SE457170B - Foerfarande foer framstaellning av 2-oxo-dihydrobenso / d / / 1,3 / -oxaziner - Google Patents

Description

457 170 gruppen kan resultera i bensylaldehyder och-syror. Vid hydroge- neringsreaktionen kan -CHZOH-gruppen hydrogeneras till en metyl- QIUPP- Enligt vad som är känt för sökanden är den enda gfaminobensyl- alkoholen i kommersiell produktion 9-aminobensylalkohol själv och ingen av de ovannämnda vägarna har använts för dess fram- ställning. Man har tidigare funnit det nödvändigt att lita på redukticnen av antranilsyra med användning av litiumalumi- niumhydrid men litiumaluminiumhydrid är ett dyrbart reagens och synnerligen svår att hantera i någon skala - speciellt på grund av dess tendens att orsaka eldsvâdor.

Uppfinnarna har emellertid nu fastställt att 2-aminobensylalko- holer kan framställas från 2-oxo-dihydrobensoldl[l,3]oxaziner, vilka utgör stabila inre karbamidsyraestrar. Dessa inre estrar kan framställas genom att man utsätter g-karbamoylbensylalkoho- ler för en omlagring av Hofmann-typ under speciella reaktions- betingelser.

Enligt föreliggande uppfinning tillhandahållas ett förfarande för framställning av 2-oxo-dihydrobenso[d][l,3]oxa- ziner med den allmänna formeln ÉF Q* RL R* \N a* H vari R4 betecknar en väteatom, en alkylgrupp eller en aryl- grupp, R5 och Ra, som kan vara lika eller olika, betecknar vardera en väteatom, en alkylgrupp, en alkoxigrupp eller en 6 och R7, som kan vara lika eller olika, halogenatom och R betecknar vardera en väteatom, en alkylgrupp, en alkoxigrupp, en halogenatom, en nitrogrupp, en acylaminogrupp eller en acyloxigrupp, Vf 457 170 enligt vilket förfarande en Q-karbamoylbensylalkohol med den allmänna formeln A5 L* :z n* 1 CH oH II gl 'c-NHl e* ß' 7 och RB har ovan angiven betydelseyupp- vari R4, Rs, R6, R löses i eller suspenderas i ett huvudsakligen med vatten inte-blandbart organiskt medium och att den bildade lösningen eller suspensionen behandlas i närvaro av en fasöverförings- katalysator med en vattenhaltig alkalisk lösning av en hypo- klorit och/eller hypobromit med ett pH av åtminstone ll till framställning av den önskade föreningen med den allmänna for- meln I.

Vid diskussion av det ovan angivna förfarandet definieras mängderna i detta sammanhang i moltermer, varvid dessa mol- mängder baseras på den mängd 9-karbamoylbensylalkoholutgångs- material som användes.

Genom att använda lämpliga utgângsmaterial med den allmänna formeln II vari åtminstone en av R4, R5, R6, R7 och R8 inte' betecknar väte kan substituerade 2-oxo-dihydrobensold][l,3]oxa- ziner framställas. Exempelvis kan 6-nitro-2-oxo-dihydrobenso [d][l,3]oxaziner framställas från en förening med den allmänna 4, R5, R7 och R8 betecknar vâteatomer och R6§ formeln II vari R betecknar en nitrogrupp. Emellertid avser föreliggande uppfin- ning speciellt framställning av osubstituerad 2-oxo-dihydro- benso[d][l,3]oxaziner, dvs. en förening med den allmänna for-5 meln I vari R4, Rs, R6, R7 och R8 vardera betecknar väte.

