SE456112C - Vridspjällsventil - Google Patents

Description

U456 112 10 15 20 25 30 35 spjällets periferi getts en komplex dubbelkrökt form, som kännetecknas av att spjällperiferins skärningslinjer med ett första skärningsplan genom spjället sammanfallande med vridningsaxeln och vinkelrätt mot ett symmetriplan genom spjället utgörs av cirkelbågar av en cirkel med medelpunkt väsentligen på vridningsaxeln, medan tätningsytans skär- ningslínjer med ett andra skärningsplan, som utgörs av symmetriplanet genom spjället vinkelrätt mot vridningsaxeln, utgörs av räta linjer vilkas förlängningar möts, och att tätningsytans krökning successivt övergår från förstnämnda cirkel i nämnda första skärningsplan till oändligt stora cirklar, det vill säga till räta linjer i nämnda andra symmetriplan. Denna kända vridspjällventil har i jämförelse med tidigare konstruktioner inneburit ett betydande tekniskt framsteg och är den idag i Skandinavien klart dominerande vridspjällventilen inom åtminstone pappers- och cellulosaindustrin.

Trots sina stora förtjänster har ventilen dock några ofullkomligheter.

Sålunda är spjällytans geometri svår att tillverka med matematiskt korrekt form, vilket hänger samman med att formen är svår att program- mera för datorstyrd tillverkning. Vissa approximationer måste göras i datorprogrammet, vilket gör att den i matematisk mening exakta formen ej uppnås. I praktiken innebär detta att tätningsytan på spjäll- periferin får vissa pucklar, vilka motverkar en samtidig, tätande anliggning mellan säte och spjäll runt hela periferin. Teoretiskt skulle dessa problem kunna elimineras om man med säkerhet kunde garantera att den tätande kontakten mellan spjäll och säte inträffade exakt i noll-planet. I praktiken har man dock inte några sådana garan- tier på grund av faktorer som tillverkningsonoggrannheter, slitage från det medium som transporteras genom ventilen, variationer i temperatur och vridmoment etc. Därför måste tätningsytan på spjällets periferi ha en större bredd än bredden på anliggningszonen i ett visst tätningsläge, så att det plan som sammanfaller med ingreppslinjen eller -zonen i ett visst tätningsläge kan tillåtas bilda en vinkel med noll-planet. Initialt är denna vinkel negativ, varvid i detta samman- hang förstås att man vid första stängníngen uppnår stängningsläget strax före noll-planet. Även i detta läge skall fullständig täthet uppnås även utan att spjällets vridningsaxel utsätts för anmärknings- fx 10 15 20 25 30 35 0456 112 värt höga vridmoment. God tätning i dessa lägen kan uppnås om man dels har ett högt förhållande mellan å ena sidan yttrycket mellan spjäll och säte och å andra sidan det pålagda momentet, dels har en perfekt eller nära matematiskt perfekt elliptisk form på spjället i det plan som sammanfaller med den i varje läge aktuella ingreppslinjen eller -zonen. Vid den ovan nämnda, kända ventilen, som bland annat känne- tecknas av att skärningslinjerna mellan symmetriplanet och spjäll- periferin utgörs av räta linjer, har man inte dessa idealiska förhål- landen. Den raka kanten i nämnda sektion medför ett lägre yttryek/ momentförhållande än vad som är önskvärt, och formen på ingreppslinjen eller -zonen i nämnda plan som bildar vinkel med noll-planet får en mer eller mindre förvrängd oval form som påminner om formen på ett längsgående snitt genom ett ägg.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN Ändamålet med uppfinningen är att ytterligare förbättra ovan nämnda kända vridspjällventil. Syftet med uppfinningen är sålunda att erbjuda en ventil, vid vilken man, samtidigt som man får samtidig ansättning runt omkretsen, även kan uppnå ett högt ansättningstryck vid visst givet vridmoment samt en god och tätande anliggning mellan säte och spjäll i ingreppslinjen eller -zonen, även då ingreppslinjens plan bildar vinkel med noll-planet. Det senare syftet innebär i sin tur att geometrin på spjällets periferi skall vara sådan att den jämförelsevis lätt kan programmeras för datorstyrd tillverkning, det vill säga så att sådana approximationer inte behöver införas i datorprogrammet att pucklar eller andra avvikelser från den önskade geometriska formen uppstår vid tillverkningen. Mer bestämt innebär det senare i sin tur att spjällets tätníngsyta i ett plan sammanfallande med varje tänkbar ingreppslinje eller -zon inom området för spjällets tätninsyta har en nära perfekt, önskvärd elliptisk form, det vill säga en form vars avvikelser från den matematiskt elliptiska formen är försumbara.

