SE468972B - Tandkraem innehaallande kalciumfosfat som polermedel och hydroxietylcellulosa som gelningsmedel - Google Patents

Description

$> \Q l0 15 25 30 35 »NJ I\3 Försök att övervinna problemen med klumpbildning utan att andra problem, såsom dålig "formfasthet“, uppstår genom att blanda olika typer av natriumkarboximetyl- cellulosa eller blanda natriumkarboximetylcellulosa med andra gelningsmedel, såsom syntetisk oorganisk kiselsyrad lera (t ex material tillgängliga under varu- märkena "Laponite" och "Veegum“), förtjockningsmedel såsom kiselsyraförtjockningsmedel tillgängliga från Huber under varumärket "Zeosyl“, t ex Zeosyl 200, och från Rhone-Poulenc såsom Tixosil och som Tixosil 33J, eller tillgängliga från Wacker under beteckningen "HDK N20", och material i flytande fas, såsom poly- etylenglykol 600, har ej varit tillfredsställande.

Hydroxietylcellulosa har föreslagits som ett alternativt gelningsmedel till natriumkarboximetylcellulosa och i själva verket har grader av hydroxietylcellulosa, såsom Natrosol M, använts i kommersiellt tillgängliga tand- krämer, och grader har beskrivits exempelvis i de ameri- kanska patentskrifterna 3 862 307 (Natrosol G), 3 070 510 (viskositet 75-l25 cP Brookfield; 20°C; 2 % i vatten) och 4 022 881 (Natrosol 250 H, ett material med hög viskosi- tet). Dessa grader av hydroxietylcellulosa kan, även om de i allmänhet är tillfredsställande, ha tendens att orsaka att tandkrämer undergår en avsevärd reologi genom att det bildas en synlig "svans" under påfyllningen av behållaren och vid utklämningen på en tandborste. Exempelvis beskri- ves “trådighet“ i den amerikanska patentskriften 4 022 881 hos tandkrämer innehållande en förtjockande blandning av 30 % hydroxietylcellulosa och 70 % natriumkarboximetyl- cellulosa. En icke trådig tandkräm innehållande kalcium- karbonat som slipmedel och med en förtjockande blandning av l0 % hydroxietylcellulosa och 90 % natriumkarboxime- tylcellulosa beskrives även. 10 15 20 25 30 35 I enlighet med föreliggande uppfinning âstadkommes en blandning av gelningsmedel med ringa benägenhet till klumpbildning vid åldring och med andra önskvärda reo- logiska egenskaper, såsom bra "formfasthet“, ingen "svans"-bildning hos en utklämd sträng av tandkräm samt god glans hos strängen. Vidare kan tandkrämen lätt fram- ställas med denna blandning utan någon väsentlig modifie- ring av det förfarande som tillämpas när natriumkarboxi- metylcellulosa är det enda gelningsmedlet. Det gelnings- medel med vilket natriumkarboximetylcellulosa företrädes- vis blandas i ett speciellt viktförhållande är hydroxi- etylcellulosa. Ej heller detta material, även om det i allmänhet är bra, har varit helt tillfredsställande i reologiskt avseende när det använts ensamt eller i bland- ning med andra förtjocknings- eller gelningsmedel än natriumkarboximetylcellulosa. Tandkrämer innehållande sådana typer av hydroxietylcellulosa som Natrosol 250 M, dikalciumfosfat och en förening som avger fluor uppvisar. i själva verket en “svansbildning“ och/eller ringa "form- fasthet" när typer såsom Natrosol 250 M är det enda gel- ningsmedlet eller finns närvarande tillsammans med natrium- karboximetylcellulosa i ett viktförhållande av natrium- karboximetylcellulosa till hydroxietylcellulosa (Natrosol 250 M och liknande) lägre än ca 2:3, t ex ca l:l0 och 3:7.

I den ovannämnda amerikanska patentskriften 4 022 881, avseende tidigare teknik, beskrives en tandkräm vilken som förtjockningsmedel innehåller 5-30 % högviskös hydroxi- etylcellulosa (t ex Natrosol 250 H) och 70-95 % natrium- karboximetylcellulosa för att stabilisera natriumkarboxi- metylcellulosan mot nedbrytning. Dessa relativa mängder (t ex l0:l och 7:3) är emellertid ej tillfredsställande, eftersom de ej förhindrar ytskrovlighet, vilket dock är fallet med föreliggande uppfinning. 10 15 20 25 30 35 '-41 BJ En fördel med föreliggande uppfinning är att den till- handahåller ett gelningsmedelsystem för en tandkräm, vilken förblir jämn vid dynamisk åldring och har andra generellt önskvärda reologiska egenskaper.

