SE504256C2 - Anordning avsedd att användas i narkosutrustningar för att identifiera narkosmedel - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 504 256 2 flera narkosmedel blandas, nämligen om det vid påfyllning av narkosmedel i den aktiva narkosmedelförgasaren sker en samman- blandning av olika narkosmedel.

För att minimera risken för fel vid givandet av narkos vore det en fördel om narkossystemet automatiskt kunde identifiera nar- kosmedlet som ges till patienten. Om ett fel inträffar kan nar- kosutrustningen vara så utformad, att ett fel uppstått. att den larmar personalen om Som nämnts ovan tillförs de olika kända narkosmedlen i olika koncentrationer till patienten. Om fel koncentration ställs in för ett visst narkosmedel, kan patienten utsättas för onödiga risker med såväl överdosering som underdosering av narkos- medlet. Detta gäller även då ett felaktigt narkosmedel till- förs. Även dessa risker skulle reduceras avsevärt om narkosmedlet identifierades innan det tillfördes till patienten.

Inom narkosområdet är det känt att identifiera narkosmedel med På grund av att flera av narkosmedlen har absorptionsspektra som optiska metoder, närmare bestämt absorptionsspektrometri. liknar' varandra, krävs dock att absorptionen. mäts vid flera olika våglängder för att säkert kunna identifiera ett specifikt narkosmedel. Detta medför att en omfattande mätutrustning blir nödvändig för att kunna identifiera narkosmedlet. Den optiska mätningen utförs i allmänhet på gasblandningen som ges till patienten, d v s narkosmedlet föreligger i gasform.

Ett annat känt sätt att identifiera narkosmedel i gasform base- rar sig på att två olika mätmetoder för att bestämma koncentra- tionen av narkosmedlet används och kombineras för att även identifiera narkosmedlet. Det kan exempelvis vara en optisk metod där mätning av absorption görs vid en specifik våglängd för narkosmedlet och en mätning med en svängande kristall, som är försedd med ett olje- eller fettskikt som absorberar och 10 15 20 25 30 35 504 256 3 resorberar narkosgas. Beroende av molekylvikten och koncentra- tionen av narkosgasen, så förändras svängningsfrekvensen olika mycket för kristallen. Med en kombination av dessa två mät- metoder erhålls en unik signal för varje känt narkosmedel. Det kan påpekas att mätning med kristallfrekvensförändringar i sig är otillräcklig för att kunna identifiera narkosmedlen eftersom frekvensförändringen är relativt lika för de olika narkosmedlen vid de koncentrationer de normalt förekomer. En sådan anord- ning är beskriven i US-A-5,272,907.

Ett syfte med uppfinningen är att frambringa en anordning för att på ett enkelt och säkert sätt identifiera narkosmedel i narkosutrustningar.

Detta syfte uppnås i enlighet med uppfinningen genom att anord- ningen innefattar minst en behållare som är uppfyllbar med narkosmedlet i vätskeform och en mätenhet för att bestämma minst en parameter relaterad till minst en fysikalisk egenskap, företrädesvis någon eller några av de fysikaliska egenskaperna ljudhastighet, viskositet, ytspänning, värmekapacitet och löslighet, vätskan i behållaren och därigenom identifiera narkosmedlet. densitet, värmekonduktivitet, för narkosmedel- En fördel med anordningen enligt uppfinningen, är att bestäm- ningen av narkosmedlet görs medan narkosmedlet fortfarande befinner sig i vätskeform. Därvid föreligger ingen risk för att en blandning av ett samtidigt i patienten skall utsättas för fel narkosmedel, fel koncentrationen mäts Det är även en fördel att eller koncentration. av narkosmedel att narkosmedel (förutsatt den gas- blandning som förs till patienten). utföra bestämningen eller identifieringen genom att bestämma en fysikalisk egenskap för narkosmedelvätskan. Med fysikalisk egenskap avses i detta sammanhang en egenskap som är kopplad till själva vätskan, såsom densitet, viskositet, värmekonduk- tivitet, mm. En kombination av mätning av två fysikaliska egen- skaper ger en säkrare identifiering i de fall två narkosmedel har mycket närliggande egenskaper. Ett sätt att öka säkerheten 10 15 20 25 30 504 256 4 vid identifieringen av narkosmedel utgående från en fysikalisk eller mäta temperaturen egenskap, är att samtidigt kontrollera, av narkosmedelvätskan, eftersom flera av de angivna fysikaliska egenskaperna är temperaturberoende.

