SE448677B - Tandkremspreparat - Google Patents

Description

20 25 30 448 677 innefattande en blandning av natriummonofluorofosfat och natriumfluorid och i vilket tandslipmedlet (polermed- let) utgöres av kalciumkarbonat enbart eller i blandning med ett ytterligare tandslipmedel, till exempel hydrati- serat eller vattenfritt dikalciumfosfat.

I var och en av de två ovan angivna patentskrifterna upp- visar blandningen av fluorhaltiga material sådana propor- tioner att 40 - 80 vikt-% av fluorhalten åstadkommes av natriumfluoriden. I den brittiska patentskriften l 435 624 anges i själva verket att låga mängder natriumfluorid bör undvikas, eftersom inaktivering medelst kalciumkarbonat sker upp till ett kritiskt värde. I motsats härtill före- ligger enligt föreliggande uppfinning natriumfluoriden såsom en separat beståndsdel skild från natriummono- fluorofosfatet och i en mängd motsvarande endast ca 30 - 35 vikt-% av tandkrämens fluorhalt.

Sökandens amerikanska patent 4 098 878 beskriver i exem- pel 6 och 7 tandvårdsmedel innehållande natriummonofluoro- fosfat och natriumfluorid och dikalciumfosfatdihydrat så- som slipmedel inkapslat i stearinsyra. Enligt förelig- gande uppfinning har konstaterats att dikalciumfosfat kan åstadkomma förbättrad tandhygien till och med när det inblandasnoggrant i tandkrämens bärare med de två fluorhaltiga föreningarna, och detta trots natriumfluo- rids oförenlighet med dikalciumfosfat.

Sökandens brittiska patent l 544 537 beskriver tandvårds- medel innehållande natriummonofluorofosfat och natrium- fluorid med aluminiumoxidtrihydrat som polermedel, upp- visande modifierad yta. Ett av de modifierande medlen kan utgöras av dikalciumfosfat. Det ytmodifierande medlet kan emellertid bara utgöra en ringa del av tandvårdsmedlet enligt denna brittiska patentskrift och icke en så stor 15 20 25 30 mängd som 20 - 75 vikt-%, som kännetecknar föreliggande uppfinning.

Sökandens amerikanska patent 4 152 419 beskriver ett tandvârdspreparat innehållande en blandning av natrium- monofluorofosfat och natriumfluorid och som olösligt po- lermedel natriummonofosfat. En smärre mängd dikalciumfos- fat (upp till ca 12 vikt-% av totala mängden polermate- rial) kan också föreligga. Resultaten vad gäller fluorid- kvarhållande uppnådda enligt denna amerikanska patent- skrift är synergistiska, långt från vad som kunnat förvän- tas av dikalciumfosfat, som varande separat förenligt med var och en av natriummonofluorofosfat och natriumfluorid.

Detta skiljer sig helt från föreliggande uppfinning, ef- tersom en förbättring av munhygien icke kunde förväntas vid användning av natriumfluorid som enda närvarande fluoridkomponent, på grund av dess oförenlighet eller oblandbarhet med dikalciumfosfat, Den amerikanska patentskriften 3 959 458 beskriver prepa- rat innehållande olika fosforhaltiga medel för att hindra tandstensbildning och natriummonofluorofosfat, som är förenliga med kosmetiska silikatfyllmedel, som exempelvis användes på framtänder. Dikalciumfosfat utgör ett av fle- ra möjliga slipmedel nämnda däri, Det anges att ett ytter- ligare material, som alstrar fluoridjoner i vatten, till exempel natriumfluorid, kan vara närvarande. Fluorid från natriumfluorid säges föreligga i en lägre mängd än ca 300 ppm fria fluoridjoner i syfte att undvika att prepa- ratet innefattande det fosforhaltiga tandstenshindrande medlet skadar silikatfyllningarna. I föreliggande uppfin- ning är mängden från natriumfluoriden erhâllen fluorid ca 300 - 580 ppm.

