SE432598B - Forfarande for framstellning av en slagtalig propenpolymerkomposition - Google Patents

Description

55 FJ Väüßšåšfi-'É Uttrycket "kemiskt blandad polymerkomposition“, som användes i föreliggande uppfinning, betyder att kompositionen inte är en så kallad polymer blandning erhållen genom att först framställa olika polymerer eller sampolymerer och sedan blanda dem fysikaliskt.

Fastän kristallin polypropen, som alstrats genom att använda stereoreguljära katalysatorer, har överlägsen styvhet och termisk stabilitet, lider den av låg slaghållfasthet speciellt vid låga temperaturer, och denna nackdel begränsar dess användníngar.

I ett försök att övervinna nackdelen, gjordes hittills förslag att alstra polymerkompositioner genom att blanda polypropen med polyeten eller en eten/propen-sampolymer (t.ex. amerikanska patentskriften 3 256 367 och japanska patentpublikationerna 73H5/66 och 22626/70). Fysikalisk blandning betyder emellertid att det är svårt att uppnå en sådan hög grad av homogenitet i blandningen och dispersionen av beståndsdelarna i erhållna polymera kompositioner såsom kan göras med ett kemiskt sätt med flerstegspolymerisation i enlighet med föreliggande uppfinning. Antagligen av detta skäl kan dessa tidigare metoder inte undvika åtföljande försämring i de önskvärda egenskaperna hos själva polypropenen fastän de åstadkommer någon förbättring i slaghållfastheten hos den erhållna polymera kompositionen. Också blandningsoperationen är komplicerad och det är nödvändigt att först framställa polymererna, som skall blandas, och sedan smältblanda dem genom denna komplicerade operation under an- vändning av extra utrustning.

Några förslag gjordes å andra sidan för att tillhandahålla kemiskt blandade polymerkompositioner genom en flerstegspolymerisa- tionsprocess i ett försök att övervinna dessa svårigheter hos polymerblandningsmetoderna. Ett första förslag beskrives i japanska patentpublikationen 20621/69 som skildrar framställningen av en polymer komposition med förbättrad slaghållfasthet vid låga tempera- turer genom att bilda en polymer sammansatt väsentligen av propen eller propen/etensampolymer, sedan bilda en propenrik propenleten- -sampolymer och vidare bilda en etenrik eten/propen-sampolymer, var- vid alla reaktionerna utföres i närvaro av en stereoreguljär kata- lysator sammansatt av (a) en titantrikloridkomposition erhållen genom att reducera TiClu med metalliskt aluminium och (b) en organoaluminiumförening. För att uppnå en ytterligare förbättring gjordes senare ett annat förslag (japanska patentpublikationen 24593/7U), i vilket en polymer komposition, som är bättre än H0 'ïêšßfifšßíä-'i kompositionen erhållen i det första förslaget, framställes under användning av samma katalysator som i det första förslaget genom att först bilda polypropen, sedan bilda en etenrik eten/propen- -sampolymer och sedan bilda en eten/propen-sampolymer med ett högre eteninnehåll. Ett tredje förslag, liknande det andra, gjordes även (japanska patentpublikationen 30264/7H), som omfattar användningen av samma katalysator som i de första och andra förslagen och varvid man först bildar polypropen i närvaro av ett kedjeöverföringsmedel, sedan bildar en etenrik eten/propen-sampolymer och slutligen bildar polyeten eller en eten/propen-sampolymer med ett högre eteninnehåll.

Ett fjärde förslag, liknande det tredje, är också känt (DE-PS 2 417 093).

Inte något av de första till fjärde förslagen beskriver ut- nyttjandet av en bärarburen titankatalysatorkomponent. De andra till fjärde förslagen visar, att, för att erhålla polymerkompositioner med förbättrade egenskaper, det är viktigt att bilda en etenrik eten/propen-sampolymer i det andra steget i stället för den propen-rika eten/propen-sampolymeren i det andra steget i det första förslaget.

DE-OS 27UÛ77U, som inlämnades i Tyskland under åberopande av konventionsprioritet från japanska patentansökningen 13915/76, som inlämnats den 13:e februari 1976 (vilket var före konventions- prioritetsdagen för föreliggande ansökning), uppger att de kemiskt blandade kompositionerna enligt teknikens ståndpunkt fortfarande är otillfredsställande för att tillhandahålla formade artiklar med styvhet och slaghållfasthet i ett väl balanserat tillstånd, och beskriver såsom en förbättring en slagtålig kemiskt blandad propen- polymerkomposition med ett eteninnehåll på 3 till H0 mol% och innehållande (A') 55 till 95 viktprocent kristallin polypropen innehållande 0 till 1 molprocent av en annan olefin och med ett isotaktiskt index av minst 90, (B') 1 till 10 viktprocent av en lâgkristallin propen/eten-sampolymer innehållande 60 till 85 molprocent propen, och (C') 1 till 35 viktprocent polyeten eller en eten/propen-sampolymer innehållande upp till 10 molprocent propen, som har en gränsviskositet av minst 2,6, den totala andelen av (A'), (B') och (C') är 100 vikt- procent; och ett förfarande för framställning av denna komposition omfattande tre steg.

I detta förslag har polyeten eller eten/propen-sampolymeren (C') bildad i det tredje steget en gränsviskositet på minst 2,6, H0 7800359-7 lämpligen minst 3, speciellt 3 till 10.

Det har nu oväntat visat sig, att samma kemiskt blandade polymerkomposition innehållande förut nämnd polyeten eller etenlpropen- -sampolymer förutom att ha en gränsviskosítet på minst 0,5 men mindre än 2,6, vilket område är undantaget från kompositionen i det tidigare förslaget, har förbättrat vitningsmotstånd och glans förutom god slaghållfasthet och styvhet.

"Vitningsmotstånd" anger motstånd mot vitning, som uppträder i en formad artikel efter anbringandet av ett slag eller efter böj- ning vid eller nära den del, som har underkastats slaget eller har böjts.

Det är därför en avsikt med föreliggande uppfinning att till- handahålla en slagtålig kemiskt blandad propenpolymerkomposition med förut sagda förbättrade egenskaper, och ett förfarande för framställ- ning av kompositionen.

Andra avsikter och fördelar med föreliggande uppfinning kommer att framgå från följande beskrivning.

