SE522752C2 - Metod att driva en myntdiskriminator och en myntdiskriminator där påverkan på spolorgan mäts när mynt utsätts för magnetfält alstrade av spolorgan utanför myntet - Google Patents

Description

25 30 IJBIJSIJS V0 \\CURRENT\DB\P\DIJDB 522 752 ... . . .. .. .... _ . . . . . ,_ . . . . . :cm coxnw\1.u_xron_r-m_øececcur\ss\uauaow |g_paæg-x_wegovzgzgnrguïw_.go_( 3 -_ _ » . . . . .. . . .. .

E i Sättet pà vilket sådana myntdiskriminatorer fungerar beskrivs i exempelvis GB-A-2 135 095, i vilket ett mynt- testarrangemang innefattar en sändarspole, som pulsas med en rektangulär spänningspuls för att generera en magnetisk puls, som induceras i ett passerande mynt. De pà sä sätt genererade virvelströmmarna i myntet ger upphov till ett magnetfält, som övervakas eller detekteras av en mottagar- spole. Mottagarspolen kan vara en separat spole eller kan alternativt utgöras av sändarspolen med tvâ drifttillstànd.

Genom att övervaka avklingningen hos virvelströmmarna indu- cerade i myntet kan ett värde representativt för myntkon- duktiviteten erhållas, funktion därav. eftersom avklingningsvärdet är en Tidigare kända myntdiskriminatorer använder ofta en liten spole med en diameter mindre än diametern hos myntet.

Spolen inducerar och detekterar virvelströmmar i en god- tycklig punkt hos myntet, dvs den aktuella delen av myntet som är föremål för konduktivitetsmätningen enligt ovan, varvid virvelströmmarna kommer att variera beroende pà orienteringen, hastigheten, vinkeln, etc, hos myntet rela- tivt spolen. Detta angreppssätt är tillräckligt för ett normalt homogent mynt gjort av en metall eller metalleger- ing.

Under senare àr har emellertid nya icke-homogena mynt givits ut i olika länder. Exempelvis kan dessa mynt inne- hälla bimetallmynt och järnmynt överdragna med koppar.

Dessa nya mynt är väldigt lika nägra existerande mynt, dvs de har nästan samma fysiska storlek och är gjorda av samma eller liknande material.

En järnkärna eller -skiva som bildar ett järnmynt kan pläteras eller beläggas med ett eller flera lager med kop- par eller mässing runt antingen dess hela yta eller endast på bàda sidor, järnkant. som lämnar kanten fritt exponerad såsom en n a noen n a u. n 10 15 20 25 30 .un nu n anno ca .upp un nu sz2 7s2i o u n. n n f u u 1 USIJBDS V0 \\CURRENT\DB\P\DDCIL SCÅN COIN\P\L7!_Irun_r°i|l_det2ctor\SI-I\D3E|3|JH P.ßfiê-lfßßVfiglTšßílflä-DQC z 'i . ' . . - . . u n .. n 3 o 0 I o o - .n n u. nu »en Alla av de ovannämnda egenskaperna gör det svårt att skilja mellan mynt, speciellt mellan två järnmynt med samma diameter, av vilka ett järnmynt har en fritt exponerad järnkant och det andra järnmyntet har en järnkant, som en- dast delvis eller fullständigt är pläterad med endast ett tunt lager koppar, mässing eller brons.

Ett problem uppkommer när nya mynt introduceras i olika länder. Denna introduktion innebär att myntmottag- nings- eller räkningsmaskiner måste skilja mellan de nya mynten och de existerande nationella valutorna. I de flesta fallen är inte detta nàgot problem. Olika mynt med huvud- sakligen samma dimensioner kan emellertid ha samma "utse- ende" när de mäts beroende pà olika tillverkningsmetoder hos myntet. Exempelvis är en typ A av ett mynt väldigt likt ett annat mynt, ett typ B mynt. Typ B och typ A mynten är båda järnmynt. Skillnaderna mellan dessa järnmynt är föl- jande. Typ B järnmynten är belagda med mässing i jämförelse med typ A järnmynten som antingen är pläterade eller be- lagda med koppar. En annan skillnad är att typ B järnmynten har järnet exponerat pà kanten och typ A järnmynten har ett tunt lager koppar över kanten. I teorin finns det en genom- snittlig diameterskillnad mellan dessa tvâ typer av A och B järnmynt. Ett mindre prov av typ A järnmynten, vars dia- metrar mättes med digitala skjutmått, hade diametrar utan- för deras specificerade toleranser. Typ B järnmynten, som hade varit i användning en läng tid, tenderade att bli mindre, speciellt diametern. Vi räknar med att hitta typ B och typ A järnmynt med samma diameter.

På samma sätt är det även svårt att urskilja ett typ C och ett typ B mynt. Båda mynten är järnmynt täckta med koppar. Typ C järnmyntet har en koppartäckt kant. Typ D järnmyntet kan ha en tunn strykning med koppar pà ena sidan av kanten. Denna strykning skapas när stansen trycker ut myntet, varigenom ett tunt skikt med koppar kan strykas nu n .var o; u. -o n .n-aoo 10 15 20 25 30 522 m _ _ _. ._ ., _,. nanaus vo \\cunR:~1\1>a\P\uun|. :cm co1N\P\1.u_1»-°n_rim_u=:= I Ü I I O . över en del av kanten, dvs kransen, hos järnmyntet i stans- riktningen.

De tidigare kända myntdiskriminatorerna beskrivna ovan misslyckas med att ge en tillräckligt noggrann bestäm- ning av typen hos de ovan nämnda järnmynten beroende på en liknande effekt pá resistansen för spolarna, som mäter järnmyntkonduktiviteten, när de mätta järnmynten passerar spolarna, De erhållna myntmätningsresultaten varierar stort be- roende pà den aktuella mätpunkten pà myntet. Om ett givet mynt mäts vid en position placerad i närheten av kanten hos ett mynt, som har ett tunt kopparöverdrag runt en järn- kärna, kan ett mynt med en järnkärna med en exponerad, icke-täckt, järnkant av misstag "ses" eller urskiljas såsom att vara ett mynt med en järnkärna omgiven av ett relativt tunt koppar- eller mässingsöverdrag pà alla sidor, dvs över båda ytorna och kanten hos järnmyntet. De tidigare kända lösningarna har dessutom problem med identifiering, om överdragen, som täcker kanterna hos järnmynten, är gjorda av koppar, mässing eller brons. Dessutom kan det vara svårt att urskilja järnmynt med endast en tunn strykning av kop- par, mässing eller brons, som delvis täcker kanten, efter- som de kan "ses" som järnmynt med både en icke-överdragen kant eller en överdragen kant.