En speciell fördel med föreliggande uppfinning är att svansbildningen hos tandkrämen undvikes och att form- fastheten förbättras även när hydroxietylcellulosa är den övervägande beståndsdelen i gelningssystemet. Dessa fördelar kan framträda speciellt tydligt när tandkrämen fylles i eller utpressas ur en genom tryckskillnad funge- rande eller mekaniskt manövrerad behållare eller en tand- krämstub, speciellt när polermedlet är hydratiserad alumi- niumoxid.

De stora fördelarna kan erhållas med en hydroxietyl- cellulosa som har hög viskositet, utan att närvaro av natriumkarboximetylcellulosa är nödvändig En ytterligare fördel med föreliggande uppfinning är att den tillhandahåller tandkrämer innehållande en fluorkälla, exempelvis en binär fluorkälla av natriummonofluorofosfat och natriumfluorid, samt ett polermedel innefattande kal- ciumfosfat.

De reologiska fördelarna med föreliggande uppfinning framgår tydligt när tandkrämen innehåller en förening som avger minst ca l00 ppm fluor, typiskt ca 100-10 000 ppm och exempelvis ca 750-2000 ppm. Föreningar som avger fluorid är natriumfluorid, tenn(II)-fluorid, kaliumfluo- rid, kaliumtenn(II)fluorid, natriumhexafluorostannat, tenn(II)klorofluorid och natriummonofluorofosfat. Mest typiskt enligt föreliggande uppfinning användes natrium- monofluorofosfat eller en blandning av natriummonofluoro- fosfat och natriumfluorid. De reologiska fördelarna fram- 10 15 20 25 30 35 träder även tydligt när ett kalciumfosfatpolermedel, i synnerhet dikalciumfosfat, finns närvarande i en mängd av minst ca 35 vikt-% av tandkrämen.

En sådan tandkräm innehåller typiskt ca 35-75 vikt-%, före- trädesvis ca 40-55 vikt-% av ett dentalt godtagbart vat- tenolösligt polermedel vilket huvudsakligen består av kalciumfosfat, såsom dikalciumfosfat i dihydratiserad eller vattenfri form eller en blandning därav i ett god- tyckligt förhållande, trikalciumfosfat och kalciumpyro- fosfat. Mest typiskt är att dikalciumfosfatet användes, i allmänhet i form av dihydratet. Dikalciumfosfat är ty- piskt det enda polermedlet, men om så önskas kan mindre mängder ( t ex upp tillca 5 vikt-% av tandkrämen och upp till ca l2 vikt-% av den totala mängden polermedel) av andra dentalt godtagbara vattenolösliga polermedel finnas närvarande, vilka ej väsentligt nedsätter förmågan hos kompositionen enligt uppfinningen att gynnsamt påverka munhygienen. Typiska polermedel är aluminiumoxid, kisel- syra, natriumaluminiumsilikat etc. En mindre mängd hydra- tiserad aluminiumoxid (t ex ca l %) minskar eller till och med eliminerar även tendensen hos vissa tandkrämer att separera eller "blöda" i tuben.

Tandkrämen innehåller typiskt natriummonofluorofosfat eller en blandning av natriummonofluorofosfat och natrium- fluorid i en mängd som avger ca 100-l0OOOppm fluor. t ex 750-2000 ppm, i synnerhet ca l400-2000 ppm, såsom Ca 1400-1670 ppm. Ett binärt fluoridsystem av natriummono- fluorofosfat och natriumfluorid användes med fördel, i vilket ca 30-40 % av fluoren (t ex ca 30-35 %, d v s ca 300-580 ppm) härrör från natriumfluorid.

Gelningsmedelsystemet är speciellt önskvärt som gelnings- komponent i tandkrämer innehållande den binära fluor- 4>= Ch CIO 10 15 20 25 30 35 \O \I! PO blandningen och dikalciumfosfatpolermedel som beskrives i British Patent Specifikation 20 68 727 A (ansökan 79/43642), och beskrivningen i denna patentansökan in- förlivas härmed genom hänvisning. I en typisk tandkräm ingår sålunda natriummonofluorofosfat i det binära syste- met typiskt i en mängd som avger ca 700-l090 ppm fluor i tandkrämen, i vilken den totala mängden fluor är ca 1000-1670 ppm med ca 30-35 vikt-% av den totala fluor- mängden härrörande från natriumfluorid (ca 300-580 ppm).

