SE460726B - Enzyminnehaallande vaetskeformig tvaettmedelsberedning och dess anvaendning vid hushaallstvaett - Google Patents

Description

460 726 k) Detergentberedningar som innehåller enzymblandningar, t.ex. proteaser och amylaser, har i vid omfattning be- skrivits i litteraturen. Exempelvis beskriver USA pa- tent 3 630 930 en kornformig tvättmedelsberedning som innehåller från omkring 0,5 till 20 2 enzymbärande granuler, vilka innefattar från omkring 0,00l till 10 % blandningar av proteas- och amylasenzymer i ett vikt- förhållande på 50:l till l:5 mellan proteas och amylas.

Brittiska patentet l 240 058 beskriver en kornformig tvättmedelsberedning som innehåller en blandning av proteas- och amylasenzymer med ett viktförhållande mel- lan proteas och amylas på 30:l till 3:1, varvid vikts- andelen amylas i beredningen är från 0,0003 till 3 %.

I USA patent 3 93l 034 från Inamorator et al beskrives en kornformad tvättmedelsberedning som innehåller en blandning av alkaliskt proteasenzym och =¿-amylasen- zym i ett aktivitetsförhàllande varierande mellan 100.000 till 400.000 Novo-amylasenheter amylas per Anson-enhet proteas.

Fastän användningen av enzymblandningar i kornformiga tvättmedelsberedningar är generellt beskriven i patent- litteraturen så är i de flesta fall själva blandningar- na så allmänt beskrivna att de exempelvis innefattar blandningar i vilka procentandelen proteas kan variera inom ett intervall av fem storleksordningar (brittiska patentet l 240 058), eller i vilka procentandelen amy- las kan variera inom ett intervall av fem storleksord- ningar (USA patent 3 630 930), vilket leder till en för- modan att om större mängd enzym används inom dessa vida intervall så blir fläckborttagningen effektivare. Dess- utom är de ovannämnda patenten, liksom även Inamorato- patentet, strikt begränsade till kornformiga bered- ningar och ger således ingen anvisning till användning av enzymblandningar i vätskeformiga beredningar. *ÜÜÜ v, _ 460 726 Den föreliggande uppfinningen tillhandahåller en enzym- innehållande vätskeformig tvättmedelsberedning innefattande; (a) från omkring 5 till omkring 75 vikt-% av ett eller flera rengörande ytaktiva medel valda bland anjoniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergentföreningar; (b) från omkring 25 till 85 vikt-% vatten; och (c) en enzymblandning väsentligen bestående av ett alkal- iskt proteasenzym och ett °4-amylasenzym kännetecknar av att proteasenzymet och °¿-amylasenzymet föreligger i sådana relativa proportioner att förhållandet mellan respektive enzymaktiviteter i denna blandning är från omkring 4 000 till omkring 80 000 Novo-amylasenheter av °4-amylas per Anson-enhet proteas, vilket proteas föreligger i en mängd som ger från omkring 0,25 till omkring 2,5 Anson-enheter per 100 g tvättmedelsberedning.

Utföringsformer av den uppfunna beredningen anges i patent- kraven 2 - 10.

I enlighet med förfarandet enligt uppfinningen genomföres hushållstvättning av fläckade och/eller smutsade material genom att dessa material sättes i kontakt med en vattenlös- ning av den ovan angivna vätskeformiga tvättmedelsbered- ningen.

Den föreliggande uppfinningen är baserad på upptäckten att den mängd alkaliskt proteasenzym som normalt er- fordras för borttagning av proteinartade fläckar avse- värt kan reduceras genom att den kombineras med en mängd amylasenzym enligt uppfinningen, så att man får en tvättmedelsberedning med motsvarande eller förbättrad fläckborttagningsförmåga men med en avsevärt reducerad kostnad för de ingående beståndsdelarna. Till skillnad 460 726 från beskrivningen i litteraturen vilka rekommenderar att proteaser och amylaser blandas inom vida intervall i tvättmedelsberedningar så kännetecknas den häri be- skrivna enzymblandningen av en synergistisk samverkan mellan proteas och amylas, och omfattar endast de blandningar som har ett smalt definierat aktivitets- förhållande.

Aktiviteterna hos det alkaliska proteasenzymet och ol- amylasenzymet är uttryckta i Anson-enheter för proteas, respektive Novo-amylasenheter för amylas. Dessa är en- heter som allmänt används inom tekniken för att under ordinära betingelser beskriva aktiviteten hos enzymbe- redningar som innehåller proteas- eller amylasenzymer.

I en föredragen utföringsform av uppfinningen innehål- ler enzymblandningen relativa mängder alkaliskt proteas och Novo-amylasenheter oi-amylas som ger från omkring l0.000 till 50.000 DL-amylas per Anson-enhet pro- teas, varvid ett aktivitetsförhâllande på från omkring .000 till 40.000 är ännu mera föredraget, och ett förhållande på från omkring ciellt önskvärt.

Den mängd enzymblandning som tvättmedelsberedningen kommer naturligtvis i viss .000 till 40.000 är spe- ingâr i den vätskeformiga ut- sträckning att bero av den mängd beredning som skall tillsättas till tvättlösningen. ningar som är avsedda att användas i koncentrationer på omkring 0,15 % För tvättmedelsbered- i tvättlösningen i en automatisk hus- hållstvättmaskin, så kommer en lämplig mängd blandning att ge från omkring 0,25 till omkring 2,5 Anson-enheter proteas per l00 gram tvättmedelsberedning, förhållande på från omkring och varvid omkring 1,5 Anson varvid ett 0,5 till 2,0 är föredraget, -enheter per 100 g bered- 460 726 ning är en särskilt föredragen proteaskoncentration.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen Aktiviteten hes det alkaliska proteasenzymet mätes som tidigare nämnts i Anson-enheter. Anson-hemoglobinmeto- den för mätning av aktiviteten i Anson-enheter är en inom tekniken välkänd metod för angivning av aktivite- ten hos proteolytiska enzymer, och den är beskriven i "Journal of General Physiology", volym 22, sid. 79 - 89 (1939), vilken beskrivning är införlivad häri genom hänvisning. Även den modifierade Anson-hemoglobinmetoden kan användas för att mäta den proteolytiska aktiviteten, vilken modifierade metod är beskriven i artikeln "Alkali-Resistant Enzyme for Detergents", S. R. Green, Soap and Chemical Specialities, sidorna 86, 88, 90, 94 och 133, maj 1968, vilken beskrivning är införlivad häri genom hänvisning. I princip utnyttjar metoden det alkaliska proteasenzymet för att smälta ett denature- rat hemoglobinsubstrat vid standardiserade betingelser i ett buffrat vattenhaltigt medium vid det valda pH-vär- det, och mängden smält material fastställes medelst ett färgningsprov med ett fenolreagens.

Aktiviteten hos °4-amylasenzymet mätes som tidigare nämnts i Novo-amylasenheter. Standardmetoden för mätning av dessa Novo-enheter är en modifikation av SKB-metoden (Sandstedt, Kneen & Blish, Cereal Chemistry 16, 712, (1939)) utan tillsats av beta~amylas. vid denna metod uppmätes 20 ml buffrad stärkelselösning (framställd medelst den nedan beskrivna metoden) i ett provrör (dia- meter 24 mm, längd l90 mm) och placeras i en vatten-" termostat som har en temperatur på 370 C. Efter nagra minuters förvärmning tillsättes l0 ml av den amylas- lösning (eller v ml amylaslösning + (10-v) ml vatten) l5 460 726 som skall testas. Innehållet i röret blandas omsorgs- fullt och samtidigt startas ett tidur. Vid lämpliga tidsintervall tillsättes 1 ml av reaktionsblandningen till 5 ml utspädd jodlösning (framställd enligt den nedan beskrivna metoden) och omskakas och överföres till ett jämförelserör, och färgen jämföres med färg- standarden. Om slutpunkten för färgning uppnås efter mindre än 10 minuter så använder man en mer utspädd amylaslösning eller en mindre volym amylaslösning.