Den svenska patentskriften 376 169 beskriver ett tand- vårdsmedel innehållande kaloiummonofluorofosfat och di- LI! 10 15 20 25 30 *lïílïf QUÅIJTY 448 677 kalciumfosfat. Preparatet uppvisar 0,1 % fluor från kal- ciummonofluorofosfatet (1000 ppm) eller kan upp till hälf- ten av fluormängden (500 ppm) ersättas av natriumfluorid och/eller natriummonofluorofosfat. Det totala systemet med tre fluorhaltiga föreningar ger sålunda inte mer än 500 ppm fluor från natriumfluorid och natriummonofluoro- fosfat. Detta skiljer sig helt från tandkrämen enligt fö- religgande-uppfinning i vilken ett binärt fluorhaltigt system av natriummonofluorofosfat och natriumfluorid ger ca 1000 - 1670 ppm fluor.

Ytterligare exempel inom den tidigare tekniken på orala preparat innehållande natriummonofluorofosfat och nat- riumfluorid, men vilka skiljer sig avsevärt från förelig- gande uppfinning, finnes i Journal of the Society of sid. 3 - ll (1974), “The of the Monofluorophoshate and Fluoride Ions Cosmetic Chemistry, volym 5, Stability in Dentifrice Containing Calcium Carbonate" av Norén et al (dikalciumfosfat nämnes icke); Extrait de L'Information Dentaire, nr 25 (18 juni 1970), "Contribution A L'Etude de;LÉEficacitê de Dentifrices Fluores“ av Held et al (kalciumkarbonat och kiseldioxid som polermedel); New Zeanland Dental Journal, volym 70, sid. 95 - 108 (april 1974), "A Laboratory Evaluation of New Zealand Fluoride Toothspastes" av Pearce (joniserad fluorhalt sammanhängande med natriummonofluorofosfat- tandkrämer, ingen separat fluoridtillsats) samt i den amerikanska patentskriften 3 927 202, tyska utläggnings- skriften 19 65 046 samt den franska patentskriften 2 135 257, var och en beskrivande blandade fluorhaltiga föreningar utan angivande av dikalciumfosfat.

Föreliggande uppfinning avser ett tandkrämspreparat inne- fattande en dental bärare, ett i bäraren noggrant disper- gerat binärt fluoralstrande system innefattande natrium- 10 15 20 25 30 448 677 monofluorofosfatoch natriumfluorid samt ett dentalt för- dragbart, i vatten olösligt polermaterial, och känneteck- nas av att det binära fluoralstrande systemet ger 1000 - 1670 ppm fluor, varvid 30 - 35 vikt-% av fluoren i en mängd av ca 300 - 580 ppm erhålles från natriumfluoriden och att det innefattar 20 - 75 vikt-% dikalciumfosfat i direkt kontakt med det binära fluoralstrande systemets beståndsdelar.

En fördel med föreliggande uppfinning är att en tandkräm åstadkommas, som effektivt reducerar bildning av karies och tandemaljens löslighet i sur miljö.

En annan fördel med föreliggande uppfinning är att remine- ralisering av tandemaljen gynnas och en hög grad av fluo- rid-"upptagning" i tandemaljen uppnås. Andra fördelar med uppfinningen framgår av den efterföljande beskrivningen.

Natriummonofluorofosfatet användes i en mängd för att ge ca 700 - 1090 ppm fluor i tandkrämen, i vilken den totala fluormängden är ca 1000 - 1670 ppm, varvid ca 30 - 35 vikt-% av total fluorhalt alstras av natriumfluoriden (ca 300 - 580 ppm). Detta motsvarar ca 0,5 - 1,2 vikt-% natriummonofluorofosfat och ca 0,06 - 0,11 vikt-% natrium- fluorid. Företrädesvis innehåller tandkrämen ca 1000 - 1500 ppm, speciellt ca 950 - 1000 ppm, fluor erhållen från natriummonofluorofißfatet och ca 450 - 500 ppm fluor erhållen från natriumfluoriden.

