SE517928C2 - Sätt att modifiera växlingspunkterna hos en automatisk transmission - Google Patents

Description

U 20 25 30 517 928 2 yta. Kilens bredd motsvarar lutningen hos backen och/eller ytojämnheterna. Ett pendlingstillstànd kan alltså uppträda om växlingspunkterna (punkterna 2 och 4) är inom kilen. Så- lunda begränsar icke blott traditionella transmissionsväx- lingspunkter fordonets hjuleffekt, utan traditionella transmissionsväxlingspunkter kan också resultera i pendling under vissa fordonsdriftsförhállanden.

Föreliggande uppfinning avser ett sätt, som pà ett lämpligt vis modifierar uppväxlingspunkterna över transmis- sionens driftslivslängd för att resultera i optimerad transmissionsväxling för att ytterligare förbättra for- donsprestanda och minimera alla icke önskvärda pendlings- tillstånd.

Uppfinningen Föreliggande uppfinning avser ett sätt att åstadkomma växlingar i ett fordon. Enligt sättet modifieras transmis- sionsväxlingspunkterna i förhållande till antalet uppväx- lingsframgàngar och -misslyckanden.

Kort beskrivning av ritningarna För en bättre föståelse av föreliggande uppfinning hänvisas till de bifogade ritningarna, pá vilka: fig. 1 är ett blockdiagram av ett elektroniskt reg- lersystem hos ett fordonsdrivtåg, innefattande en transmis- sion; fig. 2 är ett diagram, som visar en som exempel vald sats av fordonshjuleffektkurvor tillhörande ett angränsande utväxlingsförhàllande par; fig. 3 är ett diagram, som visar en annan som exempel vald sats av fordonshjuleffektkurvor, förbundna med ett an- gränsande utväxlingsförhállandepar; fig. 4 är ett flödesschema, som visar programkontrol- len för en övergripande subrutin; fig. 5 är ett flödesschema, som visar promgramkon- trollen för en reglerande subrutin; N U 20 25 30 517 928 3 oovqo fig. 6 är ett flödesschema, som visar programkontrol- len för en adapeterande uppväxlingssubrutin; fig. 7 är ett flödesschema, som visar programkontrol- len för en subrutin för temporär växlingspunktsjustering; samt fig. 8 är ett diagram, som visar en som ett exempel vald sats av fordonshjuleffektkurvor och en fluktuerande lastkil enligt tidigare känd teknik.

Detaljerad beskrivning av en föredragen utföringsform Fig 1 illustrerar ett elektroniskt reglersystem för en drivlina 100, som innefattar en förbränningsmotor 105, en fluidummanövrerad flerhastighetstransmission 115 och ett nedre fordonsdrivtàg 120. Det kan dessutom också finnas en momentomvandlare 110 av fluidumtyp. Transmissionens 115 in- gång 130 är ansluten till och driven av motorn 105 över en momentomvandlare 110, som kan vara utrustad med en låskopp- ling 160. Transmissionens 115 utgång 135 är ansluten till Axeln 145 är i sin tur ansluten till och anpassad att driva det nedre och anordnad att roterbart driva en axel 145. fordonsdrivtàget för att framdriva fordonet.

En operatör lägger i en önskad växel via ett växel- handtag 140, En elektronisk reglermodul 147 mottager växelväljarsignalen som åstadkommer en önskad växelväljarsignal. och reglerar med utgångspunkt därifrån transmissionens ar- bete via upp- och nedväxlingssolenoider 170. Den elektro- niska reglermodulen 147 kan också mottaga olika andra in- gängssignaler, som är representativa för fordonssystempara- metrar, innefattande en motorhastighetssignal fràn en mo- torhastighetskännare 150, en transmissionsingángshastig- hetssignal från en transmissionsingàngshastighetskännare 155 samt en transmissionsutgängshastighetssignal från en transmissionsutgángshastighetskännare 165. Kännarna är kon- ventionella elektriska givare, vilka typiskt är av magnet- typ. 10 15 20 25 30 35 517 928 "'* 4 Den elektroniska reglermodulen matar selektivt reg- lersignaler till solenoiderna för att initiera växlingsänd- ringsoperationer. Vid påverkan av en av växlingssolenoider- na förflyttas en ej visad, vridande väljarventil till ett läge motsvarande det nya utväxlingsförhållandet. Då väljar- ventilen återgår till sitt ursprungliga läge, kopplar transmissionen automatiskt ur den gamla växeln och lägger i den nya växeln på ett i facket välkänt sätt. Den elektro- niska reglermodulen är också elektriskt kopplad till lås- kopplingen för att reglera dess ingrepp och urkoppling vid växling på ett välkänt sätt.