En mångfald huvudsakligen med vatten inte blandbara organiska: media kan användas för att upplösa eller suspendera gfkarbamo- ylbensylalkoholen med den allmänna formeln II. Beteokningen 7 "huvudsakligen med vatten inte blandbar" innebär att det Valda 457 170 organiska media måste bilda ett stabilt tvåfassystem med den alkaliska lösningen av hypoklorit eller hypobromit. Sådana me- dia behöver inte vara helt oblandbara meivatten utan i reali- teten kan alla så kallade "med vatten inte blandbara“ organiska vätskor blandas med vatten även om det nedast sker i liten grad. Både aromatiskt och alifatiskt organiska vätskor kan an- vändas som organiskt medium och för närvarande föredrages aro- matiska kolväten, klorerade kolväten och estrar. Speciellt go- da resultat har erhållits med alkylsubstituerade arener och kar- boxylsyraestrar. Föredraget medium är framförallt isopropyl- acetat.

I praktiken föredrar man att använda hypobromiten eller hypo- kloriten i*en mängd av 0,95 till 1,3 mol och helst i huvudsak- ligen ekvimolära mängder. Om större mängder hypobromit eller hypoklorit användes tycks utbytet av den önskade inre karbamid- syraestern med den allmänna formeln I minska. Om mindre än 0,95 mol hypobromit eller hypoklorit användes lämnas en bety- dande mängd karbamoylbensylalkoholutgångsmaterial i oreagerat tillstånd.

Hypokloriten föredrages i allmänhet eftersom den är billigare och mera lättillgänglig. Hypokloriten kan vara ett alkaliskt jordartsmetallsalt men alkalimetallhypokloriter föredrages. Så- dana hypokloriter finns lättillgängliga i vattenlösningar vilka i allmänhet innehåller upp till 16 procent tillgängligt klor.

Det är möjligt att använda lösningar innehållande 6 procent tillgängligt klor eller mindre men man föredrar att använda mera koncentrerade lösningar eftersom dessa upptar mindre ut- rymme i reaktionskärlet.

Företrädesvis användes hypokloriten som natriumsalt.

Hypokloriten eller hypobromiten kan framställas omedelbart innan användningen genom att klor eller brom, beroende på vad som passar sig, införes i en vattenhaltig alkalimetallhydroxid- lösning. Införandet av klor till bildning av en hypoklorit skall företrädesvis ske med den vattenhaltiga alkalimetallhy- 457/170 droxiden kyld i isbad.

I vilket fall som helst måste den vattenhaltiga lösningen av hypokloriten eller hypobromiten vara alkalisk och ha ett pH av ll eller högre (mer alkaliskt). Vid ett lägre (mer surt) pH, reduceras utbytet av den önskade produkten drastiskt och det finns en tendens för hydroximetylbensoatsalterna att bildas med kväveutvecklingen. För att maximera utbytena av den önska- de 2-oxo-dihydrobensold][l,3]oxazinen är pH företrädesvis åt- minstone 1l,5. På grund av den praktiska svårigheten att mäta pH i mycket alkalisk miljö är det svårt att definiera optimala betingelser avseende alkaliteten uttrycktsanpfiuennan mxm~æu;ett pH av 12 eller mera ger utmärkta utbyten av den önskade pro- dukten.

För att uppnå önskat pH kan en lämplig bas sättas till lös- ningen av hypoklorit eller hypobromit. En stark bas erfordras och som exempel kan man säga att starka baser som kan användas är sådana som bildar vattenlösningar med ett pH över 11,5; pH- värdet för sådana vattenlösningar är endast i begränsad grad beroende på koncentrationen så att man tror att detta exempel ger tillräcklig information för att möjliggöra valet av en lämplig bas. Alkalimetallhydroxider utgör speciellt lämpliga baser men det är även möjligt att använda alkaliska jordarts- metallhydroxider och basiska fosfater såsom trinatriumfosfat.

Emellertid är karbonater inte lämpliga baser. Den föredragna basen är natriumhydroxid.

Mängden använd bas kan vara O,l molprocent och däröver. Såle-_ des har man exempelvis funnit att det vid användning av natri- umhydroxid är fördelaktigt att använda från 3 till 30 molpro-l cent av basen. Speciellt vid användning av huvudsakligen ekvi- molära mängder av hypobromit eller hypoklorit föredrar man att använda ungefär 2 procent vikt/vikt natriumhydroxid.

