SE519230C2 - Anordning för sammankoppling av ställningselement - Google Patents

Description

20 25 30 519 230 o o. ~ n Q v n u u . v: kompletterade med dolda linjer, fig. 6 är vy av anordningen ovanifrån, fig. 7 och 8 är delvis skuma vyer av anordningen i låst läge från den ena respektive den andra sidan, fig. 9 och 10 är en vy av anordningen i frigivande läge från den ena respektive den andra sidan, medan flg. 11 är en vy framifrån av en del av anordningen, varvid en i anordningen ingående ingreppsdel är utelämnad för överskàdlighets skull.

FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Fig. 1 visar ett exempel på en byggnadsstållning 1, som är försedd med kopplingsanordningar 2 som kan vara av den typ som avses enligt uppfinningen.

Byggnadsställningen består av ett antal ståndare 3, som nertill vilar på en underlag, som kan vara marken, en trottoar, ett golv eller dylikt. I byggnadsställningen ingår förutom ståndama en ytterligare typ av ställningselement, nämligen ett antal sidoriktade ställningselement 4, 5, som exempelvis medelst kopplingsanordningama 2 enligt uppfinningen är sammankopplade med ståndama. Genom att de sidoriktade ställningselementen i båda ändar är sammankopplade med ståndama uppbäres de sidoriktade ställningselementen genom sammankopplingen. Kopplingsanordningen enligt uppfinningen är en höggradigt styv koppling, varvid byggnadsställningen kan vara helt fristående, men är i en traditionell tillämpning med placering vid en byggnad vanligen förankrad i denna av säkerhetsskäl. Den traditionella byggnadsställningen har till ändamål att uppbära ej visade byggplattforrnar, som vanligen vilar mellan sidoriktade ställningselement 5, men byggnadsställningen kan ha en mängd olika tillämpningar och funktioner, såsom bilda scenställning vid evenemang, att uppbära väderskydd för människor, fordon, båtar, byggnationer , uppbära skyltar eller bilda s.k. stämp för att uppbära gjutna konstruktioner under byggnation. Som framgår av fig. 1 uppvisar ståndama 3 ett antal över ståndamas längd på olika nivåer anordnade, i kopplingsanordningama 2 ingående ingreppsdelar 6 för att möjliggöra sammankoppling av ställningselementen 4, 5, på olika nivåer. Förutom de sidoriktade långsträckta ställningselementen 4, 5, som bildar en bärande del av byggnadsställningen som helhet är det tänkbart att kopplingsanordningen 2 enligt uppfinningen används för upphängning av särskilda ställningselement för särskilda ändamål, exempelvis för att förankra lyftanordningar eller andra hjälpmedel för att utföra ett visst arbete. Härvid behöver sådana “nu p c OI O: »svan 10 15 20 25 30 n o . o .nu o n n co O . . u l o lo so; o 1 f, :, o 0 *': o u» vol ' . :av anon- II z no nu a» o v . . , . o co I , . : f: ouuo.. u n Ü ,, a n u ställningselement ej vara långsträckta eller sidoriktade och kan i vissa fall fasthållas vid en enda stàndare och vara kopplade till en eller flera ingreppsdelar.

Ställningselementen kan alternativt utgöras av s.k. gitterräcken, som bildar räcken och fallskydd. Flera sidoriktade ställningselement 4, 5 kan vara kopplade till en stàndare med en och samma kopplingsanordning.

Med hänvisning först till fig. 2-5 skall kopplingsanordningens 2 uppbyggnad beskrivas. Denna består förutom av en första kopplingsdel, som utgöres av lngreppsdelen 6, av en andra kopplingsdel, som utgöres av en hakformig del 7, som är fast anbragt vid varje ände 8 eller i speciella tillämpningar ena änden av de sidoriktade ställningselementen 4. lngreppsdelen 6 utgöres i den första utföringsformen av en skålforrnig enhet som medelst t.ex. svetsförband är fast anbragt vid ståndaren 3, närmare bestämt dess mantelyta 9, som i det visade exemplet är cylinderformad, men kan i princip vara av kantig form, exempelvis typ fyrkantrör eller i princip massiv stång. I det visade exemplet uppvisar lngreppsdelen 6 en runt stàndarens mantelyta förlöpande vägg 10 med en inåt mot ståndaren vänd första ingreppsyta 11 som förlöper koncentriskt med ståndaren dvs. med ett runt ståndaren konstant avstånd från stàndarens mantelyta 9. lngreppsdelen 6 uppvisar en botten 12, som med fördel uppvisar ej visade dräneringshål för vatten, partiklar och dyl. l princip kan skålfonnen vara ersatt av enbart den cylindriska väggen 10, som är förbunden med stàndarens mantelyta 9 med belastningsupptagande distanselement. lngreppsdelen 6 bildar oavsett utformning ett mellan ingreppsytan 11 och stàndarens mantelyta 9 beläget utrymme 35.