Internt har den elektroniska reglermodulen 147 ett antal konventionella anordningar, innefattande en mikropro- cessor med en inre klocka, icke-permanenta och permanenta minnen samt ingångs/utgångsanordningar. I minnet är lagrade upp- och nedväxlingspunkter, som är förprogrammerade vid fabrik. Mikroprocessorn utnyttjar aritmetiska enheter för att reglera transmissionsväxlingen i enlighet med mjukva- ruprogram. Mikroprocessorn modifierar eller justerar trans- missionväxlingspunkterna i enlighet med fordonets uppföran- de. De program som utnyttjas av mikroprocessorn lagras ty- piskt i icke-permanenta och permanenta minnen eller liknan- de. Programmen diskuteras med utgångspunkt från olika flö- desdiagram, visade i fig 3-6.

Den elektroniska reglermodulen innehåller vidare fö- reträdesvis tillräckligt minne för att lagra information avseende många av de variabler och värden som skall beskri- vas. Denna lagrade information kan sedan utnyttjas att ge programkontrollen en historisk bild av drivtågets förhål- landen. Den lagrade informationen kan därför utnyttjas av regleringen som en bas för ett visst fordon, hos vilket många av de beräkningar som beskrivs häri görs.

I fig 2 visas en som exempel vald sats av fordons- hjuleffektkurvor motsvarande ett par angränsande transmis- sionsutväxlingsförhållanden. Punkt 1 avser en teoretiskt 10 15 20 25 30 35 517 928 5 ideell, nominell växlingspunkt (vars värde typiskt är okänd vid fordonsdrift); punkt 2 är en fabriksförprogrammerad nedväxlingspunkt; och punkt 3 är en fabriksförprogrammerad uppväxlingspunkt. Det kan observeras att punkt 3 typiskt väljs konservativt för att minimera pendling.

Kända transmissioner växlar fràn ett lägre utväx- lingsförhállande till nästkommande högre utväxlingsförhål- lande, då utgångshastigheten hos transmissionen när det hastighetsvärde som representeras av punkt 3, vilken här kallas uppväxlingspunkten och i detta exempel ställs in vid fabrik. Då fordonet rör sig uppför en lutning, kan drivli- nebelastningen emellertid ligga längs den streckade belast- ningslinjen. I detta exempel kommer transmissionen inte att växla till nästkommande högre utväxlingsförhállande, efter- som den krävda växelhastigheten vid punkt 3 inte kan näs, på grund av att belastningslinjen skär hjuleffektkurvan vid punkt 4. Fordonets rörelsehastighet kommer därför att mot- svaras av transmissionens utgàngshastighet A istället för den önskade transmissionsutgàngshastigheten B.

Föreliggande uppfinning utnyttjar en förutbestämd övergàngspunkt för att på lämpligt sätt modifiera eller justera den ursprungliga eller fabriksinförda uppväxlings- punkten, förbunden med det ifrågavarande utväxlingsförhål- landet, till ett värde nära övergàngspunkten. Som ett re- sultat härav kan transmissionen växla till nästkommande högre utväxlingsförhàllande, dà drivlinebelastningen är nä- ra övergångspunkten. Föreliggande uppfinning utnyttjar på ett fördelaktigt sätt transmissionsdriftshistorien för att bestämma när och hur mycket de uppväxlingspunkter som är förbunda med varje utväxlingsförhàllande skall modifieras, medan repetitiva pendlingscykler dessutom minimeras.