Detta motsvarar ca 0,5-1,2 vikt-% natriummonofluorofosfat och ca 0,05-0,ll vikt-% natriumfluorid. Företräâesvis innehåller tandkrämen ca 1000-1500 ppm, mer föredraget ca 950-1000 ppm fluor härrörande från natriummonofluoro- fosfat och ca 450-500 ppm härrörande från natriumfluorid.

Natriummonofluorofosfat, Na2P03F, som förekommer i handeln, kan variera avsevärt vad gäller renheten. Det kan insättas i någon lämplig renhet förutsatt att eventuella förore- ningar ej har en markant ofördelaktig inverkan på de önska- de egenskaperna. Generellt är renheten företrädesvis minst 80 %. För att uppnå bästa resultat skall den vara minst 85 % och företrädesvis minst 90 vikt-% natriummonofluoro- fosfat, varvid resterande i första hand är föroreningar eller biprodukter från framställningen, såsom natriumfluorid och vattenlösligt natriumfosfatsalt. Med andra ord, det an- vända natriummonofluorofosfatet skall ha en total fluorid- halt högre än l2 %, företrädesvis högre än 12,7 %, en halt ej högre än 1,5 % och företrädesvis ej högre än l,2 % av fri natriumfluorid; och en natriummonofluoro- fosfathalt av minst l2 %; företrädesvis minst l2,l %, allt räknat som fluorid.

Som nämnts ovan är natriumfluorid den andra separata fluorhaltiga komponenten i den binära blandningen, för- utom natriummonofluorofosfat. Ca 300-580 ppm fluor av- ges företrädesvis till tandkrämen av natriumfluorid. 10 15 20 25 30 35 Föreliggande uppfinning avser således en tandkräm innehållande ca 20-75 vikt-% av ett polermedel, av vilket minst hälften består av hydratiserad alumi- niumoxid, ca 20-80 vikt-%, räknat på tandkrämens vikt, av en vätskefas innehållande vatten, fuktig- hetsbevarande medel eller en blandning av sådana, samt ca 0,5-5 vikt-%, baserat pâ tandkrämens vikt, av ett gelningsmedel bestående av huvudsakligen hydroxietylcellulosa med en hög viskositet inom ett område vars medeltal uppgår till minst ca 24 000 cP, bestämd med en Brookfield viskosimeter vid 20°C i en vatten:glycerollösning (1:l,56) med en No 6 spindel vid 20 varv/min.

Gelningsmedlet är närvarande i tandkrämen i en mängd av ca 0,5-5 vikt-%, företrädesvis ca 0,8-2 % och mest föredraget ca 0,9-1,4 %. En typisk grad av hydroxi- etylcellulosa som är fördelaktig i denna utförings- form av uppfinningen är Tylose Hl0000P, som kan er- hållas från Farbwerke Hoechst, Frankfurt am Main, Tyskland.

I enlighet med vissa ytterligare syftemål avser före- liggande uppfinning en tandkräm innehållande en binär fluorkälla bestående av en blandning av natriummonofluoro- fosfat och natriumfluorid, varvid ca 30-40 vik:-% av fluoren härrör från natriumfluorid i en mängd som avger totalt ca 750-2000 ppm fluor i jonform, ca 35-75 vikt-% polermedel huvudsakligen bestående av kalciumfosfat, en dental vehikel som uppgår till ca 20-80 vikt-%, baserat på tandkrämens vikt, och utgör en vätskefas innehållande vatten, fuktighets- bevarande medel eller en blandning av sådana, samt ca 0,5-5 vikt-%, baserat på tandkrämens vikt, av ett gelningsmedel huvudsakligen bestående av hydroxietyl- .Ib CIN.

CO 10 15 20 25 30 35 vD ~,,_J Fx) cellulosa med hög viskositet inom ett område vars me- deltal uppgâr till minst ca 24 000 cP, bestämd med en Brookfield viskosimeter i en 2 % vatten:glycerollösning (1=1,ss) vid zo°c med en Ne 6 spindel vid zo varv/min.

Binära fluorkällor har beskrivits ovan. Gelningsmedlet finns vid denna utföringsform av uppfinningen närvarande i tandkrämen i en mängd av ca 0,5-5 vikt-%, företrädes- vis ca 0,8-2 % och mest föredraget ca 0,9-l,l %. Tylose H 10000? är en typisk grad av hydroxietylcellulosa som är fördelaktig i denna utföringsform av uppfinningen.

