SE416040B - Manuellt driven vinsch - Google Patents

Description

'__ ?'71286¿§*3 z patentet har ansträngningar vidtagits för att möta och eliminera detta problem genom att åstadkomma en fjäderkraft verkande på käftarna, så att dessa kan förskjuta sig från varandra. Rörelsegraden kommer att bero delvis på dragkraften som överföres till linan och delvis på diametern för denna lina. Även om det bortses ifrån den komplexibilitet som kon- struktionen ovan har erhållit så är det väsentligt att förinställa fjädrarna korrekt. En alltför hög fjäderkraft komner att förorsaka en utkastning av linan eller, om den ändå mottages, svårigheter när den skall lämna käftarna, medan en alltför svag fjäderkraft kommer att betyda en alltför svag och icke tillräcklig dragkraft på linan.

De flesta självklämmande kanalerna har hittills utformats med tän- der i form av styva ribbor på båda sidorna av käftarna, vilka definierar kanalen, och dessa har alltid varit placerade mittemot varandra. Tän- derna har betraktats som kompressionsorgan och fasthållningen har skett genom en sammanpressande effekt på linan. Det är mycket vanligt att de är ensidigt riktade så att det därigenom erhålles ett större motstånd mot slirning för linan i en tangentiell riktning än i en andra tangen- tiella riktningen.

Resultatet från anordningarna som är uppbyggda på den tidigare kända tekniken, när det gäller att klämma fast linan mellan motstående käftar (med eller utan fjäderpåverkan på käftarna), betyder att den grad som linan fastklämmes är mycket beroende av, men icke uteslutande be- roende av, lasten som belastar linan. Här föreligger dock en liten grad av beroendet eftersom en mycket starkt belastad lina kommer att ge en tendens att klämma linan ytterligare in mellan de konvergerande käf- tarna.

I det amerikanska patentet 3 968 953, som omnämnts ovan, visas att käftarna är utan tänder och utformade av en jämn plåt.

Emellertid har framkommit att, även vid en sådan konstruktionstyp där en av käftarna är utan tänder, den grundläggande avsikten med käf- tarna kommer att kvarstå i det att den jämna käften kommer att förorsaka en reaktionsyta mellan vilken och den tandande käften linan kommer att sammanpressas och därigenom gripa in i tänderna för den tandade käften.

Slutligen kan omnämnas att bland den tidigare kända tekniken inom detta område föreligger exempel på drivrulleliknande anordningar, exem- pelvis den som visas i det amerikanska patentet 3 343 809, där käftarna för en lin- eller kedjeanordning har blivit inbördes så utbildade och anpassade att de motsvarar mer eller mindre exakt själva konfigurationen för linan eller kedjan som skall bli mottagna av käftarna. Ändamålet med '7712864-3 en sådan konstruktion är att uppnå en fullständig kedjehjulsliknande drift mellan linan eller kedjan och drivhjulet med vilken den samverkar.

Dessa kan icke anses vara självklämmande anordningar och den grundläg- gande intensionen är inte att låta tänderna vara zig-zag formade utan hellre att utformningen av varje käft skall komplettera utformningen av den andra på så sätt att de båda anpassar sig till konfigurationen för linan eller kedjan. En effektiv drivning av kedjan kmnner inte att uppnås såvida inte en korrekt lina eller kedja användes vid dessa an- ordningar.

Föreliggande uppfinning har som ett främsta ändamål att åstadkomma en självklämnande vinsch, vid vilken klämningskanalen har kapacitet att mottaga linor liggande inom ett på förhand bestämt diameterintervall utan att därför behöva använda fjäderbelastning på käftarna, så att de är gemensamt förskjutbara i en axiell riktning och kan anpassa sig, oavsett vilken diameter linan än har, dock att den ligger inom det på förhand bestämda omrâdet och där utdragningen av linan från kanalen sker på ett enkelt sätt.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommes en manuellt driven vinsch innefattande en självklämmande kanal uppvisande sidoväggar som definieras av ett par cirkulära käftar, där var och en av dessa käftar uppvisar linsamverkande tänder, där tänderna för den ena käften är belägen vid sidan om tänderna tillhörande den andra käften.