Förfarandet enligt uppfinningen genomföres i närvaro av en fas- överföringskatalysator [PTC]. Sådana $atalysatprer=ör väl- kända och är föreningar som med en reaktiv anjon kan bilda ett organiskt lösligt jonpar vilket därefter kan transporterawden 457 170 reaktiva anjonen mellan organiska och vattenhaltiga faser. Så- dana katalysatorer användes i allmänhet men inte uteslutande för att transportera anjoner från en vattenfas till en orga- nisk fas och detta tros vara fallet enligt föreliggande upp- finning.

För närvarande finns det tre huvudklasser PTC som användes i syntesen: l) kvaternära ammoniumsalter och speciellt sådana med 8 - 40 kolatomer (C8-C4O); 2) _tetraalkylfosfoniumsalter, återigen företrädesvis C9-C40 fosfoniumsalter; och 3) polyetrar innefattande polyetylenglykoler och speciellt: a) kronetrar, och b) kryptater (bicykliska etrar) Av katalysatorerna föredrages speciellt de kvaternära ammonium- salterna vid användningen i förfarandet enligt föreliggande uppfinning. Halogeniderna såsom kloriderna eller bromiderna användes företrädesvis och exempel på speciella salter är te- trabutylammoniumbromid, metyltrioktylammoniumklorid, bensyl- trietylammoniumklorid och bensyltrietylammoniumbromid. Man har funnit att C10-C30 kvaternära ammoniumsalter företrädesvis an- vändes som PTC enligt föreliggande uppfinning. Exempel på kom- mersiellt tillgängliga kvaternära ammoniumsalter är Adogen 464 (innehållande metyltrioktylammoniumklorid och tillgänglig från Ashland Chemical Company) och den liknande Aliquat 336 (tillgänglig från General Mills Chemical Inc,), Mängden katalysator är inte kritisk och bestämmes delvis av den Speciella PTC som valts. Som exempel kan katalysatorn i allmän- het användas i en mängd av från 0,1 molprocent till 5 molpro-É cent och företrädesvis vid l molprocent. : 457 170 Man föredrar att upplösa katalysatorn i ett organiskt medium innan behandlingen med den vattenhaltiga alkaliska lösningen av hypobromit eller hypoklorit.

De tvâ fassystemen innehållande reaktanterna och PTC skall blandas för att befrämja den önskade reaktionen till bildning av produkten med den allmänna formeln I och sådan blandning är vanlig vid reaktioner genomförda i en mångfald faser. Sät- tet att blanda är inte kritiskt men det är tydligen önskvärt att det är så omfattande som möjligt. Företrädesvis skall alla närvarande faser vara så dispergerade att de blir makroskopiskt homogena och även genomgående turbulenta. Emellertid erhålles fortfarande acceptabla utbyten med partiell skiktning eller om “bulkturbulens“ är begränsad till det omrâde till vilket hypobromiten eller hypokloriten satsas, med saktare blandning runt dess kanter.

Uppfinnarna har funnit att förfarandet enligt uppfinningen även kan katalyseras med bromidjoner vilka antingen kan införas som en del av PTC eller som separat bromidsalt. Metallbromider kan användas för att införa bnmüdjoner och alkalimetallbromider såsom kaliumbromid föredrages speciellt. Bromidjonerna skall företrädesvis finnas närvarande i en mängd som är huvudsakligen ekvimolär med PTC. Om mindre mängder bromidjon användes redu- ceras den katalytiska effekten under det att närvaron av större _ mängder bromidjoner kan ingripa i fasöverföringsmekanismen (beroende på konkurrens mellan bromidjonen och den reaktiva an- jonen som skall transporteras av PTC) och därigenom reducera I dess effekt.