Uppfinningen Huvudändamàlet med föreliggande uppfinning är att medge upprepbar och noggrann bestämning av järnmynttyper, dvs mynt innefattande en järnkärna överdragen fullständigt eller delvis med ett tunt skikt av koppar, mässing eller brons och med nästan samma fysiska storlek och, i vissa fall, exakt samma storlek, genom att detektera resistans- och induktansförändringar i spolen, som mäter myntet för att bestämma om järnmyntet har en överdragen eller icke- 10 15 20 25 30 35 s22t7s2“ ¿.._ ... . . ...: .._ ...: ._ uauaus vo wcunncnnnauuouos :cm comxv\1.1e_1furu-i"Luemccurwnuauauu :Loop-pg ovgapngruxnyjagc g ~_ _ g g _ 5 2 I I '.' ' .' '..' '..' '..' överdragen järnkant och för att bestämma ytkonduktiviteten för järnmyntet.

Dessa ändamàl ästadkoms genom att tillhandahålla en mynthanteringsmaskin med en myntdiskriminator, som fungerar med en metod enligt uppfinningen. Metoden mäter hur ett järnmynt, som har en järnkärna överdragen med ett skikt av koppar, mässing eller brons, påverkar spolorgan när myntet är utsatt för magnetfält genererade av spolorganet utanför myntet. Virvelströmmar inducerade i myntet detekteras av detekteringsorgan utanför myntet. Myntdiskriminatorn indu- cerar ett magnetfält i myntorganet genom att riva mynt- organet med tidsvarianta drivsignaler med höga frekvenser.

Myntdiskriminatorn tar emot järnmyntet vid bestämda posi- tioner i magnetfältet. Myntdiskriminatorn detekterar sedan virvelströmmarna inducerade av magnetfältet i järnmyntet, genom att mäta virvelströmmarna genom spolorganet, och jäm- för de uppmätta virvelströmmarna genom spolorganet med för- utbestämda värden för olika typer av järnmynt. Myntdiskri- minatorn bestämmer slutligen sammansättningen, material och typ hos det uppmätta myntet, genom användning av de förut- bestämda värdena.

Genom att tillhandahålla en mynthanteringsmaskin med en myntdiskriminator, som fungerar med en metod enligt upp- finningen, erhålls följande fördelar. Samma spolorgan an- vänds för att göra två mätningar hos järnmyntet vid olika tidpunkter, varigenom behovet och kostnaden för ytterligare ett spolorgan och den ytterligare elektronik, som skulle ha behövt vara operativt förbunden med det externa mynt- organet, elimineras. Andra fördelar är att konstruktionen och underhållet av mynthanteringsmaskinen förenklas och de därmed förbundna kostnaderna för dessa mätningar minskas.

Kort beskrivning av ritningarna Uppfinningen kommer nu att beskrivas mer i detalj med hänvisning till de bifogade ritningarna, pä vilka: n .un- 10 15 20 25 30 35 522 752 à ... .__ . .,_. .... .. .. .. 030305 vo \\cuRR:N'r\1>B\P\u|J0s :cm coIN\P\1n_1run_rim_aececcor\s:\u3u3nu Rißnt-.Jâä ovíkšAçrulup-»yc E , _ ' E ¿ ¿ :.¿ .¿. .. .¿§ Å; Fig 1 är en schematisk sektionsvy av ett järnmynt och en myntdiskriminator enligt uppfinningen, Fig 2 är en schematisk planvy av de relativa posi- tionerna mellan ett järnmynt i tvä olika positioner och myntdiskriminatorn under särskiljningen, Fig 3 är ett blockdiagram av elektronikkretsarna an- vända i myntdiskriminatorn i Fig 1 och 2, Fig 4 är ett diagram över avläsning av frekvens- förändringar när tre olika järnmynten passerar myntdiskri- minatorn, Fig 5 är ett diagram över avläsningar av resistanser i myntdiskriminatorn när de tre järnmynten i Fig 4 passerar den, Fig 6 är ett diagram över de tre järnmynten i Fig 4 och 5 med deras järnkantavläsningar markerade och Fig 7 är ett blockdiagram av en mynthanteringsmaskin, innefattande myntdiskriminatorn i Fig 1 och 2.

Detaljerad beskrivning av uppfinningen Fig 1 visar en myntdiskriminator 10, som innefattar en spole 20 anordnad i ett hölje 30. Spolen 20 är kopplad till en elektrisk apparat (ej visad) för att mata ström- pulser till den. Spänningspulser kan användas istället för strömpulser, vilket är allmän kunskap för en fackman. Ett mynt 40 visas precis när det når det genererade magnet- fältet eller pulserna hos myntdiskriminatorn. Myntdiskrimi- natorn innefattar dessutom detekteringsorgan (ej visat) för att detektera förändringar i resistans och induktans hos myntet 20 orsakade av järnmyntet, som påverkar de magne- tiska pulserna genererade av spolorganet som svar på ström- pulserna matade fràn den elektriska apparaten.

I denna utföringsform är myntet ett järnmynt 40, innefattande en stor elektriskt ledande kärna 50 av en för- sta metall eller legering, exempelvis järn eller stàl, i form av en skiva. Myntkärnan 50 visas med streckade linjer n qv-nø 10 15 20 25 30 35 ' . 030305 V0 \\CURRENT\DB\P\UDUE, SCÅN COIN\P\L7!_Ir'0n_r'im_d2teCt0r'\SE\U3D3UU PSDD$-š)';fl n Q u Û I n u ? F u inuti myntet 40 till höger i Fig 2. Järnkärnan 50 är lite mindre än i verkligheten, så att skillnaden i storlek mellan den yttre periferin hos järnkärnan och den yttre konturen hos myntet 40 mera klart visas, dvs förstorat.

Denna yta mellan den yttre periferin hos järnkärnan och den yttre konturen av myntet 40 är ett tunt skikt av koppar, mässing eller brons eller någon annan metall använd såsom den yttre ytan pà mynten, som lätt inses av en fackman.

Myntdiskriminatorn 10 enligt uppfinningen gör två mätningar, varvid varje mätning görs vid tvâ olika delar av varje mynt, dvs i myntkärnan 50 respektive en myntkant 60.