En Hellige Comparator 607 användes som kolorimeter till- sammans med glas-0<-amylas-standarden (jämför Redfern Methods for determination of et-amylase, Cereal Che- mistry gi, 259 (1947)). Provets 04-amylasaktivitet kan beräknas medelst följande formel: A = 1430 x V t x a x v vilken 1 = G.-amylasaktiviteten i Novo-amylascnheter per gram = tid för att uppnå slutpunkten för färgningen (minuter) 4 ( provets vikt i gram ( = den volym till vilken provet utspädes (ml) i = volymen av den använda amylaslösningen (ml) \ Den ovannämnda "utspädda jodlösningen" framställes genom att upplösa l ml "förrådslösning av jod" och 20 g ka- liumjodid i tillräcklig mängd vatten för att ge 500 ml; 460 726 "förrâdslösningen av jod" framställes genom att lösa ll g jodkristaller och 22 g kaliumjodid i tillräcklig mängd vatten för att ge 500 ml. Den ovannämnda "buff- rade stärkelselösningen" framställes enligt följande: l0 g”löslig stärkelse (t.ex. Merck, Amylum solubile, Soluble Starch, Brgl B.6) räknat som torrsubstans över- föres till en slurry medelst lite vatten. Slurryn till- sättes till omkring 200 ml kokande vatten. När stär- kelsen är helt löst kyles lösningen och överföres till en enliters mätkolv varefter man fyller på vatten upp till märket Stärkelselösningen (tillverkad genom att lösa 9,36 g Naci, 69,00 q KHZPO4, 4,80 g Na2néo4, 2 nzo i tillräcklig mängd vatten för att ge en liter. Slut- ligen mättas lösningen med toluen. Den slutliga buffra- de stärkelselösningens pH bör vara 5,7. Stärkelselös- ningen måste vara så färsk som möjligt men kan lagras i ett kylskåp under högst 24 timmar. Destillerat vat- xten används i samtliga fall.

Enzymaktiviteten hos proteolytiska och amylolytiska en- zymberedningar bestämmes i allmänhet av praktiska skäl utan att man genomför det ovan beskrivna analysförfa- randet. Enzymaktiviteten anges av tillverkarna till de flesta kommersiellt tillgängliga vätskeformiga enzym- beredningar som innehåller proteas- eller amylasenzym, och uttrycks i Anson-enheter, eller Novo-amylasenheter (eller i enheter som är direkt proportionella mot des- sa). Alternativt kan aktiviteten hos en given enzymbe- redning lätt fastställas analytiskt genom ett förfa- rande vid vilket enzymreaktiviteten hos ett protein- eller stärkelsesubstrat kan mätas under standardbetingel- ser och sedan jämföras med reaktiviteten hos enzymbe- redningar med känd aktivitet som referens. Vid dessa analytiska förfaranden uttryckes enzymaktiviteten bekvämt x. 460 726 som den optiska densiteten mätt vid standardbetingelser hos en provlösning som innehåller enzymberedningen och protein- eller stärkelsesubstratet, varvid en hög optisk densitet svarar mot hög aktivitet.

Lämpliga alkaliska proteolytiska enzymer innefattar de olika kommersiella vätskeformiga enzymberedningar som har avpassats för användning i tvättmedelsberedningar, varvid även enzymberedningar i pulverform är användbara fastän de i allmänhet är mindre lämpliga för införliv- ning i de föreliggande vätskeformiga tvättmedelsbe- redningarna. Lämpliga vätskeformiga enzymberedningar innefattar således "Alcalase" och "Esperase" som säljes av Novo Industries, Köpenhamn, Danmark, och "Maxatase" och "AZ-Proteas“ som säljes av Gist-Brocades, Delft, Holland. "Alcalase" är särskilt föredragen för de före- liggande beredningarna.

Lämpliga vätskeformiga ml-amylasenzymberedningar är de som säljes av Novo Industries och Gist-Brocades under handelsnamnen "Termamyl" och "Maxamyl".

Företrädesvis används ett organiskt lösningsmedel till- sammans med vatten, för att tjäna som lösningsmedel för den vätskeformiga tvättmedelsberedningen. Det föredragna organiska lösningsmedlet är en lägre alkanol med l till 4 kolatomer, och som har l till 3 hydroxigrupper, före- trädesvis l eller 2. Den lägre alkanolen är helst etanol eller en blandning av etanol och isopropanol, varvid dock lägre envärda alkoholer som propanol och butanol, och lägre polyoler med 2 till 3 kolatomer såsom etylenglykol och propylenglykol är användbara men mindre föredragna. Användning av primär, sekundär och tertiär butanol eller n-propanol som den lägre alkano- i; w.

I | .MT-g \,...._/\* och organiskt lösningsmedel. I blandningar av etanol och 460 726 len är i allmänhet begränsad till blandningar av dessa med etanol, varvid etanol företrädesvis utgör åtmin- stone 80 till 90 % av dessa blandningar. Det är höge- ligen föredraget att använda etanol som enda alkanol isopropanol är det föredraget att etanol utgör den huvudsakliga beståndsdelen, varvid etanolen vanligen utgör från 60 till 90 % av blandningen, företrädesvis omkring 75 % (d.v.s. i förhållandet 3:1). Naturligtvis kan andra blandningar av de olika alkanolerna användas, t.ex. etanol och propylenglykol, och även i dessa bland- ningar är det föredraget att ha etanol som huvudbe- ståndsdel. \ Beredningarna enligt den föreliggande uppfinningen inne- håller ett eller flera ytaktiva medel valda bland an- joniska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwit- terjoniska detergentföreningar. De syntetiska organiska detergenter som används vid genomförandet av uppfin- ningen kan vara vilka som helst bland en stor mångfald sådana föreningar som är välkända och utförligt be- skrivna i publikationen Surface Active Agents, Vol. II, av Schwartz, Perry och Berch, publicerad l958 av Interscience Publishers, vars relevanta innehåll är in- förlivat häri genom hänvisning. f De nonjoniska detergenterna är vanligen poly-lägre alkoxi- lerade lipofiler i vilka den önskade hydrofila-lipo- fila balansen uppnås genom tillsats av en poly-lägre alkoxi-grupp till en lipofil rest. I de föreliggande beredningarna är den använda nonjoniska detergenten företrädesvis en poly-lägre alkoxilerad-högre alkanol i vilken alkanolen har 10 till 18 kolatomer och i vil- ken antalet moler lägre alkylenoxid (med 2 eller 3 kol- atomer) är från 3 till 12. Bland dessa ämnen är det E 460 726 ¿ föredraget att använda de i vilka den högre alkanolen är en högre fettalkohol med ll eller 12 till l5 kol- atomer och vilken innehåller från 5 till 8 eller 5 till 9 lägre alkoxigrupper per mol. Den lägre alkoxigruppen är företrädesvis etoxi men i vissa fall är det önskat att blanda den med propoxi, varvid den sistnämnda vanligen ingår med lägre andel (mindre än 50 %). Exem- pel på sådana föreningar är de i vilka alkanolen har 12 till 15 kolatomer och vilka innehåller omkring 7 etylenoxidgrupper per mol, t.ex. Neodol 25-7 och Neodol 23-6.5, vilka produkter tillverkas av Shell Chemical Company, Inc. Den förra är en kondensations- produkt av en blandning av högre fettalkoholer med i genomsnitt omkring 12 till 15 kolatomer med omkring 7 mol etylenoxid, och den senare är en motsvarande bland- ning i vilken den högre fettalkoholen innehåller 12 till 13 kolatomer och antalet etylenoxidgrupper per mol är i genomsnitt omkring 6,5. De högre alkoholerna är primära alkanoler. Andra exempel på sådana detergenter innefattar Tergitolqglš-S-7 och Tergitol l5-S-9, vilka bägge är linjära sekundär alkohol-etoxilater till- verkade av Union Carbide Corporation. Den förra är en blandad etoxileringsprodukt av en linjär sekundär alkohol med ll till 15 kolatomer och 7 mol etylenoxid, och den senare är en liknande produkt med 9 mol etylen- oxid. Även nonjoniska medel med högre molekylvikt är använd- bara i de föreliggande beredningarna, t.ex. Neodol 45-ll, vilka är liknande kondensationsprodukter av etylenoxid och högre fettalkoholer, vari den högre fettalkoholen har 14 till l5 kolatomer och antalet etylenoxidgrupper per mol är omkring ll. Även dessa produkter tillverkas av Shell Chemical Company. Andra användbara nonjoniska « 460 726 ll medel kan representeras av Plurafac B-26 (BASF Chemi- cal Company), vilken är en reaktionsprodukt av en hög- re linjär alkohol och en blandning av etylenoxid och propylenoxid.

