SE465625B - Foerfarande foer inhibering av mikroorganismer i latex - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 2 465 625 rar emellertid att undvika användningen av formaldehyd, eftersom den erfordrar specialutrustning och speciella före- skrifter vid handhavandet, och man söker efter andra effek- tivt verkande och ändock miljövänliga antimikrobiska medel.

Ett antal antimikrobiskt verkande medel av annat slag för latexar har framtagits och kommit till användning. Däri inne- fattas 1,2-bensisotiazolin-3-on, 5-klor-2-metyl-4-isotiazo- lin-3-on, 1,2-dibrom-2,4-dicyanbutan, 3,5-dimetyl-tetrahydro- -2H-1,3,5-tiadiazin-2-tion, 6-acetoxi-2,4-dimetyl-1,3-dioxan, beta-bromo-beta-nitrostyren, 2-bromo-2-nitro-1,3-propandiol och 1-(3-klorallyl)-2,5,7-triaza-1-azonia-adamantenklorid_ I allmänhet är dessa antimikrobiska medel relativt dyrbara material och kräver i allmänhet särskilda föreskrifter vid handhavandet och specialutrustning vid begagnandet. Därtill kommer att de icke alltid leder fram till ett tillräckligt skydd mot mikroorganismer under en tillräckligt làng tidspe- riod, sávida icke större mängder av det antimikrobiska medlet begagnas, vilket leder till att kostnaderna för latexen ökar i icke godtagbar omfattning. Dessutom kan, för nâgra av dessa antimikrobiska medel, de fysikaliska egenskaperna pâverkas hos polymerlatexar, exempelvis i form av icke önskvärd miss- färgning av latexfilmer vid åldring i värme.

Klordioxid har sedan länge använts som starkt oxide- ringsmedel och begagnas uteslutande för massa- och pappersin- dustrin som blekmedel. Den har dessutom använts som antimik- robiskt medel och som odörmotverkande medel vid vattenbehand- ling och som slammotverkande medel i bakvattensystemen till pappersfabriker. De antimikrobiska egenskaperna hos klordi- oxid antages bero pà dess starka oxiderande egenskaper, som förorsakar avbrott med avseende pà proteinsyntesen hos mikro- organismerna.

I US patentskrift 3 092 598 anges att klordioxiden kan begagnas för att förläna termisk stabilisering av polymerla- texar baserade på vinylklorid eller vinylidenklorid. I US patentskrift 3 303 153 anges att blandningen av klordioxid och en fenolförening kan användas som polymerisationsinhibi- tor för emulsionspolymerer av vinylidenklorid i syfte att bi- behålla emulsionens innebeoende filmformande förmåga.

På grund av den höga reaktiviteten för klordioxid skulle det kunna förväntas att dess användning som antimikro- 10 15 20 25 30 35 40 3 465 625 biskt medel i latexar skulle ställa sig omöjligt att genomfö- ra, eftersom klordioxiden lika väl skulle reagera med polyme- ren, speciellt dá polymeren uppvisar reaktiva säten i form av kol-koldubbelbindningar beträffande av dienmonomerer uppbygg- da polymerer. Denna reaktionstyp skulle kunna inverka manligt på de kemiska och fysikaliska egenskaperna hos polymerlate- xarna, och eftersom klordioxiden förbrukas vid dessa reaktioner, skulle latexar förbli oskyddade med avseende pà besmittning av mikroorganismer. Det har helt oväntat visat sig, att sa icke är fallet, och att latexar med en eller flera syntetiska polymerer och en antimikrobiskt effektiv mängd av ett antimikrobiskt verkande medel, med utgångspunkt från klordioxidgas, vattenlösningar av klordioxid samt tva eller flera kemiska föreningar, som reagerar vid blandning, Sá att klordioxid bildas, är utomordentligt resistenta mot mikrobiska angrepp och icke uppvisar nagra mindre önskvärda förändringar beträffande fysikaliska eller kemiska egenskaper.

Förliggande uppfinning avser en förbättrad metod för inhibering av tillväxten av mikroorganismer i en vattenhaltig latex med en eller flera syntetiska polymerer.

Dessutom avses enligt uppfinningsföremàlet en vatten- haltig latex med en eller flera syntetiska polymerer, som uppvisar förbättrad resistens med avseende pà tillväxten av däri befintliga mikroorganismer.

I överensstämmelse med uppfinningen har en förbättrad metod framtagits för inhibering av tillväxten av mikroorga- nismer i en vattenhaltig latex av en eller flera polymerer tillhörande gruppen naturgummi och syntetiska polymerer, var- vid förfarandet inbegriper blandning av latexen med en anti- mikrobiskt effektiv mängd av ett antimikrobiskt verkande medel, som hänför sig till klordioxidgas, vattenlösningar av klordioxid samt tvâ eller flera kemiska föreningar, som reagerar vid blandning, sa att klordioxid bildas.

Uppfinningen avser dessutom en vattenlatex med en eller flera polymerer, som hänför sig till gruppen naturgummi och syntetiska polymerer samt en antimikrobiskt verkande mängd av klordioxid.

