SE427363B - Pappersbestrykningsmassa innehallande pigment samt en vattendispergerbar polymer och en vattenloslig polymer - Google Patents

Description

20 25 30 35 H0 78008034: på basis av syntetiska makropolymerer uppvisar visserligen inte samtliga angivna nackdelarna, som de naturliga bindemedlen har, men är emellertid i behov av förbättringar.

Från US-PS 3 081 198 är det känt, att man som bindemedel för pappersbestrykningsmassor använder blandningar av en polymer- dispersion, som är olöslig i alkalier, och en i alkalier löslig sampolymer, som innehåller inpolymeriserad 15 - 40 viktprocent av en etyleniskt omättad karboxylsyra. I stället för polymerdisper- sionen kan även bindemedel på basis av naturprodukter användas.

Användning av dessa bindemedel i pappersbestrykningsmassor ger emel- lertid bestrukna papper, vars vattenhållfasthet inte är tillräcklig.

Kända pappersbestrykningsmassor kan dessutom inte tillfredsställande bearbetas på snabbt löpande bestrykningsanläggningar.

Syftet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en pappersbestrykningsmassa, som uppvisar hög vattenretention och ger bestrukna papper med hög vattenhållfasthet.

Uppgiften löses enligt uppfinningen med den i det föregående beskrivna pappersbestrykningsmassa, när komponenten B framställes genom polymerisering av vattenlösliga, etyleniskt omättade föreningar i en vatten-i-olja-emulsion.

De angivna bindemedelkombinationerna ger föreliggande pappersbestrykningsmassa hög vattenretention, så att de väl kan bearbetas i de vanliga bestrykningsanläggningarna. Även om sampoly- meren B är löslig i vatten, erhåller man överraskande nog bestrukna papper, som uppvisar en markant högre vattenhållfasthet än papper, vilka är bestrukna med kända pappersbestrykningsmassor.

Som sampolymer A ifrågakommer i handeln vanliga syntetiska bindemedel, som föreligger som vattendispersioner. Polymererna har en glastemperatur av -40 till +50°C. Typiska monomerer, vilka an- vänds vid uppbyggnaden av dessa polymerer, är t.ex. estrar av akrylsyra och av metakrylsyra, akrylnitril, metakrylnitril, akrylamid, metakrylamid , Ca- till C5-etyleniskt omättade mono- och dikarboxyl- syror, halvestrar av etyleniskt omättade C3- till Cu-dikarboxylsyror, vinylklorid, vinylidenklorid, enkelt eller flerfaldigt etyleniskt omättade kolväten, t.ex. etylen, propylen, butylen, H-metylpent-1-en, styren, butadien, isopren och kloropren, vinylester, vinylsulfonsyra, och estrar av etyleniskt omättade karboxylsyror, som kan härledas från flervärdiga alkoholer, t.ex. hydroxipropylakrylat och -metakrylat. kända från DT-AS 11 00 H50. Sådana sampolymerer kan vid sidan om en akrylester dessutom Lämpliga sampolymerer A är t.ex. 10 15 25 30 H0 78008034» innehålla styren och/eller butadienl OCÜ/eller akrylnitril samt etyleniskt omättade syror. I stället för syrorna kan även andra polymeriserbara hydrofila föreningar inpolymeriseras i sampolymererna, t.ex. hydroxylgrupp-innehållande monomerer, såsom hydroxylpropyl- akrylat och -metakrylat. Akrylestrarna, som kan användas vid poly- merisationen, kan exempelvis vara avledda från envärda alkoholer med 1 ~ 12 kolatomer. I dessa sampolymerer kan akrylesterhalten variera inom vida gränser, t.ex. utgöra 10 - 99 procent, respektive kan homopolymerer av akrylsyraestrar användas. Halten av etylenískt omättade syror i dessa sampolymerer är i regel upp till 10 viktprocent.

Som etyleniskt omättade syror ifrâgakommer framför allt akrylsyra, metakrylsyra, vinylsulfonsyra, akrylamidopropansulfonsyra och itakonsyra.

Polymetakrylaterna uppvisar en med polyakrylaterna analog uppbyggnad men innehåller i stället för en akrylsyraester en metakryl- syraester. Det är emellertid även möjligt att sampolymerisera akryl- syraestrar och metakrylsyraestrar tillsammans med andra etyleniskt omättade föreningar och att använda denna polymer som beståndsdel A av bindemedelkombinationen. Som sammonomerer ifrâgakommer exempelvis etylen eller propylen.