I de föredragna poly-lägre alkoxilerade-högre alkano- lerna erhålles den bästa balansen mellan hydrofila och lipofila rester när antalet lägre alkoxi är från om- kring 40 Q till 100 % av antalet kolatomer i den hög- re alkoholen, och företrädesvis är från 40 till 60 % av dessa. Den nonjoniska detergenten innefattar före- trädesvis åtminstone 50 8 av de föredragna etoxilerade alkanolerna. Alkanoler med högre molekylvikt och skil- da andra, normalt fasta, nonjoniska detergentföreningar och ytaktiva medel kan bidraga till gelbildning i den vätskeformiga tvättmedelsberedningen, och uteslutas eller mängdbegränsas normalt i de föreliggande bered- ningarna, fastän mindre andelar av dessa kan användas på grund av sina rengörande egenskaper etc. Både ifråga om de föredragna och mindre föredragna nonjoniska de- tergenterna så är de däri ingående alkylgrupperna företrädesvis linjära fastän en mindre grad av smärre grening kan accepteras, t.ex. vid ett kol invid, eller på ett avstånd av två kol från, det avslutande kolet i den raka kedjan och vänd bort från etoxikedjan, under den förutsättningen att denna grenade alkyl ej är längre än tre kolatomer. Andelen kolatomer i en sådan grenad konfiguration är normalt liten, och överskrider sällan 20 % av det totala kolinnchållet i alkylen.

Fastän linjära alkyler som är terminalt förenade med 'etylenoxidkedjor är högeligen föredragna och anses ge den optimala kombinationen av rengörande, bionedbry- tande och icke gelbildande egenskaper, så kan även mittbindning och sekundärbindning med etylenoxiden i 460 726 12 kedjan inträffa. I dessa fall är det vanligen endast i en mindre andel av dessa alkyler, i allmänhet mindre än 20 %, men kan t.ex. vad beträffar de tidigare nämnda .Tergitolerna vara större. Även när propylenoxid ingår i den lägre alkylenoxidkedjan så är det vanligen mindre än 20 % av denna och företrädesvis mindre än 10 %.

Man kan använda en anjonisk detergent tillsammans med den nonjoniska detergent'som är den huvudsakliga syn- tetiska organiska detergenten i de föreliggande vätske- formiga detergentberedningarna. De mest föredragna an- joniska detergentföreningarna är de högre (10 till 18 eller 20 kolatomer) alkylbensensulfonatsalterna vari alkylgruppen företrädesvis innehåller 10 till 15 kol- atomer, och helst är en rakkedjig alkylgrupp med 12 el- ler 13 kolatomer. Ett sådant alkylbensensulfonat har företrädesvis ett högt innehåll av 3-(eller högre)- fenylisomerer och motsvarande lågt innehåll (vanligen klart under 50 %) av 2-(eller lägre)fenylisomerer; med andra ord är bensenringen företrädesvis till stor del fäst i 3, 4, 5, 6 eller 7-position till alkylgruppen och innehållet av isomerer i vilka bensenringen är fäst i 1 eller 2-position är motsvarande lågt. Typiska alkyl- bensensulfonat-ytaktiva medel är beskrivna i USA patent 3 320 174. Naturligtvis kan även mer höggradigt grenade alkylbensensulfonater användas, men är vanligen ej att\ föredra på grund av bristande biologisk nedbrytbarhet.

Olefinsulfonatsalter är andra anjoniska detergenter som kan användas. Dessa innehåller i allmänhet långkedjiga _alkenylsulfonater eller långkedjiga hydroxialkansulfo- nater (varvid hydroxigruppen är fäst på den kolatom som ej är fäst direkt på den kolatom som uppbär SO3H- gruppen). Olefinsulfonatdetergenten innefattar vanligen 460 726 13 en blandning av varierande mängder av dessa typer av föreningar, ofta tillsammans med långkedjiga disulfona- ter eller sulfat-sulfonater. Sådana olefinsulfonater är beskrivna i många patent, t.ex. i USA patenten 2 061 618, 3 409, 637, 3 332 880, 3 420 875, 3 428 654, 3 506 580 och i brittiska patentet l 129 158. Antalet kolatomer i olefinsulfonatet är vanligen inom inter- vallet 10 till 25, och vanligast l0 till 18 eller 20, t.ex. en blandning huvudsakligen av C12, C14 och C16, med i genomsnitt omkring 14 kolatomer, eller en bland- ning huvudsakligen av C14, C16 och C18 med i genom- snitt omkring 16 kolatomer.

En annan grupp av anjoniska detergenter är den som be- står av högre paraffinsulfonater. Dessa kan bestå av primära paraffinsulfonater som tillverkats genom att reagera langkedjiga alfa-olefiner och bisulfiter, t.ex. natriumbisulfit, eller av paraffinsulfonater som har sulfonatgrupperna fördelade längs paraffinkedjan, t.ex. produkter tillverkade genom reaktion av en långkedjig paraffin med svaveldioxid och syre i ultraviolett ljus, följt av neutralisation med natriumhydroxid eller an- nan lämplig bas (såsom i USA patenten 2 S03 280, 2 507 088, 3 260 741, 3 372 188 och i tyska patentet 735 096). Paraffinsulfonaterna innehåller företrädes- vis från 13 till 17 kolatomer och är normalt ett mono- sulfonat men kan om så önskas vara di-, tri-, eller högre sulfonater. Disulfonaterna och polysulfonaterna används typiskt tillsammans med ett motsvarande mono- sulfonat, exempelvis i form av en blandning av mono- och disulfonater som innehåller upp till omkring 30 % disulfonat. Kolvätesubstituenten i dessa är företrä- desvis linjär, men om så önskas kan paraffinsulfonater med grenad kedja användas, fastän de ej är lika bra vad gäller biologisk nedbrytbarhet. 460 726 ' . :j :VN 14 13 Andra lämpliga anjoniska detergenter är sulfaterade etoxilerade högre fettalkoholer med formeln RO(C2H4O)mSO3M, i vilken R är en fettalkyl med från 10 till l8 eller 20 kolatomer, m är från 2 till 6 eller 8 (har företrädesvis ett värde från omkring l/5 till l/2 av antalet kolatomer i R) och M är en solubiliserande saltbildande katjon, såsom en alkalimetall, ammonium, lägre alkylamino eller lägre alkanolamino, eller ett högre alkylbensensulfonat i vilket den högre alkylen har 10 till 15 kolatomer. På samma sätt som är fallet med den föredragna nonjoniska detergenten är det före- draget att alkylen i den anjoniska alkoxilerade deter- genten är en blandning med olika kedjelängder, t.ex. ll, 12, 13, l4 och l5 kolatomer i kedjorna eller l2 och l3 kolatomer i kedjorna, i stället för att alla har en och samma kedjelängd.