Dessa och andra syften kan uppnås därigenom att uppfinningen känne- tecknas av vad som framgår av de efterföljande patentkraven samt av följande beskrivning av några föredragna utföringsformer. ;.\\' ”'- 0456 112 10 15 20 25 30 35 KORT FIGURBESKRIVNING Uppfinningen skall i det följande närmare förklaras med hänvisning till ritningsfigurerna, av vilka Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fíg.

Fig. 5-9 10 utgör en planvy av en stängd ventil betraktad mot den sida av spjället som är vänd från vridningsaxeln, visar i större skala en sektion II-II i Fig. 1 vinkelrätt mot spjällets vridningsaxel i ett plan samanfallande med spjällets symmetriplan, varvid dimensionerna i ventilens genomströmningsriktning har överdrivits något, utgör en sektion III-III i Fíg. l i ett plan sammanfallande i området för ventilhuset med spjällets vridningsaxel och i området för spjället sammanfallande med spjällets centrum- linje, här benämnt spjällets axialplan, visar schematiskt ett spjäll i en planvy från samma håll som Fig. 1, visar schematiskt sektioner i snitt V-V .... IX-IX i Fig. 4 enligt en första föredragen utföringsform av uppfinningen, illustrerar sehematískt i en perspektivisk vy spjällets geometri enligt denna första utföringsform, 11-15 visar schematiskt sektioner genom spjället i snitten V-V ....IX-IX på motsvarande sätt som Fig. 5-9 men i en annan utföringsfbrm av uppfinningen, och Fig. 16 illustrerar schematiskt en perspektivisk vy av spjällets geometri enligt denna andra utföringsfbrm.

BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Refererande först till Fig. l-3 betecknas ett ventilhus allmänt med siffran 1. Detta består av en huvuddel 2 och en täckbricka 3. Ett 10 15 20 25 30 35 0456 112 genomlopp genom ventilen har betecknats 4. Ett spjäll 5 kan vridas från det tätande läget enligt Fig. 2 till öppet läget och vice versa medelst en spindel 6, som är lagrad i ventilhusets 1 huvuddel 2. För vridningen av spindeln 6 finns icke visade ställdon.

I ett ringformat spår 7 i ventilhuset l mellan huvuddelen 2 och täck- brickan 3 finns en sätesring 8. Denna består normalt av rostfritt, syrafast stål; alternativt av ett mycket styvt plastmaterial och är i övrigt utformad enligt nämnda SE-B-445 382, vars innehåll härmed införlivas i denna patentbeskrivning. Ringen 8 kan även bestå av ett kompositmaterial eller vara uppbyggt av flera material. Den har i sektion formen av en "varelse" med ett långsträckt kroppsparti 9. Dess båda sidor 10 är helt plana och parallella. Kroppspartiet 8 övergår i ringens mot spjället 5 vända sida direkt i en "huvuddel" med trubbigt avrundad yta 12 som bildar ventilsätets tätningsyta, mot vilken spjället 5 kan ansättas. Från kroppspartiets 8 "höft" 13, det vill säga från den perifera delen av ringens 8 homogena parti, sträcker sig ett par ringformade flänsar l4 radiellt, symmetriskt utåt. I den visade sektionen bildar flänsarna 14 ben på den varelseliknande figuren. På var och en av flänsarna 14 finns en utåtriktad vulst 16.

De båda vulsterna 16 kan med fjäderverkan anpressas i axiell riktning mot spårets 7 sidor. Genom sätesringens 8 form och genom val av mate- rial i sätesringen 8 uppnås önskad kombination av lämplig styvhet i radiell riktning, flexibilitet i axiell riktning samt tätningsförmåga mot spårets 7 sidor i axiell riktning. För att uppnå täthet behöver sätesringen 8 sålunda inte anpressas i radiell riktning mot spårets 7 botten. Istället är spåret 7 så djupt att sätesringen B kan förskjutas i radiell riktning och även formförändras i radiell riktning, det vill säga spårets 7 diameter är väsentligt större än sätesringens 8 maxi- mala ytterdiameter, vilket gör det möjligt att sätesringens 8 position obh form kan anpassa sig till spjället 5 vid den första stängnings- operation, det så kallade jungfruslaget, som man utför med spjället.