Natriumfluorofosfat, Na2PO3F, kan i sin i handeln till- gängliga form uppvisa mycket varierande renhet. Det kan användas i vilken som helst lämplig renhetsgrad under förutsättning att föroreningarna inte menligt påverkar önskvärda egenskaper. Vanligen är renheten minst 80 %.

För bästa resultat bör den vara minst 85 %, och företrä- lO 15 20 25 30 448 677 desvis utgöras av minst 90 vikt-% natriummonofluorofosfat med resten huvudsakligen utgörande föroreningar eller biprodukter från framställningen, som till exempel nat- riumfluorid och vattenlösligt natriumfosfatsalt. Uttryckt på annat sätt bör det använda natriummonofluorofosfatet uppvisa en total fluoridhalt överstigande 12 %, företrä- desvis högre än 12,7 %, en halt av icke mer än 1,5 %, företrädesvis icke mer än l,2 % fri natriumfluorid och en natriummonofluorofosfathalt av minst l2 %, företrädes- vis minst 12,1 %, allt räknat som fluor.

Som ovan angivits föreligger natriumfluoriden som en separat fluorhaltig komponent skild från natriummono- fluorofosfatet. Omkring 300 - 580 ppm av tandkrämens fluormängd alstras av natriumfluoriden.

Tandkrämen innehåller ca 20 - 75 vikt-%, företrädesvis ca 40 - 55 vikt-%, av ett dentalt godtagbart, vattenolösligt polermaterial, som huvudsakligen består av dikalciumfos- fat. Dikalciumfosfatet kan användas i sin dihydratiserade eller vattenfria form eller som blandningar av dessa i vilka som helst lämpliga förhållanden. Det utgör lämpli- gen det enda polermedlet, men om så önskas kan smärre mängder (till exempel upp till ca 5 vikt-% av tandkrämen och upp till ca 12 vikt-% av totala mängden polermaterial) av andra dentalt godtagbara och vattenolösliga polerme- del, som icke väsentligt påverkar föreliggande preparats förmåga att gynna munhygien även ingå. Vanliga polermedel är aluminiumoxid, kiseldioxid, natriumaluminosilikat etc.

En mindre mängd hydratiserad aluminiumoxid (till exempel ca l %) hindrar eller till och med eliminerar vissa tand- krämers tendens att fasseparera eller "blöda" i tuberna.

Det binära fluorsystemet (natriummonofluorofosfat och natriumfluorid) och polermaterialet dispergeras noga i 10 20 25 30 448 677 den dentala bäraren och föreligger i direkt kontakt med varandra i denna bärare.

I tandkrämspreparatet bör mängden vätskor och fasta par- tiklar avpassas till varandra, så att de bildar en ur en förpackning uttryckbar krämig massa med önskvärd konsi- stens. Vätskorna i tandkrämen innefattar huvudsakligen vatten, glycerol, sorbitol, propylenglykol eller liknande, inkluderande lämpliga blandningar av dessa. Det är vanli- gen fördelaktigt att använda en blandning av både vat- ten och fuktbevarande medel eller bindemedel exempelvis sorbitol eller glycerol. Glycerol föredrages. Den totala vätskehalten utgör vanligen omkring 20 - 75 vikt-% av preparatets vikt. Det är också fördelaktigt att använda ett gelningsmedel i tandkrämerna såsom natur- eller syn- tetgummi och gummiliknande material, exempelvis irländsk mossa, gummidragant, natriumkarboximetylcellulosa, poly- vinylpyrrolidon och stärkelse. Ytterligare gelningsmedel inkluderar vattenlösliga hydrofila och kolloidala karb- oxivinylpolymerer, som till exempel de försålda under namnen CARBOPOL 934 och CARBOPOL 940, och syntetiska oorganiska silikatleror exempelvis sålda under benäm- ningen LAPONITE. Halten gelningsmedel utgör vanligen upp till ca 10 % och företrädesvis ca 0,5 - 5 vikt-% av tand- krämen.

