SE536986C2 - Månghörnigt svarvskär med spånkontrollerande styrytor - Google Patents

Description

35 40 45 536 986 och en i Skäret ingående huvudegg betecknas K. I det visade exemplet uppgår K till 95°. Det skall vidare påpekas att det visade skäret 4 har en rombisk grundform och innefattar två spetsiga hörn med vinkeln 80° och två trubbiga hörn med vinkeln l00°. På så sätt erhålls en frigångsvinkel cs om 50 mellan skäret och den genererade ytan på ämnet. Vanligen tillverkas hållaren 3 av stål och skäret 4 av hårdmetall eller liknande.

Vid all form av spånavskilj ande bearbetning i metall, inklusive svarvning, gäller regeln att spånan ”föds krokig”, dvs. omedelbart efter avskiljningsögonblicket erhåller spånan en inneboende strävan att krökas. Formen hos spånan, bland annat dess krökningsradie, bestäms av ett flertal faktorer, av vilka de viktigaste i samband med svarvning utgörs av verktygets matning, skäreggens spånvinkel, det aktuella skärdjupet samt materialet i ämnet.

Efter avskiljningen rör sig spånan i rät vinkel mot varje infinitesimal del av skäreggen. Om skäreggen är rak blir spånan därför platt eller tvärsnittsvis rektangulär, men om densamma är helt eller delvis bågforrnig blir även spånan tvärsnittsvis helt eller delvis bågforrnig.

En annan faktor, som har betydelse för svarvningsprocessen, är valet av skäreggarnas s.k. skärgeometri. Inom fackmannakretsar skiljer man på två kategorier av skäreggar, nämligen, å ena sidan, skäreggar med en positiv (nominell) skärgeometri, och, å andra sidan, skäreggar med en negativ skärgeometri. I det förstnämnda fallet är eggvinkeln, dvs. vinkeln mellan den spånyta och den släppningsyta, som tillsammans bildar skäreggen, mindre än 90°, (= spetsig), medan eggvinkeln i det andra fallet uppgår till 90° (eller mer). En avgörande skillnad mellan en skäregg med positiv skärgeometri och en med negativ, är att den förstnämnda lyfter ut spånan genom att kilas in mellan denna och den genererade ytan, medan den sistnämnda skjuter spånan framför sig under avskjuvning av densamma. Generellt blir positiva skäreggar därför mer lättskärande än negativa, och alstrar spånor med större krökningsradier än spånor alstrade av de sistnämnda. 50 55 60 65 70 536 986 För att skapa ytterligare bakgrundsförståelse för den i samband med svarvning alstrade spånans natur, riktas uppmärksamheten på en liknelse, som används inom fackmannakretsar för att klargöra det faktum att spånor med olika bredd/tjocklek har olika böj lighet. En tunn och smal spåna kan sålunda liknas vid ett klent grässtrå, medan en kraftig spåna kan liknas vid ett styvt vassrör. Likt grässtrået låter sig en tunn spåna utan nämnvärd svårighet böjas därest densamma förs mot ett hinder i form av en närbelägen, mer eller mindre brant lutande styryta, medan en styv, vassrörsliknande spåna skulle överbrytas under samma förutsättningar; något som leder till en hög ljudnivå, stora skärkrafter, kort livslängd hos skäret, samt stor värrneutveckling, eventuellt åtföljd av fastkletning.

I samband med svarvning är spånkontrollen av stor betydelse, icke blott för bearbetningsresultatet, utan även för en effektiv, problemfri drift. Om den just avskilda spånan ej skulle styras av någon som helst styryta eller spånbrytare, kommer densamma att utvecklas på ett okontrollerat och oförutsebart sätt. Sålunda kan åtminstone tunna och böjliga spånor ringla sig i långa, telefonsladdliknande skruvforrnationer, som kan träffa och skada den genererade ytan på ämnet, och - icke minst - trassla in sig i verktyget eller andra komponenter ingående i den maskin, i vilken bearbetning sker. Därest en kraftig och styv spåna, å andra sidan, skulle kort efter avskiljningen träffa en brant lutande styryta, uppstår andra problem, såsom tendens till överbrytning av spånan, extrem värmeutveckling, som kan medföra fastkletning, och att skäret blir trögskärande, samt risk för tidiga förslitningsskador i styrytan. En optimal, eftersträvansvärd spånkontroll erhålls därför om spånformarens styryta är belägen på ett sådant avstånd från skäreggens egglinje, och i en sådan lutningsvinkel, att spånan varsamt styrs undan, så att densamma kan brytas sönder i mindre fragment, t.ex. genom att rullas ihop eller fås att träffa skärets släppningsyta och brytas sönder mot denna. 75 80 85 90 536 986 Även om skruvforrniga spånor - snarare än korta fragment - till äventyrs skulle bildas, är det önskvärt att desamma får en liten diameter och en begränsad längd.

I detta sammanhang skall påpekas att en god spånkontroll är särskilt viktig i modema, programstyrda svarv- eller fleroperationsmaskiner, vilka är placerade i förslutbara hus och periodvis obemannade. Om spånoma ej delas i mindre fragment (eller korta skruvforrnationer), som kan forslas bort via en i maskinen ingående transportör, utan fastmer bildar härvor av skruvforrniga spånor, kan de sistnämnda förorsaka driftsstopp och allvarliga skador på maskinen.

Teknikens ståndpunkt Inom tekniken for svarvning är det önskvärt att kunna använda ett och samma skär för grov-, medium- och finsvarvning under emående av god spånkontroll oavsett det aktuella skärdjupet. Av detta skäl har utvecklats en mängd olika svarvskär med spånforrnare, som inbegriper dels en bakom den enskilda noseggen placerad bröstyta för att styra sådana smala spånor, som bildas då skärdjupet är litet (finsvarvning), dels två innanför huvudeggamas spånytor placerade flankytor med uppgift att styra sådana spånor, som är breda till följd av att skärdjupet är stort (grovsvarvning). Exempel på dylika svarvskär är dokumenterade i US 5372463, US 5743681, och US 7374372.

Trots alla utvecklingsforsök har emellertid de aktuella svarvskären en medioker allsidighet med avseende på förmågan att säkerställa god spånkontroll under alla de varierande operationsförhållanden, som förekommer i praktiken. Sålunda kan vissa skär ge acceptabla resultat, då skärdjupet är litet och matningen måttlig (= smal och tunn spåna), men dåliga resultat, då såväl skärdjupet som matningen ökas (= bredare och tjockare spåna). 95 100 105 110 115 536 986 Denna brist på allsidighet blir särskilt besvärande, då skärdjupet varierar under en och samma arbetsoperation.