Enligt förfarandet enligt föreliggande uppfinning kan en kemiskt blandad propen-polymerkomposition med en hög slaghållfasthet erhållas pâ ett kemiskt sätt med flerstegspolymerisation bestående av de tre stegen visade nedan. Vardera av stegen behöver inte utföras i ett steg utan kan göras i tvá eller flera steg. Exempelvis kan en utföringsform användas, i vilken det första steget utföres i två steg och följes av det andra och tredje steget vardera utförda i ett steg.

Första steget Propen innehållande 0 till 1 molprocent av eten lämp- ligen propen ensamt, polymeriseras i närvaro av en katalysator sammansatt av (a) en bärarburen titankatalysatorkomponent inne- hållande åtminstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren och (b) en organoaluminiumförening för att bilda kristallin polypropen med ett isotaktiskt index på minst 90, vilket svarar för S5 till 95 viktprocent, lämpligen 60 till 90 viktprocent, av den slutliga polymerkompositionen.

Andra steget Propen och eten polymeriseras i närvaro av reaktionsprodukten i det första steget och samma katalysator, under det man håller propeninnehållet i polymerisationszonens gasfas vid 65 till 90 mol- procent, lämpligen 70 till 85 molprocent, för att därvid bilda en lågkristallin propen/eten-sampolymer med ett propeninnehåll på 60 140 ç vsoosss-v till 85 molprocent, lämpligen 60 till 80 molprocent, som svarar för 1 till 10 viktprocent, lämpligen 2 till 8 viktprocent, av den slut- liga polymerkompositionen.

Tredje steget Eten eller både eten och propen polymeriseras i närvaro av reaktionsprodukten i det andra steget och samma katalysator, under det man håller propeninnehâllet i polymerisationszonens gasfas vid 0 till 7 molprocent, lämpligen 0 till M molprocent, för att därvid bilda polyeten eller en eten/propen-sampolymer med ett propeninnehåll på upp till 7 molprocent, lämpligen upp till 3 molprocent, speciellt upp till 2 molprocent, som har en gränsviskositet på minst 0,5 men mindre än 2,6, lämpligen minst 0,5 men inte överstigande 2,3, och svarar för 1 till 35 viktprocent, lämpligen 5 till 30 vikt- procent, av den slutliga polymerkompositionen.

I dessa steg utföres reaktionerna på så sätt, att den slut- liga polymerkompositionen har ett eteninnehâll på 3 till 40 mol- procent, lämpligen 10 till 35 molprocent.

Kombinationen av följande grundvillkor, dvs. (i) reaktionerna för att bilda polymerkompositionen utföres i närvaro av en katalysator sammansatt av en bärarburen titankatalysa- torkomponent innehållande åtminstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren och en organoaluminiumförening; (ii) i det andra steget polymeriseras propen med eten under använd- ning av propen i överskott för att bilda en propenrik propenleten- -sampolymer med en angiven mängd propen; och (iii) polyeten eller en eten-rik eten/propen-sampolymer med en gräns- viskositet av minst 0,5 men mindre än 2,6 bildas i det tredje steget, är viktig, i kombination med de andra förhållandena angivna i det första till tredje steget, för att uppnå avsikterna med föreliggan- de uppfinning. Om exempelvis en propen/propensampolymer med angivet propeninnehåll bildas i det andra steget men produkten i det tredje steget inte har angiven viskositet, kan förbättringen, som uppnås med föreliggande uppfinning, inte väntas.

Enligt föreliggande uppfinning tillhandahållas sålunda en kemiskt blandad propenpolymerkomposition med slaghâllfasthet, var- vid kompositionen innehåller (A) 55 till 95 viktprocent, lämpligen 60 till 90 viktprocent, av kristallin polypropen med ett annat olefininnehàll från 0 till 1 molprocent och ett isotaktiskt index av minst 90, (B) 1 till 10 viktprocent, lämpligen 2 till 8 viktprocent, av en lågkristallin propen/eten-sampolymer med ett propeninnehâll från 60 40 7800359-? 6 till 85 molprocent, lämpligen 60 till 80 molprocent, och (C) 1 till 35 viktprocent, lämpligen 5 till 30 viktprocent, polyeten eller en eten/propen-sampolymer med ett propeninnehåll från 0 till 7 molprocent och en gränsviskositet på minst 0,5 men mindre än 2,6, lämpligen minst 0,5 men inte överstigande 2,3; och med ett eteninnehåll på 3 till 40 molprocent, lämpligen 10 till molprocent, varvid den totala mängden av beståndsdelarna (A), (B) och (C) är 100 viktprocent.

I föreliggande uppfinning beräknas gränsviskositeten [57 hos polymerer i enlighet med följande ekvation log (n ) = log [57 + 0,18 ¿§7 sp/c vari den specifika viskositeten mätes på en dekalinlösning vid 135°C under användning av Fitz-Simons viskosimeter.

Det isotaktiska indexet anger innehållet i viktprocent av en i kokande n-heptan olöslig polymerandel, som mätes genom metoden, som kommer att beskrivas nedan.

Framställningen av den kemiskt blandade slagtåliga propen- polymerkompositionen enligt föreliggande uppfinning beskrives närmare i detalj här nedan.

Polymerkompositionen enligt föreliggande uppfinningen erhålles genom att polymerisera eller sampolymerisera olefiner i en serie av polymerisationssystem under användning av en bärarburen stereoreguljär katalysator och att i erhållen polymerkomposition de individuella komponenterna dispergeras och blandas i och med varandra homogent. Fysikaliskt blandade polymerkompositioner erhållna genom att alstra utgångspolymerer eller sampolymerer och sedan blanda dem på fysikaliskt sätt är utanför ramen för föreliggande uppfinning, såsom uppgavs här ovan. Förbättringen i enlighet med föreliggande upp- finning kan inte uppnås genom de fysikaliskt blandade polymerkompo- sitionerna på grund av att polymerkompositionernas egenskaper högeligen påverkas av typerna och proportionerna av ingående polymerer eller sampolymerer och beståndsdelarnas dispergerade tillstånd och inte något fysikaliskt sätt kan uppnå en sådan hög grad av homogenitet' i dispergerat tillstånd som kemiska sätt kan.