En fördelaktig utformning av anordningen erhålls i enlighet med uppfinningen att ett sensitivt organ för att bestämma en parameter relaterad till genom mätenheten omfattar densitet- densiteten av narkosmedlet i vätskeform vid en känd temperatur.

De olika narkosmedlen har olika densiteter, se tabell 1 nedan, och genom att bestäma en parameter, som är direkt relaterad till densiteten, kan narkosmedlet identifieras. Det finns här- vid flera olika möjligheter att bestämma en sådan parameter.

Eftersom identifieringen av narkosmedlet sker då det befinner sig i flytande form, kan tillförseln av felaktigt narkosmedel stoppas innan. det ens förgasats. Alternativt kan koncentra- tionen vid förgasning automatiskt omregleras, så att patienten inte utsätts för en för högt eller för lågt inställd koncentra- tionsnivá. Lämpligen kan narkosutrustningen vara så utrustad att läkaren på lämpligt sätt väljer önskat narkosmedel och att anordningen automatiskt kontrollerar om rätt narkosmedel härvid som är aktiverad under föreligger i narkosmedelförgasaren operationen.

Narkosmedel Densitet [kg/m3] Halotan 1 868 Enfluran 1 523 Isofluran 1 502 Sevofluran 1 520 Desfluran 1 465 Tabell 1: Densitet för narkosmedel i vätskeform vid 20°C.

En första möjlighet för att erhålla en parameter uppnås i enlighet med uppfinningen genom att det densitetsensitiva orga- 10 15 20 25 30 35 504 256 5 net omfattar en flytkropp som är nedsänkt i narkosmedelvätska, varvid flytkroppen ett specifikt djup under vätskeytan, vilket djup är beroende av narkosmedelvätskans den- sjunker till sitet vid den kända temperaturen.

Eftersom flytkroppen sjunker till olika specifika djup, bero- ende av narkosmedelvätskans densitet, kan narkosmedelvätskan snabbt och enkelt identifieras visuellt av personal. Parametern är alltså i detta fall det specifika djupet. Då temperaturen är väl känd är den skillnad som föreligger i densitet mellan de olika narkosmedlen tillräcklig för att det specifika djupet skall variera i så stor utsträckning att en visuell identi- fiering enkelt kan göras. Som framgår av tabell 1 ovan är det enfluran och sevofluran som ligger närmast varandra. Skillnaden är 3 kg/m3, vilket är detsama som 3 mg/ml. Denna skillnad är tillräckligt stor för att flytkroppens specifika djup skall variera i storleksordningen 1 cm. Flytkroppens läge kan också företrädesvis en automatiskt med en lämplig sensor, mätas optisk sensor.

Det är i anslutning till detta en fördel om flytkroppen är ut- formad så att den lägger sig med en bestämd sida uppåt i nar- kosmedelvätskan och att en mätsticka är anordnad på den bestäm- da sidan för att indikera identiteten på narkosmedlet vid vätskeytan. Mätstickans täthet väljs med fördel till en täthet som motsvarar narkosmedlens. Som redan noterats varierar det specifika djupet relativt mycket även för de narkosmedel som ligger närmast varandra i densitet. För att förhindra att mät- stickan blir alltför läng då den skall anpassas till samtliga narkosmedel, är det en fördel om flytkroppen består av minst två flytkroppsdelar, anordnade pá ett förutbestämt avstånd från varandra på mätstickan. Den ena flytkroppen kommer då att mot- svara en 'viss längd. av' mätstickan, son1 därigenonl kan. göras väsentligen kortare.

En andra möjlighet att erhålla en parameter uppnås i enlighet med uppfinningen genom att det densitetsensitiva organet om- 10 15 20 25 30 35 504 256 6 fattar ett förutbestämt antal flytelement, placerade i behållaren; densiteten för ett första narkosmedel, ett första flytelements densitet är avpassad till ett andra flytelements densitet är avpassad till ett andra narkosmedels densitet o s v, så att olika antal flytelement flyter respektive sjunker beroende av vilket narkosmedel som uppfyller behållaren.

