SE506132C2 - Förfarande för skavning av hudar och skinn - Google Patents

Description

506 132 2 24 timmar med en lösning, som innehåller' ett. eller' flera proteolytiska enzymer med utpräglad elastolytisk aktivitet vid temperaturer inom intervallet 5-30°C, företrädesvis 10- 15°c, varvid förfarandet pä sedvanligt sätt följs av på i och för sig känd mekanisk skavning. Som dylika proteolytiska enzymer {E.C.3.4] industriellt bruk använda systemen [se Kirk-Othmer, Encyclopedia of Chemical Technology 3:e uppl., vol. 9, 199-202, J. Wiley 1980; Ullmanns Encyclo- pedia of Chemical Technology, 5:e uppl., vol. A9, sid. 395- 397, vcn 1937: L. Biotechnøl. lg, 213 (1970)], varvid de egentliga elastaserna klassificeras under E.C.3.4.2l.36. och inom pH-intervallet 5-10, företrädesvis 6,5-7,5, ifrägakommer de för Keay et al . Bioeng .

Som speciellt lämpliga har alkaliska proteaser [E.C.3.4.2l] visat sig vara, eventuellt i blandning. Dessa alkaliska proteaser utmärks dessutom speciellt av att de gentemot elastin uppvisar en utpräglad proteolytisk aktivitet. Elastin utgör en viktig komponent av underhudsbindväven. Vid de för användning enligt uppfinningen avsedda alkaliska proteaserna rör det sig om proteaser, vars aktivitetsmaximum (i förhål- lande till testsubstrat såsom hemoglobin eller kasein) ligger inom det alkaliska området, speciellt över pH 8,0, i synner- het iÉom pil-intervallet 9,5-12,5. Bestämningen av den elasto- lytiska aktiviteten sker enligt H. Bakala et al. Biochimie _6_|_J_ (1987) 1205-1207.

De för användning enligt uppfinningen avsedda alkaliska proteaserna har vanligen en molekylvikt inom intervallet 25 000-35 000; emellertid kan proteaser med avvikande mole- kylvikt ge tillfredsställande resultat. De flesta alkaliska proteaserna är stabila inom pH-intervallet 5-10 vid måttliga temperaturer, varvid gränsen kan sättas vid ca 55-60°C.

Lämpliga är alkaliska proteaser av såväl mikrobiologiskt som Speciellt föredragna är alkaliska bakterie- speciellt de som utvinnes från annat ursprung. proteaser [E.C.3.4.2l.14], Bacillus-arten Nämnas kan de proteaser som härstammar från BNsDoc|D; 10 15 20 25 30 35 BNSDOCID: B.firmus,_ B.subtilis, Llicheniformis, B.pumilis, terium. B.cercus, B.amylosacchariticus och Bdzhermo _ ticus. Speciellt skall nämnas de så kallade subtil” (Subtilisin Novo, Subtilisin Carlsberg), se L. Keay ovan, Ullmanns Encyklopâdie der technischen Chemj. 4:e uppl., band 10, sid. 517-522, Verlag Chemie, 1975).;w ek- ni ska subtilisinpreparaten uppvisar vanligen aktiv ter mellan 1 och 6 ANSON-enheten Vidare neutrala och - svampproteaser [E.C.3.4.21.15] , speciellt de som utvim 1 Aspergillus- och Streptomyces-arter. pelvis de alkaliska proteaser som utvinnes från As oryzae, Adïlavus, A.sojae, A.niger, l-Lsaitoi, vidare de som utvinns från Penicillium-arter såsom ~ i fulvuln eller från Streptomyces griseus, S.fradiae ock; u tus, vidare de som utvinnes från Seratia marscescenal Ü varioti, Rhizopus chinensis och Mucor pusíllus. “Ir Enligt uppfinningen används de alkaliska proteaserq i der av 1 000 till 100 000 Ióhlein-Volhard-enheter, g desvis 5 ooo till so ooo Lönlein-volnara-ezmet-.er - och skinn. Doseringen av proteaserna ligger - i alltefter behandlingens varaktighet vid 0,05-0,5 företrädesvis vid 0,1-0,15%, räknat på hudarnas och" råvikt, varvid doseringen baserar sig på. en akti enzymet av ca 4 000 LVE (se nedan). enligt den så kallade Löhlein-Volhard-metoden ( Vo lhard'sche Methode zur Bestimmung der proteo 1955) och anges respektive bestâmmes i “LVE" ,_ hard-enheter) . Med en LVE-enhet avses därvid den v 1,725 mg kasein. _) proteaser, som hârleder sig från Anson-metoden (Hel.

J. Gen. Physiol. gg, 79 (1939), gäller: enheternafl' ~ 10 15 20 25 30 35 506 132 4 som “proteinas-enheter (hemoglobin) = den enzymängd som katalyserar frisättningen av triklorättik- Unb. En Uflb motsvarar syralösliga brottstycken av hemoglobin motsvarande 1 mol tyrosin per minut vid 37°C (uppmätt vid 280 nm). 1 mUHb = l0'3UHb. (Se R.J. Beynon, J.S. Bond, Proteolytic Enzymes IRL Press).

