SE445551B - Forfarande for framstellning av aromatiska aminoazoforeningar - Google Patents

Description

7801601-1 2 särskilt framställning av p-aminoazobensen. Härvid sättes nitrit vid en temperatur mellan O och 50°C till ett reaktionsmedium bestående av anilin, anilinhydroklorid och vatten i sådana proportioner, att det föreligger en mol nitrit per 2,5-12 mol anilin och 1,03-2,5 syraekvi- valenter. I ett andra steg, som genomföres vid en temperatur mellan 40 och 7500, omlagras diazoaminobensenen till aminoazobensen. Omlag- ringsreaktionen genomföres företrädesvis i närvaro av en Lewis-syra.

Lewis-syran accelererar omlagringsreaktionen. Detta förfarande, som kräver två steg genomförda vid olika temperaturer, gör det möjligt att erhålla p-aminoazobensen i ett utbyte av storleksordningen 90%, varvid reaktionstiden vanligen är en eller flera timmar. Vid detta förfarande medför användningen av aluminiumklorid avsevärda tekniska problem, och omvandlingen aviriazenen sker icke kvantitativt. Efter avslutad reaktion erhåller man sålunda en aminoazobensen innehållande en liten mängd triazen. Detta mzdför en utbytesförlust, och dessutom mäste man rena p-aminoazobensenen, vilket är en allvarlig nackdel.

Enligt andra metoder har man försökt att först framställa diazoniumsaltet eller triazenen och att sedan omvandla dessa i ett enda steg till en aromatisk aminoazoförening. K.H. Meyer [°Berichte su, 2 265-2 272 (192i);7 har sainnde beskrivit mögngneten ett frem- ställa p-aminoazobensen utgående från bensendiazoniumhalogenid och anilinhydroklorid genom tillsättning av ättiksyra till en koncentrerad vattenlösning av natriumformiat. De erhållna utbytena är emellertid låga.

Det har även visats, att man direkt kan framställa p-ami- noazobensen utgående från bensendiazoniumklorid och anilin, om man omsätter anilinhydroklorid med diazoniumklorid i ett vattenhaltigt medium innehållande fri väteklorid. Detta är emellertid en ytterst långsam reaktion, som genomföras i homogent medium och ger mycket deiig: utbyte. [av Kida - Journal ef organic Chemistry, 2, 198-207 (l937)_7- videre ner ceiaemitn [zeiceenrift für pnyeikaiieene Chemie, llO, 251-265 (l924)_7 föreslagit omvandling av triazeh till p-aminoazobensen i ett medium huvudsakligen bestående av anilin och innehållande små mängder anilinhydroklirid och eventuellt små mängder vatten. Det har visats, att närvarozw vatten minskar omlagringsreak- tionens hastighet; Av ovanstående litteraturundersökning framgår, att det är omlagringsreaktionen som är den långsamma och ofullständiga reak- tionen av de tre reaktionerna diazotering- k0PP1iná Och Omlaßriflå- Man 7801601-1 3 har emellertid försökt att aktivera omlagringsreaktionen, antingen genom tillsättning av katalysatorer (förfarandet enligt den franska patentskriften 1 192 374), eller genom genomförande av reaktionen i närvaro av mycket noggrant bestämda mängder av en alifatisk alkohol innehållande högst tre kolatomer (förfarandet enligt den amerikanska patentskriften 2 538 431). Dessa metoder har emellertid icke gjort det möjligt att uppnå en snabb och fullständig omvandling av en aromatisk diazoaminoförening till en aromatisk aminoazoförening i kvantitativa utbyten.

I den franska patentskriften 2 306 977 beskrives ett förfaran- de för framställning av aromatiska aminoazoföreningar, varvid man i en rörformig reaktor blandar en första ström av reaktionskompo- nenter, innehållande stort överskott av aromatisk amin, en mineral- syra i överskottsmängd i förhållande till den stökiometriska mängden samt vatten, med en andra ström bestående av en vattenlösning av alkalimetallnitrit. Den aromatiska aminoazoföreningen erhålles här- vid i goda utbyten, och reaktionen är snabb.' Bildning av stökio- metriska mängder oorganiska derivat medför emellertid vanligen att mediet blir heterogent. Denna heterogenitet hos mediet kan minska mellanprodukternas omvandlingsgrad. För att minska föroreningen är det dessutom nödvändigt att avskilja och behandla dessa oorga- niska derivat.

