SE450818B - Forfarande for valsning av metallemnen - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 450 818 2 smidning framställda stängerna uppvisar en làg geometrisk dimensionsnoggrannhet, kräver avsevärda behandlings- kostnader och karakteriseras av ett lágt utbyte av duglig metall.

Vid utvecklingen av nya förfaranden för deformering av stränggjuten metall eftersträvas huvudsakligen en ökning av hoppressningen (hoppressningsgraden) per slag.

Med ledning av smidningsprincipen har man åstadkommit ett antal nya förfaranden för plastisk metallbearbetning medelst aggregat i speciellt utförande, exempelvis radial~ och rotationssmidesmaskiner ("Iron and Steel Eng.", 1981, 58, N 6, p. 55-56).

Alternativt ástadkommes förfaranden för s k planet- valsning. I ett planetvalsverk för längsgående valsning samt i ett planetvalsverk med koniska snedställda valsar genomföres valsningen med låga enhetshoppressningsgrader (även om den sammanlagda hoppressningsgraden per slag är hög), vilket gör det svårt att behandla gjutstrukturen i ämnets kärndel (jämför exempelvis ("Iron and Steel fiw Eng." 1980, May, p. 45~52).

Vid dessa kända valsningsförfaranden strömmar hela metallvolymen huvudsakligen i riktning för stångens längdaxel, varvid intensiva skjuvdeformationer icke alstras. En dylik karaktär av ämnets formförändring vid samtliga förfaranden förutbestämmer en ineffektiv metallstrukturbehandling och hög anisotropi i egenskaperna, såväl i stångens tvärsnitt som i dess längd- och tvär- riktning.

I samband härmed har det blivit nödvändigt att kunna åstadkomma ett sådant deformationsförfarande, som bidrar till att alstra intensiva skjuvdeformationer i hela metallvolymen och effektivt behandla metallens gjutstruktur.

Det är ett s k skruvvalsningsförfarande, som i högsta möjliga grad uppfyller dessa krav. Med skruvvalsning förstås här ett sådant förfarande, vid vilket valsens omkretshastighetsvektor i en zon för kontakt med ämnet är riktad i en vinkel? , som skiljer sig från O° och 90°. j). 10 15 20 25 30 35 450 818 3 Ifall Q är lika med O° eller 90°, äger längd- respek- tive tvärvalsning rum.

Inom skruvvalsningspraktiken och -teorin navändes ofta begreppet matningsvinkeln (3 ), som i det allmänna fallet kan bestämmas som vinkeln mellan valsens omkrets- hastighetsvektor i kontaktzonen med ämnet i en punkt, som ligger på en rät linje för det kortaste avståndet mellan valsens och ämnets centrumaxlar, och ett mot valsningsaxeln vinkelrätt plan, d v s ß =9o°- I valsverk av trumtyp uppmätes matningsvinkeln som vridningsvinkeln för trumman i förhållande till dess centrumaxel, som skäres av valsningsaxeln. I vals- verk, där valsens omkretshastighetsvektor bringas att ligga i en vinkel mot ämnets centrumaxel, genom att valsens centrumaxel är förskjuten i förhållande till valsninqsaxeln, och i valsverk med vridbar bricka, be- stämmes matningsvinkeln ur de kända formlerna.

Ett förfarande för skruvvalsning av metallämnen är känt, vilket grundar sig på att det ämne, som skall skruvvalsas, deformeras medelst tre valsar samtidigt som ämnet bringas att utföra en vridnings- och en framåt- gående rörelse genom att valsarna vändes en matnings- vinkel av högst l2°, medan valsarna tillsammans med ämnet bildar en deformationshärd (en deformationszon), som innefattar en hoppressnings-, reduktions- och en kalibreringsdel, varvid enhetshoppressningen (enhets- hoppressningsgraden, utefter hela längden av hoppress- ningsdelen förblir praktiskt taget konstant (jämför exempelvis A.I.Tselikov m fl "Speciella valsverk", Moskva, Izdatelstvo "Metal1urgija", 1973, p. 56, 57).

Med enhetshoppressning (singelreduktion) förstås en grad, i vilken ämnet hoppressas samtidigt som det vrider sig en tredjedel av ett varv. Detta kända för- farande användes för framställning av s k periodiska profilvalsgods. På grund av en liten matningsvinkel (av högst l2°), som förutbestämmer en låg enhetshop- 10 15 20 25 30 35 450 818 4 pressningsgrad (av högst 10-15%), fördelar sig emellertid deformationen vid detta förfarande icke likformigt i tvärsnitt. Intensiva skjuvdeformationer lokaliseras (koncentreras) i närheten av ämnets yta och når icke upp till ämnets kärnskikt, där huvudfel i det stränggjutna ämnet koncentreras.

