SE450548B - Opak tandkrem - Google Patents

Description

450 548 en syntetisk kiseldioxid innehållande upp till ca 1 vikt-% till denna bunden aluminiumoxid.

Natriummonofluorfosfat användes i en mängd för att ge ca 750-1225 ppm fluor i tandkrämen, vilket motsvarar ca 0,5-l vikt-% natriummonofluorfosfat i tandkrämen. Den föredragna mängden är ca 0,76 vikt-%, som ger ca 1000 ppm fluor i tand- krämen.

Natriummonofluorfosfatet, Na2PO3F, kan i sin kommersiellt tillgängliga form variera stort i renhetsgrad. Det kan an- vändas i vilken som helst lämplig renhetsgrad under förut- sättning att eventuella föroreningar inte menligt påverkar önskade egenskaper. Vanligen är renheten önskvärt minst 80%.

För bästa resultatet bör den vara minst 85% och företrädes- vis minst 90 vikt-% natriummonofluorfosfat, varvid resten huvudsakligen utgöres av föroreningar eller biprodukter från framställningen såsom natriumfluorid och vattenlösligt natriumfosfatsalt. Uttryckt på annat sätt bör det använda natriummonofluorfosfatet uppvisa en total fluoridhalt över- stigande 12%, företrädesvis högre än l2,7%, en halt fri natriumfluorid av icke mer än l,5% och företrädesvis icke mer än l,2% samt en natriummonofluorfosfathalt av minst 12% och företrädesvis minst 12,l%, allt räknat som fluor.

Natriumfluorid tillsättes separat för att ge en ytterligare fluormängd av ca 50-1000 ppm (exempelvis 50-100 ppm). Detta svarar mot ca 0,01-0,2% natriumfluorid.

Polermedlet är en syntetiskt fälld kiseldioxid innehållande upp till ca l vikt-% därmed sammanbunden aluminiumoxid.

Dylika polermedel kan också anses vara aluminosilikater, särskilt natruimaluminosilikater. Vanliga exempel ges i de amerikanska patentskrifterna 3 906 090, 4 015 996, 4 105 757 och 4 122 160. Kommersiellt tillgängliga exempel på dessa material är ZEO 49 och ZEO 49 B från Huber och TIXOSIL 53 från Sifrance. Polermedlet användes i mängder av ca 15-20 vikt-%. 450 548 Om så önskas kan en mindre mängd, exempelvis ca 0,5-1,0 vikt-%, dikalciumfosfat föreligga som ett ytterligare polermedel.

Tandkrämen enligt föreliggande uppfinning är opak eller ogenomskinlig. Eftersom polermedletkännetecknas av att det uppvisar ett brytningsindex, som ligger nära det för fukt- bevarande medel som glycerol och sorbitol, vanligen använda i tandkrämer, så användes ca 0,5-2% av ett medel, som gör krämen opak, exempelvis titandioxid eller likvärdig förening.

Tandkrämen innehåller vanligen ca 50-80 vikt-% fuktbevarande medel, såsom ca 20-30 vikt-% glycerol och ca_30-60 vikt-% sorbitol (70% lösning). Ändra medel, som-gör krämen opak, till exempel zinkoxid, kan användas i oralt godtagbara mängder, vilka icke menligt rea- gerar med tandkrämens övriga beståndsdelar. Även vatten kan vara närvarande i små mängder såsom ca 2-7 vikt-%. Om man önskar färga tandkrämen kan färgämnena lösas i vattnet.

Tandkrämen innehåller också vanligen ett gelningsmedel såsom natur- eller syntetgummin och gummiliknande material till exempel irländsk mossa, gummidragant, natriumkarboximetyl- cellulosa, polyvinylpyrrolidon och stärkelse.

Natriumkarboximetylcellulosa föredrages. Gelningsmedelshal- ten ligger vanligen vid ca 0,1-5 vikt-% och företrädesvis vid ca 0,1-0,5%. Gelningsmedlets effekt kan kompletteras med ca 7-8% av ett fyllmedel såsom pyrogen kiseldioxid eller en kiseldioxidaerogel. ZEOSYL 200 från J M Huber är ett önskvärt kiseldioxidfyllmedel. ZEOSYL är ett varunamn.

