SE519443C2 - Glasningssystem för byggnader - Google Patents

Description

25 30 519 443§;ïuf:wfl;fi 2 . ::^* . sträcker sig in över glaselementens sidokanter och omgriper dessa. Vid utförandet med dubbla glasskivor sträcker sig fästelementen i nämnda springa vid glas- elementens sidokanter och in i nämnda spår vid dessa kanter i ett läge där de omgriper den inre glasskivans kant. Denna fasthållning måste motstå relativt stora krafter, särskilt vindkrafter, som strävar att trycka glaselementen inåt eller draga dem utåt.

För att stödelementen skall kunna sträcka sig under respektive glaselement och fästelementen kunna omgripa sidokanterna till glaselementen erfordras vid utförande av glaselementen som enkelglas, att mellan dessas kanter lämnas springor. Vid utförandet med dubbla glas i glaselementen erfordras springor vid kantema endast för de innersta glasskivoma, medan de yttre kan fogas kant mot kant.

Ett typiskt sådant fasthållningsarrangemang framgår av US patent Nr 5 199 236 (Allen). I ett tvärsnitt i patentskriñen (tig. 3) genom två mötande sidokanter till två glaselement framgår det ovannämnda utförandet med spår som sträcker sig inåt från glasskivomas sidokanter till det sammanfogande ramelementet. I en springa mellan kantema till de båda inre glasskivoma sträcker sig fasthållnings- elementen, vilka är förenade med byggnadsstommen, som visas i form av en profilerad hålbalk. Önskvärt är att denna springa mellan de yttre glaselementen är så liten som möjligt, dels för att göra fogen så litet synlig som möjligt och dels för att vid tätning av en monterad fasad minska åtgången av tätningsmassa i fogen och reducera arbetet för iläggning av densamma efter glaselementens montering.

Detta kan vid isolerrutor uppnås genom ett utförande med den yttre glasskivans kanter utspringande i förhållande till den inre, där en springa måste ñnnas för stöd- och fasthållningselementens införande. Detta förutsätter dock att en bred yttre springa ej behöver anordnas för att man skall komma åt exempelvis fast- elementen utifrån vid montering. 10 15 20 25 30 3 I f' Vid fastelementen, vilka skall gripa om glasskivans kant, finns risken att kanten brytes om infästningen alltför styv. Skulle ett sådant brottinträffa, och risken är särskilt stor när stora vindkrafter uppkommer, kan detta resultera i att glas- elementet stjälper utåt och faller ner, vilket naturligtvis är katastrofalt. Risken för att detta skall inträffa ökar med glaselementets storlek. Stora element är ofta eftersträvade genom att man vid sådana får mindre längd yttre skarvar och på grund av att insidans bärande stomme kan göras öppnare. Det senare är särskilt intressant vid så kallade utriggade system, där stommen ej bildar något egentligt byggnadsparti utan endast är till för att stödja en glasvägg. För att därvid denna vägg skall stå så fri som möjligt utför man därvid stommen med balkar och ibland även hårt spända stållínor på avstånd från den inre glasytan och med stag förenande stommen och glaselementens stöd- och fästelementen.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN: Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstadkomma en fasthållning av glaselementen. Anordningen skall därvid sörja för två funktioner: Upptagande av glaselementens egen vikt och fasthållning av elementen mot stjälpningsrörelser utåt från stommen och inåt mot densamma. Detta skall uppnås medelst fast- hållningsanordningar innefattande fastelement, vilka ger en flexibel infastning gentemot den inre glasskivan, så att fästelementen får en sådan följ samhet gentemot deformationer, exempelvis böjning och mindre rörelser hos glaselementen, att brott i glaskanten kan undvikas. Genom uppfinningen uppnås därjämte enkel montering och möjlighet att göra skarvarna mellan glaselementen mycket smala genom att vid montering några inre delar ej behöver vara åtkomliga från fasaden. Systemet enligt uppfinningen ger även goda möjligheter till utriggning av glasväggar från den bärande stommen.