Ett flertal metoder för klordioxidframställningar är kända. Det viktigaste utgàngsmaterialet i detta hänseende är natriumklorat, och klordioxid kan alstras därigenom att 10 15 20 25 30 35 4 465 625 natriumklorat behandlas med en mångfald olika reaktiva material. Exempelvis kan klorvätesyra användas som reaktivt material alternativt i närvaro av natriumklorid, buffert- joner, exempelvis sulfat eller fosfat, eller katalysatorer som V2O5. Vid denna reaktion bildas klorgas jämsides med andra produkter. Som reaktiv komponent kan dessutom begagnas svavelsyra eller blandningar av svavel- och klorvätesyror; reduktionsmedel såsom svaveldioxid; organiska syror som oxal-, citron- eller vinsyra; salpetersyrlighet; kvävedioxid samt även organiska peroxider.

Klordioxid kan även alstras genom reaktion av natrium- klorit med en mångfald olika reaktanter som klor, klorväte- syra, svavelsyra, organiska syror och anhydrider, väteper- oxid, kvävetriklorid, sur formaldehyd och persulfater. I sam- band med vattenbehandling har man använt sig av reaktionen mellan hypoklorit och klorit vid alstring av klordioxid.

Eftersom klordioxid är en instabil och potentiellt explosiv gas, har man utarbetat metoder för tillhandahållan- det av stabila former av denna förening, som medger att den kan frigöras efter behov. Klordioxid-polyhydrat i fast form kan exempelvis handhavas pá ett säkert sätt vid lag tempera- tur i form belagda block, som kan avge gasen vid uppvärmning.

Stabiliserade vattenlösningar av klordioxid med ett pH av cirka 9, och som innehåller cirka 5 viktprocent klordioxid, finns kommersiellt tillgängliga. Stabiliseringsmedel såsom natriumkarbonat eller bikarbonat i kombination med en peroxid eller enbart natriumperoxikarbonat användes i allmänhet.

Klordioxidalstrare finns dessutom kommersiellt till- gängliga. Dessa baserar sig pá reaktionen mellan natriumklo- rit och klorgas som klordioxidkälla.

Vid förfarandet enligt uppfinningen, kan klordioxidgas blandas direkt med en latex av en eller flera syntetiska polymerer genom att man helt enkelt inbubblar gasen i late- xen. Gasen kan frambringas genom vilken som helst känd metod.

Vid förfarandet enligt uppfinningen kan alternativt vatten- lösningar av klordioxid, företrädesvis stabiliserade enligt någon av de kända metoderna, blandas med en latex av en eller flera syntetiska polymerer, till exempel genom omskakning eller omrörning.

:I 10 15 20 25 30 35 40 5 465 625 Dessutom kan tva eller flera föreningar, som vid bland- ning reagerar med utveckling av klordioxid, blandas med en latex av en eller flera syntetiska polymerer vid förfarandet enligt uppfinningsföremàlet. Dessa slag av föreningar inne- fattar natriumklorit i kombination en eller flera av natrium-, kalium- eller ammoniumpersulfat, alternativt i när- varo av en stabiliserande mängd natriumperoxikarbonat, nat- riumklorit med oxalsyra eller med sur formaldehyd, natrium- klorat med en organisk syra såsom citron-, mjölk-, oxal- eller vinsyra samt natriumklorat med en organisk peroxid som bensoylperoxid. Dessa föreningar kan företrädesvis införlivas i form av vattenlösningar samtidigt med latexen eller till- sättas i tur och ordning. Blandning kan ske pá lämpligt sätt, exempelvis genom omrörning.

Vid förfarandet enligt uppfinningen blandas en antimik- robiskt effektiv mängd av det utvalda antimikrobiska medlet med en latex av en eller flera syntetiska polymerer. Denna mängd är beroende av ett flertal faktorer, exempelvis late- xens pH, antalet mikroorganismer, som föreligger i de vatten- haltiga komponenter, som användes vid latexens blandning, lagrings- och tillverkningsbetingelserna, polymertyp i late- xen samt sannolikheten för att ytterligare besmittning skall inträffa vid transport och/eller användning. Mängden hänföras dessutom till slaget av emulgator i latexen, eftersom man känner till att olika emulgatorer befrämjar olika tillväxt- hastigheter för mikroorganismer. Sá langt man känner till, kan vilken som helst känd emulgator användas enligt uppfin- ningsföremàlet. I realiteten har man funnit den effektiva minimimängden minst 0,001 delar, räknat som torrvikt klordi- oxid i latexen per 100 viktdelar, räknat som torrvikt av polymererna, vara tillräckligt beträffande det antimikrobiska medlet. sigt relaterad samt dessutom vara så pass lag, att den icke I praktiken mäste den övre gränsen vara kostnadsmäs- menligt inverkar pà latexens egenskaper. I praktiken medför detta en övre gräns av cirka 1,0 viktdelar klordioxid per 100 víktdelar, räknat pà polymerernas torrvikt. Det föredrages sålunda, att en tillräcklig mängd antimikrobiskt medel blan- das med en latex av en eller flera syntetiska polymerer, sä att man erhåller från cirka 0,001 till cirka 1,0 delar, räk- nat som torrvikt klordioxid per 100 delar, räknat som torr 10 15 20 25 30 35 40 465 625 6 polymervikt. Speciellt föredrages att man tillhandahåller fràn 0,005 till cirka 0,2 delar pá samma basis.