Den hakformiga delen 7 är inrättad att i kopplingsanordningens sammankopplade skick nedskjuta i utrymmet 35 i ingreppsdelen 6 för att ingripa med och uppbäras av denna. Som bäst framgår av fig. 4 utgöres ingreppsytan 11 av en första ingreppsyta som är avsedd att samverka med en på den hakformiga delen 7 anordnad andra ingreppsyta 29, som är vänd i riktning från ståndaren 3 och mot ingreppsdelens 6 ingreppsyta 11 dvs. den första ingreppsytan. Även om det ej tydligt framgår är även den andra ingreppsytan 29 med fördel krökt, närmare bestämt konvext krökt med i huvudsak samma form som ingreppsdelens ingreppsyta 11, varigenom en ytanliggning säkerställes. lngreppsdelen uppvisar en uppåtvänd upplagsyta 33 som bildas av väggens 10 ringformiga, i det visade exemplet cirkulära kant. Denna bildar Ivan: 10 15 20 25 30 519 230 -u n; a u . - ø u n co en första upplagsyta i kopplingsanordningen, vilken yta är inrättad att samverka med en nedåt vänd på motsvarande sätt formad upplagsyta 34 av den hakformiga delen 7. Upplagsytoma 33, 34 är med fördel plana och sträcker sig i exemplet i ett radialplan relativt ståndarens 3 längdaxel 30.

Som framgår av fig. 2 bildar ståndarens 3 mantelyta 9 en läges-begränsning radiellt inåt för den hakformiga delen 7 i samverkan med den hakformiga delens radiellt inåt mot stàndaren vända ändyta 36. Av toleransskäl dimensioneras dock den hakforrniga delen 7 så, att dess radiella dimensioner i dess i ingreppsdelen 6 nedskjutande parti alltid understiger mellanrummets 35 radiella dimension.

Dock skall denna radiella skillnad i de ovan beskrivna utföringsforrnema understiga den radiella bredden hos den hakforrniga delens 7 nedåt vända upplagsyta 34, så att denna ej kan glida innanför ingreppsdelens 6 uppåt vända upplagsyta 33, i kopplat, dvs. ihakat läge, men ej låst läge enl. fig. 2 och 4. l kopplingsanordningen ingår en låsanordning 37, som i fig. 2, 4, 9, 10 visas i icke làsläge och i fig. 3, 5, 7, 8 i làsläge. Låsanordningen uppvisar en första spänndel 38 som i det visade exemplet är svängbart förbunden medelst en axel 39 med en med den hakformiga delen 7 integrerad, i ställningselementet 4 fast låskropp 40.

Närmare bestämt är i låskroppen 40 anordnat ett genomgående uppifrån och nedåt sig sträckande hålrum 41 i vars motsatta väggar 42, 43 axeln 39 är anbragt. Axeln 39 utgöres av en axeltapp som sträcker sig tvärs genom hålrummet 41. Spänndelen 38 uppvisar i ett nedre, något framskjutande parti 44 en framåtvänd spännyta 45.

Med riktning framåt menas i detta fall mot ståndaren, varvid bakåt avser motsatt riktning.

Spänndelen 38 uppvisar vidare en bakåtvänd spännyta 46, som är vänd i riktning från den framåtvända spännytan och är likaså anordnad vid det nedre framskjutande partiet 44 på avstånd från spänndelens ledpunkt d.v,s. dess axel 39, som således sträcker sig mellan de båda sidoväggama 42, 43 och i de visade exemplet även genom dessa, i en borrning 47. Spänndelen 38 uppvisar ett långsträckt parti 48, som upptill uppvisar ett hål 49, genom vilket den tvärgående axeln 39 sträcker sig. »»|n1 10 15 20 25 30 519 230 l det genomgående hålrummet 41 är en andra spänndel 50 anordnad och bildar en låskil genom att den uppvisar en, i riktning nedåt kilformigt avtagande dimension, betraktat i ståndarens 3 radialriktning. Denna andra spänndel 50 uppvisar nämligen en vinklad främre spännyta 51, som i riktning mot låskilens nedre ände 52 ger låskilen sin kilformigt avtagande form.