Fig 3 visar en som exempel vald sats av fordons- hjuleffektkurvor motsvarande ett par angränsande transmis- sionsutväxlingsförhällanden. Punkt 1 anger en teoretiskt ideell, nominell övergàngspunkt; punkt 2 är en fabriksför- 10 U 20 25 30 35 517 928 6 programmerad nedväxlingspunkt; punkt 3 är en initial upp- växlingspunkt, som är analog med den fabriksförprogrammera- de uppväxlingspunkten, som anges i fig 2, och punkterna 4-7 är anpassade uppväxlingspunkter, d v s förprogrammerade uppväxlingspunkter, vilka väljs i enlighet med driftsför- hállandet hos transmissionen och/eller fordonet. Värdena hos de anpassade uppväxlingspunkterna är en funktion av fabriksuppväxlingspunkten och övergángspunkten. De "nivåer" som anges i fig 3 hänför sig till den nedan diskuterade ta- bell 1.

Föreliggande uppfinning modifierar eller förflyttar på ett fördelaktigt sätt den verkliga uppväxlingspunkten för det aktuella utväxlingsförhàllandet från den fabriks- förprogrammerade uppväxlingspunkten till en av de anpassade uppväxlingspunkterna för att förbättra transmissionsdrifts- förhållandet.

Flödesschemorna i fig 4-7 representerar datormjukva- rulogik för att implementera den föredragna utföringsformen av föreliggande uppfinning. Det program som visas på flö- desschemorna är avsett att utnyttjas av vilket lämpligt mikroprocessorsystem som helst.

Fig 4-7 är flödesdiagram över datorprograminstruktio- ner utförda av den datorbaserade reglerenheten enligt fig 1 vid genomförande av växlingsreglertekniken enligt förelig- gande uppfinning.

Fig 4 visar ett övergripande eller huvudslingprogram, som övervakar det sekvensiella utförandet av olika subruti- ner. Vid block 405 bestämmer en subrutin "kontrollera möj- liggörande“ om de ifrågavarande driftsförhàllandena är tillräckliga för att starta eller möjliggöra de efterföl- jande subrutinerna hos den adaptiva växlingsregleringen.

Vid block 410 modifierar eller anpassar en subrutin "anpassa uppväxling" transmissionens uppväxlingspunkt vid det aktuella utväxlingsförhàllandet. Vid block 415 bestäm- mer en subrutin "temporär växlingspunktsjustering" om nâgra N U 20 25 517 928 7 u n a u | n. n o temporära justeringar behöver göras på den anpassade upp- växlingspunkten för att motverka några pendlings- eller växelcyklingseffekter. Det skall noteras att blocken 410 och 415 representerar separata växlingsstrategier för varje uppväxlingspunkt för varje utvâxlingsförhållande. Modifie- ring eller justering av en växlingspunkt vid ett transmis- sionsutväxlingsförhållande är sålunda oberoende av väx- lingspunktsjusteringar för andra transmissionsutväxlings- förhållanden. När uppväxlingspunkten för det aktuella ut- växlingsförhållandet en gång har modifierats eller anpas- sats, kommer denna anpassade uppväxlingspunkt att utnyttjas för alla efterföljande uppväxlingar från detta utväxlings- förhållande, tills den anpassade uppväxlingspunkten senare modifieras.

Programkontrollen hos subrutinen "kontrollera möjlig- görande“ kommer nu att diskuteras under hänvisning till fig 5. Programkontrollen bestämmer om flera initialförhållanden är uppfyllda, innan den adaptiva växlingspunktsregleringen möjliggöres. De initiala förhållanden är inte begränsade till men kan innefatta: om transmissionsoljetemperaturen är större än ett förutbestämt värde <505>, om fordonet är i rörelse <5l0>, om transmissionen är inkopplad i åtminstone första växeln framåt <515> och om gaspàdraget är maximalt <520>. Om alla dessa förhållanden råder, gramkontrollen till subrutinen 410 "anpassa uppväxling". fortsätter pro- Hänvisning görs nu till tabell 1. 10 15 20 25 517 928 8 u-.oc - o c c un - o n,._ nu Parametertabell för anpassad uppvixling Nivå Beskrivning Varinbel identifikation A B C D E F G 0 Mycket konservativ 1 2 2 20 21 6 200 1 Konservativ 1 4 2 40 41 6 200 2 Ungefär neutral 1 6 2 60 61 6 200 3 Prestandaorienterad 1 8 2 80 81 6 200 4 Max prestanda 1 10 2 100 101 6 200 Tabell 1 illustrerar olika parametervärden, som före- liggande uppfinning utnyttjar för att bestämma om uppväx- lingspunkten kommer att modifieras eller ej. Tabellen ut- nyttjar fem separata nivåer, varvid den lägsta nivån eller nivån 0 anses vara en extremt konservativ nivå, medan den högsta nivån eller nivå 4 är en maxprestandanivå. Varje mellanliggande nivå representerar en progressivt mer ag- gressiv nivå från den extremt konservativa nivån, nivå 0.