Detta kommer att beskrivas mer i detalj nedan. Detekte- ringsorganet (ej visat) hos myntdiskriminatorn 10 bestämmer ytkonduktiviteten hos myntet 40 i en mätning, genom att in- ducera virvelströmmar medelst spolen 20 i ytan hos mynt- kärnan 50. Den andra mätningen bestämmer om myntet har en fritt exponerad järnkärna 50 vid kanten 60 eller om järn- kärnan, dvs kransen, är täckt med ett tunt skikt 70 av en annan metall, exempelvis koppar, mässing eller brons. En bindning mellan den skivformade kärnan och skiktet 70 är betecknad 80. Bindningen 80 existerar inte om järnkärnan inte är täckt vid kanten 60, som är uppenbart för fack- mannen.

Spolen 20 i Fig 1 och 2 fungerar som en sändarspole för att exponera järnmyntet 40 för ett magnetfält. Expo- neringen av järnmyntet görs när det förflyttar sig förbi myntdiskriminatorn 10 längs en myntbana 90 (visat i Fig 2).

Rörelseriktningen för järnmyntet illustreras av en horison- tell pil pekande åt vänster i Fig 1. Järnmyntet kan alter- nativt röra sig i den andra riktningen, dvs till höger, i Fig 1, som lätt inses av en fackman.

Dessutom fungerar spolen 20 hos myntdiskriminatorn 10, visad i Fig 1 och 2, som en mottagarspole operativt förbunden med lämplig elektronik, vilket kommer att för- klaras mer i detalj senare i beskrivningen, för att detek- 10 15 20 25 30 35 »tans- och resistansvariationer i spolen 20, 522 752 uaoaus vo s=\P\nnu|, :cm coxN\P\1.n_1mn_-if-Luececuovwxnuauanw P nun-in b§/_E_|i:§1'_ïï|§us.§o_c _ B tera bàde magnetfältsvariationer och mera speciellt induk- när ett uppmätt järnmynt 40 passerar den, och ytkonduktiviteten hos det uppmätta järnmyntet och konvertera dem till motsvarande signaler. Signalerna matas till en detektor (ej visad) som är anordnad att mäta avklingningen och förändringen hos signalerna och som svar bestämma ett värde för induktans- och resistansförändringar i spolen 20 respektive ytkonduk- tiviteten hos myntet 40. De bestämda ytkonduktivitetvärdena för varje uppmätt järnmynt 40 och effekten av järnmyntet på induktansen och resistansen i spolen 20 används därefter för att identifiera typen av järnmynt.

Fig 2 visar de relativa positionerna mellan en av de väsentliga delarna av myntdiskriminatorn 10, dvs spolen 20 i höljet 30 och järnmyntet 40 under särskiljningen. I denna utföringsform är spolen anordnad omkring 3 mm ovanför mynt- banan 90, dvs den undre änden av spolen är 3 mm över banan.

Denna position för spolen 20 beror pà vilken typ av järn- mynt som skall mätas och dimensionen hos järnmynten. Mindre eller större järnmynt 40 kan kräva andra spolpositioner för att få noggranna avläsningar.

Varje järnmynt 40 rör sig förbi myntdiskriminatorn 10 på myntbanan 90 under mätningen. Särskiljningen enligt upp- finningen görs vid olika tidpunkter, eftersom samma spole 20 används för två mätningar. En mätning bestämmer om järn- kärnan, dvs kanten 60 hos järnmyntet 40 är exponerad eller täckt av ett tunt skikt av koppar, mässing eller brons. Den andra mätningen bestämmer om järnmyntkärnan 50 är täckt av mässings- eller bronsskikt 70. mäs- ett koppar-, Koppar-, sings- eller bronsskiktet på järnmyntkärnan detekteras ge- nom att mäta konduktiviteten hos ytan för järnmyntet 40.

Den bara eller täckta järnmynt-/kärnkanten bestäms genom dess magnetiska egenskaper, dvs dess effekt på resistansen och induktansen för spolen 20 när järnmyntkanten när eller passerar spolen. Beroende pä de magnetiska egenskaperna hos 10 15 20 25 30 35 “S22 752 . . .. .... . . . . .. .. . uanaus vo wcunaznrxlnavnooua, :cm com\P\1.1s_1run_riß-Luececrorwnuznauu §_gëL§-1_is§i$vs§|z§i1'§||1ua:.yo¿'c - q . : :- kanten 60 påverkas resistansen och induktansen hos spolen 20 i olika utsträckning.

När järnmyntet 40 rör sig från vänster till höger i Fig 2 nàr myntkanten 60 först spolen 20, varför kantmät- ningen görs först i denna utföringsform. Rörelseriktningen för järnmyntet illustreras av en horisontell pil placerad till vänster i Fig 2 och pekande till höger. Järnmyntet kan givetvis röra sig i den andra riktningen om så önskas. När myntkanten 60 mäts skall järnmyntet lämna omkring 75% av spolen 20 exponerad, dvs myntkanten täcker omkring 25% av spolen. Kort därefter när/täcker sedan centrum av järn- myntet, mer specifikt, järnmyntkärnan 50, spolen och den andra mätningen sker. Kantmätningen kan givetvis göras efter ytkonduktivitetmätningen har gjorts. Detta sker eftersom myntkanten 60 passerar spolen 20 en gång till före järnmyntet 40 slutligen har transporterats förbi spolen, vilket inses av fackmannen.

I Fig 2 skall järnmyntet 40 företrädesvis placeras över centrum hos spolen 20 när ytkonduktivitetmätningen sker, sàsom i positionen till höger för järnmyntet. När myntkanten 60 är uppmätt skall positionen för järnmyntet vara som i Fig 1, med magnetfältet som träffar kanten hos järnmyntet. Positionen för myntet 20 måste dessutom beslu- tas i förhållande till dimensionerna hos mynten, som skall mätas. Positionen för myntet väljs så att kanten 60 hos järnmyntet 40 inte påverkar den andra mätningen av ytkon- duktiviteten. Avståndet mellan myntkanten 60 och spolen 20 skall vara större än approximativt l mm för att säkerställa en noggrann avläsning av ytkonduktiviteten.

Spolen 20 hos myntdiskriminatorn 10 är liten jämfört med diametern hos järnmynten 40 som skall mätas. Spolen kan ha en diameter mellan 5-10 mm. Ferritkärnan skall före- trädesvis ha en diameter mellan 5-10 mm, men företrädesvis en diameter av 7,3 mm. Ferriten kan vara mellan 2-6 mm, företrädesvis 3,7 mm hög eller tjock och vara fylld med en 10 15 20 25 30 522-752 = n. .H . . .u nu u .nu n . n IJBUEDS V0 \\CURRENT\DB\P\ÛDUI= SCAN COIN\P\1|7l_Ir'on_r'im__detector'\SE\U3U3lJN I! UUEI-LÉZOVFJSJTUIINÉ-DOI z ,' I 2:.. f, ' nu... ».- ~..- -.. -. u.