Linan bildar en vågform mellan de alternerande tänderna och ampli- tuden av denna vågform justerar sig själv i beroende av dragkraften som verkar på linan. När denna kraft ökar kommer funktionen av tänderna att vara så att en avsevärd tangentiell kraft uppstår på linan och samtidigt kommer linan att pressas radiellt inåt, på grund av den skeva place- ringen av tänderna. När en hög kraft utvecklas i linan mottagen i den självklämmande kanalen så komner vågformen utbildad på linan av kanalen att tendera till att bli starkare, så att linan pressar sig själv till starkare ingrepp med de skeva tänderna i form av åsar eller ribbor i käftarna. Dispositionen av tänderna i käftarna för den självklämmande kanalen kan tillåta utdragning av linan oavsett dess diameter inom det på förhand bestämda området, utan att nödvändiggöra fjäderkrafter på käftarna och oavsett den kraft som appliceras till linan. Det kan an- tagas att tänderna enligt föreliggande uppfinning kan på många sätt betraktas såsan en deformeringsyta, vilken påtvingar linan en vågform inuti kanalen hellre än det som normalt har gjorts för att låta tänderna i sådana kanaler tjäna till att gripa tag i och komprimera linan. 7712ae4-: 4 Det som främst kan få anses vara kännetecknande för en manuellt driven vinsch enligt föreliggande uppfinning anges i det efterföljande patentkravets l kännetecknande del.

En för närvarande föreslagen utföringsform uppvisande de för före- liggande uppfinning signifikativa kännetecknen skall närmare beskrivas med hänvisning till bifogad ritning där, fig. l visar en diametral sektion genom den övre delen av en första utföringsform av en vinsch enligt uppfinningen, fig. 2 visar en sidovy av vinschen vid pilen II i fig. l, fig. 3 och 4 visar olika arrangemang för tänder, vilka dels faller utom och dels faller inom uppfinningstanken, fig. 5 och 6 visar i olika vyer de övre och de nedre käf- tarna för en självklännande kanal enligt utförings- formen i fig. l, fig. 7 visar en profil för tänderna tillhörande den plåt som bildar kanalen, fig. 8 visar en profil av en alternativ utföringsform g av en tand, fig. 9 visar en diametral sektion genom en andra utförings- form, fig. l0 visar en partiell sektion av vissa delar i fig. 9, fig. ll visar till höger en sidovy och på vän- ster sida ett snitt av en ändplåt, en linstyrande arm och en linstyrning, fig. l2 visar en sektion enligt linjen A-A i fig. ll, fig. l3 visar i planvy en avstrykningstunga och en ring, fig. 14 visar en vy av en käft för att bilda kanalen och kan ingå alternativ i de båda utföringsformerna visade i figurerna 5 och 6, samt fig. 15 visar en sidovy av en modifierad utföringsform.

Den första utföringsformen som nu kommer att beskrivas utgör en speciellt fördelaktig utföringsform, men det bör beaktas att tandformen visad i fig. l4 utgör ett alternativ som är fördelaktigare i många av- seende i förhållande till den tandform som visas i fig. 5 och 6. vinschen visad i fig. l är när det gäller den nedre delen till- delad en konventionell utformning innefattande en eller flera konven- tionella drivhjul för att överföra drivkraft från en central huvud- 771286lv3 drivaxel l till en vinschtrumma 2. En cylindrisk hylsa 3 uppvisar en konventionell fläns för att fasthålla vinschen som helhet till ett däck eller liknande. ' Till den övre änden för vinschen 2 är applicerad en nedre plat- ta 4, förenad till trumman 2 via tre bultar 5, av vilka endast en är visad i figuren. Bultarna 5 sträcker sig genom tre likformigt utefter omkretsen för plattan 4 placerade hål 6, av vilka endast ett är visat i figuren, för att samverka med gängade hål 7 i toppytan för trumnan 2.