Vilka som helst lämpliga ytaktiva eller detersiva material 450 548 kan införlivas med tandvârdspreparaten. Dylika förenliga material är önskvärda för att åstadkomma ytterligare deter- siva , skumhildande och anti-bakteriella egenskaper be- roende på den särskilda typen av ytaktivt material och väl- jes i enlighet därmed. Dessa detergenter än vanligen vat- tenlösliga föreningar och kan vara av anjonaktiv, non-jonisk eller katjonaktiv natur. Det är vanligen föredraget att an- vända de vattenlösliga, icke tvålhaltiga eller syntetiska organiska detergenterna. Lämpliga detersiva material är kända och inkluderar exempelvis de vattenlösliga salterna av högre fettsyramonoglyceridmonosulfatdetergent (till exem- pel natriumkokosnötfettsyræmxwglyceridmonosulfatl, högre al- kylsulfat (såsom natriumlaurylsulfat), alkylarylsulfonat (såsom natriumdodecylbensensulfonat), högre fettsyraaestrar av 1,2-dihydroxi-propansulfonat och liknande; Andra ytaktiva medel inkluderar de huvudsakligen mättade högre alifatiska acylamiderna av lägre alifatiska aminokar- boxylsyraföreningar, som exempelvis de med 12-16 kolatomer i acylradikalen. Aminosyradelen härledes vanligen från de lägre alifatiska mättade monoaminokarboxylsyrorna med ca 2-6 kolatomer, vanligennmnokarboxylsyraföreningarna. Lämp- liga föreningar är fettsyraamiderna av glycin, sarkosin, alanin, 3-aminopropanoinsyra och valin med ca 12-16 kol- atomer i acylgruppen. Det är emellertid föredraget att an- vända N-lauroyl-myristoyl- och -palmitoylsarkosidföreningarna för optimala resultat.

Amidföreningarna kan användas i form av den fria syran eller företrädesvis såsom dess vattenlösliga salter, som till exem- pel salterna av alkalimetall, ammonium, amin och alkylolamin.

Särskilda exempel utgöres av natrium- och kalium-N-lauroyl-, fmyristoyl- och-palmitoylsarkosider, ammonium- och etanolamin- -N-lauroylsarkosid, N-lauroylsarkosin och natrium-N-lauroyl- glycid och -alanin. 450 548.

Det ytaktiva medlet användes vanligen i en mängd av ca 1-5 vikt-%, och speciellt föredrages ca 1-3% natriumlauryl- sulfat.

Vilka som helst lämpliga smakgivande eller sötande ämnen kan användas vid beredning av smakämne för kompositionerna enligt föreliggande uppfinning. Exempel på lämpliga smakämnesbe- ståndsdelar inkluderar smakgivande oljor såsom olja av grön mynta, pepparmynta, vintergröna; sassafras, kryddnejlika, malört, eukalyptus, mejram, kanel, citron och apelsin såväl som metylsalicylat. Lämpliga sötningsämnen inkluderar sukros, laktos, maltos, sorbitol, natriumcyklamat och natriumsackarin.

Natriumsackarin föredrages. Smakämnet föreligger vanligen i en mängd av ca 0,5-15 vikt-%, företrädesvis ca 1% och söt- ningsämnet i en mängd av ca 0,1-0,2%.

Om så önskas kan synliga partiklar av pärlskimrande flingor, till exempel titandioxidbelagda glimmerflagor, fördelas i tandkrämen, vanligen i en mängd av ca 0,1-0,3 vikt-%. Tand- krämen kan också göras randig.

Tandkrämen kan förpackas i vanliga tuber, exempelvis fodrade eller ofodrade aluminiumtuber eller blytuber fodrade med VaX .

Tandkrämerna bör uppvisa ett för praktisk användning lämp- ligt pH-värde. Ett pH-intervall av ca 5-10 är särskilt önsk- värt. Hänvisningen till pH avser den pH-bestämning som göres direkt på tandkrämen.

