SE453885B - Kombinerad dubbel/enkelortondontihallare - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 453 885 2 . många och varierar från den ursprungliga konstruktionen, ehuru alla utnyttjar sofistikerade idéer i teorier för tand- rörelse och förankringsreglering. Standardlätträdsterapi utnyttjar icke extraoral dragning och innebär ofta ut- dragning av tänder och använder i typfallet mer hjälp- anordningar än den konventionella kanttypsterapin.

Den mest utnyttjade ortodontiterapitekniken i USA och den teknik som föreliggande uppfinning är inriktad på är kanttypstekniken, vilken bringats till industrin av Dr Edvard H Angle. Det inses dock att föreliggande upp- finning även är tillämpbar på andra ortodontitekniker, såsom t.ex. multifas- och dubbeltrådkanttypstekniker.

I begynnelsesteget och kanttypsterapin användes båg- trådar av cirkulär tvärsnittsform. Denstörre flexibili- I teten hos den runda tråden medger större rörelseområde för felplacerade tänder med mindre kraft på tänderna_ För sekundär- och avslutningsterapi innefattar kantkanttyps- tekniken i typfallet en multibandprecisionsanordning bestående av en labialbågtrâd av rektangulär tvärsnittsform, som ordinärt är av större dimension på sina sidor än vid kanterna. Rågtråden inpassas och ligeras med metalligatnr- tråd eller elastiska ligaturorgan eller annan lämplig form av mekanisk kvarhållning till precisionsanpassning i hori- sontella bågtrådslitsar,som bildas i hâllarna på alla de permanenta tänderna, inkluderande de första molarerna och ofta de andra molarerna. Bågtrâdarna avslutas i buckal~ rör, som.vartdera har en rektangulär passage, genom vilken änddelarna av den rektangulära bågtråden sträcker sig.

Bâgtråden, som kan bestå av rostfritt stål eller ädelmetall- legering, förlägges i typfallet med sin smala dimension eller kant liggande mot labial- och buckalytorna hos tänderna. Detta kännetecken ger tekniken dess namn "kanttyp".

Kanttypstekniken gör reglering möjlig i alla riktningar och varje individuell tand kan föras samtidigt i tre riktningar.

Exempelvis kan en framtand föras lingualt, distalt och roteras runt sin längsaxel med en justering av bågtråden. Den rek- tangulära tvärsnittsformen av kanttypens bågtråd medger 10 15 20 25 30 453 885 3 att den vrides i en önskad utsträckning och, då den är av fjäderliknande natur, kommer vridningskrafterna att på- föras genom bâgtràden till tänderna,varigenom åstadkommes en vridmomentrörelse av tänderna, då bägtràden vrides upp på grund av fjäderverkan och återgår till sin normala ovridna form. Hållarna är precisionsbearbetade för att bilda bågtrådslitsar av rektangulär form, så att ortodon- tisten kan utvälja precisionsbearbetade bàgtrådar för att passa exakt efter önskan. Tippning, vridning och rotation genomföres genom passningen mellan bågtràden och hâllaren.

Extraoral förankring kan eller behöver ickeanvändas, allt efter önskan. Reciprokförankring kan åstadkommas genom utdragning av tänder och selektivt utnyttjande av tänder hakom utdragningsställena för att dra tillbaka främre tänder till utdragningsställena med intra- och inter- maxilla elastiska organ och/eller bàgtrådar med sluten slinga. Föreliggande uppfinning är generellt inriktat på kanttypstekniken och avser närmare bestämt ett ortodonti- system, som har specifika fördelar, vilka erbjudes genom kanttypsanordningar med både enkla och dubbla ligerings- möjligheter.

Enkelfästvinghållare för kanttypsterapin innefattar i typfallet en bas, som har en aktiv precisionsbågtrådsslits, som mottar enrektangulär bågtråd. Ett par ligeringsfäst~ vingar sträcker sig från hållarbasen på motsatta sidor om precisionsbågtrådsslitsen. Dessa fästvingar är typiskt centrerade i förhållande till hàllaren och är därför avsedda att förläggas i en väsentligen centrerad mesio- distal relation till facialytan av tanden, vid vilken hål- laren är fäst. En ligaturtràd eller ett elastiskt organ är draget i slinga runt var och en av fästvingarna och är fört över bågtråden vid vardera änden av slitsen och fäster sålunda bågtråden i dess precisionsslits.

