SE457768B - Gaengat tandfoerankringsdon - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 457 768 " 2 vara anordnade på tandförankringen, såsom visas i mitt US patent 4 202 101, vilket också beskriver ett handhállet drivorgan för användning vid insättning í tanddelen.

US patentskriften 3 861 043 beskriver en tandförank- ringstapp använd vid uppbyggnad av en överbyggnad på en tand, varvid tappen innefattar ett skaft med en räffla vid nedre änden därav, och med återstoden av skaftet gängad.

US patentskriften 4 171 S69 beskriver en tandförank- ringstapp med från varandra åtskilda gängor utformade på ett par mot varandra vända koaxiella axlar separerade vid deras centrala del av en utvidgad del tjänande som ett vridhandtag.

Detta patent anger en rekommenderad ytterdiameter hos tapparna och höjd på gängorna, men det ger emellertid inga förslag avseende antalet gängor per centimeter eller gängor- nas stigning. US patentskriften 4 334 865 beskriver en tandförankringstapp med en gängad stav med ságtandade gängor och en utvidgad kragdel tjänande som ett lagerelement för skruven.

US patentskriften 4 365 958 beskriver en kombinerad tandborr och förankríngstapp med ett stoppelement beläget däremellan, varvid borren formar sitt eget hål i tandbenet så att förankríngstappen fastsättes i ett enda ínförings- steg. Emellertid anger inte detta patent, liksom de ovan- nämnda patenten, någon information med avseende på antalet gängor per centimeter eller gängornas stigning. vid användning av förankringar av detta slag är det givetvis viktigt att utövaren undviker att alstra eventuell spänning på tandbenet under installationsprocessen. Om inte sådana försiktighetsåtgärder vidtages kan det resultera i rubbning eller knäckning av underdelen. Minskningen eller ett fullständigt elíminerande av en sådan risk har funnits vara mycket önskvärd. För att eliminera denna möjlighet har det upptäckts vara önskvärt att åstadkomma ett organ för att reducera risken för alltför stora införingsspänningar, varvid förankringen bottnar mot den blinda änden av kanalen och alstrandet av eventuella oönskade spänningar elimineras.

På grund av betydelsen av sådana överbyggnader vid tandreparationer har åtskilliga tekniska studier och forsk- ningsprogram utförts för att bestämma den bestämda typen och tekniken för tappfastsättning. Vid utförande av sådana 10 15 20 25 30 35 40 S 457 768 studier var det nödvändigt att utvärdera förankringar genom insättning i material som kan vara ersättning för tandbenet. Sådana modeller återskapar emellertid inte nödvändigtvis de olika fysiska egenskaperna hos tandbenet, men vanligen användes plastmaterial med hög elasticitets- modul som försöksersättningar för tandbenet.

Vid användning av dessa tekniker har undersökarna studerat olika parametrar som påverkar fasthållnings- och införingsteknikerna. Parametrar som har studerats i detalj innefattar förankringstappens typ, tappens diameter, tappens djup, antalet tappar, effekten av hâlighetens glans och olika tandcement, och fastsättning i amalgam och liknande.

Det har t.ex. upptäckts att självgängande förankringar har den största fasthållningen av de olika testade typerna.

Det har också upptäckts att fasthållningen förbättras då diametern på tapparna ökas. Större insättningsdjup för- bättrar också fasthållningen, men emellertid har själv- gängande förankringar upptäckts vara bäst fasthàllande för samma djup jämfört med fríktionslásförankringar eller fast- cementerade tappar.

Tester har också utförts i anslutning till antalet förankringar som skall användas, insättningsvinkeln, och tekniken som användes för insättning av förankringarna.

Trots alla olika tester och procedurer som hitintills har utförts har användningen av tandförankringar ännu inte blivit så effektiva och lyckosamma som är teoretiskt möj- ligt. Ett av de mest självklara skälen för bristen på fram- gång är att testmodellerna inte riktigt àterbildar tand- modul- tand- benets egenskaper. Förutom att ha ett vitt fält av värden och olika drag- och tryckhállfastheter, har benet en unik histologísk uppbyggnad som innefattar rikt- níngsegenskaper. Vidare varierar egenskaperna hos tandbenet, och följaktligen måste förankringstekníken för sin insätt- ning ha sådana egenskaper att de är oföränderligt användbara och utesluter risken för att skada den omgivande tandupp- sättningen. Följaktligen anger de olika tester som använder tandbensersättníngar för att alstra deras resultat, under det att de drar slutsatser som kan vara giltiga för vissa tandbensegenskaper, inte på ett riktigt sätt alla de unika 10 15 20 25 30 35 40 457 768 ' 4 tandbensegcnskaperna och är följaktligen inte så effektiva som teoretiskt kan förutsägas.

Den viktigaste aspekten vid användning av tandförank- ringar är att garantera en riktig fasthållning och sam- tidigt reducera storleken på sammanpressningen av tand- benet och eliminera skadliga effekter pa det omgivande tandbenet. Då tidigare förankringar, och speciellt förank- ringar av den självgängande typen, har insatts felaktigt i blindkanalerna utformade i tandstrukturen, har oönskade spänningar uppkommit i det existerande tandbenet, speciellt vid den blinda änden eller bottensätesdelen då de är fullt insatta.

En aspekt med de gängade förankringarna som inte hit- intills vanligen studerats avser gängorna på tappen. I de flesta studier användande gängade förankringar användes standardgängor för en given tappdiameter. Hitintills har det inte insetts att antalet gängor per centimeter avsevärt kan påverka fasthållningen av förankringstappen och stor- leken på spänningen i tandbenet och eventuell skada.

Det har nu upptäckts att vid insättning av en gängad förankringstapp i tandbensliknande material ett mindre antal gängor per centimeter kommer att ge bättre resultat jämfört med en gängad förankringstapp med ett större antal gängor per centimeter. Användning av ett sådant reducerat antal gängor per centimeter resulterar i en bättre förankrings- tappfasthållning under det att det reducerar oönskad spänning i tandbenet. Dessutom åtgår ett mindre vridmoment för insättning av förankringen, och insättningshastigheten ökas, genom att antalet varv som krävs för att insätta för- ankringen till det önskade djupet reduceras, liksom stor- leken på spänningen som förorsakas under själva införings- processen.

