SE446888B - Sett att framstella lignocellulosamaterial med forbettrad styrka, avvattningsformaga och malbarhet - Google Patents

Description

446 10 15 20 25 30 35 888 2 Dessa malningseffekter medför i det våta till- ståndet att fiberns dragstyrka ökar medan elasti- citetsmodulen minskar. Malda torkade fibrer uppvisar högre värden för både dragstyrka och elasticitets- modul än omalda fibrer.

Papperets egenskaper förändras kraftigast i mal- ningens initialskede. Vanligen erhålls ökningar i densitet, brottöjning och samtliga styrkeegenskaper utom rivstyrka, medan opacitet, luftpermeabilitet och dimensionshygrostabilitet sjunker.

En analys av orsak och verkan för malningens in- verkan på det färdiga arket försvåras av den bris- tande insikten i hur pappers egenskaper uppkommer.

Allmänt kan sägas att bildat finmaterial och mjuk- 'göringen (som innebär ökad svällning) av fibern har stor betydelse.

Cellulosafiberns svällning kan betraktas med ett synsätt hämtat från den fysikaliska kemin för geler.

Härav framgår hur olika parametrar, såsom pH-värde, temperatur, salthalt etc, påverkar fiberns sväll- ningstillstånd liksom finfiberfraktionens svällnings- nivå.

Det traditionella sättet att öka effektiviteten vid malningsoperationen är att modifiera malorganets konstruktion och cellulosamaterialets koncentration i malapparaten. Vidare har även ändringar av tempera- tur och pH-värde samt tillsats av olika kemikalier prövats för att åstadkomma en önskad effektivitets- ökning vid malningen i samband med papperstillverk- ningsprocessen.

Några entydiga resultat av en mekanisk modifiering av malorganet har inte kunnat erhållas. En utveckling mot bättre styrkeegenskaper hos malda lignocellulosa- material efter behandling i nu använda malutrust- ningar kan emellertid skönjas. Vad gäller ändringen 10 15 20 25 30 35 446 888 3 av de kemiska betingelserna vid malningsoperationen har inte heller nâgra större effekter iakttagits jämfört med vad som erhålles vid traditionell papperstillverkning. Ändamålet med föreliggande uppfinning är således att åstadkomma ett sätt att framställa lignocellulosa- material med förbättrad styrka, avvattningsförmåga och malbarhet, varvid hydroxylgrupper i otorkat ligno- cellulosamaterial bringas att reagera med di- eller polyfunktionella föreningar i en mängd av högst 10% beräknat på det behandlade materialets torra vikt, vid en temperatur av 40-l40°C under bildning av joni- serade eller joniserbara grupper, vilka di- eller polyfunktionella föreningar omfattar a) föreningar som bildar anjoniska grupper, vilka föreningar har svavel eller fosfor som centralatom och ger upphov till joniserbara grupper innehållande S-OH resp P-OH, b) organiska di- eller polyfunktionella karboxylsyror eller halogenerade monokarboxylsyror, vilka bildar anjoniska grupper i materialet eller c) föreningar som bildar katjoniska grupper, vilka föreningar utgöres av primära, sekundära eller tertiära aminer eller kvaternära ammoniumderivat och binds till materialet med hjälp av epoxider, klorhydriner eller alkylhalo- gener. V Den grundläggande tanken vid uppfinningen är att in- föra joniserade eller joniserbara grupperi cellulosans gelstruktur, innan cellulosamassan genungått sin första torkcykel före dess införande i papperstillverkmügspxxæssen.

Man kan på goda grunder antaga att under malningsope- rationen försvinner redan svällda områden i cellulosans gelstruktur genom den mekaniska påverkan. Orsaken till det- ta är att nämnda områden komprimeras så hårt under den me- kaniska bearbetningen att cellulosakedjorna närmar sig var- andra, varigenom vätebindningar kan bildas mellan dessa.

Denna effekt motverkar i viss grad den svällningseffekt man avser uppnå genom malningsbehandlingen. Detta fenomen, dvs utbildandet av "irreversibla" vätebindningar, uppträder 446 888 10 15 20 25 30 35 4 även då massan genomgår en torkcykel. Resultatet leder b1.a till att en större mekanisk bearbetning krävs för att uppnå motsvarande styrka som hos en icke torkad massa -'(s k pnnpmassa) .

