SE522841C2 - Radio med effektiv modulering av toppeffekt och bandbredd - Google Patents

Description

20 25 30 35 UT N) N) Q) .ßu -u-Ä 2 verkningsgrad är en teknik som designers använder för att förlänga funktionslivslängden hos en kommunikationsanord- ning. Ett annat sätt, på vilket batterienergi kan sparas är genom användning av en annan effekteffektiv module- ringsteknik. Olika moduleringstekniker har olika associe- rade topp-till-genomsnittseffektförhållanden. I allmänhet är det högst önskvärt att ha ett topp-till-genomsnitts- förhållande som ligger så nära noll dB som möjligt. Emel- lertid resulterar många existerande modulationsformat i relativt höga topp-till-genomsnittseffektförhållanden_ Två allmänt använda moduleringsformat är fasskiftsnyck- ling ("Phase Shift Keying") (PSK) och kvadraturamplitud- modulering ("Quadrature Amplitude Modulation") (QAM).

Den förra använder en signalkonstellation där alla data- symboler har samma magnitud, medan den senare varierar både fasen och magnituden hos de individuella datasymbo- lerna. Binär signalering är ett specialfall av PSK (dvs BPSK). I båda moduleringsformaten beror topp-till-genom- snittsförhållandet på den använda pulsformen.

Kvadraturamplitudmodulering (QAM) utnyttjar både fa- sen och amplituden hos en bärvåg för att sända informa- tion, och har således potential att alstra ett högre topp-till-genomsnittseffektförhållande. I själva verket har experiment visat att t ex en sexton symbolers PSK- -konstellation åtnjuter en 3-4 dB förbättring i topp- -till-genomsnittseffektförhållande jämfört med en 16 QAM- -signal. Emellertid åtföljs denna vinst i verkningsgrads- förbättring av en 4 dB förlust i känslighet. På grund av denna förlust av känslighet, föredrar många systemdesig- ners att använda QAM-moduleringsformatet trots dess de- graderade topp-till-genomsnittseffektförhållande.

Med hänvisning till fig l visas en kommunikations- anordning som är tillgänglig för närvarande. Fig 2 visar en fas- och magnitudbana för en komplex basband 8 PSK- -signal. Med andra ord representerar denna figur över- gången från en symbol till nästa då det alstrade datat ändrar tillstånd. Ett filter som används för att begränsa 10 15 20 25 30 Cfl PO PJ CO 45. _; no - v v ~ - n n | ø un 3 sidbandsbruset alstrar oönskad översvängning, såsom visas av hänvisningsbeteckning 202. Denna översvängning 202 bi- drar till en ökning av toppeffekten, vilket resulterar i en ökning av topp-till-genomsnittseffektförhållandet.

Denna ökning i topp-till-genomsnittseffektförhållandet tvingar en designer att designa en förstärkare som kan tolerera den maximala toppeffekten, vilket i sin tur ren- derar effektförstärkaren dyrare att tillverka. Dessutom minskar ökningen av topp-till-genomsnittsförhållandet effektförstärkarens effektverkningsgrad.

Vid design av bärbara kommunikationsanordningar är en designers ändamål att använda effektiva komponenter till lägsta möjliga pris. Effektförstärkare har tradi- tionellt sett varit några av de dyraste komponenterna hos en kommunikationsanordning och har ofta motstått försök som varit ämnade att sänka deras kostnader. En parameter som är direkt relaterad till kostnaden hos förstärkare är topp-till-genomsnittseffektförhållandet. Detta beror på att designern är tvingad att utnyttja en förstärkare som kan hantera toppeffekter som är väsentligen högre än ge- nomsnittseffekten. Det har därför varit designerns mål att minska topp-till-genomsnittseffektförhållandena så mycket som möjligt utan att degradera andra prestandapa- rametrar. Det finns därför ett behov av ett modulerings- sätt som skulle ha minimalt topp-till-genomsnittseffekt- förhållande utan att lida av annan prestandadegradering.

Beskrivning av ritningarna Fig 1 visar ett blockschema över relevanta element hos en kommunikationsanordning som är tillgänglig för närvarande.

Fig 2 visar magnitud- och fasbanan för en komplex basbandssignal hos kommunikationsanordningen i fig 1.