Dessa uppfinningens ändamål uppnås medelst en fasthållningsanordning innefattande fästelement, vilka före montage av glaselementen förenas med glasskivans kant och som medger en viss flexibilitet mellan glasskivan och 10 15 20 25 30 4 z :z ' '- fastelementet. Fästelementet i sin tur är uppburet av en anordning för förbindelse med byggnadsstommen, som medger en viss, noggrant reglerad rörelse mellan bärande stommen och fästelementen och därmed även för glaselementen. Såväl fästelementet som fasthållningsanordningen framgår närmare av efterföljande beskrivning av utföringsexempel.

FIGURBESKRIVNING: I det följande beskrives en föredragen utföringsform av glasningssystemet enligt uppfinningen vilken hänför sig till en utfonnning med glaselementen utförda som isolerrutor med dubbla glasskivor. I det följande hänvisas till bifogade ritningar, på vilka \ fig. 1 visar en perspektivvy av ett parti av glasningssystemet från dess utsida vid vilket fyra glaselement mötas, med vissa delar i vyn utelämnade för ökad överskådlighet; fig. 2 visar en perspektivvy av partiet visat i fi g.1 men sett från ' ' glasningssystemets insida även här med vissa delar utelämnade; fig, 3 visar ett vertikalsnitt av partiet visat i fig. 1 och 2 och sträckande sig längs linjen Ill-III i fig. 4; fig. 4 visar ett horisontalsnitt av partiet visat i fig. I och 2 och sträckande sig längs linjen IV-IV i fig. 3; tig. 5 visar ett delsnitt längs linjen IV-IV i fg. 4 med detaljer avbildade i större skala än i fig. 4; ñg. 6 visar en perspektivvy från systemets utsida av en fasthållnings- anordning, som även delvis framgår i mindre skala i fig. 1 och 2; och fig. 7 visar även fasthållningsanordningen men från systemets insida.

' FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM: Glasningssystemet enligt uppfinningen för uppbyggnad av byggnadsfasader eller inglasningar samt tak till utrymmen sammansättes i första hand av skivforrniga 10 15 20 25 30 519 445§3¶¿: 5 :isf modulelement, i de illustrerande figurema betecknade med 1. Vardera modulelementet innefattar en yttre skiva 2 och en inre skiva 3. Och har således formen av en isolerruta. Företrädesvis är modulelementens l yta rektangulär eller kvadratisk och monteras på en byggnadsstomme med en under- och överkant horisontell och med sidokantema vertikala. Elementen monteras med sina kanter intill varandra, så att den större yta, som erfordras för att bilda en fasad eller en inglasningsparti, fonnas. Även om här förutsättes att elementen är rätvinkliga, är det inte uteslutet att vid uppbyggnad av glasningssystem enligt uppfinningen element av andra former kan användas, exempelvis triangulära eller polygonala antingen enbart eller i kombination med rätvinklí ga element. I en fasad eller inglasning kan därjämte finnas element såsom dörrar, öppningsbara fönster eller väggpartier av olika byggnadsmaterial.

Det förutsättes här även att modulelementen sammansättes av glasskivor, vilket dock ej utesluter att i stället för skivor av glas kan användas skivor av annat material, exempelvis plast. Som nämnts inledningsvis kan elementen utföras som enkelglas eller som isolerrutor med två eller flera glasskivor med mellanliggande utrymmen. Alla sådana avvikelser från vad som här beskrives som föredragen utföringsforrn, faller inom uppflnningens begrepp Glasningssystem. Eftersom glas är det dominerande materialet i föreliggande sammanhang användes begreppen Glasningssystem, Inglasning och Glaselement, Glasskivori det följande i denna beskrivning.