Som sampolymer A lämpar sig dessutom sampolymerer av butadien och styren. Dessa sampolymerer innehåller 20 - 60 viktprocent butadien och 40 - 80 viktprocent styren och/eller akrylnitril.

De kan innehålla andra sammonomerer, t.ex. estrar av etyleniskt omättade karboxylsyror med 3 - 5 kolatomer och eventuellt högst 10 viktprocent andra etyleniskt omättade sampolymeriserbara föreningar, t.ex. akrylsyra, metakrylsyra, maleinsyra, krotonsyra och fumarsyra.

Polymerer av denna typ samt även polyakrylater, är exempelvis kända från DT~PS 1 546 316. Lämpliga styren-butadien-sampolymerer, som inpolymeriserad innehåller en etyleniskt omättad karboxylsyra resp. en halvester av en etyleniskt omättad dikarboxylsyra och användes som sampolymer A, är kända från DT-AS 1 221 7H8.

Som sampolymer A i föreliggande pappersbestrykningsmassa ifrågakommer dessutom polymerer, som är avledda av vinylestrar, t.ex. av typen vinylacetat eller vinylpropionat, samt polymeriser- bara kolväten, t.ex. etylen eller propylen, exempelvis sampolymerer av vinylestrar med akrylestraroch/eller metakrylestrar och och/eller akrylnitril samt andra polymeriserbara hydrofila föreningar, t.ex. etyleniskt omättade syror eller hydroxylgrupphaltiga monomerer. Sam- polymererna kan även inpolymeriserat innehålla andra etyleniskt omät- _ vaoosoz-4 10 15 20 25 30 35 40 tade föreningar, t.ex. akrylamid, N-metylolakrylamid, }-metylol- metakrylamid, vinylklorid eller vinylidenklorid. Lämpliga vinyl- estersampolymerer är t.ex. kända från DT-PS 1 264 QHS. Man man även använda homopolymerer av vinylestrar.

Polymererna B är lösliga i vatten och uppvisar hög molekyl- vikt. De framställs genom polymerisering av vattenlösliga,etyleniskt omättade föreningar i en vatten-i-olja-emulsion. Ett förfarande för framställning av dessa polymerer är exempelvis känt från DT-PS 1 089 173. Man löser de etyleniskt omättade monomererna i vatten och genomför polymerisationen i en vatten-i-olja-dispersion. Som kontinuerlig yttre oljefas av vatten-i-olja-dispersionen ifråga- kommer exempelvis hydrofoba kolväten, t.ex. bensinfraktioner, klorerade kolväten, t.ex. perkloretylen, eller 1,2-dikloretan. An- delen vattenhaltig, dispergerbar fas ligger mellan ca 30 och 70 % av emulsionen, kan emellertid vara större och utgöra högst 90 vikt- procent. Lämpliga vattenlösliga monomerer är exempelvis C3- C5-etyl- eniskt omättade karboxylsyror, t.ex. akrylsyra, metakrylsyra eller itakonsyra, de motsvarande aminerna, exempelvis akrylamid och metakrylamid och salterna av de angivna etyleniskt omättade karboxyl- syrorna. De angivna monomererna kan polymeriseras antingen ensamma eller i blandningar, så att man erhåller sampolymerer, t.ex. sam- polymerer av akrylamid och akrylsyra. Vid polymerisation av de vattenlösliga etyleniskt omättade monomererna kan man som monomerer använda exempelvis vinylbensensulfonater, akrylamidopropansulfonsyra, vinylsglfonsyra, samt i underordnad omfattning högst ca 20 viktprocent endast begränsat vattenlösliga etyleniska föreningar, t.ex. akrylsyra- eller metakrylsyraester, samt akrylnitril eller metakrylnitril.

