SE456981B - Saett att framstaella en foerstaerkningsremsa med ett vaevskikt och ett elastskikt - Google Patents

Description

456 981 _ o . . ~ _ naden snedskäres i en vinkel av 45 ett minimum av stadkant fore kommer.

US 4 283455 beskriver ett förfarande motsvarande det en- ligt US 3 784427, vid vilket vävnaden impregneras med en elast- komposition innehållande ett pigment som avlägsnas när vävnaåens kanter avskaves, så att de vita trådarna i vävnaden blottlägges, vilket då kan tolkas som ett tecken på nötning.

US 4 062989 beskriver ett sätt och en anordning för jämn beläggning och impregnering av en snedskuren vävd vävnad med en klibbig elast under det att vävnaden pantograferas på spännramen.

Vävnaden belägges, utan stabilisering av vävnaden med ytterligare bindemedel, genom att en viskös elastbeläggning anbringas i följd på vävnadens över- och undersidor innanför kanterna under det att vävnaden sträckes i en spännram, och genom utjämning av b2lä99- ningarna till en enhetlig tjocklek. .

US 4 205559 avser en neoprenkomposition för beläggning, användbar vid metoden enligt US 4 062989, varvid en karboxylerad neopren göres klibbig medelst en högkokande aromatisk olja.

US 4 ll6l59 avser ett beläggningshuvud för pâföring av viskösa beläggningar, såsom elastomera latexar, på en rörlig vävd bana. Beläggningshuvudet är utrustat med ett par lângsträckta grenrör vilka sträcker sig över banan och vilka samtidigt beläg- ger banans båda sidor genom strängsprutning och därigenom till- försäkrar att beläggningskompositionen tränger in i mellanrummen i vävnaden.

Enligt föreliggande uppfinning kan en flexibel elastbelagd sned vävnad exempelvis en neoprenbelagd förstärkningsvävnad er- hållas, varvid endast en sida av den belagda vävnaden är klibbig.

Uttrycket “sned vävnad" inkluderar som det användes här en två- skaftsbunden vävnad som är snedskuren (så kallad snedskuren väv- nad), en snett vävd vävnad, samt en icke vävd vävnad vari tråd- arna av fiberknippen har en sned orientering.

En belagd förstärkningsremsa framställd enligt före- liggande.uppfinning kan vara en sned vävnad, vilken på båda, sidor är belagd med icke vulkad elast, varvid den icke vulkade elastbeläggningen på endast den ena sidan av vävnaden är överdra- 456 981 gen med ett skikt av en icke vulkad latex som eventuellt innehål- ler ett klibbmedel. Vid en speciell utföringsform av uppfinningen användes neoprener och karboxylerade neoprener. (Uttrycken "neo- pren" och "karboxylerad neopren“ användes här på så sätt att det ena utesluter det andra, vilket också gäller uttrycken "elast" och "karboxylerad elast"). Denna förstärkande vävnad är speci- ellt fördelaktig eftersom den åstadkommer säker vidhäftning mel- lan den belagda vävnaden och produktbasen under förberedelserna för vulkaniseringen. g Vid framställning av kraftöverföringsremmar fixeras en för- stärkande vävnad på remmens gummibas, antingen genom att vävnaden bindes till den ena sidan av gummiremskroppen då det gäller en rå- kantrem, eller genom att remkroppen insvepes i vävnaden då det gäller en överdragen rem, varvid de överlappande delarna av väv- naden sammanfogas med varandra och själva vävnaden med remkrop- pen. Man har stött på svårigheter då det gäller att bibehålla absolut säker vidhäftning mellan den förbelagda förstärkande väv- naden och remmens gummibas, och speciellt mellan de överlappande delarna av själva vävnaden, vid iordningställande av remmen för vulkanisering. Om en säker vidhäftning mellan den förbelagda väv- naden och basmaterialet och/eller mellan de överlappande delarna ej bibehålles kan remmens livslängd reduceras avsevärt. I synner- het kan vävnaden, om säker vidhäftning ej bibehâlles, separera från basmaterialet på grund av dålig sammanbindning vid vulkning- en i gränsytan mellan vävnaden och remkroppen. Av detta skäl har förstärkande vävnader med en ytterst klibbig, icke vulkad gummi- belagd yta, vilken åstadkommer att tyget säkert häftar fast vid remkroppen använts av vissa remtillverkare. Åtskilliga problem uppstår vid framställning av en elast- belagd vävnad med klibbig yta. Latexar som gjorts klibbiga är i allmänhet så instabila att de ej är användbara vid industriell beläggning. Närvaron av klibbmedlet verkar ha störande inverkan på bibehâllandet_av micellen på så sätt att vid anbringandet av skjuvkrafter under beläggningsförfarandet micellen bryts ner och latexen agglomererar. Latexar som är något stabila kan erhållas om en klibbig polymer blandas med elasten, men de beläggningar 456 981 som bildas av dessa latex-ar har ej någon hög vulkad vidhäftnings- hâllfasthet. Relativt stabila klibbiggjorda latexar kan framstäl- las av så kallade karboxylerade elaster, men karboxylgrupperna i dessa elaster kommer att reagera med produktformens yta, så att förstärkande vävnader, framställda enligt US 4 062989, vilka på båda sidor är belagda med en klibbiggjord karboxylerad elast, så- som karboxylerad neopren, ej blir användbara eftersom vävnaden vulkar fast vid formen. En lösning på detta problem skulle kunna vara att belägga den sida av vävnaden som vetter mot formen med en icke klibbig, icke karboxylerad elast, under det att den klib- biga karboxylerade elasten reserveras för den sida som ligger in- till produktbasen. På grund av skillnader i de fysikaliska egen- skaperna hos standardelaster och karboxylerade elaster, och de- stabiliserande reaktioner mellan dessa kan vävnaden emellertid ej framställas på detta sätt. I vissa fall agglomererar de olika be- läggningarna under beläggningsprocessen och i andra fall har de erhållna beläggningarna ej god vidhäftning till varandra eller till vävnaden. Vidare har beläggningarna en benägenhet att ej fullständigt tränga in i garnknippena och i mellanrummen i vävna- den. Det har sålunda, före föreliggande uppfinning, ej varit möj- ligt att klibbiggöra neoprenbelagda snedskurna vävnader och använ- da dessa vävnader som förstärkande material i kraftöverföringsrem- mar och andra vulkade produkter.