Dessutom medför en liten matningsvinkel låga drag- friktionskrafter, eftersom valsens hastighetsvektor i kontaktzonen med ämnet obetydligt avviker från den mot valsningsaxeln vinkelräta riktningen. I detta fall leder en minskning av dragfriktionskraftmarginalen till att metallens spänningstillståndsmönster försämras, vilket i sin tur kan leda till en rubbning i ämnets kontinuitet.

Ytterligare ett förfarande för valsning av metall- ämnen är känt, vid vilket det ämne, som skall valsas, deformeras medelst tre valsar samtidigt som det bringas att utföra en vridnings- och en framåtgående rörelse genom vändning av valsarna en matningsvinkel av 3-7°, FM medan valsarna tillsammans med ämnet bildar en deforma- tionszon, som innefattar en hoppressningsdel och en kalibreringsdel, varvid enhetshoppressningsgraden i inloppshoppressningszonen är några få gånger lägre än den maximala enhetshoppressningsgraden i deformations- zonen (jämför exempelvis A.F. Danilov m fl "Varmvalsning och framställning av rör genom sammanpressning", Moskva, Izdatelstvo "Meta1lurgija", 1972, s. 356, 363)-Detta kända förfarande användes vid utvalsning av hylsor till ett färdigvalsat rör medelst en dorn i Assel-valsverk.

Detta kända förfarande uppvisar ett antal nack- delar, när det användes för valsning av ett massivt ämne och för framställning av valsgods med kontinuerlig rund profil. En liten matningsvinkel (4-7°) förutbestämmer en liten axiell matning av metall per deformationscykel (en tredjedel av ämnets varv). Oavsett att deformations- zonen innefattar en hoppressningsdel, där den diameter- mässiga enhetshoppressningsgraden kan uppgå till 15-18%, kommer därför den dominerande metallströmningsriktningen 4:* 10 20 25 30 35 450 818 5 att vara tangentiell, vilket med andra ord innebär att den intensiva plastiska deformationen icke heller när upp till ämnets kärndel, vilket gör det svårt att be- handla och komprimera gjutmetallstrukturen.

Dessutom är enhetshoppressningsgraden i hoppress- ningsdelens inloppszon vid valsningen medelst detta kända förfarande avsevärt (10-20 gånger) lägre än den maximala enhetshoppressningsgraden, varvid den utgör högst 0,7-2%. Ännu ett förfarande för valsning av metallämnen är känt, vilket är baserat på att det ämne, som skall valsas, deformeras medelst tre valsar samtidigt som det bringas att utföra en vridnings- och en framátgående rörelse genom vändning av valsarna en matningsvinkel av 15-35° i förhållande till valsningsaxeln, medan valsarna tillsammans med ämnet bildar en deformationszon, som innefattar en hoppressningsdel och en kalibreringsdel (jämför exempelvis det sovjetiska uppfinnarcertifikatet 323164). Detta kända förfarande är användbart för drag- brotschning av ett massivt (helgjutet) ämne i och för framställning av en ihålig hylsa. Även om matningsvinkelökningen befrämjar en ökning av enhetshoppressningsgraden och en mer likformig de- formering, är den emellertid icke tillräcklig för att intensivt kunna komprimera gjutmetallstrukturen i ämnets axiella zon. I det fall är fördelningen av enhetshoppress- ningsgraden över deformationszonens längd av avgörande betydelse. I detta fall, när enhetshoppressningsgraden fördelas utefter hoppressningsdelen praktiskt taget likformigt, såsom fallet är vid detta kända förfarande, ledsagas enhetshoppressningsgraden av att dels gripför- hållandena försämras tvärt, dels dragfríktionskrafternas marginal minskar, dels valsningen icke blir stabil, dels metallens slirning i förhållande till valsarna ökar och dels ytkvaliteten och metallstrukturbehandlingen försämras.

Dessutom genomföres valsningen vid detta kända förfarande med en hoppressníngsgrad av högst 25% per l0 15 20 30 35 450 8l8 6 slag (vilket värde är typiskt för dragbrotschning), vilket icke är tillräckligt för att fullständigt kunna behandla strukturen av ämnen av konstruktions- och verk- tygsstål, varför valsningen mäste genomföras i flera slag (passager), vilket minskar processkapaciteten och ökar den nödvändiga processutrustningens vikt och tillverk- ningskostnad.