För att avhjälpa bristerna hos den tidigare kända tekniken, har utvecklats ett svarvskär, som är föremål för SE 1150869-4 (inlämnad 2011-09-23). Utmärkande for detta svarvskär är att detsamma inbegriper en nära bakom skäreggens nosegg placerad knast med en bröstyta, vars geometriska form framgår av det efterföljande patentkravets 1 ingress. I korta ordalag kan knastens bröstyta sägas ha en konvext välvd form och vara avlång och tvärställd i förhållande till en bisektris mellan huvudeggama, samt ha en lutning, som är störst på mitten för att därefter successivt avta i riktning mot de ändar, som är belägna närmast huvudeggama.

Ehuru detta svarvskär givit goda resultat i en mångfald olika applikationer, har det visat sig att spånstyrningen under vissa förhållanden, nämligen då skärdjupet är litet (= smala spånor), och mätningen stor (= relativt tjockare spånor) ej varit tillfredsställande.

Sålunda har dylika spånor (framför allt ur svårbearbetade material), kunnat passera eller ”hoppa över” bröstytan utan att påverkas av denna. Detta betyder att spånoma ej kommer att fragmenteras utan utvecklas på ett okontrollerat sätt.

Uppfinningens svften och särdrag Föreliggande uppfinning tar sikte på att vidareutveckla det i SE 11508694-4 beskrivna svarvskäret dithän att ovannämnda brist undanröjs. Ett basalt syfte med uppfinningen är därför att utforma det aktuella svarvskäret med spånforrnande medel, som icke blott ger en god spånkontroll for sådana breda spånor, som alstras vid större skärdjup, utan även då skäret arbetar med små skärdjup. Med andra ord skall skäret på ett tillförlitligt sätt ge en god spånkontroll i ett stort antal applikationer, dvs. oberoende av det valda 120 125 130 135 536 986 skärdjupet och oberoende av om matningen är liten eller stor, varvid skäret skall klara bearbetning av ett stort antal material, såsom stål, gjutj äm, varrnhållfast stål, gulmetaller, extremt hårda legeringar, etc.

Ett ytterligare syfte är att möjliggöra tillverkning av skäret i ett dubbelsidigt utförande, som icke blott säkerställer en god, allsidig spånkontroll oavsett vilken av skärets båda identiska ovan- och undersidor som används, utan även underlättar den verksamma skäreggens lokalisering i ett skärtekniskt eftersträvansvärt läge - nämligen med huvudeggen horisontellt orienterad i förhållande till arbetsstycket - samtidigt som släppningen mellan arbetsstycket och det aktuella hörnet på skäret blir vill tilltagen. Det är även ett syfte att skapa ett svarvskär, vars spånforrnande styrytor genomgående har mjukt rundade former, dvs. saknar skarpa eller brutna delar, allt i syfte att underlätta en problemfri, effektiv svarvningsprocess. Ett särskilt syfte i samband med just dubbelsidiga skär är att möjliggöra styrning av spånoma på ett sådant sätt att de ej skadar sådana plana stödytor, som forefinns i skärets uppåtvända, aktiva sida.

Enligt uppfinningen nås åtminstone det basala syftet genom att på avstånd bakåt från den första bröstytan är utformad en andra bröstyta, vilken är konvext välvd och sluttar från en högsta punkt utmed bisektrisen till två lägsta ändpunkter i riktning tvärs bisektrisen riktning, vilka är åtskilda med ett avstånd, som definierar den andra bröstytans bredd, närmare bestämt en bredd, som är mindre än den första bröstytans bredd, ehuru uppgår till minst 50% av denna, varvid den andra bröstytans övre del är belägen på en högre nivå än den första bröstytans övre del.

Genom att bakom den första bröstytan utforma en andra bröstyta, som skjuter upp högre än den forsta bröstytan, säkerställs att spånor som eventuellt passerar den första bröstytan utan att styras av denna, kommer att träffa den andra bröstytan och styras undan av 140 145 150 155 160 536 986 denna. Genom att den andra bröstytan ges en bredd, som uppgår till minst 50% av den första bröstytans bredd, erbjuds en stor träffsäkerhet. Genom att å andra sidan ge den andra bröstytan en bredd, som är mindre än den första bröstytans, emås den effekten att breda spånor, som avskiljs utmed den enskilda huvudeggen, kommer att styras på ett varsamt sätt, i och med att spånomas väg från huvudeggen till bröstytans sidopartier blir längre än vägen fram till den forsta (lägre belägna) bröstytan.

I ett utförande är den första bröstytan belägen med sin undre gränslinje på ett avstånd utmed bisektrisen från noseggens spets, som är mindre än noseggens radie. Detta innebär att den första bröstytan är lokaliserad så nära noseggen, att en smal spåna kommer att erhålla en tillförlitlig styming omedelbart efter avskiljningsögonblicket.

I ännu ett utförande ingår i sagda land en framåt avsmalnande ås, vilken stiger från en lägsta punkt belägen på nivå under den första bröstytans övre del och inbegriper flankytoma belägna på avstånd inåt från huvudeggama, varvid den andra bröstytan är lokaliserad bakom en dal mellan knasten och åsen. Genom förekomsten av en dylik dal, emås att en passerande, het spåna hinner svalna innan den träffar den andra bröstytan.

I ännu ett utförande kan den andra bröstytan ingå i en främre del av en kam, som smalnar av i riktning bakåt mot en rygglinje, som åtskiljer två motsatta flankytor på landet.

Genom att denna kam smalnar av i riktning bakåt, kommer densamma ej att menligt påverka stymingen av bredare spånor, som styrs utmed åsens flankytor.

I ett föredraget utförande har de utanför flankytoma förefintliga spåndelytoma en bredd, som successivt ökar i riktning bakåt från noseggen, närmare bestämt genom att undre gränslinj er utmed flankytoma devierar från skärets egglinj er. På så sätt kommer breda 165 170 175 180 536 986 spånor att glida längre utmed spåndelytan, framför allt i anslutning till hj älpskäreggen, innan de når den spånstyrande, uppåt lutande flankytan.

I ett på ritningama exemplifierat utförande av uppfinningen övergår samtliga delytor, som bestämmer ovansidans topografi i området av en primär skåregg, i varandra via mjuka, konvexa och konkava radieövergångar, som ger topografin en böljande, kantfri utfornming. På så sätt blir spånstymingen varsam ehuru distinkt för alla olika spånbredder i beroende av det valda skärdjupet.

