SE469117C - Barkningsverktyg för barkningsmaskiner av hålrotortyp - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 469 'V7 2 ningen då måste stanna maskinen och för hand rensa denna från fastsittande barkremsor. Problemet är speciellt märk- bart under savningstiden eller vid barkning av trädslag med långfibrig bark. Det skulle i och för sig gå att undanröja problemet genom att anordna barkningsverktyget på rotorns baksida, det vill säga den sida som är vänd från de inkommande stockarna. En dylik konstruktion medför dock nackdelar då avståndet mellan de för längdmatning er- forderliga matningsrullar som är placerade före rotorn och barkningsverktyget blir för långt, innebärande att risken för brytningar och dåligt barkningsresultat till följd av krokiga stockar väsentligt ökar.

Genom US 2 9ll 020 är känt ett barkningsverktyg vilket har utformats i ett försök att åstadkomma avledning av bark från rotorn. Verktygets arm har av denna anledning försetts med en påtagligt stor bågformad vinge vilken är utsträckt från själva armen, såväl i riktning framåt mot matningsriktningen som utåt bort från rotorns rotations- axel. Förutsättningarna för att detta kända barkningsverk- tyg skall lyckas styra barken på det sätt som är avsett får dock ej anses vara goda enär det bakom bearbetnings- eggen ej finns något medel som fångar upp barken och styr denna i den önskade riktningen. Såsom framgår av tvärsek- tionen i fig 8 i nämnda US patentskrift övergår vingens barkstyrande insida, under en vinkel som är större än l80°, i ett plant parti som sträcker sig väsentligen parallellt med rotationsaxeln och risken är uppenbar att barken följer denna plana insida av verktyget ett stycke för att därefter styras in i rotorn.

Kort redogörelse för uppfinningstanken Föreliggande uppfinning syftar till att komma till rätta med ovanstående problem och skapa ett barkningsverk- tyg vilket möjliggör att barken avleds från maskinen i området framför rotorn utan risk för igensättning av den- samma. Detta och andra syften ernås med det för uppfin- ningen närmast kännetecknande, därigenom att armen åtmins- tone i området av sin fria ände uppvisar dels ett mot mat- 10 15 20 25 30 35 469117 3 ningsriktningen riktat och i anslutning till uppklätt- ringskanten utformat första parti med åtminstone viss axiell utsträckning i förhållande till rotationsaxeln, dels ett från det första partiet utsträckt andra parti vilket har påtaglig utsträckning radiellt inåt mot rota- från det första partiet och vilket är lokalise- nedströms i matningsriktningen än detta, varvid tionsaxeln rat längre det första ligen från partiet sträcker sig i armens längdled väsent- den ände av bearbetningsorganet som är belägen längst mot armens framsida medan det andra partiet sträcker sig i armens längdled väsentligen från den ände av bearbetningsorganet som är belägen längst mot armens baksida, innebärande att de båda partierna, i samband med barkning, samverkar i syfte att styra barken väsentligen vinkelrätt utåt från rotationsaxeln.

Ytterligare belysning_av teknikens ståndpunkt Ett barkningsverktyg av ingressvis nämnt slag är tidigare känt genom exempelvis SE 430 391. Eftersom bark- ningsverktygens barkande eggkanter i ett utgångsläge är, till följd av fjäderkraften, sammanförda nära intill varandra i ett område omedelbart invid förlängningen av rotorns-rotationsaxel erfordras att varje barkningsverktyg är försett med en så kallad uppklättringskant. Detta är nödvändigt för att verktyget skall kunna svänga undan och klättra upp och placera den barkande eggkanten på en an- kommande stocks mantelyta då stockänden stöter mot bark- ningsverktygen. Uppklättringskanten har tidigare alltid varit placerad på barkningsverktygets inre, närmast stocken belägna kant, såsom visas vid 5 i fig l i nämnda SE 430 391. Eftersom uppklättringskanten även måste vara placerad på den del av barkningsverktyget som är vänd mot matningsriktningen, det vill säga som först träffas av en ankommande stock, har uppklättringskanten bidragit till att styra barken in mot rotorn och förhindrat att barken lämnar maskinen i området framför rotorn. I fig 9 i samma patentskrift visas ett annat utförande av ett barknings- verktyg där svängarmen, i syfte att reducera vikten och 10 15 20 25 30 35 469117 4 göra konstruktionen styvare, har givits ett väsentligen U-format tvärsnitt med två flänsar. Flänsarna har vänts i riktning mot stockarnas matningsriktning för att den fläns som är belägen närmast stockens mantelyta skall kunna tjänstgöra såsom en uppklättringskant. På liknande sätt som tidigare beskrivits kommer denna uppklättringskant att vara ett hinder för barken att lämna maskinen i omrâdet framför rotorn.