. - . . - - . . . . - LU : : :n träd med en diameter mellan 0,08 till 1 mm, företrädesvis 0,2 mm. Tràden skall företrädesvis vara gjord av koppar. I princip kan varje liten spole användas i myntdetektorn eller diskrimintorn 10, vilket inses av fackmannen. Använd- ningen av en ferritkoppkärna för att rikta magnetfältet gör detektorn/diskriminatorn mer effektiv.

I en typisk mynträkningsmaskin (ej visad) är posi- tionen hos järnmyntet känd fràn andra sensorer (ej visade), vilket inses av fackmannen. Denna information används för att göra tvà mätningar av myntet vid olika tidpunkter genom användning av samma spole 20. Ytkonduktiviteten mäts när spolen 20 är täckt av järnkärnan 50 hos järnmyntet 40, som visas i Fig 2. Detta innebär att järnmyntet har sitt centrum huvudsakligen i linje med centrum hos myntet 20 eller att myntkärnan 50 åtminstone täcker hela spolen. Var- aktigheten hos strömpulserna matade av den elektriska appa- raten till spolen kan väljas i enlighet med den aktuella tillämpningen.

För att få spolen 20 att arbeta såsom en del av mynt- detektorn/diskrimintorn 10 matar en elektronisk krets 100 visad i Fig 3 en tidsvariant ström genom spolen. Ändringar i strömmen genererar ändringar i magnetfältet genererat av spolen 20, varigenom det förändrande magnetfältet alstrar en elektrisk ström i järnmyntet 40. Denna ström i järn- myntet kallas en virvelström. Den förändrande virvelström- men alstrar i sin tur ett förändrande magnetfält, som mäts av spolen 20.

Om samma spole 20 används för både generering och av- känning av virvelströmmarna är effekten av järnmytet 40 att orsaka en märkbar förändring i induktansen och resistansen hos spolen. Elektronikkretsen 100 mäter dessa förändringar och använder dem för att identifiera typen av järnmynt.

Elektronikkretsarna använda för mätning av järnmynten 40 med en enkel spole 20 kan delas in i tvà steg: 10 15 20 25 30 35 .S22 752 nauaus vo \\cunxcuf\na\r=\uuul, :cm comw\1.1e_1ron__rimnmceccorwcmanauu :§'åqu§-'1.'1gø§'<$v:§:ff1;u'1'r41š.1>o;"; ;"; . . . . ll E': :n .°“° """"“""" 1. Kontinuerliga vàgtekniker (CW) som driver spolen 20 med en kontiunerlig sinus- eller fyrkantvàg. 2. Pulsinduktionstekniker (PI) som använder en steg- förändring i ström för att alstra en exponentiellt avklingande virvelström i järnmyntet 40.

Elektronikkretsarna 100 i Fig 3 driver myntdiskrimi- natorn 10 genom att använda tekniken med kontinuerliga vå- gor (CW), eller fyrkantvàg. CW-elektronik kan delas in i tvà typer: 1. Frekvensskift 2. Fasskift som driver myntet 20 med en kontinuerlig sinus- Den första utföringsformen är frekvensskift, som är enklast och billigast. Med denna teknik bildar spolen 20 en del av frekvensbestämningselementen hos en oscillator 110.

En ändring i induktans hos spolen orsakar en ändring i oscillatorfrekvensen. Frekvensskiftet används till att identifiera järnmyntet 40. Begränsningen av denna enkla metod är att den inte mäter ändringen i resistans hos spolen 20 och använder sålunda endast hälften av den till- gängliga informationen.

Den andra metoden, fasskiftmetoden, driver spolen 20 vanligtvis vid en fast frekvens och mäter sedan amplituden och fasen hos spolspänningen eller -strömmen. Genom att mäta bàde amplitud och fas kan förändringen i induktans och resistans för spolen beräknas.

För att skilja ett kopparöverdraget järnmynt 40 fràn ett mässings- eller bronsöverdraget järnmynt enligt upp- finningen använder myntdiskriminatorn 10 enligt uppfinning- en högfrekventa virvelströmmar. Ytdjupeffekten kommer att göra så att dessa strömmar flyter huvudsakligen i koppar-, mässings- eller bronsöverdraget. Ytdjupeffekten vid använd- ning av växelströmseffekt istället för likströmseffekt är en fysisk effekt, som är allmänt känd för fackmannen.

I denna utföringsform används ett typ A, typ B och typ D järnmynt för att förklara funktionen hos myntdiskri- 10 15 20 25 30 35 522 752 å . . .. . . . . .. . .. . 030305 vo \\c0RR:N'r\1>s\P\0000 :CAN com\P\1.ngr-on;iunuececnor-xsnuanauu nngcsš-Lznšovqzsšaïfulnazlzo? E .: _ I E§.._ f. . 1.2 É::.... minatorn 10 enligt uppfinningen. Dessa mynt är ganska lika och bra exempel pà referensjärnmynt 40. Alternativt kan varje annan typ av existerande eller framtida järnmynt med en stor järnkärna 50, som är fullständigt eller delvis täckt av ett tunt lager koppar, mässing eller brons, givet- vis användas, såsom inses av fackmannen.

Typ A och typ B myntet är gjorda av järn belagt med mässing. Ett typ E mynt och typ D mynten är järnmynt be- lagda med koppar. Ett typ F mynt, typ C mynt och typ A myn- ten är järnmynt antingen pläterade eller belagda med koppar. Typ E och D mynten har ofta en kopparstrykning på kanten 60, dvs kopparstrykningen täcker endast delvis kanten. Mässingspläteringen har en specificerad tjocklek av 0,068 mm. Ytdjupet i 25%ig IACS-mässing kommer att vara vid 3,7 MHz. över 3,7 MHz för att "dölja" järnkärnan 50, Detta innebär att man mäste använda en frekvens dvs en lägre frekvens skulle göra att virvelströmmen penetrerar ytter- ligare in i myntet, varigenom järnkärnan "avslöjas" eller nàs.

Den 25%iga IACS-mässingen definieras enligt Interna- (IAcs) hänför sig till konduktiviteten hos metaller. På denna tional Annealed Copper Standard skalan. Denna skala skala tas konduktiviteten hos ren mjukglödgad koppar som 100%, brons använd i "koppar"-mynt är omkring 50% och mäs- sing är typiskt 25%. Guldlegeringen i nägra mynt är omkring 16% och koppar-nickel-legeringen använd i "silver"-mynt är precis över 5%. Detta inses lätt av fackmannen.