I ett särskilt utförande är skäret dubbelsidigt genom att inbegripa identiska ovan- och undersidor, i vilka landen inbegriper plana ytor, som bildar stödytor belägna i referensplan, som är parallella med varandra och med ett neutralplan, vilket är beläget mitt emellan referensplanen och mot vilket släppningsytan utbreder sig i rät vinkel; ett flertal utmed såväl ovan- som undersidan utformade primära skäreggar, vilka övergår i hjälpskäreggar, som löper parallellt med neutralplanet och åtskilj er par av hörnvis placerade primärskäreggar, varvid den enskilda primärskäreggen har en genomgående positiv skärgeometri såtillvida att en eggvinkel mellan spånytan och släppningsytan är spetsig i godtyckliga snitt utmed såväl noseggen som de båda huvudeggarna. Denna genomgående positiva skärgeometri utmed den enskilda primärskäreggen borgar för att skäret blir lättskärande vid såväl små som större skärdjup.

I det sistnämnda utförandet kan nivåskillnaden mellan det enskilda landets plana stödyta och ett for hjälpskäreggama gemensamt plan uppgå till högst 0,400 mm. På så sätt säkerställs att landets flankytor ej bildar något abrupt hinder för spånoma.

I det särskilda utförandet kan primärskäreggen vara belägen i ett hömplan som är snedställt relativt neutralplanet i riktning mot respektive referensplan, varvid den enskilda 185 190 195 200 205 536 986 huvudeggen i primärskäreggen övergår i hj älpskäreggen via en bågforrnig mellanegg som bestämmer vinkeln mellan hömplanet och neutralplanet. Därigenom möjliggörs att det uppåtvinklade hömplanet (med den aktiva primärskäreggen) kan vara väsentligen horisontellt orienterat i förhållande till arbetsstycket när det dubbelsidiga skäret har tippats in i ett spatialläge för att skapa släppning mellan arbetsstycket och släppningsytan. Med andra ord kan negativa spånvinklar undvikas i hömplanet, och det dubbelsidiga skäret uppvisar på så sätt lägre skärkrafter, ljud och värmeutveckling i primärskäreggen.

I ytterligare ett utförande kan den första bröstytans mittpunkt vara belägen på ett avstånd från spetsen som är mindre än radien på noseggen. Detta innebär att den första bröstytan år lokaliserad så nära noseggen, att en smal spåna kommer att erhålla en tillförlitlig styrning omedelbart efter avskiljningsögonblicket. Företädesvis kan den andra bröstytans högsta punkt däremot vara belägen på ett avstånd från spetsen som är större än nämnda radie.

Detta innebär att den andra bröstytan är lokaliserad på sådant avstånd från noseggen att den på ett effektivt sätt styr sådana tjocka spånor som hoppar över den första bröstytan. För att åstadkomma ytterligare effektiv styrning av sådana smala spånor som är såväl tunna som tjocka kan den andra bröstytans högsta punkt vara belägen på ett avstånd från den första bröstytans mittpunkt som är mindre än avståndet mellan mittpunkten och spetsen. Enligt ett annat utförande kan centrum för noseggens radie därmed vara belägen i dalen mellan knasten och åsen.

Kort beskrivning av bifogade ritningar På ritningama är: Fig. 1 en ovan berörd, schematisk illustration av det allmänna svarvförloppet, Fig. 2 en perspektivvy av ett skär enligt uppfinningen, 210 215 220 225 Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig.

Fig. 8-11 12 13 14 15 16 17 18 536 986 en planvy uppifrån av Skäret enligt Fig. 2, en förstorad sidovy av samma skär, en förstorad fågelperspektivvy visande skärets utformning i anslutning till ett hörn, en schematisk, skuren planvy uppifrån av samma hörn som i Fig. 5, en sektion VII i Fig. 6, tvärsektioner visande primärskåreggens eggvinkel i de olika snitt, som år markerade med romerska siffror i Fig. 6, en mot Fig. 7 svarande, ehuru förstorad, sektion visande nivåskillnader mellan olika detaljer ingående i skårets ovansida, en extremt förstorad schematisk planvy visande geometriska data hos de båda bröstytoma i området av sagda höm, en längdsektion XIV-XIV i Fig. 13, en mycket förstorad sektion XV-XV i Fig. 13, en analog sektion XVI-XVI i Fig. 13, en detaljplanvy illustrerande de båda bröstytomas placering i förhållande till primärskåreggens nosegg, en partiell fågelperspektivvy visande hurusom primårskäreggen är vinklad i förhållande till skärets neutralplan, 10 230 235 240 245 536 986 Fig. 19 en delvis skuren perspektivvy visande dels ett rörforrnigt ämne, dels ett skär enligt uppfinningen under bearbetning av detta, Fig. 20 en liknande perspektivvy från en annan syftpunkt visande skärets ingrepp i arbetsstycket under svarvning, Fig. 21 en ytterligare förstorad perspektivvy visande samma ingrepp som i Fig. 20, Fig. 22-24 skuma perspektivvyer visande skäret under svarvning vid olika skärdjup, Fig. 25 en förstorad detaljvy visande skärets släppning i ett hörn, Fig. 26 en perspektivvy illustrerande ett enkelsidigt skär enligt uppfinningen, och Fig. 27 en sidovy av skäret enligt Fig. 26.

Detalierad beskrivning av föredragna utföranden av svarvskäret enligt uppfinningen Av Fig. 2-4 framgår att skäret 4 har en polygonal grundform och inbegriper ett par motsatta ovan- och undersidor generellt betecknade Sa resp. 5b. I det visade, föredragna utförandet är skäret dubbelsidigt såtillvida att ovan- och undersidorna är identiska. Av detta skäl kommer fortsättningsvis endast ovansidan 5a att beskrivas i detalj.

Redan här skall understrykas att uppfinningen visas tillämpad på ett dubbelsidigt svarvskär av det slag som illustreras i Fig. 1-25, bl.a. av det skälet att dylika skär har fördelen att inbegripa dubbelt så många skäreggar som enkelsidiga. Detta utesluter dock ej att uppfinningen tillämpas även på den sistnämnda typen av skär, såsom illustreras i Fig. 26 och 27.