Det huvudsakliga syftet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett sådant förfarande för valsning av metallämnen, som bidrar till att väsentligt öka enhets- och summahoppressningsgraden för ämnena per slag.

Detta syfte uppnås medelst ett förfarande för vals- ning av ämnen, som grundar sig pà att det ämne, som skall valsas, deformeras medelst tre valsar samtidigt som det-bringas att utföra en vridnings- och en framåt- gående rörelse genom vändning av valsarna en matnings- vinkel i förhållande till valsningsaxeln, varvid ämnet valsas i en av valsarna och ämnet bildad deformations- zon, som innefattar en reduktionsdel och en kalibrerings- del, varvid det för föreliggande uppfinning utmärkande är att ämnet valsas vid en matningsvinkel av 15-35° och vid en sådan singelreduktion i reduktionsdelens inmatningszon, som är åtskilliga gånger mindre än den maximala singelreduktionen i deformationszonen. g Minskningen av singelreduktionen i reduktionsdelens matningszon gör det möjligt att valsa ämnet stabilt vid avsevärda matningsvinklar och tvärt öka den maximala singelreduktionen, varför hela tvärsnittsytan hos ämnet påverkas av den intensiva plastiska deformationen samtidigt som man skapar optimala betingelser för intensiv behand- ling och komprimering av metallstrukturen vid valsningen.

Det valda ändringsområdet för matningsvinkeln samt den valda fördelningen av singelreduktioner bidrar till att alstra ett spänningstillstánd, som är nära en treaxlig kompression (hoptryckning), vilket även bidrar till att eliminera inre fel i ämnet. Om matningsvinkeln är lägre än l5°, minskas singelreduktionen samtidigt som deformationen blir mer olikformig och metallstrukturen 10 15 20 25 30 35 450 818 7 behandlas sämre. Ifall matningsvinkeln blir större än 35°, kommer skruvvalsningen att närmare likna längd- valsning, samtidigt som skjuvdeformationsvärdena blir lägre och metallstrukturen behandlas mindre intensivt.

Enligt en möjlig utföringsform av uppfinningen genomföres valsningen i reduktionsdelens inmatningszon vid en singelreduktion (en enhetskompression), som utgör 20-50% av den maximala singelreduktionen i deformations- zonen (deformationshärden). Ett dylikt förhållande mellan singelreduktionerna (ett enhetskompressionsförhàllande) bidrar till att skapa optimala betingelser för eliminering av fel i gjutmetallstrukturen utefter hela längden av deformationszonen.

Den effektiva behandlingen av gjutmetallstrukturen vid valsningen medelst förfarandet enligt uppfinningen gör det möjligt att deformera ämnen av brett sortiment (exempelvis ämnen av praktisk taget alla stål och le- geringar som lämpar sig för plastisk varmbearbetning) och framställa valsgods av hög kvalitet med godtyckliga dimensioner.

Det aktuella enhetskompressionsförhållandet är beroende av den använda typen av stål eller legering och utgångsämnets kvalitet. Ifall singelreduktionen i reduktionsdelens matníngszon är lägre än 20% av den maximala singelreduktionen, försämras metallstruktur- behandlingen. Om den är högre än 50% av den maximala, försämras gripförhàllandena för ämnet, varjämte mar- ginalen av dragfriktionskrafterna minskar.

Det är lämpligt, att man valsar ämnena i reduktions- delen med en maximal singelreduktion av 20-40%. För ämnen framställda av stål eller legeringar av brett sortiment är dessa singelreduktioner tillräckliga för att den plastiska deformationen skall kunna nå upp till ämnets kärna, vilket erfordras för eliminering av fel i gjutmetallstrukturen, vilka just koncentreras i ämnets kärna (centrumdel). Metallströmningens helikoidala (skruvlinjeformiga) karaktär i kombination med den höga singelreduktionen och ämnets vridning i deformations- . 10 15 20 30 35 450 818 8 zonen bidrar till att förbättra de fysikaliska och me- t kaniska egenskaperna och att begränsa anisotropin i dessa egenskaper, såväl i valsgodsets tvärsnitt som i längd- och tvärriktningen. Dessutom bidrar genomföran- det av valsningen vid en maximal singelreduktion av 20-40% till att minska kontaktytan, lokalisera (koncen- trera) deformationshärden, minska energi- och kraftpara- metrarna vid valsningen samt minska valsverkets vikt och ytterdimensioner.