Genom att vid massatillverkningen införa joniserade eller joniserbara grupper i cellulosan kommer sannolikheten för bildningen av vätebindningar att minska genom att denna bildning störs av de joniserade eller joniserbara grupperna De joniserade eller joniserbara grupperna införes i lignocellulosamaterialet genom att detta behandlas med kemiska föreningar som efter reaktion med tillgäng- liga hydroxylgrupper hos lignocellulosan uppvisar per- manent joniserade eller joniserbara grupper inom det pH-område som är vanligt vid papperstillverkning. Med hydroxylgrupper avses här alla typer av alkohol- eller fenolgrupper som kan förekomma i lignocellulosamaterial. fixempel på sådana reaktioner är partiell förestring av lignocellulosamaterialens tillgängliga hydroxylgrup- per med organiska eller oorganiska syror eller derivat av syror innehållande två eller flera syrafunktioner, där åtminstone en av syrafunktionerna föreligger i oför- estrad form efter reaktionens fullbordan. Dessa reak- tioner kan exempelvis utföras analogt med kända metoder för sulfatering resp fosfatering av polysackarider (se carbohyarate Research g, 219-228 (1972), me Stärke gå, 73-79 (1971), US PS 4 093 798 och 4 086 419).

Reaktionerna sker i vattenfas _vid förhöjd tempera- tur.

Detta innebär exempelvis att starka oorganiska syror såsom svavelsyra, fosforsyra, polyfosforsyror eller derivat av dessa med fördel kan användas, medan däremot exempelvis salpetersyra innehållande endast en förestringsbar syrafunktion ej faller inom ramen för föreliggande uppfinning. På analogt sätt förhåller det sig med organiska karboxylsyror. Monoförestring med exempelvis dikarboxylsyror ger de för uppfinningen nöd- vändiga joniserbara grupperna, medan monokarboxylsyror leder till neutrala derivat. I 10 15 20 25 30 35 446 888 5 Beträffande karboxylsyraderivat är anhydrider och speciellt cykliska anhydrider användbara vid framställ- ning av lignocellulosamaterial enligt uppfinningen.

Anhydridgruppen kan i detta sammanhang betraktas som ett reaktivt derivat av en dikarboxylsyra.

Reaktioner med kemikalier innehållande två eller flera olika typer av funktionella grupper är även möj- liga. Här kan den ena funktionella gruppen företrädesvis reagera med lignocellulosahydroxylgrupper medan den eller de andra bildar de joniserade eller joniserbara grupperna. Så kan exempelvis alkylhalogenderivat vid högt pH reagera med hydroxylgrupper under eterbildning (Williamson's etersyntes). Med denna syntesmetod kan t ex karboximetylgrupper införas i lignocellulosa- material genom reaktion med monoklorättiksyra.

Vid sättet enligt uppfinningen är både anjoniska grupper av såväl starka som svaga oorganiska och orga- niska syror och katjoniska grupper effektiva.

De kemiska föreningar som kan användas vid sättet enligt föreliggande uppfinning kan beskrivas som di- eller polyfunktionella derivat, i vilka åtminstone en funktionell grupp kan reagera med hydroxylgrupper i lignocellulosamaterialet och den eller de andra kan joniseras inom det pH-område som är vanligt vid pap- perstillverkning.

Exempel på kemiska föreningar innehållande funk- tionella grupper som på kända sätt i olika kemiska mil- jöer kan medverka till kemisk reaktion med hydroxyl- grupper är: karboxylsyror, karboxylsyrahalogenider, karboxylsyraestrar, karboxylsyraanhydrider, karbamoyl- klorider; kemiska svavelföreningar innehållande en eller flera av grupperna S-X eller S0_Ml+, där X = OH, F, Cl, Br eller NH2 och M1 = alkalimetall eller NH4; kemiska fosforföreningar innehållande en eller flera av grupperna P - Y eller PO-M2+, där Y = OH, Cl eller NH2 och M2 = M1; svaveltrioxid, fosforpentoxid, alkyl- halogenderivat, epoxidinnehållande föreningar, aldehyder, ketoner'etc. un. ._ M-.fl-an-»øm “446 888 10 15 20 25 30 35 6 Exempel på funktionella grupper som är anjoniska eller katjoniska i sin karaktär inom det pH-omrâde som är vanligt vid pappersframställning är: _ karboxylgrupper, grupper med svavel eller fosfor som centralatomer innehållande S-OH resp P-OH, primära, sekundära eller tertiära aminer, kvaternära ammonium- derivat etc.