Följande utföringsexempel illustrerar uppfinningen. Samtliga delar avser viktdelar såvida inte annat säges. 450 548 6 EXEMPEL 1 Följande tandkräm beredes på konventionellt sätta Eï-êš Glycerol 25,00 Sorbitol (70%) 42,31 Natriumkarboximetylcellulosa 0,18 Natriumsackarin 0,17 Natriummonofluorfosfat 0,82 Natriumfluorid 0,02 Vatten f 3,0 Titandioxid 0,5 Kiseldioxid-lâghalt (ca 1%) aluminium- oxid 17,0 Zeosyl 200 7,0 Dikalciumfosfatdihydrat 1,0 Natriumlaurylsulfat 2,0 Smakämne 1,0 EXEMPEL 2 Ytterligare en tandkräm beredas, ånyo på konventionellt sätt, med komposition enligt exempel 1 förutom att 0,25 delar titan- dioxidbelagda glimmerflagor tillsättes och vattenhalten mins- kas i motsvarande grad..

Följande tabell I visar kompositionerna hos tre olika tand- krämer framställda enligt konventionella metoder, varvid den tandkräm, som identifieras som exempel 3, är beredd en- ligt föreliggande uppfinning. Det kan ses att kompositionen enligt exempel 3 visar en ökad fluorhalt och ökad fluorkvar- hållande verkan under testperioden jämfört med konventionella opaka tandkrämer exemplifierade av de jämförande kontroll- proverna A och B. 450 548 Fluorhalten bestämdes enligt standardmetoden beskriven av Cropper och Puttnam på sid. 533 i volym 21 (1970 av The Journal of the Society of Cosmetic Chemists of Great Britain. 450 548 8 TABELL 1 Jämföran- Jämföran- de prov de prov A B Exempel 3 Glycerol 22,222 20,202 25,0 Sorbitol (70% lösning) - - 43,05 Natriumkarboximetyl- cellulosa 0,9 , 0,2 Natriumsackarin , 0,2 0,17 Tetranatriumpyrofosfat , - - Bensoesyra - 0,2 - Titandioxid - - 1,07 Natriummonofluorfosfat 0,76 0,76 0,76 Natriumfluorid 0,1 0,1 0,1 Vatten 25,018 23,138 3,96 Dikalciumfosfat-dihydrat 48,0 - ~ Aluminiumoxid (ALCOA C333) - 52,0 - ZEO 49 - 1- 17,0 SYLOID 244 - f 6,0 Natriumlaurylsulfat ,5 ,5 1,76 Smakämne ,8 ,8 1,0 Åldringstest: Kvarhållande av lösligt fluor: Från början 0,110 0,121 0,132 (räknat som Efter 1 månad 0,103 0,111 - vikt-%) " 3 månader 0,093 0,104 0,140 " 6 månader 0,081 0,096 0,138 " 1 år 0,069 0,090 - " 2 âr 0,061 0,080 -

Claims (4)

450 548 P a t e n t k r a v

1. Opak tandkräm, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar 50 - 80.vikt-% humektant, 0,1 - 5 vikt-% gel- ningsmedel, 0,5 - 2-vikt-% titandioxid som opakifierings- medel, ett binärt fluoravgivande system, som avger 750 - 1225 ppm fluor från natriummonofluorfosfat och 50 - 1000 ppm fluor från natriumfluorid och 15 - 20 vikt-% av ett' polermedel med ett brytningsindex nära brytningsindex för humektanten, huvudsakligen bestående av en syntetisk kisel- dioxid innehållande upp till ca 1 vikt-% till denna bunden aluminumoxid.

2. Tandkräm enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att natriumfluoriden ger 50 - 100 ppm fluor.

3. Tandkräm enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a d av att den innehåller 0,5 #1 vikt-% díkalcinmfosfat.

4. Tandkräm enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a d av att den innehåller 0,1 - 0,3% pärl- skimrande flingor.