Denna utformning baseras huvudsakligen på samma princip som den Istället för att mäta densiteten och identifmra iStällEt till Cl Lfn: föregående. narkosmedlet, anpassas flytelementen narkosmedeldensiteter och identifieringen sker utifrån dezta Med användande av flera flytelement, utformade att beroende . narkosmedel antingen flyta eller sjunka, så kan identifier;::-: göras enklare. Med denna utformning underlättas även en a-~ matisering av identifieringen.

Det är härvid en fördel om behållaren omfattar ett cyl1no:.;-° hålrum för varje flytelement; hålrumen är utformade så -" flytelementenq då. hálrummen är fyllda. med. narkosmedelvaf;-J kan befinna sig i en övre del av hålrumet eller en uncrfi :- av hålrumet, att ett genomskinligt fönster är anordna: ;A 1: dera sidan om behållaren vid den övre delen respektrw undre delen av hálrummen, så att ljus kan passera genor 2' ren och hålrumen då inget flytelement befinner sig m;t' fönstren, att en ljuskälla är anordnad vid varje fonsf-r behållarens ena sida för att sända ljus genom respektzvw 9' ter, att en ljusdetektor är anordnad vid varje fonszfr behållarens andra sida för att avkänna om ljus passerar z~~ ~ fönstren och behållaren samt att en identifieringsenn«t m ansluten till ljuskällorna och ljusdetektorerna, varvid zaent. fieringsenheten identifierar en narkosmedelvätska som uppfy;;e: hålrumen utgående från vilka fönster som är blockerade av e:: flytelement.

Eftersom olika flytelement flyter respektive sjunker för olika erhålls från ljusdetektorerna för varje narkosmedel. Detta medför alltså att narkosmedelvätskor, en unik signalkombination _ _ 0 BAD ObNÄNAL J i 10 15 20 25 30 35 504 256 7 anordningen automatiskt kan fastställa vilket narkosmedel som föreligger i narkosutrustningen och narkosutrustningen kan här- igenom också utformas att automatiskt stoppa förgasningen av ett narkosmedel och/eller slå larm om ett felaktigt narkosmedel eller en för det avkända narkosmedlet felaktig koncentration har angivits av narkosläkaren.

En tredje möjlighet att erhålla en parameter uppnås i enlighet med uppfinningen genom att behållaren är uppfyllbar med en för- utbestämd volym av narkosmedelvätska, och att det densitet- sensitiva organet omfattar ett tyngdavkännande element anslutet till behållaren för att avkänna en relativ eller absolut tyngd av behållaren då den är fylld med narkosmedelvätska, samt en bestämningsenhet som identifierar narkosmedlet utgående från den avkända tyngden.

Massan, eller tyngden av en bestämd volym av narkosmedelvätskan motsvarar densiteten av densama och kan därför användas som parameter för att direkt identifiera narkosmedlet. vilken volym narkosmedelvätska som skall vägas, kan det tyngd- avkännande elementet utformas på lite olika sätt. Vid vägning skall det tyngdavkännande elementet ha en Beroende av av exempelvis 1 ml, känslighet som är mindre än 3 mg.

Oavsett vilken parameter anordningen utformas att avkänna, så är det en fördel om en termostat är anordnad för att reglera narkosmedelvätskans temperatur, så att den hålls konstant vid en förutbestämd temperatur. En separat termometer och algo- ritmer för att räkna. omm densiteten för narkosmedelvätskorna till uppmätt temperatur undviks därigenom.

Vissa narkosmedelförgasare är ibland avsedda för ett specifikt narkosmedel, exempelvis halotan. Anordningen kan i ett sådant fall specifikt anpassas för att identifiera just detta narkos- medel. Det kan i nämligen i vissa fall vara tillräckligt att endast kontrollera om rätt narkosmedel föreligger. Om det är fel narkosmedel i narkosmedelförgasaren, så räcker den informa- 10 15 20 25 30 35 504 256 8 tionen för läkaren. Det är då ointressant att identifiera det felaktiga narkosmedlet.

Om en blandning av tvä narkosmedelvätskor av misstag sker i en narkosmedelförgasare, ändras densiteten till ett avvikande värde. Felet upptäcks härigenon1 med anordningen enligt upp- finningen, även om det felaktiga narkosmedlet inte kan identi- fieras.

I anslutningen till figurerna skall nägra utföringsexempel av anordningen beskrivas mer detaljerat, varvid figur 1 visar en narkosutrustning, figur 2 visar ett första utföringsexempel av anordningen enligt uppfinningen, figur 3 visar ett andra utföringsexempel av anordningen och figur 4 visar ett tredje utföringsexempel av anordningen.