I föreliggande uppfinning kan de tre stegen utföras i samma zon eller i två eller flera zoner, men lämpligen utföres vardera av dessa steg i en separat reaktionszon. Dessutom fortsättes i förfarandet enligt föreliggande uppfinning reaktionerna i närvaro av katalysatorn och reaktionsprodukten från det tidigare steget utan deaktivering av katalysatorn tills den slutliga polymerkompositionen erhållits. I den 40 7800359~7 mån som behövs tillsättes ett nytt förråd katalysator i vilket önskat steg som helst. Vardera av stegen kan utföras i en mängd stadier, och i detta fall skall den slutliga polymeren, som er- hålles efter sâdana stadier i ett steg, möta behoven angivna ovan.

Exempelvis kan det tredje steget utföras så att polyeten eller en eten/propen-sampolymer med ett propeninnehåll på mera än 7 molprocent bildas i två eller flera reaktionszoner för att tillhandahålla en produkt med en gränsviskositet av minst 0,5 men mindre än2,6 i medeltal.

Katalysatorn, som användes i det första till tredje steget, är sammansatt av bärarburen katalysatorkomponent innehållande åt- minstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren, och en organoaluminiumförening. Den bärarburna katalysatorkomponenten kan vara vilken som helst, som innehåller åtminstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren, och som, om så önskas, har behandlats med en donator och/eller en förening innehållande aktivt väte. Lämpli- gen behandlas den bärarburna titankatalysatorkomponenten med en organisk karboxylsyraester, speciellt en aromatisk karboxylsyraester.

Med andra ordär det lämpligt att använda en bärarburen titankata- lysatorkomponent innehållande åtminstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren och behandlad med en organisk karboxyl- syraester, speciellt en aromatisk karboxylsyraester.

Ett antal av tidigare förslag har blivit kända med avseende på framställningen av en sådan bärarburen titankatalysatorkomposition (Se t.ex. DE~PS 2 153 520, DE-PS-2 230 672, DE-PS 2 230 728, DE-PS 2 230 752, DE-PS 2 504 036, NL 75.10394, DE-PS 2 605 922 och japanska utläggningsskrifterna 126590/74 och 57789/76)- Flera utföringsformer för alstring av den bärarburna titankatalysator- komponenten innehållande åtminstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren och behandlad med en organisk karboxylsyraester, som är speciellt lämplig för användning i förfarandet enligt föreliggan- de uppfinning, ges nedan. (1) En magnesiumhalogenid, lämpligen magnesiumklorid eller magnesium- bromid, och en organisk karboxylisk syra, lämpligen en aromatisk karboxylsyraester, pulvriseras mekaniskt i frånvaro eller närvaro av en liten mängd av ett vätskeformigt inert spädningsmedel, en kiselförening eller en aluminiumförening, och den pulvriserade pro- dukten bringas att reagera med en titanhalogenid, lämpligen titan- tetraklorid, med eller utan behandling med en organoaluminiumförening. (2) Ett organiskt komplex mellan magnesium och aluminium eller 40 .7800359-7 kisel, som innehåller en halogenatom och en alkoxigrupp, bringas att reagera med en organisk karboxylsyraester, lämpligen en aromatisk karboxylsyraester och reaktionsprodukten bringas vidare att reagera med en titanförening, lämpligen titantetraklorid. (3) Produkten erhållen i (1) eller (2) bringas vidare att reagera med en organisk karboxylsyraester, lämpligen en aromatisk karboxyl- syraester, och en titanförening, lämpligen titantetraklorid. (4) Produkten erhållen i (1) eller (2) bringas vidare att reagera med en organisk karboxylsyraester, lämpligen en aromatisk karboxyl- syraester, en titanförening, lämpligen titantetraklorid, och en organoaluminiumförening.

Titan i titankomplexet, som alstrats genom att använda titan- tetraklorid i utföringsformerna (1), (2) och (3) ovan, är fyrvärt i de flesta fall. När titantetraklorid användes i metod (H) är titan i titankomplexet i de flesta fall en blandning av fyrvärt titan och trevärt titan, fastän det kan skilja enligt mängden av organo- aluminiumföreningen som reageras.

Den organiska karboxylsyraester, som användes i ovanstående utföringsformer, kan exempelvis vara (i) alifatiska karboxylsyra- estrar och halogenerade alifatiska karboxylsyraestrar eller (ii) aromatiska karboxylsyraestrar.

Alifatiska karboxylsyraestrar eller halogenerade alifatiska karboxylsyraestrar (i), som vanligen användes, är estrar bildade mellan mättade eller omättade alifatiska karboxylsyror innehållande 1 till 8 kolatomer, lämpligen 1 till 4 kolatomer, eller halogen- -substituerade produkter därav, och mättade eller omättade alifatiska primära alkoholer innehållande 1 till 8 kolatomer, lämpligen 1 till 4 kolatomer, mättade eller omättade alicykliska alkoholer inne- hållande 3 till 8 kolatomer, lämpligen 5 eller 6 kolatomer, fenoler innehållande 6 till 10 kolatomer, lämpligen 6 till 8 kolatomer, eller alifatiska mättade eller omättade primära alkoholer innehållande 1 till 4 kolatomer bundna till alicykliska eller aromatiska ringar innehållande 3 till 10 kolatomer.

Aromatiska karboxylsyraestrar (ii), som vanligen användes, är extrar bildade mellan aromatiska karboxylsyror innehållande 7 till 12 kolatomer, lämpligen 7 till 10 kolatomer, och mättade eller omättade alifatiska primära alkoholer innehållande 1 till 8 kolatomer, lämpligen 1 till H kolatomer, fenoler innehållande 3 till 8 kolatomer, lämpligen 6 till 8 kolatomer, eller alifatiska mättade eller omättade primära alkoholer innehållande 1 till 4 kolatomer bundna till 40 g 7800359~7 alicykliska eller aromatiska ringar innehållande 3 till 10 kolatomer.

Specifika exempel på de alifatiska karboxylsyraestrarna (i) omfattar alkylestrar av mättade fettsyror, såsom metylformiat, etylacetat, n-amylacetat, 2-etylhexylacetat, n-butylformiat, etyl- butyrat eller etylvalerat; alkenylestrar av mättade fettsyror, såsom vinylacetat eller allylacetat; och primära alkylestrar av omättade fettsyror, såsom metylakrylat, metylmetakrylat eller n-butylkrotonat.

Specifika exempel på de aromatiska karboxylsyraestrarna (ii) är alkylestrar av bensoesyra såsom metylbensoat, etylbensoat, n-propyl- bensoat, n- eller i-butylbensoat, n- eller i-amylbensoat, n-hexylben- soat, n-oktylbensoat eller 2-etylhexylbensoat; alkylestrar av toluen~ syra såsom metyltoluat, etyltoluat, n- eller i-butyltoluat eller 2-etylhexyltoluat; alkylestrar av anissyra, såsom metylanisat, etylanisat eller n-propylanisat; och primära alkylestrar av naftoe- syra, såsom metylnaftoat, n-propylnaftoat, n-butylnaftoat eller 2-etylhexylnaftoat.