De vattenhaltiga latexerna med en eller flera syntetis- ka polymerer, som kan användas i samband med föreliggande uppfinning, innehåller i allmänhet fràn cirka 35 till cirka 75 %, räknat som torrvikt för de syntetiska polymererna samt uppvisar ett pH fràn cirka 5,5 till cirka 12,5. Latexar med pH-värden understigande 5,5 är mindre lämpliga, eftersom ut- präglat sura betingelser medför en làngsam klordioxidgasav~ givning fràn systemet, varvid tidsperiodens längd, under vil- ken den tillsatta klordioxidmängden effektivt inhiberar mikroorganismtillväxten, reduceras i latexen.

Lämpliga syntetiska polymerer innefattar polymerer, som framställts enligt de välkända polymerisationsförfarandena med fria radikaler i vattenemulsion och sàdana slags polyme- rer, som framställts genom andra metoder och därefter emulge- rats i vatten enligt kända förfaranden. Lämpliga polymerer innefattar homopolymerer och sampolymerer av C4_5-konjugerade diener, akrylpolymerer, vinylacetatpolymerer, vinylkloridpo- lymerer, vinylpyridinpolymerer, homopolymerer av vinylidenmo- noaromatiska monomerer, samt sampolymerer av eten och propen.

Polymererna innefattar speciellt butadien-styrensampolymerer, akrylnitril-butadiensampolymerer samt sampolymerer av buta- dien och styren med en eller flera monomerer valda fràn alfa,beta-omättade aldehyder, alfa,beta-omättade karboxylsy- ror, C1_8-alkylamidderivat av dessa slags syror, C1_4-N-al- kylolderivat av dessa amider samt C1_8-alkylesterderivat av dessa slags syror. Lämpliga monomerer av detta slag innefat- tar akryl-, metakryl-, fumar-, malein- och itakonsyror, akrolein, hydroxietyl, (met)akrylat, N-metylolakrylamid och etylhexylakrylat.

I latexarna enligt uppfinningsföremálet kan dessutom inga naturgummi och/eller ett eller flera kompounderingsmedel av känt slag, exempelvis antioxidanter, fyllmedel och härdar- system.

Enligt uppfinningen kan latexarna begagnas med avseende på vilken som helst av en mångfald kända latexapplikationer med en eller flera syntetiska polymerer, exempelvis beträf- fande sàdana slags polymerprodukter som filmer, papper, be- läggningar, skumfoder till mattor samt förslutningsmaterial för burkar. 10 15 20 25 30 35 7 465 625 Det har oväntat visat sig att polymerprodukter såsom filmer, som framställts av latexar enligt uppfinningen, som icke innehåller några antioxidanter och i vilka den syntetis- ka polymeren är en butadien-styrensampolymer, uppvisar gummi- egenskaper, exempelvis förhöjd draghållfasthet, även vid rumstemperatur. Orsaken härför har icke kunnat fastställas, men det är sannolikt, att partiell tvärbindning äger rum såväl vid rumstemperatur som vid förhöjda temperaturer.

Följande exempel åskådliggör uppfinningen utan att någon form av begränsningar avses därmed.

Exempel 1 Den latex, som användes i detta exempel, var en karboxylerad butadien-styrensampolymerlatex med 54 % sampolymer, räknat som torrvikt, med en halt bunden styren av 59 viktprocent. Latexen hade ett pH av 6,0 och var känd för sin höga föroreningsgrad beträffande mikroorganismer.

De antimkrobiska medlen, som användes i detta och följande exempel anges i tabell 1. Föreningarna A till F samt H är exempel på kända antimikrobiska medel för användning i latexar av syntetiska polymerer, medan föreningen G åskådlig- gör uppfinningen. 400g-prov av den förorenade latexen placerades vart och ett i 1-liters glasbehållare, som var försedda med upptill påskruvbara lock. Var och en av föreningarna A till och med G införlivades i vart och ett av proven med avseende på de i tabell 2 angivna mängderna för varje förening. Koncentratio- nen för det antimikrobiska medlet i latexen anges i form av delar torrvikt för medlet per 100 delar torrvikt för polyme- ren i latexen. Efter införandet av det antimikrobiska medlet i latexen, tillslöts looken för var och en av behållarna, och innehållet skakades så att godtagbar omblandning kan till- försäkras. De förslutna behållarna fick kvarstå vid rumstem- peratur. Sedan 19 dagar förflutit, öppnade man behållarna kortvarigt, och ytterligare 200 g av den från början använda förorenade latexen tillsattes vart och ett av proven. Efter förslutits, blandades innehållet genom På lik- det att behållarna omskakning och fick sedan kvarstå vid rumstemperatur. nande sätt införlivades ytterligare 100 g av den förorenade latexen till vart och ett av proverna efter 145 dagar. 10 15 20 25 30 35 8 465 625 Vart och ett av proverna undersöktes med avseende pà närvaro av tillväxande mikroorganismer pá följande sätt.