Bultarna 5 fasthåller en med en fläns utbildad hylsa 8, i vilken före- finns tre gängade hål 9, ävenledes jämnt fördelade utefter en cirkel omkring axeln 26 (fig. 5) tillhörande axeln l. Av de gängade hålen 9 är endast ett visat i figuren. Dessa hål samverkar med tre bultar l0, av vilka endast en är visad i figuren, och vilka passerar genom jämnt fördelade hål ll i en övre platta l2. Plattorna 4 och l2 är placerade på ett avstånd från varandra via en distansring l3 och ett mellanlägg l4, och vilka sammanhålles av bultarna l0. Pâ detta sätt sammanställes en konstruktion med den övre och den nedre plåten l2 och 4 som utbildar en kanal l5, avsedd att mottaga linan som kommer från en huvudvinschtrumma 2. .

Eftersom kanalen är tilldelad funktionen att kvarhålla linan så måste kanalen vara utbildad med en i detta sammanhang konventionell avstrykare l6, vilken sträcker sig in i kanalen från en förstärkt nedåt riktad del l7, avvinklad från en radiellt sig sträckande arm l8. Armen 18 är fast förenad till den stationära hylsan 3, genom en andra hylsa l9, en med flänsförsedd platta 20, som med skruvförband samverkar med hylsan l9, och en topphuv Zl fasthâllen av bultar samverkande genom urtagningar i en cirkulär rotdel 23 för armen 18 med plattan 20. Vid den nedersta änden för den nedåt riktade delen l7 förefinns en linstyrning 22 i form av en uppåt avvinklad kanal eller skål, så att linan styres uppåt en vinkel när den tillåtes passera från huvudtrumman 2 in i kanalen l5. Linan passerar nästan 3600 inuti kanalen och avlägsnas ut från denna kanal genom att ånyo komma mot den asymptotiska frontytan för avstrykaren 16, vilken uppvisar en liten vinkel i förhållande till basen 24 för kanalen definierad av den radiellt utåt riktade ytan tillhörande ringen l3. Funktionen för avstrykaren och linstyraren är i och för sig tidigare kända.

För att förorsaka ett effektivt friktionsarrangemang mellan plå- tarna 4 och l2 och linan placerad inuti kanalen l5 har plåtarna försetts med tänder orienterade l respektive stympnde konformade envelopper 7712864-3 6 indikerade med hänvisningsbeteckningen 23, och vilka tänder kommer att mera i detalj beskrivas med hänvisning till de återstående figurerna. På grund av den konositet som ytan för plåtarna har, vilka uppbär tänderna, så kommer kanalen l5 att bli smalare axiellt ju närmare kanalen kommer basdelen 24. Bästa resultatet har visat sig föreligga när den totala vinkeln mellan dessa ytor ligger inom området 200 - 380, vilket i sig betyder att ytan för varje plåt har en konositetsvinkel inom området 800 - 7l°. Speciellt lämpligt har det visat sig vara att låta vinkeln ligga omkring 25°.

I fig. 2 visas tänderna, som givits den allmänna hänvisningsbe- teckningen 23, och från fig. 2 framgår att dessa tänder är förskjutna i förhållande till varandra så att tänderna för den nedre plåten 4 är belägna vid sidan om tänderna för den övre plåten l2. Avståndet mellan de utbildade spetsarna för tänderna på varje plåt är lika med "a+b".

Plåtarna är när det gäller deras omkrets förskjutna i förhållande till varandra så att tänderna för den nedre plåten 4 ligger i en vertikal linje vid sidan om och företrädesvis halva avståndet mellan de vertikala linjerna innehållande tänderna för den övre plåten. Det är således fördelaktigt att låta avståndet "a" i fig. 2 vara detsamma som avståndet "B". Anledning till detta arrangemang är att på detta sätt kommer plå- tarna med en given diameter, konositetsvinkeln samt tanddjup att ha en större kapacitet för linor av olika tjocklek än vad fallet skulle vara om tänderna var arrangerade på det närmast till hands liggande sättet, med tandspetsarna riktade mot varandra.