I det följande skall föreliggande uppfinning beskrivas un- der hänvisning till framställning av neoprenbelagda sneda vävna- der. Packmannen inser dock att det här angivna även kan tillämpas vid framställning av belagda vävnader med användning av sådana elaster som styrenbutadiengummi, akrylater, nitriler, polyureta- ner, vinylhartser, naturligt gummi etc, varvid en klibbig yta âstadkommes på den ena av vävnadens sidor genom applicering av den motsvarande klibbiggjorda och eventuellt karboxylerade latexen.

Föreliggande uppfinning avser ett sätt att framställa en flexibel förstärkningsremsa eller liknande med ett vävskikt, samt ett elastskikt fästat till minst den ena sidan av detta vävskikt, som omfattar överföring av vävskiktet på en spännram, anbringande av ett elastskikt i flytande form på vävskiktet då detta är i spännramen samt torkning av elastskiktet som anbringats på väv- skiktet, vilket sätt kännetecknas av att vävskiktet sträcks i 456 981 tvärriktningen med spännramen efter anbringande av elastskiktet och innan elastskiktet torkat därpå.

I enlighet med föreliggande uppfinning åstadkommes klibbig- gjorda neoprenbelagda vävnader, vilka ej härdar fast vid remformen under vulkningen, genom ett beläggningsförfarande vid vilket en icke karboxylerad neoprenlatex anbringas på båda sidorna av den snedskurna vävnaden och torkas, varefter en klibbiggjord latex an- bringas över den torkade icke karboxylerade neoprenen på enbart den ena sidan av vävnaden. Det har visat sig att genom torkning av den icke karboxylerade neoprenlatexen före appliceringen av den klibbiggjorda latexen på vävnadens ena sida, de icke önskade reaktionerna mellan beläggningarna kan undvikas, och en jämn be- läggning av den klibbiga latexen med god vidhäftning till den un- derliggande neoprenbeläggningen erhålles. Vidare har det också visat sig att man genom placering av den snedskurna vävnaden mel- lan tvâ beläggningar av icke karboxylerad neopren erhåller god penetrering in i mellanrummen och god vidhäftning av vävnaden.