Sålunda kan anjoniska grupper från oorganiska syror införas genom att låta det impregnerade lignocellulosa- materialet vid förhöjd temperatur reagera med svavelsyra, fosforsyra, polyfosforsyror eller salter eller andra derivat därav som leder till reaktion med lignocellulosa- materialets hydroxylgrupper. Beträffande vissa föreningar särskilt ammoniumsalt av fosforsyra, svavelsyra, sulf- aminsyra, amidofosforsyror samt amidopolyfosforsyron kan för uppnående av partiell förestring medverkan av en bas, företrädesvis urea, som vid upphettning avger ammoniak, vara att föredraga. Även om förestringsreaktioner ofta förlöper bäst i frånvaro av vatten kan fosfor- resp svavelsyraestrar av lignocellulosamaterial även bildas (Se US PS 4 086 419 samt svensk utläggningsskrift 7404080-9.) Anjoniska grupper från organiska syror kan införas i vattenhaltig miljö. t ex genom att låta di- eller polykarboxylsyror under sur katalys monoförestras med hydroxylgrupper i ligno- cellulosamaterialet. Motsvarande anhydrider eller syra- klorider är även användbara. Enligt ett annat förfarande kan lignocellulosamaterialet vid förhöjt pH reagera med en haloalkylsyra,t ex monoklorättiksyralenligt prin- cipen för framställning av karboximetylcellulosa.

Katjoniska grupper kan införas t ex genom att låta lignocellulosamaterialet reagera med epoxider, klor- hydriner eller kloralkylderivat innehållande katjoniska eller i det aktuella pH-området katjoniserbara grupper, exempelvis glycidyltrimetylammoniumklorid (G-MAC).

Reaktionerna försiggâr vid de temperaturer som vanligen används vid blekning, lagring och torkning av cellulosamaterial, nämligen då cellulosa- 10 15 20 25 30 35 '~ 446 888 7 materialet antager temperaturer inom området 40-l40°C.

Högre temperaturer bör undvikas då effekten i sådana fall kan utebli eller egenskaperna t o m kan försämras.

Det otorkade lignocellulosamaterialet blandas med en vattenlösning av de kemikalier som skall an- vändas för behandlingen.. Uppvännning sker där- efter t ex genom vanliga torkningsförfaranden, såsom under användning av en spray- eller flingtork. Värme kan även tillföras genom strålning eller konvektion (t ex fläkttorkför massa) eller via upphettade ytor, på vilka tryck eventuellt anbringats (t ex cylinder- tork för massa). Om reaktionen i ett bleknings- sker i suspen- sion, t ex eller lagringstorn för massa, sker lämpligen uppvärmningen medelst direkt ånga eller varmvatten.

Mycket små mängder av den aktiva komponenten är nödvändiga för att uppnå de önskade effekterna. Några få procent, beräknat på lignocellulosamaterialets vikt, är i allmänhet tillräckligt och upp till ca lO % kan användas. Kemikalierna tillföres lämpligen i form av vattenlösningar.

Ett alternativt sätt att ge lignocellulosamaterial de önskade egenskaperna är att i obehandlat sådant material inblanda ett på ovan beskrivet sätt behand- lat material i lämpliga proportioner, varvid hela materialblandningen får de önskade egenskaperna.

Nedan ges exempel pâ utföringsformer av förelig- gande uppfinning i form av utföringsexempel, vilka på intet sätt skall betraktas som begränsningar av upp- finningen. I EXEMPEL De i exemplen redovisade provningarna har utförts enligt SCAN-Testmetoderna, utgivna och rekommenderade av Centrallaboratorierna för Massa-, Pappers-, och Trämasseindustrierna i Danmark, Finland, Norge och Sverige: Följande SCAN-metoder har använts: 10 15 20 25 30 35 446 888 8 SCAN:C 19 Avvattningsmotstånd hos massa enligt Schopper-Rieglermetoden.

SCAN:C 24_ Malning av massa i PFI-kvarn.

SCAN:C 25 Laboratoriemalning Valleyholländare.

SCAN:C 26 Tillverkning av laboratorieark för fysikalisk provning.

SCAN:C 27R Ljusspridningskoefficient.

SCAN:C 28 Bestämning av de fysikaliska egen- skaperna hos laboratorieark.