Fig 3 visar relevanta partier hos en kommunikations- anordning i enlighet med föreliggande uppfinning.

Fig 4 visar elementen hos en toppundertrycknings- algoritm i enlighet med föreliggande uppfinning. 10 15 20 25 30 35 CH NJ hä OD .in _) n o o ~ ø u | n u v co 4 Fig 5 visar magnitud- och fasbanan för en komplex basbandssignal i enlighet med föreliggande uppfinning.

Fig 6 visar ögondiagrammet för prestanda för kommu- nikationsanordningen i enlighet med föreliggande uppfin- ning.

Detaljerad beskrivning av den föredragna utföringsformen Med hänvisning till fig 3 visas relevanta komponenter hos en kommunikationsanordning 300 i enlighet med förelig- gande uppfinning. En mikrofon 302 alstrar en analog sig- nal, vilken är kopplad till en vokoder 304, där den omfor- mas till en digital signal. Vokodern 304 alstrar en digi- tal informationssignal och matar den till en digital sig- nalprocessor (DSP) 306. Kombinationen av vokodern 304 och DSPn 306 bildar en digital modulator 301. DSPn 306 behand- lar denna digitala informationssignal i enlighet med prin- ciperna för föreliggande uppfinning. Förutom att göra topp- och momentana effektmätningar, hålla reda på tid- punkten när sådana toppar inträffar och kombinera I- och Q-komponenterna; vilka metoder är kända inom teknikomrà- det, utför DSPn 306 signalskalning. Fler detaljer kring DSPns 306 funktion kommer att diskuteras i anslutning till fig 4. Den behandlade signalen vid utgången från DSPn 306 leds till en digital/analogomvandlare 308, där signalen omformas tillbaka till analog innan den matas till en RF- -blandare 310. Denna blandare 310, som kan vara en kvadra- turblandare, blandar den analoga signalen med en lokalt alstrad oscillatorsignal (LO). Utgången från blandaren är ansluten till en förstärkare 312, vilken förstärker den blandade signalen innan den sänds via en antenn 314.

Med hänvisning till fig 4 visas väsentliga element hos DSPn 306 i enlighet med föreliggande uppfinning. Spe- ciellt visas en generator 401 för slumpmässiga binära data, vilken är kopplad till en toppundertryckningsalgo- ritm 402. Generatorn 401 kan vara vilken källa som helst för digitala data, såsom vokodern 304. Toppundertryck- ningsalgoritmen inkluderar en symbolavbildningssektion 404 och en symbolskalningssektion 406. Den digitala in- 10 15 20 25 30 35 U1 B) Å) 03 .kn -Ä 5 formation som alstras vid 401 avbildas på ett konstella- tionsdiagram 404 för att alstra datasymboler, vilka var och en har ett symbolintervall och en ansats. Dessa data- symboler representeras via vektorer 405, vilka var och en har I- och Q-signalkomponenter. Med andra ord represente- ras datasymbolerna av vektorkomponenter med ortogonala förhållanden. Det noteras att toppundertryckningsalgorit- men också kan arbeta på endimensionella signaler (t ex BPSK). I- och Q-signalkomponenterna representerar kollek- tivt magnituden och fasen hos vektorn 405. Varje vektor representerar ett symbolintervall, vars innehåll fast- ställes av det antal bitar som behandlas vid varje tids- ögonblick. I själva verket behandlas datasymbolerna med en hastighet som separerar dem vid deras respektive an- sats via ett symbolintervall. T ex i ett trebitarssystem, representerar vektorn 405 tre bitar med åtta distinkta möjligheter. I ett fyrabitarssystem, representerar en vektor fyra bitar, och signalkonstellationen har sexton symbolplatser därpå. I den föredragna utföringsformen och för att underlätta förståelsen av principerna hos före- liggande uppfinning antas ett trebitars symbolintervall.

När väl symbolerna har avbildats inleds en symbol- skalningsprocess. Som del av denna process ändras magnitu- derna hos I- och Q-komponenterna enligt en algoritm som skulle minimera översvängningen vid det efterföljande filtreringssteget. Detta steg utförs via ett pulsform- ningsfilter 408. Ändamålet med detta filter är att reduce- ra högfrekventa komponenter hos symbolerna innan de sänds.