Etylenoxid är, på samma sätt som i den nonjoniska de- tergenten, den föredragna lägre alkylenoxiden i den an- joniska alkoxilerade detergenten, och proportionen av denna i det polyetoxileradc högre alkanolsulfatet är företrädesvis 2 till 5 mol etylenoxidgrupper per mol anjonisk detergent, varvid 3 mol är mest föredraget, speciellt när den högre alkanolen har ll eller 12 till kolatomer. För att bevara den önskade hydrofila- lipofila balansen när kolatominnehâllet i alkylkedjan är i den lägre delen av 10 - 18 kolatom-intervallet så kan detergentens innehåll av etylenoxid reduceras till omkring två mol per mol, medan när den högre alkanolen har 16 till 18 kolatomer och är i den högre delen av intervallet så kan antalet etylenoxidgrupper ökas till 4 eller 5 och i vissa fall till så högt som 8 el- ler 9. Även den saltbildande katjonen kan skiftas för att få bästa löslighet. Den kan vara vilken som helst solubiliserande metall eller radikal men är oftast en , 7 777' i w 7 í-*a- í V 460 726 alkalimetall, t.ex. natrium, eller ammonium. Om lägre alkylamingrupper eller alkanolamingrupper användes så innehåller alkylerna och alkanolerna vanligen från l till 4 kolatomer och aminerna och alkanolaminerna kan vara mono-, di- och tri-substituerade, som i mono- etanolamin, diisopropanolamin och trimetylamin.

Poly-lägre alkoxi-högre alkanolsulfater kan användas i stället för eller tillsammans med andra föredragna an- joniska detergenter, t.ex. de högre alkylbensensulfona- terna, för att komplettera den nonjoniska detergenten i de föreliggande vätskeformiga tvättmedelsberedningarna.

En föredragen polyetoxilerad alkoholsulfat-detergent är tillgänglig från Shell Chemical Company och marknadsfö- res som Neodol 2§-38. Q Exempel på högre alkohol-polyetenoxisulfater som kan an- vändas i de vätskeformiga tvättmedelsberedningarna en-' ligt uppfinningen innefattar: blandat Cl2_l5 normal eller primär alkyltrietenoxisulfat-natriumsalt; myristyl-trietenoxisulfat-kaliumsalt; n-dekyl-dietenoxi- sulfatdietanolaminsalt; lauryl-dietenoxisulfat-ammo- niumsalt; palmityltetraetenoxisulfat-natriumsalt; blan- dat Cl4_l5 normal primär alkyl blandat tri- och tetra- etenoxisulfat-natriumsalt; stearyl-pentaetenoxisulfat- trimetylaminsalt; och blandat Cl0_l8 normalt primär alkyl-trietenoxisulfat-kaliumsalt._ Andra lämpliga anjoniska'detergenter inkluderar de högre alkylsarkosinaterna, t.ex. natrium-N-lauroylsarkosi- nat; högre fettalkoholsulfater, t.ex. natrium-lauryl- sulfat och natrium-talgalkoholsedfat; sulfaterade oljor; sulfater av mono- eller diglycerider av högre fettsyror, t.ex. stearin-monoglyceridmonosulfat; fastän av dessa 460 726 l6 så har natrium-högre alkohol-sulfater befunnits vara underlägsna de polyetoxilerade sulfaterna ifråga om tvätteffekt; aromatiska poly (lägre alkenoxi) eter- sulfater, t.ex. sulfaterna av kondensationsprodukterna mellan etylenoxid och nonylfenol (vanligen med l till oxietylengrupper per molekyl, företrädesvis 2 till 12); polyetoxi-högre alkohol-sulfater och alkylfenol- polyetoxisulfater med en lägre alkoxi- (med l till 4 kolatomer, t.ex. metoxi) substituent på ett kol nära intill det som uppbär sulfatgruppen, såsom monometyl- eter-monosulfat av en lângdkedjig vicinal glykol, t.ex. en blandning av vicinala alkandioler med 16 till 20 kol- atomer i en rak kedja; acylestrar av isetionsyra, t.ex. oleylisetionater; acyl-N-metyltaurider, t.ex. kalium- N-metyllauroyl- eller oleyltaurider; högre alkylfenyl- polyetoxisulfonater; högre alkylfenyl-disulfonater, t.ex. pentadekylfenyldisulfonat; och högre fettsyra- tvàlar, t.ex. blandade kokosnötolja- och talgtvålar i förhållandet 1:4.

Sulfaterna och sulfonaterna är i allmänhet de föredrag- na bland de ovannämnda typerna av anjoniska detergenter, men de motsvarande organiska fosfaterna och fosfonater- na kan även användas, när deras innehåll av fosfor kan accepteras. I allmänhet är de vattenlösliga anjoniska syntetiska organiska detergenterna (inklusive tvâlar), som tidigare angivits salter av alkalimetallkatjoner, såsom kalium, litium och speciellt natrium, fastän även salter av ammonium och substituerade ammoniumkat- joner kan användas, såsom de tidigare beskrivna, t.ex. trietanolamin och triisopropylamin. I de ovanstående exemplifieringarna av vattenlöslig anjonisk detergent kan man notera att natrium-, kalium-, ammonium- och alkanolammoniumsalterna anges individuellt för varje detergent. 460 726 17 Mindre andelar amfolytiska detergenter kan användas i de föreliggande beredningarna som ersättning för den anjoniska detergenten eller en del av denna eller som ersättning för en del av den nonjoniska detergenten.

Amfolytiska detergenter innefattar högre fett-karboxyla- ter, -fosfater, -sulfater eller -sulfonater vilka inne- håller en katjonisk substituent såsom en aminogrupp, vilken kan vara kvartäriserad, t.ex. med en lägre alkyl- grupp, eller vara kedjeförlängd vid aminogruppen genom kondensation med en lägre alkylenoxid, t.ex. etylenoxid.

Kompositioner som innehåller dessa amfolytiska eller katjoniska detergenter är i allmänhet ej lika effektiva och kan ha ökad tendens att gelas eller förtjockas när de får stå. Därför undviker man dem ofta. Om dessa egenskaper ej utgör hinder kan man dock använda mindre andelar amfolyter såsom Miranol C2M, som säljes av Miranol Chemical Company, eller Deriphat l5l, som är ett natrium-N-kokos-beta-aminpropionat som säljes av General Mills, Inc. En katjonisk detergent som ibland är användbar är distearyldimetylammoniumklorid (den har textilmjukgörande verkan), samt de högre feta aminoxiderna, såsom bis-(2-hydroxietyl)oktadekylaminoxid.

