SE437873B - Uppfangningsanordning for en rorledning - Google Patents

Description

._"_"f*f"'v" _ÉS?c}ER|§2ï§E¥b “ïâílwå-ßrå största möjliga töjning innan uppfångningsanordningen brister, vilket givetvis står i motsats till begränsningen av utslagets storlek. " Enligt uppfinningen löses det ovannämnda problemet därige- nom att parallellt med bygeln en andra bygel är fäst vid plattan, vilken andra bygel är längre än den första bygeln och består av ett material vilket har flera gånger så stor belastbarhet som det material av vilket den första bygeln består. Här får man en separering av uppfångningsanordníngens uppgifter. Det plastiskt deformerbara fasthållningsorganet behöver endast dimensioneras för energiabsorptionen, under det att det andra, i förhållande till det förstnämnda praktiskt taget stela fasthållningsorganet bestämmer utslagets storlek. En avslitning av uppfångningsor- ganet är därigenom utesluten och detta utan att uppfångníngsanord- ningen blir ofördelaktigt styv och utan att den tillåter att oacceptabelt stora krafter överföres till de strukturer som upp- bär rörledningen.

Såsom plastiskt deformerbart material ifrågakommer vid uppfinningen framför allt höghållfast stål.

Den andra bygeln är enligt en utföringsform av uppfinningen fäst vid samma bultar som den första bygeln.

Enligt uppfinningen kan de båda byglarna vara förbundna med varandra på enskilda, utefter dess längd utspridda ställen.

Vid det praktiska förverkligandet av uppfinningen kan man med fördel gå tillväga så att man utformar även det elastiskt de- formerbara fasthållningsorganet som en slinga. Därmed menas att båda fasthållningsorganen omsluter rörledningens rör över åtminstone halva dess omkrets. Inom denna slinga kan fasthållningsorganen även vara utformade såsom ett flerlagrígt band, som är lagt omkring fasthållningsbultar i enlighet med vad som framgår av DT-OS 51 219. Vidare kan de båda fasthållningsorganen vara fästa med en och samma fasthâllningsstruktur, exempelvis med en metallplatta som är påsättbar på lämpliga konstruktionselement.

Det kan vara fördelaktigt att båda fasthâllningsorganen är för- bundna vid varandra på spridda ställen utefter deras längd, eftersom detta medför att vid rörelsen den plastískt deformerbara slingan bringar den elastiskt deformerbara slingan till fasthållningsläget, ,,-v"i 1":- H0 7811745-4 så att ett ryck kan undvikas, vilket eljest måste uppträda vid det elastiska fasthållningsorganets belastning. Totalt kan man i varje fall reducera påkänníngen på konstruktionselementen till följd av de därvid förankrade rörutslagssïkringarna med åtminstone en faktor 2.

Uppfinningen skall i det följande närmare beskrivas i anslut- ning till på bifogade ritning med fig. 1-M visade utföringsexempel.

Pig. 1 visar en utföringsform av en rörutslagssäkring i skalenligt tvärsnitt i förhållande till rörledningens längsaxel, under det att 2 visar en detalj av förbindningen mellan de båda fasthållnings- fig.

Pig. 3 och fis. U är schematiskt förenklade bilder som visar skillnaden i läge för fasthållningsorganen å ena si- dan vid normal drift och å andra sidan vid uppfångning av rörledníng- organen i större skala. en. , Uppfångníngsanordningen 1 tillhör en högtrycksångledning 2 i ett kokvatten-kärnkraftverk för t.ex. 1000 Mwe. Rörledningen omfattar ett stålrör 3 med en nominell diameter lika med 700, vilket rör är om- givet av en värmeisolering H. Den vid rörledningsbrott av strâlkraf- terna förorsakade fasthâllningskraften för uppfångning av röret 2 upp- går till ca 3,u MN.

För upptagande av de nämnda krafterna är rörledningen 2 förank- rad vid en betongvägg 6. Vid denna vägg är en av stål utförd fäst- platta 7 fastsatt medelst de med sina centrumlinjer antydda skruvarna 8. Fästplattan 7 uppbär två fästbultar 9 och 10, vilka är insatta i borrningar i fästplattan. Där är tvâ fasthållningsorgan 12 och 13 fastsatta.