Efter respektive till den ursprungliga blandningen av latexen och den antimikrobiska medlet relaterad tidsperiod, som fram- gär av tabell 2, öppnades burken kortvarigt och en steril suddpinne neddoppades i blandningen. Sá snabbt som möjligt, för att undvika förorening med luftburna bakterier, begagnade man en suddpinne för utstrykning tva gånger pa ytan till en steriliserad plan blodagarplatta, varefter plattans skydds- hölje sattes tillbaka. Även burken förslöts och fick kvarstå fram till genomförandet av nästa test. Den bestrukna agar- plattan inkuberades vid 330 i 2°C under 48 timmar i ett inverterat läge för att förhindra plattan och utstrykningarna från uttorkning. Efter inkubationstiden undersöktes plattan visuellt beträffande förorening med avseende pà bakteriekolo- nier pà eller i omedelbar närhet av utstrykningarna. Resulta- ten framgàr av tabell 2. Föroreningens omfattning med avseen- de pà mikroorganismer anges i denna tabell genom: - för icke någon i sak; S för ringa; M för måttlig; H för omfattande.

Dessa värden tilldelades vart och ett av proverna genom att man visuellt jämförde besmittningsn för vart och ett av dessa med en godtycklig bildskala för utvärdering, som erhållits av prover för vilka en motsvarande ihopräkning av mikroorganis- mer hade genomförts. Symbolen - motsvarar mindre än 100 mikroorganism-kolonier per cm3 prov, medan S motsvarar 100- 1000, M 1000-10000 och H mer än 10000 pá denna beräknings- grund.

Provbetingelserna enligt detta och övriga exempel i det följande utformades, sä att de kom att te sig mera krävande än betingelserna i normalfallet. I detta avseende ter sig resultaten för klordioxid lika goda som för vilket som helst och i av de övriga antimikrobiska medlen, som undersöktes, vissa fall än bättre. Denna uppvisar ett fullgott verknings- sätt under statiska betingelser och även beträffande betingelser med avseende pä förhöjd grad av besmittning.

Någon entydlig pH-förändring kunde icke iakttagas för nagot av proverna med avseende pá hela försöksperioden. 9 465 625 Tabell 1 Antimíkrobískt meflel Kemisk bénämníng A 1,2-bensoísotiazolin-3-on B 5-kloro-2-metyl-4-isotíazolin-3-on C 1,2-dibromo-2,4-dicyanobutan D 3,5-dimetyltetrahydro-ZH-1,3,5- tiadiazin-Z-tion E 6-acetoxi-2,3-dimetyl-1,3-dioxan F B-bromo-B-nítrostyren G klordioxíq (C102) i form av en 5-procentíg gtabilíšerad vattenlösning med handelsbeteckníngèn ANTHIUM DIOXCIDE från International Dioxcíde Inc.