Vilket som helst lämpligt ytaktivt eller detersivt mate- rial kan inkluderas i tandvârdspreparaten. Dylika fören- liga material är önskvärda för att förläna preparatet ytterligare detersiva, skumbildande och antibakteriella egenskaper beroende på den särskilda typen av ytaktivt material och de väljes selektivt på motsvarande sätt.

Dessa detergenter är vanligen vattenlösliga föreningar och kan vara anjonaktiva, non-joniska eller katjonaktiva till sin natur. Det är vanligen föredraget att använda vattenlösliga icke-tvåldetergenter eller syntetiska orga- 10 15 20 25 30 448 677 niska detergenter. Lämpliga detersiva material är kända och inkluderar exempelvis de vattenlösliga salterna av högre fettsyramonoglyceridmonosulfatdetergent (exempel- vis natriumkokosnötfettsyra-monoglyceridmonosulfat), högre alkylsulfat (till exempel natriumlaurylsulfat), f alkylarylsulfonat (såsom natriumdodecylbensensulfonat, högre fettsyraestrar av l,2-dihydroxipropansulfonat) och liknande.

Ytterligare exempel på ytaktiva medel inkluderar de huvud- sakligen mättade, högre alifatiska acylamiderna av lägre alifatiska aminokarboxylsyraföreningar, exempelvis de med 12 till 16 kolatomer i acylradikalen. Aminosyradelen är vanligen härledd från de lägre alifatiska mättade monoaminokarboxylsyrorna med ca 2 till 6 kolatomer, van- ligen monokarboxylsyraföreningarna. Lämpliga föreningar utgöres av fettsyraamiderna av glycin, sarkosin, alanin, 3-aminopropanoinsyra och valin uppvisande ca 12 till 16 kolatomer i acylgruppen. Det är emellertid föredraget att använda N-lauroyl-, N-myristoyl- och N-palmitoyl- sarkosidföreningarna för optimala resultat.

Amidföreningarna kan användas i form av den fria syran eller företrädesvis som dess vattenlösliga salter, till exempel alkalimtall-, ammonium-, amin- och alkylolamin- salter. Särskilda exempel på dessa är natrium- och ka- lium-N-lauroyl-, -N-myristoyl- och -N-palmitoyl-sarkosi- der, ammonium- och etanolamin-N-lauroylsarkosid, N- lauroylsarkosin och natrium-N-lauroylqlycid och -alanin.

För enkelhets skull avses i föreliggande beskrivning med uttrycken "aminokarboxylsyraföreningfi "sarkosid" och lik- nande sådana föreningar uppvisande en fri karboxylgrupp eller de vattenlösliga karboxylatsalterna. ¿ Dessa föreningar användes i ren eller huvudsakligen ren form. De bör vara så fria som möjligt från tvål eller 10 l5 20 25 30 448 677 liknande högre fettsyramaterial, som tenderar att reduce- ra föreningarnas aktivitet. I praktiken är mängden av dy- lika högre fettsyramaterial lägre än 15 vikt-% av amiden och otillräcklig för att menligt påverka den, och under- c stiger företrädesvis ca 10 6 av amiden.

Varjehanda ytterligare material kan införlivas med tand- krämerna enligt föreliggande uppfinning. Exempel på dessa är färgämnen eller vithetsmedel, konserveringsmedel, si- likoner, klorofyllföreningar och ammoniakhaltiga material såsom urea, diammoniumfosfat och blandningar därav. Dessa adjuvanter inblandas i föreliggande kompositioner i mäng- der, vilka inte menligt påverkar de önskvärda egenskaper- na och användes i lämpliga mängder beroende på den valda beredningsformen.