Vidare kan en mer effektiv process användas vid fram- ställning av de gängade tandförankringarna med det reduce- rade antalet gängor per centimeter därpå, och kärndiametern på den gängade tandförankringen kan ökas i förhållande till tandförankringar av tidigare slag, och därigenom förbättra styrkan hos tandförankringen enligt föreliggande uppfinning.

I en utformning av uppfinningen, för att ytterligare reducera storleken på spänningen i kanalsätet i tanden, har 10 15 20 25 30 35 40 5 457 768 pilotänden eller den bortre änden av tandförankríngen ut- formats lángsträckt för att placera gängorna på avstånd från kanalens säte, varvid avsmalningsvinkeln på pílotänden eller den bortre änden i förhållande till tandförankríngens om- krets enligt föreliggande uppfinning har minskats i för- hållande till avsmalningsvinkeln hos tandstift av tidigare slag.

I en annan utformning av uppfinningen, för att ytter- ligare reducera storleken på spänningen i den omgivande tand- uppbyggnaden, användes en trapetsformad gänga vilken tillåter en liten ökning av antalet gängor per centimeter för att ge en reducerad stígning, och tillåter också en ökning av tappens kärndiameter för att öka fasthållningsegenskaperna hos tappen under reducering av tandspänningarna.

Tandförankringen enligt föreliggande uppfinning har dessutom modifierats för att ytterligare reducera storleken på spänningen i kanalens säte i tanden, varvid var och en av de modifierade tandförankringarna kan innefatta ett stopp- element beläget längs dess längd för att begränsa införings- djupet av tandförankríngen i kanalen som sträcker sig in i tandbenet från den urgröpta ytan hos tanden. Dessa stopp- element kan vara utformade på tandförankringen på många sätt, såsom t.ex. genom att anordna en ogängad del, genom deforme- ring, utvidgning, förskjutning, tillplattning, avfasning och liknande.

Följaktligen är det ett ändamål med föreliggande upp- finning att åstadkomma ett tandförankringsstift vilket und- viker de ovannämnda problemen med tidigare kända förankrings- stift.

Ett ytterligare ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstíft av gängad typ vilket ger bättre resultat jämfört med självgängande tandstíft av tidigare slag.

Ett ytterligare ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett självgängande tandförankringsstift som innehåller mindre antal gängor per centimeter än jämförbara tandstift av tidigare slag.

Ytterligare ett annat ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstift som ger en för- bättrad fasthàllningskraft och reducerar risken för att 457 768 ' ' <> 10 15 ZO 25 30 35 40 skada tandbenct under ínsättníngen.

Ytterligare ett annat ändamål med föreliggande upp- finning är att åstadkomma ett tandförankríngsstift med en unik gänga som ger förbättringar jämfört med tandstift av tidigare slag.

Ytterligare ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstift med en kärn- diameter som är större än kärndiametern hos jämförbara tandstift av tidigare slag.

Ytterligare ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstift med en läng- sträckt pilotände eller bortre ände jämfört med pilotänden eller den bortre änden på jämförbara tandstift av tidigare slag.

Ytterligare ett annat ändamål med föreliggande upp- finning är att åstadkomma ett tandförankringsstift, vilket innefattar en djupbegränsande del för att undvika att tand- förankringsstiftet bottnar i kanalen utformad i underdelen, därigenom undvikande risken för spänningar eller sprick- bildningar i underdelen, speciellt vid sätesdelen av kanalen.

Ett ytterligare ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstift såsom beskrivet ovan varvid den djupbegränsande delen innefattar ett stoppelement utformat på tandförankringsstiftet genom åstadkommande av en ogängad del, genom deformering, utvidgning, förskjutning, tillplattníng, avfasning och liknande.

Ytterligare ett ändamål med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett tandförankringsstift med en trapetsgänga med ett unikt stigningsomráde och en kärndiameter som är större än kärndiametern hos jämförbara tändstift av tidigare slag.

Som sammanfattning kan sägas att föreliggande upp- finning avser ett självgängande tandförankringsstift med ett huvud eller en övre ände försedd med organ för att till- låta anslutning av detta till ett samverkande drivverktyg.

En skaftdel sträcker sig från huvudet eller den övre änden och har ett flertal gängor därpå bildade genom axiellt från varandra åtskilda kammar, varvid skaftdelen har mindre antal gängor per centimeter och en större kärndiameter än vanliga jämförbara tandförankringsstift av tidigare slag. Pilotänden 10 15 20 25 30 35 40 7 457 768 eller den bortre änden av skaftdelen kan vara lângsträckt för att placera gängorna på avstånd från den bortre änden.

I en utformning av uppfinningen användes en trapetsgänga.

En modifierad form av föreliggande uppfinning inne- fattar ástadkommandet av ett tandförankringsstift med stopp- organ för att åstadkomma en djupbegränsande del som be- gränsar införingsdjupet för förankringsstiftet i kanalen utformad i underdelen av tanden, och som förhindrar kontakt mellan den bortre änden och kanalens säte, varvid stopporga- net är beläget längs förankringsstiftets axíella längd, och är på avstånd från pilotänden eller den bortre änden därav.