En anordning som kan användas för framställning av för- stärkningsvävnad enligt det ovan beskrivna sättet'omfattar: organ för förflyttning av en sned vävnad utmed en gene- rellt horisontell arbetsbana; organ för neddoppning av vävnaden i en elastkomposition under det att den förflyttar sig utmed arbetsbanan, för impreg- nering av fiberknippena i vävnaden med elastkompositionen; organ för transversell sträckning av vävnaden och bibe- hållande av vävnaden i sträckt tillstånd när den förflyttar sig utmed arbetsbanan; ett första appliceringsorgan placerat under och utsträckt tvärs över arbetsbanan för kontinuerlig påföring av ett skikt av en elastkomposition på vävnadens undre yta när vävnaden förflyt- tar sig utmed arbetsbanan; ett andra appliceringsorgan placerat över och utsträckt tvärs över arbetsbanan för kontinuerlig påföring av ett skikt av en elastkomposition på vävnadëns övre yta när denna förflyttar sig utmed arbetsbanan; 456 981 ett första avskrapningsorgan placerat under arbetsbanan och nedströms det första och det andra appliceringsorganet och utsträckt tvärs över arbetsbanan för kontinuerlig utjämning av skiktet av elastkomposition på vävnadens undre yta till önskad tjocklek och för avlägsnande av överskott av komposition; ett första torkorgan placerat omedelbart nedströms det första avskrapningsorganet för torkning av den belagda vävnaden; ett tredje appliceringsorgan placerat under och utsträckt tvärs över arbetsbanan för kontinuerlig påföring av ett skikt av en klibbiggjord latexkomposition på den belagda vävnadens undre yta när denna förflyttar sig utmed arbetsbanan; ett andra avskrapningsorgan placerat under arbetsbanan och nedströms det tredje appliceringsorganet för kontinuerlig ut- jämning av skiktet av klibbiggjord latexkomposition på den undre ytan av den belagda vävnaden till önskad tjocklek och för avlägs- nande av överskott av komposition; och organ för uppsamling av den belagda vävnaden.

De kännetecknande dragen hos uppfinningen och dess tek- niska fördelar framgår av följande beskrivning av en föredragen utföringsform, 1 kombination med kraven och den bifogade rit- ningen, på vilken: Fig 1 är en perspektivvy som visar en tvärsektion av en utföringsform av en neoprenbelagd förstärkningsvävnad; Fig 2 är en schematisk sidovy av en anordning för fram- ställning av förstärkningsvävnaden enligt föreliggande uppfin- ning; och Fig 3 är en planvy sedd uppifrån av beläggnings-ochspänn- ramdelarna i anordningen enligt fig 2.

Den förbelagda förstärkningsvävnaden 10 enligt fig 1 om- fattar en sned vävnad 12, vilken sträckes i tvärriktningen på så sätt att vinkeln mellan varptrâdarna 14 och inslagstrâdarna 16 är större än 900. Även om fig 1 visar en vävd vävnad är det underförstått att icke vävda vävnader även kan framställas enligt föreliggande uppfinning, Företrädesvis bildar varpen och inslags- 456 981 trådarna, eller det primära fiberknippets eller garnets orient- ering då det gäller icke vävda vävnader, en vinkel av ca 100 till 13s°, och företrädesvis 110 :in 1zo°. men övre sidan 18 och undre sidan 20 hos vävnaden 12 är belagda med en elastkomp- « osition 22, som ej utgöres av en karboxylerad elast. Elastkomp- ositionen 22 tränger in i garnknippena i vävnaden 12. Vid ut- föringsformen enligt fig 1 är elastkompositionen på den undre sidan 20 hos vävnaden 12 överdragen med ett skikt av en karboxyl- erad och klibbiggjord elastkomposition 24.

Den sneda vävnaden 12 kan vara en snedskuren vävnad, såsom den som konventionellt användes som en förstärkningsvävnad vid framställning av kraftöverföringsremar, slangar och liknande.

Fiberhalten, vikten och granets grovlek, liksom även vävnadens konstruktion, kan anpassas för att uppfylla specifika behov vid en speciell slutanvändning. Exempelvis kan fiberhalten variera från 100% bomull till 100% polyester, med blandningar däremellan.

En ofta använd vävkonstruktion, i synnerhet vid remframställning, är en 271 g/m2 vävnad av 50% bomull-50% polyester med en skott- struktur av 35 x 35.

Vävnaden förframställes lämpligast genom att en tvåskafts- bunden tubformig vävnad skäres på snedden i en vinkel av 450.

Därvid erhålles kontinuerligt en plan struktur av en specifik bredd som beror på tubens omkrets. Även om det ej alls är lika praktiskt kan vävnaden även förframställas genom snedskärning av en tvåskaftsbunden plan vävnad och sammanfogning av de så erhåll- na styckena utmed de icke skurna ändarna, på ett likaså väl känt sätt.

Den elastbelagda snedskurna vävnaden kan enligt före- liggande uppfinning framställas under användning av den anord- ning och det sätt som visas i fig 2 och 3.