Det viskositetsreglerande medel som används för att bi- behålla den önskade viskositeten hos den vätskeformiga tvättmedelsberedningen, för att förhindra gelbildning vid låga temperaturer och för att medge en sänkning av innehållet av lägre alkanol-lösningsmedel, är företrä- desvis ett vattenlösligt format. Natriumformat är fö- redraget men alkalimetallformater kan användas, t.ex. kaliumformat och skilda andra vattenlösliga formater, inklusive myrsyra som kan tillsättas till den vätske- formiga tvättmedelsberedningen och lösas i denna, joni- seras och/eller reagera och bilda i huvudsak samma slags vätskeformiga tvättmedel som erhålles genom till- 460 726 18 sats av alkalimetallformat i form av salt. Andra forma- ter som kan användas är de som härrör från vattenlösli- ga katjoner, vilka tidigare beskrivits som saltbildande katjoner för de anjoniska detergenterna. Fastän det är föredraget att använda format som viskositetsregle- rande medel har det visat sig att diverse salter av dibasiska syror också kan användas med framgång, bland vilka dinatriumadipat som häri benämnes natrium- adipat förefaller vara den bästa. Andra salter av di- basiska syror med formeln (CH2)n(COOH)2 vari n är l till 6 kan också användas och i vissa fall kan man an- vända salter av mono-omättade syror, med samma kedjelängd och konfiguration. Det är dock högeligen föredraget att använda de mättade alifatiska rakkedjiga terminalt karboxilerade föreningarna. Det är ännu mer föredraget att använda dem i vilka n är 3“till 5, helst 4, och i vilka syran är helt neutraliserad, men även de sura salterna kan användas.

Malonsyra, bärnstenssyra. glutarsyra, adipinsyra och pimelsyra är bland de dibasiska syror som kan använ- das, antingen som monosalter eller disalter. Även en o- mättad dibasisk syra, maleinsyra, kan användas, åtmin- stone till viss del. Syrorna kan användas utan föregåen- de neutralisation eller kan användas i form av sina 'salter, såsom dinatriummalonat, monokaliumsuccinat, di- trietanolaminglutarat, dinatriumadipat och mononatrium- pimelat.

För att medverka vid solubiliseringen av de detergenter och optiska vitmedel som kan ingå i den vätskeformiga tvättmedelsberedningen så kan en ringa andel alkaliskt material eller en blandning av sådana material ofta inkluderas i de föreliggande beredningarna. Lämpliga alkaliska material innefattar mono-, di- och tri- 460 726 19 alkanolaminer, alkylaminer och ammoniumhydroxider.

Alkanolaminerna är de föredragna materialen bland dessa, särskilt trialkanolaminerna och bland dessa speciellt trietanolamin. Värdet på pH hos den slutliga vätske- formiga tvättmedelsberedning som innehåller ett sådant basiskt material kommer normalt att vara neutralt eller något basiskt. Lämpliga pH-intervall är från 7 till 10, företrädesvis från omkring 7,5 till 9, och helst från omkring 7,5 till 8,5.

De optiska fluorescerande blekmedel eller vitmedel som används i de vätskeformiga tvättmedelsberedningarna är betydelsefulla ingredienser i moderna tvättmedelsbe- redningar vilka ger hushållstvätt och andra tvättade material ett ljust utseende så att tvätten förutom att vara ren även ser ren ut. Fastän det är möjligt att an- vända ett enda vitmedel för ett speciellt avsett ända- mål i det föreliggande vätskeformiga tvättmedlet är det i allmänhet önskvärt att använda blandningar av vitmedel vilka ger god vitgörande effekt på bomull, nylon, polyestrar och blandningar av sådana material och som även är stabila mot blekning. En bra beskrivning av detta slags optiska vitmedel ges i artikeln "The Requirements of Present Day Detergent Fluorescent Whitening Agents" av A. E. Siegrist, J. Am. Oil Chemists_ Soc., januari 1978 (vol. 55). Denna artikel och USA pa- tent 3 8l2 041, utfärdat 21 maj 1974, vilkas relevanta delar är införlivade häri genom hänvisning, innehåller detaljerade beskrivningar av ett stort antal optiska vitmedel.

Bland vitmedel som är användbara i de föreliggande väts- keformiga tvättmedelsberedningarna kan nämnas: Calcofluor SBM (AmericanCyanamid); Calcofluor White ALF (American Cyanamid); SOF A-2001 (Ciba); CDW (Hilton-Davis); 460 726 A Q 1 Phorwite RKH, Phorwite BBH och Phorwite BHC (Verona); CSL, pulver, syra (American Cyanamid), FB 766 (Verona); Blancophor PD (GAF); UNPA (Geigy); Tinopal RBS 200 (Geigy). Syraformerna eller de "nonjoniskafl formerna av vitmedlen tenderar att solubiliseras av alkoholer med de föreliggande formlerna, medan däremot salterna ten- derar att vara vattenlösliga.

Adjuvanter kan ingå i den föreliggande vätskeformiga tvättmedelsberedningen för att ge den-ytterligare egenskaper, antingen funktionella eller estetiska. De användbara adjuvanterna innefattar smutssuspenderande. medel eller antiåterutfällningsmedel, såsom polyvinyl- alkohol, natriumkarboximetylcellulosa, hydroxipropyl- metylcellulosa, förtjockningsmedel, t.ex. gummibinde- medel, alginater, agar-agar; skumförbättrare, t.ex. laurinmyristindietanolamid; skumnedbrytare, t.ex. sili- koner; baktericider, t.ex. tribromsalicylanilid, hexa- klorofen; färgämnen; pigmenter (vattendispergerbara): konserveringsmedel, ultraviolett-absorbanter; textil- mjukgörare; täckmedel, t.ex. polystyrensuspensioner; och parfymer. Dessa ämnen skall naturligtvis utväljas med hänsyn till de önskade egenskaperna i den slutliga produkten och så att de är kompatibla med de andra be- stàndsdelarna i denna. Tvåvärda och trevärda lägre alkoholer är andra användbara adjuvanter vilka, för- utom att vara lösningsmedel, och som kan reducera pro- duktens flampunkt, kan verka som antifrysningsmedel och kan förbättra.lösningsmedelssystemets kompatibilitet med speciella produktkomponenter. Den mest föredragna K gruppen av dessa föreningar innefattar lägre polyoler med 2 till 3 kolatomer, t.ex. etylenglykol, propylen- glykol och glycerol, men de lägre alkyl (Cl-C4)-eter- derivaten av dessa föreningar, kända som Cellosolves\3Ö l0 460 726 : 21 kan också användas. Andelen sådana substitut för de lägre alkanolerna skall vara begränsad och skall nor- malt ej uppgå till mer än 20 % av det vätskeformiga tvättmedlets totala alkoholinnehål1_ Hydrotroper är en annan kategori av lämpliga tillsatsme- del vilka har till uppgift att i vattenlösning för- bättra lösligheten av sådana beståndsdelar som annars har begränsad vattenlöslighet. Användbara hydrotroper _är alkalimetall-, ammohium- och etanolaminsalter av följande syror: (l) arylsulfonsyror, såsom bensensul- Hfonsyra¿ochN01-§3:alkylsubstituerade bensensulfonsyror, t.ex. toluensulfonsyra och xylensulfonsyra; och (2) CS-C6-alkylsvavelsyror, såsom hexylsvavelsyra.

Andelarna av de olika beståndsdelarna i de föreliggande vätskeformiga tvättmedelsberedningarna är betydelse- fulla för att få en enhetlig produkt med önskad visko- sitet och acceptabelt högverkande tvätteffekt, och som I ej bildar en gel vid låga temperaturer eller vid för- varing iden öppen behållare vid rumstemperatur.

För att befrämja lösligheten av de fluorescerande vit- medlen och andra beståndsdelar i tvättmedelsberedningen och för att få en klar, homogen och lätt hållbar vätske- formig produkt bör från 10 till 60 % av hela det vätske- formiga tvättmedelskoncentratet utgöras av nonjonisk detergent. Företrädesvis, och speciellt när en anjo- nisk detergent ingår i den vätskeformiga produkten, är andelen nonjonisk detergent från 20 till 40 % och mera företrädesvis 30 till 40 %, varvid den för närvarande kända bästa sammansättningen innehåller omkring 32 %.