När bromidjoner finns närvarande i katalytiska mängder har man funnit att Särskilt güda -utbyten kan erhållas med användning av mera koncentrerade lösningar av hypoklorit med upp till 16 procent tillgängligt klor.

Fastän de teoretiska antagandena inte på något sätt bör vara be- gränsæmëïzrm man för närvarande att vid förfarandet enligt föreliggande uppfinning fasöverföringskatalysatorn och, när de 457 'WO finns närvarande, bromidjonerna underlättar tillväxtreglerings- steget (the rate-determining step) för reaktionen i tvåfassyste- met så att 9-karbamoylbensylalkoholutgångsmaterialet med den 3 allmänna formeln II överföres till den önskade produkten fram- för de konkurrerande oxidativa reaktionerna. Vid bildning skyd- das den inre karbamidsyraestern med den allmänna formeln I från hydrolys med alkali i vattenfasen, vilket skulle resultera i bildningen av en Q-aminobensylalkohol. En sådan hydrolysprodukt skulle vara känslig för oönskad oxidation under de betingelser som råder i vattenmediumet. Sålunda har reaktionen enligt före- liggande uppfinning de kombinerade effekterna att befrämja Hofmann-omlagringen och inhibera icke önskade ytterligare re- aktioner innefattande produkten och därigenom möjliggöra att överraskande goda utbyten av den inre karbamidsyraestern med den allmänna formeln I kan erhållas.

Den inre karbamidsyraestern med den allmänna formeln I kan åter- vinnas från reaktionsblandningen vari den bildas. Detta kan exempelvis göras genom att man avskiljer den organiska fasen och avdriver det organiska mediumet eller kyler reaktionsbland- ningen och avfiltrerar produkten. Såsom angivits ovan kan g-ami- nobensylalkoholer framställas från de inre karbamidsyraestrar- na med den allmänna formeln I. 2-aminobensylalkoholen med den allmänna formeln 125 k* 6 I R C|H:H 7 R NH;_ III RI _ 4 5 6 7 8 . Å vari R , R , R , R och R har ovan angiven betydelse, fram- ställes genom att en förening med den allmänna formeln I, som framställts på ovan beskrivet sätt, utsättes för hydrolys, s företrädesvis basisk hydrolys och lämpligen med användning av 457 170 en alkalimetallhydroxid.

Föreningarna med den allmänna formeln I kan återvinnas såsom beskrivits ovan ur reaktionsblandningen vid vilka de bildas innan de behandlas med vattenlösningen av en alkalimetallhy- droxid.

Föreningarna med den allmänna formeln I kan återvinnas såsom beskrivits ovan ur reaktionsblandningen vid vilka de bildas innan de behandlas med vattenlösningen av en alkalimetallhy- droxid. Emellertid är det ofta mer lämpligt att avdriva det med vatten icke blandbara organiska lösningsmedlet ur reak- tionsblandningen i vilken den inre karbamidsyraestern bildats och därefter utan ytterligare rening behandla återstoden inne- hållande estern med en vattenlösning av alkalimetallhydroxid.

När en alkalimetallhydroxid användes för att åstadkomma hydro- lys sker detta företrädesvis i ungefär stökiometriska mängder eller i lätt överskott - exempelvis från 2,1 till 2,5 mol. Al- kalimetallhydroxiden är företrädesvis natriumhydroxid.

Q-aminobensylalkoholen med den allmänna formeln III kan avskil jas från reaktionsblandningen i vilken den bildats med använd- ning av välkänd teknik såsom lösningsmedelsextraktion eller genom kylning och filtrering. Isglpropylacetat är ett lämpligt lösningsmedel att använda vid lösningsmedelsextraktion. Rening av 9-aminobensylalkoholen med den allmänna formeln III kan ge- nomföras genom omkristallisation, företrädesvis ur toluen, ge- nom destillation eller genom sublimation.