Tylose H l0000P och andra typer av hydroxietylcellulosa har enligt föreliggande uppfinning viskositeter inom ett omrâde vars medeltal uppgår till minst ca 24 000 cP, bestämt med en Brookfield viskosimeter vid 20°C, i en vatten:glycerollösning (l:l,S6) med en No 6 spindel vid 20 varv/min. De på detta sätt angivna värdena skiljer sig från olika bestämda värden som tidigare angivits i beskrivningen. Typer av hydroxietylcellulosa med hög viskositet som kan användas i dessa utföringsformer av föreliggande uppfinning framgår av följande tabell: Tabell Leverantör HEC-tvn Viskositet Hercules Natrosol 250HR och 17000-31000 250 H Natrosol ZSOHHR och 250 HH 37000-41000 Hoechst Tylose H l0000P 20000-30000 Typer av hydroxietylcellulosa, vilkas viskositet ej når ett genomsnitt av ca 24000 cP, såsom Hercules 250 M och MR (genomsnittlig viskositet 15500 cP) och Hoechst Tylose H 4000 P (viskositet av upp till 23000 cP), ger ej den önskade reologin när de insättes som enda gelningsmedel. 10 l5 20 25 30 35 Kalciumfosfat-tandkrämen innehåller typiskt ca 35-75 vikt-%, företrädesvis 40-55 % av ett dentalt godtagbart vattenolösligt polermedel, vilket huvudsakligen består av kalciumfosfat, såsom dikalciumfosfat i dihydratiserad eller vattenfri form eller som en blandning därav i något godtyckligt förhållande, trikalciumfosfat och kalciumpyro- fosfat. Oftast användes dikalciumfosfat, vanligen i form av dihydratet. Dikalciumfosfat är typiskt det enda poler- medlet, men om så önskas kan mindre mängder (t ex upp till ca 5 vikt-% av tandkrämen och upp till ca 12 vikt-% av den totala mängden polermedel) av andra dentalt godtagbara vattenolösliga polermedel finnas närvarande, vilka ej vä- sentligt nedsätter förmågan hos kompositionen enligt upp- finningen att gynnsamt påverka munhygienen. Typiska poler- medel är aluminiumoxid, kiselsyra, natriumaluminiumsilikat etc. En mindre mängd hydratiserad aluminiumoxid (t ex ca l %) minskar eller till och med eliminerar även tendensen hos vissa tandkrämer att separera eller "blöda" i tuben.

I tandkrämskompositionerna utgör den dentala vehikeln en vätskefas som är avvägd i förhållande till gelningsmedlen så att man får en utsprutbar, krämartad massa av önskad konsistens. Generellt skall vätskorna i tandkrämen utgöras av huvudsakligen vatten, glycerol, sorbitol, polyetylen- glykol 400, propylenglykol eller liknande, inklusive lämp- liga blandningar därav. Det är i allmänhet fördelaktigt att använda en blandning av både vatten och ett fuktighets- bevarande medel eller bindemedel, såsom glycerol eller sor- bitol; typiskt ca lO-30 vikt-% vatten och ca l5-50 vikt-% fuktighetsbevarande medel. Användningen av glycerol eller sorbitol föredrages. Den totala vätskehalten skall gene- rellt vara ca 20-80 vikt-% av kompositionen.

Något lämpligt ytaktivt eller rengörande material kan in- kluderas i tandkrämskompositionerna. Sådana kombinerbara material är önskvärda för att åstadkomma ytterligare ren- åh CD 10 15 20 25 30 35 xO sk: 10 görande, skummande eller antibakteriella egenskaper, be- roende på den speciella typen av ytaktivt material, och väljes i enlighet därmed. Tensiderna är vanligen vatten- lösliga föreningar och de kan ha en anjonaktiv, nonjonaktiv eller katjonaktiv struktur. Man föredrager i allmänhet att använda vattenlösliga, icke tvâlhaltiga eller syntetiska organiska tensider. Lämpliga rengörande material är kända och innefattar exempelvis de vattenlösliga salterna av högre fettsyramonoglyceridmonosulfat-tensider (t ex natrium-kokosnötfettsyramonoglyceridmonosulfat), högre alkylsulfat (t ex natriumlaurylsulfat), alkylarylsulfo- nat (t ex natriumdodecylbensensulfonat, högre fettsyra- estrar av l,2-dihydroxipropansulfonat) och liknande.