Andelen anjonisk detergent är vanligen inom intervallet 3 till 15 %, företrädesvis 4 till l2 % och helst 6 till %, varvid den för närvarande kända bästa samman- 22 sättningen innehåller omkring 7 %. Totalandelen nonjo- nisk detergent i förhållande till andelen anjonisk de- tergent är normalt från l5:l till 1:1, varvid 8:1 till 2:1 är föredraget och 5:1 till 3:1 är allra mest före- draget.

Den lägre alkanolen i de vätskeformiga tvättmedelsbe- redningarna ingår i allmänhet i tillräcklig mängd för att medverka vid upplösningen och/eller stabilise- ringen av de olika beståndsdelarna i den slutliga pro- dukten. Andelen lägre alkanol är normalt från omkring 3 till 15 %, företrädesvis 4 till 12 %, mera företrädes- vis 4 till 8 % och för närvarande helst omkring 5 %.

Andelen viskositetsreglerande medel eller blandning av sådana medel är normalt från omkring 0,5 % till 5 % av den slutliga vätskeformiga tvättmedelsberedningen, fö- reträdesvis omkring O,5 till 3 %, och helst omkring 1 %.

Procentandelen vatten, som är det huvudsakliga lösnings- medlet i de föreliggande beredningarna, är vanligen från omkring zs till es s, företrädesvis as till es % och helst från omkring 40 till 55 %, räknat per vikt av den vätskeformiga beredningen. De mest föredragna sam- mansättningarna innehåller omkring 45 till 50 % vatten.

Andelen alkaliskt tillsatsmedel, såsom trietanolamin, i den vätskeformiga tvättmedelsberedningen är vanligen från omkring 0,1 till 5 % av beredningen och företrädes- vis 1 till 3 %, räknat per vikt av denna. Totalandelen optiskt vitmedel är normalt från omkring 0,05 till 1,5 %, företrädesvis omkring 0,1 till l % och helst omkring 0,2 till 0,5 %. l5 460 726 23 De vätskeformiga tvättmedelsberedningarna enligt den fö- religgande uppfinningen kan tillverkas medelst enkla framställningsmetoder. Vid en typisk framställningsme- tod uppslammas de optiska vitmedlen i den envärda alko- holen, varefter vatten tillsättes till slurryn till- sammans med en mindre mängd bas, t.ex. trietanolamin, vilken medverkar till att delvis upplösa det tidigare suspenderade materialet. Tillsats av den anjoniska detergentföreningen leder vanligen till att det åter- stående vitmedlet upplöses så att man får en klar lös- ning. Det viskositetsreglerande medlet tillsättes där- ä -efter-i-form-av~syra,~surt salt eller helt neutralise- rat salt, företrädesvis som natrium- eller kaliumsalt, och omrörningen fortsättes tills lösningen blir klar, vilket normalt tar omkring 5 till 10 minuter. På detta stadium tillsättes huvuddetergenten, d.v.s. det nonjo- niska medlet, tillsammans med en mindre mängd syra för pH-reglering, varvid pH-värdet i allmänhet anpassas till ett värde vid vilket det använda proteolytiska enzymet är som mest stabilt. Därefter omröres lösningen och adjuvanterna, såsom parfym och färgämnen tillsät- tes, vitlut ger produkten dess slutliga önskade egen- skaper. Proteas- och cl-amylasenzymberedningarna till- sättes sedan till lösningen och blandas med denna som ett avslutande steg vid framställningen av den vätske- formiga tvättmedelsberedningen. Om så önskas kan.det viskositetsreglerande medlet införas i ett tidigare skede av framställningen.

De ovannämnda arbetsstegen kan genomföras vid rumstem- peratur, fastän lämpliga temperaturer inom intervallet 200 till 500 C kan användas enligt önskemål, dock med det villkoret att temperaturen vid tillsättning av flyk- tiga ämnen, t.ex. parfym, bör vara så låg att inga o- önskade förluster uppstår. Den erhâllna produkten har Q - ~«-«-<- -f__w. -i ,. _. _, _ lS 460 726 24 vanligen ett pH inom intervallet 7 till 10, och en densi- tet inom intervallet 0,9 till l,l, företrädesvis från 0,95 till 1,05. Den slutliga produktens viskositet vid 240 C blir inom intervallet 60 till 150 centipoise, företrädesvis från omkring 80 till 140 centipoise, och helst från omkring ll5 till 135 centipoise, enligt mät- ningar utförda vid rumstemperatur med en Brookfield viskosimeter.

De föreliggande beredningarna är effektiva och lätta att använda. Jämfört med högverkande pulverformiga hushålls- tvättmedel så används mycket"mindre" volym av de före- liggande vätskorna för att erhålla jämförbar rengöring av smutstvätt. Exempelvis behövs vid användning av en typisk föredragen beredning enligt uppfinningen endast omkring 60 gram eller l/4 kopp vätska för en hel sats tvätt i en toppmatad automatisk tvättmaskin i vilken vattenvolymen är 55 till 75 liter; och ännu mindre (omkring hälften) i en frontmatad maskin. Halten vätske- formig tvättmedelsberedning i tvättvattnet är alltså av storleksordningen 0,1 %. Andelen vätskeformig tvätt- medelsberedning itvättvattnet är vanligen inom inter- vallet från omkring 0,05 till 0,3 %, företrädesvis från 0,08 till 0,2 %, och helst från omkring 0,1 till 0,15 %. Andelarna av de olika beståndsdelarna i vätske- beredningen kan variera i motsvarande grad. Likvärdiga resultat kan uppnås genom att använda en större andel av en mer utspädd beredning, men den större erforder- liga mängden kräver ytterligare förpackningsvolym och ¿ blir i allmänhet mindre lämpad för konsumentanvändning. A En mera utspädd produkt blir dessutom mer frysningsbe- nägen vid kall väderlek, och blir lättare utsatt för hydrolys och kemiska förändringar vid lagring. 460 726 Exempel l En vätskeformig tvättmedelsberedning (enzymfri) som ; betecknas "A" framställdes genom att vid rumstemperatur blanda följande beståndsdelar i angivna proportioner: beståndsdel vikt-% etoxilerad C12-C15 primär alkohol 32,0 ' (7 mol BO/mol alkohol) natriumdodekylbensensulfonat 7,0 trietanolamin 2,8 etanol 5,0 '"ñ'åïší'iïb'šmíššmh" '_ 1 , 0 HZSO4 (konc.) 0,7 optiska vitmeael u) 0,27 färgämne (2) 0,01 parfym 0,35 vatten återstod (1) En blandning av vitmedlen Phorwite RKH och Phorwite BHC tillverkade av Verona (2) Polar Brilhant Blue (PBB) tillverkat av Ciba-Geigy.

Enzyminnehållande vätskeformiga tvättmedelsberedningar B-U framställdes genom att tillsätta olika mängder proteas- och d.-amylasenzym till den ovannämnda bered- ningen A. Enzymhalten i var och en av tvättmedelsbered- ningarna framgår av tabell l, och anges i procent en- zymberedning baserat på tvättmedelsberedningens vikt.

Det använda proteasenzymet var en vätskeformig enzym- 7 beredning som säljes av Novo Industries, Köpenhamn, l under namnet “Alcalase" och som har en koncentration 460 726 26 på 2,5 Anson-enheter per gram enzymberedning. Det an- vända CX -amylasenzymet var en vätskeformig enzymbered- ning som säljes av Novo Industries under namnet "Termamyl" och som har en koncentration på 120.000 Novo- amylasenheter per gram vätskeformig enzymberedning.