Ifall den maximala singelreduktionen är lägre än 20%, blir deformationen mer olikformig, under det att dess ökning till värden överstigande 40% begränsas av metallens processtekniska tänjbarhet och deformations- uppvärmningens intensifiering.

Det är lämpligt, att man valsar ämnen i reduktions- delens inmatningszon med en diametermässig reduktion, som utgör 0,05-0,4 (0,5-40%) av den totala reduktionen per slag. I detta fall deformeras ämnet huvudsakligen vid den maximala singelreduktionen, när betingelserna för eliminering av felen i ämnets axiella zon är gynn- sammast. 7 I reduktionsdelens inmatningszon alstras dessutom en sådan marginal (ett förråd) av dragfriktionskrafter, som gör det möjligt att öka reduktionen per slag upp till 90-95%, varigenom ämnen av hela sortimentet kan valsas i en enda passage, vilket bidrar till att öka produktionskapaciteten.

En ökning av den diametermässiga reduktionen i reduktionsdelens inmatningszon, vilken reduktion utgör mer än 0,4 av den totala reduktionen per slag, försämrar metallstrukturbehandlingen i ämnets axiella zon. En minskning av nämnda reduktion i nämnda zon gör det svårt att runda ämnen med olika tvärsnittsform och minskar n." marginalen av dragfriktionskrafter samt processkapaci- teten.

Det är lämpligt, att kalibrcringsdelens längd vid valsning av ämnen utgör 30-60% av deformationshärdens (deformationszonens) längd, vilket gör det möjligt att 10 15 20 25 30 35 450 818 9 fullständigt eliminera den ovalitet (den ovala form) hos ämnet, som bildas vid passage genom reduktionsdelen, och att framställa rundvalsgods med hög noggrannhet.

Vid en kortare längd hos kalibreringsdelen minskas den geometriska dimensionsnoggrannheten. Ifall kalibrerings- delens längd utgör mer än 60% av deformationszonens längd, ökar längden av valsens tunnformade parti (arbets- parti) och valsverkets dimensioner oräntabelt.

För valsningen medelst förfarandet enligt uppfin- ningen användes dessutom lämpligen ett ämne med ett orunt tvärsnitt, vars förhållande mellan maximi- och minimidimensionerna är mellan l,l:l och l,35:l.

Vid valsning av ett ämne, vars tvärsnittsform icke är rund och vars förhållande mellan maximi- och minimi- dimensionerna ligger inom nämnda gränser, utsättes ämnets axiella zon, på grund av olika stor reduktion i olika riktningar vid framställning av valsade rundprofilgods, för ytterligare skjuvdeformationer, vilket även för- bättrar metallstrukturbehandlingen.

Uppfinningen beskríves närmare nedan under hänvis- ning till bifogade ritning, pä vilken fig l visar ett längdsnitt genom en deformationszon med genom sträng- gjutning framställt ämne och fig 2 visar hur singel- reduktionen fördelas utefter längden av deformations- zonen.

Det enligt uppfinningen föreslagna förfarandet för valsning av metallämnen genomföres på följande sätt.

Ett hclgjutet metallämne med rund eller flerkantig (flera fasetter uppvisande) profil eller med kvadratisk profil med rundade hörn inmatas i ett valsspår, som bildas av tre valsar l, 2, 3 (fig 1), vilka är vridna en matningsvinkel av l5-35° i förhållande till vals- ningsaxeln, varvid valsens l, 2, 3 omkretshastighets- vektor i en zon, där valsen är i kontakt med ämnet, lutar en vinkel av 55-85° mot valsningsaxeln. Ett sådant läge hos valsens hastighetsvektor i förhållande till valsningsaxeln säkerställer att ämnet bringas att ut- föra en vridnings- och en framåtgående rörelse. I en 10 20 25 30 450 818 10 reduktionsdels C inmatningszon A, där singelreduktionen är åtskilliga gånger lägre än den maximala (fig 2), rundas utgàngsämnets profil, samtidigt som förhållandet mellan dess maximala och minimala tvärsnittsdimensioner bringas närmare l,O5:l till l,l5:l.