På grund av sina egenskaper tenderar emellertid detta fil- ter att alstra signaltoppar under övergångar från en sym- bol till en annan. Dessa signaltoppar får till följd att ytterligare toppeffekt krävs från förstärkaren 312. Magni- tuden hos dessa toppar beror på både sekvensen hos symbo- lerna och filteregenskaperna. Föreliggande uppfinning strävar efter att justera eller skala dessa vektorer (dvs 405) på sådant sätt att man kompenserar eller reducerar signaltopparna. Denna kompensation befriar förstärkaren 10 15 20 25 30 35 01 N) N) a) .Fn _-\ av one 6 från att vara tvungen att arbeta vid onödiga toppar under bibehållande av systemets integritet.

Skalningen av datasymbolerna kan implementeras en- dast i magnitud eller både i magnitud och fas. Med andra ord kan amplituden hos I- och Q-komponenterna ändras på sådant sätt att fasen hos vektorn 405 bibehålls konstant.

Alternativt kan amplituden hos I- och Q-komponenterna ändras oberoende därav, vilket resulterar i ändringar i både magnituden och fasen hos vektorn 405.

Magnituden hos de oskalade symbolerna i fig 5 visas med cirkeln 502 med streckad linje. Denna cirkel represen- terar magnituden hos symbolerna då de alstrats av genera- torn 401 för slumpmässiga binära data och symbolavbildaren 404. Idealt sett kommer förstärkaren 312 att behöva för- stärka dessa signaler med konstant magnitud. Men på grund av pulsformningsfiltret 408 ökas dessa signalmagnituder till den punkt där den koncentriska cirkeln 504 bildas vid utgången från pulsformningsfiltret. Denna yttre cirkel 504 visar utsträckningen av den ytterligare belastning som på- läggs förstärkaren 312. I själva verket representerar det diametrala avståndet mellan de två koncentriska cirklarna 502 och 504 magnitudskillnaden mellan ofiltrerade och filtrerade symboler. Denna skillnad översätts direkt i oönskad toppeffekt. Skalningen av symbolerna uppgår till en krympning av diametern hos denna cirkel och således ett lägre toppkrav på förstärkaren 312.

Skalningsalgoritmen ser på sekvensen av symboler och fastställer den ändring som behövs på var och en av symbo- lerna då de alstras av datageneratorn 401. Algoritmen ut- nyttjar filteregenskaperna under detta fastställande. Fig 5 visar en fas- och magnitudbana för flera symboler efter det att de har skalats. Oskalade symboler representeras av 506, medan deras skalade motsvarigheter visas via 508. I detta exempel antar vi att fem symboler sänds. Den första symbolen 501 är oförändrad, eftersom ingen topp alstras.

Nästa symbol är skalad radiellt neråt för att förhindra den signaltopp som normalt skulle resultera på grund av 10 15 20 25 30 35 (N PJ hö CO J; ...à 7 samverkan mellan de tidsfördröjda, filtrerade symbolerna.

Den tredje symbolen är på liknande sätt skalad ner för att undvika en signaltoppmagnitud. Den fjärde är på liknande sätt skalad ner. Den femte symbolen är skalad upp på grund av den lilla signalmagnitud som inträffar under övergången från den fjärde symbolen därtill. Symbolskalningen utförs på ett sätt som bibehåller symbolintegriteten och som för- hindrar förlust av information.

Toppundertryckningsalgoritmen fastställer den momen- tana effekten hos basbandsignalen under varje symbolin- tervall. Skalningen av signalen kommer direkt att följa av fastställandet av toppeffekten och dess tidsplacering på symbolintervallet. Under dessa omständigheter fast- ställs också den genomsnittliga effekt som är associerad med basbandsignalen. Med den information om toppeffekten som är tillgänglig fastställer algoritmen den tidpunkt, vid vilken toppeffekten för den sammansatta basbandsigna- len inträffar. Därefter ändras I- och Q-komponenterna för den symbol som är associerad med intill varandra liggande symbolintervall. Amplituden hos dessa komponenter kan skalas radiellt på lika sätt, vid vilken tidpunkt endast magnituden hos den sammansatta signalen varieras. Obe- roende och olika skalning av I- och Q-signalen är också möjlig, vilket skulle resultera i skalning av fasen och magnituden för den sammansatta signalen.