Under mer speciell hänvisning till fig 2, så införes en oändlig längd av en snedskuren vävd vävnad kontinuerligt för be- handling från en förrådskälla, såsom en rulle 30. Den snedskurna vävnaden kan på känt konventionellt sätt erhållas genom spiral- skärning av en tubformigt vävd vävnad i en vinkel av 450, så att 456 981 en kontinuerlig vävnad erhålles med varp- och inslagstrådar i räta vinklar i förhållande till varandra och med 450 vinklar i förhållande till vävnadens längsgående axel.

Anordningen enligt fig 2 innefattar generellt en tank 32, en spännram 34, en övermatningsanordning 55, en första belägg- ningsstation 36, en torktunnel 38, en andra beläggningsstation 40 och en torktunnel 42. Spännramen 34 är av en konventionell typ som är välkänd inom denna teknik, och den har rörliga kedjor på avstånd från varandra, vilka schematiskt visas med streckade lin- jer 44, 46 (fig 3), och vilka är försedda med stift som understöd- jande griper in i vävnadens kanter för transport av vävnaden ge- nom spännramen. Sektioner av kedjor i ramen kan vinkeljusteras för sträckning av vävnaden i breddriktningen under dennas för- flyttning genom ramen.

När den snedskurna vävnaden 12 överföres från förrådsrul- len 30 till tanken 32 kan den rengöras med hjälp av vakuum 48, och den kan uppsamlas i en behållare 50 innan den passerar in i tanken 32.

I tanken 32 impregneras vävnaden 12 med elastlatexkomposi- tion när den passerar genom ett bad av elastlatex 52. Badet är i allmänhet tillrett av sama elast som påföres nedströms 1 den första beläggningsstationen 36, men har lägre viskositet. Gene- rellt varierar viskositeten hos den neoprenkomposition som an- bringas i detta steg vid sättet enligt uppfinningen mellan ca 150 och ca 350 cP. Förutom att impregnera garn- eller fiberknip- pena med latex verkar doppningsförfarandet ha en dubbel effekt på vävnaden: för det första medverkar det till att avlägsna över- skott av appretur i varpen och för det andra verkar latexkompo- sitionen som ett smörjmedel, vilket hjälper till att motverka krusningar hos garn- eller fiberknippena i vävnaden när denna sträckes i tvärriktningen.

När vävnaden lämnar badet i tanken 32 passerar den genom en mangel S4 där den totalt upptagna vätskemängden reduceras. Vid sättet enligt uppfinningen påverkar förimpregneringen och redu- ceringen av vattenhalten ett antal betingelser, däribland garnets V) beskaffenhet, elastens inträngning i garn- och fiberknippen samt trâdarnas vinklar och orientering, vilka alla bidrager till att åstadkomma en tillfredsställande och reproducerbar produkt.

Vävnaden 12 övermatas sedan på konventionellt sätt, såsom medelst övermatningsvalsar 55, på spännramens första sektion där vävnadens kanter understödjande fångas upp av stiften på ramens transportkedjor 44 och 46. Syftet med att anbringa vävnaden på stiften i ett övermatat tillstånd är att åstadkomma det erforder- liga slacket när vävnaden drages i tvärriktningen. Kedjorna i den första sektionen 56 är vinklat inställbara runt svängtappar 58,59 (fig 3) för att sträcka vävnaden i breddriktningen under den längsgående förflyttningen och därigenom öka vinkelförhållandet mellan varp och inslagstrådar hos vävnaden i önskad omfattning.

Vid framställning av vävda vävnader för konstruktion av kilrem- mar kan vävnaden typiskt först sträckas i spännramens första sek- tion för att öka vinkeln mellan varpen och inslagstrådarna eller garn- eller fiberknippena från ca 90° till ungefär 1200. Vävna- dens övermatningshastighet och vinkelinställningen av ramens ked- jor är samordnade på känt sätt för att åstadkomma önskat vinkel- förhållande mellan trådarna i vävnaden under sträckningen. Efter sträckningen vidarebefordras vävnaden 12 i sträckt tillstånd på spännramen i en generellt horisontell bana genom den första be- läggningsstationen 36.