I fig. 3 visas den position när tandspetsarna är placerade mot varandra i enlighet med vad som är tidigare känt. Det maximala avståndet mellan dessa tänder, vid varje speciell radie inom kanalen, kan anses representeras av avståndet "c". Detta avstånd motsvarar den maximala diameter för en lina son kan mottagas av dessa tänder, utan att därför göra åverkan på linan eller få en fastklämning av linan. Om emellertid tänderna är förskjutna i förhållande till varandra, som visas i fig. 4, så framgår att även om det vertikala avståndet mellan tänderna, d.v.s avståndet “c", är detsamma, så kan denna utföringsform upptaga linor av större diameter, efterson linan kan läggas på det sätt som illustreras med den sträckade linjen och därigenom kan lindiametern ökas till värdet "d". Det är uppenbart att avståndet "d" är större än avståndet "c".

Utformningen tilldelad linan när den ligger i kanalen l5 blir därför en funktion att den radiella position som den intager i kanalen samt dess diameter och den kraft som påverkar den. En smal lina kommer att ligga 7 7712864-3 väsentligen rak mellan tänderna med en jämförelsevis liten radie omkring den centrala axeln. En tjock lina kommer med samna kraft att intaga en vågformad konfiguration och med en förhållandevis större radie ankring axeln för vinschen. Sålunda kommer för en given fast konstruktion hos vinschen linor med stora diametervariationer att på ett framgångsrikt sätt kunna utnyttjas i vinschen, vilket inte skulle kunna ske ifall tänderna inte vore förskjutna i förhållande till varandra och son utgör grundtanken för föreliggande uppfinning.

Dessutom framgår att för en given lina i en given kanal kommer vågformen av de sidoförskjutna tänderna att bli en funktion av kraften som verkar på linan. En ökning av kraften kommer att tendera att pressa linan radiellt inåt mot minskande avstånd mellan tänderna. Våglängden för vâgkonfigurationen hos linan mellan käftarna minskar så att vinkeln som linan böjer sig omkring varje tand ökar och ger därigenom en ökad drivningseffekt hos tanden mot linan. Denna drivförmåga hänför sig från böjningen av linan alternativt från de runt omkretsen alternerande och zig-zag formade tänderna och det har visat sig ge en förvånadsvärd enkel avstrykning av linan från kanalen. Detta beror på att den självklämmande kanalen inte verkar enbart på drivningseffekten och en mekanisk kom- pression av linan mellan motsatt orienterade tänder.

Tandformen och sektionerna, vilka är speciellt lämpade, visas med hänvisning till figurerna 5-8 och l4. I figurerna 5 och 6 visas den övre och nedre plåten 4 och l2 i planvy. On den nedre plåten först be- handlas kan konstateras att där förefinns tre hål 6 och från figuren 5 framgår att dessa är placerade på en och samma radie. Från en rotlinje “C", utgår kammen 25 och tanden 23. Roten eller de inre delarna, från vilka kammarna genereras, ligger på en cirkel "C“, som skall ha en radie åtminstone lika stor san vinschtrumman. Linjen för kammarna 25 är sådan att den ger en vinkel CI; med radien som passera genom den centrala axeln 26 för vinschen och genom den radiella inre punkten för kammen och vilken radie indikeras i figur 5 med hänvisningsbeteckningen "Rl".

Vinkeln Cl har i detta fall tilldelats ett värde av 70°. För en platta med 12 tänder kommer vinkeln för axeln 26 mellan på varandra följande radier "Rl" att vara 300 och illustreras i figuren med hänvisningsbe- teckningen /B med rotändan för en given tand orienterad vid en ge- mensam radie med den yttre änden för den näst intilliggande tanden.

Vinklarna u, och kommer att beror på antalet tänder utbildade i varje käft och relationen mellan rotlinjens radie och den yttre radien _7712s64-3 8 för tänder, eller den radiella bredden för käften. Konstruktionen av plåten 12 är lika med plåten 4 med undantag för att de tre hålen 11 på plåten 12 är placerade förskjutna mellan de inre ändarna för tändernas kammar 25'. Detta betyder att radien "R2" passera centralt genom varje hål ll och utbildar lika vinklar Ä mellan tvâ intill varandra belägna radier "R1".