Vardera glaselementet 1 sammansättes vid den här beskrivna utföringsformen av en yttre glasskíva 2 och en inre glasskíva 3, vilka är sammanfogade medelst ett ramverk 4, vilket löper längs elementets kanter. Som framgår av fig. 3 och 4 är ramverkets 4 profiler indragna från glaselementens 2,3 kanter, så att spår 5 (fig. 3) resp. 10 (fig. 4) bildas, vilka sträcker sig från glaselementets kanter inåt, in till ramverkets utåtvända yta. För sammanhållning av glasskivoma kring ramverket är spåren 5,l0 fyllda med en mot glasytoma häftande massa 6, företrädesvis 10 15 20 25 30 519 445 šïrwf 5 :;i:i~?,ï ,=1 användes silikonmassa. Det är även lämpligt att ramverket 4 fästes till glasytoma medelst något limmande ämne som även kan vara baserat på silikon. Som framgår av fig. 3, som visar ett vertikalsnitt, är glasskivomas 2,3 kanter i järnnbredd med varandra vid glaselementens övre kant, i figuren betecknad 7, och vid dess underkant betecknad med 8. Som framgår av fig. 4 gäller samma för elementens sidokanter 9. Dock är här ramverket 4 längre indraget från glasskivomas 2,3 sidokanter 9, så att spåren 10 är djupare än spåren 5 vid över- och underkantema 7,8. Anledning härtill är att vid sidokantema 9 skall fastelement 12 få utrymme att sträcka sig in runt den inre glasskivans 3 sidokant och in i spåret 10. Det kan därvid förekomma att man låter den yttre glasskivans 2 sidokanter sträcka sig längre ut från ramverket än den inre glasskivans 3 kanter för att ge utrymme för fästelementen 12 utan att därför samma vidd skall behöva förekomma mellan de yttre glasskivomas 2 sidokanter. Vid glasningar av denna inledningsvis omnämn- da glasníngstyp önskar man så obrutna fasad- eller inglasningsytor som möjligt, vilket gör det önskvärt att fogama mellan glaselementen skall vara så smala som möjligt. Emellertid kan ej undvikas att en springa mellan de yttre glasskivomas kanter förekommer för att tillåta rörelser genom värme eller andra orsaker skall kunna upptagas, så att glasskivoma ej utsättes för tryckspänningar och ej heller för anliggning glas mot glas, vilket ej är lämpligt. Om det av glaselementen uppbyggda byggnadspartiet skall bilda en tät vägg, vilket alltid är fallet när partiet utgör en ytterfasad eller tak, fylles nämnda springor med en massa 13, som är elastisk och kan uppta nämnda rörelser. Denna massa införes efter montering av glaselementen och kan kompletteras med distanskroppar 14 (fig. 4) för att minska behovet av tätningsmassan 13, där större utrymmen uppstår, vilket är särskilt fallet vid sidokantema 9, där nämnda utrymme för fästelementen 12 skall till- försäkras.