Q-karbamoylbensylalkoholerna med den allmänna formeln II som användes som utgångsmaterial enligt föreliggande uppfinning kan framställas genom reaktion mellan en lämpligt substituerad ftalid med ammoniak, företrädesvis med användning av en lägre_ (Cl-C5)~alkohol som lösningsmedel och en motsvarande alkoxid f som katalysator.

Uppfinningen åskådliggöres närmare medelst följande exempel 457 170 10 vilka visar vissa föredragna reaktionsbetingelser och teknik som kan användas enligt föreliggande uppfinning. I vart och ett av exemplen är pH för den vattenhaltiga natriumhypokloritlös- ningen över ll.

Exempel l: Framställning av Qyaminobensylalkohol Steg A: 2-oxo-dihydrobenso[d][l,3]oxazin 10 g Adogen 464 (ett katalyspreparat bestående huvudsakligen av metyltrioktylammoniumklorid, från Ashland Chemical Company) och 2,7 g (0,023 mol) kaliumbromid upplöstes i 700 ml isgpro- pylacetat. l90 9 (l,26 mol) Q-karbamoylbensylalkohol uppslamma- des i den bildade lösningen och till uppslamningen sattes, under en period av 45 minuter, 670 ml av en vattenhaltig natriumhypo- kloritlösning (densitet 1,25 g/l; 15 procent vikt/volym till- gängligt klor; 1,43 mol Na0Cl) vari 12 g (2,5 mol) natriumhy- droxid tidigare upplösts. Under tillsatsen av hypokloriten kyl- des reaktionsblandningen så att dess temperatur hölls vid 30°C.

Reaktionen fortsatte i totalt 2 timmar under omrörning varefter bildningen av den önskade 2-oxo-dihydrobensoldl[l,3]oxazinen var fullständig. 2-oxo-dihydrobenso[d][l,3]oxazinen isolerades inte; istället användes den slutliga reaktionsblandningen i steg B nedan.

Steg B: Q;aminobensylalkohol Reaktionsblandningen från steg A kokades för att avdriva isgï _ propylacetatlösningsmedlet. En lösning av 100 g natriumhydroxid i 100 ml vatten sattes till återstoden och allt återflödeskoka- des i 2 timmar. Efter kylning till 45°C extraherades produkten_ med fyra 270 ml portioner isgpropylacetat. Lsgpropylacetatet avdestillerades därefter och produkten omkristalliserades ur to- luen och gav 100 g (63 procent av det teoretiska värdet) g-amino- bensylalkohol med en renhet av 97 - 98 procent. Smältpunkt = ss - s3,s°c. gëempel 2: Framställning och isolering av'2-oxo-dihydrobenso-L [d][l,3]oxazin 143 g (0,948 mol) Qfkarbamoylbensylalkohol, 2,3 g (0,0226 mol). 457 170 ll natriumbromid, 6,7 g Adogen 464 och 806 ml isgpropylacetat omrördes tillsammans i en tvâ-liters kolv och kyldes i vatten- bad. 504 ml av en l4 procent vikt/volym lösning natriumhypo- klorit (1,0 mol) sattes till den omrörda blandningen under 40 minuter vid 30°C. Kraftig omrörning skedde under tillsatsen och i ytterligare 2 timmar. Tvâfasreaktionsblandningen upp- värmdes därefter till 50°C så att alla fasta substanser upp- löstes. Den organiska fasen avskildes och mediumet avdestille- rades, Den bildade fasta substansen omkristalliserades ur 3 volymdelar toluen till bildning av 99 g av den önskade pro- dukten som en ljusbrun fast substans.

Smältpunkt = ll2°C : utbyte = 70 procent.

Ett litet prov av denna produkt omkristalliserades ur vatten och den återkristalliserade formen hade en smâltpunkt av 118 - 119°c.

Följande exempel 3 och 4 åskådliggör effekten av katalys med bromidjon vid bildning av 2-oxo-dihydrobenso[d][l,3]oxazin.