För att uppnå Iåsande verkan uppvisar kopplingsanordningen en stödyta för låskilen 50, vilken bildas av en bakre, framåtvänd spännyta 53, anordnad vid ett bakre parti 54 av låskroppen 55 i det genomgående hålrummet 41.

Kopplingsanordningen uppvisar även en tredje spänndel 56, som är inrättad att bilda en spännpunkt mot ståndaren även ovanför ingreppsdelen 6, medan den första spänndelen 38 bildar en spännpunkt nedanför ingreppsdelen. Härigenom tillförsäkras den höggradiga styvheten i kopplingsanordningen i låst tillstånd, även om den övre spänndelen 56 i princip ej är helt nödvändig för grundfunktionen. Den övre spänndelen 56 är ett från den första, nedre spänndelen 38 separat element i det visade exemplet, men kan altemativt bilda en styv enhet tillsammans med den nedre spänndelen i forrn av en U-forrnig bygel. l det visade exemplet är spänndelen 56 svängbart eller Iedbart förbunden med axeltappen 39. Den tredje spänndelen 56 uppvisar ett motståndaren 57 framskjutande parti med en framåtvänd spännyta 58.

I övrigt uppvisar den tredje spänndelen 56 i stället för ett hål för axeln 39 ett gaffelformigt parti 59 med en urtagning 60 som är öppen i riktning bakåt. Vidare uppvisar den tredje spänndelen en bakåt vänd spännyta 61 som är inrättad att anspännas genom samverkan med en framåt vänd vinklad spännyta eller kilyta 62 av den andra spänndelen 50 som fortsättningsvis för enkelhets skull benämnes låskilen. Låskilen är för övrigt rörlig i höjdled mellan ett frigivande läge som visas i fig. 2, 4, 9 och 10 samt ett låsläge som visas i fig. 3, 5, 7 och 8. Låskilen uppvisar ett långsträckt hàl 63, genom vilket axeln 39 sträcker sig och därigenom kan låskilen ej avlägsnas från kopplingsanordningen genom att den erhåller ett av hålet begränsat rörelseområde.

Som framgår av fig. 6 är den första och den tredje spänndelen med fördel asymmetriska i sina partier i den genomgående utrymmet 41 för att därigenom ||.,> 10 15 20 25 30 519 230 spara utrymme. Således är det långsträckta partiet 48 av den första spänndelen 38 anordnat på låskilens 50 ena sida, medan den tredje spänndelens 56 gaffelformiga parti 59 är anordnat på låskilens andra sida.

Enligt uppfinningen är låsanordningen 37 inrättad att intaga ett stabilt frigivande läge, närmare bestämt med den första spänndelen 38 anordnad så att den strävar att intaga frigivande läge, vilket läge bäst framgår av fig. 4 och 10, samtidigt som den håller låskilen 50 i frigivande läge. Detta åstadkommes genom att ett parti av den första spänndelen 38 är inrättad att uppbära låskilen 50 i lâsanordningens frigivande läge. Närmare bestämt uppvisar den första spänndelen 38 en uppåt vänd bäryta 64 som är inrättad att uppbära låskilen, närmare bestämt genom att låskilen uppvisar en nedåt vänd stödyta 65 som i det visade exemplet bildas av låskilens nedåt vända ände 52. Den uppåt vända bärytan av den första spänndelen bildas av den första spänndelens nedre, något framåtskjutande parti 44. Detta parti 44 är samtidigt genom den ovan beskrivna asymmetrin ett sidoriktat parti som sidoriktat utskjuter från det längsträckta partiet 48 av den första spänndelen. I princip skulle den första spänndelen altemativt kunna ha en U-forrn med två långsträckta partier och med ett nedre parti 44 anordnat mellan dessa. Den uppåt vända bärytan 64 av den första spänndelen 38 är med fördel till sin form anpassad till låskilens nedåt vända stödyta 65 och i det frigivande läget med fördel huvudsakligen horisontell eller sträckande huvudsakligen i ett radialplan relativt ståndarens 3 längdaxel 30.

Framför bärytan 64 är anordnat ett framför kilens nedre ände uppskjutande styrparti 66 med en till kilens form avpassad styryta 67 i det visade exemplet en rundad styryta anpassad till kilens rundade höm 68, se fig. 10.