En fördelaktig tandkonfiguration för båda plåtarna visas i fig. 7 med den främre ytan för varje plåt inställd i en vinkel av 450 till det axiella planet och den bakre ytan för tanden är böjd bakåt från den rundande kamlinjen 25, 25' till basen för den intilliggande tanden visad i ritningen med hänvisningsheteckningen 27 och 27'.

I en alternativ utföringsform visad i fig. 8 förefinns tänder med en form, som visas i tvärsektion, av rätvinkliga trianglar och med kænnen 25 resande sig upp med en främe och en bakre rotdel 28 från den flata basen 29 under 450.

En alternativt tandform för denna utföringsform och speciellt en som rekommenderas är den som visas i fig. 14 och vilken kommer att beskrivas senare.

En andra utföringsform av en för hand driven självklämmande vinsch visas i fig. 9 med en stationär kärna, tilldelad hänvisningsbeteckningen 100, innefattande en med fläns försedd del 102, för att applicera den via bultar till ett däck eller liknande för en båt, samtidigt som ut- föringsformen visar ett hylsparti 103, vilket omsluter ett centralt parti för en roterbar drivaxel 104. En ytterligare del för den statio- nära huvuddelen är en hylsa 105, vilken är gängad vid 106 till en övre del för hylsan 103 och försedd men en axiellt sig sträckande pinne 107.

Axlen 104 hålles axiellt i sitt läge via en nyckel 108 i delen 105, vilken sträcker sig igenom en urtagning 109 i denna del och samverkar med ett spår 110 i axeln och där dessa nycklar hâlles radiellt i posi- tion via ett fasthållningsband lll. Ett med lâg friktion uppvisande lager 112 är placerat i närheten av basen för hylsan 103 för att stödja axeln 104 vid sin rotända och axeln är försedd med kugghjul 113 och 114, där tänderna för kugghjulet 113 är utbildade från materialet från axeln medan tänderna 114 är anordnade genom en kugghjulsring med splines samverkande med axeln 115 och hâlles i position av en till axeln via skruv fäst hylsa 116. 77128611-3 Drivkraft kan överföras ti11 huvuddrivaxe1n 104 genom att app- 1icera ett handtag, ej visad, ti11 axe1n i ett med po1ygona1t tvärsnitt utbi1dat b1indhå1 117 vid den övre de1en av vinschen. Vinschtrumman 118 är stödd mot den yttre yta av hy1san 103 via ett par 1ager 120, 121.

Nedåt riktade röre1se för trumman 118 begränsas av samverkan med en k1ack 122 för den inre ytan av trumman vettande mot en bricka 123 utbi1- dad som en f1äns och sträckande sig utåt från botten för hy1san 103.

Trumman har även vid sin inre nedre yta ett kugghju1 125.

Kuggsamverkan me11an drivaxe1n 104 och tänderna 125 utgöres av en konventione11 tvâhastighetsautomatisk utväx1ing, där drivhju1et 114 sam- verkar med drivhju1et 126 över en första axe1n 127, vi1ken även uppbär drivhju1et 128 som samverkar med tänderna 125. Drivhju1et 126 är 1änkat ti11 tänderna 128 genom spärrmekanism 129. Drivhju1et 113 samverkar under tiden, vi1ket framgår från fig. 10, med drivhju1et 130 på en annan axe1 131, vi1ken också bär drivhju1et 132 samverkande med drivhjulet 126 app1icerat ti11 axe1n 127.

En enke1riktad drivning 133 erhå11es me11an drivhju1et 130 och tänderna 132. Arrangemanget med dessa drivhju1 och riktningen för den ensidigt riktade drivningen är i sig konventione11 och är så att vrid- ningen av huvuddrivaxe1n först sker i en riktning och därefter i en andra riktning och detta kommer att förorsaka en drivning som överföres ti11 trumman först i en riktning och därefter i en annan. Detta sker via kugghju1en 114, 126, 128, 125 och 113, 130, 132, 126, 128, 125 där trumnan drives kontinuer1igt i endast en riktning men med två o1ika hastigheter.