För vissa ändamål kan det vara önskvärt att inkludera antibakteriella medel i föreliggande preparat. Vanliga antibakteriella medel; vilka kan användas i mängder av ca 0,01 till ca 5 %, företrädesvis ca 0,05 till ca 1,0 %, beräknat på tandvårdspreparatets vikt, inkluderar: N1-4- (kiorobensyl) -N5- (2 ,4-ai1<10robensy1) -biguania ; p-klorofenylbiguanid; 4-klorobensyhydrylbiguanid; 4-klorobenshydrylguanylurea; N-3-lauroxipropyl-N5-p-klorobensylbiguanid; l,6-di-p-klorofenylbiguanidhexan; l-(lauryldimetylammonium)-8-(p-klorobensyldimetylammo- nium)-oktandiklorid; 5,6-dikloro-2-guanidinobensimidazol; Nl-p-klorofenyl-N5-laurylbiguanid; 5-amino~l,3~bis-(2-etylhexyl)-5-metylhexahydropyrimidin samt deras non-toxiska syraadditionssalter. 10 15 20 25 30 448 677 10 Vilka som helst lämpliga smaksättnings- eller sötnings- ämnen kan användas för att ge smak åt föreliggande prepa- rat. Exempel på lämpliga smaktillsatser inkluderar smak- sättande oljor till exempel olja av grön mynta, peppar- mynta, vintergröna, sassafras. kryddnejlika, malört, eukalyptus, mejram, kanel, citron och apelsin såväl som metylsalicylat. Lämpliga sötningsmedel inkluderar sukros, laktos, maltos, sorbitol, natriumcyklamat, natriumsacka- rindipeptider enligt den amerikanska patentskriften 3 939 261 och oxatiazinsalter enligt den amerikanska patentskriften 3 932 606. Lämpligt kan smak- och söt- ningsmedel tillsammans utgöra från ca 0,01 till 5 % eller mer av föreliggande preparat.

Tandkrämerna bör uppvisa ett praktiskt användbart pH. Ett pH-intervall från 5 till 9 är särskilt önskvärt. Hänvis- ningen till pH avser pH-värdet bestämt direkt på tandkrä- men. Om så önskas kan föreningar, som bensoesyra eller citronsyra, tillsättas i syfte att reglera pH-värdet till exempelvis 5,5 till 6,5.

Tandkrämen förpackas vanligen i en sammantryckbar tub, exempelvis framställd av ofodrad aluminium eller bly, eller i en tryckluftsfylld behållare.

Följande exempel illustrerar föreliggande uppfinning yt- terligare, men skall inte ses såsom begränsande uppfin- ningen. Preparaten beredes på vanligt sätt och samtliga mängder av de olika beståndsdelarna är beräknade på vikten såvida inte annat säges.

Exempel Följande tandkrämer framställes medelst sedvanlig teknik för beredning av tandkräm och värderas med avseende på verkan att främja tandhygien: v,\ '1 448 677 ll ow.o om.H Oo.ww Nw_o wN.mN om_o ON_o om.o Oo.NN Åwvm ow_o om.H @0_~m ~w.o wm_H~ ON.o O~_o oH.H oo~N~ ^wvn ow.o om_H oo~Nm @H.o @>_o «~.H~ Qm_o o~_o OH_H oo.~N Awvu oæ.o om.H oo.w« 0fl.Q @>.o «N.mN om.o QN~o om.o oo.NN Awvm ow.o om~H oo.Nm o~.- o~.o o~_o. oH_~ @o_- ^@v< wnšmxmäm ummfiflmfihnflmflfiflfluvmfl Åmmm Gouqmv wflxofiflflnfiñøfim ømummflvmnflæs. pwuwænfløpmwmøwsøfiofiwxfiw wfinoflflmšñfluumc ummmowouoflfimonoëñüflnumm cwuum> wummwowcwn umwmomouæmñøflupmømuwmu cflumxommëøflnuøc wmofiøfiflwoflæuwëflxonumxåflfluuøs Houwuæflm 10 15 20 25 448 677 12 Alla procenthalter avser viktprocent.