Testmetod Totalt sex bomullslappart varav tre fläckats med blod från boskapslever och tre fläckats med gräs, placera- des 1 var och en av fyra behållare i ett Tergotometerkärl tillverkat av U.S. Testing Company. En serie tvättför- sök genomfördes med användning av olika vätskeformiga tvättmedelsberedningar, valda b1and»teredningarna A-U, i var behållare i Tergotometern och under följande för- söksbetingelser: Halt vätskeformigt tvättmedel 0,09 % Omröring 100 varv/minut Omröringstid 10 minuter Vattentemperatur 490 C Vattenhárdhet omkring 150 ppm som kalciumkarbonat Efter avslutad tvättning sköljdes provlapparna i kran- vatten och torkades sedan. Procentandelen fläckborttag- ning mättes genom att avläsa värdena på reflektansen hos varje fläckad provlapp före och efter tvättningen, f med användning av en Gardner XL-20 Colorimeter, och § procentandelen fläckborttagning (% F.B) beräknades som É \ följer É F a ens. = (av efter tvätt) - (av fött tvätt) (Rv före fläckning) - (Rv före tvätt) 1 l0 460 726 27 vari "Rv före tvätt" representerar reflektansvärdet (Rv) efter fläckning.

Värdena på procentandelen fläckborttagning som beräknats för var och en av de tre provlappar som har samma fläckning togs i medeltal för var och en av de testade vätskeformiga tvättmedelsberedningarna. Resultaten framgår av tabell l, vilken visar procentandelen F.B. för var och en av de testade vätskeformiga tvättmedels- beredningarna (beredningarna A till U) och enzymhal- terna i dessa tvättmedelsberedningar. 460 726 28 Tabell l Jämförande fläckborttagning med enzyminnehållande tvättmedelsberedningar Q ______ _ _ N,- .,.._..._...._....._.._,.......__ bered- vikt-% viktÄ% % fläckborttagpinq ning proteas(l) §L-amylas(2) blod från gräs boskapslever A 0,0 0,0 42,0 31,5 B , , 50,8 37,6 C , , 52,8 36,7 D 0,6 0,0 53,9 36,8 E 0,8 0,0 55,5 36,1 F , , 44,2 37,6 G 0,2 0,2 55,3 42,4 H , , 58,4 44,8 I 0,6 0,2 60,6 44,5 J 0,8 0,2 60,5 44,1 K , 0,4 47,1 38,3 L 0,2 0,4 56,2 43,4 M , , 58,6 45,0 N 0,6 0,4 63,3 44,8 O 0,8 0,4 63,2 45,0 P , , 47,7 37,6 Q 0,2 0,6 55,4 41,3 R , , 57,5 42,1 S 0,6 0,6 60,9 43,7 T 0,8 0,6 62,0 44,5 U 0,0 0,8 47,7 36,5 jw 460 726 29 (1) Den proteolytiska effekten hos Alcalase är 2,5 Anson-enheter per gram. En koncentration av exempel- vis 0,2 % Alcalase i den vätskeformiga tvättmedels- beredningen motsvarar alltså en proteasenzymaktivi- tet på 0,5 Anson-enheter (0,2 x 2,5) per 100 gram tvättmedelsberedning. (2) Den amylolytiska aktiviteten hos Termamyl är 120.000 Novo-amylasenheter per gram. En koncentra- tion av 0,2 % Termamyl i den vätskeformiga tvättme- . delsberedningen motsvarar en c¿-amylasenzymaktivi- uses På 25f999iN9y9:§mx;ꧧQh§§e§ iâfäix 120.000) per 100 gram tvättmedelsberedning.

Som framgår av tabell l, motsvarar den procentuella fläckborttagningen (F.B) med beredning A den F.3. som erhålles i frånvaro av enzymer i tvättmedelsberedningen.

Med hänvisning till F.B.-data för blodfläckar från bo- skapslever ger en jämförelse mellan den F.B. som erhål- les med beredningarna F, K, P och U, vilka samtliga inne- håller amylasenzym men inget proteasenzym och därför ej I är innefattade i uppfinningen, att beredning P som in- nehåller 0,6 vikt-% OL-amylas gav den maximalt upp- nåbara förbättringen i F.B. (47,7 %) med amylasenzym, d.v.s. en ökning på omkring 5,7 % jämfört med F.B.- värdet 42,0 % för den enzymfria beredningen A. På samma sätt visar en jämförelse mellan den F.B. som erhålles med beredningarna B, C, D och E, vilka samtliga inne- håller proteasenzym men inget amylas, att beredning E som innehåller 0,8 % proteas gav den maximala förbätt- (55,5 %) med proteasenzym, d.v.s. en ök- som ringen av F.B. ning på omkring 13,5 % jämfört med de 42 % F.B. erhålles med den enzymfria beredningen A. 460 726 Den synergistiska samverkan mellan proteas- och amylas- enzym vid borttagning av proteinartade fläckar framgår av tabell l. Exempelvis gav således beredning G, som innehåller 0,2 vikt-% proteas- och 0,2 % amylasenzym (vilket motsvarar ett amylas/-proteas enzymaktivitets- förhållande på 24.000 Novo-amylasenheter per 0,5 Anson- enheter), nästan samma förbättring i F.B. (jämfört med den enzymfria beredningen A) som erhålles med 0,8 % proteas i beredning E. Ur ekonomisk synpunkt innebär användning av beredning G som innehåller en blandning av enzymer enligt uppfinningen tydligen ett avsevärt minsk- at behov av förhållandevis dyrbart proteasenzym, jäm- fört med beredning E.

Den högsta fläckborttagningsprocenten erhölls med bered- ning N. Speciellt gav kombinationen 0,6 vikt-% pro- teas och 0,4 vikt-% amylas i beredning N en mer än 21-procentig ökning av F.B.-procenten för blodfläckar jämfört med den enzymfria beredningen A. Den 63,3 % F.B. som erhölls med beredning N är således avsevärt högre än den maximala F.B. som kunde uppnås med de- tergentberedningar innehållande proteasenzym i från- varo av eL-amylas. Amylas/proteas enzymaktivitets- förhållandet hos denna beredning N är 48.000 Novo- amylasenheter per 1,5 Anson-enheter.

Den synergistiska samverkan mellan proteasenzym och ut-amylasenzym framgår även av F.B.-data för gräsfläck- ning. Beredning H som innehåller 0,2 % amylasenzym och 0,4 % proteasenzym gav en avsevärt högre F.B. än den ; som kan uppnås med tvättmedelsberedningar som innehål- ler antingen proteas eller amylas som individuella en- zymer i beredningen.

Claims (13)

10 15 20 25 30 460 726 3! P a t e n t k r a v

1. Enzyminnehàllande vätskeformig tvättmedelsberedning, innefattande: (a) från omkring 5 till omkring 75 vikt% av ett eller flera rengörande ytaktiva medel valda bland anjo- niska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergentföreningar; ši (b) fràn omkring 25 till 85 vikt% vatten; och (C) en enzymblandning väsentligen bestående av ett al- ka1ískt“šïöEëâšèHš§m“b¿ñ"ëfiš"ïiïEš§ïäšënzym av att proteasenzymet och k ä n n e t e c k n a d 0*-amylasenzymet föreligger i sådana relativa proportioner att förhållandet mellan respektive enzymaktiviteter i denna blandning är från om- kring 4000 till omkring 80.000 Novo-amylasenheter av CX-amylas per Anson-enhet proteas, vilket pro- teas föreligger i en mängd som ger från omkring 0,25 till omkring 2,5 Anson-enheter per 100 gram tvättmedelsberedning.