Den nedre p1åten e11er p1attan 136 är fastbu1tad ti11 den övre änden av trumman via tre bu1tar 135, av vi1ka endast en är visad i figur 9. Den nedre p1åten 136 uppvisar en nedre hå1formad käft 137 med en sjä1vk1ämmande kana1 138. Den övre käften 139 för denna kana1 utbi1das av den övre p1attan 140, vi1ken är fäst ti11 den nedre käften 137 via tre bu1tar 141 och där ånyo endast en är visad i fig. 9.

Det bör observeras att tack vare bu1tarna samverkande med den nedre käften ti11 trumman och den övre käftens samverkan med den nedre käften, båda käftarna 136 och 140 komer med nödvändighet att a11tid rotera ti11samman med trumman.

Den nedre käften 136 har en inåt sig sträckande kant 142, vi1ken samverkar med den övre de1en av fasthå11ningsbandet 111 och förhindrar att detta förskjutes uppåt. _ 7712864-3 10 Var och en av käftarna 137, 139 är i en stympad konform och har tänderna zig-zag formade längs kanalen på ett sätt som har blivit be- skrivet med hänvisning till den första utföringsformen. Konfigurationen för tänderna kan med fördel vara den som visas i figurerna 5-8 eller den som visas i fig. 14 och som skall beskrivas mera i detalj nedan.

Vid basdelen för kanalen 138 utbildad av käftarna så är var och en av plåtarna 136 och 140 avfasade för att bilda ett utrymme för en ring 145 av väsentligen rektangulär sektion, företrädesvis med avrundade hörn, och vilken är inplacerad mellan dessa tvâ käftar och är i glid- kontakt med dem båda vid sin radiellt inåt riktade cylindriska yta och vid sin övre del och botten uppvisande plana cirkulära ytor. Dessa kontaktytor för ringen är företrädesvis belagda med ett låg friktion uppvisande beläggningsmaterial, såsom polytetrafloureten. En avstryk- nings tunga 146 är utbildad i ett stycke med ringen och sträcker sig utåt till mitten för kanalen 138 och utåt till den yttre radien för kanalen. Tungan 146, som visas i fig. 13, är symmetriskt konstruerad så att hela ringen och tungan är symmetrisk omkring ett plan genom linjen "P" i fig. 13. Tungan har två lika sluttande ytor 147 där den ena kommer att tjäna som avstrykningsyta för linan löpande runt avstrykningskanalen 148 och under inflytande av käftarna 137 och 139.

Det är uppenbart att båda käftarna 137 och 139 är roterbara medan avstrykningstungan 146 måste med nödvändighet vara stationär för att därigenun bli effektiv. Eftersom tungan och ringen är utbildade i ett och samma stycke så kumner basytan 148 för kanalerna att vara stationär.

För att uppnå detta är en stationär linstyrande arm 150 utbildad i ett stycke med den övre plattan 141 för vinschen och vilken är tilldelad splines 152 för den övre stationära delen 105 för att därigenom förhind- ra rotation för denna plåt. Linjestyrarmen 150 sträcker sig axiellt nedåt över kanalen 138 för att normalt vara parallellt till axeln för huvudaxeln 104 och har vid sin botten ett utåt riktad tråg eller sked- liknande linjestyrning 153, för att mottaga och leda linan från trumman till den självklämmande kanalen.

Som framgår från figurerna 12 och 13 så är den linstyrande armen 150 utbildad med en inre yta, vilken är normalt konkav mot den radiellt inre sidan för att därigenom utbilda en kanal 149 till denna sida. Denna kanal 149 mottager en utåtstående ändnäsa för avstryckningstungan 146, Denna ändnäsa har en flank yta 155, vilken vid en tendens för tungan att rotera komner till samverkan med ytan för den linstyrande armen 150. n '7712864-3 Vid den centraïa de1en av kana1en 149 för de radie11a inre sidorna för den 1instyrande armen 150 förefinns en inåt sig sträckande f1äns 157, vi1ken vid ett norma1t 1äge för den 1instyrande armen kommer att vara radie11t fri från kontakt med näsan 154 ti11hörande avstryknings- tungan. En urtagning 158 sträcker sig 1ängs den radie11t yttre ytan för den 1instyrande armen.