Enkelhållare ger maximal effektivitet vid tillämpande av tippning och vridning av tänderna, men är minimalt effek- tiva vid rotatíonsreglering. Från början genomfördes rotations- reglering genom att löda eller svetsa öglor på yttermesialen 10 15 30 35 453 885 H eller distalen av det band som är fäst vid tanden. Ortodon- tisten kunde ligera öglan vid bågtrâden, dra denna yta närmare bâgtråden och orsaka att tanden roterar kring den centralt belägna hållaren. Detta är en besvärlig och ineffektiv metod för rotationsreglering.

Därefter tillfördes fixerade eller flexibla rotations- armar, som sköt fram mesialt och distalt till den centralt belägna enkla hållaren. En roterad tand skulle sålunda behöva rotationsvingen utskjutande mer facialt än hållaren.

Bågtråden skulle vidröra rotationsvingen och, då tråden är ligerad i hållaren, orsaka att tanden roterade kring hål- laren. Rotationsarmen är justerbar för att skjuta fram mer eller mindre facialt efter önskan. Detta medger ortodon- tisen att utvälja storleken av den rotation som önskas genom att justera rotationsarmen i stället för att justera bågtrâden.

Olägenheten med försöket med rotationsarm är uppen- bar vid initialstegen av behandlingen. Bàgtrâden kommer icke att vidröra rotationsarmen, om en tand tippas och roteras kraftigt, och kommer att förhindra vardera verkan från att ske, om icke bâgtråden justeras för att slå emot rotations- armen, då den ligeras. Den initiala bågtrådinföringen kan sålunda vara ineffektiv och kräva mer expertis för ligering.

Dubbelhållare infördes föratt undvika den ineffek- tiva rctationsförmâgan för cnkelhållarcn. I stället för en centralt belägen hållare placerades två hållare på mesial- och distalpartierna av tanden. Då varje hållare ligeras vid bågtråden, kommer sålunda tandens facialyta att in- rikta sig själv med bågtrâden under rotation av tanden.

En av principerna för rotation inom Ortodonti är överkorrigering av originalproblemet för att kompensera återgångs- eller återföringstendensen. Detta gäller speci- ellt för roterande tänder. Dubbelhällare har icke kapacitet att överrotera inom sig själva. För överrotation med dubbelhållare mäste bågtråden böjas eller något hjälpmedel tillfogas för~attskjuta mesial- eller distalpartiet av hållarna bort från bågtrâden. Kanttypens enkelhållare utan 10 20 30 35 453 885 5 . rotationsarmar saknar även vid överrotation kontrollmöjlig- het, vilket skall diskuteras mer i detalj nedan.

En av de mer betydande fördelarna med enkelhållare är den fördelen som erbjudes genom den aktiva längd av båg- tråden som föreligger mellan förbindningspunkterna till angränsande hållare. Denna aktiva bågtrådlängd är känd som "hållarmellanbredden". Eftersom förbindningspunkten mellan angränsande enkelhâllare upprättas väsentligen på mitten av angränsande tänder, sträcker sig bågtrådlängden och sålunda hållarmellanbredden till punkter nära centra av angränsande tänder. Det långa bågtrådspann som före- ligger mellan enkelhållarna medger att krafter av lägre storlek påförs tänderna under längre tidsperioder, jäm- fört med omständigheter då hållarmellanbredden är begränsad och det aktiva bågtrådspannet är kort, såsom då konven- tionella dubbelhållare utnyttjas. Det långa spannet vid bågtråden kan vridas mycket mera utan att överskrida den elastiska gränsen för bågtrådsmaterialet och orsaka per- manent eftergivning eller deformation av bågtråden. Då bågtràden mellan hållarna är av begränsad längd, vilket är typiskt då dubbelhållare användes med kanttypstekniken, kan påföringen av krafter av stor styrka på tänderna ske ned endast minimal vridning eller böjning av bågtråden.

Efter det att begränsad rörelse skett, kommer sålunda de krafter som orsakas av den korta bågtrâdhällarmellan- bredden att snabbt försvinna, varigenom kräves ofta före- kommande justering för att bibehålla optimal kraftpåföring.