Kort beskrivning av ritningarna På ritningarna visas i FIG 1 en perspektivvy av ett barkningsverktyg enligt uppfinningen, FIG 2 en sidovy av barkningsverktyget sedd i en riktning parallellt med stockarnas matningsriktning, FIG 3 en sidovy av barkningsverktyget vinkelrätt mot stockarnas matningsriktning, FIG 4 en sidovy av barkningsverktyget i en vinkel vinkelrätt mot den i fig 3 visade vyn, FIG 5 tvärsnitt genom barkningsverktyget i de i fig 2 markerade lägena, och FIG 6 en sidovy av barkningsverktyget under barkning av en trädstock.

Detaljerad beskrivning av ett föredraget utförande av uppfinningen På ritningarna visas ett allmänt med 1 betecknat barkningsverktyg enligt uppfinningen. Barkningsverktyget är i det föredragna utförandet sammansatt av en svängarm 2 och ett bearbetningsorgan 3 i form av ett lösgörbart skär- stål. Skärstàlet fästs på svängarmen medelst en bult 4 och det har en främre såsom bearbetningsegg tjänande kant 5 vilken sträcker sig väsentligen parallellt med en för trädstockarna avsedd matningsriktning. Barkningsverktygets bakre ände 6 är medelst bultar 7 fäst på en hållardel 10 vilken i sin tur är vridstyvt förbunden med en verktygs- axel ll. I en hålrotormaskin, som föreliggande uppfinning hänför sig till, ingår ett flertal, företrädesvis fem, barkningsverktyg vilka via verktygsaxlarna ll är svängbart 10 15 20 25 30 35 469117 5 förbundna med en ej i figurerna visad roterbar rotor.

Rotorn är utförd med ett centriskt hålrum genom vilket trädstockar längdmatas vid barkning av desamma, varvid den geometriska axeln kring vilken rotorn roterar är parallell med stockarnas matningsriktning. Även verktygsaxlarna ll är parallella med matningsriktningen och barkningsverk- tyget kan sålunda svänga väsentligen vinkelrätt mot och från stockarnas mantelytor. Verktygsaxlarna är fjäder- belastade och strävar att föra barkningsverktygens bear- betningseggar 5 i riktning mot rotorns rotationsaxel.

För förståelse av det uppfinningsenliga barknings- verktygets närmare uppbyggnad hänvisas nu till fig 2 och fig 5. Såsom framgår innefattar svängarmen ett första parti 8, ett andra parti eller liv 12 samt en inre fläns 13 och en yttre fläns_l4. Med inre avses i detta samman- hang närmast in emot rotorns rotationsaxel och med yttre på motsvarande sätt längst utåt från rotorns rotations- axel. De inre och yttre flänsarna 13, 14 är lokaliserade på en baksida 30, dvs den sida av svängarmen som är vänd i stockarnas matningsriktning. På en motsatt framsida 31 av svängarmen, det vill säga den sida som först träffas av en ankommande stock, är på det första partiet 8 anordnad en uppklättringskant 15. Denña-uppklättringskant har till uppgift att, då en stock stöter emot barkningsverktyget, gripa in i stockens ändyta varefter, genom att barknings- verktyget roterar i förhållande till stocken, barknings- verktyget kommer att lyftas upp på stockens mantelyta.