Det är även fördelaktigt om de vattenlösliga polymerernas molekylvikt höjes genom inbyggnad av föreningar, som innehåller flera etyleniskt omättade dubbelbindningar, med hjälp av en ringa förnätning. För att i ringa omfattning förnäta de vattenlösliga polymererna tillsätter manvidpolymerisation av monomererna, beräknat på polymervikten,0,01 - 5 viktprocent av en monomer med minst 2 etyl- eniskt omättade dubbelbindningar, t.ex. etylendivinylkarbamid, divinyldioxan, metylenbisakrylamid, etylenbisakrylamid, propylen- bisakrylamid, allylakrylat, metallylmetakrylat, diallylmalonat, divinyleter, glykoldiakrylat och polyalkylpolyeter av flervärda alkoholer, t.ex. trimetylolpropan, triallyleter eller polyallyl- sackaros.' Man erhåller då sampolymerer med speciellt hög molekylvikt. 10 15 20 25 30 35 UU 780080341 Molekylen av de vattenlösliga polymererna B av bindemedelblandningen ligger mellan 100 000 och 20 millioner, företrädesvis mellan 1 och 20 millioner.

Polymerisation av den vattenhaltiga monomerlösningen i kolväteolja genomförs enligt kända förfaranden i ett temperatur- intervall av 5 - 120øC. För att dispergera denvattenhaltiga monomer- lösningen i kolväteoljan använder man de för detta ändamål kända vatten-i-olja-emulgatorerna, t.ex. sorbitanmonostearat, sorbitanmono- oleat, glycerolestrar, vars syrakomponent är avledd av karboxylsyror med 10 - 20 kolatomer, cetylstearylnatriumftalat eller emulgatorer, såsom anges i tyska offentliggörandeskriften 25 36 537.

Dessa emulgatorer har ett HLB-värde av högst 8. Med 7 "HLB-värdet" menas emulgatorns hydrofil-lipofila balans. dvs. jäm- vikten av storleken och styrkan av de hydrofila och lipofila grupperna hos emulgatorn. En definition av detta begrepp återfinner man exempel- vis i "Das Atlas HLB-System", Atlas Chemie GmbH, EC 10 G Juli 1971 och Classification of Surfice Active Agents by "HLB", W.C. Griffin, Journal of the Society of Cosmetic Chemíst, sid. 311 (1950).

Dessa emulgatorer ingår i de färdiga dispersionerna med 0,1 - 30, företrädesvis 1 - 10 viktprocent.

Vidare kan man sätta ett nätmedel till vatten-i-olja- emulsionen,som skall polymeriseras, vilket vätmedel har ett HLB-värde av över 10. Det gäller här huvudsakligen hydrofila vattenlösliga pro- dukter, t.ex. etoxiderade alkylfenoler, dialkylestrar av natriumsulfo- succinater, i vilka alkylgruppen har minst 3 kolatomer, tvålar av fettsyror med 10 - 22 kolatomer, alkalisalter av alkyl- eller alkylen- sulfater med 10 - 26 kolatomer. Företrädesvis använder man etoxilerade nonylfenoler med en etoxileringsgrad av 6 - 20, etoxilerade nonylfenol- formaldehydhartser, vars etoxileringsgrad är 6 - 20,dioktylester av natriumsulfosuccinater och oktylfenolpolyetoxietanol.

För framställning av vatten-i-olja-dispersionerna kan man sätta nätmedlet med HLB-värde över 10 till den vattenhaltiga fasen, det flytande kolvätet eller även till den färdiga monomer- emulsionen. I en föredragen utföringsform av föreliggande förfarande löses vätmedlet och vatten-i-olja-emulgatorn i det som yttre fas av dispersionen använda flytande kolvätet och suspenderas.

Denna blandning överförs sedan tillsammans med den vatten- haltiga monomerlösningen, exempelvis under omrörning, till en vatten- i-olja-emulsion. Ordningsföljden för tillsatsen av komponenterna till polymerisationssatsen är inte kritisk. Det är endast väsentligt, att 10 15 20 25 30 35 H0 jsoosoz-4 vätmedlefl med ett HLB-värde av över 10, om man använder dessa, till- sätts före polymerisationen.

Monomererna polymeriseras i närvaro av vanliga polymerisa- tionsinitiatorer, exempelvis använder man peroxider, t.ex. bensyl- peroxid ochlauloylperoxid, hydroperoxider, väteperoxid, azoföreningar, t.ex. azoisobutyronitril, och redoxkatalysatorer. Polymerisations- temperaturen beror på den använda polymerisationsinitiatorn och kan variera inom ett brett intervall, t.ex. i intervallet 5 - 120oC.

I regel polymeriserar man under normalt tryck vid temperaturer av 40 - 80°C, varvid man sörjer för god omblandning av komponenterna.

Monomererna polymeriseras praktiskt fullständigt.