Tandkrämerna A (icke fluorhaltig placebotandkräm med hydratiserad aluminiumoxid); B (binärt fluoralstrande system med dikalciumfosfat enligt föreliggande uppfin- ning); C (binärt fluoralstrande system med hydratiserad aluminiumoxid) samt D (natriummonofluorofosfat med hydra- tiserad aluminiumoxid) undersökes med avseende på egen- skapen att kvarhålla lösligt fluor och löslig fluoridjon vid rumstemperatur, varvid följande resultat erhölls: Tabell I Lösligt fluor i ppm tand- begynnel- l 3 6 l 2 kräm sevärde månad månader månader år år A 0 0 0 0 0 0 B 1130 990 870 710 640 420 C 1210 1110 1040 960 900 800 D 890 820 740 650 630 450 Löslig fluoridjon i ppm A 0 0 0 0 0 0 B 220 200 160 160 160 180 C 250 180 190 24 22 300 D 50 40 100 110 70 120 Tandkrämerna B, C, D och E (natriummonofluorofosfat och dikalciumfosfat) genomgår emaljlöslighetsreduktion i syf- te att bestämma lösligheten för emalj bringad till kon- takt med en buffrad syra och var och en av tandkrämerna varvid följande resultat uppnåddes.

M 10 l5 20 ¶44s 671 13 Tabell II Tandkräm procentuell reduktion av emaljlöslighet 12,7 23,4 3,7 1,4 ÉIIIUOUU Tandkrämerna B, C och D jämföras med ett kontrollprov bestående av destillerat vatten för att bestämma re- mineraliseringen in vitr0 êv tandemalj, med följande resultat: Tabell III Komposition genomsnittlig procentuell remineralisering destillerat vatten -5,3 tandkräm B +l2,7 C “löfê D _ -23,7 Tandemaljens upptagning av fluqridjon för tandkrämerna A, B, C och D bestämmas, varvid följande resultat er- hålles för l0 tunna emaljskikt av framtänder från nöt- kreatur (varje skikts djup anges i millimikron inom parentes under siffrprna för fluoridupptagning): 448 677 4 l ^m.mmav ^m.wmav ^N~aNav ^o~woav ^æ.mwv ^æ~mmm ^m~mmv ^a.>mv ^o~aNv ^ß.mv vw am ow Nm oNa www mwm omm mßaa mmm ^m.vmav ^m.ßmav ^N~amav ^«.@oav ^m_ßwv ^N~oßv ^a_mmv ^w.mmV ^m.oNo ^w.mv æm mm Nw mm Nma mmm Nwm awm ßooa www ^o.mwav ^N.æNav ^w_aaaV ^o.mmo ^m.æ>o ^N.Nmv ^m~mwv ^ß.amv ^m_ßav ^m.mv mm ßv Nß mNa mmm mmw omm oawa mæoa Nam ^ß.m«av ^m~Nmav ^m.æaav ^w~woav ^m~mwv ^m_Nßv ^m~mmv ^a.wmo ^m.aNV ^m~mv ma ma wa ma ma mm ßm mm Nm mm ma m m M W m w M M w HG wxaxw Emm a mnaflmmummñflanoflam >H aawßmë 4 smnx lwmmfl 10 15 20 25 30 448 677 15 Det kan noteras att fluoridupptagningen för placebotand- krämen A beror på fluorid självständigt närvarande i tandemaljen.

Halter av lösligt fluor och lösliga fluoridjoner (ta- bell I) bestämmes medelst rutinmässig laboratorieteknik.