Den första beläggningsstationen 36 innefattar en övre be- läggningsanordning 60 och en undre beläggningsanordning 62, Den övre beläggningsanordningen 60 innefattar en rörlig ränna 64, vilken mottager material från ett förrådsorgan för latex 65, och en rakel 66 av standardtyp, vilken på båda sidor och i räta vink- lar i förhållande till densamma har 10 cm långa utskjutande me- talldelar som förhindrar latexen att rinna ut till stiften i ra- men. Den rörliga rännan 64 är anordnad omedelbart uppströms ra- keln se med en vinkel av eo° 1 förhållande till den vertikala axeln, med spetsen mot vävnaden. Syftet med rännan är att till ett minimum nedbringa mängden latex på vävnaden framför rakeln och därigenom åstadkomma bättre kontroll av avgiven latex. Rän- nan 64 mottager latex från en ledning. Latexen flyter nedåt i rännan och ut på vävnaden genom en avlång smal öppning bildad mellan rännan 64 och rakeln 66. I 456 981 10 Den undre beläggningsanordningen 62 är placerad omedel- bart uppströms den övre beläggningsanordningen 60, För att för- enkla ritningen är den undre beläggningsanordningen 62 visad på ett avstånd uppströms den övre beläggningsanordningen 60; detta avstånd kan emellertid vara så litet som 2,5 cm. Även om fig 2 och 3 visar en föredragen utföringsform av uppfinningen så är utföringsformer tänkbara där den undre beläggningsanordningen är placerad nedströms den övre beläggningsanordningen, liksom även omedelbart under den övre beläggningsanordningen, för samtidig beläggning. Som förklaras nedan är det väsentliga attettkontrol- lerat flöde erhålles vid beläggning av vävnaden med hjälp av den övre och den undre beläggningsanordningen. Vidare är sådana an- ordningar möjliga där antingen den undre beläggningsanordningen 62 eller den övre beläggningsanordningen 60 är eliminerad. Vid denna modifiering enligt uppfinningen tvingas neoprenbeläggnings- kompositionen, som påföres på ena sidan av vävnaden, att passera igenom vävnaden till den motstående sidan, varvid en jämn belägg- ning erhålles. Generellt är det svårare att åstadkomma släta och jämna beläggningar med denna metod. _ Pâ fig 2 är den undre beläggningsanordningen 62 en pâ- läggsvals och den innefattar ett tråg 68 som delvis är fyllt med beläggningskomposition 70, i vilken en vals bringas att rotera under vävnadens 12 förflyttning framåt. När valsen 72 roterar drar den med sig komposition från tråget 68 och överför denna till vävnadens 12 undersida. Nedströms valsen 72 finns en verti- kalt inställbar avskrapningsstav 74 vilken stryker av den undre beläggningen och återför överskott av kompositionen till tråget.

På detta sätt åstadkommer anordningen enligt fig 2 en så kallad kontrollerad flödesbeläggning, varvid den förimpregnerade och pantograferade vävnaden belägges på under- och översidorna och avskrapas från undersidan, och allt detta inom trågets 68 dimen- sioner. Detta säkerställer att den övre och den undre beläggning- en bringas i kontakt med varandra via mellanrummen i vävnaden och en mer intim sammanbindning åstadkommas mellan beläggningarna och vävnaden och mellan vävnaden och produktens gummibas.

Den neoprenbeläggningskomposition som pâföres via belägg- ningsanordningarna 60 och 62 är generellt tillredd av samma neo- prenlatex som användes vid förimpregneringen av vävnaden, och 456 981 ll har en viskositet av ca 1300 till 2000 cP. Vilken viskositet som är lämplig för att man skall få god inträngning i vävnadens mel- lanrum och en slät och jämn beläggning beror på beläggningskom- positionens egenskaper (generellt dess tixotropi) och på vävna- dens struktur.

Mängden (torrvikt) elastbeläggningskomposition som påföres vävnaden i detta steg vid sättet enligt uppfinningen varierar med vävnadens uppbyggnad, t ex vävnadens täthet och ytvikt. För en 30 x 30 vävnad med ytvikten 203 g/m2 är den torra beläggningen då det gäller en neoprenkomposition ca 85 g/m2. Å andra sidan är den för en 271 g/m2 vävnad ca ll9 g/m2. Mängden beläggning är sålun- da delvis en funktion av den mängd komposition som den speciella vävnaden tenderar att upptaga. Beläggningsbetingelserna och mäng- derna anpassas så att man får en tunn likformig beläggning, vil- ken utfyller mellanrummen i vävnaden och precis täcker trådarna i vävnaden, varigenom god vidhäftning mellan vävnaden och pro- duktbasen erhålles.

Enligt fig 2 fortsätter den belagda vävnaden vidare i spännramen till det andra svängtappstället 76 (som är något bre- dare än det föregående stället), och därifrån till ett tredje något bredare svängtappställe 78 (se fig 3). Detta säkerställer att den belagda vävnaden bibehålles i ett spänt tillstånd och fortsätter vinkeluppbyggnaden i vävnaden. Därefter passerar väv- naden genom en första torktunnel 38, såsom en ugn, där den tor- kas. Tunneln är lämpligt ventilerad, vilket visas vid 79.