Den färdiga vatten-i-olja-dispersionen består till 30 till 90 procent av en vattenfas. Vattenfasen innehåller praktiskt hela mängden polymer. Koncentrationen av polymeren i vattenfasen är 20 - 60 viktprocent. Det valfritt använda vätmedlet med ett HLB-värde över 10 är - beräknat på den totala dispersionen - närvarande i en mängd av 0,1 - 10 viktprocent. Den kontinuerliga yttre fasen av vatten-i-olja-polymerdispersionen är delaktig i 10 - 70 viktprocent vid uppbyggnaden av den totala dispersionen. företrädesvis använder man som polymèrer B homopolymerer av alkali- eller ammoniumsalter av akrylsyra och akrylamid, sampoly- merer av 5 - 95 viktprocent akrylamid och 95 - 5 viktprocent alkali- eller ammoniumsalter av akrylsyra.

Väsentligt är i alla fall, att polymererna B framställs enligt förfarandet vatten-i-olja-emulsionspolymerisation och inarbetas även med sampolymererna A i pappersbestrykningsmassan i denna form.

Polymererna B har i form av vatten-i-olja-dispersionen relativt ringa viskositet,som ligger i intervallet 100 - 5000 mPa.s. Dessa är därför lätta att handha. Vid bearbetning med det vattenolösliga syntetiska bindemedlet (Polymer A) inställer polymererna B pappersbestryknings- massans viskositet. Polymererna B, inarbetade i form av sin vatten- i-olja-dispersion, verkar som förtjockningsmedel, förhöjer bestryk~bäÜ1e ningsfärgens förmåga till vattenretention och ger det färdiga papperet/ egenskaper, speciellt förhöjd vattenhållfasthet. Det är redan möjligt att med relativt ringa mängder polymer B uppnå de beskrivna effekterna, exempelvis är 0,1 - 10 viktprocent av den fasta produkten, företrädes- vis 0,2 - 3 viktprocent av vattenlöslig polymer i form av sin vatten- i-olja-dispersion,beräknat på pigmentvikten, tillräckliga för att uppnå den angivna kvalitetsförbättringarna av bestrykningsfärg och papper.

En 10 15 20 25 35 40 780Û8Û3~l+ Föreliggande pappersbestrykningsmassa innehåller 5 - 25 viktprocent, beräknat på pigment, sampolymer A och 0,1 - 10 viktprocent av den fasta polymeren Bi form av sin vatten-i-olja-dispersion.

Dessa polymerkombinationer är utmärkta bindemedel för pappersbestryk- ningsmassor. För framställning av föreliggande pappersbestryknings- massor blandas polymererna A och B på i och för sig känt sätt med fyllmedel respektive pigment. Lämpliga fyllmedel är framförallt lermineraler, kalciumkarbonater, kalciumaluminiumpigment eller titandi- oxid. Eventuellt kan man till pappersbesprutningsmassorna även till- sätta andra hjälpmedel, exempelvis alkalier, såsom natriumhydroxid, kaliumhydroxid eller ammoniak, eller även 'vítpigment på basis av vattenolösliga karbamid~formaldehyd~kondensationsprodukter eller andra kända pappershjälpmedel, t.ex. karbamid, melamin eller formaldehyd- hartser.

Ordningsföljden, i vilken pappersbestrykningsmassans olika komponenter blandas, är inte avgörande, det visar sig emellertid vara fördelaktigt att tillsätta polymeren B vid slutet av beredningen av bestrykningsfärger.

Föreliggande uppfinning belyses närmare med de följande exemplen. De i exemplen angivna delarna är viktdelar. Polymerernas K-värde mättes enligt H. Fikentscher, Cellulosechemie 13, 58 - 64 och 71 - 7% (1932) i 5-procentig vattenhaltig koksaltlösning vid en temperatur av 25°C; därvid betyder K = k . 103.

Framställning av de vattenlösliga polymererna B.

Polymer B 1.

I en med omrörare, termometer och ett kvävein- och-utlopp försedd behållare blandar man följande komponenter: 3u7 delar av en blandning av 84 procent mättade alifatiska kolväten och 16 % nafteniska kolväten (blandningens kokpunkt 192 - ZSHOC), 53,3 delar sorbitanmono- oleat och 20 delar etoxilerad nonylfenol (etoxileringsgrad 8 - 12).