De aromatiska karboxylsyraestrarna är lämpliga bland dem.

Speciellt lämpliga aromatiska karboxylsyraestrar är C1_8 alkylestrar av monocykliska aromatiska karboxylsyror, såsom metylbensoat, etyl- bensoat, metyl-p-toluat, etyl-p-toluat, metyl-p-anisat och etyl-p- -anisat.

Det vätskeformiga inerta spädningsmedlet, som användes i ovan- stående utföringsformer kan exempelvis omfatta kolväten, halogenerade kolväten och kolhalogenider, som är vätskeformiga vid rumstemperatur.

Specifika exempel omfattar alifatiska kolväten, såsom n-heptan, iso-heptan, n-hexan, isohexan, n-heptan, n-oktan, 2-etylhexan, n-dekan och kerosen; alicykliska kolväten, såsom cyklopentan, cyklohexan och metylcyklohexan; aromatiska kolväten, såsom bensen, toluen, xylen, etylbensen, kumen, cymen, mesitylen, pseudokumen och butylbensen; halogenerade kolväten, såsom metylenklorid, etylklorid, etylenklorid, trikloroeten, klorobensen, n-propylklorid, isopropyl- klorid och kloroform och kolhalogenider, såsom koltetraklorid.

Organoaluminiumföreningen, som användes i ovanstående utförings- former omfattar exempelvis föreningar med formeln R'3_mAlXm, vari R' betecknar en väteatom eller en alkyl- eller arylgrupp, X betecknar en halogenatom, och m betecknar 0 eller ett positivt tal mindre än 3, föreningar med formeln R'3_nAl(0R)n, vari R betecknar en alkyl- eller arylgrupp, R' är definierad såsom ovan och n är ett positivt tal större än O men mindre än 3, och föreningar med formeln RAl(OR)X, vari R och X är definierade såsom ovan. Exempel är trialkylaluminium- 40 78Û0359~'? föreningar, alkylaluminiumhalogenider, alkylaluminiumhydrider och alkylaluminiumalkoxider.

Specifika exempel är trietylaluminium, dietylaluminiumhydrid, tripropylaluminium, tributylaluminium, dietylaluminiumklorid, dietyl- aluminiumbromíd, dietylaluminiumetoxid, dietylaluminiumfenoxid, etylaluminiumetoxiklorid, etylaluminiumseskviklorid, dietylaluminium- etoxid och etylaluminiumdietoxid.

I förfarandet enligt föreliggande uppfinning utföres reak- tionerna för att bilda de önskade polymera kompositionerna i närvaro av katalysatorn beskriven ovan, som är sammansatt av en bärarburen titankatalysatorkomponent innehållande åtminstone magnesium, halogen och titan på bärarytan och en organoaluminiumförening.

Exempel på organoaluminiumförening, som användes vid framställ- ning av denna katalysator, är trialkylaluminiumföreningar eller dialkylaluminiumhalogenider innehållande en ålkylgrupp med 1 till 12 kolatomer. Användningen av trialkylaluminiumföreningar är lämplig.

Exempel på lämpliga organoaluminiumföreningar omfattar (C2H5)Al, ci-c H ) A1, cH2cH2cH3/'3A1, 4 9 3 (C2H5)2AlOAl(C2H5)2.

Förfarandet enligt föreliggande uppfinning kan utföras i när- _varo av en organisk karboxylsyraester, lämpligen en aromatisk karboxylsyraester. Samma estrar som exemplifierades här ovan med 'hänsyn till framställningen av den bärarburna titankatalysator- komponenten kan användas såsom de organiska karboxylsyraestrarna för detta ändamål. Dessa estrar tjänar till att öka andelen av en hög- gradigt stereoreguljär polymer, som bildas, när polymerisationen utföres i närvaro av väte såsom kedjeöverföringsmedel. Införandet av den bärarburna titankatalysatorkomponenten, organoaluminiumförening- -katalysatorkomponenten och den organiska karboxylsyraestern i reaktionszonerna och blandandet av dem kan utföras i vilken önskad ordning som helst. Mängden av den använda fria organiska karboxyl- isyraestern, som användes, är t.ex. inte mer än cirka 1 mol, lämpligen cirka 0,01 till cirka 0,5 mol, per aluminiumatom i organoaluminiumföreningen i katalysatorn. o - I förfarandet enligt föreliggande uppfinning utföres detta första steget för att bilda kristallin polypropen med ett isotaktiskt index på minst 90 i närvaro av den förut nämnda katalysatorn under användning av propen, som kan innehålla upp till cirka 1 molprocent eten. Polymerisationen utföres vid en temperatur från rumstemperatur till cirka 100°C, lämpligen cirka 200 till cirka 80°C, mera lämpligt- H0 7800359-7 11 cirka 300 till cirka BUOC och ett tryck från atmosfärstryck till cirka 2,9H MPa, lämpligen från atmosfärstryck till cirka 1,96 MPa.

Lämpligen utföres reaktionen i ett inert kolvätelösningsmedel, såsom pentan, hexan, heptan eller kerosen. Den lämpliga koncentrationen av katalysatorn är sådan, att mängden titankatalysatorkomponent är cirka 0,01 till cirka 10 millimol/liter beräknat som titanatom, och mängden av organoaluminiumföreningen är cirka 0,01 till cirka millimol/liter, båda baserade på lösningsmedlets volym. Väte är mest lämpligt såsom kedjeöverföringsmedel. Användningen av kedje- överföringsmedel är emellertid inte nödvändig. Mängden väte såsom ett kedjeöverföringsmedel är upp till cirka 20 molprocent baserat på monomererna, som tillförts polymerisationskärlet. Ändamålet med första stegets polymerisation är att tillhanda- hålla kristallin polypropen med överlägsen styvhet, och det är därför lämpligt att polymerisera propen enbart. Emellertid kan en mindre mängd, t.ex. upp till cirka 1 molprocent eten, vara samtidigt närvarande. Första stegets polymerisa- tion utföres för att tillhandahålla kristallin polypropen med ett isotaktiskt index på minst 90, som svarar för cirka 55 till cirka 95 viktprocent, lämpligen cirka 60 till 90 viktprocent, av den slutliga polymera kompositionen. Det isotaktiska indexet bestämmes på följande sätt: Polymeren utvinnes från uppslamningen efter polymerisationen och torkas. Erhâllen pulverformig polymer extraheras i 6 timmar med n-heptan under användning av en Soxhlet-extraktor. Polymerens iso- taktiska index definieras såsom viktprocenten av återstoden av polymeren efter extraktionen till polymerens vikt innan extraktíonen.