H formaldehyd I0 465 625 mmxwmämmmmmmrïï I I I I I I I w m w www |||l om, m2 Ü WN. m. ñaæwww Hmpcwv nouwm cmcofiuxmmcfi >@ :o«um>nowno N Hfiønmæ NI wmo.o wwo.o ooc.o mNo.o mmo.o mo.o m~o.o NNo.o mmo.o mPo.o m~o.o mNo.o ßoo.o moo.o m~o.o mmo.o wvo.o ooo.o mwo.o mmo.o mo.o mPo.o NNo.o mmo.o mPo.o mPo.o mNo.o ßoo.o moo.o mPo.o æmo.o vwo.o ooo.o mNo.o mmo.o mo.o m~o.o NNo.o mmo.o mPo.o mPo.o mmo.o ßoc.o moo.o m~o.o wmo.o wvo.o ooo.o mNo.o mmo.o mo.o m~o.o NNo.o mmo.c mPo.o m~o.o mNo.o wßP|mw~ wwP|mP æpnw Hwmmm hmwmm næmmw cofipmsucøucom å flmwmä pxwflnomMHEHu:< 465 625 H 2 2 - - - - 2 2 - - - - 2 2 - - 2 - 2 2 2 - 2 - 2 2 2 - 2 - 2 2 - - - - 2 2 - - - - 2 2 1 - - - 2 2 - - - - 2 2 - - 2 - 2 2 - - - - 2 2 - | 2 - 2 2 - - 2 - 2 2 - - 2 - 2 2 - 1 2 - æß_ 222 WNP Nv MN mp mammmw Hmpcwv nmpww cmcoflvxmwcfi >2 :ofiu2>nomno ñ.muHowv N Hannah N] .IIIEUJ mP~.o ßmo.o wmo.o mNc.o mPo.o m~o.o ßßo.o wwo.o mNo.o m~o.o m~o.o ßoo.o wmc.o mNo.o m_o.o mPo.o ßoo.o wß~|mw~ Nm~.o ßoc.o wwo.o mmo.o NNo.o m~o.o moo.o 220.0 mmo.o NNo.o mPo.o moo.o wwo.o mmo.o NNo.o m~o.o moo.o 2w~|mP wmP.o mmc.o ooo.o mo.o mmo.o mNo.o mPo.o ooo.o mo.o mmo.o mNo.o m~ø.o ooo.o mo.o mmo.o mNo.o m~o.o wfiu- Hmwmm nmwæm Hmwww .COMHNHHÉOUCOM www Hmumä uMwwnoMx«Ewu:< 465 625 12 Exemgel 2 Samma tillvägagångssätt användes i detta exempel som i exempel 1 med undantag för att pH för den förorenade latexen inställdes till 8,8 med ammoniak före införlivandet av det antimikrobiska medlet. Resultaten anges i tabell 3 och uppvisar stora likheter med de som erhölls i exempel 1. n GL Eu .OLI /3 m m m m - - m m m m - - m m m m m » m m m m - - m m m m m - m m m m m - m m m m m - m m m m m - m m m m m - m m m m m - | æ l I. | .l w I I I | I I w I. l. I. I I. m In ln .I I. 5 i 2 ww .mw Ü mnmmmw Hmucmv nmuwo cocofiuxøwcfl >m co«pm>nmm@o |||||l|||l m Hfiwßmæ I CDTDUJVJCD CÛUJCDU) I w mNo.ø ßPo.o F~o.o ßoc.o woa.o m~c.o m~o.o ~Po.o ßoo.o moo.o m~o.o mPø.o -o.o ßoo.o woo.o mPo.o m~o.o ~Po.o ßoo.o ||||||||||| wßpumwfi v©No.o wmPo.o Nm~o.o mco.o mwoo.c NNo.o oß~o.o NmPo.o moo.o mvoo.o NNo.o oß~o.o Nm~o.o moc.o mwoo.o NNo.o oß~o.o NmPo.o moo.ø ww~|mP ©mmo.o ßmNo.o wm~o.o Nm~o.o ßoo.o mmo.o voNo.o mm-o.o ~m_o.o ßoo.o mmo.o moNo.o wm~o.o Nm~o.o ßoo.o mmo.o woNo.o wm~o.o Nm~o.o wwuw Hmwmw Hmwmw smwmm COM HNHPQUUGOM www Hwwmë uMmHnoHMHEHuc< lll 465 625 IUJEDI lll lll lll lll I IIIEZII IIIIIZE IUJZIEEI III-IEEE IICCIEE :III ICCIIIE III-IIIB: I! ZCEEII :BEST-EEE I! EEIEZIII IIIEEZJI Zl IIEZ ll I Ill-lll'- lll P 2 ww WN. 2 w l\ 1- LO fihmwmw Hmucmv æmpwu nøcofiuxomcfi >m =ofium>homno m.muHomv m Hfimnmæ l NI wmmwwwl mPP.o ßmo.o wmo.o mo.o mNo.o mPo.o mNo.o ß-o.o PFo.o ßoo.o woo.o mNo.o ßPo.o PPo.o ßoo.o woo.o æß~|mv~ nwwßm Hmwæm Hmwmw Nm~.o ©oo.o wvo.o Nmmo.o voNo.o oßPo.o wowo.o æmFo.o Nm~o.o moo.o mwoo.o voNo.o wa~o.o Nm~o.o moo.o mwoo.o ww~|mP e k. x wm~.o mmo.o ooo.o æNmo.o ommo.o woNo.o ommo.o ßmNo.o wm~o.o Nm~o.o ßoo.o ommo.o ßmNo.o wm~o.o NmPo.o ßoo.o æpnp GOH#dHHC®UCO¥ å H®woE pMmflnohx«Efluc< 10 15 15 465 625 Exempel 3 Pörfarandet enligt detta exempel överensstämde med exempel 1 med följande undantag. Den använda latexen var en infekterad butadien-styrensampolymerlatex med 70 %, räknat pà torrvikt av sampolymeren med en halt bunden styren av 23 viktprocent. Begynnelse-pH uppgick till 10,0 och pH-värdet för vart och ett av proverna inställdes den tredje dagen med 10 % vattenhaltig natriumhydroxid eller koldioxid, som fram- går av tabell 4. Den 47:e dagen infekterades vart och ett av proverna med 100 g av den infekterade latex, som användes i exempel 1 (pH inställd 9,0). Resultaten anges i tabell 4.

Klordioxid visar sig jämförbar i alla avseenden i förhållande till de övriga undersökta medlen. pH-mätningar, som genomför- des efter 29 respektive 140 dagar gav som resultat, att någon mätbar pH-förändring icke hade inträffat under denna period med avseende pà nagot av de undersökta proverna.