Varje nivå har dessutom sju parametrar A, B, C, D, E, F och G. Parametrarna A och B bildar ett parameterpar, som an- vänds för att underlätta ett “tidigt misslyckande"-svar, exempelvis då kort efter att uppväxlingspunkten har förts till en högre nivå, uppväxlingsfel eller -misslyckanden börjar uppträda. Parametrarna C och D bildar ett parameter- par för att underlätta ett "längre misslyckande"-svar, ex- empelvis då långt efter det att uppväxlingspunkten har förts till en högre nivå, uppväxlingsfel eller - misslyckanden börjar uppträda. Parametrarna E och G utnytt- jas för att bestämma prestandahöjning, exempelvis om upp- växlingspunkten skall föras till en högre nivå. Parametern F slutligen utnyttjas för att bestämma om parametern E el- ler G kommer att användas för att säkra prestandahöjning.

De värden som visas i tabell 1 är blott illustrativa, och 10 U 20 25 30 35 517 928 9 Q . n | n fackmän på området förstår att dessa värden kan variera be- roende på den önskade effekten. De visade värdena är be- stämda med utgångspunkt från empiriska data och matematiska modeller.

Subrutinen 410 "anpassa uppväxling" är ansvarig för att modifiera eller anpassa den aktuella uppväxlingspunkten till ett önskat värde baserat på de ovan angivna paramet- rarna. Programkontrollen för denna subrutin 410 skall nu beskrivas under hänvisning till fig 6A och 6B. Här anpassar eller modifierar programkontrollen uppväxlingspunkten för det aktuella utväxlingsförhållandet för att optimera trans- missionens växlingsprestanda. Vid block 605 bestämmer pro- grammet först om en uppväxling har skett. Om en uppväxling inte har skett, återgår kontrollen till den subrutin som startade den. Om en uppväxling har skett, går kontrollen till block 610 för att bestämma om en efterföljande nedväx- ling har skett inom en förutbestämd tidsperiod. Programmet bestämmer exempelvis om en nedväxling har skett inom tio sekunder efter det att transmissionen har växlat upp. Om en nedväxling inte har skett inom den förutbestämd tidsperio- den, anses uppväxlingen vara en framgång, och en framgångs- räknare stegas upp vid block 615. Om en nedväxling emeller- tid har skett inom förutbestämda tidsperioden, kan trans- missionen starta en pendlingscykel förbunden med den aktu- ella nivån, och en misslyckanderäknare stegas upp vid block 620. Ett misslyckande definieras sålunda som en transmis- sionsnedväxling inom den förutbestämda tidsperioden efter en uppväxling.

Kontrollen fortsätter sedan till block 625, där pro- grammet bestämmer om en "nivå 4 flagga" har satts. Om denna flagga inte satts, fortsätter kontrollen till block 630, där programmet bestämmer om uppväxlingspunktnivån skulle ändras till en "mera konservativ" inställning. Programmet bestämmer i synnerhet om antalet misslyckanden är större än parameter A och antalet framgångar är mindre än eller lika 10 U 20 25 30 35 S17 928 =;r;-;§ï=-=!.Iß:;ši-*"*2ë- f *i 10 med parameter B för den aktuella nivån. Om dessa förhållan- den existerar, har ett tidigt misslyckande skett. Den aktu- ella eller anpassade uppväxlingspunkten AUSP inställs så- lunda till närmast lägre nivå vid block 640. På motsvarande sätt bestämmer programmet vid block 635 om antalet miss- lyckanden är större än parameter C och antalet framgångar är mindre än eller lika med parameter D. Om dessa förhål- lande existerar, anses ett längre misslyckande ha uppträtt, och den anpassade uppväxlingspunkten AUSP (till skillnad från den vanliga uppväxlingspunkten USP) inställs till när- mast lägre nivå vid block 640. Om man antar att den anpas- sade uppväxlingspunkten AUSP har inställts till närmast lägre nivå, återställer programmet både framgångs- och misslyckanderäknarna till noll och tar bort "nivå 4 flag- gan" i enlighet med block 645. Kontrollen fortsätter sedan till block 650, där en anpassningsnivåräknare stegas upp för det aktuella utväxlingsparet. Anpassningsnivåräknaren representerar antalet gånger som den aktuella, anpassade uppväxlingspunktnivàn kontinuerligt har förts till närmast högre nivå och sänkts från den närmast högre nivån. Anpass- ningsnivåräknaren indikerar med andra ord om den anpassade uppväxlingsnivån förbunden med den aktuella, anpassade upp- växlingspunktnivån har konsekvent "studsat" fram och åter mellan två successiva nivåer. Blocken 640 och 645 ansvarar sålunda för nedflyttning av den anpassade uppväxlingspunk- ten AUSP.