För uppbärande av glaselementen måste dessa förbindas med byggnadens stomme. Denna är vid fasadglasningar vanligen en byggnadskropp inrättad med våningsplan mellan vilka bildas utrymmen. Fasaden kan därvid nära ansluta till 10 15 20 25 30 519 4f¿lf5§tf=ï"=°-i.=“ z"§”f=.:"z f 7 . Ä I " ° .' i. n' '- byggnadskroppen. Vid inglasningar, där ett utrymme helt eller delvis inneslutes av glasväggar skall utföras, har stommen som huvudsaklig uppgift att uppbära dessa glasväggar sammansatta av glaselement. Vanligen består därvid stommen av ett öppet balksystem. För att ge inglasningen en så öppen karaktär som möjligt, före- kommer det att detta balksystem lägges på avstånd från glasväggama, företrädes- vis på insidan. Därvid erfordras för uppbärande av glaselementen distansorgan, som sträcker sig mellan stommen och glaselementen, medan vid fasader som nämnts glaselementen kan förankras nära intill byggnadsstommen. Glasnings- systemet enligt föreliggande uppfinning är inrättat att kunna anpassas till båda de nämnda fallen och ger utomordentliga möjligheter att bygga upp inglasningar med distans mellan glasväggen och stommen, så kallade utriggade system. 1 det följande skall nu beskrivas det specifika vid uppfinningen, vilket främst hänför sig till anordningen för förbindelse av glaselementen med byggnads- stommen. Som nämnts skall anordningen sörja för två funktioner: Upptagande av tyngdkrafter genom glaselementens egen vikt och fasthållning av elementen mot stj älpningsrörelser utåt från stommen och inåt mot densamma. F örbindelsen skall därvid tillåta vissa rörelser mellan glaselementen och stommen; med en alltför styv förbindelse riskeras brott i glaselementen. Som element för överförande av krafter från glaselementen till byggnadsstommen visas i fig. 1-3 ett stavformigt distanselement 18. Vid det visade utförandet förutsättes därvid att stommen, som är avsedd för en inglasning av nämnda utriggningstyp, består av en balkstruktur, vilken ligger på avstånd innanför den av glaselementet bildade glasväggen. Denna stomme visas ej i figurema men den förutsättes ligga till höger om de stavformi ga distanselementen 18. Distanselementen utgår från byggnadsstommen och kan i detta sammanhang sägas representera byggnadsstommens fasta struktur. För att distanselementen skall kunna göras så smäckra som möjligt är de, såsom visas i ' fig. l och 2, stagade medelst stållinor 19, vilka sträcker sig mellan distans- elementen och fram till stommen. Vid byggnadsfasader förekommer vanligtvis sådan utriggning ej och i sådana fall kan distanselementen 18 ersättas av fästen 10 15 20 25 30 519 443. 8 . .I ' för fastskruvning eller fastgjutning vid byggnadsstommen och som kan ha ett parti för anslutning till och uppbärande av glaselement, som i stort sett överensstämmer med dístanselementets 18 yttre ände (till vänster i fig. 1-3), i det följande kallad förbindelseenheten 20. Förbindelseenheten 20 är anordnad att uppbära dels ett stödelement 22 för upptagande av glaselementens 1 vikt och dels en fasthållnings- anordning 23 för upptagande av krafter in mot och utåt från elementen.

Stödelementet 22 utgår från änden till törbindelseenheten 20 och vid det i figurema visade utförandet har det formen av en platta, som är inskuren i förbindelseenhetens 20 ändyta. Enligt fig. 3 har förbindelseenhetens 20 ände formen av ett koppforrnigt huvud 25 vars inre botten 26 medelst en i distans- elementets 18 ingängad skruv 27 fasthålles vid dess ände. Detta utförande ger goda möjligheter att justera stödelementets 22 vinkelläge. Vid huvudets öppna ände finns en gänga i vilken är iskruvat en skiva 28 i vilken stödelementet 22 är inskuren. Genom att låta stödelementet sträcka sig in i spår i huvudet 25 kan skivan 28 låsas i sin gänga. Det visade utförandet är dock endast ett exempel på förbindelsepartiets utformning. För upptagande av det överliggande glas- elementets 1 vikt är dess underkant 8 placerad mot stödelementet 22 via ett elastiskt mellanlägg 29.

Fasthållningsanordningen 23 sträcker sig mellan förbindelsecnheten 20 och respektive fastelement 12, vilka griper över den inre glasskivans 3 sidokant 9.

F ästelementet visas närmare i snittet 7 i fig. 5. Det är utfört med ett spår 33 i vilket glasskivans 3 kant kan föras in. Spåret bildas mellan ett huvudparti 34 till fastelementet och en inåt böjd fläns 35, vilken förenas med huvudpartiet 34 med ett liv 36. Flänsen 35 är så utförd att dess yttre parti är svängt inåt mot glasskivans yta så att skivans kant har ett kilformigt spel 41 vid huvudpartiets 34 och flänsens 35 inre partier. F länsen 35 och livet 36 är dimensionerade att kunna fiädra, så att förekommande vinkelrörelse mellan glasskivans kant och fästelementet ej ger upphov till sådana krafter som skulle kunna ge ett brott i glasskivans kant. I 10 15 20 25 30 519 443 9 . . ~ - m spåret 33 mellan huvudpartiet 34 och flänsen 35 är inlagt en elastisk massa 37.