Flänsarna 14 är samtidigt så styva, det vill säga deras fjäderkraft är så stor, att den förmår hålla kvar sätesringen 8 i det läge den intagit vid jungfruslaget och väsentligen även bibehålla den formför- ändring den fått vid jungfruslaget. Mer bestämt har sätesringen 8 fått 10 15 20 25 30 35 0456 112 en elliptisk form vid jungfruslaget, vilket skall förklaras närmare i det följande. En viss återfjädring från denna elliptiska form till ringens 8 ursprungliga, cirkulära fbru sker, då ventilen öppnas, men huvuddelen av den elastiska formförändringen av sätesringen som erhållits vid jungfruslaget bibehålls.

Spjällets 5 periferi har betecknats 18. En runtomgående medellinje på periferin 18 har betecknats 19. Ett plan sammanfallande med denna medellinje 19 bildar tidigare nämnda noll-plan, som betecknats ÉO. I det ideala fallet utgör medellinjen 19 ingreppslinje mellan spjäll och säte, då spjället 5 är bragt till tätande ansättning mot sätesringen 8. Det inses emellertid att ingreppet mellan spjäll och säte inte sker utmed en i matematisk mening linje utan utmed en smal zon. Det inses vidare att ingreppslinjen eller -zonen sällan inträffar i medellinjen 19/noll-planet 20 på grund av tillverkníngstoleranser, slitage, vari- erande temperaturer och därmed orsakade dimensionsförändringar etc. Av dessa skäl måste man för ingreppslinjen eller -zonen kunna disponera ett större område av spjällets periferi 18. Detta för tätningen dispo- nibla område har schatterats i Fig. 2 och benämns fortsättningsvis spjällets tätningsyta 21. Dess bredd kan variera från fall till fall.

Som tumregel kan man ange tätningsytans 21 bredd som 2/3 av bredden på spjällets periferi 18. En orsak till att spjällets periferi 18 är något bredare än tätningsytan 21 är att dessa yttre periferiytor utgör en extra säkerhet mot att spjället “överslås", det vill säga vrids förbi sätet vid stängningen, vilket, om det inträffade, innebure ett haveri.

Formen på spjällets 5 periferi 18 enligt den första utföringsformen skall nu närmare förklaras med hänvisning till Fig. 4-10. Såsom inledningsvis nämnts syftar uppfinningen bland annat till att åstad- komma en ventil med högt förhållande mellan ansättningstryck och pålagt vridmoment, en elliptisk for: på ingreppslinjen eller -zonen i varje ingreppsläge på spjällets tätningsyta 21, samtidig ansättning runtom, samt möjlighet att överföra geometrin till ett datorprogram för datorstyrd tillverkning av spjällets periferi, vilka syften kan uppnås genom den nya utformningen av spjällgeometrin. 10 15 20 25 30 35 0456 112 Fig. 9 visar spjällets 5 symmetriplan i ett snitt IX-IX i Fig. 4. Fig. 5 visar spjällets axialsnitt i en vy V-V i Fig. 4 i ett vinkelläge ß = 90°; 270°, varvid vinkeln ß räknas medurs från en vertikal linje utgående från en centrumlinje 22 vinkelrätt mot noll-planet 20. Pig. 6, Fig. 7 och Fig. 8 visar snitten i vinkellägena ß = 67,5°; 247,5°, ß = 45"; 225°, respektive ß = 22,5°; 202,5°. De resterande delarna av spjällskivan utgör spegelvända kopior av de förstnämnda.