I figur 1 visas en narkosutrustning 2, till vilken en första narkosmedelförgasare 4, en andra narkosmedelförgasare 6 och en tredje narkosmedelförgasare 8 är* anslutna. för' att selektivt And- ningskretsen 10 förser sedan en patient 12 med en andningsgas kunna tillföra ett narkosmedel till en andningskrets 10. innehållande narkosgas.

Andningsgasen tas in till narkosutrustningen 2 via en gas- blandare 14. Till gasblandaren 14 kan gas ledas via en första en andra gasanslutning 18 och en tredje gas- lust- gasanslutning 16, anslutning 20. De tillförda gaserna kan utgöras av luft, Om endast syrgas och lustgas skall tillföras 2, kan eller användas för att tillföra syrgas gas och syrgas. narkosutrustningen den tredje gasanslutningen 20 antingen stängas av, även den. Tillförsel av syrgas via två separata gasanslutningar 18, de inkommande gaserna i valbara proportioner till en andnings- gas med ett förutbestämt tryck, varefter ett förutbestämt flöde 20 ökar säkerheten för patienten. I gasblandaren 14 blandas av den blandade andningsgasen leds genom en första gasledning 22 mot narkosmedelförgasarna 4, 6, 8. 10 15 20 25 30 35 504 256 Vid den första narkosmedelförgasaren 4 är en första spärrventil 24A anordnad. Den första spärrventilen 24A, soul normalt är stängd, hindrar gas från den första gasledningen 22 att ledas igenom den första narkosmedelförgasaren 4. Dä en första inställningsratt 24B pà den första narkosmedelförgasaren 4 aktiveras av en operatör, öppnas den första spärrventilen 24A och narkosmedelvätskan i den första narkosmedelförgasaren 4 förgasas för att uppnå den inställda koncentrationen av narkos- medlet i andningsgasen. Pâ motsvarande sätt är en andra spärr- ventil 26A anordnad vid den andra narkosmedelförgasaren 6 och en tredje spärrventil 28A anordnad vid den tredje narkosmedel- förgasaren 8. Den andra spärrventilen 26A öppnas då en andra inställningsratt 26B aktiveras och den tredje spärrventilen 28A öppnas då en tredje inställningsratt 28B vid den tredje narkos- 26A, medelförgasaren 8 aktiveras. De tre spärrventilerna 24A, 28A är reglerade sà att endast en i taget kan vara aktiverad.

En fjärde spärrventil 30 är anordnad vid den första gas- ledningen 22 för att kunna släppa fram ett gasflöde som inte passerat igenom någon av narkosmedelförgasarna 4, 6, 8. om den första Narkosutrustningen 2 är utformad så att, spärr- ventilen 24A, den andra spärrventilen 26A och den tredje spärr- ventilen 28A är stängda, öppnas automatiskt den fjärde spärr- ventilen 30. Detta garanterar att patienten i alla lägen förses med andningsgas.

Andningsgasen från gasblandaren 14 leds sedan, med eller utan narkosgas, genom en andra gasledning 32 till en gasreservoar 34. I gasreservoaren 34 blandas andningsgasen ytterligare, att det förgasade narkosmedlet skall blandas så väl som möjligt med andningsgasen innan den leds vidare till andningskretsen 10. för Andningskretsen 10 utgörs i detta fall av en recirkulerande andningskrets i vilken patienten 12 àterandas en större eller 10 15 20 25 30 35 504 256 10 mindre del av' den gas som finns i andningskretsen 10. Den färdigblandade andningsgas som finns i gasreservoaren 34 kan härvid lämpligen betecknas som färskgas för andningskretsen 10.

Färskgasen tillförs andningskretsen 10 för att kompensera de gasförluster eller gasutsläpp som ändock sker från andnings- kretsen 10, exempelvis genom upptag av syrgas och narkosgas i patienten 12 och läckage i hela kretssystemet (andningskretsen 10 och patienten 12).

Tillförseln av färskgas till andningskretsen 10 regleras i en färskgasregulator 36. Färskgasen leds till en inspirations- ledning 38 i. andningskretsen 10 och förs till patienten 12 genom en första backventil 40. Frán patienten leds utandad gas genom en andra backventil 42 och en exspirationsledning 44. I andningskretsen 10 är även en koldioxidabsorbator 46 anordnad.