Man har nu enligt föreliggande uppfinning funnit ett förfa- rande för framställning av aromatiska aminoazoföreningar genom di- azotering av en aromatisk amin med hjälp av nitrösa gaser, koppling av det bildade diazoniumsaltet med aromatisk amin och omlagring av den härvid bildade diazoaminoföreningen, vilket förfarande gör det möjligt att i ett enda steg utan tillsättning av katalysator genom- föra samtliga reaktioner med hög hastighet. Härvid omvandlas den aromatiska diazoaminoföreningen fullständigt och i kvantitativa utbyten till den aromatiska aminoazoföreningen.

Uppfinningen avser sålunda ett förfarande för framställning av en aromatisk aminoazoförening med formeln <>>~ R R 7801601-1 4 där R betecknar en väteatom, en halogenatom eller en alkylgrupp in- nehållande 1-4 kolatomer, och detta förfarande kännetecknas av att nitrösa gaser bestående av NO + N02 eller NO + N203, där molförhâl- landet mellan NO och den andra gaskomponenten är mellan 1 och 200, införes i ett medium bestående av en aromatisk amin med formeln där R har den ovan angivna betydelsen, ett salt av den aromatiska aminen, vilket salt är hydrokloriden, hydrobromiden, fosfatet, nit- ratet eller ett salt med en organisk syra, och vatten; varvid de olika koncentrationerna i viktprocent av dessa tre beståndsdelar (koncentrationerna betecknas a för den aromatiska aminen, B för sal- tet av den aromatiska aminen och Y för vattnet) i reaktionsmediet är sådana, att följande villkor är uppfyllda i varje ögonblick av reaktionen: 10 < o < 70 13 < B 5 < Y a + B + Y = 100.

Det medium i vilket reaktionen genomföras består vanligen av en enda vätskefas,vilken har organisk natur och huvudsakligen be- står av den aromatiska aminen, ett salt av den aromatiska aminen och vatten. Reaktionsmediet är icke nödvändigtvis ett rent vätskemedium, utan det kan eventuellt innehålla en dispergerad fast fas bestående av saltet av den aromatiska aminen.

Förfarandet enligt uppfinningen kommer nedan att beskrivas mera i detalj vad beträffar framställning av p-aminoazobensen utgående från anilin eller någon av dess mellanprodukter. Enligt uppfinningen kan man sålunda framställa p-aminoazobensen genom diazotering av ani- lin, koppling.av det bildade diazoniumsaltet med anilin och omlagring av den såsom mellanprodukt bildade diazoaminobensenen, varvid man in- för nitrösa gaser 1 ett medium huvudsakligen bestående av anilin, ani- linhydroklorid och vatten, varvid i varje ögonblick reaktionsmediet innehåller dessa tre komponenter i sådana koncentrationer i viktprocent (dr B resp.v ) att de ovan angivna villkoren är uppfyllda, dvs.: 7801601-1 5 10 < u < 70 13 < B 5 u + B + Y = 100 Vid genomförande av reaktionen inom deiovan angivna kon- centrationsintervallen kan man konstatera, att omlagringsreaktionen är fullständig och äger rum under en total tid som vanligen är avse- värt kortare än två timmar vid 50°C. Om man använder en relativt låg anilinhalt (t.ex. lägre än H5 viktprocent), är det lämpligt att något höja minimihalten för hydrokloriden. Vid anilinhalter nära 10 viktpro- cent har man observerat, att man crhàller fördelaktiga resultat, när halten av anilinhydroklorid icke är lägre än 18 viktprocent under hela reaktionstiden.

I ett ternärt diagram kan man definiera en punkt M de tre koordinaterna c, B och Y. Man erhåller goda resultat, när punkten M under hela reaktionen är belägen inom den yta av diagram- met i fig. 1 som avgränsas av punkterna A, B,C,D och E. Man erhåller utmärkta resultat, vad beträffar såväl kinetiken som utbytet när punkten M är belägen inom den yta av diagrammet i figur l som begrän- sas av punkterna A,B', C' och D'. Koordinaterna för de olika punkterna med i diagrammet anges i nedanstående tabell. o o o :A-š ; i u 2 10 : 10 É TO å YO å SO : 10 É 55 É 20 É :ßïisïas šesïuzšzs 193: :37 Det är uppenbart, att punkten M förflyttar sig allfieftef' som reaktionen äger rum, när man inför nitrösa gaser i ett medium be- stående av anilin, anilinhydroklorid och vatten. För enkelhßfieflfi skull kommer detta medium i fortsättningen att kallas den ternärfl blan¿n1n¿en_ Föpskjutningen av punkten M beror dels på förbrukningen av annan nen anninnyarokiorla och dels pa den ökning av vafififlflmäflß' den som sker under reaktionen.