Därefter tillsätter man en lösning av 133,6 delar akrylamid och 59 delar akrylsyra i 389,4 delar vatten, varvid lösningens pH-värde är inställt på 8,0 med 18 delar natriumhydroxid, och emulgerar den vattenhaltiga lösningen i kolväteoljan. Därefter leder man under 30 minuter kväve över blandningen och upphettar denna därefter inom 15 minuter till en temperatur av GUOC. Vid denna temperatur tillsätter man en lösning av 0,212 delar 2,2'-azo-bis-isobutyronitril, som är löst i ringa mängd aceton. När man har upphettat blandningen 3 timmar vid 60°C är polymerisationen avslutad. Man erhåller en koagulatfrí mot Sedimentering stabil vatten-i-olja-dispersion av en sampolymer av 10 15 20 25 30 35 7800803-4 35 procent akrylamid och 65 procent natriumakrylat, vilken sampolymer användes som förtjockningsmedel med sambindemedelsegenskaper i pappers- bestrykningsmassor. Polymerens K-värde utgör 247,5.

Polymer B 2 Man förfar såsom är beskrivet i exempel 1 och löser 10 delar av en 8- till 12-faldigtetoxilerad nonylfenol och 40 delar av den i exempel 1 av DT-OS 25 36 597 beskrivna emnlgatorn i 220 delar av en blandning av 84 procent mättadealifatiska kolväten och 16 procent nafteniska kolväten (blandningens kokpunktsintervall 192 - 25400).

Till denna blandning sätter man en lösning av 285 delar akrylsyra i 128 delar vatten, vilken lösning med 285 delar 22,5 %-ig vattenhaltig ammoniak var inställd pH 7,0 och dessutom blandad med 0,4 delar NauP2O7 och 0,01 delar propylenbisakrylamid: Under kraftig omröring blandas den organiska fasen och vattenlösningen, så att man erhåller en vatten-i-olja-emulsion.

Därefter leder man under 30 minuter kväve över emulsionen och upp- hettar denna därefter inom 15 minuter till en temperatur av 7000.

Vid denna temperatur tillsätter man en lösning av 0,212 delar 2,2'-azo-bis-isobutyronitril, som var löst i ringa mängd aceton, och håller blandningens temperatur i .3 timmar vid 7000. Man erhåller en koagulatfri, mot sedimentering stabil vatten-i-olja-dispersion.

Viskositeten av en därur med demineraliserat vatten fram- ställt 0,3-procentigt vattenhaltig lösning (beräknat på polymeren) är 1>150 mPa.s (Brookfield-Viskositeter 20 UpM, 20°C RV 2).

Exempel 1 Man erhåller en pappersbestrykningsmassa, som är lämplig för framställning av papper och för offset-tryck, genom att man med hjälp av ett kraftigt dispergeringsaggregat finfördelar 80 delar be- strykningslera och 20 delar kalciumkarbonatpigment i ca 66-procentig vattenhaltig uppslamning under användning av 0,2 delar natronlut och 0,3 delar av ett i handeln erhållbart dispergeringsmedel. Till pigment- uppslamningen sätter man 12 delar (beräknat på halten fast substans) av en vattenhaltig dispersion av en sampolymer A av 50 procent n-butylakrylat och 50-procent styren (glastemperatur 20.- 30°C).

Därtill sätter man under kraftig omröring 0,5 delar (beräknat på halten fast substans) av vatten-i-olja-dispersionen B 1 och inställer bestrykningsfärgens halt fast substans genom tillsats av vatten 'på ca 58 procent. Pappersbestrykningsmassans pH-värde inställs med natronlut på 8,5. Efter en blandningstid av 15 minuter kan pappers- 10 15 20 25 30 åaooeoz-u bestrykningsfärgen användas, t.ex. på en avskrapningsbestryknings~ anläggning. Egenskaperna av bestrykningsfärgen och det därmed be- strukna papperet är âtergivna i tabellen.