SCAN:P 24 Sprängstyrka SCAN:P ll Rivstyrka hos papper och papp.

SCAN:P 16' Dragstyrka och töjning.

EXÉIí/IPEL l En vattenfri reaktionsprodukt nellan ammoniak och fosforpentoxid (framställd genom bränning av ele- mentär fosfor med torr luft för erhållande av väsent- ligen gasformig fosforpentoxid, som omedelbart bringats att reagera med gasformig ammoniak i över- skott i förhållande till den mängd, som reagerar med fosforpentoxid, och separation av reaktionsprodukten i form av en vit finfördelad produkt) löstes i vatten, varefter pH inställdes på 5,5 med ammoniumhydroxid och totalvolymen justerades så att halten total fast substans var 10; Sresp 0,5 %. Otorkade oblekta barr- sulfatmassor med ett ursprungligt vatteninnehâll av 70 % indränktes med överskott av ovannämnda lösningar i nâgra minuter varefter överskottsvätskan pressades av tills ca 50 % torrhalt uppnåddes.

Efter lufttorkning i rumstemperatur värmebehand- lades massorna i torkskåp vid l20°C i 10 minuter. Mal- ning av massorna utfördes sedan i en Valley-holländare.

Som referens användes oimpregnerat prov från den ursprung- liga oblekta barrsulfatmassan, som i övrigt genomgått samma behandling som ovan.

Följande jämförande värden mellan prov och referens erhölls: 446 883 9 Dragindex, (Nm/9) É Malningstid (minuter) 0 15 30 Referensprov _ 18 62 91 Prov behandlat med 10-procentig kemíka1íelösningP23 74 99 " “ 5-protentig " " 22 83 102 " " 0,5- procenug " " " 15 se wo Som framgår ger de behandlade massorna ett högre drag- index vid EEMPEL 2 Förfarandet i Exempel l upprepades men värme- samma malenergi. behandlingen utelämnades helt.

Resultat: Inga signifikanta skillnader i dragindex nællan behandlat prov och referens kunde uppmätas.

EXEMPEL 3 Förfarandet i Exempel 1 upprepades (med en halt total fast substans av 10 %) men värmebehandlingen ändrades till 1so°c i 1o minuter.

Resultat: Dragstyrkan hos de behandlade arken var mycket låg i jämförelse med referensprovet.

EXEMPEL 4 Förfarandet i Exempel 1 upprepades med skillna- den att en 10-procentig natriumtripolyfosfatlösning användes som impregneringsmedel samt att värmebe- handlingen skedde vid l00°C i 15 minuter.

Följande resultat erhölls: Dragindex (Nm/g) rmningstid (minuter) 0 15 40 Referensprov ' 22 - 75 99 Prov behandlat med natriumtripolyfosfat 27 81 107 EXEMPEL 5 Förfarandet i exempel l upprepades med skillnaden att en 5-procentig lösning av diamoniumfosfat använ- des som impregneringsmedel. 446 888 10 Följande resultat erhölls: Dragindex (Nm/g) Maïningstíd (minuter) ' ' o 15 30 Referensprov 19 63 92 Prov behandlat med díammoníumfosfat 19 77 99 pEfEPEL 6 Förfarandet i exempel 1 upprepades med skillnaden att en lösning, som är 5-procentig med avseende på en blandning av lika delar ammoniumsulfamat och urea användes som impregneringsmedel.

Följande resultat erhölls: Dragindex (Nm/g) lMa1níngstid (minuter) 0 15 30 Referensprov ._ 16 63 92 Prov behandlat med ammoniumsulfamat/hrea 19 70 93 Exsnenn 7 I 50 liter 0,5-procentig natriumhydroxidlösning uppslammades oblekt otorkad barrsulfatmassa till en mängd motsvarande 2 kg torrtänkt. Glycidyltrimetyl- ammoniumklorid (G-MAC) i mängder motsvarande 0,5, 1,0 resp 2 % med avseende på massavikten tillsattes vid separata försök, varefter blandningarna fick reagera vid 45°C i tjugo timmar under lätt omröring.