Man kan beräkna de extra vattenmängder som bildas under 7801601-1 6 själva reaktionen. Om slutpunkten M' ligger utanför de ovan angivna ytorna, är det tillräckligt att minska den ursprungligen tillsatta vattenmängden på sådant sätt, att punkten M' kommer att ligga inom den önskade ytan.

De användbara nitrösa gaserna kan innehålla kvävemonoxid och/eller kvävedioxid och/eller dikvävetrioxid i varierande proportio- ner. Oberoende av sammansättningen av de nitrösa gaserna medför använd' ningen av dessa, att de aromatiska aminoazoföreningarna erhålles i praktiskt taget kvantitativt utbyte, räknat på förbrukad anilin. Sam- mansättningen av de nitrösa gaserna har emellertid en klar inverkan på reaktionskinetiken och på den totala förbrukningen av de nitrösa gaserna. Man använder företrädesvis dikvävetrioxid eller olika bland- ningar, såsom en blandning av NO och NEO3, där NO t.ex. användes för transport av kondenserad N2O3, eller en blandning av NO och N02, där NO användes för transport av N02 eller NBO4. I dylika blandningar är molförhållandet mellan NO och den andra gaskomponenten mellan l och 200, företrädesvis mellan 2 och 100. En blandning av NO och N02 kan naturligtvis framställas utgående från NO och syre. Man kan även utspäda de nitrösa gaserna med en inert gas, såsom kväve. Man kan på enkelt sätt framställa utspädda nitrösa gaser genom att blanda kväve- oxid och luft. _ Mängden införda nitrösa gaser bör icke vara alltför liten av uppenbara lönsamhetsskäl och icke heller alltför stor på grund av risken för att bireaktioner då skall äga rum. Vanligen är mängden nitrösa gaser sådan, att man i en reaktionsblandning bestående av totalt 1000 g anilin, anilinhydroklorid plus vatten inför 0,05-l och företrädesvis 0,1-0,6 ekvivalenter diazoteringsmedel. Ekvivalenten diazoteringsmedel varierar beroende på naturen av de nitrösa gaserna.

En mol NO, N02 respektive N20; motsvarar l/2, l/2 respektive 2 ekviva- lenter diazoteringsmedel. Beroende på vilken blandning som användes så motsvarar en mol total gasblandning mellan l/2 och 2 ekvivalenter diazoteringsmedcl. Vidare är en blandning av NO och N02 innehållande ett stort överskott av NO uppenbarligen ekvivalent med en blandning av NO och N203.

När punkten M är belägen inom den föredragna ytan av det ternära diagrammet, kan man använda stora mängder nitrösa gaser, mot- svarande mera än 0,5 ekvivalenter diazoteringsmedelÉerl000 g ternär blandning, utan risk för att bireaktioner skall äga rum. Detta är av mycket stor betydelse vid industriell tillverkning, eftersom man 7801601-1 7 härvid kan uppnå en hög produktivitet i en bestämd reaktor.

Förhållandena mellan anilin och diaxoteringsmedel och mellan anilinhydroklorid och diazoteringsmedel är företrädesvis inom de nedan angivna intervallen: 5 < mol anilin 4 50 ekv. diazoteringsmedel 1 _¿ mol anilínhydroklorid ¿ 50 ekv. diazoteringsmedel Efter avslutad reaktion kan den bildade p-aminoazobensenen separeras från reaktionsmediet på vilket som helst känt sätt, t.ex. på det sätt som beskrivas i den franska patentskriften 1 192 BTH och i den amerikanska patentskriften 2 538 H31. Man kan avskilja p-amino- azobensenen genom destillation eller genom utfällning och därefter omkristallisera produkten antingen i fri form eller i form av hydro- klorid. Man kan även, efter tillsättning av vatten till reaktionsme- diet, avskilja en organisk fas bestående av anilin och p-aminoazoben- sen. Denna organiska fas kan underkastas en destillationsbehandling för avlägsnande av anilinen, varefter aminoazobensenen omkristalliseras i ett lösningsmedel, t.ex. petroleumeter.

