SE512505C2 - Knäortos mot hyperextension - Google Patents

Description

iäl ~ in il at i 10 15 20 25 30 35 512 505 2 gångjärn som är sammankopplade av en kopplingsstång placerad i eller nära knä- vecksgropen. Kopplingsstången håller de två gångjärnen parallella.

I en föredragen utföringsform inbegriper de övre och nedre delarna stöd- element som har ventrala och dorsala slitsar för remanordningarna. De ventrala och dorsala slitsama är placerade vid olika höjder och kan vara förskjutna från ortosens mittlinje. i Uppñnningen är angiven mera i detalj i de åtföljande patentkraven.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Uppfinningen kommer nu att förklaras vidare i detalj med hänvisning till de åtföljande ritningarna, i vilka: Fig. är en sidovy över en knäledsortos i enlighet med föreliggande uppfin- ning fastgjord vid benet hos en patient, Fig. 2 är en detaljvy över ett stödelement hos ortosen i fig. l, Fig. 3 är en sidovy över en ledplatta och en gångjärnsände hos en kopplings- stång, och Fig. 4 är en vy ovanifrån över en del av en kopplingsstång enligt föreliggan- de uppfinning.

DETALJERAD BESKRIVNING AV FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Såsom närnnes i inledningen avser föreliggande uppfinning i en knäledsor- tos mot hyperextension, dvs. en ortos som förhindrar alltför stor utsträckning av knäleden. Indikationerna är allmänt en svag knäled med instabilt knä, speciellt i fallet med hyperextension som orsakas av slapphet i ligamenten och genu valgum eller genu varum.

Med hänvisning till fig. 1 består knäleden allmänt av en övre del och en nedre del sammankopplade av en leddel. Den övre delen inbegriper stödelement 1 och två ventrala remmar 3 och 4 och två dorsala remmar 7 och 8. På samma sätt inbegriper den nedre delen stödelement 2 och två ventrala remmar 5 och 6 samt två dorsala remmar 8 och 9. Såsom visas består lämpligen den nedre dorsala remmen hos den övre delen och den övre dorsala remmen hos den nedre delen av samma rem 8 som träs genom slitsar 19 och i ett kors på knäets baksida, dvs. i knävecks- gropen. Leddelen inbegriper en ledplatta 10 och en kopplingsstång 14.

Endast en sida av ortosen och benet visas men det inses att ortosen inbegri- per likadana motsvarande delar på den andra sidan. Dessutom kan en och samma ortos enkelt anpassas för höger eller vänster ben hos en patient.

Ett stödelement visas i detalj i ñg. 2. Alla fyra stödelementen har företrä- desvis samma form. Såsom framgår är slitsar 19 anordnade på de olika remmarna.

Stödelementet har också en svängtapp 20 för att tillhandahålla en vridningsaxel för leden tillsammans med ledplattan 10.

I ñg. 3 visas ledplattan till höger, medan gångjärnsänden 15 hos kopplings- 10 15 20 25 30 35 512 505 3 stången 14 visas till vänster. Ledplattan 10 tillhandahåller en övre axel 11 och en nedre axel 12 tillsammans med respektive stödelement 1 och 2. Axlama är åtskilda med ca 50 mm. Avståndet är inte speciellt kritiskt. Inuti ledplattan är änddelen 15 av kopplingsstången fast med nitar 13 eller liknande. Änddelen 15 utgör en stopp- del som styr rörelsen hos stödelementen 1 och 2. Stoppdelen har en övre stoppyta 17 och en nedre stoppyta 18, vilka samverkar med motsvarande stoppytor 21 (ñg. 2) på stödelementen. Förutom stoppen som sålunda tillhandahålles kan de övre och nedre stödelementen 1,2 röra sig fritt och oberoende av varandra.

Ortosen medger full utsträckning till ca l70° och en böjning av benet till full sammandragning vid ca 15°. Det inses av fackmän på området att vinklar för full utsträckning som är större eller mindre än l70° lätt kan åstadkommas genom att anpassa stoppytoma 17, 18, 21. Dessutom, vid full sammandragning, hindrar ofta musklema hos patientens ben ytterligare sammandragning. Den enda önskade funktionen av ortosen är att förhindra hyperextension och den andra ytterligheten för benets böjrörelse är inte av speciellt intresse utan ortosen bör endast följa knä- ledens naturliga rörelse så nära som möjligt, så att patienten inte upplever några obehag eller motstånd förutom vid extensionsstoppet.

För en korrekt funktion av leddelen är ledplattoma 10 sammankopplade av en kopplingsstång 14 som håller de två ledplattoma (varav endast en visas i fig. 1) parallellt. Kopplingsstången består av två gångjärnsdelar 15, såsom beskrivs ovan, och en stabiliserande stång 16 vid knävecket. Knävecksstången består av en platt del som är vinklad i förhållande till en lodlinje. Detta är till för att öka den stabili- serande verkan och hållfastheten hos stången. Det blir också mera bekvämt när patienten böjer sitt ben kring kopplingsstången såtillvida att inga kanter hos kopp- lingsstången pressas in i benet.

Det är fördelaktigt att kopplingsstången 14 har en variabel bredd, så att orto- sen passar olika breda ben. En justerbar variabel bredd på ca 10-14,5 cm kan passa majoriteten av den vuxna populationen. I fig. 4 innefattar kopplingsstången 14 två delar som glider utmed varandra men andra arrangemang är uppenbara för en fackman på området. Kopplingsstången 14 är fastgjord med kopplingsskmvar. Det lämpligaste sättet för denna kopplingsstång är att använda två skruvar för att fixera bredden och stabiliteten hos den mediala och laterala leden.