I ovansidan 5a ingår i detta fall ett flertal sinsemellan åtskilda land 6, 7, som var för sig inbegriper en plan yta 8, vilken kan tjäna såsom en stödyta, då skäret vänds upp och 11 250 255 260 265 270 536 986 ned och appliceras i ett säte i verktygshållaren 3. Av de inalles åtta landen är fyra, nämligen landen 6, lokaliserade i området av hörn på skäret, medan landen 7 är placerade ungefär mitt emellan två hömland 6. Samtliga stödytor 8 utmed varje sida (5 a, 5b) på skäret är lokaliserade med sina plan i ett gemensamt plan US för att samtidigt kunna anligga mot en plan bottenyta i tillhörande säte. I det visade exemplet, då skäret är dubbelsidigt, är planet US parallellt med ett neutralplan NP, vilket är parallellt med ett undre plan LS och beläget mitt emellan planen US och LS. Till detta neutralplan NP relateras de fortsättningsvis beskrivna geometriska särdrag, som bestämmer skärets form.

I exemplet är skäret rombiskt och inbegriper fyra hörn J 1 , J2, J3 och J4, vilka är parvis motsatta varandra. Vid hörnen J 1, J2 är skäret spetsigt, medan hömen J 3, J4 är trubbiga. Ehuru hömvinklarna kan variera, är de spetsiga vinklama i detta fall 80° och de trubbiga vinklama 100°. Mellan ovan- och undersidoma 5a, 5b utbreder sig en runtomgående släppningsyta, vilken är generellt betecknad 9, och vilken inbegriper ett flertal delytor, nämligen fyra plana ytor 10 och fyra konvexa ytor 11, vilka är belägna i hörnen och bildar runda övergångar mellan närbelägna ytor 10. I Fig. 3 betecknar B1 en bisektris för de spetsvinkliga hörnen J 1 , J2, medan B2 betecknar en bisektris för de trubbvinkliga hömen J 3, J4. En inskriven cirkel av det slag, som traditionellt används för att storleksklassificera skär, är betecknad IC. I praktiken kan IC-måttet för svarvskär av det aktuella slaget ligga inom området 6-25 mm. Skärets tjocklek t (se Fig. 4), sådan denna definieras såsom det axiella avståndet (nivåskillnaden) mellan det undre planet LS och en skärspets S (se Pig. 5) utmed ovansidan 5a, är vanligen betydligt mindre än IC-måttet. I ett prototyputförande, som ligger till grund för ritningsfigurerna, uppgår IC-måttet till 12,7 mm och tjocklekent till 4,76 mm.

Utmed den enskilda ovan- resp. undersidan är utformade två par skäreggar, nämligen två diametralt motsatta skäreggar 12, vilka är belägna i de spetsiga hörnen J1, J 2 12 275 280 285 290 536 986 utmed den gemensamma bisektrisen B 1, samt ett par likaledes diametralt motsatta skäreggar 12, som är belägna i området av de trubbiga hömen J 3, J 4, närmare bestämt utmed bisektrisen B2. Av dessa skäreggar 12 har i första hand de utmed bisektrisen Bl belägna intresse i samband med uppfinningen. Ehuru samtliga skäreggar i och för sig är användbara, kan endast de sistnämnda användas i en och samma verktygshållare 3, medan de andra båda kräver en annan typ av hållare (för andra operationer). Av detta skäl kommer endast skäreggama 12 utmed bisektrisen Bl att beskrivas mer i detalj.

För ordningens skull skall påpekas att de aktuella skäreggama 12 fortsättningsvis kommer att benämnas ”primära skäreggar” eller ”primärskäreggar”.

Såsom framgår av Fig. 5 och 6 inbegriper primärskäreggen 12 tre deleggar, nämligen en i ett hörn belägen nosegg 14 samt två mot denna konvergerande huvudeggar 15, vilka var för sig är utformade mellan en i sin helhet med 16 betecknad spånyta och släppningsytans 9 olika delytoma 10, 11. Närmare bestämt är nos- och huvudeggama 14, 15 utformade i anslutning till spåndelytor 16a resp. 16b. Av släppningsdelytorna är ytoma 10 plana, varför den enskilda huvudeggen 15 blir rak betraktad i planprojektion, medan delytan 11 är konvext välvd, tex. partiellt cylinderforrnad, varigenom noseggen 14 blir bågformig, tex. partiellt cirkulär. Noseggens 14 konvexa släppningsdelyta 11 övergår i de plana släppningsdelytoma 10 via vertikala gränslinj er 17. I Fig. 5 betecknar EL generellt en runtomgående egglinje.

Den i sin helhet med 16 betecknade spånytan inbegriper ett flertal delytor, nämligen en första spåndelyta 16a utmed noseggen l4, två spåndelytor 16b i anslutning till huvudeggama 15, två spåndelytor 16c i anslutning till övergångseggar 18, samt två spåndelytor l6d utmed hj älpskäreggar 19. 13 295 300 305 310 315 536 986 Vid medelstora skårdjup (1 - 2 mm) ombesörj s den huvudsakliga spånavskiljningen av den enskilda huvudeggen 15, medan noseggen 14 har till uppgift att dels operera ensam vid små skärdjup (0,5 - 0,8 mm), dels avstryka den genererade ytan på arbetsstycket oavsett vilken av de båda huvudeggama 15 som är verksamt spånavskilj ande.

Av fig. 2 och 3 framgår att skäret 4 inbegriper ett centralt, genomgående hål 18, vars geometriska centrumaxel är betecknad C2. Detta hål är avsett för mottagande av en skruv för fixering av Skäret i verktygshållarens säte. Centrumaxeln C2 definierar även ett geometriskt centrum för skäret i dess helhet. Det är axiomatiskt att de båda hömen J 1 och J2 är ekvidistant åtskilda från centrumaxeln C2. Även de radiella avstånden från centrumaxeln C2 till de båda hörnen 13, J4 är lika stora, ehuru mindre än avstånden till hörnen J 1 , J 2. I detta sammanhang skall nämnas att skäret även kan fixeras med hjälp av andra medel än just skruvar, t.ex. klampar eller hävarrnar. I dylika fall tillverkas skäret utan hål.