Det andra steget för att bilda en lågkristallin propenrik propen/ eten-sampolymer i förfarandet enligt föreliggande uppfinning utföres i närvaro av både reaktionsprodukten i det första steget och den förut nämnda katalysatorn. Innan polymerisationen i det andra steget bort- tages lämpligen monomererna eller både monomererna och vätet, som återstår vid slutet av det första steget, genom sköljning och sedan införes en blandning av eten och propen och man polymeriserar under det man håller propeninnehållet i polymerisationszonens gasfas vid 65 till 90 molprocent. Eventuellt kan ett alternativt förfarande användas, vari de oreagerade monomererna lämnas kvar delvis eller helt och eten eller både eten och propen införes i polymerisations- zonen för att reglera den monomera sammansättningen såsom angavs ovan.

Det andra steget utföres för att tillhandahålla en propenrik HO 7800359-17 12 propen/eten med ett propeninnehåll på 60 till 85 molprocent, lämpligen 65 till 80 molprocent, som svarar för 1 till 10 viktprocent, lämpligen cirka 2 till cirka 8 viktprocent, av den slutliga polymera komposi- tionen. För att erhålla en sampolymer av denna sammansättning regleras propeninnehållet i polymerisationszonens gasfas till 65-90 molprocent, lämpligen 70-85 molprocent.

Emedan det är någon skillnad i sampolymeriserbarhet mellan eten och propen beroende på använt katalysatorsystem, är det önskvärt att utföra ett preliminärt sampolymerisationsexperiment för att förutbestämma den monomera sammansättningen i gasfasen i polymerisa- tionszonen. _ Det andra steget i polymerisationen kan utföras i frånvaro eller närvaro av väte såsom ett kedjeöverföringsmedel. Med hänsyn till egenskaperna hos den slutliga polymerkompositionen, är det lämpligt att utföra ovanstående sampolymerisation i väsentlig från- varo av väte för att bilda en propenrik propen/eten-sampolymer med en relativt hög molekylvikt. Andra polymerisationsförhållanden är lämpligen desamma som i det första steget.

I det andra steget kan homopolymerer av eten och propen bildas i små mängder tillsammans med eten/propen-sampolymeren. Ändamålet med det andra steget är att bilda en lågkristallin propenrik propen/eten-sampolymer och detta ändamål kan uppnås genom att bilda polymeren i en mängd av 1 till 40 viktprocent, baserat på vikten av polymeren, som alstrats i det första steget.

Det tredje steget för att bilda polyeten eller en etenrik eten/propen-sampolymer med ett propeninnehåll på upp till 7 mol- procent och en gränsviskositet på minst 0,5 men mindre än 2,6 ut- föres i närvaro av reaktionsprodukten i det andra steget och katalysa- _torn. I denna polymerisation polymeriseras endast eten eller en blandning av propen och eten under det man håller propenínnehâllet i polymerisationszonens gasfas vid upp till 7 molprocent, lämpligen upp till 4 molprocent (dvs eteninnehållet är minst 93 molprocent, lämpligen minst 96 molprocent). ' Innan polymerisationen i det tredje steget kan oreagerade monomerer i det andra steget borttagas; eller de lämnas kvar och den monomera sammansättningen regleras till det förut nämnda området.

Polymerisationen utföres i närvaro eller frånvaro av ett kedje- överföringsmedel. Det är nödvändigt att reglera gränsviskositeten hos bildad polymer i det tredje steget till minst 0,5 men mindre än 2,6, lämpligen minst 0,5 men inte överstigande 2,3. Det tredje steget 40 '780Û359~'7 13 utföres så för att ge polymeren eller sampolymeren, som svarar för 1 till 35 viktprocent, lämpligen 3 till 30 viktprocent, av den slutliga polymerkompositionen.

Genom ovan nämnda förfarande bildas en polymerkomposition med ett etenínnehåll på 3 till H0 molprocent, lämpligen cirka 5 till cirka 35 molprocent, såsom en slutlig produkt.

Kompositionen och mängden polymer i varje steg kan lätt kontrolleras genom riktigt utvalda polymerísationsförhâllanden, såsom polymerisationstemperaturen, koncentrationerna av katalysator- komponenterna, koncentrationen av monomerer, monomersammansättningen, koncentrationen av kedjeöverföringsmedlet, monomerernas tryck och uppehållstiden. Gränsviskositeten hos produkten erhållen i det tredje steget kan lätt beräknas i enlighet med följande ekvation när en gång gränsviskositeterna hos polymererna erhållna i det första och andra steget är mätta. vari /H7 är gränsviskositeten i den slutliga polymerkomposi- -- slutlig tionen; Ci är viktprocent polymer, som bildats i ett steg, vars ställning i en serie steg anges genom ett ordningstal i, till vikten av den totala polymeren; och [§7i är gränsviskositeten ÅE7 av polymeren bildad i steget angivet av ordningstalet i.

Genom att sålunda mäta mängderna och gränsviskositeterna hos polymererna, som borttagits innan det slutliga steget, kan gräns- viskositeten hos polymeren bildad i det tredje steget beräknas.

Emedan polymerkompositionen, som erhålles genom denna upp- finning, bildas på ett kemiskt sätt i en serie av polymerisations- reaktionssystem, är beståndsdelarna i kompositionen vida mer homogent dispergerade och blandade än en mekanisk blandning av erhållna polymerer och kompositionen enligt föreliggande uppfinning har egenskaper, som inte är erhållbara genom den mekaniska blandningen.

Användningen av den specifika bärarburna titankatalysatorkomponenten bidrager till det homogent dispergerade tillståndet av bestånds- polymererna i polymerkompositionen enligt föreliggande uppfinning.

Polymeren, som erhållits i varje steg, har någon fördelning i kompositionen och den kemiskt blandade produkten erhållen genom de tre stegen blir i genomsnitt en slutlig polymer komposition sammansatt av komponenterna (A), (B) och (C) i ovan angivna proportioner.