I figuren har tvà möjliga drivsystem för andningsgasen i and- ningskretsen 10 angivits. Den första utgörs av en manuellt pá- verkbar andningsblàsa 48 som via en ventil 50 kan sättas i för- bindelse med andningskretsen 10. Dá andningsbläsan 48 är an- sluten till andningskretsen 10 kan en läkare manuellt påverka och ut- andningsblàsan 48 för att styra patientens 12 in- andningar. Alternativt kan en maskinell påverkan av gasen i andningskretsen 10 ske genom en andningsstyrande enhet 52, bestående av en bälg i en behállare, ningskretsen 10 via en ventil 54. Regleringen av den andnings- som kan anslutas till and- styrande enheten 52 sker från en drivenhet 56, som med tryck- luft från en fjärde gasanslutning 58 kan tillföra en drivgas till den andningsstyrande enheten 52 och avleda drivgasen från densama. Överskottsgas i andningskretsen 10 avleds via en övertrycksventil 60.

Narkosutrustningen 2 styrs och övervakas av en styranordning 62. blandaren 14, drivenheten 56, spärrven- tilerna 24A, 26A, 28A, 6, 8.

Styranordningen 62 mottar även de av personalen inställda funk- Styranordningen 62 reglerar således funktionen hos gas- färskgasregulatorn 36, 30 och narkosmedelförgasarna 4, 10 15 20 25 30 35 504 256 ll sáson\ andningsfrekvens, m m. Andra funktioner och uppgifter tionerna, önskad tidalvolym, samman- sättning av andningsgasen, som styranordningen 56 utför komer att framgå nedan.

För att identifiera de narkosmedel som är anslutna till narkos- utrustningen 2 innehàller respektive narkosmedelförgasare 4, 6, 66, 68 för att identifiera narkosmedlet i respektive narkosmedelförgasare 4, 6, 8. narkosmedel som härvid föreligger i respektive narkosmedelför- 8 en anordning 64, Uppgifter om vilket gasare 4, 6, 8 överförs till styranordningen 62.

Nedan 66 och 66, betecknade 64, Flera utformningar av anordningen 64, 68 är möjliga. kommer tre utföringsexempel beskrivas, 68.

I figur 2A och 2B framgår ett första utföringsexempel av anord- I narkosmedelförgasaren 4 finns behållare 70 för en narkosmedelvätska 72. I narkosmedelvätskan 72 är en flytkropp 74 nedsänkt. Flytkroppen 74 är utformad att flyta på olika djup Flytkroppen 74 be- ningen 64. beroende av narkosmedelvätskans 72 densitet. står härvid av en första flytkroppsdel 76, en andra flytkropps- del 78 samt en mätsticka 80. Den andra flytkroppsdelen 78 med- för att mätstickan 80 blir kortare. På mätstickan 80 har olika markeringar 82A - 82E angivits. Dessa markeringar 82A - 82E motsvarar var och en ett specifikt narkosmedel och den marke- ring 82A - 82E som ligger vid vätskeytan, anger identiteten av narkosmedelvätskan 72 som flytkroppen 74 är nedsänkt i.

Narkosmedelvätskan 72 regleras till sin temperatur via en tem- peraturregulator 84, men kan alternativt innehålla en termo- meter som mäter temperaturen. Om, av misstag, ett annat narkos- medel fylls på i narkosmedelförgasaren så kommer flytkroppen att avvika från sitt specifika läge och, beroende på bland- från markeringarna ningsgraden, mer eller mindre förskjutas 82A - 82E. 10 15 20 25 30 35 504 256 12 I figur 2A visas flytkroppens 74 läge för en narkosmedelvätska 72 och i figur 2B visas flytkroppens 74 läge för en annan nar- kosmedelvätska 86.

Det första utföringsexemplet av anordningen 64 baseras på visuell identifiering utifrån av personal. I princip kan även en optisk avläsare eller liknande anordnas i anordningen 64 för att avläsa narkosmedlets identitet på mätstickan 78.

I figur 3 visas ett andra utföringsexempel av anordningen 66.