De båda huvudeggama 15, som tillsammans med noseggen 14 bildar den enskilda primärskäreggen 12, är belägna i ett gemensamt plan CP (se Fig. 18) som i det visade, föredragna utförandet är snedställt relativt neutralplanet NP. Detta plan CP kommer fortsättningsvis att benämnas hörnplan. Snedställningen av hörnplanet är en följd av att den enskilda huvudeggen 15 övergår i en rak hj älpskäregg 19 via en svagt bågforrnig övergångsegg eller mellanegg 18, vilkens (stora) radie bestämmer vinkeln mellan nosplanet och neutralplanet NP. Då eggarna 15, 18, 19 betraktas i planprojektion (t.ex. enligt Fig. 3 eller 6) följer deras enskilda egglinj er en gemensam, rak linje, i och med att desamma gränsar mot den plana (och i Fig. 2-6 lodräta) släppningsdelytan 10. Betraktade från sidan är dock mellaneggen 18 bågformig till följd av att en innanförvarande spåndelyta 16c är svagt välvd, samtidigt som såväl huvudeggens 15 som hjälpskäreggens 19 egglinj er EL15 resp. EL19 är raka till följd av att spåndelytorna 16b och 16d är plana. I detta sammanhang skall påpekas att 14 320 325 330 335 340 536 986 de olika spåndelytoma l6a, 16b, 16c och 16d visas åtskilda från varandra med hjälp av hj älplinj er, som enbart har till uppgift att skapa förståelse för delytomas existens. I praktiken ingår dock delytoma ifråga i en enda sammanhängande och slät spånyta, i vilken de ej kan urskilj as av blotta ögat.

De fyra hj älpskäreggama 19 löper parallellt med neutralplanet NP och är belägna i ett gemensamt referensplan RP (se Fig. 7-12) , som är försänkt i förhållande till det för stödytoma 8 gemensamma planet US (eller LS). Nivåskillnaden mellan nämnda plan US, RP framgår bäst av Fig. 12, där densamma är betecknad H1. För varje primärskäregg 12 är anordnade spånforrnande medel utförda i enlighet med uppfinningen. Dessa medel inbegriper dels en knast 20, av det slag som är föremål för SE 11508694-4, dels två bakomvarande flankytor 21 ingående i landet 6. Ävenledes knastens 20 form klargörs med hjälp av imaginära hj älplinj er, nämligen en undre gränslinje 22 och en övre 23 (se Fig. 5 och 13). Av dessa markerar den undre 22 var knasten börjar stiga i förhållande till de omgivande spåndelytoma l6a, 16b, medan den övre 23 särskiljer en undre del av knasten från en övre. Av de förstorade geometriillustrationerna i Fig. 13 och 14 framgår att en framåt/nedåt sluttande bröstyta 24 ingår i en övergång mellan knastens övre och undre delar. Denna bröstyta 24 är generellt avlång och har en konvext välvd förrn. Den avlånga utsträckningen är tvärställd i förhållande till bisektrisen Bl, närmare bestämt såtillvida att den bågformiga, undre gränslinj en 22 har en apexpunkt AP belägen utmed bisektrisen Bl och inbegriper två spegelsymmetriska bågdellinj er, vilka sträcker sig från apexpunkten AP till ett par motsatta ändpunkter EP1 belägna utmed en rak referenslinje RL, som skär bisektrisen i rät vinkel i en mittre punkt MP1 mellan ändpunktema EP1. Avståndet mellan ändpunktema EP1, som bestämmer bröstytans (och knastens) bredd, är större än avståndet mellan punktema MP1 och AP. 15 345 350 355 360 365 536 986 I det visade, föredragna utförandet har bröstytan 24 till och med en så stor bredd, att även avståndet mellan mittpunkten MP1 och den enskilda ändpunkten EPl, är något större än avståndet mellan MP1 och AP. Ett annat drag hos bröstytan 24 är att dess lutningsvinkel ßl, i godtyckliga vertikala snitt genom mittpunkten MP1, minskar från ett största värde i ett snitt utmed bisektrisen Bl till en minsta värde i ett snitt genom den enskilda ändpunkten EP1. Med andra ord blir lutningen flackare och flackare i riktning från AP mot EPl. Genom denna form hos knasten och dennas bröstyta vinnes att en förhållandevis bred och styv spåna, som huvudsakligen avskiljs utmed huvudeggen 15, och eventuellt dennas förlängning i eggama 18 och 19, kommer att underkastas en skonsam styming, då densamma successivt glider upp utmed knastens sida. För att motverka överbrytning av dylika spånor, har knastens 20 övre del eller hjässa dessutom en måttlig höjd över den omgivande spånytan.

Knastens 20 tvådimensionellt välvda form kan även beskrivas som att knastens krökningsradie r1 i sidled (se Fig. 15), är större än radien rg utmed bisektrisen (se Fig. 14).

Under det utvecklingsarbete som ligger till grund för uppfinningen, har det visat sig att knasten 20 och dennas bröstyta 24 ej alltid givit önskad spånstymingsförrnåga för sådana spånor, som alstras då skärdjupet är litet och matningen förhållandevis stor, dvs. smala och tjocka spånor. Sålunda har dylika spånor tenderat att passera (”hoppa över”) bröstytan utan att denna förmått styra desamma i önskad riktning. För att undanröja denna risk har det uppfinningsenliga skäret även utfonnats med en andra bröstyta 25 (se Fig. 5 och 6), vilken är belägen på ett visst avstånd bakom den första bröstytan 24, och har sin övre del belägen på en högre nivå än den första bröstytans övre del. I det visade, föredragna utförandet är knasten 20 och landet 6 sammanbyggda via en i sin helhet med 26 betecknad ås, vilken stiger från en lägsta ände i en dal 27 (se även Fig. 12) belägen på nivå under knastens 20 hjässa, till en högsta ände i nivå med den övre stödytan 8 på landet 6. Åsen 26 avgränsas huvudsakligen av 16 370 375 380 385 390 536 986 förutnämnda flankytor 21, vilka utbreder sig dels nedåt från en gemensam (imaginär) rygglinj e 28, dels i förlängning framåt av de flankytor 29 (se Fig. 6), som avgränsar landet 6 i övrigt. Den andra bröstytan 25 ingår i en på åsen 26 utformad kam 30 (se Fig. 5 och 6), som smalnar av i riktning bakåt mot rygglinj en 28.

Det må även noteras att den bakre delen av landet 6 har en cykelsadelliknande konturforrn. Det bakre, breda avsnittet av stödytan 8 kommer därför att ge ett gott stöd i sidled.