I axialsnittet, Fig. 5, har spjället 5 en kantprofil som bildas av en och x 1 2 utgör skärningspunkter mellan medellinjen 19 och axialsnittet. Motsva- radie R med fotpunkt på spjällets centrumlinje 22. Punkterna x rande punkter i snittet i Fig. 6 har betecknats cl; ca fz, i Fíg. 7 bl; b2 1; 2 ha och i Fig. 9 z respektive y. I snittet i Fig. 6 har spjällperiferin - eller rättare sagt dess generatris - en krökningsradie l,5R, i respektive fl; respektive gl; gg, i Fig. 8 a a respektive hl; snittet i Pig. 7 har den krökningsradien 2R; i snittet i Pig. 8 har den ökat till 2,5R och i symmetriplanet har spjällperiferin 18 en krökningsradie av 3R. Mellan de angivna snitten ändrar sig krök- ningsradien kontinuerligt från R i axialsnittet (ß = 90°; 270°) till krökningsradien 3R i symmetriplanet, där ß = O; 180°, Fig. 9. I ett godtyckligt vinkelläge ßn mellan O och 90° gäller följande uttryck för längden på radien Rn.

R=R n (2 - cos2ßn) ---~- (1) Radien R bestäms av axelexcentriciteten E, dvs avståndet mellan vridningsaxeln 23 och noll-planet 20 sålunda att D l/2 R = [íël)2 + må] l ovanstående uttryck betecknar D ----- (2) 1 diametern eller rättare sagt längden på lillaxeln på medellinjen 19. Lutningsvinkeln a mellan l radien R och noll-planet 20 bestäms av uttrycket D tan u = m/ål 1 ___-_ (a) 10 15 20 25 30 35 0456 112 I symmetriplanet, Fig. 9, har spjället diametern eller rättare sagt en längd på storaxeln betecknad D5 i noll-planet 20. Skillnaden mellan storaxeln Ds och lillaxeln Dl beror på ventilens storlek. Vid ventiler av minsta storlek, det vill säga med ungefär 75 mm diameter, är ovali- teten 0,5 å 0,6 mm, det vill säga storaxeln D är 0,5 å 0,6 mm större 5 än lillaxeln Dl. För de största ventilerna, det vill säga ventiler med spjälldiametrar i storleksordningen 1200 mm, är ovaliteten 1,5 å 1,6 mm. För mellanliggande dimensioner ökar ovaliteten kontinuerligt från 0,5 å 0,6 mm till 1,5 å 1,6 mm.

I symmetriplanet, Fíg. 9, lutar krökningsradien 3R mot punkten y under en vinkel u 5 5 är minst 8° och högst 165 större än vinkeln u 1, medan radien 3R mot punkten z lutar mot noll-planet 20, vilken vinkel o mot noll-planet 20 under en lutningsvinkel a 9, som är minst 8° och högst l6° mindre än vinkeln o . Mellan punkterna z och y (0°-l80° l respektive 180°-360°) gäller uttrycket (4) för krökningsradiens lutningsvinkel mot noll-planet 20. vinkeln ßn utgör såsom förut snittets vinkel mot symmetriplanet utgående från punkten z. 1 - cosß n ----- (4) (I :(1 + n 9 2 ' ( “ _ G ) 5 9 Den andra halvan av spjällskivan (l80°-360°) är en spegelvänd kopia av den första halvan.

Sidoexcentriciteten § hos det med hänvisning till Fig. 5-10 beskrivna spjället uppgår till max 0,5 mm för de minsta spjälldiametrarna och till 3 mm för de största ventilerna. Det är emellertid i och för sig möjligt att för samtliga dimensioner helt eliminera sidoexcentrici- teten s, men en viss sidoexcentricitet, dock högst den ovan nämnda, är att föredra för att därigenom skapa ytterligare garanti för att kontakt mellan spjäll och säte, sedan sätesringen (8) efter det nämnda "jungfruslaget" har anpassat sig till tätningsytans 21 geometri, endast sker vid den samtidiga ansättningen av spjället mot sätet runtom vid stängning, respektive upphör då ventilen skall öppnas. 10 15 20 25 30 35 0456 112 Alla plan genom ett spjäll med den med hänvisning till Fig. 1-Fig. 10 beskrivna spjällgeometrin parallella med noll-planet 20 är elliptiska. Även alla andra skärningsplan genom spjället inom området för spjäl- lets tätningsyta 21, lutande mot noll-planet 20, har en kontur som mycket nära ansluter sig till en ellips i matematisk mening. Även om man vid stängningen exempelvis vrider förbi noll-planet 20 en viss vinkel Y - Fig. 2 - får man sålunda en ingreppslinje eller -zon som har önskvärd elliptisk form. Tack vare bågformen även i symmetri- planet, Fig. 9. fås samtidigt vid nämnda vridning vinkeln 7 ett* gynnsamt förhållande mellan ansättningstrycket och det pålagda vridmomentet.