En bricka 159 är uppburen av en övre yta för den övre p1åten 140 för att därigenom åstadkomma ett förhindrande av att he1a trumman förskjutes axie11t och gör att det övre och nedre plâtarrangemanget kan an1igga mot underytan för den övre p1âten 151. Den övre plåten 151 hå11es axie11t ti11 de1en 105 genom en i ett spår införd ring 168, samverkande med ett spår 161 i denna de1 där ringen 160 hå11es på p1ast genom den cirke1formade piåten 162, som i sin tur är fäst ti11 den övre p1âten 152 via bu1tar 163.

Tänderna 165 för den övre käften 139 och 166 för den nedre käften 137 är zig-zag formade tvärs kana1en och är företrädesvis förskjutna ha1va avståndet me11an tänderna. Fig. 14 visar en fronta1vy av den nedre käftp1åten och där dragrotationens riktning är i11ustrerad med pi1en "A". Tänderna 166 har trapetsoida1 sektion och äsarna sträcker sig i en bågformad riktning från radien "R" och vid vi1ken tänderna börjar och sträcker sig sjä1v i en båge med väsent1igt större radie "r". Värdet av förhâ11andet me11an "r/R" är ungefär 1,75. Förde1aktiga värden har visat sig 1igga inom området 1,5« ti11 ungefär 2,0. Effekten och funktionen hos dessa tänder är detsamna som beskrivits ovan, dock bör beaktas att utföringsformen en1igt fig. 14 ger en betydligt bättre effekt i det att det går 1ättare att av1ägsna 1inan på grund av den bågformade formen samt förskjutningen.

Krökta skevade tänder behöver inte nödvändigtvis ha en enke1 krök- ning, de kan även ha en sammansatt kurva med o1ika krökningsradier medan riktningen för skevheten behöver inte nödvändigtvis vara den som visas utan denna skevhet sku11e även kunna vara så att den avsedda rotations- riktningen är den son visas med pilen "B" i fig. 14.

Fig. 14 visar dessutom bu1thå1 167 för att mottaga bu1tarna 135 och skruvförsedda hå1 168 för att mottaga bu1tarna 141.

Den övre p1åten 140 har iiknande tänder appiicerade ti11 sin yta 139 som tänderna 165 men p1acerade me11an inti11 varandra 1iggande nedre tänderna 166 så att tänderna därigenom får en zig-zag form. 7712864-z 12 Det framgår från sammansättningen av den andra utföringsformen för vinschen att den är specie11t 1ämp1ig och innefattar en enke1 uppbyggnad från basen för vinschen med de1ar som är succesivt hå11na och utp1acerade genan arranganget med vinschen och de därefter app1icerade de1arna. Specie11t bör beaktas att införingen av fastsättningen av avstrykningstungan med sin ring och p1åten 151 med sin 1instyrande arm 150 är förenk1ade eftersom ringen 145 är mer e11er mindre instoppad me11an den nedre och övre ytan 136 och 140 innan de förenas ti11sammans med bu1tarna 141 via den övre p1åten 151. När den då p1aceras in i den med sp1ines försedda änden 152 för de1en 105 förorsakas att de1en 154 för avstrykningstungan kommer att p1aceras in i kana1en 149.

En modifikation visas i fig. 15 där den sjä1vk1ännande kana1en är avpassad för att ti11âta vinschen att kunna utnyttjas även för en kedja. En radie11t utåt riktad för båda kana1ern 170 och 171 definierad kana1 172, vi1ken i sig sjä1v är tidigare beskriven, är utbiidad med intryckningar 173 och åsar 174. Intryckningarna 173 kompiementerar varandra för att bi1da formen hos kedja 175. En sådan kedja kan bringas ti11 samverkan med och drivas av vinschen, som de tidigare kedjedrivande anordningarna i11ustrerad i början av före1iggande beskrivning. Ski11- naden me11an de direkt kedjesamverkande urtagníngarna och deras kugg- 1iknande samverkande med kedjan och de zig-zag formade tänderna 176 (som visas i den första och andra utföringsformen) och utbi1dade vid radie11t inre de1ar för käftarna är, när det gä11er utformningen och funktionen, tyd1igt beskrivna i denna modifierade utföringsform. Üppfinningen är givetvis inte begränsad ti11 den ovan såsom exem- pe1 angivna utföringsformn utan kan genomgå modifikationer inom ramen för före1iggande uppfinningstanke.