En utformning innefattar en ogängad kroppdel, medan en annan utformning innefattar en präglad eller tillplattad utvidgad kroppdel, en ytterligare utformning innefattar en utvidgad kroppdel formad genom utvidgning, och ytterligare en annan utformning innefattar en utvidgad axiellt sig sträckande kroppdel, Med ovannämnda och ytterligare ändamål och fördelar i åtanke, såsom de framträder här nedan, innefattar denna uppfinning anordningar, kombinationer och arrangemang av delar som beskrives här nedan i form av ett exempel, och som illustreras på de åtföljande rítningarna av föredragna utformningar, där fig. 1 är en perspektivvy vísande den gängade tandförankringen i enlighet med en utformning av föreliggande uppfinning, fig. 2 är en fragmentarisk vy, delvis i snitt, vísande den bortre änddelen av den gängade tandförankríngen i figl 1, fig. 3 är en vy, delvis i tvär- snitt, vísande en tand eller en tanduppsättning med dess yta urgröpt före uppbyggnad av en överbyggnad därpå, vísande tandförankringar av tidigare slag insatta däri, fig. 4 är en vy, delvis i tvärsnitt, liknande den i fig. 3, illustre- rande tandförankríngarna enligt föreliggande uppfinning insatta i tanden eller tanduppsättningen, fíg. 5 är en vy i större skala och i tvärsnitt, jämförande tandförankringen av tidigare slag med tandförankringen enligt utformningen i fig. 1 enligt föreliggande uppfinning då desamma är in- satta i tanden eller en tanduppsättning, fig. 6 är en fragmentarisk perspektivvy illustrerande en modifierad gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 7 är en snittvy tagen längs linjen 7-7 i fig. 6, fig. 8 10 15 20 25 30 35 40 457 768 är en fragmentarísk perspektivvy illustrerande en annan modifierad gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 9 är en snittvy tagen längs linjen 9-9 i fig. 8, fig. 10 är en fragmentarisk perspektivvy illustre- rande en ytterligare modifierad gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 11 är en snittvy tagen längs linjen 11-11 i fig. 10, fig. 12 är en fragmenta- rísk perspektivvy illustrerande ytterligare en annan modi- fierad gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 13 är en snittvy tagen längs linjen 13-13 i fig. 12, fig. 14 är en vy, delvis i tvärsnitt, visande kanalerna utformade i tanden i figurerna 3 och 4, fig. 15 är en vy, delvis i tvärsnitt, illustrerande de modifierade tandförankringarna enligt fig. 6 insatta i tanden enligt fig. 14, fig. 16 är en perspektivvy íllustrerande en gängad tandförankring í enlighet med en annan utformning av före- liggande uppfinning, fig. 17 är en fragmentarisk perspektiv- vy visande övre änddelen av en modifierad form av gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 18 är en perspektivvy visande den modifierade över- delen hos ytterligare en annan gängad tandförankring i enlighet med föreliggande uppfinning, fig. 19 är en fragmentarisk vy, delvis i snitt, visande den bortre änd- delen av de gängade tandförankringarna i fig. 16 och 18, och fig. 20 är en vy i större skala och i tvärsnitt, jäm- förande tandförankríngen enligt fig. 1 med tandförankringen i antingen fig. 16 eller 18 då desamma är insatta i tanden eller tanduppsättningen.

I de olika figurerna användes samma hänvisningsbeteck- ningar för lika delar.

Ritningarna förklaras nu närmare, varvid fig. 1 illu- strerar en tandförankring 10 enligt föreliggande uppfinning.

Tandförankringen 10 innefattar ett huvud eller en övre ände för att bilda en manövreringsändsektion 12, en mellan- liggande eller andra gängad förankringssektion 14, och en nedre eller första gängad förankringssektion 16.

Manövreringsändsektionen 12 innefattar en cylindrisk kroppdel 18 med ett par vingdelar 20, 22 utplattade eller präglade däri för att åstadkomma en vridmomentöverförings- mekanism, varvid vingdelarna 20, 22 sträcker sig i tvär- 10 15 20 25 30 35 40 9 457 768 riktningen utåt från den cylindriska kroppdelen 18 för att bilda plana ytor på vardera sidan därav och bågformigt sig sträckande kanter. Ovre änden av manövreringssektionen 12 är försedd med en konísk ände 24, vilken fungerar som en övre styrning för insättning av manövreringssektionen i ett dentalverktyg eller en hylsa. Manövreringsändsektionen 12 är ansluten till den andra förankringssektionen 14 medelst en brytbar del 26 med reducerad tjocklek, så att manövre- ringssektionen 12 kan avskiljas från den andra förankrings- sektionen 14 efter det att den andra förankringssektionen 14 har insatts i en kanal i en tands underdel.

Det bör observeras att manövreringsändsektionen 12 lik- nar manövreringsändsektionen visad i mitt US patent 4 202 101, och visas enbart som ett exempel. Följaktligen kan åtskilliga andra typer av manövreringsändsektioner användas, såsom är väl känt inom tekniken, och såsom också är beskrivet i mitt tidigare nämnda patent. Därför kan vilken som helst tidigare känd typ av manövreríngsändsektion användas, vilken är utformad för att upptagas i en chuck på ett vanligt dentalhandstycke, eller i ett vanligt handdrivorgan eller handvred. Såsom angivits i mitt US patent 4 202 101 är en manövreringsändsektion, såsom 12 visad häri i fig. 1, avsedd för att upptagas i ett skaft eller en hylsa, lämpligtvis av plastmaterial, vilken är avsedd för att upptagas antingen i ett dentalt handstycke eller ett handdrivorgan.

De första och andra förankringssektionerna 16, 14 är likadana, och därför kräver enbart en av dessa förankrings- sektioner en full beskrivning. Det bör observeras att en tandförankring med två förankringssektioner anslutna till varandra finns beskriven i mitt US patent 3 675 328, varför enbart skillnaderna gentemot föreliggande uppfinning be- skrives närmare här nedan.

Förankringssektionerna 14, 16 har vardera en kroppdel 28 försedd med en skruvformig gänga 30 med kammar 32. För- ankringssektionerna 14, 16 har en ytterdiameter av ungefär- ligen 0,61 mm och en kärndiameter av ungefärligen 0,48 mm, för att åstadkomma en gänghöjd av ungefärlígen 0,06 mm.

Antalet gängor per centimeter är i storleksordningen av 25-40, varvid 33 gängor per centimeter föredrages, vilket ger en stigning av ungefärligen 0,5 mm. Därför skulle varje 457 768 10 15 20 25 30 35 40 10 förankringssektion 14, 10 med en längd av ungefärlígen 4,5 mm ha ungefärligen 5,5 gängvarv därpå.