Om tidigt eller längre misslyckande inte har upp- trätt, kan den anpassade uppväxlingspunkten AUSP modifieras till en högre prestandainställning. Hänvisning görs nu till fig 6B vid block 655, där programmet bestämmer om anpass- ningsnivåräknaren är större än eller lika med parameter F.

Om anpassningsnivåräknaren är större än eller lika med pa- rameter F, kommer parameter G att utnyttjas för att bestäm- ma om den anpassade uppväxlingspunkten skall utnyttjas. Om anpassningsnivåräknaren emellertid är mindre än parameter W Ü 20 25 30 35 517 928 11 - u. I a . ø 4 u u .n a n n - u ~ u .a F, kommer parameter E att användas för att bestämma om den anpassade uppväxlingspunkten kommer att utnyttjas. Om an- passningsnivåräknaren är mindre än parameter F, går kon- trollen vidare till block 660, där programmet bestämmer om antalet framgångar är större än eller lika med parameter E och antalet misslyckanden är mindre än eller lika med para- meter C. Om så är fallet, förs den anpassade uppväxlings- punkten AUSP till närmast högre nivå i enlighet med block 665. Annars återgår denna subrutin till den subrutin som startade den.

Om anpassningsnivàräknaren är större än parameter F, går kontrollen vidare till block 670, där programmet be- stämmer om antalet framgångar är större än eller lika med parameter G och antalet misslyckanden är mindre än eller lika med parameter C. Om detta förhållande inte är upp- fyllt, återgår denna subrutin till den subrutin som starta- de den. Om förhållandet enligt block 670 emellertid är upp- fyllt, förs den anpassade uppväxlingspunkten AUSP till när- mast högre nivå i enlighet med block 665. Om den anpassade uppväxlingspunkten emellertid redan förts till den högsta nivån, exempelvis nivå 4, sätts "nivå 4 flagga". Framgångs- och misslyckanderäknarna återställs sålunda till noll i en- lighet med block 675, och anpassningsnivåräknaren stegas upp i enlighet med block 680. Blocken 655-680 är sålunda ansvariga för att aktivera den anpassade uppväxlingspunkten AUSP.

Hänvisning görs nu till fig 7, som illustrerar pro- gramkontrollen för en subrutin 415 "temporär växlings- punktsjustering". Programkontrollen för denna subrutin 415 bestämmer exempelvis om transmissionen pendlar eller cyklar fram och åter mellan ett angränsande utväxlingspar; och om så är fallet, justerar kontrollen temporärt den anpassade uppväxlingspunkten AUSP för att stoppa cyklingstillståndet.

Vid block 705 bestämmer programmet först om en upp- växling har skett. Om så är fallet, bestämmer programmet om 10 15 20 25 30 35 517 928 12 en nedväxling har skett inom en förutbestämd tidsperiod, såsom visas i block 710. Programmet bestämmer exempelvis om en nedväxling har skett inom 10 sekunder. Om en nedväxling har skett inom en förutbestämd tidsperiod, för programmet temporärt uppväxlingspunkten AUSP till den fabriksinställda uppväxlingspunkten FUSP som motsvarar nivàn noll. Denna ni- vå representerar den mest konservativa nivå vid vilken transmissionen kan arbeta. Vid denna nivå kommer transmis- sionen troligen inte att uppvisa några pendlingsegenskaper.