Vid användning av neoprenlatexar måste torkbetingelserna noggrant övervakas så att man undviker att det bildas en hinna med dålig ånggenomsläppande förmåga på ytan av beläggningen. En lämplig torktemperatur i tunneln 38 ligger inom området från ca l2l°C till lägre än l60°C. vid temperaturer av l60°C och där- över kommer neoprenkompositionen att tvärbindas. Ett föredraget förfarande är att ångtorka neoprenbeläggningarna.

När den kommer ut från torktunneln 38 passerar den belagda vävnaden över en blåsanordning 80, och därifrån till den andra be- läggningsstationen 40. Blåsanordningen kyler elastbeläggningen till en temperatur som är lämplig vid beläggning med den karboxy- lerade elasten. Om beläggningen ej kyles tillräckligt med hjälp av blåsanordningen eller någon liknande anordning, kan tempera- 456 981 12 turstegringen i beläggningen orsaka att den därefter belagda karboxylerade elastkompositionen “hinnar sig" vid kontakten med den belagda vävnaden, vilket stör bildandet av en slät belägg- ning.

I den visade beläggningsanordningen består den andra be- läggningsstationen av en undre beläggningsanordning 82 som kan vara en pâläggsvals identisk med eller liknande den undre belägg- ningsanordningen 62 i den första beläggningsstationen 36. Såsom visas innefattar den undre beläggningsanordningen 82 ett tråg 84 som är fyllt med en klibbig karboxylerad elastlatex 86. En vals 88, som drivs av vävnadens rörelse framåt i horisontalplanet, överför latex till den torkade elastbeläggningen på vävnadens un- dersida. Nedströms valsen 88 finns en annan vertikalt inställbar avskrapningsstav 90, vilken jämnar ut beläggningen, såsom disku- terats ovan.

Beläggningsbetingelserna vid den undre beläggningsanord- ningen 82 inställes så att denna påför ett relativt tunt skikt av den klibbiga karboxylerade elasten, vilken anbringas på ytan av det tidigare påförda elastskiktet, och utan att den klibbiga karboxylerade elastkompositionen tvingas in i vävnaden. Reglering av pâföringen av den klibbiga elasten på detta sätt gör vävnaden mindre svårhanterlig än om ett tjockt skikt av den klibbiga kompo- sitionen anbringas på vävnaden, och härigenom anbringas också kom- positionen på den sida av vävnaden som mest effektivt häftar fast vävnaden vid gummibasen. Av detta skäl har den karboxylerade la- texkomposition som användes enligt föreliggande uppfinning före- trädesvis en relativt hög viskositet; då det gäller en neopren- latexkomposition är exempelvis viskositeten mellan 3000 och 4000 cP. I allmänhet anbringas en klibbig karboxylerad neopren i en torr mängd av ca 33,9 g/m2. Även om sättet enligt uppfinningen ovan beskrivits under hänvisning till användningen av en rakel och en pâläggsvals så inser dock fackmannen att likvärdiga anordningar kan användas för pâföring av respektive latexar på över- och undersidan av den snedskurna vävnaden. Det är emellertid viktigt att man väljer en beläggningsanordning vilken till ett minimum nedbringar den skjuvkraft som latexen utsättas för, så att latexen ej destabili- seras genom att micellen rubbas¿ Vidare användes företrädesvis 456 981 13 beläggningsanordningar som anbringar latex på vävnaden utan att de kanter hos vävnaden som kommer i kontakt med ramstiften blir belagda.

Sedan den belagts med den klibbiga elasten passerar vävna- den genom en andra torktunnel 42, där den karboxylerade elasten torkas till ett klibbigt tillstånd. Denna process är ej lika käns- lig som den första torkningsprocessen, och den utföres typiskt vid temperaturer mellan 107 och l35°C. Efter torken 42 passerar vävnaden över blåsanordningen 92. När vävnaden kommer ut från tor- ken skäres de icke belagda kanterna bort från vävnaden med hjälp av en lämplig skäranordning, såsom roterande knivar (ej visade), och vävnaden uppsamlas i en satsanläggning eller på en enkel upp- rullningsvals 94. För att förhindra vidhäftning mellan skikten av belagd vävnad och underlätta handhavandet av vävnaden inmatas ett skikt av plastfilm, såsom polyetan, från en vals 96 för att sepa- rera vävnadsskikten från varandra. Blâsanordningen 92 utnyttjas för att kyla den belagda vävnaden tillräckligt mycket under smält- punkten för polyeten, så att polyetenen lätt kan avlägsnas från vävnaden vid slutanvändningen av densamma.