Nu hänvisas till Fig. 12, som illustrerar nivåskillnaderna mellan de ytpartier, som bestämmer topografin hos skärets ovansida i anslutning till de enskilda hörnen J 1 , J2. I det tidigare berörda prototyputförandet (IC = 12,7 mm och t = 4,76 mm) uppgår nivåskillnaden H1 mellan landets 6 stödyta 8 och referensplanet RP till 0,300 mm, och nivåskillnaden H2 mellan noseggens 14 skärspets S och RP till 0,200 mm. Motsvarande nivåskillnader mellan RP och i tur och ordning gränslinj en 22 (belägen i en sänka mellan bröstytan 24 och spåndelytan 16a, åsens 26 lägsta punkt (belägen i dalen 27 mellan knastens 20 baksida och den andra bröstytan 25), knastens 20 hjässa, och kammens 30 rygg, är betecknade H3, H4, H5 resp. H6. I prototyputförandet uppgår H3 till 0,144 mm, H4 till 0,181 mm, H5 till 0,198 mm, och H6 till 0,249 mm. Härav framgår att den andra, bakre bröstytan 25 skjuter upp 0,051 mm (0,249 - 0,198) högre än den första, främre bröstytan 24. Smala spånor, som passerar den främre bröstytan 24 utan att underkastas distinkt styrning, kommer därför att med större säkerhet träffa den uppskjutande andra bröstytan 25 och styras åt sidan av denna.

I likhet med den första bröstytan 24 har den andra bröstytan 25 en generellt avlång och konvext välvd form, samt är tvärställd relativt bisektrisen Bl. Den andra bröstytans 25 form och belägenhet framgår närmare av Fig. 13-17. Såsom bäst framgår av Fig. 13 och 14, utbreder sig bröstytan 25 nedåt/framåt från en långsmal övergångsyta 25a (s.k. 17 395 400 405 410 536 986 radieövergång), som är avgränsad mellan två gränslinj er 35, 36. Övergångsytan sträcker sig mellan två ändpunkter EP2, mellan vilka finns en mittpunkt MP2, som i likhet med MP1 är lokaliserad utmed bisektrisen Bl. Avståndet mellan ändpunktema EP2 definierar den andra bröstytans bredd, som är betecknad W2. Den andra bröstytans 25 generella lutningsvinkel [32 är i exemplet något större än den första bröstytans 24 lutningsvinkel ßl. I exemplet uppgår sålunda [32 till 34° och [31 till 27°.

Med fortsatt hänvisning till Fig. 13 och 14 skall - för ordningens skull- påpekas, att den högsta punkten TP på knastens 20 hj ässa är belägen något framför den tvärsektion XV-XV, som löper mellan de båda ändpunkter EP1, som bestämmer bröstytans 24 bredd Wl.

I Fig. 15 visas hurusom knastens 20 hjässa har en successivt flackare form från hjässans mitt mot ändpunktema EP1. I det mittre området har hjässan (och därmed den första bröstytan 24) sålunda en jämförelsevis stor krökningsradie, som är betecknad r1. Såsom tydligt framgår av Fig. 15, sticker den bakomvarande, andra bröstytan 25 och dennas övergångsyta 25a upp i förhållande till den första bröstytan (0,051 mm enligt föregående exempel).

I Fig. 16 (se snittet XVI-XVI i Fig. 13) visas dels hurusom den andra bröstytans 25 övre del 25a är belägen på en påtagligt högre nivå än dalens 27 lägsta nivå utmed bisektrisen Bl, dels hurusom den andra bröstytans 25 bredd W2 är mindre än den första bröstytans bredd Wl. I exemplet uppgår W1 till 1,0 mm, och W2 till 0,6 mm. Bredden W2 kan variera såväl uppåt som nedåt från det sistnämnda värdet. Dock skall W2 uppgå till minst 50% av Wl. 18 415 420 425 430 435 536 986 I Fig. 17 illustreras de båda bröstytomas 24, 25 belägenhet i förhållande till noseggen 14. I exemplet uppgår nosradien rn till 0,8 mm, varvid en sektor innanför noseggen 14 har en bågvinkel av 100° (180° - 80°). Såsom tydligt framgår av Fig. 17, är det radiella avståndet mellan skärspetsen S och mittpunkten MP1 mindre än radien rn. I exemplet uppgår L1 sålunda till ca. 0,7 mm. Med andra ord är den första bröstytan 24 belägen nära noseggen 15 för att snabbt träffas av en smal spåna av det slag, som huvudsakligen avskiljs enbart utmed noseggen 15. Vidare är den andra bröstytan 25 i sin tur belägen nära den främre bröstytan 24 såtillvida att avståndet L2 är mindre än Ll. I exemplet uppgår L2 till 0,3 mm, dvs. mindre än hälften av måttet Ll. I detta sammanhang skall även påpekas att den andra bröstytan 25 (se Fig. 6) är belägen på ett betydande avstånd framför den plana stödytans 8 främre del. Sålunda är det sistnämnda avståndet något större än avståndet (Ll + L2) mellan skärspetsen S och den andra bröstytan 25. Spånor som erhåller styming av antingen den första bröstytan 24 eller, under alla omständigheter, den bakomvarande bröstytan 25, kommer därför att styras åt sidan i god tid innan de når fram till stödytan 8. Med andra ord styrs spånoma åt sidan utan att kunna skada stödytan 8 (som kommer att utnyttjas först efter vändning av skäret) .

Av Fig. 6-12 framgår att eggvinkeln ot; i snittet VII uppgår till 81,5° (vars komplementvinkel uppgår till 8,50). I exemplet utgörs spåndelytan l6a av en plan yta (skulle även kunna vara svagt välvd). Detta innebär att hömplanets CP lutningsvinkel (se även Fig. 18) relativt referensplanet RP (ävensom neutralplanet NP) uppgår till 8,5°. Från snittet VII ökar eggvinkeln dl i riktning mot snittet VIII, närmare bestämt till ett värde ot; av 84,5°.

Denna vinkel är konstant utmed hela huvudeggen 15 (se Fig. 8 och 9). Längs mellaneggen 18, som är belägen utmed den välvda spåndelytan 16b, ökar eggvinkeln (m3 successivt från 84,5° till 90° i det avsnitt, där mellaneggen 18 övergåri hjälpskäreggen 19 (se Fig. 11). Eggvinkeln 19 440 445 450 455 460 536 986 (14 är i exemplet konstant 90° utmed hela hj älpskäreggen 19, innebärande att denna i och för sig har en negativ skärgeometri, men därrned även en betydligt större styrka än eggama 14, 15,18.

Uppfinningens funktion För att klargöra det uppfinningsenliga skärets funktion, hänvisas till Fig. 19-25, av vilka Fig. 19 åskådliggör ett arbetsstycke 2, som roteras kring en centrumaxel Cl, vilken innehålls i ett med HP antytt horisontalplan. Bearbetningen av arbetsstycket sker med hjälp av skäret 4, som under sin längdmatning i riktning av pilen F, alstrar en spåna betecknad CH.