Denna fyller ett spel mellan glasytan och fastelementets yta och ger dels en mjuk anliggning mellan glasytan och fastelementet, som förutsättes vara av relativt styvt material såsom hårdplast eller metall, och dels håller fast fastelementet vid glasskivan. Genom spelet 41 vid spårets 33 inre del och nämnda tjädrings- förmåga, kan således glasskivans kant vrida sig något i spåret åt båda hållen genom utnyttjande av spelet vid spårets inre del, varvid nämnda massa tryckes samman, och genom att flänsens yttre kant fjädrar utåt. Inom en viss vridnings- vinkel mellan fästelementet och glasskivans kantparti upprätthålles anliggning mellan det hårda fastelementet och skivan längs kantlinj en på avstånd från skivans kant. Härigenom minskas risken för att glasskivan utsattes för sådana brytkrafter att den brister vid sin kant. vid fastelementets 12 huvudparti 34 visas anbringat ett kopplingsorgan i förrn av ett fästöra 38 genom att detta med ett utvinklat parti visas inskj utet i ett laxspår 39 i fastelementet samt kan fixeras mot förskjutning medelst exempelvis en eller flera stoppskruvar.

Fästelementet 12 skall via fästörat 38 förbindas med stommen via förbindelse- enheten 20 medelst fasthållningsanordningen 23. Som framgår särskilt av fig. 3 och 7 är därvid fästörat 38 tillsammans med ett fastöra till ett motstående fästelement vid den motstående glasskivans 3 sidokant förbundet med en arm 42 via en axel 43, som sträcker sig genom hål 44 de båda fästöronen. Armen 42, vilken således är förbunden med två varandra mötande glaselements inre glasskivor 3, via fästelementen 12 och fastöronen 38 samt axlama 43, skall för fasthållningen av glaselementen vara förbunden med byggnadsstommen via förbindelseenheten 20. Enligt fig. 3 sker detta genom att armen 42 och en motstående arm, även den betecknad 42, medelst gängförband 46 förbundits med distanselementets 18 huvud 25. Detta huvud utgör således en monteringsenhet för ' alla de organ, som erfordras för stöd och fasthållning av fyra glaselement som mötas i det beskrivna partiet, nämligen organen stödelementet 22 och fasthåll- ningsanordningen 23. Vid detta utförande finns stora möjligheter att införa organ 10 15 20 25 30 519 445wïnf:w¥;: 10 z i : " ' för lägesj ustering, så att exakt tillpassning av organen som skall förbindas med varandra kan ske före det att den krävande monteringen av 'glaselementen utföres.

Vid det beskrivna utförandet förutsättes att varje glaselement är försett med två fastelement 12 på vardera sidokanten 9 till glasskivan 3 (tig. 4) och relativt nära glasskivans höm (jämför fig. 1). Utförandet med fasthållningsanordningen 23 utförd som ett distansorgan mellan förbindelseenheten 20 och fästelementen 12 möjliggör emellertid att fastsättningsställena för fästelementen kan väljas fritt för att få den fördelaktigaste kraftupptagningen vid olika installationer. Fasthållnings- anordningama 23 kan även utföras för fasthållning av flera fastelement 12.

Genom att på detta sätt samla samtliga de organ, som erfordras för stöd och fasthållning av glaselementen, till de punkter där hörnen till fyra glaselement mötas, erfordras över sammanhängande ytor minsta möjliga antal förbindelser mellan glaselementen och byggnadsstommen. Detta är mycket fördelaktigt särskilt vid utriggade system där man önskar glasväggen så fri som möjligt från den erforderliga balkstommen.

Vid uppbyggnad av en glasvägg av beskrivet slag med ísolerrutor utgår man från glaselement 1, vilka fardigställts genom sammanfogning av de båda glasskivoma 2 och 3 via ramverket 4 samt den förenande massan 6. Mellanrummet, som bildas mellan glasskivoma, ger väggen värme- och lj udisolerande egenskaper. Dessa kan förstärkas genom att lämplig gas införes i mellanrummet och/eller genom att glasytoma belägges med ett vännereglerande skikt. Företrädesvis förses vid det visade exemplet varje glaselement med fyra fastelement 12 på sina inre glasskivor 3. Som nämnts kan dock varje glaselement genom ändring fasthållningsanord- ningar med flera fästelement, vilket kan erfordras vid mycket stora glaselement.