Man kan även extrahera reaktionsblandningen med ett alifa- tiskt eller aromatiskt kolväte, såsom bensen eller toluen. Härvid sker ett selektivt avskiljande av p-aminoazobensen. Man använder vanligen sådana mängder av det aromatiska kolvätet, att viktförhål- landet mellan kolvätet och reaktionsmediet innehållande p-aminoazo- bensenen är mellan 0,3 och 5 och företrädesvis mellan 0,5 och 1.

Efter extraktionen underkastas extraktet en destillationsbehandling för avskiljande av lösningsmedlet och avdestillering av medförd anilin. Mängden medförd anilin varierar som funktion av proportio- nerna av de olika beståndsdelarna i mediet innehållande p-aminoazo- bensenen.

Man har konstaterat, att om vikthalterna o, B och Y uppfyl- ler de ovan angivna villkoren, dvs. . 10 < a < 70 13 < B 5 < Y a + ß + v 100 7801601-1 gr så erhålles en snabb och fullständig omvandling. Utbyte av anilin mot en annan aromatisk amin kan emellertid eventuellt medföra en lätt jämkning av de ovan angivna gränserna. Vanligen erhåller man goda resultat, när molförhâllandet mellan amin och aminhydroklorid är mellan 0,25 och 8, företrädesvis mellan 0,25 och 5, och när för- hâllandena mellan amin och diazoteringsmedel samt mellan aminsalt och diazoteringsmedel ligger inom de intervall,som ovan har angivits för anilin och anilinhydroklorid.

Av bekvämlighetsskäl är det använda saltet av den aromatiska aminen vanligen hydrokloriden. Man kan emellertid även använda and- ra salter av aromatiska aminer än hydrokloriden, såsom salter med bromvätesyra, fosforsyra och salpetersyra samt salter med organiska syror, såsom ättiksyra. Om så önskas kan man även använda en bland- ning av salter av de ovan angivna syrorna.

Om vikthalterna a, B och Y uppfyller de ovan angivna villko- ren, erhålles en snabb och fullständig omvandling även vid använd- ning av dessa salter.

Utbyte av klorvätesyra mot en annan syra kan emellertid eventuellt medför en lätt jämkning av de ovan angivna gränserna.

Vid användning av salpetersyra i stället för klorvätesyra har man bestämt den föredragna zon, inom vilken punkten M bör befinna sig för att man skall erhålla utmärkta resultat vad beträffar både ki- netiken och utbytena. Denna zon är begränsad av punkterna A'1, B'1, C'1 och D'1 i det i fig. 2 visade diagrammet. Koordinaterna för de olika punkterna i diagrammet anges i nedanstående tabell. Ä Ä ^'1 Ä Bh Ä °'1 Ä D'1 Ä = a Ä 1o Ä 10 Ä 145 = 25 Ä ß 20 62 1:5 f 25 f : Y : TO : 28 ; 10 ; 450 ; Man erhåller som regel goda utbyten för en given aroma- tisk amin och för ett givet salt av aromatísk amin, när förhållandena mellan amin och aminsalt, mellan amin och diazoteringsmedel och mellan aminsalt och diazoteringsmedel ligger inom de intervall, som ovan har angivits för aromatisk amin (anilin) och hydroklorid av aromatisk amin. 7801601-1 9 Förfarandet för framställning av aminoazoñöreningar enligt uppfinningen genomföres vanligen vid temperaturer mellan 25 och lOO°C, företrädesvis vid temperaturer mellan 50 och 60°C. Inom de föredrag- na zonerna är den totala reaktionstiden kortare än l timme. g Det medium, vari reaktionen för omlagring av diazoamino- föreningen genomföres, består såsom ovan har angivits huvudsakligen av den aromatiska aminen, saltet av den aromatiska aminen och vatten.

Enligt en variant av förfarandet enligt uppfinningen är det möjligt att till reaktionsmediet bestående av aromatisk amin, salt av aroma- tisk amin och vatten sätta små mängder av ett annat ämne, såsom en alkohol, som icke förändrar reaktionens fundamentala förlopp och som gör det möjligt att uppfylla huvudkännetecknen enligt uppfinningen, dvs. de ovan angivna villkoren för vikthalternaa ,ß ochvu Mängden av sådan eventuellt tillsatt förening är emeller- tid högst lika med 25 %, räknat på den totala vikten av aromatisk amin, salt av aromatisk amin och vatten. Användning av en sådan före- ning som en alkohol gör det möjligt att minska koncentrationen av aromatisk amin under det att koncentrationen av saltet av den aroma- tiska aminen hâlles konstant. vid industriell framställning är detta fördelaktigt, eftersom man härigenom minskar de mängder aromatisk amin som recirkuleras. e Förfarandet enligt uppfinningen har ett mycket stort in- dustriellt intresse. Det förenklar avsevärt framställningen av aroma- tiska aminoazoföreningar, vilka man kan framställa i ett enda steg utgående från aromatiska aminer, varvid omvandlingen räknat på de tillförda nitrösa gaserna är kvantitativ och varvid även utbytet är kvantitativt. Vidare medför förfaranddzenligt uppfinningen en avsevärd minskning av den totala reaktionstiden.