De enligt föreliggande uppfinning använda latexkompositio- nerna kan framställas av i handeln tillgängliga latexar och de kan innehålla lämpliga mängder av ytterligare komponenter som användes i vidhäftande elastsystem, såsom tvärbindande medel, emulgerhjälp- medel, antioxidanter, katalysatorer, förtjockningsmedel, smörjme- del, fyllmedel och liknande, beroende på önskade egenskaper hos beläggningen och det speciella användningsområdet. En i handeln tillgänglig neoprenlatex, av vilken det är lämpligt att tillreda en neoprenlatexkomposition som är användbar enligt föreliggande uppfinning, är DuPont Latex 735A (E.I. DuPont). Denna latex inne- håller ca 47% fasta ämnen. Generellt är den neoprenlatexkomposi- tion som användes enligt uppfinningen utformad så att vulkhastig- heten blir medelmåttig och så att en likformig beläggning åstad- kommes, vilken tränger in i garnknippena och utfyller mellanrummen i vävnaden. Den neoprenlatexkomposition som användes vid förim- pregneringssteget vid sättet enligt uppfinningen är utformad för att impregnera trådarna, garnet eller fiberknippena, och den är en komposition med relativt låg viskositet jämfört med de kompo- sitioner som senare anbringas pâ vävnaden. Generellt är förimpreg- 456 981 14 w neringskompositionen och den komposition som anbringas vid den första beläggningsstationen tillredda av samma i handeln till- gängliga latex. 4,? De karboxylerade neoprener son användes enligt föreliggan- de uppfinning är sampolymerer av kloropren och en eteniskt omät- tad och karboxylerad monomer, såsom metakrylsyra, akrylsyra etc.

Hos i handeln tillgängliga latexar kan denna sampolymer åtföljas av polyvinylalkohol, som fungerar som en kolloidstabilisator. Ett representativt exempel på en i handeln tillgänglig latex, vilken kan användas vid tillredning av karboxylerade neoprenkompositio- ner användbara enligt föreliggande uppfinning, är DuPontLatexll5 (E.I. DuPont). Åter är den karboxylerade neoprenkompositionen tillredd med tanke på den slutliga användningen och önskade egen- skaper hos beläggningen. Företrädesvis har kompositionen en rela- tivt hög viskositet, så att beläggningen fäster på vävnadens yta.

Ett antal klibbgörande medel och förfaranden kan tillämpas vid klibbgöringen av den karboxylerade neoprensampolymeren och elaster i allmänhet. Exempelvis kan den göras klibbig genom till- sats av en högkokande aromatisk olja, såsom beskrivas i US-patent- skriften 4205559. Det föredragna sättet att göra sampolymeren klibbig är emellertid att till sampolymeren sätta ett klibbigt harts eller kolofonium. Föredragna klibbgörande medel av den se- nare typen är kolofonium såsom Aquatac 8005, ett talloljekolofo- nium framställt av Sylvachem Corp., Panama City, Fla.

Vid framställning av förstärkningsvävnader för kraftöver- föringsremmar har det visat sig vara önskvärt att införliva poly- eten i neoprenlatexkompositionen som ett smörjmedel för att reg- lera friktionskoefficienten hos remmen. Den polyeten som användes har ett relativt lågt smältindex, så att polyetenen smälter vid remmens uppvärmning och migrerar till remmens yta, där den kan reducera friktionskoefficienten. Detta är viktigt, ty om frik- tionskoefficienten blir alltför hög då remmen arbetar kommer rem- men att gripa tag i den skiva i vilken den löper, och remmen kom- mer att brista vid en snabb igângsättning eller ett stopp. Genom införlivning av polyeten i vävnadsbeläggningen kommer polyetenen att kontinuerligt smörja remmens yta. Mängden polyeten som använ- des i kompositionerna varierar med de önskade friktionsegenska- perna. Polyetener med en smältpunkt högre än ca l0l°C och upp 15 456 981 till ca l40°C är lämpliga att använda enligt föreliggande uppfin- ning.

Uppfinningen âskådliggöres mer detaljerat av följande exem- pel på ett sätt att framställa neoprenbelagd snedskuren vävnad.

Exempel En 271 g/m2 tubformigt vävd vävnad bestående av trådar av 50% bomull-50% polyester och med en skottstruktur av 35 x 35, skars spiralformigt i 450 vinkel för framställning av ett konti- nuerligt stycke vävd vävnad, i vilken varpen och inslagsgarnet bildade 900 vinkel i förhållande till varandra. Vävnaden matades in i en impregneringstank innehållande latexkomposition A (enligt nedan) och ner i badet.