Efter neutralisation av massasuspensionen med efterföljande tvättning av massan jämfördes drag- indexets beroende av malningstiden med motsvarande data för ett referensprov, som utom vad beträffar tillsatsen av G-MAC behandlats på samma sätt. ll 446 888 Dragindex (Nm/g) Malníngstid (minuter) 0 15 35 Referensprdv 21 65 84 Prov behandlat med 0,52 G-MAC 22 69 104 Prov behandlat med 1,01 G-MAC 25 75 97 Prov behandlat med 2,0% G-NAC 23 71 108 EXEMPEL 8 Till en 2-procentig uppslamning av oblekt otorkad barrsulfatmassa sattes i separata försök monoklor- ättikssyra i proportionerna 0,5, 1,5 resp 3,0 % räknat på torr massa. Efter justering av pH till 12,0 fick blandningen reagera i 20 timmar vid 50°C under lätt omröring.

Efter neutralisation av massasuspensionen med efter- följande tvättning av massan jämfördes förhållandet mellan malning och dragindex med motsvarande förhål- lande för ett referensprov.

Dragindex (Nm/9) Malningstid (minuter) 0 15 30 Referensprov . - 24 63 90 Prov behandlat med O,5% monokïorättíkssyra 24 67 93 Prov behandlat med 1,52 monokïorättikssyra 23 66 91 Prov behandlat med 3,01 monoklorättíkssyra 31 78 91 446 888 10 15 20 25 30 12 EXEMPEL 9 En«otorkad blekt barrsulfatmassa impregnerades genon sprayning av massabanan mellan press och grovrivare med en 50-procentig lösning av samma NH3-P2O5-kondensat som beskrivs i Exempel l och torkades därefter på konventionellt sätt i en trestegs-flingtork. Massa- banan höll före sprayningen en torrhalt av ca 50 % och kemikalien satsades i en mängd som motsvarade 2 % räknat på torr massa.

Den torkade massan maldes därefter i en PFI-kvarn varvid i nedanstående tabell angivna egenskaper erhölls.

I tabellen visas även en jämförelse med ett referens- prov som utom beträffande kemikalietillsatsen behand- lats på samma sätt.

Referensprov Behandlat prov Malvarv 6800 4000 Avvattning, °sn 33 23 Dragindex, Nm/g 85 85 Sprängindex, kPa m2/g 6,5 6,9 Rivíndex, mN m2/g 10,7 10,8 Ljusspriafnkoeff. , mz/kg 17 ,o 17 .9 _Resultaten visar att malenergiâtgângen till samma styrka för det behandlade provet var betydligt lägre och arket var mera lättavvattnat än referensprovet.

Vid analys av det behandlade provet befanns den väl tvättade massan innehålla 0,022 % fosfor.

EXEMPEL lO Papper tillverkades i fullskala av massa enligt Exempel 9. Massan upplöstes i en pulper och maldes i en maskinkvarn (skiv) vid 3 olika ampereinställningar.

Ett referensprov utan kemikalietillsats genomgick samma behandling. Följande värden på dragindex erhölls. 13 446 888 Dragindex (V51 5 X tvärë ánqs ) (Nm/9) šAmpereinställning Referensprov Behandlat prov s É 1oA(umga¶neffimt) 15,5 29,5 § 15A 33,5 42,0 ' zon 38,5 53,5 Resultatet visar att betydligt lägre malenergi 10 behövs för att man skall erhålla ett visst dragindex om behandlad massa används i stället för obehandlad.

EXEMPEL ll Förfarandet i Exempel 9 upprepades men 10 % av 15 NH3-P205-kondensatet räknat på torr massa sprayades över massabanan.

Följande resultat erhölls vid malning med Valley- kvarnen, dels av intakt massa innehållande överskott av vattenlösliga oreagerade kemikalier, dels av massa 20 som noga lakats ren från vattenlösliga kemikalierester.

Uppmätt fosforhalt i den lakade massan var 0,33 %.

Dragindex (Nm/g) Maïningstid (minuter) 0 7,5 15 Referenspruv 13 49 68 Behandlat olakat prov 22 65 84 : sehana1at Iaka: prov 27 70 99 § l 30 Exemplet visar att endast de på cellulosan kemiskt bundna resterna av den tillsatta kemikalien har positiv effekt på sambandet malning-styrka.

EXEMPEL 12 Förfarandet i Exempel ll upprepades med otorkad blekt björk- 35 sulfatmassa i stället för barrmassa. fosforhalt efter behandlingen var 0,35 %.