Vid förfarandet enligt uppfinningen undvikes bildning av oorganiska derivat. Dylika derivat bildas vid de förut kända förfar- andena, där man använder alkalimetallnitriter, vilka leder till sam- tidig bildning av-alkalimotallsalter. Förfarandet enligt uppfinningar är alltså enklare rent tekniskt än de kända förfarandena och det ger mindre föroreningar. Detta är en stor fördel vid industriell tillverk- ning. Det var dessutom icke möjligt att förutse att man skulle erhålla de påvisade goda resultaten genom en ersättning av alkalimetallnitri- ter med nitrösa gaser.

Aromatiska aminoazoföreningar har stor industriell använd- barhet. De kan lätt omvandlas till aromatiska diaminer enligt kända 7801601-1 10 hydrogcnolysmetoder. Bland dylika diaminer kan man särskilt nämnda para-diaminer, såsom p-fenylendiamin. Denna diamin framställes utgå- ende från anilin och användes för tillverkning av polyamider med hög modul.

Uppfinningen illustreras genom följande exempel.

Exempel l.

I 200 g av en ternär blandning, vilken hålles vid 50°C ocl består av 40 viktproeent anilin, 50 viktprocent anilinhydroklorid och 30 viktprocent vatten; inför man 1,6 g kvävedioxid (N02), som förvara: i flytande form och på en tid av 25 minuter införes i reaktionsbland- ningen medelst en ström av gasformig kvävemonoxid (NO), som har en temperatur av 25°C och en flödeshastighet av 30 1/tim. Man recirkule- rar den kvävemonoxid som strömmar ut ur reaktorn. När hela mängden N02 har införts, hâlles reaktionsblandningen under ytterligare 5 minu- ter vid 50°C. Man neutraliserar därefter blandningen med 2 N natrium- hydroxidlösning för frigörande av anilinen från dess hydroklorid. Man extraherar de organiska föreningarna med toluen. Man avlägsnar där- efter lösningsmedlet samt anilinen genom destillation.

Man erhåller slutligen 16,1 g torr aminoazobensen, vars renhet är över 99%. Utbytet av slutprodukt är kvantitativt, räknat pá omvandlad anilin och räknat på omvandladenitrösa gaser.

Exempel 2.

Man upprepar försöket enligt exempel l men modifierar utvinningen av aminoazobensenen.

Efter avslutad reaktion extraheras reaktionsmediet direkt med två portioner toluen, först med 150 ml och därefter med 100 ml.

Toluenextrakten förenas. Man avlägsnar toluenen och anilinen genom destillation och isolerar 16 g ren aminoazobensen.

Exempel 2.

Man upprepar försöket enligt exempel l men modifierar ut- vinningen av aminoazobensen.

Den slutliga reaktionslösningen underkastas en avdrivning med vattenånga, varigenom man från blandningen avskiljer anilin som icke föreligger i saltform. Aminoazobensenen erhålles därefter i fast form dispergerad i vattenlösningen av anilinhydroklorid. Blandningen filtreras, och efter torkning erhålles 16, l g amínoazobensen.

Exempel 4-Q.

Man arbetar pà samma sätt som i exempel 1 men varierar följande reaktionsparametrar: 7801601-1 11 sammansättningen av den ternära blandningen av anilin, anilinhydroklorid och vatten; viktförhàllandet mellan NO och ternär blandning; flödet av NO; naturen av de nitrösa gaserna.