Polymerkomponenterna (A), (B) och (C) i den slutliga kemiskt blandade polymerkompositionen, som bildats genom förfarandet enligt föreliggande uppfinning, kan fraktioneras genom följande metoder och 40 ?soozs9~? _ 14 deras egenskaper kan bestämmas i enlighet därmed. .(1) Den slutliga kompositionen löses i renad kerosen upphettad till 150°C och sedan kyles lösningen till rumstemperatur. Sålunda separeras kompositionen i en fraktion löslig i kerosen och en fraktion olöslig i kerosen. Fraktionen löslig i kerosen motsvarar komponenten (B) i den slutliga kompositionen enligt föreliggande uppfinning. (2) Praktionen olöslig i kerosen, som erhållits genom för- farandet (1), extraheras vidare med kerosen vid 110°C. Polymeren erhållen såsom en fraktion olöslig i kerosen vid 110?C genom detta förfarande är polypropen med hög molekylvikt eller propenrik propen/etenpolymer. (3) Polymeren erhållen såsom en fraktion löslig i kerosen vid 110°C genom ovanstående förfarande (2) extraheras under värme med en blandning av kerosen och butylkarbitol för att separera den i polyeten eller etenrik eten/propen-sampolymer såsom en olöslig fraktion och polypropen med låg molekylvikt eller propenrik propen/eten- -sampolymer såsom en löslig fraktion.

(H) Summan av fraktionen olöslig i kerosen vid 110°C, som erhållits genom förfarandet (2), och fraktionen löslig i det blandade lösningsmedlet genom förfarandet (3) motsvarar komponent (A) i den slutliga polymera kompositionen enligt föreliggande uppfinning.

Molförhållandet mellan eten och propen i varje polymer kan bestämmas på vanligt sätt genom en smältningsmetod under användning av infraröd spektroskopi och en NMR-spektroskopisk metod.

Följande exempel och jämförande exempel belyser föreliggande uppfinning mera i detalj.

Exempel 1 Framställning av en titankatalysatorkomponent 1 kg kommersiellt tillgänglig vattenfri magnesiumklorid, 0,23 liter etylbensoat och 0,15 liter metylpolysiloxan (viskositet 0,02 Ns/m2 vid 25°C) matades i en kväveatmosfär in i en vibrationskulkvarn av rostfritt stål (SUS 32) utrustad med 36 kg kulor av rostfritt stål och man pulvriserade vid 7,8 G i 80 timmar. Den fasta produkten från pulverisationsbehandlingen suspenderades i 10 liter titan- tetraklorid och bringades i kontakt därmed under omröring vid 80°C i 2 timmar. Den fasta produkten uppsamlades genom filtrering och tvättades med renad hexan tills inte något titan upptäcktes i tvätt- vätskan. Torkning av produkten gav en titaninnehâllande fast katalysa- torkomponent som innehöll 2,0 viktprocent titan såsom atom, 65,0 viktprocent klor såsom atom och 8,0 viktprocent etylbensoat. 40 78003594' Framställning av en polymer komposition Använd apparat bestod av tre polymerisationsreaktorer A, B och C med en kapacitet av 18, 18 respektive 25 liter och anslutna i serie och en sköljtank D (kapacitet 3 liter) placerad mellan polymerisationsreaktorerna B och C. Reaktor A laddades med 0,079 millimol/h, beräknat såsom titanatom, av titankatalysatorkomponenten framställd såsom beskríves i tidigare stycke såsom en hexanuppslam- ning, 3,95 millimol/h trietylaluminium såsom en hexanlösning och 1,H9 millimol/h metyl-p-toluat såsom en hexanlösning, med den totala hastigheten av tillförd hexan varande 2,10 liter/h. Propen tillsattes kontinuerligt med en hastighet av 0,714 Nms/h och väte tillsattes med en hastighet av 1,8 Nm/h så att koncentrationen av väte i gas-a fasen blev 3,5 molprocent. Propen polymeriserades sålunda vid 60°C.

Trycket på insidan av reaktorn A vid denna tid var 706 kPa övertryck.

I reaktor A bildades med en hastighet av 989 g/h polypropen med ett smältindex (mätt vid 190°C under en belastning av 216 kg) på 4,83 och ett isotaktiskt index på 92,5 (såsom ett resultat av extraktion med n-heptan).

Uppslamníngen, som uttömdes från reaktor A, matades in i reaktor B och H0,0 NZ/h propen, 58,4 NL/h eten och 3 liter/h hexan matades in i reaktor B. Sålunda sampolymeriserades propen och eten. Trycket på insidan av reaktor B var 196 kPa övertryck och propeninne- hållet i den monomera blandningen i gasfasen var 8H,3 molprocent.

En sampolymer erhölls med en hastighet av 292 g/h i reaktor B.

Sedan leddes uppslamningen från reaktor B till sköljtanken D för borttagande av de oreagerade monomererna och väte och infördes sedan i reaktor C. Eten matades in i reaktor C med en hastighet av 306,4 NL/h och väte tillsattes så att väteinnehållet i gasfasen blev ß5,8 molprocent (kväve 7,5 %). Eten polymeriserades sålunda i reaktor C. Polymerisationstrycket i reaktor C var 147 kPa övertryck och mängden bildad polymer var 409 g/h.

Genom tryckminskning borttogs den oreagerade monomeren och vätet från de utströmmande ämnena, som kom från reaktor C. Erhâllen polymer frànskildes genom filtrering och torkades för att ge en vit pulverformig polymerkomposition med en hastighet av 1,511 g/h.

Polymerkompositionen hade ett smältindex av 3,02 och en gränsviskositet av 2,58. Eteninnehållet i polymerkompositionen var 35,2 molprocent.

Polymeren bildad i reaktor C hade en gränsviskositet av 1,80.

En del av polymerkompositionen löstes i kerosen vid 1S0°C och kyldes till rumstemperatur. Utfälld polymer frânskildes. En amorf 40 780Û359~'? 16 polymer innehållande 67 molprocent propen erhölls från kerosenlös- ningen. Andelen av amorf polymer var 4,85 viktprocent räknat på polymerkompositionen.

En antioxidant sattes till polymerkompositionen och försöks- stycken framställdes från blandningen. Försöksstyckenas egenskaper mättes och resultaten visas i tabell 1.