Exempel 3: Framställning av o-aminobensylalkohol utan bromid- jonkatalys. 23,4 g (O,l55 mol) 9-karbamoylbensylalkohol uppslammades i 120 ml isgpropylacetat tillsammans med 1 g Adogen 464. Till denna sattes under 1 timme 0,155 mol natriumhypoklorit som vattenlösning innehållande 15 procent tillgängligt klor, till vilken l,2 g (0,0d mol) natriumhydroxid tillsatts. Under till- satsen hölls temperaturen under 30°C. Reaktionen fortsatte under omrörning för att göra bildningen av 2-oxo-dihydrobenso [d][l,3]oxazin fullständig.

Det organiska lösningsmedlet avlägsnades därefter genom agen- trop aestillation och återstoden hydrolyserades genom äter- flödeskflkniflg med 9 9 natriumhydrøxifi 1 ao mi vatten 1 3 tim- mar. Efter kylning extraherades reaktionsblandningen med treš 75 ml portioner isgpropylacetat och det organiska lösningsmed- let avdrogs därefter och gav oren 9-aminobensylalkohol med ett 457 170 12 utbyte av 56 procent. 2 Den orena produkten renades genom omkristallisation ur toluen och gav ett 41 procentigt utbyte av en produkt med 98 procents renhet.

Exempel 4: Framställning av_graminobensylalkohol med bromid- jonkatalys.

Förfarandet enligt exempel 3 upprepades men 0,8 g (0,007 mol) kaliumbromid upplöstes i uppslamningen av gfkarbamoylbensylal- koholutgångsmaterialet. Ett 83 procentigt utbyte oren g-amino- bensylalkohol erhölls och vid rening gav denna ett 63 procen- tigt utbyte av en produkt med mer än 97 procents renhet.

Således framgår det att bromidjonkatalys märkbart ökar utbytet av 9-aminobensylalkohol.

Exempel 5: Framställning av g;aminobensylalkohol. 80 g (analyserar 90 procent = 0,48 mol) 2-karbamoylbensylalko- hol uppslammades i 250 ml išgpropylacetat med l g (0,01 mol) natriumbromid och 2 g (0,009 mol) bensyltrietylammoniumklorid.

Till denna uppslamning satsades 296 ml kommersiell hypoklorit- lösning (l2,5 % vikt/volym tillgängligt klor; 0,52 mol Na0Cl) vari 0,7 g (0,0l8 mol) natriumhydroxid tidigare upplösts för att ge ett pH av I2. Satsningen skedde under 2,5 timmar under kraftig omrörning och kylning till 25°C.

Den erhållna blandningen uppvärmdes till SOOC och det lägre (vatten) skiktet kastades. Det övre (organiska) skiktet tvätta? des med 50 ml vatten som även kastades. Därefter sattes 150 mi Vatten till Öet Orqafliska Skiktêt och allt destillerades tills huvudtemperaturen uppnått 97°C. Den erhållna lösningen kyldes' till 5o°c ooh 4o g (1 mol) natriumnyaroxia tillsattes. non or- fr* hållna blandningen omrördes i 30 minuter vid 80°C varunder den önskade produkten avskildes som ett övre skikt. Blandningen kyiaos därefter till so°c ooh produkten började kristailisoraš och extraherades tre gånger med išgpropylacetat (2 x l00 ml, 457 170 13 l x 60 ml) och de kombinerade extrakten indunstades till torr- het. 43,5 g av den så erhållna orena produkten omkristallisera- des ur toluen (l6O ml) och gav ett utbyte av 41,7 g (71 procent på tillgängligt utgångsmaterial) 9-aminobensylalkohol. smäitpunkt a2°c.

Ett liknande resultat kan erhållas om man i det ovan angivna exemplet istället för bensyltrietylammoniumklorid och natrium- bromid använder bensyltrietylammoniumbromid.

Exemplen 6 till 12: Framställning av Zëoxo-dihydrobenso-[d] [l,3]oxazin.