Andra ytaktiva ämnen är huvudsakligen mättade högre ali- fatiska acylamider av lägre alifatiska aminokarboxylsyra- föreningar, såsom sådana med 12-l6 kolatomer i acylgrup- pen. Aminosyradelen härrör vanligen från de lägre alifa- tiska mättade monoaminokarboxylsyrorna med ca 2-6 kolato- mer, i allmänhet monokarboxylsyraföreningarna. Lämpliga föreningar är fettsyraamider av glycin, sarkosin, alanin, 3-aminopropionsyra och valin med ca l2-16 kolatomer i acyl- gruppen. Användningen av N-lauroyl-, myristoyl- och palmi- toylsarkosidföreningarna föredrages emellertid för att upp- nå bästa möjliga resultat.

Amidföreningen kan insättas i form av den fria syran eller företrädesvis som det vattenlösliga saltet därav, såsom alkalimetall-, ammonium-, amin- och alkylolaminsalter.

Speciella exempel på dessa är natrium- och kalium-N- lauroyl-, -myristoyl- och -palmitoylsarkosiderna, ammonium- och etanolamin-N-lauroylglycid och -alanin. För enkelhetens skull avser här "aminokarboxylsyraförening", “sarkosid" och liknande sådana föreningarmed en fzikarboxylgrupp, eller de vattenlösliga karboxylatsalterna. 10 15 20 25 30 35 cb co \O §_ J FJ ll Dessa material användes i ren eller huvudsakligen ren form De skall vara så fria som det är praktiskt möjligt från t 'l ' ~ - . va eller liknande hogre fettsyramaterial, vilka har ten- dens att försämra föreningarnas verkan. Vanligtvis är mäng- den av det högre fettsyramaterialet mindre än 15 vikt-% av amiden och otillräcklig för att i väsentlig omfatuürg gàæuka denna °fÖfde1aktí9fi. och företrädesvis mindre än 10 % av amidmaterialet.

Olika andra material kan ingå i tandkrämerna enligt upp- finningen. Exempel på sådana är färgämnen eller vitmedel, konserveringsmedel, stabiliseringsmedel, tetranatriumpyro- fosfat, silikoner, klorofyllföreningar och ammoniumhalti- ga material såsom karbamid, diammoniumfosfat och bland- ningar därav. Dessa tillsatsmedel införlivas i de ifråga- ompositionerna i mängder som ej märkbart ogynn- och varande k samt påverkar de önskade egenskaperna och egenheterna, de väljes lämpligen och användes på konventionellt sätt.

För att uppnå vissa syften kan det vara önskvärt att inklu- dera antibakteriella medel i kompositionerna enligt upp- finningen. Typiska antibakteriella medel som kan användas i mängder av ca 0,01 % till ca 5 %, företrädesvis ca 0,05 % till ca 1,0 vikt-% av tandkrämkompositionen är: Nl-4-(klorobensyl)-N5-(2,4-diklorobensyl)biguanid; p-klorofenylbiguanid; 4-klorobensihydrylbiguanid7 4-klorobensihydrylguanylkarbamid; N-3-lauroxipropyl~N5-p-klorobensylbiguanid; l,6-di-p-klorofenylbiguanidhexan; l-(lauryldimetylammonium)-8-(p-klorobensyldimetylammonium- oktandiklorid); 5,6-dikl0rO-2-guanidinobenzimidazol; Nl-p-klorofenyl-N5-laurylbiguanid; 5-amino-l,3-bis-(2-etylhexyl)-5-metylhexahydropyrimidin: och de icke-toxiska syraadditionssalterna därav. 41*- CJ\ (LD 10 15 20 25 30 35 MO PC! 12 Någon lämplig smaktillsats eller sötningsmedel kan användas för att smaksätta kompositionerna enligt föreliggande upp- finning. Exempel på lämpliga smaksättande komponenter är aro- matiska oljor, t ex oljor av grönmynta, pepparmynta, vinter- gröna, sassafras, kryddnejlika, salvia, eukalyptus, mejram, kanel, citron och apelsin, samt även metylsalicylat. Lämp- liga sötningsmedel är sukros, laktos, maltos, sorbitol, natriumcyklamat, natriumsackarindipeptider enligt US 3 939 261 och oxitiazinsalter enligt US 3 932 606.

Smak- och sötningsmedlen kan lämpligen tillsammans ut- göra mellan ca 0,0l och 5 % eller mer av kompositionen.