Anordningen 66 omfattar en behállare som utgörs av ett flertal hàlrum 88A, 88B av hálrumet 88B är ett första fönster 90A och ett andra föns- (endast två syns i figuren). I den övre delen ter 9OB anordnade mittemot varandra. (I hálrummet 88A syns endast ett fönster 90C.) tredje fönster 92A och ett fjärde fönster 92B anordnade mitt- I nederdelen av hálrummet 88B är ett emot varandra. (I hálrumet 88A syns endast ett fönster 92C.) Hàlrumen 88A, 88B är uppfyllbara med narkosmedelvätska och i varje hàlrum 88A, 88B är ett flytelement 94A, 94A, 94B densitet är antingen flyter eller sjunker, 94B anordnat. att de beroende av narkosmedlets den- Flytelementens så avpassad, sitet vid en specifik temperatur. Flytelementet 94A kan således vara utformat att flyta i en narkosmedelvätska, (Ett sådant specifikt flytelement är härvid placerat i. varje hàlrum j. anordningen 66.) samtidigt som flytelementet 94B sjunker' i densama.

Anordningen 66 kan uppfyllas med narkosmedelvätska från en icke visad behållare i narkosmedelförgasaren 6. Tillflödet sker via en tilloppsslang 96, som är förbunden med samtliga hàlrum 88A, 88B. Narkosmedelvätskan. i hàlrummen 88A, 88B kan tömas ut genom en utloppsslang 98, som är förbunden med samtliga hàlrum 88A, 88B. Anordningen 66 kan i princip även utgöra själva behållaren i. narkosmedelförgasaren 6. I det senare fallet är tilloppsslangen 96 en pàfyllnadsslang för narkosmedelförgasaren 6 och via utloppsslangen 98 leds narkosmedelvätska till förgas- ning. 10 15 20 25 30 35 504 256 13 Vid det första fönstret 90A är en första ljuskälla 100A anord- nad för att sända ljus genom det första fönstret 90A mot det andra fönstret 9OB. Vid den tredje fönstret 92A är en andra ljuskälla 100B anordnad för att sända ljus genom det tredje fönstret 92A mot det fjärde fönstret 92B. Vid övriga hálrum är också ljuskällor 1OOC-100J anordnade. Ljuskällorna l00A-l00J styrs från en styrenhet 102.

Pà motsvarande sätt är en första ljusdetektor 104A anordnad vid det andra fönstret 90B för att avkänna ljus utsänt fràn den första ljuskällan 100A och en andra ljusdetektor 104B anordnad vid det fjärde fönstret 94B för att avkänna ljus utsänt frán den andra ljuskällan 1OOB. rum.) Dä ljus detekteras av ljusdetektorerna 104A, de en signal till styrenheten 102. Styrenheten 102 identifierar sedan narkosmedelvätskan utgående från signalerna fràn ljus- detektorerna 100A, 1OOB.

(Detsamma gäller för samtliga hål- 104B avger Funktionen av anordningen 66 beskrivs enklast genom att först betrakta hálrummet 88B. som uppfyller hálrummet 888 komer alltså flytelementet 94B att flyta och därigenom spärra ljuset fràn den första ljuskällan Beroende av vilken narkosmedelvätska 100A eller sjunka och därigenom spärra ljuset fràn den andra ljuskällan 1OOB. Styrenheten 102 erhåller alltså antingen en signal fràn den första ljusdetektorn 104A eller en signal från den andra ljusdetektorn 104B. Flytelementet 93A i hàlrummet 88A är avpassat till en annan densitet och kan exempelvis sjunka, medan flytelementet 94B flyter (indikerat med streckad flyt- kropp). Från ljusdetektorerna vid hàlrummet 88A kan alltså en annan signalkombination erhållas. Genom att flera hålrum place- rats parallellt med varandra i anordningen 66, kommer en unik sekvens av signaler att genereras för varje narkosmedelvätska.

Denna kan då entydigt bestämmas.

På motsvarande sätt som vid föregående utföringsexempel, kommer en blandning av narkosmedel att medföra att densiteten föränd- 10 15 20 25 30 35 504 256 14 En ny signalkombinationq utan. motsvarighet i de kända, ras. genereras då från ljusdetektorerna. Även cxn de två blandade narkosmedelvätskorna i ett sådant läge inte kan identifieras entydigt, kan åtminstone fastställas att två narkosmedelvätskor har blandats. Vetskapen om att två narkosmedel har blandats, är tillräcklig för att kunna undvika att patienten utsätts för en blandning av de två narkosmedelvätskorna.