Följande resultat erhölls: Den lakade massans “446_ 888 14 Dragindex (Nm/g) Malníngstid (minuter) 0 10 I 20 Referensprov _ 18 41 64 Behandlat olakat prov 26 52 73 _Behand1at lakat prov - 22 54 70 10 Exemplet visar att även lövvedsmassa (med relativt korta fibrer) i modifierat tillstånd uppvisar högre styr- ka vid samma malenergi jämfört med obehandlad referens.

EXEMPEL 13 Massa enligt Exempel 9, benämnd A samt referens- 15 massa, benämnd B, maldes var för sig i Valley-kvarn i 20 min och ark tillverkades. Dessutom tillverkades ark av följande blandningar: l) 1 del A + 3 delar B 2) 2 delar A + 2 delar B 29 3) 3 delar A + 1 del B En blandning av massa enligt Exempel 9 och referens- massa i förhållandet l:l, benämnd C, maldes i 20 min och ark tillverkades. .

Följande värden på drag- och rivindex erhölls: 25 A B C l 2 3 Dragíngexlqm/g 81,5 74,5 88,0 77,0 85,0 86,0 Rívífidexmnß/guns 14,3 12,9 13,9 13,4 12,7 30 Exemplet visar, att förhöjda styrkevärden erhålbs vid viss malenergi även om endast en mindre del av massan behandlats med kemikalier. Denna effekt uppnås oavsett om den behandlade och den obehandlade massan blandats 35 före malningen eller om massorna malts var för sig och därefter blandats. 10 446 888 15 Av exemplen 1-13 framgår det att behandlingen av fibermaterial redan vid massatillverkningen med ovan angivna kemikalier gör materialet mer lättmalt. Resulta- ten visar att vid samma energiinsats, mätt som ampere, antal varv eller tid, erhålles en högre styrka hos ark innehållande den behandlade massan jämfört med obehand- lat material. Omvänt krävs det en lägre energiinsats vid det behandlade materialet för att uppnå samma styrka som vid ett obehandlat material. Vidare erhålles vid samma avvattningsmotstånd, mätt som OSR, en högre styrka vid den behandlade massan. Detta innebär att vid samma energiinsats erhålles en förbättrad avvattning vid arkets konsolidering, vilket i sin tur innebär att has- tigheten på pappersmaskinen kan ökas.

Claims (3)

* 445 sas 10 20 25 3o_ 35 16 PATENTKRAV

1. Sätt att framställa lignocellulosamaterial med förbättrad styrka, avvattningsförmága och malbar- het, k ä n n e t e c k n a t av att hydroxylgrupper i otorkat lignocellulosamaterial bringas att reagera med di- eller polyfunktionella föreningar i en mängd av högst lO% beräknat på det behandlade materialets torra vikt, vid en temperatur av 40-l40°C under bildning av joniserade eller joniserbara grupper, vilka di- eller polyfunktionella föreningar omfattar a) föreningar som bildar anjoniska grupper, vilka föreningar har svavel-eller fosfor som centralatom och ger upphov till joniserbara grupper innehållande S-OH resp P-OH, b) organiska di- eller polyfunktionella karboxylsyror eller halogenerade monokarboxylsyror, vilka bildar anjoniska grupper i materialet eller c) föreningar som bildar katjoniska grupper, vilka föreningar utgöres av primära, sekundära eller tertiära aminer eller kvaternära ammoniumderivat och binds till materialet med hjälp av epoxider, klorhydriner eller alkylhaloge- ner.

2. Sätt enligt kravet l, k ä n n e t e c k - n a t av att lignocellulosamateralets hydroxylgrupper omsättes med ett derivat av en oorganisk syra under bildning av anjoniska grupper i materialet, vilket derivat är ett derivat av en svavelförening innehållan- de en eller flera av grupperna S-X eller SO-Ml+, där X = OH, F, Cl, Br eller NH2 och M1 = alkalimetall eller NH4, av en fosforförening innehållande en eller flera av grupperna P - Y eller PO_M2+, där Y = OH, Cl eller NH2 och M2 = M1, eller vilket derivat är ett ammoniumsalt av sulfaminsyra, svavelsyra, fosfor- syra, amidofosforsyra, polyfosforsyror och/eller amido- polyfosforsyror samt en bas, företrädesvis urea, som vid upphettning avger ammoniak, eller omsättes med svaveltrioxid eller fosforpentoxid. 446 888 17

3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att det behandlade lignocellulosa- materialet uppblandas med en del av ett ej behandlat lignocellulosamaterial. 4