Sammanfattningsvis behandlas digitala datasymboler som alstras av vokodern 304 och symbolavbildaren 404, av toppundertryckningsalgoritmen 402 för att dra nytta av principerna enligt föreliggande uppfinning. Datasymboler som alstras som resultat av denna avbildning represente- ras av sina I(i fas)- och Q(kvadratur)-komponenter. I- och Q-komponenterna skalas sedan på ett dynamiskt sätt via symbolskalningspartiet 406 hos blocket 402 för topp- undertryckningsalgoritmen. Skalningen av I- och Q-kompo- nenterna föregriper den filtreringsverkan som äger rum via pulsformningsfiltret 408. Symbolskalningen håller helt enkelt reda pà magnitud- och fasbanan för basband- no-v v u -u- u 10 15 20 25 30 35 CH BJ BJ 03 J; ...s u o ø u | u o | ~ n v. 8 signalen (som utgörs av I- och Q-komponenterna). Såsom diskuterades är problemet med teknikens ståndpunkt att pulsformningsfiltret alstrar signaltoppar under symbol- övergångar. Föreliggande uppfinning åstadkommer ett för- farande för minimering av detta toppsignalproblem. Genom skalning av I- och Q-komponenterna hos datasymbolerna har föreliggande uppfinning till ändamål att minimera magni- tuden hos signaltopparna, och således reducera det topp- effektkrav som ställs på förstärkaren 312.

Den algoritm som används i den föredragna utförings- formen accepterar datasymboler som har alstrats av kon- stellationsavbildaren 404, behandlar symbolerna och matar ut dem till pulsformningsfiltret 408. Speciellt laddar algoritmen datasymbolerna på ett sekventiellt sätt till ett indatablock för iterativ behandling. Följande på full- följandet av behandlingen, kopieras indatablocket till ett utdatablock, och de skalade symbolerna matas ut sekven- tiellt till pulsformningsfiltret 408. För att bibehålla en konstant symbolhastighet, skiftas nyligen använda datasym- boler till det tömda indatablocket, medan de skalade sym- bolerna skiftas ut från utmatningsblocket. Således, om be- handlingstiden antas vara insignifikant, är den övergångs- fördröjning som skapas av algoritmen ungefär lika med (blockstorlek)/(symbolhastighet) sekunder. Blockstorleken måste vara tillräckligt stor för att garantera att symbo- lerna inom blocket på ett korrekt sätt representerar de statistiska egenskaperna hos den totala, sända datasymbol- sekvensen.

Vid framgångsrik population av symbolblocket för in- data, fortsätter algoritmen att fastställa flera värden för varje symbolintervall som definieras av insymbol- blocket. signalen, (2) tidsplaceringen för toppen, och (3) topp- Dessa värden är: (1) toppmagnituden hos den sända skalfaktorn för toppmagnituden. Algoritmen fastställer dessa värden på ett symbolintervall genom att applicera pulsformningsfiltrets funktion på de lämpliga datasymbo- lerna. Antalet datasymboler som används för att beräkna 10 l5 20 25 30 35 UH 5) BJ 03 .Fn ...s v o a u | u o u u c u: 9 signalen över ett speciellt symbolintervall beror på puls- svaret för pulsformningsfiltrets funktion. Alla symboler som kombinerar med pulsformen till att alstra signifikant signalmagnitud inom symbolintervallet av intresse måste inkluderas i dessa beräkningar. Pulssvaret för pulsform- ningsfiltret 408 fastställer också hur många symbolöver- lappningar som måste finnas mellan efter varandra följande symbolblock.