Tabell 4 465 625 S* (D 4-1 '~I-| 0 C! d) Ci O -f-l +Jr\ d' .MM <1- (DCÜ P- '4-lb0 Cia! ...p-U >r-i M :dvs m 4-1 CSC! Od .,-|\..z 44 uDI 03 N > H d.) U) .Q O Ö 'Uu- fè°|4 °”| äJ šIN __-.. är» "U PI-w-P krobískt medel Koncentrgtíon a ar a ar 47-144 0.032 ími d Ant å 1-46 .04 lb 0.016 0.02 0.032 0.04 m 'Tabe11~4'(førcs.) í-l d) 44 LH 0.) Ci G) C! O -H -l-irx .Mä (DCS *H00 C203 -v-PÖ >r-| CGM +J GC! ON .AW p.

CIS > S-I (D V) In.

O “ål dag 'dagl Koncentration Antimikrobišktâmedel å? 1-46 47-144 0.06 0.048 /7 C\%l\|-Û<'fr) n i o u 010103010101 O1æ¶'\-Lñ(\1 @@@@C5Ö1 P-x-r-P- LÛO©OLDO O v-r-ÖÖOIOI r-v-Pt- 0.08 0.064 465 625 10 15 20 25 30 35 40 465 625 ” Exempel 4 Förfarandet enligt detta exempel motsvarade exempel 1 med följande undantag. Den använda latexen var en karboxyle- rad styren-butadiensampolymerlatex med 55,6 % torrvikt sampo- lymer med en halt bunden styren av 58 viktprocent. Latexens pH uppgick till 6,45, och latexen var mera höggradigt infek- terad med mikroorganismer än latexerna enligt exempel 1-3.

Ett màngfalt antimikrobiskt verkande medel användes för jämförelse av olika klordioxidkällor.

Undersökningarna 1 och 2 är exempel pa användning av klordioxidgas som antimikrobiskt medel. Klordioxidgas inbubb- lades i latexen i sådan omfattning att man erhöll den i tabell 5 angivna koncentrationen.

Undersökningarna 4 och 12 är exempel pà begagnandet av vattenlösning av klordioxid som antimikrobiskt medel. Vid undersökningarna 3 och 4 användes det kommersiellt tillgäng- liga medlet G enligt tabell 1. Vid undersökningarna 5 och 8 upplöstes klordioxidgas i 100 ml vattenlösning av natriumper- oxikarbonat (10 g) och natriumklorid (3,44 g), så att man er- höll 5 viktprocent klordioxidlösning med pH 8,85. Undersök- ningarna 7 och 8 motsvarade undersökningarna 5 och 6 med undantag för att natriumkloriden utelämnades. Vid undersök- ningarna 9 och 10 upplöstes klordioxidgas i 100 ml vattenlös- ning av 13 g natriumperoxikarbonat, sà att man erhöll 7,4 viktprocent klordioxidlösning med pH 8,8. Vid undersökningar- na 11 och 12 införlivades 8 g natriumklorit och 11 g kalium- persulfat samtidigt i 100 ml av en 10 viktprocent vattenlös- ning av natriumperoxikarbonat, varvid ett isbad begagnades för upprätthållande av lösningen vid 200-25°C. Det slutliga pH-värdet uppgick till 8,4. Vid varje försök införlivades vattenlösningen med latexen i en omfattning motsvarande den i tabell 5 angivna klordioxidhalten.

Undersökningarna 13 till 22 är exempel pà användningen av kemiska föreningar, som vid blandning reagerar genom bild- ning av klordioxid. Vid undersökningarna 13 och 14 tillfördes 0,355 ml av en 20 viktprocent vattenhaltig natriumkloritlös- ning och 2,65 ml av en 4 viktprocent vattenhaltig kaliumper- sulfatlösning samtidigt under omrörning i latexprovet. Under- sökningarna 15 och 16 motsvarade procedurerna 13 och 14 med undantag för att 0,244 ml av en 40 viktprocent vattenhaltig 'fl 10 15 W 465 625 ammoniumpersulfatlösning användes 1 stället för kaliumpersul~ fatlösningen. Undersökningarna 17 och 18 motsvarade undersök* ningarna 15 och 16 med undantag för att mängderna beträffande natriumklorit- och ammoniumpersulfatlösningarna hade fördubb- lats. Undersökningarna 19 och 20 motsvarade undersökningarna 15 och 16 med undantag för att mängderna natriumklorit- och kaliumpersulfatlösningarna hade tredubblats. Undersökningarna 21 och 22 motsvarade undersökningarna 15 och 16 med undantag för att mängderna för de tillförda lösningarna hade fyrdubb* lats.