Varje förankringssektion 14, 16 har en övre avfasad ände 34 och en motstående spetsad pilotände eller bortre ände 36. Den avfasade änden 34 har en 45? avfasning, varvid den avfasade änden 34 på den andra förankringssektionen 14 är ansluten till manövreringsändsektionen 12 för att bilda delen 26 med reducerad tjocklek, och den avfasade änden 34 på den första förankríngssektíonen 16 är ansluten till pilot- änden eller den bortre änden 36 hos den andra förankrings- sektionen 14 för att bilda en andra brytbar del 38 med re- ducerad tjocklek däremellan. Det bör observeras att den andra delen 38 med reducerad tjocklek har en mindre dia- meter eller dimension än den förstnämnda delen 26 med re- ducerad tjocklek för att garantera åtskiljandet av den andra delen 38 med reducerad tjocklek före avskiljandet av delen 26 med reducerad tjocklek, såsom angives i mitt US patent 3 675 328.

Såsom klarare visas i fig. 2 avsmalnar pilotänden eller den bortre änden 36 nedåt från kroppdelen 28 med ungefärligen I 20° för att åstadkomma en långsträckt utformning. Längden av ' pilotänden eller den bortre änden i förhållande till för- ankringssektionens axel är ungefärligen 0,3 mm, vilket unge- färligen är lika med stigningen på gängan 30. Vidare är bredden på kärndiametern mellan bottnarna av intilliggande gängor på gängan 30 vid 40 ungefärlígen 0,24 mm, och av- ståndet 41 mellan kammarna 32 på intilliggande gängor är ungefärligen 0,27 mm, varvid var och en av gängorna på gängningen 30 har en tillplattning 42 vid kammen därav av ungefärligen 0,04 mm. Av ovannämnda beskrivning och såsom visas i fig. 2 framgår att avståndet 40 mellan bottnarna av gängan 30 vid kärndiametern är åtminstone två gånger så stor som bottentjockleken av gängan 30 vid kärndiametern, varvid förhållandet mellan avståndet 40 (0,24 mm) och gängstigningen (0,3 mm) är ungefärligen 4:5.

Det bör observeras att fastän tandförankringen 10 så- som visad i fig. 1 har tvâ förankríngssektioner 14, 16, skulle föreliggande uppfinning också vara användbar för tandförankringar med enbart en gängad förankringssektion.

Vidare skulle föreliggande uppfinning också vara användbar 10 15 20 25 30 35 40 '1 457 768 för tandförankringur med manövreringsändsektíonen fast an- sluten till den güngade förankringssektionen, såsom visas i mitt US patent 3 434 209.

Fig. 3 illustrerar tidigare teknik, liknande den som är angiven i mina tidigare US patent visande en tand eller tanduppsättning 44 i den mjuka vävnaden eller tandköttet 46 i en mänsklig gom. Såsom är väl känt för fackmannen är tandens 44 kropp 48 bildad av tandben och innesluter en pulpakanal 50. Tandbenet uppskjutande från tandköttet 46 täcks av ett lager emalj 52. För att iordningställa tand- uppsättningen 44 för påbyggnad av en överbyggnad därpå, urgröpes en del av emaljen 52 och en del av tandbenet för att avlägsna den förstörda och försvagade tanddelen för att åstadkomma en urgröpt yta 54 med den förstörda delen av- lägsnad.

Det första steget för åstadkommande av en överbyggnad är att åstadkomma ett antal kanaler 56, lämpligtvís icke parallella, sträckande sig in i tandbenet eller kroppen 48 från den frilagda, urgröpta ytan 54 såsom visas i fig. 14.

För detta ändamål tvingas en vanlig spiralborr SS in i tandbenet på vanligt sätt, varvid själva borren lämpligen har en ytterdiameter av ungefärligen 0,53 mm, och en spets med en spetsvinkel av ungefärligen 1180 för att forma en motsvarande kanal. Efter det att det erforderliga antalet kanaler har gjorts, insättes en gängad tandförankring 58 av tidigare slag i var och en av kanalerna S6. Pilotänden eller den bortre änden av varje förankring S8 är försedd med en tvärgàende, avfasad ändyta 60, som har en ungefärligen 30° lutning mot kroppdelen hos tandförankringen. Den andra änden av tandförankringen S0 är försedd med en tvärgående avfasad ändyta 62, som har en ungefärligen 450 lutning. De avfasade ändytorna 60, 62 bildar då de är förbundna som en tand- förankring en brytbar del 64 med reducerad tjocklek för att garantera åtskíljandet av de tvâ gängade förankríngarna då den första förankringen är placerad i tanden. Det framgår att dimensionen 66, representerande ytterdiametern på den borrande kanalen 56, är mindre än ytterdiametern på den gängade tandförankringcn 58, så att tandförankringen kan självgängas in i kanalen 56. Tandförankringarna av tidigare slag är försedda med ungefärligen 50 gängor per centimeter. 10 15 20 ß' 30 35 40 457 768 12 Det har observerats, såsom visas i fig. 3, att tand- förankringarna 58 av tidigare slag inte alltid ínsättes helt i kanalerna 56, varvid det inte finns någon fasthet i in- sättningen av dem. Beroende på alltför stort motstånd som kan utvecklas medan tandförankringen 58 självgängas in i kanalen kan delen 64 med reducerad tjocklek skäras av alltför tidigt så att tandförankringen S8 inte blir fullt inplacerad, varvid den avfasade ändytan 68, som är ungefärligen 0,076 mm, är på avstånd från bottnen av kanalen 56. Fastän full insätt- ning av tandförankringen 58 fram till bottnen av kanalen önskas, erhålles den emellertid inte alltid.

Fig. 4 liknar fig. 3, visande två tandförankringar 10 enligt föreliggande uppfinning fullt insatta i kanalerna 56 anordnade i tanden 44, och en tredje tandförankríng 10 som just ínsättes i en tredje kanal S6. På grund av tandförank- ringens 10 enligt föreliggande uppfinning uppbyggnad, inne- fattande gängan 30 och pilotänden eller bortre änden 36, är dess självgängning snabbare och spänningarna blir reducerade under insättningen, och ínsättningen är jämn för att åstad- komma den önskade graden av insâttning av tandförankringen 10 i kanalen 56 i tanden 44. Vidare är delen 38 med reduce- rad tjocklek mellan de första och andra förankringssektíonerna 16, 14 klarare synlig än med tidigare teknik, varför skär- punkten hos denna är lättare att bestämma.