Under svarvningen är skäret 4 (via tillhörande hållare 3 enligt Fig. 1) intippat i ett spatialläge, i vilket primärskäreggens 12 båda raka huvudeggar 15, närmare bestämt dessas egglinj er EL15, är lokaliserade i horisontalplanet HP. I exemplet erbjuder huvudeggen en positiv skärgeometri. Samtidigt kommer skärets släppningsyta 9 (som är vinkelrät mot NP, men vinklad relativt spåndelytan 16b), att gå fri från de ringformiga ytor SA (plan) och SB (konkav), som är underkastade bearbetning. Om 011 i snittet VII (se Fig. 12) uppgår till 81,5°, kommer släppningsvinkeln Ä (se Fig. 25) mellan den konkava ytan SB och skärets släppningsdelyta 11 vid nosen att uppgå till 90-81,5 = 8,5°. En motsvarande släppning (ej visad) erhålls även gentemot den plana ytan SA, närmare bestämti en släppningsvinkel, som utgör en komplementvinkel till eggvinkeln i snittet IX (Fig. 9), dvs. i exemplet 90-84,5 = 5,50.

I Fig. 22-24 visas hurusom svarvningen genomförs vid olika skärdjup ap. I Fig. 22 är skärdjupet apl minimalt, t.ex. i storleksordningen 0,5 - 0,8 mm. Härvid sker spånavskiljningen i huvudsak enbart utmed noseggen 14 (som i exemplet har en radie av 0,8 mm). I och med principen att infinitesimala delar av spånan riktas vinkelrätt mot skäreggen, kommer spånan i detta fall att bli tvärsnittsvis bågforrnig och erhålla en spånflödesriktning i en mycket måttlig vinkel mot bisektrisen Bl. Efter avskiljningsögonblicket följ er spånan 20 465 470 475 480 536 986 spåndelytan 16a för att efter kort tid (j fr avståndet L1) träffa den främre bröstytan 24 på knasten 20. Om spånan till äventyrs ej skulle underkastas önskad styming medelst denna bröstyta 24, kommer densamma att löpa vidare bakåt för att därefter träffa den bakre och högre belägna bröstytan 25, som med större tillförlitlighet styr undan spånan åt sidan (på det sätt som antyds i Fig. 19). På så sätt kommer spånan att brytas sönder eller fragmenteras genom att exempelvis dyka in mot spånytan vid sidan av eller bakom landet 6 eller mot den anslutande släppningsytan 9 på skäret.

I exemplen enligt Fig. 23 och 24 är skärdjupen ap2 och ap3 större. Detta innebär dels att en större del av spånan kommer att avskilj as utmed den raka huvudeggen 15, och i varierande grad även eggama 18 och 19, dels att spånflödesriktningen ändras och bildar en med tilltagande skärdjup ökande vinkel mot bisektrisen Bl. Dessutom blir spånan platt eller rektangulär i större delen av sitt tvärsnitt, dock med undantag för ett smalt (fransigt) kantparti med böjd form alstrat av noseggen 14. Detta innebär att en med skärdjupet ökande del av spånan kommer att träffa och styras av flankytan 21. Om icke blott skärdjupet utan även mätningen ökats, har spånans styvhet nu blivit betydligt större än i det första exemplet (j fr. vassrör/grässtrå). Trots den ökade styvheten kommer dock spånan att styras på ett varsamt, ehuru distinkt sätt, framför allt till följd av att det vinkelräta avståndet från egglinj en fram till flankytan 21 ökar med ökande skärdjup, men även till följd av att såväl flankytan 21 som knastens 20 och kammens 30 sidoytor är flacka, dvs. stiger i moderata stigningsvinklar.

Knasten 20 är ju högst i punkten TP och sjunker successivt undan mot ändpunktema EP. Av detta skäl erbjuder dessa ytor ej nägra abrupta hinder, mot vilka den kraftigare spånan skulle kunna överbrytas. I detta sammanhang skall särskilt understrykas att ej heller kammen 30 och den i denna ingående andra bröstytan 25, bidrar till någon risk för överbrytning, trots att den andra bröstytan 25 skjuter upp högre (0,05 lm mm) än den första bröstytan 24, närmare 21 485 490 495 500 505 536 986 bestämt till följd av att kammen är belägen på ett större avstånd i sidled från den raka egglinj en utmed den plana släppningsdelytan 10, och att dess flankytor sluttar flackt nedåt från kammens högsta rygg. Dessutom har den andra bröstytan 25 en begränsad bredd W2. Av betydelse är dessutom det faktum att flankytoma 21 har en höjd av högst 0,400 mm, lämpligen högst 0,300 mm, såsom i exemplet enligt Fig. 12.

En grundläggande fördel med uppfinningen är att skärets spånstyrande förmåga blir god och tillförlitlig under alla de skiftande omständigheter, som kan förekomma vid praktisk produktion, såsom varierande skärdjup, varierande matning, och bearbetning av olika material (vilkas inneboende egenskaper ju kan ge spånan högst varierande karaktär, t.ex. med avseende på krökningsradiema). I synnerhet blir spånforrnningen vid små skärdjup väsentligt förbättrad, utan att för den skull spånformningen vid stora skärdjup påverkas menligt.

Nu hänvisas till Fig. 26 och 27, vilka illustrerar det faktum att uppfinningen även kan tillämpas på enkelsidiga skär. Sålunda har detta skär en plan undersida 5b och en ovansida 5a med fyra hömvis placerade primärskäreggar 12, vilka samverkar med bakomvarande, spånriktande styrytor av det slag som beskrivits ovan. Med avseende på definitionerna av skäreggamas och de spånformande medlens geometriska utformning, bildar i detta fall den plana undersidan 5b ett basalt referensplan, istället för det tidigare använda neutralplanet NP.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till det ovan beskrivna och på ritningama visade utförandet. Sålunda kan de spånforrnande medlens spånriktande styrytor modifieras på olika sätt. Exempelvis kan den främre knast, som inbegriper den främst för tunna spånor avsedda bröstytan, vara åtskild från den del av det bakomvarande landet, som inbegriper de 22 510 515 536 986 flankytor, som har till uppgift att styra bredare och styvare spånor. Det är även tänkbart att utforrna dessa flankytor på andra, uppskjutande organ än just sådana land, som samtidigt inbegriper en stödyta. Vidare är det möjligt att tillämpa uppfinningen på svarvskär med annan grundform än just fyrhömig, t.ex. triangulär. Det må även nämnas att skärets hjälpskäregg, som är belägen på en måttlig nivå under det plan, i vilket stödytoma är lokaliserade, ävenledes kan vara svagt bomberad istället for absolut rak. Det är även tänkbart att utforma hjälpskäreggen med en måttlig, positiv skärgeometri, t.ex. i form av en eggvinkel inom området 87-90°. 23