Fastsättning sker med hjälp av den i spelet mellan spåret 33 införda massan 37.

Om fastelementen monteras före transport till byggarbetsplatsen bildar de ett visst skydd för glasskivornas kanter vid transport och hantering. 10 15 20 25 30 519 443 11 :::°: Innan montering av glaselementen sker färdigställes den bärande stommen genom att förses med de beskrivna förbindelseenheterna 20, som antingen monteras direkt på byggnadsstommen eller via distanselement såsom elementen 18. Efter detta färdigställande skall förbindelseenheterna vara försedda med stödelementen 22 och fasthållningsanordningamas 23 armar 42. När glaselementen skall monteras på den förberedda stommen anbringas först fastöronen 38 på de förrnonterade fastelementen 12 samt fixeras vid dessa. Att låta fastelementen 12 vara försedda med fästöron tidigare än omedelbart före montering skulle göra glaselementen onödigt skrymmande vid transport och medföra risker för brott i glaskanten genom slag mot de utskjutande fastöronen. Glaselementen är nu färdiga att lyftas upp till placering på respektive stödelement 22 samt insvängning, så att armama 42 passas in mellan fastöronen 38 och axlama 43 kan skjutas in i respektive fastöron 38 och genom arrnama 42 samt fixering i desamma. Genom rörelsemöjlighet i vertikal riktning mellan fasthållnings- anordningen 23 och fastelementet 12 kan monteringstoleranser mellan läget för fastöronen 38 och fästelementet 12 upptagas. Det kan åstadkommas genom förskj utbarhet i förbandet med laxspåret 39.

Som angivits hänför sig det beskrivna utföringsexemplet till användning av glaselement med två glasskivor, en inre och en yttre, på avstånd från varandra.

Glaselementet får då i förhållande till enkelglas förbättrad vänne- och ljud- isoleringsförrnåga. Denna kan ytterligare ökas genom skivor eller isolerings- material mellan den inre och yttre skivan. Genom att utrymme för stöd- och fästelement endast behövs mellan de inre glasskivomas kanter kan man, genom att göra de yttre glasskivoma större, uppnå att springoma mellan dem kan göras mycket smala. Detta är fördelaktigt om glasväggen skall tätas på beskrivet sätt.

Därför är den beskrivna formen den fördelaktigaste för fasader, inglasningar och ' tak, således när man behöver en vägg mellan exteriör och interiör. 10 15 20 25 30 519 443 12 I andra fall, såsom när man önskar skilja olika utrymmen inomhus från varandra, kan ett utförande med enkelglas vara tillräckligt. Ett sådant utförande, som även omfattas av uppfinningen, bygger på samma principer för stöd och fasthållning som vid den beskrivna utföringsforrnen. Glasskivan vid enkel glasutförande skall därvid fylla samma funktion som den inre skivan vid flerglasutförande, således att uppbäras och fasthållas genom förbindelsema med byggnadsstommen.

Springoma mellan elementens kanter måste anpassas att ge utrymme för stöd- och fasthållníngselementen och kan ej minskas på det beskrivna sätt som är möjligt vid glaselement med även en yttre skiva. Å andra sidan torde tätning av springoma kunna undvaras i många fall vid interiörväggar.

Vid monteringen av glaselementen behöver således ej något mekaniskt arbete utföras från utsidan av glasväggen. Efter upplyftning av glaselementen på sina stöd och insvängning till avsett läge så erfordras för fasthållning endast montering av axlarna 43 från insidan. Härigenom uppfylles ett viktigt ändainål vid uppfinningen, nämligen att göra glasningssystemet lätt monterat. För avslutning av glasningsarbetet tätas de yttre fogama mellan glaselementen genom införande av fogmassan 13.