Resultaten framgar av tabell 5. Koncentrationen för klordioxid anges som tillförda delar, räknat som torrvikt eller i genererbar form genom reaktion av kemiska bestånds- I tabellen avser delar, per 100 viktdelar polymer i latexen. nm att föroreningen icke hade uppmätta. ss ss 1 1 ss ss 1 1 ss ss 1 1 ss ss 1 1 ss ss ss 1 ss ss ss 1 ss ss se 1 mw ss ss ss 1 @= m m H ss : z 2 ss m m w se m m 2 ss : 2 w : m 2 m : m I m co 2 s s m mm s m 2 m : m z 2 nu U H U U 6 I lllllu II. I As mm av w m ñsmwmw Hmpsm smpmmv sofipxmwsfi omo.o omo.o Nßo.o Nßo.o æwo.o æwo.o wNo.o wNo.o wwo.o wNo.o mwo.o mNo.o mvo.o mNo.o mwo.o mNo.o mvo.o mNo.o mwo.o mNo.o ~P.o mNo.o ||||||||l|\li1 sowpmswsmusox OHU ammmw N nmumo sofiuxmwsH« P som P som _ som P som P som P som mv Eom moNmN^«:zo+ ofiomz _ som mo~m~s_+ mosomz PP som mcflsmmfipmsonnmxfiwowm sflsfiwmms M o m M + Oflumz N som ß som ß som wsflwmwfi 1~m:onHmxfixonwms5«npms fi ofiu m som mss=mmH1Momz \umso@smxHxosoms:«spms M oflu m som AF Hfionmæv o P som mmw Nofio 1 _ mwfimx OHU m Hfiwßmæ PßIPÖÜI-Û \Dl\ æCIQP' (VPÖÜI-ÛÖNÉÖÖ 1-1- r-r-v-v-w-x-'wx- ss msfisxnmsmwsa 10 15 20 25 30 35 21 465 625 Exempel 5 Genom detta exempel visas att användningen av klordi- oxid som antimikrobiskt medel i en latex av en syntetisk polymer icke leder till några mindre önskvärda förändringar med avseende pà egenskaperna hos en film, som framställts av latexen.

Tvà latexar undersöktes. Latex A var en butadien-sty- ren-sampolymerlatex med 70 viktprocent sampolymer, som upp- visade en halt bunden styren av 23 viktprocent. Latex B var en karboxylerad butadien-styrensampolymerlatex med 55,6 %, räknat som torrvikt, sampolymer, som uppvisade en halt bunden styren av 58 viktprocent.

För att filmbildande förmåga skulle uppnås förtjockades latexen i vart och ett av försöken med ett förtjockningsme- del. Mängden motsvarande 20 viktprocent vattenhaltig natrium- kloritlösning och 40 viktprocent vattenhaltig ammoniumpersul- fatlösning införlivades först i latexen, varigenom man erhöll i tabell 6 och 7 angivna koncentration för utvecklad koldi- oxid i form av viktdelar klordioxid per 100 delar, räknat som torrvikt, polymer i latexen. Latexen lagrades därefter vid rumstemperatur under 24 timmar och förtjockades och ströks ut pá TEFLON R -platta till en tjocklek av cirka 0,06 cm samt fick torka. Den torkade filmen avdrogs fràn plattan och till- skars i tva lika delar. Den ena undersöktes i befintligt skick medan den andra först uppvärmdes i en ugn vid 100°C under 30 minuter och därefter nedkyldes till rumstemperatur och undersöktes. Modul, draghàllfasthet och töjning undersök- tes genom begagnandet av ur filmerna utskurna hantelformiga ASTM~prover. Resultaten visas i tabell 6 för de prover, vilka icke uppvärmts i ugn, medan tabell 7 visar resultaten för de i ugn uppvärmda proverna. Uppenbarligen inträffade partiell tvärbindning av de från latex A erhållna latexfilmerna också vid rumstemperatur, om klordioxid var närvarande i latexen.

Kontrollförsök genomfördes pá liknande sätt, då icke någon klordioxid var närvarande som antimikrobiskt medel. ll 465 625 æ.om m.ßm w.om m.oP m.~P o.N llñlwauaäwll Qmgpmæwfifimflwmhn o.æN N.mN m.mN o.ßP m.mP mN.o Iumäfifila pwgpwwwfifimgmmhn ~.«P m.w _.@ <.m_ @.w _.@ @.mP P.w @.@ m.ß m.@ m.m ß.@ N.@ @.m - @.m @.m æøcm Ncc» woQF ^NeU\wMV Have: 5 Hfimßmß N.N_ «.ß m.m m.P_ o.ß @.m @.P_ N.ß N.m ß.w ß.ß @.m <.ß ß.@ w.m - N.. _.m I||||||| “Qom æøom woQ_ ^~eU\mÅv Have: o Hflmnmß men mmß men omw omm owm ñæv wcfizfiwß w«o.c «N@.o ñfifiohpcoxv O @mo.o æ_o.@ ñfiflofipcoxv O '< < m M m < ÉOfiH-.NHHCOUCOM Nofiu æ vNo.o fififiohucoxv o omo.o æPo.o ñfifionucoxv o xmumq -<-< m m m < cofiumnpmmumox NQHU xwpma 10 15 20 25 30 23 465 625 Exempel 6 Genom detta exempel visas att användningen av klordi- oxid som antimikrobiskt medel i en latex av en syntetisk polymer icke föranleder nägra mindre önskvärda förändringar med avseende pà egenskaperna hos det latexbaserade skumgummi, som framställts av latexen.