Pig. 5 visar i större skala ett snitt av kroppen 42 hos tanden med kanaler S6 borrade däri, varvid varje kanal har en sätesdel 68. Såsom klart framgår är gängningen 70 på tandförankringen 58 av tidigare slag närmare kanalens säte 68 än gängningen 30 hos tandförankringen 10 enligt före- liggande uppfinning, varvid gängníngen 30 är på avstånd genom utsträckningen av pilotänden 36 på tandförankringen 10.

Vidare tenderar gängningen 70 hos tandförankringen 58 av tidigare slag att krossa mera av tandens tandben än gäng- ningen 30 hos tandförankringen 10. Dessutom, såsom klart framgår av figuren, finns det mer tandben mellan intill- liggande gängor hos gängningen 30 än mellan intilliggande gängor hos gängningen 70 hos tandförankringen av tidigare slag. Den ökade mängden tandben mellan intilliggande gängor hos gängningcn 30 reducerar spänningarna och ger en bättre fasthållning då tandförankringen skärs av eller böjs före 10 15 20 25 30 35 40 13 457 768 uppbyggnaden av överbyggnaden på tanden, varvid tandbenet mellan intilliggande gängor är åtminstone i ett förhållande 2:1 med avseende på varje gänga hos gängningen 30 beroende på 4:5-förhållandet mellan kärndiameterns bredd mellan gängbottnarna och gängstigningen. Det bör vidare påpekas att kärndiametern 72 hos den gängade sektionen på tand- förankringen 10 enligt föreliggande uppfinning är större än kärndiametern 74 på tandförankringen 58 av tidigare slag, därigenom åstadkommande bättre styrka hos tandförankringen 10 enligt föreliggande uppfinning.

Med hänvisning nu till fig. 6-13 visas modifieringar av den ovan beskrivna tandförankringen 10, enligt före- liggande uppfinning. Var och en av dessa modifierade tand- förankringar innefattar ett stoppelement, lämpligen beläget ungefär mitt längs dess längd, för att begränsa införíngs- djupet av tandförankringen i kanalen som sträcker sig in i tandbenet eller kroppen 48 från den exponerade urgröpta ytan S4 hos tanden 44. Dessa stoppelement kan vara utformade på tandförankringen på många sätt, såsom t.ex. genom åstad- kommande av en ogängad del, genom deformering, utvidgning, förskjutning, tillplattning, avfasning och liknande såsom beskríves här nedan. Det bör vidare påpekas att så snart stoppelementet berör Omkretsen av kanalens mynning motstår dess beröring vidare rotation och kommer att aktivera den självbrytande mekanismen hos tandförankringen så att delen med reducerad tjocklek hos tandförankringen kommer att brytas, och sålunda kommer införingsoperationen av tand- förankringen att stoppa.

Fig. 6 visar en modifierad tandförankring 110, vilken liknar tandförankringen 10, och som har liknande förankrings- sektioner 114, 116, var och en försedd med en skruvformig gängning 30 med kammar 32 och med en övre avfasad ände 34 och en motstående spetsig pilotände eller bortre ände 36, varvid de förbundna ändarna 34, 36 bildar en brytbar del 38 med reducerad tjocklek däremellan. Följaktligen är upp- byggnaden nämnd fram till denna punkt densamma som den om- nämnd ovan med avseende på tandförankringen 10. Det har vidare inte ansetts nödvändigt att illustrera den övre änden eller manövreringsändsektionen, som också skulle vara den- samma som beskrivits ovan. 10 15 20 Z5 30 35 40 457 768 14 Ungefär mitt längs längden av varje förankringssek- tion 114, 116 är anordnat en ogängad kroppdel 118. Den ogängade kroppdelen har en axiell längd av ungefärligen två till tre gängor av gängningen 30. Såsom visas i fig. 7 har den ogängade kroppdelen 118 en diameter av unge- färligen 0,61 mm vilket är större än kärndiametern 72 på den resterande gängade sektionen 114, 116, varför den ogängade kroppdelen 118 bildar ett stoppelement för att begränsa införingsdjupet för förankringssektionerna 114, 116 in i kanalen, utformad i tanden, såsom beskrives här nedan.

Fig. 8 visar en ytterligare modifierad tandförankríng som återigen liknar tandförankringen 10, med liknande förankringssektioner 214, 216, var och en försedd med en skruvformig gängning 30 med kammar 32, och med en övre avfasad ände 34 210, , och en motstående spetsig pílotände eller bortre ände 36, varvid de anslutna ändarna 34, 36 bildar en brytbar del 38 med reducerad tjocklek däremellan. Följ- aktligen är här åter uppbyggnaden nämnd fram till denna punkt densamma som den-nämnd ovan med avseende på tand- förankringen 10. Det är vidare inte heller här ansett nöd- vändigt att visa den övre änden eller manövreringsändsek- tionen, som också skulle vara densamma som beskrivits ovan.

Ungefärligen mitt längs längden av var och'en av förankringssektionerna 214, 216 är förankringssektionerna präglade eller tillplattade för att åstadkomma en till- plattad, utvidgad kroppdel 218. Kroppdelen 218 sträcker sig i tvärriktningen utåt i.motsatta riktningar från varje sek- tion för att åstadkomma plana ytor på vardera sidan därav och bàgformigt sig sträckande kanter, såsom visas i fig. 9.

Eftersom sålunda kroppdelen 218 har en större tvärdimension än kärndiametern 72 hos gängningen 30 på de resterande gängade sektionerna 214, 216, bildar kroppdelen 218 ett stoppelement för att begränsa införingsdjupet för för- ankringssektionerna 214, 216 i kanalen utformad i tanden, såsom kommer att beskrivas nedan i form av ett exempel.