Vid utföringsformen enligt Fig. 5-10 skär spjällets krökningsradie i samtliga fall utom i akialsnittet, Fig. 5, spjällets centrumlinje 22.

I axialplanet, Fig. 5, har radien sin fotpunkt på centrumlinjen 22.

Spjället enligt den utföringsform som visas i Fig. ll-16 skiljer sig från den föregående utföringsformen därigenom att radierna R1-RQ i samtliga visade snitt och i samtliga snitt däremellan har sin fotpunkt på centrumlinjen 22. Radien R1 i axialplanet, Fig. 11, är lika stor som radien R i axialplanet, Fig. 5, i den föregående utföringsformen.

Spjällperiferins krökningsradie i alla andra snitt sammanfallande med centrumlinjen 22 är mindre än krökningsradierna i motsvarande snitt i den föregående utföringsformen. I ett godtyckligt snitt, där diametern i noll-planet 20 är Dn och avståndet från radiens Rn fotpunkt på centrumlinjen 22 till noll-planet 20 är mn, bestäms längden av radien Rn enligt Pythagaras av uttrycket: D 2 l 2 R_(n) ./ _ - + m n 2 n --~~- (5) I-övrigt har spjället samma dimensioner, vinklar a 1- a 9, axelexcent- ricitet m, sidoexcentricitet § som enligt föregående utföringsform. Även ovaliteten hos spjällskivan är densamma som i föregående fall.

Vidare uppnås att man för varje tänkbar ingreppslinje eller -zon i området för spjällets tätningsyta 21 får en oval form som med mycket 10 15 20 25 30 35 0456 112 10 stor noggrannhet ansluter sig till en matematiskt definierad ellips.

En fördel med utföringsformen enligt Fig. 11-16 är att spjällperi- ferins 18 geometri ännu lättare och matematiskt mer exakt än utföringsformen enligt Fig. 5-10 kan programmeras för datorstyrd tillverkning av spjällets periferiyta. Därjämte uppnås den fördelen att man får ett ännu gynnsammare förhållande mellan ansättníngstryck och pålagt vridmoment.

De ovan beskrivna utföringsformerna illustrerar endast två exempel på hur uppfinningens grundprincip kan realiseras. Det inses att många fler varianter med utnyttjande av cirkulära krökningar i samtliga snitt är tänkbara. Emellertid kan även icke cirkulära krökningar av spjällytan i skärningsplan sammanfallande med spjällets centrumlinje 22 tänkas. Exempelvis kan krökningslinjerna i symmetriplanet utgöras av evolventkurvor, partier av arkimediska eller logaritmiska spiraler, partier av parabler eller hyperbler eller av andra icke cirkulära kurvor. Om man väljer någon av dessa kurvformer i symmetriplanet, skall krökningen minska efter hand som ansättningen fortskrider i symmetriplanet, då ventilen stängs, det vill säga vid den relativa rörelsen mellan spjäll och säte skall sätet i symmetriplanet möta en allt flackare krökning på spjällytan. I axialplanet är krökningen även vid dessa utföringsformer emellertid rent cirkulär och med radiens fotpunkt på centrumlinjen, såsom vid de beskrivna utföringsformerna.

Mellan axialsnittet och symmetrisnittet finns kontinuerliga över- gångsformer mellan den rent cirkulära krökníngen och evolventformen, spiralformen eller motsvarande. Möjligheten att inom uppfinningens ram välja dessa extremt komplexa spjällgeometrier har här nämnts för att illustrera uppfinningens variationsmöjligheter. Det kan även tänkas att man genom att utnyttja dessa komplexa former kan uppnå fördelar som kan motivera de komplikationer som i och för sig följer av den mer komplicerade geometrin.