De använda reaktionsbetingelserna och de erhållna resultaten är sam- manställda i nedanstående tabell. 7801601-1 -!.:!1;=; .n~mn cwqwmw om zwuuø> n\H om u oz >« W w mm se. R »än -OESWMM äïåšpfiom» 8 -ofixopflwm m. _ -cflflflafl moz w w.H on n n _ |cflH«=« m :.mn cflflflnm moz + oz om cflaflcø #.m =@»»«> n\H øn u oz >~ 2 =@»»«> wcflnwfisxnflowu .. O ~ GN vakna-u NN ßdhuflfi m mm nfle m w -nflH«=« Noz m m.o ow n u -=flH«=« ß mm nflaflcm woz + oz mm øflflflcm |a|i1||.|| _ N cw»um> 1.0: man wcflnmfinxnfiomn uofixonuæs m mm nfle gm |owmM%m%m woz w w.H om u p |:flH«c~ m må: sfläcw moz + oz mfiwfi :S25 . 1 mä; 51.92 n m.mm n@p»«> n\H on u Qz »Q m.NHfi UH» m~wn van wcflumflzxnflvon uoaxonvmn n mm nas om uomwmfimßm woz m nm.o om n n |cflH«nm m w om nflñflcfl n.m cfififlnfl oz + oz m.mn cwuum> s\H on u oz >u roa cmuvflv m.n: uflu wcflumfisxnfiumn :.mwH man mm g w 2 ß H ,.. -owmäh *_ \n«HH:m 1 moz + oz n.mm cflfiflcm m.mH c«H@=~ . cflfi w cmwnflmmmwmwm 1 sucmwnflmmmwmwm ...En vcauum? .mcnwmm dumpa .å .. . .. n nso mw »mc ”van wo >m mucm man am .spamm Hmuwsmwøfln mcnwwum mmmnuflc m%ww>m Hmwflmmmflfi euwwë -xwp .wuhnua d|nmu:H nww uflfi |cmEsmm wflflasfiw umnoumflu umsmz uu >a cwndumz fl J . o . 7801601-1 13 nomz woz mm wøcmfidwnawuflos ul x x mm uucwflflmnnmwfloe u n m mån cfip? \ om cwpfifl, ß. .É n H on u oz vu 1 m .ä så om ä -oüzšmhn n wafmåšnäw» 8 -oüzšmwm èïflä owz w :Ym om uk -fiflam m :än fifiä .mm nøwz + oz om Efifiä :Én m fi cmmcflc .w H cwmcfic :Mum Umfløcm: msuwmww amma» .ócmfln .mmmcnwu »flflmfln ønmchou . ëo ma unc :du mn šm wocm :mv ïw .cubwm flwuwemwcfln mcummmw ammnuflc suv Pm .cvummcmë Hma -..AWL .muhnbø ...umucfi .Su En. »cmeswm wïfiåw uwuoNmfio owcm: wc >m cwndumz :Emm wflfiwcsummnn :Ewxm .WUHOM

Claims (5)

7801601-1 14 Patentkrav

1. Förfarande för framställning av en aromatisk aminoazoförening med formeln NHZ <>>~ “=“ 0 R R där R betecknar en väteatom, en halogenatom eller en alkylgrupp inne- hållande 1-4 kolatomer, k ä n n e t e c k n a t av att nitrösa gaser bestående av NO + N02 eller NO + N2O3, där molförhållandet mellan NO och den andra gaskomponenten är mellan 1 och 200, införes i ett medium bestående av en aromatisk amin med formeln där R har den ovan angivna betydelsen, ett salt av den aromatiska aminen, vilket salt är hydrokloriden, hydrobromiden, fosfatet, nit- ratet eller ett salt med en organisk syra, och vatten; varvid de olika koncentrationerna i viktprocent av dessa tre beståndsdelar (koncentrationerna betecknas u för den aromatiska aminen, B för saltet av den aromatiska aminen och Y för vattnet) i reaktionsbland- ningen är sådana, att följande villkor är uppfyllda: 10 < d < 70 13 < ß 5 a + 8 + Y = 100.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att den aromatiska aminen är anilin och att saltet av den aromatiska aminen är anilinhydroklorid.

3. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att den aromatiska aminen är anilin och att saltet av den aromatiska aminen är anilinnitrat.

4. Förfarande enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a t av att de nitrösa gaserna införes i sådan mängd, att det föreligger 7801601-1 15 0,05-1 ekvivalent diazoteringsmedel per 1000 g totalt av aromatisk amin, salt av aromatisk amin och vatten.

5. Förfarande enligt något av kraven 1-4, k ä n n e av att förhållandena mellan de ursprungliga mängderna av reaktions- t e c k n a t komponenterna ligger inom följande gränser: 5 < mol aromatisk amin < 30 ekv. diazoteringsmedel 1 < mol salt av aromatisk amin < 30 ekv. diazoteringsmedel