Maxfrekvensen använd i myntdiskriminatorn 10 bestäms också av ytdjupeffekten, som, i utföringsformen, är genom- trängningsdjupet i koppartràden hos spolen 20. Eftersom strömmen endast flyter pà ytan hos tråden är resistansen Frán denna utgångspunkt föredras en så làg frekvens som möjligt. större än dess resistans när likströmseffekt används.

Baserat pà dessa ytdjupargument är de föredragna fre- kvenserna i storleksordningen 4 till 10 MHz, men företrä- 10 15 20 25 30 35 ,s2z 752% . . .. . . . . .. . . . . . . . . . . . . uauaos vo ucumzznwwrnvxuous :cm connPuvLn-nn;innueueczorwnuauauufe,nmfifvi övzgshtfungfgmcê 'z . I L3 desvis mellan 5 till 8 MHz när de används i myntdiskrimina- _torn 10 enligt uppfinningen.

Det är möjligt att konstruera elektronik för att nog- grant mäta förändringen i induktans och resistans hos en spolen 20 vid dessa frekvenser genom användning av fas- skiftmetoden. Elektronikkretsen 100 i Fig 3 är emellertid inte enkel eller billig beroende på de höga frekvenserna som används. Det unika kännetecknet hos elektronikkretsen 100 i myntdiskriminatorn 10 enligt uppfinningen är använd- ningen av frekvensskiftmetoden, som noggrant kan mäta för- ändringar i både induktans och resistans snabbt och till- förlitligt.

I Fig 3 visas en elektronikkrets 100 för att driva myntdiskriminatorn 10 såsom ett blockdiagram. En spännings- styrd oscillator 110 drivs vid en frekvens av åtta gånger självresonansfrekvensen för spolen 20. En delat-med- 8- krets 120 genererar frekvenser vid spolens resonans med fa- ser av plus och minus 45°. En styrenhet 130 väljer en av dessa två faser via en väljaranordning 200 och driver spo- len 20 via en dubbelriktad strömkälla 170. Spänningen över spolen 20 är en sinusvåg. Utmatningen från en komparator 140 är en logiknivåfyrkantvåg med samma nollgenomgàngar som sinusvågen i spolen 20. Denna fyrkantvåg jämförs med en referensfas av 90° från delat-med 8-kretsen 120. Jämför- elsen görs via en exklusivt ELLER-grind 150 följd av ett làgpassfilter 160 till vänster i Fig 3. Làgpassfiltret om- fattar två huvudkomponenter, av vilka ingen förklaras mer i detalj, varvid ett sådant làgpassfilter är känd kunskap för en fackman. Utspänningen från làgpassfiltret 160 används för att styra frekvensen hos oscillatorn 110. Den konstanta strömkällan 170 används för att driva spolen 20. En 16- bitars räknare 180 mäter frekvensen hos den spänningsstyrda oscillatorn 110. Ett detektorgränssnitt 190 används för att koppla styrenheten 130, dvs elektroniken som driver mynt- diskriminatorn 10, till annan elktronik (ej visad). Den u .n v» - n s p 10 15 20 25 30 35 522 75 2 e. uuu uuu u __ u u, uuuu IJ3C|3IJS V0 \\CURRENT\DB\P\DDUL SCAN COIN\P\17B_Ir'0n_r*im__det2Ct0r'\SE\U3U3|J|I P @Ü~IÜK OVÉRSÅÛNIUE-DÜC u u u u u u u u u u u u.. . uu u uu u u u u u u u u u u u u u u u u u u u u uu uu uu uu uu u andra elektroniken kan vara vilken lämplig hårdvara eller mjukvara som helst, exempelvis en PC, använd för vidare be- handling av mätresultaten, exempelvis presentation av re- sultatet maskinen eller en processor i en mynträknings- och sorter- för en operatör till mynträknings- och sorterings- ingsmaskin.

Om strömkällan 170 drevs av en nollgradersfas skulle elektronikkretsen 100 làsa till resonansfrekvensen hos spo- len 20. Elektronikkretsen skulle då kännas igen som ett exempel pá en känd typ, vilken kallas en faslàst slinga och är väl känd för en fackman.

Genom att driva strömkällan 170 med en fas av 45° kommer elektronikkretsen 100 fortfarande att låsa. Frekven- sen kommer emellertid att producera ett fasskift av 45° mellan spänningen och strömmen genom spolen 20. Från fysi- ken är det känt att detta 45-graders fasskifte endast in- träffar vid "3 dB-punkter" pà resonanskurvan. Genom att an- vända faser av både plus och minus 45° kan frekvenserna hos de övre och nedre "3dB-punkterna" mätas. Genomsnittet av dessa tvà frekvenser är resonansfrekvensen för spolen 20.

Skillnaden mellan frekvenserna är bredden hos resonans- frekvensen. Sådana "3dB-punkter" är väl kända för fack- mannen. 16-bitarsräknaren 180 mäter frekvensen hos den spän- ningsstyrda oscillatorn 110. Styrenheten 130 gör detta ge- nom att räkna hur mànga cykler som inträffar under en fast- ställd period. I denna utföringsform kan en period vara mellan 50 till 200 ps, men en period av 125 us föredras, så att räkningen ger frekvensförändringen i kHz. Styrenheten bildar även gränssnitt till resten av elektroniken, dvs detektorgränssnittet 190 kopplat till andra komponenter (ej visat) hos en mynträknings- och sorteringsmaskin 700 visad som ett blockdiagram i Fig 7.

I Fig 4 visas avläsningar fràn den föredragna mynt- diskriminatorn 10 enligt uppfinningen. y-axeln på grafen 10 15 20 25 30 35 aszz 752' ... . . .. .. . u m ' nauaos vo ncunksrnunaxvxounl, :cm comv»\1.1e_1r°n_rsm_uecenur\ss\nauauu :wnriuß-iåê ovfinçnflwuxufigfic g _ §;--_ . . . . . . . . . . 15 . .. . ... .r.x nn". visar frekvensförändringarna i kHz orsakade av de tre järn- mynten 40, som passerar spolen 20. Från vänster till höger finns typ B, typ D, och typ A myntet.