Beräkningarna av emaljlöslighet (tabell II) göres på pulveriserad emalj från utdragna tänder från människa med emaljen separerad från tandbenet. Tandkrämslösningar bringas till kontakt med den pulveriserade emaljen och efter torkning etsas emaljen med en buffrad syralösning.

Den procentuella minskningen i emaljlöslighet bestämmes genom jämförelse mellan mängden emalj, som löses efter behandlingen med de testade tandkrämerna och värdena för ett kontrollprov.

Remineralisering (tabell III) bestämmes för intakta oxel- tänder (frân lägen närmast ögontänderna) från människa.

Först demineraliseras en del av tanken med buffrad syra- gel. I syfte att bestämma den mängd mineral, som avlägs- nas frân en provtand, behandlas en del av den deminera- liserade ytan hos resterande tänder med en kontrollös- ning eller uppslamningar av de testade tandkrämerna.

Bestämning av fluoridupptagningen (tabell IV) göres på block av rengjorda framtänder från nötkreatur, vilka block sänkes ned i en syrabuffrad lösning innehållande hydroxiapatit och omröres i l timme vid 370 C med upp- slamningar av testtandkrämerna. Tandkrämerna avlägsnas därefter från de demineraliserade blocken uppvisande vi- ta fläckar, varefter blocken placeras i en metastabil lösning av simulerad saliv för att eliminera icke omsatt fluorid. Tio tunna emaljskikt avlägsnas från blocken av tandemalj från nötkreatur och varje nivås djup och fluo- ridhalt bestämmes. 10 44% 677 16 De i tabellerna I - IV givna resultaten visar att under det att tandkrämerna B, C och D effektivt kvarhåller önskvärda halter av lösligt fluor och lösliga fluoridjo- ner vid åldring (tabell I) så reducerar endast tandkrä- merna B och C tandemaljens löslighet vid jämförelse med tandkrämerna D och E (tabell II) och endast tandkräm B gynnar remineralisering vid jämförelse med tandkrämerna C och D (tabell III) samt tandkräm B är allmänt mer ef- fektiv att främja tandemaljens fluoridupptagning än tand- krämerna C och D, särskilt i de djupare skikten (skikt 3 - 10 i tabell IV). u

Claims (6)

448 677 P a t e n t k r a v

1. Tandkrämspreparat innefattande en dental bärare, ett i bäraren noggrant dispergerat, binärt fluoralstrande sys- tem innefattande natriummonofluorfosfat och natriumfluorid samt ett dentalt fördragbart, i vatten olösligt polermate- rial, k ä n n e t e c k n a t av att det binära fluor- alstrande systemet ger 1000 - 1670 ppm fluor, varvid 30 - 35 vikt-% av fluoren i en mängd av 300 - 580 ppm er- hålles från natriumfluoriden och att det innefattar 20 - 75 vikt-% dikalciumfosfat i direktkontakt med det binära fluor- alstrande systemets beståndsdelar.

2. Tandkrämspreparat enligt krav 1, k ä n n e t e c k - n a t av att 1000 - 1500 ppm fluor alstras av det binära fluoralstrande systemet.

3. Tandkrämspreparat enligt krav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att 900 ~ 1000 ppm fluor alstras av natriummonofluorfosfatet och 450 - 500 ppm av natrium- fluoriden.

4. Tandkrämspreparat enligt något av kraven 1 - 3, k ä n - n e t e-c k n a t av att det innefattar ca. 40 - 55 % di- kalciumfosfat.

5. Tandkrämspreparat enligt något av kraven 1 - 4, k ä n - n e t e c k n a t av att dikalciumfosfat utgör det enda närvarande polermedlet.

6. Tandkrämspreparat enligt något av föregående krav, k ä n n-e t e c k n a t av att det omfattar ca. 0,76 vikt-% natriummonofluorfosfat, ca. 0,1 vikt-% natriumfluorid och ca. 48 vikt-% dikalciumfosfatdihydrat.