Latexkomposition A Våta delar Latex 735A (neoprenlatex med 48% fast substans från E. I. DuPont) 218 KD 4 (Wing-stay-L dispersion, Goodyear Tire and Rubber Co) KD 40 (zinkoxid) Svavel Fabritone PE (polyeten, smältpunkt: ca l04°C) 50 Kolsvart (Monocol 20-72 Mono Chem Corp., 50 1) Atlanta, Texas) l) I vävnader för framställning av kilremmar innehåller neoprenlatexkompositionerna kolsvart som ett antistat- medel.

Nyptrycket inställdes så att den totalt upptagna mängden vätska från badet ej överskred 80%.

Vävnaden övermatades sedan kontinuerligt upp till 45% på en spännram och sträcktes i den första zonen för att åstadkomma en trâdvinkel av ca l20°. Den sträckta vävnaden bringades att på spännramen passera genom beläggningsanordningen i den första be- läggningsstationen enligt fig 2 och 3, där följande latexkompo- sition B anbringades på den övre och den undre ytan. 456 981 16 Latexkomgosition B Vâta delar s Latex 735A _ 218 Ammoniumstearat (ett dispergerhjälpmedel) 60 :m4 ä KD 40 Svavelw' Polyeten (detsamma som i latexkomposition A) 35 Kolsvart (Monocol 20-72) 85 Efter beläggningen torkades vävnaden till ett icke fly- tande tillstånd genom att passera genom en ugn inställd på l43°C.

Sedan vävnaden utkomit ur ugnen kyldes den till ca 93°C genom att luft blåstes över vävnaden. Vävnaden belades sedan med föl- jande latexkomposition C, en klibbiggjord karboxylerad neopren- latex, med hjälp av en påläggsvals och en avskrapningsstav, såsom visas av fig 2 och 3.

Latexkomgosition C Våta delar Vatten 50 Melamin-formaldehyd (Cymel 301, American Cyanamide) 12 Catalyst 40-40 (American Cyanamide) ' 2 KD.4 2 Svavel 1 Aquatac 8005 (ett tallrestkolofonium från 90 Sylvachem Co, Panama City, Florida) DuPont Latex 115 (karboxylerad neoprenlatex från 120 E.I. DuPont) Kolsvart (Monocol 20-72) 10 Denna beläggning värmdes därefter till l21°C i en ugn och torkades till ett icke flytande klibbigt tillstånd. Sedan den lämnat ugnen avlägsnades vävnadens icke belagda kanter, och vävnaden uppsamlades i hoprullad form med ett separerande skikt av polyeten.

Efter denna detaljerade beskrivning av uppfinningen under 9 hänvisning till föredragna utföringsformer därav framgår natur- ligtvis att modifieringar och variationer är möjliga utan att man går utanför omfattningen av de bifogade kraven fc.)

Claims (10)

få 456 981 Patentkrav

1. Sätt att framstäïïa en fïexibei förstärkningsremsa e11er iiknande med ett vävskikt, samt ett eiastskikt fästat tiii minst den ena sidan av detta vävskikt, viiket sätt omfattar stegen - överföring av vävskiktet på en spännram, _ - anbringande av eïastskiktet i fiytande form på vävskiktet då detta är i spännramen, och - torkning av eiastskiktet som anbringats på vävskiktet, k ä n n e t e c k n a t av att vävskiktet sträcks i tvärriktningen med spänn- ramen efter anbringandet av eiastskiktet och innan eiastskiktet torkat därpå.

2. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att eiastskiktet anbringas så att eïastskiktet påförs på båda sidorna av vävskiktet.

3. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att vävskiktet fiyttas i en riktning med spännramen då eiastskiktet anbringas därpå.

4. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att vävskiktet också sträcks i tvärriktningen med spännramen innan eïastskiktet anbringas i vätske- form därpå.

5. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att eiastskiktet torkas under det att vävskiktet fortfarande finns kvar på spännramen.

6. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att eïastskiktet anbringas på vävskiktet med en påföringsvais.

7. Sätt eniigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att elastskiktet anbringas på vävskiktet med hjälp av påföringsorgan som tvingar eiastskiktet igenom den ena sidan av vävskiktet ti11 dess andra sida så att eïastskiktet kommer att anbringas på båda sidor av vävskiktet.

8. Sätt enïigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att ytterligare ett eïastskikt anbringas på vävskiktet efter torkningssteget.

9. Sätt enïigt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att det andra eiast- skiktet anbringas på det förstnämnda eiastskiktet.

10. Sätt enïigt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att det andra eiast- skiktet anbringas medan vävskiktet fortfarande finns kvar på spännramen.