Ett vikti gt ändamål vid uppfinningen är som angivits inledningsvis att göra fasthållningen av glaselementen så flexibel att man ej riskerar att brott i glaskanten skall uppstå vid rörelser mellan glaselementen och den uppbärande stommen. Särskilt vikti gt är detta vid utriggade system där man måste räkna med rörelser ej endast hos glaselementen och stommen utan även hos de utskj utande distanselementen. Denna flexibilitet uppnås dels genom att fästelementen 12 har den beskrivna utformningen, som tillåter vissa vinkelrörelser mellan fästelementet och glaskanten, och dels genom utformningen av fasthållningsanordningen 23 i vilken de olika ingående elementen kan utformas dels med rörelsemöjlighet i 10 15 519 445 §j:;fz:,f ;=,.~-, in ; 13 1 I: f' if ;I.'*..* förhållande till varandra, såsom beskrivits, och dels så att de har en viss fiädringsförrnåga, såsom vid förbandet mellan fastöronen 38 och axlarna 43.

Ytterligare skall påpekas, att placeringen av fastelementen längs modulenhetens kanter har betydelse för risken för brott vid infastningen mot glaset. Vid det visade utförandet med nämnda annar, kan fastelementen ges den gynnsammaste placeringen. Som nämnts är det även möjligt att låta varje arm vara förbunden med flera fästelement längs respektive kant eller anordna flera armar, vardera för ett av de förekommande fästelementen.

Det är även viktigt att toleransema hålles små mellan stödeleinentets 22 stödyta och läget för hålen i armen 42 för axlama 43 liksom för avståndet mellan glas- elementets undre viloyta och läget för fästelementen 12. lnnehållandet av snäva toleranser underlättas av att organen för stödet och fasthållningen utgår från samma enhet, vid utförandet enligt fig. 3 huvudet 25.

Claims (8)

10 15 20 25 30 519 44 14 Patentkrav

1. l. Glasningssystem för byggnader innefattande ett antal modulelement (1) anordnade att utan mellanliggande ramverk sammanfogas till partier ingående i en byggnad, såsom fasader, inglasningar, tak eller mellanväggar vilka är uppbuma av byggnadens stomme (l8) med elementen vardera innefattande en skiva (3) såsom av glas, vilken skiva när den ingår i det avsedda byggpartiet förenas med byggnadens stomme (18) medelst stödelement (22) så anordnade att skivan uppbäres vid sin nedåtvända kant av detsamma för upptagande av modulelementets vikt och att fasthållas i ett avsett läge i förhållande till stommen gentemot krafter, som kan sträva att bringa respektive element ur detta avsedda läge, medelst av stommen uppburna fasthållningsanordningar (23) vilka vardera är anordnade att förenas med skivan medelst fästelement (12), som är U-fonniga och bildande ett spår (33) anordnat att omgripa en kant (9) till skivan, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att fästelementen (12) är anordnade med organ (38) för fasteleinentets koppling till kopplingsorgan (43) på respektive fasthållningsanordning (23) för förbindelse häri genom av fastelementet med stommen (l 8), varvid modulelementen (1) inför montering på byggnadsstommen anordnas med fästelementen (12) fastsatta, dessa därvid bildande ett hanteringsskydd mot skador på skivans (3) kant, och med sagda fasthållnings- anordningar (23) anordnade fastsatta på stommen (18) och därvid anbringade med sina kopplingsorgan (43) i lägen motsvarande de lägen, som kopplingsorganen (38) till respektive skivas (3) fästelement (12) skall inta när skivan befinner sig i sagda avsedda läge, så att modulelementen (1) kan monteras från byggpartiets insida genom sammankoppling av kopplingsorganen, tillhörande respektive ' fasthållriingsanordningar (23), med respektive fästelements (12) kopplings- organ (38) 10 15 20 25 30 519 443 15

2. Glasningssystem för byggnader enligt patentkrav 1, k ä n n e- t e c k n a t d ä r a v, att stommen (18) är anordnad med' förbindelseenheter (20), vilka vardera är fastsatta vid stommen och är försedda dels med nämnda stödelement (22), vilka är anordnade att uppbära den respektive nedre kanten (8) vid den ena änden av två till varandra, med sina sidokanter (9) närliggande skivor (3), vilkas höm härigenom befinner sig invid förbindelseenheten och dels försedda med sagda fasthållningsanordningar (23) vilka är anordnade att med sina kopplingsorgan (43) kopplas till kopplingsorganen (38) tillhörande fastelementen (12) på sagda till varandra närliggande skivor (3) och/eller nännast över dessa skivor belägna skivor.