Exempel 2 En bestrykningsfärg för framställning av bestruken kartong erhålles med ledning av uppgifterna i exempel 1, genom att man som sampolymer A blandar den där beskrivna pigmentuppslamningen med 15 delar av en i handeln erhållbar butadien- styren-sampolymer (H8 procent butadien och 48 styren, glastemperatur 0 ~ 15°C), som innehåller 4 procent karboxylgrupper, beräknat på dispersionen halt fast substans, och tillsätter vattenltills blandningens halt fast substans är H3 procent. Därefter tillsätter man, beräknat på halten fast substans, 0,7 delar av polymeren B 2.i form av vatten-i-olja- dispersionen. Därefter inställer man pH~värdet på 8,5 och homogeni~ serar blandningen i 15 minuter. Man erhåller en bestrykningsfärg, som klanderfritt går att använda på en luft-borstbestrykningsanläggning eller rullrakelbestrykningsanläggning. Egenskaperna av bestryknings- färgen och av därmed bestrukna kartonger är återgivna i tabellen.

Exempel 3 För framställning av en pappersbestrykning, som är lämplig för djuptryck, blandar man en 86-procentig pigmentuppslamning av 100 delar bestrykningslera, 0,2 delar natronlut och 0,3 delar av ett i handeln erhållbart dispergeringsmedel med 6 delar av ett i handeln förekommande syntetiskt bindemedel som sampolymer A av 50 procent n-butylakrylat och 50 procent vinylacetat (glastemperatur -20 - + 25°C. Bestrykningsfärgens viskositet inställes därigenom, att man tillsätter 0,35 delar, beräknat på halten fast substans, av polymeren B 2 som vatten-i-olja-emulsion. Genom tillsats av vatten och natronlut inställes bestrykningsmassans halt av fast substans på 59 procent och pH~värdet på 9. Efter en blandningstid av 15 minuter kan pappersbestrykningsmassan problemfritt användas på en avskrapningsbestrykningsanläggning. Resultaten är sammanställda i tabellen. 10 15 20 25 30 35 40 . 780080341 .- Exempel Ä För framställning av en tapetbestrykning dispergerar *man 90 delar bestrykningslera och 10 delar av ett titandioxidpigment i 66-procentig vattenuppslamning med hjälp av 0,2 delar natronlut och 0,H delar av ett i handeln förekommande dispergermedel. Däršfëer tillsätter man 13 delar, beräknat på halten fast substans, av en sampolymer A av ca 50 procent n~butylakrylat och ca 50 procent styren (glastemperatur 20 - 30°C).Bestrykningsfärgen förtjockas genom att man tillsätter 0,8 delar, beräknat på halten fast substans, av polymeren B 2 i form av vatten-i-olja~dispersionen och homogeniserar blandningen. Genom tillsats av vatten och natronlut inställes pappers- bestrykningsmassans halt fast substans på 54 procent och pH-värdet på 9fi Efter en blandningstid av 15 minuter kan bestrykningsfärgen problemfritt användas på vals-~ eller glättschaber-bestrykningsan- läggningar. Pappersbestrykningsfärgens viskositet var 1 690 mPa.s, bestrykningsfärgens vattenretention 93 sek.

Vid försöksexemplen. 1 - 3 framställdes de i exemplen 1 ~ 3 motsvarande bestrykningsfärgerna, varvid vid ändring av exemplen som polymer B 1 eller B 2 användes en sampolymer, som visserligen svarade mot sampolymeren i exemplen med avseende på sammansättningen men var framställd genom polymerisering av monomererna i vattenhaltig lösning.

Såsom framgår av tabellen, visar pappersbestrykningsfärgerna, vilka var framställda med föreliggande bindemedelkombination, överraskande förbättrad vattenretention. _ Vattenretentionen anges i tabellen i sekunder. Det är tiden, pä vilken den med ett surt rött färgämne färgad vattenfas av bestryk- ningsfärgen har trängt så långt genom ett blåbandfilter, att den sänker dess reemission, mätt med en reemissionsfotometer (filter 4) till H0 procent av den ursprungliga reemissionsgraden. I jämförelse- enamel H framställdes efi pappersbestrykningsmassa enligt den angivna föreskriften, men man använde i stället vatten-i-olja-dispersionen av polymeren B 2 en med lösningspolymerisation framställd sampolymer av ca 80 procent akrylsyrabutylester och ca 20 procent akrylsyra.

Man erhöll en pappersbestrykningsmassa, vars viskositet var 1 5H0 mPa.s och vars vattenretentionvar 65 sek.

I tabell 1 är förutom bestrykningarnas egenskaper även några bestrykningsegenskaper sammanfattade. Man ser, att man med föreliggande pappersbestrykningsmassor erhåller markant förbättrade vâtplockningsvärden.