Såsom framgår av fig 5 är en inre kant 17 hos det andra partiet 12 städse belägen närmare rotorns rotationsaxel än vad uppklättringskanten 15 är. Därigenom avgränsas en barkstyrande rännformig yta 16 mellan den inre kanten 17 och uppklättringskanten 15.

Nu hänvisas till fig 2, 3 och 4 där den närmare upp- byggnaden av bearbetningsorganet 3 framgår. Där kan ses att den inre kanten 17 har en fortsättningskant 17' på den inre sidan av bearbetningsorganet 3, vilken sträcker sig nästan fram till bearbetningseggen 5 och närmare bestämt 469117 10 15 20 25 30 35 6 den ände 18 av bearbetningseggen som är vänd i stockarnas matningsriktning. Kanten 17' är bildad på en kilformad vulst 19 som är utformad på bearbetningsorganet. Vidare framgår av figurerna att uppklättringskanten 15 sträcker sig från och i nivå med den mot stockarnas matningsrikt- ning belägna änden 20 av bearbetningseggen. Den mot mat- ningsriktningen vända kanten 15' av bearbetningsorganet utgör en fortsättning av uppklättringskanten. Uppklätt- ringskanten 15 sträcker sig bakåt från bearbetningseggen 5 under successivt ökande avstånd från den inre kanten 17 och uppvisar svagt böjd form till en punkt 21 där upp- klättringskanten böjer av till i nivå med den yttre flän- sen 14.

I fig 6 visas med en pil 22 rotationsriktningen hos rotorn och barkningsverktyget. Med 23 betecknas en träd- stock vilkens mantelyta är täckt med bark 24. Vid rotering av barkningsverktyget kommer barken att skalas av i långa remsor 25 vilka på grund av vulsten 19 och den barkstyran- de ytan 16 kommer att förpassas väsentligen vinkelrätt utåt i förhållande till rotorns rotationsaxel. Till följd av centrifugalkraften kommer barkremsorna att slungas ut från maskinen ungefär vid punkten 21. Sålunda unviks att barken styrs in i rotorn. Såsom bäst framgår av fig 3 är svängarmen 2 något böjd utåt mot matningsriktningen i en punkt 26 och något böjd inåt i matningsriktningen i jämn- höjd med punkten 21. Detta har gjorts med tanke på att underlätta barkavgången från verktyget enär den främre änden av detta med den barkande eggen kommer att rotera i ett plan som i sin helhet ligger framför verktygsaxelns längdutsträckning. Därigenom kommer barken att slungas ut från maskinen utan att riskera att träffa hàllardelen 10 eller verktygets bakre ände 6.

Av fig 5 framgår att framsidan 31 av det andra par- tiet 12 är snedställd i förhållande till vertikalplanet.

Det skulle även vara möjligt att göra framsidan 31 helt vertikal, det vill säga i ett plan vinkelrätt mot mat- ningsriktningen, men praktiska försök har visat att det är 10 15 20 25 30 35 469 'H7 7 fördelaktigt att utforma svängarmen enligt det häri visade föredragna utförandet. Den barkstyrande ytan i snittet I-I, som visar ett snitt taget omedelbart bakom skärstálet 3, har en vinkel av cirka 45° mot vertikalplanet. Den barkstyrande ytan vrids sedan successivt och uppgår i snittet V-V, det vill säga i punkten 21 där barken normalt slungas ut från verktyget, till cirka 23° mot vertikal- planet. Eftersom barkremsorna vid avskalning normalt har en vinkel av 90° mot vertikalplanet kommer en dylik ut- formning av den barkstyrande ytan att åstadkomma en successiv vridning av barken. Företrädesvis kan framsidan 31 ha en vinkel som ligger mellan 20-50” till vertikalplanet. Uppklättringskanten 15 utgör även den en del av den barkstyrande ytan i det att den motverkar barkavgàng i närheten av den barkande bearbetningseggen och i den mån barken skulle slungas ut i området före punkten 21 tvingas den av uppklättringskanten att för- flyttas ett stycke utåt i riktning mot matningsriktningen.