Fasthållningsorganet 12 är det plastiskt deformerbara fasthåll- Det omfattar ett rundmaterial 1U av austenitiskt stål, Rundmaterialet är med ningsorganet. vars diameter exempelvis uppgår till 100 mm. sina ändar fäst i ögle-skor 15 och 16 som är ledbart fästa på tappar- na 9 och 10. Därigenom erhålles en röret 3 omfattande slinga, vars Mellan fasthållnings- Följaktli- lfinqd i driftstillståndet uppgår till 3200 mm. organet 12 och rörledningen 2 föreligger ett avstånd 18. gen kan rörledningen fritt utvidga sig vid normal drift.

Fasthållningsorganet 13 är ändlöst lindat såsom ett elastiskt deformertart fasthâllningsorgan av ett eller flera lager höghâllfast bandstål (GP = 1310 N/mmz). Som framgår av figuren är det väsentligt längre än fasthållningsorganet 12. Längdskillnaden uppgår i det vi- sade utföringsexemplet till 1600 mm.

Fasthållningsorganen 12 och 13 är på formigt utspridda ställen hopskruvade vid varandra med förbindnings- tre utefter längden lik- .: "'-~ æöiiøeiës wlffliïélšmd stycken 20. Förbindningsställena visas i förstorad skala i genomskär- Han ser rundmaterialet 14, som befinner sig i ett ur- Urtaget är tillslutet med en täckplatta På den från urtaget 21 ning i fig. 2. tag 21 i en metallkropp 22. 23, som är fastdragen medelst skruvar Zb. vända sidan finns en urskärning 26, som är begränsad av väggar 27.

Därigenom erhålles en styrning för de band som ingår i fasthållníngs- organet 13.

Hed förbindningsstyckena 20 uppnås att den sig i händelse av rërbrott från fasthållningsplattan 7 avlägsnande rörledningen 2, som deformerar det i fig. 3 med heldragna linjer visade fasthållningsor- ganet 12, samtidigt spänner den slinga som bildas av det med strec- kade linjer ritade fasthâllningsorganet 13. Man undviker härigenom stïtpåkänning på tapparna 9 och|10 när fasthâllningsorganets 12 maxi- mala töjning har uppnåtts och fasthållningsorganet 13 träder i funk- tion.n I det i fig. U visade slutliga läget ligger hela påkänningen på det med heldragna linjer visade fasthållningsorganet 13. Fasthåll- ningsorganet 12 är däremot avlastat. Det har fram till denna punkt plastiskt deformerats upp till proportionalitetsgränsen, så att den största delen av rörledningens 2 energi har upptagits genom plastisk formförändring. Man får trots detta ett noggrant bestämt gränsläge.

Rörledningens maximala utböjning A i förhållande till fästplattan 7 är sålunda entydigt bestämd, ty vid strålkrafter som förorsakar en annan rörelse, d.v.s. ej vinkelrätt mot väggen 6, erhålles en ännu kortare utböjning från väggen 6.

Den fördelaktiga begränsningen av utböjningen A är ej nödvän- digtvis betíngad av att såsom vid utföringsexemplet två fasthållnings- slingor 12, 13 är anordnade, vilka fasthålles medelst samma fasthåll- ningsanordningar 9, 10. Det är endast erforderligt att det "styva" fasthållningsorganet 13 verkar parallellt med den utslagsrörelsen åstadkommande kraften, d.v.s. med samma verkansriktning som det "mju- ka" fasthâllningsorganet.

Claims (3)

5 7811745-42 PATENTKRAV

1. Uppfàngningsanordníng för en rörledning med en platta vid vilken två bultar är fästa på avstånd från varandra, och med en bygel, som är fäst vid de båda bultarna, så att den tillsammans med plattan bildar en sluten ring, genom vilken rörledningen kan pas- sera, k ä n n e t e c k n a d av att parallellt med bygeln (12) en andra bygel (13) är fäst vid plattan (7), vilken andra bygel är längre än den första bygeln (12) och består av ett material vilket har flera gånger så stor belastbarhet som det material av vilket den första bygeln består.

2. Anordning enligt kravet 1, k ä n n e t e e k n a d den andra bygeln (13) består av nöghållfast stål.

3. Anordning enligt kravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att den andra bygeln (13) är fäst vid samma bultar (9, 10) som den första bygeln (12). H. Anordning enligt kravet 1, 2 eller 3, k ä n n e t e c k - n a d av att de båda byglarna (12, 13) är förbundna med varandra på enskilda, utefter dess längd utspridda ställen. av att