I Fig 4 är x-axeln helt enkelt avståndet i mm längs myntbanan 90. Den sammanhängande linjen är förändringen i centrum- eller resonansfrekvensen hos oscillatorn 110. Spo- len 20 använd i Fig 4 är den spole som visas på alla tidigare ritningar. Med denna spole är ej-myntcentrum- eller resonansfrekvensen mellan 4 till 10 MHz, företrädes- vis 5 MHz. Det första järnmyntet 40, den mässingspläterade typ B, ökar denna frekvens med 600 kHz. Denna frekvensänd- ring är områdesberoende. Den ovan angivna grafen gjordes med en spole-till-myntomràde kring 0,9 mm.

Effekten från järnmyntet 40 på resistansen hos spolen 20 beror på området eller avståndet mellan järnmyntet och spolen. Effekten från järnmyntet pà resistansen för spolen minskar då avståndet mellan järnmyntet och spolen ökar.

Minskningen av myntresistansen inträffar i proportion till diametern hos den cirkulärt flytande virvelströmmen i myntet. Effekten från myntet 40 på induktansen hos spolen 20 beror också på området eller avståndet mellan järnmyntet och spolen. Effekten på induktansen för spolen minskar då avståndet mellan järnmyntet och spolen ökar. Minskningen av myntinduktansen sker i proportion till diametern upphöjt i kvadrat av den cirkulärt flytande virvelströmmen i myntet, dvs i proportion till ytan täckt av den cirkulärt flytande virvelströmmen.

Den streckade linjen är bredden hos resonansfrekven- denna är frekvensdifferensen mellan den övre och undre "3dB-punkten". sen, Bredden hos resonansfrekvensen är en direkt mätning av resistansen i spolen 20. Ju bredare resonansfre- kvens ju högre resistans. Det streckade linjen demonstrerar denna effekt. Typ B järnmyntet 40 har en resonansfrekvens mellan 570 kHz jämfört med 530 kHz för de andra två järn- mynten. Detta beror på att mässing har en högre resistans u »-~.- 10 15 20 25 30 s22r7s2 “ um 0 ROI I I OI luv! nauans vo ucunncnnnsvnnuoz, :cm co1N\v\1.1a_1f-°n_ri-Luececco-wsnnauanu 9 ntnê-iiuš 'dvqwsïfyuuqqä . nu nu nu vvs g o n o: a n nu n o» nu nu | 1,5 : . : n . un .o o nova-n än koppar, dvs koppar är en bättre ledare än mässing. Den streckade linjen visar att utan ett mynt 40 är resonansfre- kvensbredden 430 kHz. Detta beror på resistansen hos led- ningen i spolen 20. för att hitta resistansen hos en "Q-" eller kvalitetsfaktor. Ett högt Textboksmetoden spole 20 är fràn dess värde pà Q innebär en låg spolresistans. Q och sjålvreso- nansfrekvensen hos en spole ges av ekvationerna: 1 Självresonansfrekvensen är jß = ---- 211 JLC Q för en spole 20 är Q=¶=-f- R Af där: L är induktansen hos spolen 20 C är den totala kapacitansen parallellt med spo- len R är resistansen hos spolen vid resonansfrekvensen fo är självresonansfrekvensen Af är frekvensdifferensen mellan 3dB-punkterna.

Avläsningarna fràn de tre järnmynten 40 i Fig 4 har använts för att producera grafen i Fig 5.

I Fig 5 visar kurvan Q för spolen 20, som faller varje gäng det uppmätta järnmyntet 40 passerar över den.

Grafen visar det större fallet för det högresistiva mässingspläterade typ B järnmyntet till vänster jämfört med de två kopparpläterade järnmynten, dvs typ D i mitten och typ B till höger.

Grafen i Fig 6 visar samma järnmyntavläsningar som i Fig 4 och 5 men här behandlas avläsningarna för att belysa avläsningarna för järnkanterna pà varje järnmynt 40. Enligt tidigare passerar typ B följt av typ D följt av typ A mynt- diskriminatorn 10 och tvà mätningar för varje järnmynt görs. n .nu-nun 10 15 20 25 30 35 522 752 ” uauans vo ucuaflsunnaxvnuuus :cm co1N\P\1.va_1-°n_fimjeeurnrxstxoauanwšå'j: .. ll? :væ- Fig 6 illustrerar helt enkelt resonansfrekvensbredden .minus en fjärdedel av centrumfrekvensskiftet. Behandlingen mäste vara enkel eftersom den höga hastigheten hos järn- mynten 40, som passerar genom myntdiskriminatorn 10 och mynträknings- och/eller sorteringsmaskinen 700 visade i fig 7.

Järnkanterna pà det mässingpläterade typ B järnmyntet 40 visas mer klart än pà det kopparpläterade typ D järn- myntet. Detta beror på två effekter, som drar i motsatta riktningar. De magnetiska egenskaperna hos järnet försöker att öka induktansen hos spolen 20, medan virvelströmmarna i ytan hos järnmyntet försöker att reducera spolinduktansen.

Det làgresistiva kopparpläterade typ D järnmyntet medger en större virvelström och döljer sålunda mer av järnet än kan- ten 60 hos järnmyntet 40.

De koppartäckta kopparkanterna 60 hos typ A järn- myntet 40 döljer järnet fullständigt vid dessa höga fre- kvenser. Detta innebär att induktansen hos spolen 20 endast ökar då detta typ A järnmynt passerar över den.

Med hänvisning nu till Fig 7 illustreras mynthanter- ingsmaskinen 700 enligt en aspekt pà föreliggande upp- finning schematiskt. Pä ett exemplifierande men inte be- gränsande vis väljs mynthanteringsmaskinen 700 i Fig 7 att vara en myntsorterare. Mängden/mängderna av mynt 40, som skall sorteras av maskinen 700, deponeras in i ett mynt- inlopp 710. Här kan mynten vara av vilken typ som helst inte bara järnmynt täckta med ett tunt lager koppar, mäs- sing eller brons, som enkelt inses av fackmannen. Mynten matas av en myntmatare 720, sàsom en cirkulationscylinder och/eller ett ändlöst band, till myntdiskriminatorn 10, 2 och som har beskrivits ovan med hänvisning till figurerna 1, 3. Myntdiskriminatorn 10 är operativt kopplad till en lo- gisk enhet 732 i form av en CPU, såsom ett RAM, ROM, EEPROM eller flash- minne. Minnet 734 lagrar en uppsättning myntreferensdata, som är operativt förbunden med ett minne 734, 10 15 20 25 30 35 f522 752 . . . .... . . . . .. . .. . __ __ . . . . . .. uanaus vo ucunazunvaxvunuos, :cm coxnwunagrnn;intaerecco-wzxuausuw ršguïagiyå§ovcisgf1šuus,n_oç 3 -, _ - 3:", ; ' . 1,5 I . . - .. n n' '.." " som används av logikenheten 732 för att särskilja bland mynten 40 mottagna genom myntinloppet 710. Mera specifikt relaterar nämnda myntreferensdata till typiska värden hos konduktivitet och permeabilitet för alla olika typer av mynt och till typiska värden pà effekten från alla olika typer av mynt pà resistansen och induktansen hos myntet 20, som myntbehandlingsmaskinen 700 är kapabel att hantera.