Det är naturligtvis uppenbart att många gånger skeende jus- tering av ortodontianordningarnödvändiggör att patienten ofta gör besök för dylik justering av och är ofördelaktig för patienten. Sådan ofta förekommande justering kräver även en avsevärd mängd stolbeläggningstid på ortodontis- tens mottagning, varigenom antingen kostnaden för behand- lingen ökar för patienten eller den kommersiella fördelen med ortodontibehandlingen å läkarens sida reduceras. Det är därför önskvärt att åstadkomma ett system för ortodonti- behandling, där patientens besök minimeras och stolbelägg- 10 15 20 25 30 35 453 885 a 6 ningstiden även minimeras till den ömsessidiga nyttan för både patienten och läkaren. ' - Dubbelhàllare för kanttypstekniken har använts under en avsevärd tidsperiod. Dubbelhâllare innefattar i typfallet ett par med mellanrum anordnade utsprâng, som sträcker sig från eller är formade genom hållarbasen, varvid varje ut- språng är format för att bilda ett aktivt precisionsbåg- trådslitssegment. De aktiva, med mellanrum fördelade båg- trådslitssegmenten samverkar för att bilda en precisions- bâgtrådslits, som har verkan att utvidga hela längden för basen.

Vart och ett av utspràngen är försett med övre och undre fästvingar, varigenom bildas en hållare med formfästvingar, varvid fästvingarna och den effektiva bàgtrâdslitsen avslutas vid motstående sidor av basen. Med basen centrerad i förhållande vingarna att förläggas parvis på motsatta sidor av till tanden, som skall röras, kommer fäst- tanden, varigenom bildas en hållare med rotationsreglering.

Ortodontisten kan utnyttja ligaturtråd eller elastiska organ mellan valda fästvingar och bågtrâden för att utveckla de kraftrörelser som är nödvändiga för effektiv rotations- reglering.

En av de typiska nackdelarnamedianvändning av dubbel- hållare är den minimering av hâllarmellanbredden, som exis- terar såsom resultat av förläggningen av fästvingarna på motsatta sidopartíer av hâllaren. Vanligen och såsom ovan förklarats lider minimeringen av hâllarmellanbredden i sam- band med kanttypsortodentiterapi av olägenheten att kräva att patienten gör många besök och ökar stolbeläggnings- tiden på grund av nödvändigheten att ofta justera anord- ningen föratt upprätthålla kraftnivåerna inom det optimala området för effektiv tandrörelse.

En annan typisk olägenhet vid användningen av dubbel- hållare är attde utrymmenßom i typfallet är tillgängliga mel- lan fästvingarna hos angränsande hållare lämnar otill- räckligt rum mellan tänderna för slutande slingor och back- fästslingor. Det är därför önskvärt att åstadkomma en ortodonti- hållare, som erbjuder de fördelar som erbjudes av dubbel- 10 15 20 25 30 35 453 885 7 hållarna, men ändå ger tillräckligt utrymme mellan vissa fästvingarïws angränsande hållare för att underlätta effek- tiv användning av slutande slingor och backfästslíngor i samverkan med kanttypens ortodontiterapi.

Ett huvudsyfte med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett nytt enkel/dubbelortodontihållarsystem, som medger pâförandet av överrotationsreglerkrafter på tänderna.

Det är även ett syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett nytt ortodontihållarsystem, utnyttjande dubbelfästvingar för effektiv rotationsreglering och även åstadkomma den hållarmellanbredd som normalt erbjudes av enkelhållare för upprätthållande av maximal aktiv båg- trådslängd mellan angränsande hållare.

Det är också ett ytterligare syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett nytt ortodontihållarsystem, som utnyttjar dubbelfästvingar för optimal rotationsreglering även under användande av en centralt orienterad hållar- sektion, som bildar en maskinbearbetad aktiv precisions- bågtrådslits, vilken befrämjar reglerad tippnings- och vridrörelse av tänderna, såsom typiskt genomföres vid an- vändning av enkelfästvingtypens hållare i överensstämmelse med konventionell kanttypsterapi.

Bland de många ändamålen med föreliggande uppfinning finns anordnandet av ett nytt ortodontihållarsystem, som utnyttjar dubbelfästvingmöjligheten och ändå ger tillräckligt med utrymme mellan vissa angränsande hållare för effektiv användning av backfästslingor och slutande slingor.

Det är även ett syfte med föreliggande uppfinning att anordna ett nytt enkel/dubbelortodontihållarsystem, som har större rotationsreglerings- och överrotationsförmåga jämfört med konventionella dubbelhàllare.

Det är också ett ytterligare syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma en ny ortodontíhållaranordning, som möjliggör att en ortodontist valbart utnyttjar olika kom- binationer av rotations- och överrotationsreglering, vrid- moment och tippning helt enkelt genom val av olika dubbel- 10 15 20 25 30 35 453 885 8 hållare, som vardera har en central enkelhâllarsektion, bildande åtminstone en aktiv precisionsbågtrådslits enligt principerna för föreliggande uppfinning.