Pig. 10 visar en annan modifierad tandförankring 310, som återigen liknar tandförankringen 10, med liknande för- ankringssektioner 314, 316, var och en försedd med en skruv- Eormig gängníng 30 med kammar 32, och med en övre avfasad 10 15 20 25 30 35 40 15 457 768 ände 34 och en motstående spetsig pilotände eller bortre ände 36, varvid de anslutna ändarna 34, 36 bildar en bryt- bar del 38 med reducerad tjocklek däremellan. Följaktligen är uppbyggnaden nämnd fram till denna punkt densamma som den nämnd ovan med avseende på tandförankringen 10. Vidare har det återigen inte ansetts nödvändigt att visa den övre änden eller manövreringsändsektionen, som återigen skulle vara densamma som beskrivits ovan. Återigen, ungefärligen mitt längs längden av var och en av förankringssektionerna 314, 316, är det anordnat en ut- vidgad cirkulär kroppdel 318, varvid den utvidgade kropp- delen 318 formas då förankringssektionerna 314, 316 ut- vidgas pà vanligt sätt. Såsom visas i fig. 11 har den ut- vidgade kroppdelen 318 större diameter än kärndiametern 72 och gängningen 30 hos de återstående gängade sektionerna 314, 316, varför den utvidgade kroppsektionen 318 bildar ett stoppelement för att begränsa.införingsdjupet för för- ankringssektíonerna 314, 316 in i kanalen utformad i tanden, såsom kommer att beskrivas här nedan i form av ett exempel.

Pig. 12 illustrerar ytterligare en annan modifierad tandförankring 410, som huvudsakligen liknar tandförankringen 10, med liknande nedre förankringssektionsdelar 414, 416, var och en försedd med en skruvformig gängning 30 med kammar 32, och med en övre avfasad ände 34 och en motstàende spetsig pilotände eller bortre ände 36, varvid de förbundna ändarna 34, 36, återigen bildar en brytbar del 38 med reducerad tjocklek däremellan. Följaktligen är uppbyggnaden nämnd fram till denna punkt densamma som den nämnd ovan med avseende på tandförankringen 10. Vidare har det återigen inte ansetts nödvändigt att visa den övre änden eller manövreringsänd- sektionen, som återigen skulle vara densamma som beskrivits ovan.

Sträckande sig ungefärligen från mittpunkten av dess längd till den övre änden av varje förankringssektion 414, 416, är anordnat en utvidgad axiellt sig sträckande övre kroppdel 418, så att den övre kroppdelen 418 är ungefärligen lika i längd med den nedre kroppdelen 28 hos förankrings- sektionerna. En avfasad eller spetsig del 420 ansluter varje utvidgad övre kroppdel 418 till den nedre kroppdelen 28 med mindre diameter. Lämpligtvis är den utvidgade övre kroppdelen 10 15 20 25 30 35 40 457 768 16 418 försedd med en gängning 422 eller spår 424 däri för att åstadkomma ett fasthållningsorgan för överbyggnaden utformad på tanduppsättningen. Såsom visas i fíg. 13 har den ut- vidgade övre kroppdelen 418 en ytterdiameter av ungefärligen 0,71 mm och är större än kärndiametern 72 och gängningen 30 med en ytterdiameter av ungefärligen 0,61 mm såsom nämnts ovan, hos förankringssektionsdelen 414, 416. Den utvidgade kroppdelen 418 bildar sålunda ett stoppelement för att be- gränsa införingsdjupet för förankringssektionsdelarna 414, 416 i kanalen utformad i tanden, såsom kommer att beskrivas här nedan i form av ett exempel.

Pig. 14 visar kanalerna S6 utformade i tandbenet eller kroppen 48, varvid kanalerna 56 sträcker sig från de ur- gröpta ytorna S4 hos tanden 44. Såsom visas tvingas en vanlig spiralborr SS in i tandbenet på ett vanligt sätt, såsom nämnts ovan, varvid varje kanal har en sätesdel 68 såsom nämnts ovan. Det påpekas återigen att dimensionen 66, representerande ytterdiametern på den borrade kanalen 56, är mindre än ytterdiametern på de gängade tandförankrings- sektionerna hos de ovannämnda tandförankringarna 110, 210, 310 och 410, så att dessa tandförankringar kan självgängas in i kanalen S6. Följaktligen är ytterdiametern 66 på kanalen 56 också mindre än ytterdimensionerna på kropp- delarna eller stoppelementen 118, 218, 318 och 418. Det påpekas vidare att djupet på varje kanal 56 är större än avståndet från pilotänden eller den bortre änden 36 på varje tandförankring till kroppdelarna eller stoppelementen 118, 218, 318, 418, av skäl som kommer att anges nedan.

Insättningen av tandförankringarna 110, 210, 310 och 410 i kanalerna 56 hos tanden 44 kommer nu att beskrivas, varvid som exempel enbart insättningen av tandförankringen 10 kommer att förklaras, eftersom ínsättningen av de andra modifierade tandförankringarna 210, 310 och 410 är densamma och därför anses en förklaring av dessa inte vara nöd- vändig.

Fig. 15 liknar figurerna 3 och 4, visande två modi- fierade tandförankringar 110 enligt föreliggande uppfinning insatta i kanalerna 56 anordnade i tanden 44, och en tredje tandförankring 110 just på väg att insättas i en tredje kanal 56. På grund av att-stoppelementet 118 på tand- 10 15 20 25 30 35 40 17 457 768 förankringen 110 bcrör Omkretsen av kanalens 56 mynning då tandförankringen 110 självgängas in däri, motstår dess beröring ytterligare rotation och kommer att aktivera den sjâlvbrytande mekanismen så att delarna 38 eller 26 med reducerad tjocklek hos tandförankringen 110 kommer att brytas, sålunda avbrytande insättningen av tandförankringen 110. Följaktligen når inte pílotänden eller den bortre änden 36 på tandförankringen 110 fram till sätesdelen 68 hos kanalerna S6, varvid djupet på varje kanal S6 är längre än avståndet mellan pilotänden eller den bortre änden 36 och stoppelementet 118 hos tandförankringen 110. Även fastän självgängningen av tandförankringen 110 är snabbare och lättare att installera än tandförankríngar 58 av tidigare slag, blir därför spänningarna vid sätes- delen 68 hos kanalerna 56 avsevärt reducerade, eller helt eliminerade, beroende på det faktum att pilotänden eller den bortre änden 36 på tandförankringen 110 inte når fram till eller berör sätesdelen 68 på grund av stoppelementet 118 hos tandförankringen 110. Vidare är avbrytningen av tandförankringen 110 mera förutsägbar på grund av att varje tandförankring 110 kommer att brytas då stoppelementet 118 berör mynningen av kanalen 56, därigenom åstadkommande en fast insättning av tandförankringen 110. Dessutom, då de övre exponerade delarna av tandförankríngen 110 böjs eller skärs av efter insättning av tandförankringen, och innan överbyggnaden utformas på tanden 44, kommer givetvis minsta möjliga eller inga spänningar alls att alstras vid sätet 68 hos kanalerna S6.