Algoritmen utnyttjar toppmagnituden hos den sända signalen på ett speciellt symbolintervall för att fast- ställa toppskalfaktorn för detta intervall. En toppskal- funktion appliceras på toppsignalvärdet. Toppskalfunktio- nen definieras så att den alstrar en negativ toppskalfak- tor om toppmagnituden är större än något referensvärde och en positiv skalfaktor om den är mindre än referens- värdet. Magnituden hos denna skalfaktor ökar med skill- naden mellan toppmagnituden och referensvärdet. Referens- värdet sätts vanligtvis lika med den önskade toppmagnitu- den. Algoritmen lagrar toppskalfaktorn och motsvarande topptidsplacering för varje symbolintervall i två sepa- rata vektorer. Dessa värden kommer senare att användas för att fastställa symbolskalfaktorn för symbolerna i blocket.

Efter det framgångsrika fastställandet av toppskal- faktorerna och deras associerade tidsplaceringar, beräk- nar algoritmen symbolskalfaktorn för var och en av data- symbolerna. För att fastställa en speciell symbolskalfak- tor utnyttjar algoritmen toppinformationen från de två symbolintervall som är omedelbart intilliggande en spe- ciell symbol. Dessa två intervall kommer att benämnas vänster och höger intervall. Symbolskalfunktionen viktar den vänstra toppskalfaktorn med det relativa tidsavstånd på vilket toppen är belägen från den speciella symbolen.

Likaledes viktas den högra toppskalfaktorn med det rela- tiva avstånd som den har från den speciella symbolen. De två viktade skalfaktorerna summeras sedan med ett enhets- värde för att fastställa symbolskalfaktorn. På detta sätt 10 15 20 25 30 35 har signaltoppar som är belägna nära en speciell symbol större inverkan på skalfaktorn för denna symbol.

Efter det att var och en av symbolskalfaktorerna har fastställts, normaliserar algoritmen symbolskalfaktorerna för att bibehålla den önskade genomsnittseffekten. Under antagande att pulsformen har enhetlig genomsnittsenergi och att de individuella symbolerna är oberoende och för- delade på ett identiskt sätt, beräknas genomsnittseffek- ten (Ps), genom att helt enkelt medelvärdesbilda kvadra- ten på magnituderna hos de skalade symbolerna. Den önska- de genomsnittseffekten är vanligtvis lika med genom- snittseffekten hos den oskalade, sända signalen (Pu). Så- ledes är normaliseringsfaktorn lika med Sqrt(Pu/Ps). I fallet med en cirkulär PSK-konstellation hos enhetssym- bolmagnituden är Ps helt enkelt lika med genomsnittet av symbolskalfaktorerna.

Algoritmen upprepar de ovan beskrivna symbolbehand- lingsstegen för ett specifikt antal iterationer eller tills något uppsatt mål för topp-till-genomsnittseffekt- förhållande har uppnåtts. Efter det att ett av dessa villkor har uppfyllts, skalar algoritmen datasymbolerna med de lämpliga, slutliga symbolskalfaktorerna och kopierar de skalade symbolerna till utmatningsblocket.

Algoritmen fortsätter sedan att pà ett sekventiellt sätt mata ut de skalade symbolerna till pulsformningsfiltret under det att den samtidigt laddar inmatningsblocket med de nya, oskalade symbolerna från konstellationsavbildaren.

I en alternativ utföringsform alstrar toppundertryck- ningsalgoritmen en imaginär sfär kring varje datasymbol för att skapa en gräns för skalning av dem. Denna sfäriska gräns hjälper till att upprätta gränser för fas- och mag- nitudförflyttning och skalning. Än en gång hjälper denna skalning till att minimera den toppeffekt som erfordras hos förstärkaren 312.

Enkelt uttryckt tittar skalningsalgoritmen på fasen och magnituden hos symboler då de alstras av vokodern 304 10 15 20 25 30 35 CH BJ BJ OD .ha a-Å o o Q ø n a n . u o nu ll och symbolavbildaren 404 och uppskattar magnituden för de signaltoppar (grad av översvängning) som kommer att finnas vid utgången från filtret 408. Denna uppskattning av sig- naltopparna beaktas vid fastställande av nivån och rikt- ningen på skalning som måste implementeras på varje sym- bol. Vid utförande av detta presenteras I- och Q-komponen- terna för filtret 408 med tillräcklig kompensation för att minimera effekten av de oundvikliga signaltopparna. Denna kompensation minimerar toppeffektkravet på förstärkaren 312. Det bör noteras att utan fördelen från föreliggande uppfinning måste förstärkaren 312 kunna hantera de topp- effektkrav som representeras av cirkeln 504. Detta ytter- ligare krav ökar kraftigt kostnaden för förstärkaren 312. Ökningen av toppeffekten i förhållande till genomsnitts- effekten påverkar på ett negativt sätt verkningsgraden hos förstärkaren 312. Bärbara radioanordningar har speciellt en nackdel vad gäller denna ytterligare försämring av verkningsgraden.