Ett annat syfte med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en ny ortodontihållarkonstruktion, som medger påförande av effektiva kraftvektorer från ligaturdelen till kanttypens bågtråd.

Ett ytterligare syfte med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en ny enkel/dubbelortodontihâllare, som är av enkel natur, är jämförbar med andra ortodontihållare ut synpunkten med lätt installation och användning och icke lider av någon olägenhet i jämförelse med andra liknande ortodontihållarsystem.

I korthet innefattar en enkel/dubbelortodontihållare enligt föreliggande uppfinning en bas eller kropp, som är anordnad att fästas orörligt i förhållande till en tand.

Basen kan vara fäst vid band, som är förlagda runt tänderna och cementeras på plats eller så kan basen vara inrättad att direkt fästas vid tandstrukturen. Vid en form av uppfinningen bildar basen ett par utåtriktade, med mellanrum anordnade utsprâng, som vartdera bildar övre och undre fästvingar för ligering, varigenom bildas en ortodonti- hållare generellt i form av ett dubbelhållarsystem. Mellan de med mellanrum belägna vingutsprången bildas en mellan- liggande aktiv bågtrådsektion,som kan vara skild från fäst- vingutsprången, om så önskas, eller vid ett alternativ kan vara en i ett stycke sammanhängande del av ett enda ut- språng, som bildar fästvingpartierna och en mellanliggande aktiv bågtrådsektion. Mellansektionen av ortodontihållaren är maskinbearbetad för att bilda en aktiv precisionsbåg- trädslits, utformad i enlighet med kanttypens terapiteknik.

De med mellanrum anordnade fästvingutsprångspartierna av orto- dontihållaren är vartdera utformade för att bilda bågtråd- avlastningsspår, genom vilka bågträden sträcker sig.

Dessa spår är icke aktivt samverkande relativt bågtråden utan bildar i stället bågtrådavlastning, vilket medger att bågtrådstyrd tandrörelse genomföres genom av bågtråden över- 10 15 20 25 30 35 453 885 9 . förd kraftaktivitet endast från mellansektionen av hållaren.

De inaktiva bägtrådspåren i fästvingutsprångspartierna av hållaren kan vara utformade för att bilda ytor, som diver- gerar både i bredd och djup från de mittersta partierna av densamma utåt mot respektive ändar av hållaren. Eftersom ytorna av bågtrâdspåren divergerar utåt i både ocklusal- gingival bredd och buckalt-lingualt djup, ger bågträdspåren tillräcklig strukturell avlastning, så att fästvingpartierna av hållaren icke påverkar bågtråden och medger därigenom att den aktiva preciseringsslitsen hos hållarens mellansektion ger endast bågtrådberoende tippning och vridmoment för tänderna.

Genom att förse hållaren med en mellansektion och genom att förhindra bågtrådpåverkan vid dubbelfästvingpartierna av hållaren bildas vidare maximal hållarmellanbredd mellan angränsande ortodontihållare. Detta kännetecken medger maximal bâgtrådstyrningsaktivitet, som om hállaren vore endast så bred som hållarens lilla mellansektion.

Vid en annan utföríngsform av föreliggande uppfinning kan en ortodontihàllaren innefatta aktiva bàgtrådslitsar i båda ligeringsdubbelfästvingpartierna hos hållaren. I detta fall formas bågtrådslitsen föratt åstadkomma bågtrådavlast- ning endast i djup från mellansektionen. Hållarmellanbredden, som bildas genom avlastningennællanvridcentrumsektionerna hos ortodontihållarna för angränsande tänder, anordnas följaktligen primärt för genomförande av rotation och över- rotation.

Under omständigheter då dubbelligeringsförmåga önskas och slutande slingor och backfästslingor även önskas, kan kombinationen enkel/dubbelortodontihållare ha en generellt T~formad form med ett par med mellanrum anordnade ligerings- fästvingar på densammas övre eller undre delar och en cen- tralt belägen ligeringsfästvinge på motsatta sidan därav.

Hällaren är sådan att den bildar en aktiv precisionsbågtråd- slits mellan sina ändar och med ytterpartier av hàllaren avlastade för att motta kanttypsbågtråden i ett icke störande förhållande. 10 15 20 Y\“.