När ett runt ämne valsas, får dess profil i in- matningszonen A den ovala form, som är nära den ovannämnda formen. Jämsides med profiländringen i inmatningszonen A medgripes ämnet stabilt, varjämte en marginal av drag- friktionskrafter skapas, som erfordras för att ämnet skall kunna valsas stabilt i reduktions- och kalibrerings- delarna. Ämnet valsas i reduktionsdelens C inmatningszon A lämpligen så, att singelreduktionen utgör 0,2-0,5 av den maximala singelrcduktionen i deformationszonen (fig 2).

I detta fall skor i inmatningszonen A en intensiv be- handling, sönderdelning och komprimering av strukturen i de perifera metallskiktcn. Efter avslutad valsning' i inmatningszoncn A formas en till periferin gränsande ringzon, vari mctallstrukturen komprimerats och behandlats i högsta möjliga grad. Därefter matas ämnet med bestämd dragkraftmarginal till en huvuddelformationszon B (fig l,2), där metallens huvuddeformation genomföres vid den maximala singelreduktionen. I huvuddeformationszonen B ökar singel- reduktionen tvärt, varvid den uppgår till 20-40% (fig 2).

Genom inverkan av friktionskrafterna i huvuddeformations- zonen B förverkligas ett gynnsamt spänningstillstånds- mönster, som är nära treaxlig kompression. Genom att ämnet uppvisar ett ringformat periferiomráde med en komprimerad (sammanpackad) struktur, som fungerar som förlängning av deformeringsverktyget, blir dessutom deformationen avsevärt mer likformig.

Den stora singelreduktionen, förekomsten av peri- feriområdet med komprimerad struktur och det gynnsamma spänningstillståndsmönstret bidrar alltså till att skapa optimala betingelser för eliminering av fel i gjutmetallcn i hela ämnesvolymen. Genom att ämnet i reduktionsdelen C valsas med stora singelreduktioner, kan man minska längden .Nf 10 15 20 25 30 35 450 818 ll av valsens tunnformade parti, tvärdeformationen och valsningens energi- och kraftparametrar. Detta gör det möjligt att valsa ämnet med en reduktion av upp till 90% per slag, vilket bidrar till att minska antal slag och öka processkapaciteten. Ämnets valsning i reduktionsdelen C tillgodoser en fullständig eliminering av metallfelen. Den effektivi- tet, med vilken dessa fel skall elimineras, bestämmas dessutom, förutom av samtliga faktorer, av den diameter- mässiga reduktionen i reduktionsdelens inmatningszon A, vilken reduktion utgör 0,05-0,4 av den diametermässiga totala reduktionen per slag. Detta innebär med andra ord, att singelreduktionen är maximal och att de gynn- sammaste betingelserna skapas för eliminering av fel.

Efter avslutad valsning i reduktionsdelen matas ämnet till en kalibreringsdel D (fig 1), där ämnets ovalitet elimineras och stångens runda profil formas genom flerdubbel bearbetning (behandling) av varje element av ämnets yta. Elimineringen av det utvalsade ämnets ovalitet står i samband med antalet deformationscykler i kalibreringsdelen.

Vid valsning under avsevärd axiell matning av metal- len (med en matningsvinkel av l5~35°) måste kalibrerings~ delens D längd utgöra 0,3-0,6 av deformationszonens längd (fig 1). Ifall kalibreringsdelens D längd är kortare än 0,3 av deformationszonens längd, minskas den geo- metriska dimensionsnoggrannheten. Om den utgör minst 0,6 av deformatoinszonens längd, ökas längden av valsens tunnformade parti irrationellt.

Användningen av ett utgångsämne, vars tvärsnitts- form icke motsvarar den runda formen hos det av valsarna bildade valsspàret (exempelvis ämnen med kvadratiskt rektangelformat, ovalt eller flerkantigt, d v s polygonalt tvärsnitt,) bidrar, när förhållandet mellan den maximala och den minimala tvärsnittsdimensionen är mellan l,1:l och l,35:l, till att öka skjuvdeformationen i ämnets kärndel och förbättra strukturbehandlingen. Ju högre förhållandet mellan den maximala och den minimala tvär- LJI 10 15 25 30 35 450 818 12 snittsdimensionen hos ämnet är, desto bättre strukturbe- handlas ämnets kärnskikt. Ifall detta förhållande blir större än l,35:l, försämras emellertid grip- och vridnings- ål» förhållandena för ämnet i deformationszonen.

Uppfinningen belyses närmare nedan medelst följande exempel.