Programkontrollen fortsätter sedan til block 720, där pro- grammet bestämmer om växling har skett till en annan växel än den aktuella växeln eller närmast högre växel. Program- met bestämmer med andra ord om transmissionen har cyklat från den aktuella växeln till närmast högre växel eller in- te eller om transmissionen har växlat till en växel förbi närmast högre växel eller under den aktuella växeln. I de senare tvâ fallen fortsätter kontrollen till block 725, där den temporära inställningen för anpassad uppväxling av den aktuella växeln tas bort.

Den temporära justeringen till den anpassade uppväx- lingspunkten avslutas sålunda vid den tidpunkt då transmis- sionen har nått ett utväxlingsförhàllande över eller under det aktuella utväxlingsförhàllandeparet, där växlingscyk- lingen uppträdde. Det skall noteras att subrutinen "temporär växelpunktjustering" arbetar samtidigt med subru- tinen "anpassa uppväxlingen". Eftersom den förra subrutinen har företräde över den senare subrutinen, dominerar dess- utom den temporära justeringen av uppväxlingspunkten, tills den temporära justeringen har avlägsnats.

Industriell användbarhet Såsom beskrivits ovan, modifierar föreliggande upp- finning transmissionsväxlingspunkterna pà ett fördelaktigt sätt för att bättre utnyttja den tillgängliga hjuleffekten hos fordonet. Föreliggande uppfinning "positionerar" sär- skilt uppväxlingspunkten närmare den ideala "övergàngs"- 10 15 20 25 30 35 517 928 13 punkten för att förbättra fordonets prestanda. Växlings- punkterna modifieras dessutom på ett sådant sätt att pend- ling eller växlingscyklingsproblem minimeras. Föreliggande uppfinning modifierar sålunda växlingspunkterna i tillräck- lig utsträckning för att bättre utnyttja den tillgängliga hjuleffekten men inte för mycket för att orsaka icke önsk- värda växlingscyklingsförhållanden. Föreliggande uppfinning är sålunda tillämpbar på sådana fordonstransmissioner som kan finnas hos olika typer av arbetsfordon, innefattande landsvägs- eller terrängtruckar, hjullastare eller liknan- de.

Vi antager med hänvisning till tabell 1 att den aktu- ella uppväxlingspunkten för det aktuella utväxlingsförhàl- landet är inställt på nivå 2. Efter ett förutbestämt antal växlingar för varje utväxlingspar kommer kontrollen att an- passa eller modifiera uppväxlingspunkten hos varje utväx- lingspar i relation till antalet växlingsframgångar och -misslyckanden för det speciella utväxlingsparet. Såsom be- skrivits ovan, definieras en framgång som en växling från en växel till närmast högre växel - utan en efterföljande nedväxling inom en förutbestämd tidsperiod. Om ett antal framgångsrika växlingar har skett för det tillhörande ut- växlingsparet, förs sålunda sedan uppväxlingspunkten för det tillhörande utväxlingsparet till närmast högre nivå - i detta exempel nivå 3. Detta kommer att fortsätta, tills den maximala prestandanivàn nåtts, exempelvis nivå 4. Om emel- lertid ett förutbestämt antal misslyckade växlingar har skett vid den motsvarande nivån, sänks uppväxlingspunkten tillhörande det särskilda utväxlingsparet till närmast läg- re nivå, vilket potentiellt fortsätter, tills den mest kon- servativa nivån nåtts, t.e.x. nivå O.

Föreliggande uppfinning utvärderar antalet uppväx- lingsmisslyckanden för varje utväxlingsförhållande och jäm- för antalet uppväxlingsmisslyckanden med en sats parametrar som representerar ett tidigt eller längre misslyckandeför- 10 15 20 25 517 928 14 u ø e . .n hållande. På detta sätt anpassas eller modifieras uppväx- lingspunkten för varje utväxlingspar baserad på de aktuella driftsförhàllandena hos transmissionen eller fordonet. Upp- växlingspunkterna gör det sålunda möjligt för transmissio- nen att växla på ett sådant sätt att man åstadkommer en op- timerad kombination av förbättrad prestanda och får pend- lingssituationer. Föreliggande uppfinning åstadkommer dess- utom att två fordon med liknande prestandakarakteristiker kan anpassa uppväxlingspunkten hos varje utväxlingsförhål- lande till olika belastningsförhållanden, såsom en med kon- stanta lutningar eller en med en fluktuerande belast- ningskil (såsom visas i fig 8). Föreliggande uppfinning op- timerar därför uppväxlingspunkterna i enlighet med den spe- ciella fordonsapplikationen och balanserar växlingspunkts- nivån mellan nivåer för hög prestanda och låga pendling- segenskaper.