Principerna hos föreliggande uppfinning åstadkommer ett generellt förfarande för undertryckning av toppar i den sända vågformen innan den förstärks. Magnituden hos en datasymbol justeras något enligt värdena hos de in- tilliggande symbolerna och pulsformningsfiltrets svar.

Resultatet är en sänd vågform som bibehåller en mycket mer konstant magnitudnivå. Algoritmen arbetar på ett datablock (vanligtvis ca 50 till 500 symboler åt gången fungerar bäst). Toppundertryckningsalgoritmen kan kort- fattat beskrivas enligt följande: Steg l: Baserat på datasymbolerna för blocket, och den pulsform som skall användas, konstruera den sända vågformen.

Steg 2: För varje symbolintervall i den sända våg- formen, beräkna toppvärdet hos vågformen i detta inter- vall, läget för toppen och toppskalfaktorn.

Steg 3: Baserat på toppskalfaktorerna och deras po- sitioner, omskala höjderna för varje datasymbol.

Steg 4: Upprepa stegen 1-3 med användning av de ska- w- ... vvs.. 10 15 20 25 30 CH BJ NJ OD .ha ...S oo o ø ~ o u ø | n - nu 12 lade datasymbolerna. Fortsätt upprepningen av denna pro- cedur tills ingen mer (eller mycket lite) ytterligare toppundertryckning kan uppnås. Användning av denna topp- undertryckningsalgoritm kan i vissa fall dubblera verk- ningsgraden hos effektförstärkaren eller på ekvivalent sätt dubblera batterilivslängden i en bärbar radio.

Med hänvisning återigen till fig 5 representerar prickar 506 på den inre cirkeln magnituden hos de ofiltre- rade symbolerna. För att undvika att dessa symboler svänger över hela vägen till de gränser som visas av den yttre cirkeln 504 skalas de såsom visas av 508. Såsom framgår skalas vissa av symbolerna ner, medan andra ska- las upp för att minimera fel och toppsignalamplitud.

De skalade symbolerna reducerar toppeffektkravet, och förbättrar således förstärkarens verkningsgrad. Dess- utom minskas topp-till-genomsnittseffektkravet på effektförstärkaren. Denna minskning översätts direkt till lägre kostnad för förstärkaren 312.

Förbättringen av prestanda hos systemet uppnås med minimal inverkan på moduleringens noggrannhet. Fig 6 vi- sar ett ögondiagram för en demodulerad signal som har sina toppar undertryckta. Ögonöppningen 602 visar sig ha tillräckligt stor öppning för att bibehålla felprestanda.

Detta är i högsta grad signifikant, eftersom en module- ringsteknik endast är önskvärd då demoduleringstekniker som är tillgängliga därför är ytterst noggranna. Förutom moduleringar som använder fas eller amplitud, är princi- perna enligt föreliggande uppfinning tillämpbara på QAM- -system som utnyttjar både fasen och amplituden hos en signal för att bära information.

Claims (17)

10 15 20 25 30 U1 NÜ' N) Û) JBL -I Patentkrav

1. I. Förfarande för modulering av digital information, innefat- tande: alstring av den digitala informationen; avbildning av den digitala informationen på ett konstel- lationsdiagram för att alstra datasymboler, vilka var och har en ansats; behandling av datasymbolerna vid en hastighet som separe- rar dem vid deras respektive ansats via ett symbolintervall; representering av datasymbolerna i I- och Q- signalkomponenter; och skalning av I- och Q-signalkomponenterna för att reducera toppeffekten under bibehållande av genomsnittlig effekt.

2. Förfarande enligt krav l, varvid behandlingssteget inklude- rar steget att filtrera I- och Q-signalkomponenterna för att maximera spektraleffektiviteten och för att alstra basbands I- och Q-signaler.