U! 30 35 453 885 10 Andra och ytterligare ändamål och fördelar med föreliggande uppfinning framgår för fackmannen av beskriv- ningen. Den utföringsform av uppfinningen som skall be- skrivas i detalj illustrerar de allmänna principerna för uppfinningen, men det underförstås att denna detaljbeskriv- ning icke är begränsande för uppfinningens omfång. Det är möjligt att uppfinningen kan anta många lämpliga former andra än de som särskilt diskuteras,utan att för den skull ramen för uppfinningen frångås.

För att det sätt på vilket de ovan angivna för- delarna och syftena med uppfinningen uppnås skall kunna inses i detalj, skall en närmare beskrivning av den ovan i korthet sammanfattade uppfinningen ges med hänvisning till de särskilda utföranden av densamma som visas på bifogade ritningar. Det inses emellertid att de bifogade rítningarna endast illustrerar typiska utföranden av uppfinningen och därför ej skall betraktas såsom begränsande dennas .9mfång, i det att uppfinningen kan medge andra lika effektiva utföranden.

På ritningarna visar fig. 1 en perspektivvy av en ortodontihållare, som är utförd enligt föreliggande uppfinning och som innefattar en centralt belägen aktiv bågtrâdsektion, som är belägen mellan och skild från ett par dubbelligeringsfästvingutsprång, fig. 2 en planvy av ortodontihållarkonstruktionen enligt fig. 1, fig. 3 en ändvy av ortodontihâllaren enligt fig. 1 och 2 enligt linjen 3 - 3 i fig. 1, fig. R en snittvy av ortodontihållaren enligt fig. 1 och 2, varvid snittet lagts enligt linjen 4 - H i fig. 2, fig. 5 en perspektivvy av en ortodontihàllare, som är utförd enligt uppfinningen och representerar en modi- fierad utföringsform, fig. 6 en planvy av ortodontihâllaren enligt fig. 5, fig. 7 en snittvy av ortodontihâllaren enligt fig. 5 och 6, varvid snittet lagts enligt linjen 7 - 7 i fig. 6, 10 15 20 25 30 35 453 885 11 fig. 8 en delvy, som visar en patients tänder för= sedda med en ortodontianordning, som har hållare av den i fig. 5 - 7 visade formen och är utförd enligt principerna för uppfinningen, fig. 9 en planvy av en ortodontihállare utförd enligt föreliggande uppfinning och representerar en ytterligare alter- nativ utföringsform av denna, fig. 10 en snittvy enligt linjen 10 - 10 i fig. 9, fig. 11 en planvy av en ortodontihållare, som repre- senterar en ytterligare alternativ utföringsform av förelig- gande uppfinning, varvid en ortodontihállare, som innefattar dubbellegeringsfästvingkännetecken även har möjligheten att medge lämpligt utrymme mellan hällarna för användning av slutningsslingor och backfästslingor mellan hàllarna, fig. 12 en ändvy enligt linjen 12 - 12 i fig. 11, fig. 13 en planvy av en förenklad ortodontihållare enligt principerna för föreliggande uppfinning med en 7 enkel/dubbelortodontihållaranordning med en aktiv bågtråd- mellansektion, bildad mellan dubbelfästvingarna, fig. 1H en snittvy enligt linjen 1U - lü i fig. 13, fig. 15 en snittvy av en alternativ utföringsform av uppfinningen, som representerar en variant av utföringsformen i fig. 13 och 1H, där den aktiva bàgtrádmellansektionen bildas av ett generellt rektangulärt utsprång, fig. 16 en planvy av en annan utföringsform av föreliggande uppfinning, som representerar en variant av hâllarkonstruktionen enligt fig. 6 och 7, där bâgtrådavlast- ningsspåret är av generellt rektangulär form, fig. 17 en snittvy enligt linjen 17 - 17 i fig. 16, fig. 18 en ändvy av en enkel/dubbelortodontihållare, som representerar en annan utföringsform av föreliggande upp- finning med en elastisk ligaturdel hållande en kanttypsbåg- tråd inom hållarens bågtrådslitsoch varvid den visade bågtråd- slitsen och bågtråden är kraftigt vinklade såsom för lingual applikation, fig. 19 en frontvy av en hållarkonstruktion lik- nande den i fig. 18 och med bågtrådslitsen mindre vinklad jämfört med fig. 18, 10 15 20 25 30 35 453 885 12 _ fig. 20 en ändvy av enkel/dubbelkanttypsortodontihållaren enligt fig. 18 och fig. 21 en perspektivvy av ortodontihållaren enligt fig. 18, visad i frånvaro av bågtrâden och den elastiska ligaturdelen.