Med hänvisning nu till fig. 16 och 19 visas en tand- förankring 510 i enlighet med en annan utformning av före- liggande uppfinning. Tandförankringen 510 innefattar en manövreringsändsektion 512, en mellanliggande gängad för- ankringssektion S14, och en nedre gängad förankringssektion 516. Manövreringsändsektionen 512 är utformad på motsvarande sätt som i den första utformningen visad i fig. 1. Var och en av de gängade förankringssektionerna S14, 516 innefattar en ogängad kroppdel 118 av det slag som visas i fig. 6, vilken har en större diameter än kärndiametern hos de gängade sektionerna och bildar ett stoppelement för att be- gränsa ínföringsdjupet av förankringssektíonerna 514, 516, 10 15 20 25 30 35 40 457 768 18 såsom beskrivits tidigare.

Var och en av förankringssektionerna 514, 516 har en övre avfasad ände 34 och en motstående spetsig pilotände eller bortre ände 36. Den avfasade änden 34 har en 45- gradersavfasning därpå, medan den avfasade änden 36 har en spetsning av ungefärligen 200. Delen 26 med reducerad tjock- lek är belägen mellan manövreringsändsektionen S12 och den gängade förankringssektíonen 516 för att bilda en brytbar sektion däremellan. På motsvarande sätt är en del 38 med reducerad tjocklek bildad mellan den nedre och den mellan- liggande gängade förankringssektionen 516 hch 514 för att bilda en andra brytbar del däremellan. _ Förankringssektionerna 514 och 516 är liknande, och därför kommer enbart en av dessa sektioner att beskrivas närmare. Var och en av förankringssektionerna 514, 516 har en kroppdel 518 försedd med en skruvformíg gängning 520.

Gängningen är trapetsformad med en huvudsakligen plan övre yta S22 med en lutande eller avfasad nedre yta 524 och en _ tillplattad kamdel 526 däremellan. Antalet gängor per centi- meter är i storleksordningen av 25-40, såsom nämnts ovan, varvid 38 gängor per centimeter föredrages i utformningarna enligt figur 16-20, vilket ger en stígning av ungefärligen 0,25 mm. Därför skulle varje förankringssektíon 514, 516 lämpligen ha ungefärligen 8 till 9 gängor per del av sek- tionen ovanför och under den utvidgade kragdelen 118 för att åstadkomma ett totalt antal gängor per sektion av mellan 16 och 18. Det påpekas att ritningarna visar den vanliga storleksordningen av mellan 25 och 40 gängor per centimeter.

Vínkeln på den avfasade nedre ytan 524 på varje gänga är ungefärligen 450. Kärndiametern på tappdelen är unge- färligen 0,51 mm med ytterdiametern på hela tappen unge- färligen 0,61 mm. Följaktligen är djupet på varje gänga ungefärligen 0,05 mm. Gängorna är skilda från varandra så att en del av kärnan sträcker sig mellan bottnarna av intilliggande gängor. Sålunda är gängorna inte ett konti- nuerlígt sågtandsarrangemang, utan de är skilda åt. Höjden på den bortre änden 36 från den nedersta gängan är unge- färlígen 0,20 mm. Höjden på kragdelen 118 är ungefärligen 0,25 mm. 10 15 20 25 30 35 40 19 457 763 Fig. 20 visar en sektion i större skala av kroppen 48 hos tanden, såsom den visades i fig. 5, där sektionen är utdragen för att åstadkomma en jämförelse mellan dimensio- nerna hos den första utformningen av tandförankringen visad som 10, och den andra utformningen av tandförankringen visad som S10.

Tandförankríngen 10 enligt den första utformningen har en kärndiameter av 0,48 mm, med en ytterdiameter av 0,61 mm. Standardstorleken på hålet är 0,53 mm. Följakt- ligen är avståndet mellan kärndiametern och den borrade kanalen 56 ungefärligen 0,025 mm. I förankringen 10 an- vändes en standardgängkonstruktion för att åstadkomma övre och nedre avfasade kanter, med en föredragen gängning av 33 gängor per centimeter i enlighet med uppfinningen.

I tandförankringen 510 användes en trapetsgänga med före- trädesvis 38 gängor per centimeter. Med tandförankringen S10 erhålles mindre spänningar i tandmaterialet eftersom det är mindre förskjutning av tandbenet mellan intill- liggande gängor. Kärndiametern kan därför ökas något till ungefärlígen 0,50 mm. Utnyttjande samma kanal S6 med en diameter av 0,53 mm resulterar i ett spelrum på vardera sidan mellan kärndiametern och kanalen av 0,0125 mm.

Ju mindre spelrum mellan kärndiametern och kanalen desto större fasthállningsegenskaper hos tandstiftet.

Det inses att fastän stiftet 510 enligt den andra utformningen kan alstra mindre spänning än stiftet 10 enligt den första utformningen, krävs ett något större antal varv för att fästa tappen 510 enligt den andra ut- formningen. Trots detta kräver båda utformningarna avse- värt mindre antal varv än tidigare typer. Vanliga stift av tidigare typ hade ungefärligen 50 gängor per centimeter vilket krävde åtminstone 10 till 12 varv för att fästa stiftet. Utformningen visad i fig. 16 kräver enbart 8 varv för fastsättning.