3. Glasningssystem enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att fasthållningsanordningarna (23) innefattar armar (42) vilka sträcker sig ut från respektive förbindelseenhet (20) med armama (42) vid sina ytterändar på avstånd från förbindelseenheten (20) anordnade med sagda kopplingsorgan (43) för anslutning till kopplingsorganen (38) till de fästelement (12), som är anbringade på sagda skivor (3) belägna med sina höm invid ifrågavarande förbindelseenhet, så att förbindelseenheten (20) vid en placering i korsningspunkten mellan fyra närliggande modulelement sörjer för understöd mot tyngdkrafter av två över densamma placerade modulelement och fasthållning av dessa och/eller de därunder placerade modulelementen mot krafter riktade inåt mot och utåt från byggnadsstommen.

4. Glasningssystem enligt något av patentkraven 1-3, k ä n n e t e c k n at d ä r a v , att fästelementen(l2) består avett hårt material såsom metall och är U-fonniga med ett yttre flänsparti, bildat av ett huvudparti (34) till fästelementet, och med en medelst ett liv (36) med ' huvudpartiet förenad fläns (35), mellan sig bildande sagda spår (33) anordnat att om gri pa en kant till modulelementets skiva (3) med huvudpartiets inuti spåret belägna yta mostående till skivans mot stommen ( 12) vända yta och flänsens (35) 10 15 20 25 30 519 445 - 15 :zzf inuti spåret belägna yta motstående till skivans ut från stommen vända yta, varvid de inuti spåret belägna ytoma är utformade att anligga mot skivan längs till varandra motstående kontaktlinjer på avstånd från skivans kant, medan spåret utanför dessa kontaktlinjer i riktning mot fastelementets liv uppvisar ett spel (41) mellan skivan och fastelementets hårda material.

5. Glasningssystem enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att fastelementets (12) fläns (35) är utförd att med sin yttre kant anligga mot skivans (3) yta men lämna sagda spel (14) till densamma vid sitt till livet (36) anslutande parti och att flänsen är dimensionerad att medge en viss fjädring, så att harigenom en begränsning av brottkraftema erhålles vid vinkelrörelser mellan fästelementet och skivan genom dels spelet (41) mellan skivans och fastelementets ytor och dels genom möjligheten till utfjädring av flänsen.

6. Glasningssystem enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att förbindelsen mellan förbindelseenheten (20) och respektive fasteleinent (12) via fasthållningsanordningen (23) är utförda med en rörelsejusteringsmöjlighet för anpassning av annamas (42) kopplings- organ (43) till det förhandenvarande läget av kopplingsorganen (38) hos motsvarande fastelement (12).

7. Glasningssystem enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att förbindelseenheten (20) har formen av ett huvud (25) försett med nämnda stödelement (22) och med fästen (46) för nämnda annar (42) tillhörande fasthållningsanordningen, samt är anordnat med organ (37) för fastsättning vid yttre änden av distanselement (18), vilka sträcker sig ut från den egentliga byggnadsstommen för att ge glasväggen ett friliggande läge i förhållande till densamma. 10 15 519 445 17

8. Glasningssystem enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v , att modulelementenifl) vardera innefattar en skiva (2) såsom av glas avsedd att med sin ena yta ingå i ett väggpartis yttre yta, och nämnda skiva (3) såsom av glas, vilken är avsedd att med sin ena yta ingå i vâggpartíets inre yta, med de bådaiskivorna med sina till sagda ytor motstående ytor sammanfogade kring en ram (14) att bilda modulelementet, som därmed innefattar ett mellanrum mellan sina sistnämnda ytor, varvid ramen åtminstone vid vissa kanter av modulelementet är indragen från skivomas kanter, så att ett spår (5,l0) bildas längs ifrågavarande kanter, vilka vid elementets sidokanter (9) är utfonnade att inrymma fastelementens (12) ut från stommen (18) placerade partier (35).