Den första spänndelen 38 är med fördel så avvägd med sin tyngdpunktsplacering att den, när det sidoriktade ställningselementet hålles horisontellt eller med den hakformiga delen av kopplingsanordningen 7 vänd uppåt, strävar att intaga sitt frigivande läge. Detta möjliggöres om man samtidigt vrider ställningselementet så, att den hakfonniga kopplingsdelen hàlles omvänt, dvs med det hakformiga partiet vänt uppåt, varvid låskilen genom sin egen tyngd faller i detta fall nedåt, till sitt frigivande läge, möjliggörande att den första spänndelen 38 omsvänges till frigivande läge. Därvid befinner sig låskilen något lite ovanför sitt frigivande läge, vilket möjliggöres genom val av det längsträckta hålets längd och placering så att »aaa- 10 15 20 25 30 519 230 hålets anslagsände 69 samverkar med axeltappen 39, när låskilens stödyta 65 befinner sig strax ovanför spänndelens 38 bäryta 64.

Därefter vrides ställningselementet 4 kring sin längdaxel, medförande att kilen faller tillbaka till anliggning mot spänndelens 38 bäryta. Genom viss friktion mellan bärytan 64 och låskilens stödyta 65 kan tillförsäkras att spänndelen 38 kvarhàlles i frigivande läge. Även en räffling eller liknande formlåsning kan tillförsäkra denna kvarhållning. Dock bör denna kvarhållning ej erfordra att man lyfter låskilen 50 för att föra den första spänndelen 38 till lâsläge.

Med låsanordningen i frigivande läge kan kopplingsanordningen sammankopplas genom att den hakformiga delen 7 införes i ingreppsdelen 6 och vilar i denna genom samverkan mellan den hakformiga delens 7 ingreppsyta 29 och upplagsyta 34 och ingreppsdelens motsvarande ingreppsyta 11 och upplagsyta 33 samt den hakforrniga delens anslagsyta 30 mot ståndarens mantelyta 9. Detta läge säkerställes genom att tyngdkraften ger en kontinuerlig vertikal kraftverkan som strävar att hålla den hakforrniga delen i ingreppsläge. Med låsanordningen i frigivande läge är det på motsvarande sätt enkelt att separera kopplingsdelama genom att lyfta de sidoriktade ställningselementet vertikalt och avlägsna den hakformiga delen från ingreppsdelen. Detta kopplingsläge håller således de sidoriktade ställningselementen 4, 5 i ställningen kopplade.

I kopplingsläget aktiveras låsanordningen genom att först den första spänndelen 38 framsvänges till det i fig. 3, 5, 7, 8 visade läget, varvid den framåtvända spännytan 45 på den första spänndelen ansättes mot ståndarens mantelyta 9. Av figurema framgår att den första spänndelen är så utformad, att den, från sidan betraktat, sträcker sig runt ingreppsdelen utan kontakt med denna så att uteslutande den avsedda spännytan 45 kommer till anliggning mot ståndaren. Omställningen av den första, dvs nedre spänndelen 38 sker genom en manuell aktivering, lämpligen genom slag med ett konventionellt handverktyg mot en bakåt, nedåt vänd slagyta 67 av ett nedanför låskroppen 40 utskjutande parti av spänndelen 38. Härvid undanföres bärytan 64 för låskilen 50, som därvid faller ned till låsläge, se fig. 3, 5, 7, 8. Härigenom föres även den andra, dvs övre spänndelen 56 till lâsläge. Detta sker mer eller mindre genom kilens egen tyngd, när den första spänndelen . u n n | n 1 o a n n n a 1:11; 10 15 20 25 519 230 undanförts, varvid kilens framåtvända spännyta 62 kommer i kontakt med den andra spänndelens bakåtvända spännyta 61. Kilverkan uppstår således genom att kilen erhåller stöd bakåt med sin bakåtvända spännyta 68 anliggande mot Iåskroppens 48 framåtvända spännyta 53.

Eftersom de olika spännytoma ej nödvändigtvis är belägna i samma radialplan upptas eventuella vridmoment hos såväl den första spänndelen som den andra spänndelen d.v.s. låskilen, medelst samverkan mellan axeln 39 och den första och den tredje Iåsdelens infästning i denna. För säker kilverkan erfordras att kilvinkeln, d.v.s. spännytomas 51, 62 lutning ger små vertikalkrafter uppåt, understigande friktionskraftema i kilens spännytor.

Omställningen av Iåsanordningen till frigivande läge sker analogt, men omvänt.