Såsom nämnts tidigare, har ortosen tre dorsala remmar 7, 8, 9. Dessa rem- mar behöver inte avlägsnas för att ta på och ta av ortosen. De dorsala remmarna är justerbara för lämplig omkrets med hjälp av kardborrkopplingar (t.ex. VELCRO®- band. Å andra sidan är de ventrala remmama 3, 4, 5, 6 försedda med kardborr- kopplingar eller liknande för att lätt öppnas och avlägsnas och sättas tillbaka igen. I den illustrerade utlöringsformen av ortosen tillhandahålles fyra ventrala remmar men faktiskt behövs endast tre remmar och den ventrala remmen 4 över knäet be- få I ll il 10 15 20 25 30 35 512 505 4 hövs strängt taget inte för att fastgöra ortosen men ger patienten en behaglig käns- la.

Slitsarna 19 för de ventrala och dorsala remmarna är med fördel anordnade på olika höjder, varvid den övre ventrala remmen 3 och den nedre ventrala remmen 6 är vid högsta respektive lägsta positioner. Slitsama 19 är också förskjutna från en vertikal mittlinje hos ortosen. Detta arrangemang medför att krafterna som an- bringas av remmarna och verkar vid slitsama 19 alstrar moment som verkar på stö- delementen. Dessa moment hjälper till att hålla ortosen vid benet på ett sätt som inte vore möjligt om slitsama 19 vore anordnade på samma höjd. I ett avslappnat läge bildar den bortre delen av remmen 8 och remmen 5 en ring kring den minsta Omkretsen av benet, nämligen över Gastrocnemius. Således hindras ortosen från att glida nedför patientens ben och ortosens vikt vilar huvudsakligen på den stora vadmuskeln (M. Gastrocnemius).

Såsom afitytts ovan är alla stödelementen tillverkade av likadana plattor som har samma stansade hål. Således hålls antalet komponenter som skall tillverkas så lågt som möjligt. Stödelementen tillverkas företrädesvis av 2 mm aluminiumplåt som tillhandahåller den erfordrade hållfastheten och låg vikt. Stödelementen kan böjas manuellt eller med ett verktyg för att anpassa ortosen efter patientens ben, varvid de övre stödelementen 1 vanligtvis böjs utåt för att ge plats för det relativt tjockare låret och de nedre elementen 2 böjs inåt eller formas efter benets dimen- sion vid behov.

Alla gångjärnen hos ortosen kan tillverkas av 2 mm aluminiumplåt. Emel- lertid är det föredraget att kopplingsstången 14 och ledplattorna 10 är tillverkade av rostfritt stål på grund av dess större hållfasthet.

Således uppvisar föreliggande hyperextensionsknäortos flera fördelar jäm- fört med den tidigare teknikens ortoser. Den tvåaxliga leddelen medger en fri ledrörelse från l70° till l5° medan den naturliga rörelsen hos patientens knäled följs så nära som möjligt. Remmama som ingår underlättar handhavandet. Ortosen har en tunn konstruktion och är lätt (ca 300 g). Ortosen vandrar (glider) inte på grund av den korrekta placeringen av remmarna. Kopplingsstången i knävecket håller de viktiga delarna parallella. Även om uppfinningen har beskrivits mycket detalj erat inses det av fackmän på området att ortosen kan undergå olika modifikationer och ändringar utan att gå ur ramen för uppfinningen som är definierad av åtföljande patentkrav.

Claims (9)

10 15 20 25 512 505 5 PATENTKRAV

1. Knäortos innefattande en övre del (1) att fästas vid en patients lår och en nedre del (2) att fästas vid patientens underben, en leddel (10) som förbinder de övre och nedre delarna, och remanordningar (3-9) för att fastgöra ortosen, varvid leddelen har två axlar (1 l, 12) och förhindrar hyperextension, kännetecknad av att leddelen är rörlig fritt och oberoende kring de två axlarna (11, 12), vilket medger en fri rörelse hos patientens ben och att leddelen innefattar två gångjärn (10) som är sammankopplade av en kopplingsstång (14) placerad i eller nära knävecksgro- pen, varvid kopplingsstången ( 14) håller de tvâ gångjärnen parallella.

2. Knäortos enligt krav 1, kännetecknad av att de två axlarna (11, 12) är åtskilda med ett avstånd på ca 50 mm.

3. Knäortos enligt krav 2, kännetecknar! av att kopplingsstången ( 14) har en variabel bredd.

4. Knäortos enligt något av föregående krav, kännetecknad av att de övre och nedre delama innefattar stödelement (1, 2) som har ventrala och dorsala slitsar (19) för remanordningama (3-9), varvid nämnda ventrala och dorsala slitsar är pla- cerade vid olika höjder.

5. Knäortos enligt krav 4, kännetecknad av att de ventrala och dorsala slit- sama ( 19) är förskjutna från en mittlinje hos ortosen.

6. Knäortos enligt krav 4 eller 5, kännetecknad av att stödelementen (1, 2) ursprungligen har samma form för de övre och nedre delarna.

7. Knäortos enligt krav 4, 5 eller 6, kännetecknad av att stödelementen ( 1, 2) kan formas för att anpassas till formen hos patientens ben.

8. Knäortos enligt något av föregående krav, kännetecknad av att de övre och nedre delama (1, 2) och leddelen ( 10) är tillverkade av aluminium.

9. Knäortos enligt något av föregående krav, kännetecknad av att kopp- lingsstången (14) och ledplattoma (10) är tillverkad av stål.