Eftersom liknande effekt kan uppstå om narkosmedelvätskans temperatur förändras (t ex vid påfyllning med narkosmedelvätska av en annan temperatur) är det lämpligt att aktivt reglera narkosmedelvätskans temperatur i anordningen 66.

Alternativt kan en termometer placeras i anordningen för att mäta temperaturen och fler hålrum 88 anordnas med flytkroppar 94 som har en densitet som är avpassad för olika temperaturer av en och sama narkosmedelvätska (t ex vid 18°C och 22°C).

En ytterligare kontroll kan införas i anordningen 66 genom att inkludera ett flytelement som skall sjunka och ett som skall flyta oavsett vilken narkosmedelvätska som uppfyller hálrummen 88. med en densitet som är lägre än den lägsta densiteten för en Härigenom kan man åtminstone säkerställa att ingen vätska narkosmedelvätska eller högre densitet än den högsta densiteten för en narkosmedelvätska befinner sig i anordningen 66 (t ex en flytkropp med densiteten 1 400 kg/m3 och en flytkropp med densiteten 1 900 kg/m3).

I figur 4 anges ett tredje utföringsexempel av anordningen 68.

I narkosmedelförgasaren 6 förvaras narkosmedelvätska 110 i ett kärl 108. föras till anordningen 68 för identifiering.

Från detta kärl 108 kan narkosmedelvätskan 110 över- Anordningen 68 innefattar en behållare 112, till vilken en förutbestämd volym av narkosmedelvätskan 110 kan överföras via en slang 114 och en ventil 116. Ventilen 116 styrs via en styr- enhet 118. Behållaren 112 är anordnad vid en tyngdavkännande 10 15 20 25 30 35 504 256 15 enhet 120, exempelvis en våg. Vågen avkänner tyngden, massan av den förutbestämda volymen av narkosmedelvätskan 110 i behållaren 112 och överför mätresultatet till styrenheten 118 eller via en signallinje 122.

Med utgångspunkt från den avkända tyngden, eller massan, av den förutbestämda volymen narkosmedelvätska, kan densiteten för densamma bestämmas och därigenom kan narkosmedelvätskan identi- fieras. Naturligtvis kan styrenheten 118 utformas sä att iden- tifieringen sker direkt, utan omräkning till densitet.

En temperaturregulator 124 reglerar temperaturen av narkos- medelvätskan i behållaren 112. eller bestämma tyngden av narkosmedel- Det är inte ens nödvändigt att Andra sätt att väga, vätskan kan också användas. fastställa den absoluta massan, eller tyngden. Det är tillräck- ligt att bestäma den relativa avvikelsen. I ett sådant fall kan även jämförande mätning göras med en förutbestämd volym av förutbestämd Piezo- kan ocksà användas för att vid en temperatur. eller liknande, exempelvis vatten elektriska element, indirekt avkänna skillnader i massa.

Det är även möjligt att kombinera densitetsbestämningen med en annan fysikalisk egenskap, såsom värmekonduktivitet, värme- kapacitet eller värmekapacitivitet. Identifieringen, i synner- het av de narkosmedel som har minst densitetsskillnad, under- lättas härvid. Värmekonduktiviteten kan bestämas genom att isolera en vätskemängd i exempelvis ett värmeisolerat rör, tillföra en exakt värmemängd vid den ena änden av röret och mäta den tid som åtgår innan en förutbestämd temperaturökning avkänns vid den ändra änden av röret. Värmekapaciteten och värmekapacitiviteten kan bestämmas med hög noggrannhet i en kalorimeter.

För att ytterligare öka möjligheterna till en säker identi- fiering, kan bestämningen av den fysiologiska egenskapen för 10 15 504 256 16 narkosmedelvätskan kombineras med en känd koncentrationsmätning (såsom optisk absorption eller kristallfrekvensmätning) eller en bestämning av tillstàndsförändringar (övergångar mellan olika aggregationstillstànd).