Claims (3)

10 15 20 25 30 35 PATENTKRAV

1. Vridspjällventil innefattande ett ventilhus (1) med ett genomlopp (4) för ett flytande medium, ett ventilsäte som har formen av en sätesring (8) av metall eller av annat material med jämförbar styvhet, vilken sätesring är anordnad att kunna förskjutas i radiell riktning i ett spår (7) i ventilhuset samt att till sin form elastiskt kunna deformeras i radiell riktning i spåret, ett spjäll (5) anordnat att kunna vridas omkring en vridningsaxel (23) med hjälp av en spindel (6) mellan ett öppet läge och ett stängt läge, i vilket en tätningsyta (21) på spjällets periferi (18) anpressas mot sätesringen (8), samt organ (14) anordnade att, då spjället vrids från stängt läge till öppet läge, kvarhålla sätesringen i dess läge i spåret och jämväl väsentligen även bevara den till tätningsytan på spjället anpas- sade form som sätesríngen erhållit, varvid tätningsytan (21) skärningslinjer med ett första skämingsplan genom spjället sammanfallande med vridningsaxeln (23) och vinkelrätt mot ett symmetriplan genom spjället utgörs av cirkelbågar med en första radie (R) och med fotpunkt på vridningsaxeln, k ä n n et e c k n a d av att skärningslinjerna mellan tätningsytan och symmetriplanet har krökningsradier (3R) som uppgår till mellan 2 och 4 gånger radien (R) i axialplanet, att tätningsytans (21) skärningslinjer med skämingsplan sammanfallande med spjällets centrumlinje (22) i alla snitt mellan nämnda första skär- ningsplan och symmetriplanet utgörs av cirklar, vilkas krökningsradier ökar kontinuerligt från nämnda första krökningsradie i nämnda första skärningsplan till nämnda kröknings- radier i symmetriplanet, att radien mot den ena (y) av skärningspunktema (z, y) mellan spjällperiferins runtomgående medellinje (19) och skärningslinjerna mellan spjällets periferi och spjällets symmetriplan bildar en första vinkel (ot5) mot ett plan, det så kallade noll-planet (20) sammanfallande med medellinjen (19), vilken vinkel (ot5) är minst 8° och högst 16° större än vinkeln (otj) mellan radien och endera av de motsvarande skärnings- punkterna i axialsnittet, dvs i ett plan vinkelrätt mot symmetriplanet, att radien mot den andra (z) av de nämnda skärningspunktema (z, y) bildar en andra vinkel (otg) mot noll- planet, vilken vinkel (ocg) är minst 8° och högst 16° mindre än nämnda vinkel (otj) i axialsnittet, att täningsytan på spjällets periferi har större “bredd än bredden på anligg- ningszonen i ett visst tätningsläge, så att det plan som sammanfaller med ingreppslinjen eller -zonen kan bilda en vinkel med noll-planet, dvs med det skärningsplan som är parallellt med spjällets sidor, varvid även i dessa vinkellägen täthet uppnås mellan spjäll och säte, att varje ingreppslinje eller -zon mellan sätesringen och spjället i området för spjällets tätningsyta (21) utgörs av ovaler med väsentligen elliptisk form och med stor- axeln sammanfallande med nämnda symmetriplan genom spjället, och att spjället har en ovalitet av mellan 0,5 och 1,6 mm i noll-planet. 10 15 20 f rä F]

2. Ventil enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att krökningsradiens lutningsvinkel (an) mot noll-planet kontinuerligt ökar på ena spjällhalvan från den Första vinkeln (al) i axialsnittet till den nämnda större vinkeln (a5) i symmetriplanet, medan på den andra spjällhalvan krökningsradiens lutningsvinkel (an) minskar från vinkeln (al) i axialsnittet till den nämnda mindre vinkeln (ag) i symmetriplanet.

3. Ventil enligt krav 2, k ä n n et e c k n a d av att mellan de nämnda skärnings- punktema (z, y) i symmetriplanet gäller följande uttryck för krökningsradiens lutningsvinkel (an) mot noll-planet (20): l-cosßn OLFOWT X (015 ' 019) där _ a5 utgör nämnda vinkel mellan noll-planet och radien mot den ena (y) av skämings- punkterna mellan medellinjen (19) och skärningslinjerna mellan spjällets periferi och dess symmetriplan, a9 utgör nämnda vinkel mellan noll-planet och radien mot den andra (z) av skämings-f punkterna mellan medellinj en (19) och skärningslinjema mellan spjällets periferi och dess symmetriplan, och I ßn utgör det betraktade snittets vinkel mot symmetriplanet utgående från den forst- nämnda punkten (z).