I vart och ett av dessa exempel fick 80 g (O,48 mol) g-karbamo- ylbensylalkohol och l ekvivalent vattenhaltig alkalisk natrium- hypokloritlösning (12 procent vikt/volym tillgängligt klor) reagera vid 25°C i l50 ml isgpropylacetat som med vatten icke blandbart organiskt medium. Andra betingelser (och utbyten) var följande: Na0H% vikt/vikt KB: Aliquat 336 Absolut Vikt i Na0Cl lösning analyse-X) utbyte rat uflqwe 6 l,5 % 1 g 4 g 71,2 % 104 % 7 3,3 % l g 4 g 65,8 % 87 % s 5,1 % 1 g 4 g 49,8 % 86 ær 9 , % 1 g a g 73,2 z 109 % 10 1,5 % 1 g 2 g 60,1 z 99 % ll l,5 % 2 g 4 g 71,6 % 103 % 12 1,5 % 0,5 g 4 g 74,7 % 102 % X) Analys genom högtryckvätskekromatografi mot yttre standard

Claims (1)

1. 457 170 14 PATENTKRAV Förfarande för framställning av 2-oxo-dihydrobenzo[d] [l,3] oxaziner med den allmänna formeln > 1 KÄ R? O I 27 ' .s o R vari R4 betecknar en väteatom, en alkylgrupp eller en arylgrupp, R5 och R8, som kan vara lika eller olika, betecknar vardera en väte- eller halogenatom, eller en alkyl eller alkoxigrupp och R6 och R7, som kan vara lika eller olika, betecknar vardera en väte- eller halogenatom, en alkyl-, alkoxi-, nitro-, acylamino- eller acyloxigrupp , k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att en 9-karbamoylbensylalkohol med den allmänna for- meln: gw I Z” en ev. ' II R? 6:;- *ma 9 0 vari R4, RS, R6, R7 och R8 har ovan angiven betydelse. upplöses 1 eller suspenderas i ett huvudsakligen med vatten icke blandbart organiskt medium och att den bildade lösningen eller suspensionen behandlas i när- varo av en fasöverföringskatalysator med en vattenhaltig alkalisk lösning av en hypoklorit och/eller hypobromit' med ett pH av åtminstone ll för att ge den önskade före- ningen med den allmänna formeln I. I I; .ulf 457 170 15 Förfarande enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k - n a t d ä r a v, att det organiska mediumet är ett aromatiskt kolväte, företrädesvis toluen, ett klorerat kolväte eller en karboxylsyraester, företrädesvis iggl propylacetat. Förfarande enligt patentkravet l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att hypobromiten eller hypo- kloriten användes i en mängd av från 0,95 till 1,3 mol och företrädesvis i huvudsakligen ekvimolär mängd. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att pH värdet för den vatten- haltiga lösningen av hypoklorit och/eller hypobromit är åtminstne 11,5. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att det önskade pH värdet för den vattenhaltiga lösningen av hypoklorit eller hypobro- mit erhålles genom tillsats av en alkalimetallhydroxid, företrädesvis i en mängd av ungefär 2 procent vikt/vikt. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att fasöverföringskatalysatorn är ett kvaternärtfammoniumsalt, företrädesvis en klorid eller bromid med 8 - 40 kolatomer, företrädesvis lO Å 30 kolatomer. I Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a t d ä r a v, att katalysatorn upplöses i det huvudsakligen med vatten icke blandbara organiska mediumet innan detta bringas i kontakt med vattenlös- ningen. Förfarande enligt något av föregående krav, k ä n n e 4 t e c k n a t d ä r a v, att katalysatorn finns när- varande i en mängd av från 0,1 molprocent till 5 mol~ procent. 457 170 16 9. Förfarande enligt något av föregående patentkrav, k ä n - n e t e c k n a t därav, att bromidjonerna finns närvarande i reaktionsblandningen, företrädesvis i en mängd som är huvud- sakligen ekvimolär med fasöverföringskatalysatorn.