Claims (13)

520 525 530 535 540 536 986 PATENTKRAV

1. Månghömigt svarvskär innefattande en ovansida (5 a), en undersida (5b), och en släppningsyta (9) mellan dessa; en åtminstone utmed ovansidan (5a) utformad primär skäregg (12), som inbegriper tre deleggar, nämligen en i ett hörn belägen nosegg (14) och två mot denna konvergerande huvudeggar (15), vilka var för sig är utformade mellan släppningsytan (9) och en spånyta (16); samt spånkontrollerande styrytor för var och en av deleggama, nämligen dels en första bröstyta (24) ingående i en knast (20), som är belägen bakom noseggen (14) utmed en bisektris (B1) mellan huvudeggama (15), dels ett par flankytor (21), vilka ingår i ett innanför huvudeggamas (15) spånytor (16a) beläget land (6), och sluttar mot undre gränslinj er, varvid den första bröstytan (24) är konvext välvd och har en avlång, C- liknande konturform med en längdutsträckning, som löper tvärs sagda bisektris och varvid avståndet mellan två ändpunkter (EP1) bestämmer den första bröstytans bredd (Wl), varj ämte den första bröstytans (24) lutningsvinkel (ß) i godtyckliga vertikala snitt genom en mittpunkt (MP1) minskar från ett största värde i ett snitt utmed bisektrisen (Bl) till ett minsta värde i ett snitt genom den enskilda ändpunkten (EPl), kännetecknat därav, att på avstånd bakåt från sagda första bröstyta (24) är utformad en andra bröstyta (25), vilken är konvext välvd och sluttar från en högsta punkt (MP2) utmed bisektrisen (Bl) till två lägsta ändpunkter (EP2) i riktning tvärs bisektrisens riktning, vilka är åtskilda med ett avstånd, som definierar den andra bröstytans bredd, närmare bestämt en bredd (W2), som är mindre än den första bröstytans bredd (Wl), ehuru uppgår till minst 50% av denna, varvid den andra bröstytans (25) övre del (25 a) är belägen på en högre nivå än den första bröstytans övre del.

2. Svarvskär enligt krav 1, kännetecknat därav, att den första bröstytan (24) är belägen med sin undre gränslinje (22) på ett avstånd utmed bisektrisen från en spets (S) på noseggen (14), som är mindre än noseggens radie (rn). 24 545 550 555 560 565 536 986

3. Svarvskär enligt krav 1 eller 2, kännetecknat därav, att i sagda land (6) ingår en framåt avsmalnande ås (26), vilken stiger från en lägsta punkt belägen på nivå under den första bröstytans (24) övre del, och inbegriper flankytoma (21) belägna på avstånd inåt från sagda huvudeggar (15), varvid den andra bröstytan (25) är lokaliserad bakom en dal (27) mellan knasten (20) och åsen (26).

4. Svarvskär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att den andra bröstytan (25) ingår i en främre del av en kam (3 0), som smalnar av i riktning bakåt mot en rygglinj e (28), som åtskiljer sagda flankytor (21).

5. Svarvskär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att utanför flankytorna (21) förefintliga spåndelytor (16b, 16c, 16d) har en bredd, som successivt ökar i riktning bakåt från noseggen, närmare bestämt genom att undre gränslinj er (3 la) utmed flankytorna devierar från en egglinj e (EL) på Skäret.

6. Svarvskär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att samtliga delytor, som bestämmer ovansidans topografi i området av en primär skäregg (12), övergår i varandra via mjuka, konvexa och konkava radieövergångar, som ger topografin en böljande, kantfri utfornming.

7. Svarvskär enligt något av föregående krav, kännetecknat därav, att detsamma är dubbelsidigt genom att inbegripa identiska ovan- och undersidor (5 a, 5b), i vilka landen (6) inbegriper plana ytor, som bildar stödytor (8) belägna i referensplan (US, LS), som är parallella med varandra och med ett neutralplan (NP), vilket är beläget mitt emellan referensplanen (US, LS) och mot vilket släppningsytan (9) utbreder sig i rät vinkel; ett flertal utmed såväl ovan- som undersidan utformade primära skäreggar (12), vilka övergår i hjälpskäreggar (19), som löper parallellt med neutralplanet (NP) och åtskilj er par av hörnvis 25 570 575 580 585 536 986 placerade primärskäreggar, varvid den enskilda primärskäreggen har en genomgående positiv skärgeometri såtillvida att en eggvinkel (ot) mellan spånytan (16a, 16b) och släppningsytan (9) är spetsig i godtyckliga snitt utmed såväl noseggen (14) som de båda huvudeggarna (15).

8. Svarvskär enligt krav 7, kännetecknat därav, att nivåskillnaden mellan det enskilda landets (6) plana stödyta (8) och ett för hjälpskäreggarna (19) gemensamt plan (RP) uppgår till högst 0,400 mm.

9. Svarvskär enligt krav 7 eller 8, kännetecknat därav, att primärskäreggen (12) är belägen i ett hömplan (CP), som är snedställt relativt neutralplanet (NP) i riktning mot respektive referensplan (US, LS), varvid huvudeggen (15) i primärskäreggen (12) övergår i hjälpskäreggen (19) via en bågforrnig mellanegg (18) som bestämmer vinkeln mellan hömplanet (CP) och neutralplanet (NP).

10. Svarvskär enligt krav 2, kännetecknat därav, att den första bröstytans (24) mittpunkt (MP1) är belägen på ett avstånd (L1) från spetsen (S) som är mindre än radien (rn).

11. Svarvskär enligt krav 10, kännetecknat därav, att den andra bröstytans (25) högsta punkt (MP2) är belägen på ett avstånd från spetsen (S) är större än radien (rn).

12. Svarvskär enligt krav 2, 10 eller 1 1, kännetecknat därav, att den andra bröstytans (25) högsta punkt (MP2) är belägen på ett avstånd (L2) från den första bröstytans (24) mittpunkt (MP1) som är mindre än avståndet (L1) mellan mittpunkten (MP1) och spetsen

13. Svarvskär enligt krav 3 och 12, kännetecknat därav, att ett centrum på noseggens radie (rn) är belägen i dalen (27). 26