3. Förfarande enligt krav 2, vidare inkluderande steget att fastställa den genomsnittliga effekten för basbands I- och Q- signalen.

4. Förfarande enligt krav 2, vidare inkluderande steget att fastställa den momentana toppeffekten för basbands I- och Q- signalen över varje symbolintervall.

5. Förfarande enligt krav 4, vidare inkluderande steget att fastställa den tidpunkt, vid vilken den momentana toppeffekten för basbands I- och Q-signalen inträffar pà varje symbolinter- vall.

6. Förfarande enligt krav 2, vidare inkluderande steget att kombinera basbands I- och Q-signalerna för att alstra en sam- mansatt basbandssignal. 70541 nyapatentkrav.doc; 2003-09-05 l0 15 20 25 30 01 NJ NJ G3 .à- _; 14

7. Förfarande enligt krav 6, vidare inkluderande steget att fastställa den genomsnittliga effekten för den sammansatta basbandssignalen.

8. Förfarande enligt krav 6, vidare inkluderande steget att fastställa toppeffekten för den sammansatta basbandssignalen vid varje symbolintervall.

9. Digital modulator innefattande: en digital informationsgenerator; organ för avbildning av den digitala informationen på ett konstellationsdiagram för att alstra datasymboler, vilka var och en har ett symbolintervall; organ för representering av datasymbolerna i I- och Q- signalkomponenter; och organ för dynamisk ändring av amplituden hos I- och Q- signalkomponenterna för att reducera topp-ti1l- genomsnittseffektförhållandet under bibehållande av genom- snittlig effekt.

10. Digital modulator enligt krav 9, vidare inkluderande ett filter för alstring av basbands I- och Q-signaler med maximal spektraleffektivitet.

11. Digital modulator enligt krav 10, vidare inkluderande or- gan för fastställande av den genomsnittliga effekten hos bas- bands I- och Q-signaler.

12. Digital modulator enligt krav 10, vidare inkluderande or- gan för fastställande av den momentana toppeffekten för bas- bands I- och Q-signalen över varje symbolintervall.

13. Digital modulator enligt krav 12, vidare inkluderande en timer för fastställande av den tidpunkt, vid vilken toppeffek- ten för basbands I- och Q-signalerna inträffar på varje sym- bolintervall. 70541 nyapatentkramdoc; 2003-09-05 lO 15 20 25 30 A I 522 84 15

14. Digital modulator enligt krav 10, vidare inkluderande ett kombinationsorgan för kombination av basbands I- och Q- signalerna för att alstra en sammansatt basbandssignal.

15. Digital modulator innefattande: en digital informationsgenerator; organ för omvandling av den digitala informationen till en multidimensionell signalkonstellation för att alstra data- symboler, vilka var och en har en magnitud och en fas; och organ för bildande av en sfär kring varje datasymbol, inom vilken sfär magnituden och fasen för datasymbolen skulle kunna ändras för att minimera topp-till- genomsnittseffektförhållandet_

16. Digital modulator, innefattande: en digital informationsgenerator; organ för omvandling av den digitala informationen till en signalkonstellation som har åtminstone en dimension för att alstra datasymboler, vilka var och en har en magnitud; och organ för dynamisk skalning av magnituden hos datasymbo- lerna för att undvika oönskade förekomster av toppeffekt vid symbolövergángar och därför minimera topp-till- genomsnittseffektförhàllandet under bibehållande av genom- snittlig effekt.

17. Kommunikationsanordning innefattande: en digital modulator innefattande: en digital informationsgenerator; organ för omvandling av den digitala informationen till en signalkonstellation som har åtminstone en dimension för att alstra datasymboler, vilka var och en har en magnitud; och organ för dynamisk skalning av magnituden hos datasymbo- lerna för att undvika oönskade förekomster av toppeffekt vid symbolövergångar och därför minimera topp-till- 7054l nyapatentkrav.doc; 2003-09-05 genomsnittseffektförhållandet under bibehållande av genom- snittlig effekt, en förstärkare för förstärkning av datasymbolerna; och en antenn för sändning av datasymbolerna. 70541 nyapatentkrawdoc; 2003-09-05