Exempel 1 Genom stränggjutning framställda ämnen med markerad axiell porositet (med porer och diskontinuiteter i ämnets kärndel) med en diameter av 130 mm valsas i ett skruv- valsverk med tre valsar. vridning av trummorna med valsar en matningsvinkel av 25° säkerställer att valsens omkrets- hastighetsvektor i zonen för kontakt med ämnet är riktad i en vinkel mot valsningsaxeln. Ämnet valsas i ett vals- spår, som på ämnet bildar en reduktions- och en kalib~ reringsdel. Reduktionsdelens C inmatningszons A generatris har en lutningsvinkel av l0° mot valsningsaxeln, medan generatrisen för huvuddeformationszonen B lutar i en vinkel av 30° mot valsningsaxeln, varvid kalibrerings- delen D har en längd av 100 mm. Ämnet valsas till en stång med en diameter av 50 mm, varvid den totala reduktionen per passage utgör 6l,5% och reduktionen i reduktionsdelens inmatningszon A är 23%, samtidigt som den maximala singelrcduktionen uppgår till 36% och den i delens C inmatningszon A utgör 9,5%.

Valsningen av stränggjuten metall medelst detta förfarande gör det möjligt att fullständigt eliminera inre diskontinuiteter med en längd av högst 8 mm i ämnets kärndel. Den verkliga diameterspridningen i stångens tvärsnitt och utefter dess längd är högst 0,15 mm.

Exempel 2 För valsning medelst det i exempel 1 beskrivna förfarandet användes ett kvadratiskt ämne med tvärsnitts- dimensionerna 114 x 114 mm med en hörnrundningsradie mi' av 25 mm. Förhållandet mellan den maximala och den minimala tvärsnittsdimensionen (d v s mellan diagonallängden och sidlängden) är lika med 1,23 : 1. Formen hos den kvadratiska profilen ändras till en rund profil i reduk- 450 818 13 tionsdelens inmatningszon. Ämnet med dylik form valsas stabilt utan bildning av grader och överlappningar och utan minskning av den geometriska dimensionsnoggrannheten.

Strukturkomprimeringseffektivíteten är i detta fall högre än den vid valsning av ett runt ämne.

Claims (6)

lO l5 25 30 450 818 14 PATENTKRAV gm
1. l. Förfarande för valsning av metallämnen, varvid det ämne; som valsas deformeras medelst tre valsar (l,2,3) samtidigt som ämnet bringas att utföra en kombinerad vridnings- och framåtgående rörelse genom inställning av valsarna (1-3) i en vinkel, matningsvinkeln (B), i för- hållande till valsningsaxeln, varvid ämnet valsas i en, av valsarna (l-3) och ämnet bildad deformationszon, som innefattar en reduktionsdel (C) med en inmatningszon (A) och en deformationszon (B) samt en kalibreringsdel (D), k ä n n e t e c k n a t av att ämnet valsas vid en mat- ningsvinkel av 15-350 och med en singelreduktion (reduk- tion vid ämnets rotation genom l/3 av ett varv) i reduk- tionszonens (C) inmatningszon (A), som är åtskilliga gånger mindre än den maximala singelrcduktionen i deforma- tionszonen (B).
2. 2. Förfarande enligt patentkravet l, k ä n n e - t e c k n a t av att ämnet valsas i reduktionszonens (P) ínnatningszon (A) med en singelreduktion, som utgör 0,2-0,5 av den maximala singelreduktionen i deformations- zonen (B).
3. 3. Förfarande enligt patentkravet l eller 2, k ä n - n e t e c k n a t av att valsningen i reduktionsdelens (C) deformationszon(B) genomföres med en maximal singel- reduktionsgrad av 20-40%.
4. 4. Förfarande enligt något av ratentkraven l-3, k ä n n e t e c k n a t av att valsningen i reduktions- delens (C) inmatningszon (A) genomföres med en diameter- mässig reduktionsgrad, som utgör 0,05-0,4 av den totala diametermässiga reduktionsgraden per passage.
5. 5. Förfarande enligt patentkravet l, k ä n n e - fe”. t e c k n a t av att kalibreringsdelens (D) längd - när ämnet valsas - utgör 0,3-0,6 av deformationszonens längd. 16
6. 6. Förfarande enligt patcntkravet l, k ä n n e - t e c k n a t av att vid valsningen använda ett ämne med 450 818 15 orunt tvärsnitt, vars förhållande mellan den maximala och den minimala tvärsnittsdimensionen varierar mellan l,l : l och 1,35 : l.