I fig 5 visas en fläns 28 som utgör en fortsättning pà uppklättringskanten 15. Dock har flänsen 28 varken en upp- i förhållande klättrande eller barkstyrande funktion enär den är lokali- serad mellan punkten 21 och den bakre änden 6 av sväng- armen. Flänsen 28 har sålunda endast till uppgift att för- stärka svängarmen. Den barkstyrande ytan bör i praktiken ha en längd som uppgår till minst en tredjedel av sväng- armens hela längd.

Av fig 4 framgår att den barkstyrande ytan 16 sträcker sig från ett läge nära intill bearbetningseggens längst bort i matningsriktningen belägna ände och därefter ett stycke bakåt mot stockarnas matningsriktning till en punkt 29 där den barkstyrande ytan böjer av i riktning av svängarmens längdutsträckning. Detta utförande har flera fördelar. Sålunda kan längden av bearbetningseggen 5 göras förhållandevis lång samtidigt som svängarmen, i viktbespa- rande syfte, kan smalna av ett stycke bakom bearbetnings- eggen. Vidare kommer barken att brytas i riktning mot matningsriktningen direkt efter avskalning och detta 469117 10 15 20 25 30 35 8 åstadkommer sönderbrytninga av barkremsorna i kortare stycken vilket är speciellt fördelaktigt vid barkning av stockar med làngfibrig bark. Slutligen ges barken en hastighetskomponent som är riktad mot matningsriktningen och detta underlättar barkavgàngen från verktyget.

Det ovan beskrivna och pà ritningarna visade ut- förandet av barkningsverktyget enligt föreliggande upp- finning kan modifieras pá mángahanda sätt inom ramen för efterföljande patentkrav. Sålunda är det ej nödvändigt att barkningsverktyget har ett lösgörbart bearbetningsorgan utan eggkanten kan vara utformad på själva svängarmen. Även infästningen på verktygsaxeln kan utföras på många olika sätt.

-HI

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 35 Vy 469 117 Barkningsverktyg för barkningsmaskiner av det slag som inbegri- per en kring en geometrisk rotationsaxel roterbar, ringformig rotor som bär ett flertal dylika barkningsverktyg, innefattande en svängarm (2), vilken vid en fri främre ände uppvisar ett bearbetningsorgan (3) med en egg (5) som är väsentligen paral- lell med sagda rotationsaxel och vilken vid en motsatt bakre ände (6) är fastgörbar på en rotorn medföljande och i förhål- lande till denna vridbar verktygsaxel (11), varvid bearbet- ningsorganet är med sin egg, genom vridning av vertygsaxeln, fjädrande anläggbart mot en obarkad trädstocks (23) mantelyta, och varvid armen uppvisar en mot matningsriktningen för de till maskinen ankommande stockarna vänd framsida (31) med en upp- klättringskant (15), och en denna motsatt baksida (30), i området av sin k ä n n e t e c k n a t därav, att armen (2) fria ände uppvisar dels ett mot matningsriktningen riktat och i 'anslutning till uppklättringskanten (15) utformat första parti (8) med viss axiell utsträckning i förhållande till rotations- axeln, dels ett frän det första partiet utsträckt andra parti (12), vilket har viss utsträckning radiellt inåt mot rotations- axeln från det första partiet och vilket är lokaliserat längre nedströms i matningsriktningen än detta, varvid det första par- tiet sträcker sig i armens längdled väsentligen från den ände av bearbetningsorganet (3) som är belägen längst mot armens framsida (31), medan det andra partiet sträcker sig i armens längdled väsentligen från den ände av bearbetningsorganet som är beläget längst mot armens baksida (30), och varvid de båda partierna, i samband med barkning, samverkar i syfte att styra barken väsentligen vinkelrätt utåt från rotationsaxeln, närmare bestämt genom att desamma bildar en barkstyrande rännformig yta (16) som sträcker sig bakåt från bearbetningsorganet (3) ett stycke motsvarande minst en tredjedel av svängarmens (2) hela längd, och är vriden med i riktning från bearbetningsorganet successivt ökande snedställningsvinkel.