Det skall observeras att illustrationen ovan hänför sig till ett av många exempel på anpassning av uppväxlings- punkten. Fackmän på området förstår att kontrollen kommer att ge olika anpassade uppväxlingprofiler vid olika trans- missionsdriftsparametervärden.

Fastän föreliggande uppfinning har visats och beskri- vits under hänvisning till den ovan angivna, föredragna ut- föringsformen, förstås det sålunda av fackmän på området att olika andra utföringsformer kan tänkas inom ramen för de efterföljande patentkraven.

Claims (8)

10 15 20 25 30 517 928 15 PATENTKRAV

1. l. Sätt att modifiera växlingspunkterna hos ett for- don med en automatisk transmission, innefattande ett fler- tal transmissionsutväxlingsförhàllanden och en transmis- sionsaktuator för att automatiskt åstadkomma ett visst ut- växlingsförhâllande vid en transmissionsreglersignal, k ä n n e t e c k n a t av stegen att: lagra ett flertal uppväxlingspunkter för varje trans- missionsutväxlingsförhállande; lagra en nedväxlingspunkt för varje transmissionsut- växlingsförhàllande; bestämma antalet uppväxlingsframgàngar och -miss- lyckanden; samt välja en av flertalet av uppväxlingspunkter baserat på antalet uppväxlingsframgàngar och -misslyckanden.

2. Sätt enligt krav 1, varvid steget att bestämma an- talet uppväxlingsframgàngar och -misslyckanden innefattar steget att bestämma om en efterföljande nedväxling har skett inom en förutbestämd tidsperiod.

3. Sätt enligt krav 2, varvid värdena pà de lagrade uppväxlingspunkterna är en funktion av en initial uppväx- lingspunkt och en övergángspunkt, varvid de lagrade uppväx- lingspunktvärdena progressivt ökar från den initiala upp- växlingspunkten till övergángspunkten.

4. Sätt enligt krav 3, varvid varje lagrad uppväx- lingspunkt motsvarar en uppväxlingsnivâ, varje uppväxlings- nivà motsvarar ett flertal parameterpar och varje parame- terpar motsvarar ett antal uppväxlingsframgångar och -miss- lyckanden.

5. Sätt enligt krav 4, innefattande steget att jämfö- ra antalet uppväxlingsframgàngar och -misslyckanden med flertalet av parameterpar för den aktuella uppväxlingsnivàn och att välja en av flertalet av lagrade uppväxlingspunkter baserat pà jämförelsen. 10 Ü 20 517 928 i I I I r'rz:: 'fi'1°=2 - ---- - 16 o a n u vc .o oo oc.

6. Sätt enligt krav 5, varvid flertalet av parameter- par representerar tidigt uppträdande och senare uppträdande uppväxlingsmisslyckanden.

7. Sätt enligt krav 6, innefattande stegen att: initialt tilldela den aktuella uppväxlingspunkten till en av flertalet av lagrade uppväxlingspunkter som mot- svarar en uppväxlingsnivá innefattande en fabriksinställd uppväxlingspunkt; modifiera den aktuella uppväxlingspunkten till en av flertalet av lagrade uppväxlingspunkter som motsvarar när- mast högre nivâ vid registrering av ett förutbestämt antal uppväxlingsframgàngar; eller alternativt modifiera den aktuella uppväxlingspunkten till en av flertalet av lagrade uppväxlingspunkter som motsvarar när- mast lägre nivà vid registrering av ett förutbestämt antal uppväxlingsmisslyckanden.

8. Sätt enligt krav 7, innefattande stegen att be- stämma om ett växlingscyklingsförhállande uppträder och att temporärt modifiera den aktuella uppväxlingspunkten till en av flertalet av lagrade uppväxlingspunkter som motsvarar den lägsta nivån vid uppträdandet av växlingscyklingsför- hállandet.