I utföringsexemplet enligt figur 1 ingick anordningen 64, 66, 68 i en narkosutrustning 2 med tre narkosmedelförgasare 4, 6, 8 och ett återandningssystenx 10 för' patienten 12. Anordningen enligt uppfinningen kan dock med fördel användas vid alla typer av narkosutrustningar, oavsett hur många narkosmedelförgasare, eller vilket andningssystem för patienten som föreligger. 9 patentkrav 4 figurer

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 504 256 17 Patentkrav (64, 66, 68) avsedd att användas i narkosutrust- för att identifiera minst ett i narkosutrustningen narkosmedel, att (64, 66, 68) (70: 88A-B; 112) som är uppfyllbar med narkosmedlet i vätskeform och (74; 94; 120) minst en parameter relaterad till densiteten vid en känd :wm- (72; 110) i behållaren (7C; »EA- B; 112) och därigenom identifiera narkosmedlet.

1. l. Anordning ningar (2) (2) anordningen ingående k ä n n e t e c k n a d a v innefattar minst en behållare för att bestämma ett densitetsensitivt organ peratur för narkosmedelvätskan

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v det densitetsensitiva organet omfattar en flytkropp (74 s:~ är nedsänkt i narkosmedelvätskan (72) i behållaren (70), va:v;d flytkroppen (74) sjunker till ett specifikt djup under v3-«»»- ytan, vilket djup är beroende av narkosmedelvätskans 7; :»n sitet vid den kända temperaturen.

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d a » .-- flytkroppen (74) är utformad så att den lägger s;a ~-: -- bestämd sida uppåt i narkosmedelvätskan (72) och att f- ~. sticka (80) är anordnad pá den bestämda sidan för att .~: ---1 identiteten pà narkosmedlet vid vätskeytan.

4. Anordning enligt krav 2 eller 3, k ä n n e t e c rr 1 (74) anordnade på ett förutbestämt avstånd från va:Jn::a a v att flytkroppen består av minst tvà flytkx:;;>:-.1: (76, 78), på mätstickan (80).

5. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att det densitetsensitiva organet omfattar ett förutbestämt antal flytelement (94A-B), placerade i behållaren (88A-B); ett första flytelements (94A) densitet är avpassad till densiteten för ett (949) avpassad till ett andra narkosmedels densitet, första narkosmedel, ett andra flytelements densitet är o s v, så att A» å) BAO ÛRÜN, i., f . ”z-*ßwl L-A' l0 15 20 25 30 35 504 256 18 olika antal flytelement (94A-B) flyter respektive sjunker beroende av vilket narkosmedel som uppfyller behållaren.

6. Anordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d a v att behållaren omfattar ett cylindriskt hålrum (88A-B) för varje flytelement (94A-B); hàlrummen (88A-B) är utformade så att flytelementen (94A-B), då hàlrummen (88A-B) är fyllda med kan befinna sig i en övre del av hålrummet (ssA-B). 92A-C) är anordnat på vardera sidan om narkosmedelvätska, (8aA-B) skinligt fönster (90A-C, behållaren vid den övre delen respektive den undre delen av (88A-B), och hàlrummen eller en undre del av hålrummet att ett genom- så att ljus kan passera genom fönstren (90A- (8aA-B) (94A-B) befinner sig mitt för fönstren (90A-C, 92A-C), att en ljuskälla (l00A-J) är anordnad vid varje fönster (90B, 92B) på behålla- rens ena sida för att sända ljus genom respektive fönster (90B, 92B), (104A-B) är anordnad vid varje föns- ter hàlrummen C, 92A-C) då inget flytelement att en ljusdetektor (90A, 92A) på behållarens andra sida för att avkänna om ljus passerar genom fönstren (90A-C, 92A-C) (102) är ansluten till ljuskällorna (l04A-B), identifierar en narkosmedelvätska som uppfyller (90A-C, 92A-C) och behållaren samt att en identifieringsenhet (l00A-J) enheten och ljusdetektorerna (102) (88A-B) som är blockerade av ett flytelement varvid identifierings- hàlrummen utgående från vilka fönster (94A-B).

7. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d att behållaren (112) narkosmedelvätska a v är uppfyllbar med en förutbestämd volym av (110) omfattar ett tyngdavkännande element hållaren (112) av behållaren då den är fylld med narkosmedelvätska (110), (118) medelvätskan utgående från den avkända tyngden. och att det densitetsensitiva organet (120) anslutet till be- för att avkänna en relativ eller absolut tyngd (112) samt en bestämningsenhet som identifierar narkos-

8. Anordning enligt något av* ovanstående krav, k ä n n e - t e c k n a d a v en termostat (84, 124) för att reglera 504 256 19 narkosmedelvätskans (72; 110) temperatur, så att den hálls kon- stant vid en förutbestämd temperatur.