Den logiska enheten 732 är programmerad att ta emot mätdata uppnådda av spolen 20 och styrenheten 230, som är operativt förbunden med detektorgränssnittet 190, för att lagra data relaterad till ytkonduktiviteten hos myntet 40 och resistans- och induktansförändringar hos myntet 20 när myntet passerar den. När en gäng dessa mätdata har mot- tagits för ett mynt läser logikenheten 732 myntreferensdata lagrade i minnet 734, som också är operativt förbundet med detektorgränssnittet 190 och söker efter några matchningar.

Om de fysiska och magnetiska egenskaperna för järnmyntet uppmätta av myntdiskriminatorn 10 motsvarar en specifik järnmynttyp definierad av nämnda järnmyntreferensdata har typen av järnmynt positivt identifierats. Järnmyntet 40 är annars av en okänd typ och hanteras av en myntrefuserar- anordning 740, som företrädesvis levererar järnmynten genom en extern öppning i maskinen 700, så att mynten kan tas bort av en användare. Det refuserade järnmyntet 40 kan även àtercirkuleras tillbaka till myntdiskriminatorn 10 för ett andra försök att särskilja det.

De av nämnda myntreferensdata definierade mynttyperna i minnet 734 kan företrädesvis relatera till myntenhet och valuta för varje typ av mynt 40, som skall behandlas av mynthanteringsmaskinen 700.

När en gäng typen eller identiteten hos myntet 40 har bestämts av myntdiskrimintorn 10 och logikenheten 732 passerar myntet till en myntsorterare 750, som använder den identifierade mynttypen för att sortera myntet 40 till en specifik myntbox, etc, i ett myntmagasin 760. Myntboxarna, lO 15 522 7s2É%m“H un» ao un; . .- . - . n . __ 1 _' n n . n 0 n...

UBÛBOS V0 \\CURRENT\DB\P\ÛDDL SCAN (0IN\P\].7!__Ir'0n_r'im_deteCt0r'\SE\D3Û3U'| P,,IHJ$-}'7Q OVUQÅTITNIIG-.DQC E . '. . I . Ä". I . u n . . n . 1 . ~ - . n . - u .f u LH etc, i myntmagasinet är företrädesvis externt ätkomliga för användaren av maskinen 700.

En framtida utveckling av myntdiskriminatorn 10 en- ligt uppfinningen kunde vara att använda mer än en spole 20 om mynten 40, som skall mätas, skulle ha en större diameter eller tjocklek än mynten uppmätta i denna utföringsform. I det fallet kan mynten behöva placeras i olika positioner i förhållande till varandra för att kunna täcka mynt med olika diametrar, exempelvis högre eller lägre i förhållande till myntbanan 90 och den andra spolen för att göra nog- granna mätningar av varje mynt 40.

Claims (24)

10 15 20 25 30 "522f752ff5fTf¿Éf:@fÜ?fi o onc- IIO ICO I I U Ü . . 030916 vo \\cunmsm\nß\v\oooe som co1N\P\1va_1mn;imjececnorßsloaoáosZP 'e'os-1'1e'2å-1åz1xvhø61z1xsfdoc"' ' 20 PATENTKRAV (Nya krav)

1. En metod att driva en myntdiskriminator (10), som mäter hur ett järnmynt (40) påverkar spolorgan (20) när myntet utsätts för magnetfält genererade av spolorganet utanför myntet och varvid virvelströmmar inducerade i myntet detekteras av detektororgan (100) utanför myntet, kännetecknad av att: inducera ett magnetfält i spolorganet (20), som utgör en del av en resonanskrets hos myntdiskriminatorn (10), genom att driva spolorganet med tidsvarianta drivsignaler vid frekvenser nära dess själv-resonans, mäta frekvenser hos virvelströmmar inducerade av magnetfältet i myntet (40), nära resonansen, via samma spolorgan (20), vid en första och en andra position för myntet, jämföra de uppmätta frekvenserna med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40) för att bestämma typen av det uppmätta myntet (40).

2. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt krav 1, kännetecknad av att frekvenserna är uppmätta företrädesvis vid 3 dB punkterna. (10) enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att steget att

3. En metod att driva en myntdiskriminator jämföra de uppmätta frekvenserna innefattar stegen att: bestämma ett skift i bredd och resonansfrekvens hos spolorganet (20) fràn de uppmätta frekvenserna och jämföra den bestämda bredden hos resonansfrekvensen med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40) för att bestämma typen av mynt. (io) enligt krav 3, kännetecknad av att steget att jämföra den

4. En metod att driva en myntdiskriminator lO 15 20 25 30 35 522 752 . . . . ... . ¿ ; 030916 vo \\cunnzn'r\nß\1>\ooos scAN co1N\v\1-/a_1zongimgececcoflsn:oaoáosiv 'äoßlïfzåuåzßxvïeadnxmefdov" ' 21 bestämda bredden hos resonansfrekvensen med förutbestämda värden innefattar stegen att: konvertera de uppmätta frekvenserna till förändringar i induktans och resistans för spolorganet, jämföra förändringen i induktans och resistans för spolorganet (20) med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40).

5. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt nagot av föregående krav, kännetecknad av att: virvelströmmarna genom spolorganet (20) mäts i en kantdel (60) av järnmyntet (40) vid en bestämd position i magnetfältet alstrat av spolorganet (20), varvid det bestäms om den uppmätta kantdelen (60) av myntet (40) täcks av ett skikt av en annan metall.

6. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt nàgot av föregående krav, kännetecknad av att: virvelströmmarna induceras i ytan hos centrumdelen (50) av järnmyntet (40) och detekteras genom att mäta virvelströmmarna genom spolorganet (20).

7. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt krav 6, kännetecknad av stegen att: konvertera de uppmätta virvelströmmarna genom spolorganet (20) till värden för ytkonduktivitet för myntet (40), jämföra värdena för ytkonduktiviteten för myntet (40) med förutbestämda värden för olika typer av mynt och bestämma typen av det uppmätta myntet (40) genom att använda de förutbestämda värdena. 10 15 20 25 30 35 x o n ... _;;--,' , , 030916 vo \\cLmREN~r\Ds\P\ooos scAN com\1>\17s_1r<>n_rim_dececcor\s1ai030509:P ïos-13a'2å-m1xvÅmnz1ns.doc"' ' 22

8. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt något av de föregående kraven, varvid metoden driver spolorganet (20) med tidsvarianta drivsignaler med en frekvens mellan 4 till 10 MHz, 8 MHz, för mätning av ytkonduktiviteten hos myntet. företrädesvis mellan 5 till

9. En metod att driva en myntdiskriminator (10) enligt något av föregående krav, varvid metallmyntet (40) är ett järnmynt. (10) enligt något av föregående krav, varvid metallmyntet har en

10. En metod att driva en myntdiskriminator järnkärna (50) täckt av ett skikt eller överdrag av en annan metall, företrädesvis koppar, mässing eller brons.

11. En myntdiskriminator konfigurerad att mäta hur ett järnmynt (40) påverkar spolorgan (20) när myntet utsätts för magnetfält genererade av spolorganet utanför myntet och varvid virvelströmmar inducerade i myntet detekteras av detektororgan (100) utanför myntet, kännetecknad av: en oscillatorkrets anordnad att inducera ett magnetfält i spolorganet (20) genom att driva spolorganet med tidsvarianta drivsignaler vid frekvenser nära dess själv-resonans, en virvelströmsdetektor (20) anordnad att detektera och mäta frekvenser hos virvelströmmar inducerade av magnetfältet i myntet (40), nära resonansen, genom samma spolorgan (20), vid en första och en andra position för myntet, organ för att jämföra de uppmätta frekvenserna med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40) för att bestämma typen av det uppmätta myntet (40). 10 15 20 25 30 522" 752 . . . . 030916 vo \\cuxuzmrr\nn\p\ooos scAN co1N\L>\17s_1rongimjeneccoræsfiozošosZP 'íos-fwe-'zå-xïuxvfkmluns.do<:"' ' 23 (10) kännetecknad av att frekvenserna är uppmätta företrädesvis

12. En myntdiskriminator enligt krav 11, vid 3 dB punkterna.

13. En myntdiskriminator (10) enligt krav 11 eller 12, kännetecknad av: en konverterare anordnad att konvertera de uppmätta frekvenserna till förändringar i induktans och resistans för spolorganet, varvid nämnda organ för att jämföra är anordnat att jämföra förändringar i induktans och resistans för spolorganet (20) med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40).

14. En myntdiskriminator (10) enligt något av kraven 11-13, kännetecknad av att diskriminatorn och dess (20) är anordnade att detektera (40). virvelströmsdetektor virvelströmmar vid en kantdel (60) hos myntet

15. En myntdiskriminator (10) enligt krav 14, kännetecknad av att diskriminatorn är anordnad att bestämma (60) ett skikt av en annan metall. om den uppmätta kantdelen av myntet (40) är täckt av

16. En myntdiskriminator (10) enligt något av kraven 11-15, kännetecknad av att diskriminatorn och dess virvelströmsdetektor (20) är anordnade att detektera virvelströmmar vid en centrumdel (50) hos myntet (40).

17. En myntdiskriminator (10) enligt krav 16, kännetecknad av: en konverterare anordnad att konvertera parametrar hos de uppmätta virvelströmmarna genom spolorganet (20) till värden för ytkonduktivitet för myntet (40) och 10 15 20 25 30 35 752 . . ... . . . 030916 vo \\cunxsm\nn\1>\ooos scAN com\1>\11e_1ron_rim_dececcor\sxioao509ZP 'ïos-1'1o'2å-e 24 organ för att jämföra värdena för ytkonduktiviteten för myntet (40) med förutbestämda värden för olika typer av mynt.

18. En myntdiskriminator (10) enligt något av kraven 11-17, varvid diskriminatorn (10) är anordnad att driva spolorganet (20) med tidsvarianta drivsignaler med en frekvens mellan 4 till 10 MHz, 8 MHz. företrädesvis mellan 5 till

19. En myntdiskriminator (10) enligt något av kraven 11-18, varvid virvelströmsdetektorn (20) är anordnad att mäta två eller flera frekvenser nära resonansen, företrädesvis 3 dB-punkterna, för att bestämma skiftet i bredd och resonansfrekvens hos spolorganet (20).

20. En myntdiskriminator (10) enligt krav 19, varvid nämnda organ för att jämföra är anordnat att jämföra den bestämda bredden hos resonansfrekvensen hos spolen (20) med förutbestämda värden för olika typer av mynt (40). (10) är ett järnmynt.

21. En myntdiskriminator 11-20, varvid metallmyntet (40) enligt nàgot av kraven (10) har en metallkärna (50) täckt med

22. En myntdiskriminator enligt nàgot av kraven (40) ett skikt eller överdrag av en annan metall, såsom koppar, 11-21, varvid myntet mässing eller brons.

23. En mynthanteringsmaskin (700) innefattande ett myntinlopp (710), (720) (750), kännetecknad av att mynthanteringsmaskinen (700) en myntmatare och en myntprocessor innefattar en myntdiskriminator (10) enligt något av kraven ll-22. 10 15 20 25 522 752 _ _nm_aececcor\szioao os-P nos 1» za-acww nmudoc 030916 vo \\CuRRr-:N'r\DB\1>\ooos scAN coIN\P\17a Iron ' å ' " -' n ' had n' 5' ° 25

24. En mynthanteringsmaskin (700) enligt krav 23, varvid myntdiskriminatorn (10) är kopplad till myntprocessorn (750) och är anordnad att bestämma en typ, identitet eller myntenhet hos respektive mynt (40) mottagna från myntmataren (720) och är anordnad att tillhandahålla den bestämda typen, identiteten eller myntenheten till myntprocessorn, kännetecknad av att mynthanteringsmaskinen (700) innefattar: (10) detektera virvelströmmar i en centrumdel (50) respektive en myntdiskriminatorn placerad att inducera och kantdel (60) hos ett mynt (40), genom samma spolorgan (20), vid en första och en andra position för myntet; en lagringsenhet (734) operativt förbunden med myntdiskriminatorn (10) och anordnad att lagra myntreferensdata och en logikenhet (732) operativt förbunden med myntdiskriminatorn (10) och anordnad att bestämma en identitet hos järnmyntet, genom att jämföra nämnda myntreferensdata med data erhållna från de detekterade virvelströmmarna och relaterade till effekten av myntet (40) pà magnetegenskaperna hos myntdiskriminatorn och ytkonduktiviteten hos myntet.