Polymerkompositionens egenskaper bestämdes genom följande metoder. V Dragpâkänning vid sträckgräns _ I enlighet med ASTM D638-GNT. Försöksstyckena framställdes enligt JIS K-7113. Draghastigheten var 50 mm/min.

Töjning vid brott Samma som dragpåkänningen vid sträckgräns.

Izodprov I enlighet med ASTM D25B-56. Skårad. 2300.

Elâflâ I enlighet med ASTM D523. Infallsvinkel 20°C.

Vitning' En vikt (R = 12,7 mm) av en angiven form fick falla från en höjd av 50 cm på ett angivet försöksstycke (120 x 130 x 2 mm) och vitningsgraden utvärderades visuellt. Resultaten uppskattades enligt följande skala.

A: Ingen förändringägderum.

B: Ett blekt vitt mönster med en diameter av cirka 1 cm bildades.

C: Ett vitt mönster med en diameter av cirka 2 till 3 cm bildades.

Exempel 2 Använd apparat bestod av tre polymerisationsreaktorer A, B och C vardera med en kapacitet av 18 liter och anslutna i serie och en sköljtank D (med en kapacitet av 3 liter) placerad mellan reaktorerna B och C.

Reaktor A matades med 0,079 millimol/h, beräknat såsom titan- atom, av titankatalysatorkomponenten framställd i exempel 1 såsom en hexanuppslamning, 4,23 millimol/h metyl-p-toluat såsom en hexanlösning och 11,85 millimol/h trietylaluminium såsom en hexan- lösning, med den totala hastigheten av tillförd hexan varande 2,1 liter/h. Propen och väte infördes kontinuerligt i reaktor A med en hastighet av 0,717 Nma/h respektive 3,2 Nß/h. Polymerisations- temperaturen var 60°C och trycket på insidan av reaktor A var 686 kPa övertryck. 40 7800359-"7 17 I reaktor A bildas med en hastighet av 1,025 g/h polypropen med ett smältindex på 14,4 och ett isotaktiskt index på 91,5.

Polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor A, matades in i reaktor B. Eten infördes i reaktor B med en hastighet av ,2 Nß/h och hexan med en hastighet av 3 liter/h. Sålunda sampolymeri- serades eten och propen. Trycket i reaktor B var 157 kPa övertryck och propeninnehållet i den monomera blandningen i gasfasen var 85,7 molprocent.

I reaktor B bildades en polymer med en hastighet av 198 g/h.

Polymeren bildad i reaktor B hade en gränsviskositet av 3,29.

Sedan leddes polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor B, till sköljtanken D och efter borttagande av de oreagerade monomererna och vätet, matades eten in i den med en hastighet av 197,6 Nß/h. var 97,8 molprocent. Väte tillsattes så att dess mängd blev 22,5 Eteninnehållet i den monomera blandningen i gasfasen molprocent (kväve U2,2 %), räknat på gasfasen. Polymerisationen utfördes vid 245 kPa övertryck. I reaktor C erhölls med en hastighet av 266 g/h en etenpolymer med en gränsviskositet på 1,43.

De utströmmade ämnena från reaktor C behandlades på samma sätt som i exempel 1 för att ge en polymerkomposítion med ett smältindex på 8,88 och ett eteninnehàll på 26,9 molprocent vid en hastighet av 1,377 g/h.

Polymerkompositionen extraherades med kerosen på samma sätt som exempel 1 och befanns att innehålla H,0 viktprocent av en amorf eten-propen-sampolymer med ett propeninnehåll på 68 molprocent.

Egenskaperna hos erhållen polymerkomposition mättes på samma sätt som i exempel 1. Resultaten visas i tabell 1.

Exempel 3 Använd apparat bestod av tre polymerisationsreaktorer A, B och C (med en kapacitet av 18, 18 respektive 25 liter) anslutna i serie och en sköljtank D (kapacitet 3 liter) placerad mellan reaktorerna B och C.

Reaktor A laddades med 0,079 millimol/h, beräknat såsom titan- atom, av titankatalysatorkomponenten framställd i exempel 1 såsom en hexanuppslamning, 3,95 millimol/h trietylaluminium såsom en hexan- lösning och 1,N9 millimol/h metyl-p~toluat såsom en hexanlösning, med den totala hastigheten av tillförd hexan varande 2,1 liter/h.

Propen och väte tillsattes kontinuerligt med en hastighet av 0,713 Nm3/h respektive 1,3 NL/h och propen polymeríserades.

Trycket på insidan av reaktorn A vid denna tidpunkt var 686 kPa över- tryck. 78ÜÛ359'7 w Polypropen med ett isotaktiskt index avŧ3,0 bildades med en hastighet av 986 g/h i reaktor A.

Polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor A, infördes i reaktor B. Eten och propen matades in i reaktor B med en hastighet av 58,k Nß/h respektive 40,0 NL/h. Sålunda sampolymeriserades eten och propen. Propeninnehållet i den monomera blandningen i gasfasen i reaktor B var 84,3 molprocent.

En polymer bildades med en hastighet av 278 g/h i reaktor B.

Polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor B, infördes i sköljtanken D och infördes efter borttagande av oreagerat propen i reaktorn C. Eten matades med en hastighet av 132 Nß/h in i reaktor C och polymeriserades.

Mängden väte i reaktor C reglerades till 33,4 molprocent (kväve 19,8 %), baserat på gasfasen.

Etenpolymeren bildad i reaktor C hade en gränsviskositet på 0,9.

Utströmmande ämnen från reaktor C behandlades på samma sätt som i exempel 1 för att ge en polymerkomposition med en hastighet av 1,281 g/h. Kompositionen hade ett eteninnehâll pâ 21,0 molprocent.

Erhållen polymerkomposition extraherades med kerosen pâ samma sätt som i exempel 1. Det visade sig sålunda att polymerkompositionen innehöll 3,72 viktprocent av en icke kristallin sampolymer av eten och propen med ett propeninnehåll av 67 molprocent.

Polymerkompositionens egenskaper mättes på samma sätt som i exempel 1. Resultaten visas i tabell 1.