Att beakta âr bl.a. det förhållandet att behandlingstempera- turen vid förfarandet enligt uppfinningen ej får vara alltför hög. I praktiken har en temperatur mellan 5 och 30°C visat sig vara lämplig, företrädesvis mellan 10 och 15°C. Dessa temperaturer kan uppnås så mycket lättare eftersom de färska hudarna vid beredningen redan föreligger kylda till ca 5°C.

Det kan sammanhänga med att verkan av enzymet riktar sig kraftigare på underhudsbindväven och mindre pá hudsubstansen.

Vidare är vid lägre arbetstemperaturer risken för skada på huden genom bakterier och andra mikroorganismer mindre. Detta oaktat rekommenderas vid längre behandlingstider samtidig användning av en sådan baktericid som annars kommer till ditiokarba- användning, exempelvis kvartära ammoniumsalter, mater, tiocyanater, butadienderivat, isotiazolinonderivat, etc. I många fall är det fördelaktigt att tillsätta vâtmedel, eftersom sådana påskyndar processen. De används i mängder av 0,01 Éikt-% till 11 vikt-%, företrädesvis 0,05-0,3 vikt-%, räknat på râvikten. Framförallt kan man använda produkter på grundval av etoxylerade fettalkoholer, n-paraffinsulfonater eller n-alkylbensensulfonater.

I allmänhet uppgår de för enzymatisk behandling av hudarna respektive skinnen använda vattenbaden till 100-200%, räknat på râvikten.

Den utomordentliga verkan av de alkaliska proteaserna, spe- ciellt subtilisinproteaserna, vid förfarandet enligt uppfin- ningen är så mycket mera överraskande eftersom de ju utveck- lar sin egentliga verkan inom det alkaliska pH-intervallet, speciellt det kraftigt alkaliska pH-intervallet. Ehuru det rör sig om alkaliska proteaser uppnår man inom det neutrala snsoocuö: 10 15 20 25 30 BNSDOCID; ___,_soe1a2c2 1_> omrâdet till det svagt sura området en mycket god up. varigenom Anvân (desintegration) av underhudsbindvâven, niska avlâgsnandet kraftigt underlättas. äga rum. De därigenom bildade tvålarna skulle en känslig störning på det vidare förloppet av hudarna, t.ex. genom skumbildning, vid tillgodogö ' limköttet, varför en stegrad halt av fria fettsyror vara ogynnsam. Alkalitet skulle dessutom leda till svâllning av narven med det resultatet att denna s känsligare, exempelvis vid de mekaniska belastning skavningsprocessen . k Behandlingen enligt uppfinningen möjliggör att i avstå från en ytterligare blötlâggning. De enligt ningen behandlade hudarna och skinnen kan således p . betas i kalkhuset, även exempelvis tillföras (se E. Pfleiderer & R. Rehm & G. Reed, 'ä løgy, V01. fih, 729-42 VCH 1988). g: in- Reiner i H.J.

Genomförande av förfarandet/allmän beskrivning Vid síakt fârskavdragen nötkreaturshud tillvaratas för korttidskonservering till ca 2-5°C.

De kylda nötkreaturshudarna bearbetas som följer: Garvningsfat: (procentangivelser hänför sig till 150% vatten, en inloppstemperatur av 25-30°C en processtemperatur av 15-20°C; 0,33: proteolytiskt enzympreparat av Bacillus lis- mutanter, aktivitet 4000 Iöhlein-Volhard-enhqfir; 0,12; icke-joniskt vätmeael (cn-fettalkonol 7-8 etylenoxidenheter ) pH o 506 132 6 omröring 30 minuter; vila 10 minuter; omröring 30 minuter: total behandlingstid 120 minuter; 5 badet får stå; skavning av huden i skavningsmaskin.

Underhudsbindväven Ikan felfritt avlägsnas, varför man kan avstå från den oftast nödvändiga efterskavningen efter kalk- ningen.

BNSDOCID:

Claims (5)

10 15 BNSDOCID:

1. Förfarande för skavning av hudar och skinn vid ' framställning genom avlägsnande av underhudsbindväven, tecknat därav, att man pà den färska huden under en ti" av 2-24 timmar låter en lösning verka, som innehàliw " eller flera proteolytiska enzymer [E.C.3.4] med u_ lad elastolytisk aktivitet, vid temperaturer inom interval; i 5- 30°C och inom pH-intervallet 5-10 och eventuellt mfiiififl akt

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat därav, använder alkaliska proteaser [E.C.3.4.21].

3. Förfarande enligt kraven 1 och 2, kânnetecknat att man använder proteaserna i mängder av från 1 00"" 30 000 Löhlein-Volhard-enheter per kg hud. _BV, "111

4. Förfarande enligt krav 2, kânnetecknat därav, man använder subtilisin-proteaser. v'

5. Förfarande enligt kraven 1-4, kännetecknat man använder vâtmedel . ß.-