2. Tvättmedelsberedning enligt krav l, k ä n n e - t e c k n a d av att förhållandet mellan enzymakti- viteterna i enzymblandningen är fràn omkring 15.000 till 40.000 Novo-amylasenheter (X-amylas per Anson-en- ; het proteas, vilket proteas föreligger i en mängd som ger från omkring 0,5 till omkring 2,0 Anson-enheter per 100 g tvättmedelsberedning.

3. Tvättmedelsberedning enligt krav 2, k ä n n e - t e c k n a d av att förhållandet mellan enzymaktivi- terna är från omkring 30.000 till omkring 40.000 Novo- amylasenheter 04-amylas per Anson-enhet proteas. 460 726 10 15 20 25 32

4. Tvättmedelsberedning enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att de rengörande ytaktiva medlen väsentligen utgöres av fràn omkring 20 till omkring 40 vikt% av en vattenlöslig nonjonisk detergent i form av en C2-C3 alkoxilerad C10-C18 alkanol och från omkring 4 till 12 vikt% av en anjonisk detergent i form av ett vattenlösligt salt av ett C10-C15 alkylbensensulfo- nat; och vilken dessutom innehåller fràn omkring 3 till 15 vikt% av en lägre alkanol vald bland en lägre monoalkohol med 1 till 4 kolatomer, en lägre polyol med 2 till 3 kolatomer och blandningar av dessa.

5. Tvättmedelsberedning enligt krav l¿_ k äln n e - t e'c k n a d av att den dessutom innehåller fràn' omkring 0,5 till 5 vikt% av ett viskositetsreglerande medel valt bland vattenlösliga formatsalter och diba- siska syror med formeln (CH2)n(COOH)2 vari n är l till 6.

6. Tvättmedelsberedning enligt nàgot av kraven l - 5, k ä n n e t e c k n a d av att den väsentligen består av: (a) fràn omkring 20 till omkring 40 vikt% nonjonisk detergentförening väsentligen bestående av en vat- tenlöslig C2-C3 alkoxilerad C10-C18 alkanol; (b) fràn omkring 4 till omkring 12 vikt% anjonisk de- tergentförening väsentligen bestående av ett vat- tenlösligt salt av ett C10-C15 alkylbensensulfonat; (c) fràn omkring 3 till 15 vikt% lägre alkanol vald bland lägre envärda alkoholer med l till 4 kolatomer, lägre polyoler med 2 till 3 kolatomer och blandning- ar av dessa; 10 15 20 25 460 726 33 (d) frán omkring 0,5 till 5 vikt% viskositetsregle- rande medel väsentligen bestående av ett vattenlös- ligt formatsalt; le) fràn omkring 35 till 65 vikt% vatten; (f) en enzymblandning väsentligen bestående av ett al- kaliskt proteasenzym och ett °*-amylasenzym i så- dana relativa proportioner att förhàllandet mellan respektive enzymaktiviteter i denna blandning är från omkring 4.000 till omkring 80.000 Novo-amylas- enheter av C*-amylas per Anson-enhet proteas, vil- ket proteas föreligger i en mängd som ger från om- g ””"'"kring“0125”tïll"omkring“2Ü5 Ånsonåenheter per 100 g tvättmedelsberedning.

7. Tvättmedelsberedning enligt krav 6, k ä n n e - t e c k n a d av att den dessutom innehåller från 0,1 till 5 vikt% alkanolamin.

8. Tvättmedelsberedning enligt krav 6, k ä n n e - t e c k n a d av att förhållandet mellan enzymakti- viteterna i denna enzymblandning är från omkring 15.000 till omkring 40.000 Novo-amylasenheter av 0<- amylas per Anson-enhet proteas. vilket proteas föreligger i en mängd som ger frán omkring 0,5 till omkring 2,0 Anson-enheter per 100 g tvättmedelsberedning.

9. Tvättmedelsberedning enligt krav 8, k ä n n e - t e c k n a d av att förhållandet mellan enzymaktivi- teterna är från omkring 30.000 till omkring 40.000 Novo-amylasenheter av CX-amylas per Anson-enhet proteas.

10. Tvättmedelsberedning enligt krav 6, k ä n n e - t e c k n a d av att den nonjoniska detergentföreningen ' 460 726 10 15 20 25 30 34 är en polyetoxilerad:Cï2-C15 alkanol som har fràn 3 till 12 etylenoxidgrupper per mol; den anjoniska detergenten är ett C12 eller C13 alkylbensensulfonat; den lägre alkanolen är etanol eller en blandning av etanol och isopropanol; och det viskositetsregle- rande medlet är natriumformat.

11. Förfarande för hushàllstvättning, k ä n n e - t e c k n a t av att de fläckade och/eller smutsade' textilier som skall tvättas sättes i kontakt med en enzyminnehàllande vätskeformig tvättmedelsberedning som innefattar: (aï""“'frâñ"6mkringWS"tfII"Ömkring“75ivikt% av ett eller (b) (c)

12. nâfi flera rengörande ytaktiva medel valda bland anjo- niska, nonjoniska, katjoniska, amfolytiska och zwitterjoniska detergentföreningar; från omkring 25 till 85 vikt% vatten; och en enzymblandning väsentligen bestående av ett al- kaliskt proteasenzym och ett CK-amylasenzym i så- dana relativa proportioner att förhållandet mellan respektive enzymaktiviteter i denna blandning är från omkring 4000 till omkring 80.000 Novo-amylas- enheter av CK-amylas per Anson-enhet proteas, vilket proteas föreligger i en mängd som ger från omkring 0,25 till omkring 2,5 Anson-enheter per 100 g tvättmedelsberedning. Förfarande enligt krav ll, k ä n n e t e c k - av att förhållandet mellan enzymaktiviteterna i enzymblandningen är fràn omkring 15.000 till 40.000 Novo-amylasenheter CK-amylas per Anson-enhet proteas, vilket proteas föreligger i en mängd som ger frán om- l 10 15 20 25 726 460 '35 kring 0,5 till omkring 2,0 Anson-enheter per 100 gram tvättmedelsberedning.

13. Förfarande enligt krav ll, k ä n n e t e c k - n a t av att tvättmedelskompositionen väsentligen består av: o 0 (a) från omkring 20 till omkring 40 vikt% nonjonisk detergentförening väsentligen bestående av en vat- tenlöslig C2-C3 alkoxilerad C10-C18 alkanol; (b) från omkring 4 till omkring 12 vikt% anjonisk de- tergentförening väsentligen bestående av ett vat- tenlösligt salt av ett C10-C15 alkylbensensulfonat; (c) från omkring 3 till 15 vikt% lägre alkanol vald bland lägre envärda alkoholer med 1 till 4 kolatomer, lägre polyoler med 2,till 3 kolatomer och blandning- ar av dessa; I (d) från omkring 0,5 till 5 vikt! viskositetsregle- rande medel väsentligen bestående av ett vattenlös- ligt formatsalt; (e) från omkring 35 till 65 vikt% vatten; (f) en enzymblandning väsentligen bestående av ett al- kaliskt proteasenzym och ett 04-amylasenzym i så- dana relativa proportioner att förhållandet mellan respektive enzymaktiviteter i denna blandning är från omkring 4.000 till omkring 80.000 Novo-amylas- enheter av 04-amylas per Anson-enhet proteas, vil- ket proteas föreligger i en mängd som ger från om- kring 0,25 till omkring 2,5 Anson-enheter per 100 g tvättmedelsberedning.