Tabell 1 Exempel Dragpåkän- Töjning Izodprov Glans Vitnings- gtgšckšgäns iššgtt Nm/m2 _ % grad MPa % 1 25,9 eos 47,2-103/2u,s-103 75,3 A 2 28,9 sso .u,7-103/a,2u-103 71,0 s 1 21,0 soa us,7-103/1,95-103 72,8 A Jämförande exempel 1 Denna jämförelse visar att gränsviskositeten hos eten- polymeren i polymerkomposítionen markant påverkar glansen hos poly- merkompositionen. 40 19 7800359' '7 I exempel 1 leddes polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor B, till sköljtank D och efter borttagande av de oreagerade monomererna till reaktor C. Eten matades in 1 reaktor C med en hastighet av 216,0 NL/h och polymeriserades under det man införde väte så att koncentrationen av väte blev 15,5 molprocent (kväve 32,9%) i gasfasen. . _ Efter polymerisationen behandlades polymeruppslamningen på samma sätt som i exempel 1 för att ge en polymerkomposition med ett eteninnehåll av 31,5 molprocent och en gränsviskositet på 3,06.

Extraktion av komposítionen med kerosen visade att polymerkomposi- tionen innehöll 4,4H viktprocent av en amorf sampolymer med ett propeninnehåll av 67 molprocent.

Etenpolymeren erhâllen i reaktor C hade en gränsviskositet på 4,48.

Erhållen polymerkomposition hade en glans av 17,5 % och vitningsgrad av A.

Jämförande exempel 2 Använd apparat bestod av fyra polymerisationsreaktorer A, B, C och D anslutna i serie och sköljtanken D placerad mellan reaktorer- na C och E.

Polymerisation utfördes under följande förhållanden.

Reaktor A (19 liter) matades med 0,087 millimol/h beräknat såsom titanatom, av titankatalysatorkomponenten framställd i exempel 1 såsom en hexanuppslamning, 13,05 millimol/h trietyl- aluminium såsom en hexanlösning och 5,22 millimol/h metyl-p-toluat såsom en hexanlösning, med den totala hastigheten av tillförd hexan varande 2,1 liter/h. Propen och väte matades med en hastighet av BSU NL/h respektive 2,6 NL/h och propen polymeriserades vid 60°C.

Trycket i reaktor A var 981 kPa övertryck.

Polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor A, leddes till reaktor B (18 liter) och propen polymeriserades ytterligare vid ett totalt tryck av 618 kPa övertryck. I reaktorerna A och B bildades polypropen med ett isotaktiskt index på 90,5 med en hastighet av 1,259 g/h.

Polymeruppslamningen från reaktor B leddes till reaktor C (25 liter).

Eten och propen matades in i reaktor C med en hastighet av 107,2 NL/h respektive 16,7 NL/h och sampolymeriserades. Propeninne- hållet i den monomera blandningen i gasfasen i reaktor C var 62,8 %.

En polymer bildades med en hastighet av 268 g/h i reaktor C. 780Û359*'? 20 Polymeruppslamningen från reaktor C leddes till sköljtanken D (3 liter) och leddes efter borttagande av en del av de oreagerade monomererna till reaktor E (18 liter). Eten tillsattes med en hastig* het av 105,6 NL/h och polymeriserades.

När koncentrationerna av väte, kväve, eten och propen i rektor E var reglerade till 1,1 molprocent, 46,9 molprocent, 20,7 molprocent respektive 2,6 molprocent, räknat på gasfasen, bildades i reaktor E en eten-propen-sampolymer med en gränsviskositet på 1,6k.

Polymeruppslamningen, som utströmmade från reaktor E, be- handlades pâ samma sätt som i exempel 1 för att ge en polymer- komposition med ett eteninnehâll pa 15,2 molprocent, ett smältindex på 7,91 och en gränsviskositet på 2,H1 vid en hastighet av 1,450 glh.

Polymerkompositionen extraherades med kerosen på samma sätt som i exempel 1. En amorf sampolymer av eten och propen med ett propeninnehåll av 65 molprocent erhölls. Proportionen av amorf sampolymer var 8,89 viktprocent.räknat-på den polymera kompositionen.

Polymerkompositionen hade en glans av U3,6 % och en vitnings- grad av C.

Claims (5)

'7800359~7 21 Patentkrav

1. I. Förfarande för framställning av en slagtålig kemiskt blandad propenpolymerkomposition med ett eteninnehåll från 3 till 40 molprocent, vilket omfattar (1) ett första steg att poly- merisera propen, (2) ett andra steg att sampolymerisera propen och eten och (3) ett tredje steg att sampolymerisera eten eller både eten och propen, varvid de tvâ första stegen är följande steg (1) och (2); (1) ett första steg för att polymerisera propen innehållande 0 till 1 molprocent av eten i närvaro av en katalysator sammansatt av (a) en bärarburen títankatalysatorkomponent innehållande at- minstone magnesium, halogen och titan på ytan av bäraren och (b) en organoaluminiumförening för att bilda kristallin polypropen med ett isotaktiskt index av minst 90, som svarar för S5 till 95 viktprocent av den slutliga polymerkompositionen; (Z) ett andra steg för att sampolymerisera propen och eten i när- varo av reaktionsprodukten i första steget och samma katalysator under det man håller propeninnehållet i polymerisationszonens gas- fas vid 65 till 90 molprocent för att därvid bilda en låg- kristallin propen/etensampolymer med ett propeninnehàll från 60 till 85 molprocent, som svarar för 1 till 10 viktprocent av den slutliga polymerkompositíonen; k ä n n e t e c k n a t av (3) ett tredje steg för att polymerí- sera eten, eller både eten och propen, i närvaro av reaktions- produkten i det andra steget och samma katalysator under det man håller innehållet av propen i polymerisationszonens gasfas vid 0 till 7 molprocent för att därvid bilda polyeten eller en eten/propen-sampolymer med ett propenínnehåll på upp till 7 mol- procent, som har en gränsviskositet på minst 0,5 men mindre än 2,6 och svarar för 1 till 35 viktprocent av den slutliga polymer- kompos it ionen .

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att den bärarburna titankatalysatorkomponenten är en, som har behandlats med en organisk karboxylsyraester.

3. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att reaktionerna för att bilda den polymera kompositionen utföres i närvaro av ett inert kolvätelösningsmedel vid rums- temperatur till cirka 100°C under atmosfärstryck till cirka 2,94 MPa.

4. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t 7800359-7 22 - . därav, att katalysatorn är sammansatt_av cirka 0,01 till cirka 10 míllimol/liter av den bärarburna katalysatorkomponenten (a) och cirka 0,01 till cirka 30 míllímol/liter av organoalumíníum- föreningen (b).

5. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t därav, att reaktionerna för att bilda den polymera komposítíonen utföres i den ytterligare närvaron av en tillsatt organisk karboxylsyraester .