Tandkrämerna skall ha ett pH som är lämpligt för prak- tisk användning. Ett pH-område av S-9 är speciellt önsk- värt. När polermedlet huvudsakligen består av hydratiserad aluminiumoxid kan pH-värdet ligga mellan 3 och 10,5. Upp- giften gällande pH-värdet avser direkt bestämning av pH i tandkrämerna. Om så önskas kan material såsom bensoe- syra eller citronsyra tillsättas för inställning av pH- värdet på, t ex 5,5-6,5 i allmänhet, eller t ex 4-7,5 då det gäller hydratiserad aluminiumoxid-tandkräm.

Tandkrämen förpackas vanligen i en hopklämbar tub, såsom generellt i invändigt belagda eller icke belagda aluminium- eller blytuber eller laminerade tuber, och speciellt då det gäller hydratiserad aluminiumoxid-tandkräm i mekaniskt utportionerande behållare.

Följande exempel åskådliggör ytterligare särdragen hos uppfinningen, men uppfinningens omfattning begränsas na- turligtvis ej av dessa. Kompositionerna framställes på vanligt sätt och alla mängder av de olika komponenterna av- ser vikt om ej annat anges. 10 15 20 25 30 35 4>~ Ci\ CK) \ O '* f! I xD 13 Exemnel Högviskös hydroxietylcellulosa - kalciumfosfat - binära fluorkällor.

Följande tandkräm framställdes på vid tandkrämframställ- ning konventionellt sätt och infördes i en tandkrämstub av aluminium, och tandkräm utklämdes två gånger om dagen, fem dagar i veckan under tvâ veckor.

Relä Glycerol 22,00 Hydroxietylcellulosa-viskositet 20 000-30 000 (Hoechst Tylose H l0000P) 1,00 Dikalciumfosfat-dihydrat 48,00 Natriumlaurylsulfat 1,50 Natriumsackarin 0,20 Natriummonofluorofosfat 0,76 Natriumfluorid 0,10 Smakämne 0,90 Avjoniserat vatten q.s- till 100 Tandkrämen bildade ej någon svans vid utklämningen och den hade goda reologiska egenskaper.

Reologin var även god när Tylose H 10000? utbyttes mot Natrosol ZSOH och Natrosol 250 HH.

När lägre viskositetsgrader av hydroxietylcellulosa, såsom Natrosol 250M (Hercules) och Tylose H 4000? insattes i stället för Tylose H 10000 P, bildades en svans vid utkläm- ningen av tandkrämen. (j\ ('10 10 15 20 25 30 35 \O »H1 PO 14 Även om uppfinningen âskådliggjorts med hjälp av ett speciellt exempel, inser naturligtvis fackmannen att olika modifieringar kan göras, vilka ligger inom upp- finningens ram. 1.*

Claims (6)

10 15 20 25 468 972 15 P a t e n t k r a v

1. Tandkräm k ä n n e t e c k n a d av att den inne- fattar en binär fluorkälla, bestående av en blandning av natriummonofluorfosfat och natriumfluorid, i vilken 30 - 40 vikt% av fluoren härrör från natriumfluoriden i en mängd som avger totalt 750 - 2 000 ppm fluor i jonform, 35 - 75 vikt% av ett polermedel huvudsakligen bestående av kalcium- fosfat samt en dental vehikel som uppgår till 20 - 80 vikt%, baseratpà tandkrämens vikt, och utgör en vätskefas innehål- lande vatten, fuktighetsbevarande medel eller en blandning av sådana och 0,5 - 5 vikt%, baserat på tandkrämens vikt, avett gelningsmedel huvudsakligen bestående av hydroxietyl- cellulosa med en viskositet inom ett område vars medeltal är minst 24 000 cP, bestämd med en Brookfield viskosimeter i en 2 % vattenlösning av vattenzglycerol (l:l,56) vid 20°C, med en No 6 spindel, vid 20 varv/min.

2. Tandkräm enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den binära fluorkällan avger l 400 - 2 000 ppm joniskt fluor.

3. Tandkräm enligt kraven l och 2, k ä n n e t e c k n a d av att dikalciumfosfat finns närvarande som polermedel i en mängd av 40- 75 vikt%.

4. Tandkräm enligt kraven 1 - 3, k ä n n e t e c k n a d av att hydroxietylcellulosan är av en typ som har en viskosi- tet av 17 000 - 31 000; 37 000 - 41 000 eller 20 000 - 30 000.

5. Tandkräm enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att hydroxietylcellulosan har en viskositet av 20 000 - 30 000.

6. Tandkräm enligt kraven l - 5, k ä n n e t e c k n a d av att gelningsmedlet finns närvarande i en mängd av 0,8 - 2 vikt%.