Claims (12)

7712864-3 13 Patentkrav.

1. Manue11t driven vinsch uppvisande en sjä1vk1ämmande kana1, varvid sidoväggarna i kana1en definieras av ett par cirke1formade käftar med varje käft uppvisande med 1ínan samverkbara tänder, k ä n n e t e c k - n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) på en av dessa käftar (4, 12, 137, 139) är sidoförskjutna i förhå11ande ti11 tänderna (23, 165, 166) på den andra av dessa käftar (4, 12, 137, 139).

2. Vinsch en1igt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) för varje käft (4, 12, 137, 139) är snett orien- terade re1ativt en radia1 riktning för varje käft (4, 12, 137, 139).

3. Vinsch en1igt patentkravet 1 e11er 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) för varje käft är raka.

4. Vinsch en1igt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) sträcker sig från sin ena ände 1iggande vid en cirku1är inre rotïinje ti11 sin andra ände 1iggande vid en cirku1är yttre margina11inje, varjämte rotänden av en given tand (23, 165, 166) och marginaländen för den nästa bredvid1iggande tanden (23, 165, 166) ligger på en gemensam radie.

5. Vinsch en1igt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k - n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) är sidoförskjutna ha1va av- ståndet me11an inti11iggande tänder (23, 165, 166).

6. , Vinsch en1igt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att tänderna (23, 165, 166) på varje käft (4, 12, 137, 139) är cirke1bâg- formade från en cirku1är rot1inje, på vi1ken radie11a inre ändar för tänderna (23, 165, 166) 1igger.

7. Vinsch en1igt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att förhå11andet me11an radien för den cirku1ära rot1injen och radien för cirke1bågen 1igger me11an 1,5 och ungefär 2,0. '7712864-3 14

8. Vinsch en1igt patentkravet 6 e11er 7, k ä n n e t e c k n a d därav, att förhå11andet me11an radien för den cirku1ära rot1injen och radien för nämnda cirke1båge är omkring 1,75.

9. Vinsch en1igt patentkravet 1 e11er 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att varje käft (4, 12, 137, 139) är konisk, med den tota1a vin- ke1n me11an ytorna 1iggande inom omrâdet 20 grader ti11 38 grader.

10. Vinsch en1igt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k - n a d därav, att vinschtrumman (2, 118) för vinschen och den sjä1v- k1ämmande kana1en (15, 138) är be1ägna bredvid varandra och koaxie11t.

11. Vinsch en1igt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k - n a d därav, att ett organ (148) definierar en bas för kana1erna (138) och har en avstrykningstunga (146) sträckande sig radie11t utåt därifrån me11an sidorna (137, 139) för kana1en (138), att ett 1införaren stöd- jande organ (150) är p1acerat radie11t utanför kana1en (138) och sträcker sig axie11t tvärs denna, att iinföraren (153) är piacerad vid ena änden för det stödjande organet (150), att medei (151, 152) är anordnade för att åstadkomma en förankring av organet (150) stationärt ti11 en ände av vinschen, och att samverkande organ (149, 154) me11an det stödjande organet (150) och avstrykningstungan (146) samverkar med avstryknings- tungan (146) för det stationära stödjande organet (150) för att förhin- dra rotation av tungan (146) och ett basorgan (148).

12. Vinsch en1igt patentkravet 11, k ä n n e t e c k n a d därav, att de samverkande organen innefattat ett radie11t utåt sig sträckande spår (149) i en radie11 inre yta hos det stödjande organet (150) och en näsa (154) på nämnda tunga (146) sträckande sig radie11t in i nämnda spår (149). . ANFöRDA PUBLIKATNNER; us 3 343 809 (254_134.3), 4 054 265 (254-138)