Latex A enligt exempel 5 användes för framställning av sàväl gelade som icke gelade skum. Tvà prover av vardera sor- ten framställdes, varav ett icke innehöll nàgon klordioxid som kontroll och att andra innehöll natriumklorit och ammoniumpersulfat i tillräcklig mängd för att bilda 0,048 viktdelar klordioxid per 100 viktdelar polymer i latexen.

De gelade skumproverna framställdes enligt följande. De i tabell 8 angivna beståndsdelarna blandades grundligt.

Blandningen skummades därefter i en Hobart-blandningsanord- ning och 3,0 delar, räknat som torrvikt, natriumsilikofluorid sattes långsamt till skummet med kontinuerlig uppskumning.

Blandningen vidarebearbetades därefter under en minut och upphälldes sedan pà ett jutesubstrat, utströks till en tjocklek av cirka 0,6 cm och härdades i en ugn vid 135°C under 25 minuter. Egenskaperna bestämdes enligt väl kända standardmetoder, och resultaten framgår av tabell 10.

De icke gelade skumproverna framställdes pá följande sätt. De i tabell 9 angivna beståndsdelarna blandades grund- ligt. Den därvid erhållna blandningen uppskummades i en Hobart-blandningsanordning, vidarebearbetades under 5 minu- ter, upphälldes pà ett juteeubstrat, utströks till en tjock- lek av cirka 0,6 cm och härdades i en ugn vid 135°C under 20 minuter. De fysikaliska egenskaperna anges i tabell 10.

Icke nagot av skummen uppvisade nägra tecken pà kracke- lering efter åldring vid 135°C under 72 timmar. Egenskaperna för de av latexen tillverkade skummen enligt uppfinningen är i alla avseenden likvärdiga med kontrollskummen. 465 625 24 Iabell 8 Komponent Latex Kaliumsalt av hartssyra Ammoníumhydroxíd Natriumklorit Ammoníumpersulfat 3:1 viktdelar blandning av zinkdi- oxid och difenylguanídin males i kulkvarn 2 timmar Alumíníumsilikat tvättbehandlad í vatten Härdarsystem ' Svavel Zínkoxid "Etylzimat" Zinksalt av merkaptobensotíazol Antioxidant - difenylamínaceton- reaktionsprodukt Antíoxidan - polymerhindrad fenol Delar torrvíkt Kontroll Enligt uppfinningen 100.0 2.0 0.1 3.4 140.0 1.65 1.25 1.00 1.25 0.45 0.30 100. 2. 0. 0.

O. 140.

-J-Äíí 0 0 1 05 064 .65 .25 .00 .25 .45 .30 25 Tabell 9 Komponent Latex Dinatríum-N-oktadecyl- sulfosuccinamat Natriumhexametafosfat Kaliumhydroxíd Natríumklorít Ammoniumpersulfat Kalciumkatbonat 5HärdarsXstem - samma som för det gelade skummet, totalt 5,9 delar 465 625 Kontroll Enligt uppfinningen 100.0 100.0 4.0 4.0 0.5 0.5 0.2 0. - 0.05 - 0:O64 150.0 150.0 .ZL OK owá ofo mmm wmá ñcowfiäflwmm: .Hemy pfiøw QÛH w.o wP.o FP.o Fwm o@.o ñfifionucoxv pmfimw øxufl Mïï 3.0 2.0 EN 25 Émmšåfiwmm: .då 33mm @.mP w_.o P~.o www _@.o ñflfionpcoxv umfimw Tv A .Såå m .SB ._ s w ww nwuwm wcfihwcm uonuwmmfifimz |E»ow wwcmmumpm>x xuæne mcfinøcflswfimm wcflcwææ pmsuwmmfifimzwwno 5 /D h.. op Hfimnwh

Claims (6)

27 .Fn C\ U"l CW N) U'l Patentkrav

1. Förbättrat förfarande för tillväxtinhibering av mikroorganismer i en vattenhaltig latex av en eller flera polymerer som hänför sig till butadien-styren-sampolymerer samt sampolymerer av butadien, styren och en ü,ß-omättad kar-0 boxylsyra k ä n n e t e c k n a t därav att man blandar la- texen med en antimikrobiskt verksam mängd av ett antimikro- biskt medel, som hänför sig till klordioxidgas, vattenlös- ningar av klordioxid samt tva eller flera kemiska föreningar, som vid blandning reagerar genom klordioxidbildning.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k nia t av att det antimikrobiska medlet är klordioxidgas.

3. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det antimikrobiska medlet är en vattenlösning av klor- dioxid.

4. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det antimikrobiska medlet avser tva eller flera kemis- ka föreningar, som reagerar för bildandet av klordioxid.

5. Förfarande en1igt'krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att de kemiska föreningarna är natriumklorit och en eller flera föreningar, som hänföres till natrium-, kalium- och ammoniumpersulfat.

6. Förfarande enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a t av att i det antimikrobiska medlet dessutom ingár en stabili- serande mängd natriumperoxikarbonat.