Våtplockningsvärdena mättes på följande sätt: 10 15 “x &Ö veoasozéu 11 Förberedning av papper och kartong: De papper respektive kartonger, som skall undersökas, upphänges ett och ett och klimatiseras i 24 timmar. Testremsorna, vars storlek skall vara 35 X 3 cm, skall skäras i pappersbanans längdriktning. Man bör akta på att testremsorna uttas över hela banbredden. För klimatisering får de skurna remsorna inte ligga på varandra.

Testapparat: Våtplockningstestet gencmföres med IGT-Bedru:kbarkeits- prüfgerät ModáJ.AC 2.

Plockningsfärg: Som plockningsfärger används tryckfärger från Fa.Lerilleux.

Plockningsfärgen måste vara avstämd mot plockningsbenägenheten för papperet resp. kartongen. Vanligen erhåller man med Lorilleux-färgen 3804 vart utmärkta resultat.

Genomföring'avvåtplockningstestetz Pappers- resp. kartongremsorna inspändes såsom vid torrplockningshâllfasthetsundersökning i kretssegmentet av IGT-appa- raten.

På den övre tryckskivaxeln påsättes en 3,2 cm bred tryckskiva, på den undre tryckskivaxeln en 2 cm bred, infärgad tryckskiva. Kretssegmentet med den inspända testremsan vrides därefter i plockningsställning. Tryckinst”llningen är för bägge tryckskivor 70 kp. Man droppar 0,2 omg vatten mellan kretssegmentet med fastspäni teststen och över tryckskiva och plockar på en gång med konstant hastighet, vars inställning bör vara mellan 184 och H0 om/s, eftersom vattnet iannat fall har alltför kort ínverkníngstid.

När vid denna inställning ingen plockning inträder, måste en strängare plookningsfärg användas» _Avstândet mellan de båda tryckskivaxlarna är 7 cm; Detta svaÉë%/18- resp. H0 cm/s plockningshastighet.mâç/inverkningstíd av 0,39 - resp. 0,17 sek.

Om hos en tryckmaskin avståndet mellan två följande tryckverk är 1 m och tryckmaskinen löper med 100 m/min, svarar detta mot en inverkningstid av 0,6 sek.

Utvärdering: Den senare hälften av remsan fuktas först vid detta för~ farande och trycks därefter. När våtplockníngshållfastheten vid 780080341 12 den valda plockningsfärgen och hastigheten inte är tillräcklig, ser man på remsan, som fuktades, en plockning. De olika remscrna utvärderades subjektivt i förhållande till vandra. En annan möjlighet att utvärdera är användning av en densitometer.

Här mäter man färgintensiteten av den undersökta plock- ningsremsan och erhåller, beroende på papperet eller kartongens plockningshållfasthet)ett motsvarande värde D (= färgdensitet).

Som jämförelsevärde mätes en med testfärgen tryckt remsa i full färg. 780080344 13 n n n. . .v ß E w 3 r må: å? mnï máw Qíë :JN wficwmpmmswmmbw É 35 3.0 1 1 ÅS Zá wmá ENS Ubwwmwcficxoofi ä? Qwmmmm vwxüswmwß wzß mm mm mm fm mm ær ww æow cwwuw> . ¶.mmEw ommw ommw oßøw osfw omm om: msøfi mfmw P®wfimoxmfl> . wfimwmmcflcxhhumwn w 1 .xm .wñmw 1 .Xw w .xw.wEmfi w .Mm N .Xm.mEmm N .Xm_ , w fxw.mEmw f .xm nwmmxwcøwu r Hfiwßmä

Claims (3)

1800803-4 10

1. PATENTKRAV l. Pappersbestrykningsmassa, som på 100 viktdelar av ett finkornigt pigment innehåller 5 - 25 viktdelar av en sampoly- mer A med en glastemperatur av -40 till +50°C i form av en vattendispersion och 0,1 - 10 viktdelar av minst en polymer B i form av en högmolekylär vattenlöslig polymer, k ä n n e - t e c k n a d av att polymeren B är framställd genom polymeri- sation av vattenlösliga etyleniskt omättade föreningar i en vatten-i-olja-emulsion och inarbetad i pappersbestrykningsmassan i form av vatten-i-olja-dispersionen.

2. Massa enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a d av att man de för framställning av polymeren B använda vatten- lösliga, etyleniskt omättade föreningarna är etyleniskt omättade karboxylsyror med

3. - 5 kolatomer och/eller amider av dessa.