Manövreringsändarna på tandstiften enligt föreliggande uppfinning kan ha vilken som helst lämplig utformning för utnyttjande med manuella eller automatiska handstycken.

Såsom visas i fig. 17 har manövreringsänden 612 hos en tandförankríng 610 en vanlig tånge 614 med oval form sträckande sig ut från den cylindriska kroppdelen 616. 457 768 10 15 ZO 25 20 Tången 614 kan vara upptagen i ett vanligt handdrivorgan W eller ett handvred. Den reducerade sektionen 26 är anordnad för att separera manövreringsänden 612 från den nedre för- ankringssektionen 618.

Såsom visas i fig. 18 kan manövreríngsänden 714 hos en tandförankring 710 ha en tånge 716 utformad som en inte- grerad del av förankringsdelen 718 utan en brytbar sektion däremellan. Tången 714 är ansluten direkt till-stiftkroppen 720 på vilken förankringssektionen 718 är utformad. Olika typer av manövreringsändar kan användas på förankringarna enligt föreliggande uppfinning, i enlighet med de här innan beskrivna i de förutnämnda patenten liksom även de som är kända inom tidigare teknik.

I de olika visade utformningarna var anordnat en spetsig styrning vid den främre änden för enkel stiftplace- ring och för riktig fastsättning på avstånd från bottnen av kanalen. Utnyttjandet av ett skulderstopp på olika sektioner ástadkom fast fulldjupsinsättning av stiftet och garante- rade automatisk stiftavbrytning. Skärpunkterna var klart definierade för klar visuell insyn för att kunna se precis da stiften bryts. Dessutom genom användning av trapetsgängan åstadkommes en förbättrad fasthållning, snabb insättning och minimal förskjutning av tandbenet.

Det bör observeras att tandförankringen 10, 110, 210, 310, 410, 510, 610 och 710 enligt föreliggande uppfinning, liksom tandförankríngen 58 av tidigare slag, kan framställas från vilket som helst lämpligt material känt inom tandtek- níken, såsom ädelmetaller eller icke ädelmetaller, eller till och med lämpliga plastmaterial.

Claims (17)

2' 457 768 Patentkrav

1. Tandförankringsdon för insättning i en kanal sträckande sig från en urgröpt yta hos en tand, k ä n n e - t e c k n a t a v att tandförankringsdonet innefattar åtminstone en förankringssektion med en manövreringsändsek- tion vid ena änden därav för att tillåta anslutning av manövreringsändsektionen till ett samverkande drivverktyg, varvid förankringssektionen innefattar ett flertal själv- gängande gängor bildade av axiellt från varandra åtskilda kammar, varvid den gängade förankringssektionen har en ytterdiameter större än diametern på kanalen och en stigning i storleksordningen av 25-40 gängor per centimeter, varvid denna stigning ger en snabb insättning av tandförankrings- donet med ett minimalt vridmoment.

2. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a t a v att förankringssektionen har 33 gängor per centimeter och ytterdiametern är ungefärligen 0,6 mm.

3. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a t a v att förankringssektionen har 38 gängor per centimeter och att ytterdiametern är ungefär 0,6 mm.

4. Tandförankringsdon enligt krav Z eller 3, k ä n n e t e c k n a t a v att förankringssektíonen har en långsträckt bortre pilotänddel i akelriktníngen, ungefär lika lång som gängstigningen:

5. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a t a v att gängorna är trapetsgängor.

6. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a t a v att förankringssektionen har en bortre pilotänddel lângsträckt i axelriktningen, varvid pílotänd- delen ungefär är lika lång som avståndet mellan gängorna.

7. Tandförankringsdon enligt krav 6, k ä n n e - t e c k n a t a v att tandförankringsdonet innefattar en andra gängad förankringssektion ansluten till den bortre pilotänddelen hos den första gängade förankringssektionen för att bilda en brytbar del med reducerad tjocklek där- emellan och vilken är lätt synbar.

8. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - I 6 C K H a t H V ätt varje gänga har en höjd av mellan 0,05 och 0,06 mm.

9. Tandförankringsdon enligt krav 1, k ä n n e - 457 768 22 t e c k n a t a v att gängorna har en förbestämd stig- ning och ett förbestämt avstånd mellan bottnarna på intill- liggande gängor, varvid det förbestämda avståndet och den förbestämda stigningen är i storleksordningen av ungefârligen 4:5.

10. Tandförankringsdon enligt krav 1, t e c k n a t k ä n n e - a v att förankringssektionen innefattar stopporgan belägna längs dess längd för att begränsa in- föringsdjupet i kanalen så att den bortre pilotänddelen hos förankringssektionen förhindras från att beröra en sätesdel av kanalen.

11. Tandförankringsdon enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a t a v att stopporganet är beläget ungefär mitt längs förankríngssektionens längd.

12. Tandförankringsdon enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a t a v att stopporganet innefattar en ogängad del med en diameter lika med ytterdiametern.

13. Tandförankringsdon enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a t a v att stopporganet innefattar en ut- vidgad del med en tvärdimension större än ytterdiametern.

14. Tandförankringsdon enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a t a v att stopporganet innefattar en cylindrísk del med en tvärdimensíon större än ytterdía- metern.

15. Tandförankringsdon enligt krav 10, k ä n n e - t e c k n a~t a v att stopporganet innefattar en cylindrisk del sträckande sig från ungefärligen en mitt- belägen punkt till en motstáende ände av förankringssektíonen varvid den cylindriska delen har en större diameter än ytter- diametern.

16. Tandförankringsdon enligt krav 15, k ä n n e - t e c k n a t a v att den cylíndriska delen innefattar fasthàllningsorgan för att hålla fast en överbyggnad på tanden, varvid fasthållningsorganet innefattar gängor.

17. Tandförankríngsdon enligt krav 15, t e c k n a t a v k ä n n e - att den cylindriska delen innefattar fasthållningsorgan för att hålla fast en överbyggnad på tanden, varvid fasthållníngsorganet innefattar skåror.