Kilen 50 slås ur låsläge med ett slag underifrån med t.ex. ett handverktyg mot stödytan 52, eventuellt följt av lyftning av kilen för hand, tills den nått sitt övre ändläge. Härvid kan den första spänndelen 38 svänga ut genom sin egen tyngd så att bärytan 64 hamnar under kilens stödyta 52, varefter kilen nedsläppes mot stödytan och vilar stabilt i frigivande läge. Även den tredje spänndelen 56 är härvid lös och Iåsanordningen är i frigivande läge. Den hakformiga delen 7, dvs det sidoriktade ställningselementet 4 kan därmed urlyftas ur ingreppsdelen 6.

Uppfinningen är ej begränsad till ovan beskrivna och på ritningama visade utföringsexempel, utan kan varieras inom ramen för efterföljande patentkrav.

Exempelvis kan ingreppsdelen altemativt utgöras av en skiva med ett antal genomgående hål. Det är i princip inte nödvändigt med den tredje spänndelen.

Altemativt är det tänkbart att den första och den tredje spänndelen är utförda i ett enda stycke.

Claims (7)

i . 10 15 20 25 30 519 zso PATENTKRAV

1. Anordning för sammankoppling av ställningselement (4/304) med ståndare (3) i en byggnadsställning (1) eller dylikt innefattande dels en med ståndaren förbunden, åtminstone i användningsläge upptill öppen ingreppsdel (6) med en på avstånd från ståndaren sig sträckande, mot ståndaren vänd första ingreppsyta (11), och dels en vid ställningselementet (4) anbragt hakformig del (7), som uppvisar åtminstone en från ståndaren vänd, andra ingreppsyta (29) och är inrättad att ihakas ingreppsdelen och att uppbäras av denna genom samverkan mellan den första och den andra ingreppsytan, varvid i kopplingsanordningen ingår en mellan ett låsläge och ett kopplinganordningen frigivande läge omställbar låsanordning (37) i form av en första spänndel (38) och en andra spänndel (50), varvid den första spänndelen uppvisar en mot ståndaren (3) ansättbar, främre spännyta (45), varvid den andra spänndelen är kilformig och inrättad att i låsläget erhålla stöd mot en mot ståndaren vänd stödyta (53) i den hakformiga delen (7) och med en framåt mot ståndaren vänd spännyta (51) genom kilverkan anspännas mot en från ståndaren vänd bakre spännyta (46) på den första spänndelen, varigenom den hakformiga delens ingreppsyta (29) i låsläget anpressas mot ingreppsdelens ingreppsyta (11), varvid låsanordningen är inrättad att i sitt frigivande läge med ett parti av den första spänndelen (38) uppbära den andra, kilformiga spänndelen (50) kä n netecknad d ä r a v, att den första spänndelen (38) är svängbart anbragt i den hakformiga delen (7) kring en svängningsaxel (39) och inrättad att vid undanförande av den andra, som en låskil anordnade spänndelen (50) från låsläge svänga kring svängningsaxeln med nämnda parti, som uppvisar en uppåt vänd bäryta (64) till ett läge nedanför en nedåt vänd stödyta (65) av låskilen för att uppbära denna i frigivande läge.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att den första spänndelen (38) uppvisar nedtill ett framåt mot ståndaren framskjutande parti (44) som uppvisar nämnda främre spännyta (45) och bakre spännyta (46) samt den uppåt vända bärytan (64). 10 15 20 . o ø ø o . n ø I» 519 230 'i 10

3. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att ingreppsdelen (2) uppvisar en i användningsläge uppåt vänd första upplagsyta (33) och att den hakformiga delen (7) uppvisar en i användningsläge nedåt vänd, andra upplagsyta (34) och att den hakformiga delen är inrättad att uppbäras genom samverkan mellan den första och den andra uppslagsytan (33, 34).

4. Anordning enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att låskilen (50) uppvisar ett långsträckt hål (63), genom vilket svängningsaxeln (39) sträcker sig och att hålet sträcker sig huvudsakligen i låskilens längdriktning.

5. Anordning enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att den första och den andra spänndelen (38, 50) sträcker sig utmed varandra vid svängningsaxeln (39) och att det framskjutande partiet (44) är inrättat att även inskjuta sidoriktat under låskilen ifrigivande läge för att uppbära denna.

6. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att i anordningen ingår en tredje spänndel (56) som är inrättad att i låsläge av låskilen ansättas motståndaren (3) ovanför ingreppsdelen (6).

7. Anordning enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att den tredje spänndelen (56) uppvisar ett i riktning bakåt öppet gaffelfonnigt parti (59) med en urtagning (60) som omsluter svängningsaxeln (39).