rörliga partiet. k ä n n e t e c k n a t av att det har två blad (62, 64), vilka vart och ett vid sina ändar är förbundna i ett stycke med stommen (56),

5. Verktyg enligt krav 4, varigenom bladens centrala partier kan förflyttas mot 4-67 lO 15 20 25 30 35 PO (JJ 10 varandra genom hoptryckning av anbringarorganet.

6. Verktyg enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t av att kamelementet (66) har en verksamgöringsyta (68) som ligger snett i förhållande till den rörliga käftens geome- triska förflyttningsaxel, och att följaren (70) är i ingrepp med verksamgöringsytan (68).

7. Verktyg enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a t av att verksamgöringsytan (68) är bågformig.

8. Verktyg enligt krav 6,_ k ä n n e t e c k n a t av att följaren (70) är en rullef II