Med hänvisning till ritningarna och först till fig. 1 - H visas en ortodontihållare, innefattande de olika känne- tecknen enligt föreliggande uppfinning, generellt vid 10 och omfattar en bas eller hållarkropp 12, som är anordnad att fästas orörligt i förhållande till en enda tand hos en patient, som undergår ortodontiterapi. Basen 12 kan fästas vid ett metallband, som omger tanden, t.ex. genom punktsvetsning, om så önskas, eller alternativt kan basen tillverkas för direkt fastsättning vid tandens emaljyta. Ortodontihållarens bas är företrädesvis bildad av sådan metall som rostfritt stål eller en ädelmetall, men i ett alternativ kan basen och andra komponenter av ortodontihållaranordningen vara sammansatta av varje lämpligt material, som kan användas för att genomföra kanttypsortodontiterapi. Basen är anordnad att fästas.vid band eller vid patientens tänder på så sätt att bågtråden 'i --.L sträcker sig nära labial- och buckalytorna Ett par hâllarbasutsprång 14 och 16 sträcker sig utåt av patientens tänder. från ena sidan av basen 12 och kan fästas vid basen, t.ex. genom svetsning, eller alternativt utformas sammanhängande med basen. Hållargasutsprângen är förlagda vid eller intill de motsatta mesial- och distalsidkanterna 18 och 20 av basen 12 och medger därigenom att krafter alstrade genom hållar- basutsprången mottas på kantpartierna av den inbegripna tanden och därmed möjliggör att effektivt införa rotations~ krafter på tanden. Vartdera av hâllarbasutsprången 14 och 16 innefattar övre och undre ligeringsvingar sådana som visas vid 22, 24, 26 och 28. Med mellanrum anordnade fästvingar, sådana som 24 och 26, bildar en specifierad fästvinglängd hos hållaren. Eftersom basutsprângen 1% och 16 är belägna på respektive sidpartier av basen 12, förläggas också de övre och undre paren av ligeringsfästvingar förskjutna i förhållande till den tand som undergår behandling. Då en lígaturtråd 10 15 20 25 SD 35 453 885 13 eller ett elastiskt band lindas runt de övre och undre fäst- vingarna och föres tvärs bâgtråden, alstras en kraft, som har ett rotationsmoment genom respektive fästvingutsprâng på basen 12 och sålunda på tanden, varigenom alstras rotationsrörelse på tan- den inom alveolarbågen. Rotationsförmågan hos ortodontihålla- ren 10 skall mer detaljerat behandlas senare, speciellt i relation till alstrandet av överrotationskrafter på patientens tänder.

Ortodontihållaren innefattar en aktiv bågtrådmellan- sektion 30, som är fastsatt vid eller utförd i ett stycke med Basen 12 och som är belägen mellan basdubbelutsprången in och 16. Mellansektionen 30 är maskinbearbetad eller på annat sätt formad föI'attdefiniera en aktiv precisionsbàgtrâdslíts 32 med generellt plana, med mellanrum anordnade sidväggar 3H och 36, vilka är exakt parallella och anordnade att mellan sig med precisionspassning motta en kanttypens bâgträd med rektangulär tvärsnittsform. Fastän bågtrådslitsarna för de olika hällarna här visas såsom väsentligen vinkelräta mot basen sett i tvärsnitt, inses att olika vinklade båg- trâdslitsar även kan användas inom ramen för föreliggande uppfinning. Under initialtandrörelse har bàgtråden i typfallet cirkulärt tvärsnitt för att befrämja flexibili- teten för anpassning till stor malocklusion. Under de senare stegen av kanttypsterapin kommer bågtrâden att ha rek- tangulärt tvärsnitt och tandrörelsekrafternaikommer att över- föras via bågtråden till hållaren på grund av precisionspassnings~ relationen för den rektangulära bågtråden inom den rektangu- lära bågtrådslitsen. Bàgtrâdslitsen 32 definieras även av en flat bottenvägg 38, vilken är parallellt mellanrumsför- hållande till den övre ytan M0 av mellansektionen, varvid mellanrummet är sådant att överytan av den rektangulära bågtråden är belägen väsentligen koextensivt till överytan.

Det skall dock påpekas att den övre delen av bâgtråden kan vara belägen ovanför eller under den övre ytan H0 av vridcentrumsektionen utan att ramen för uppfinningen över- skrides. 10 15 20 25 30 35 453 885 lä Såsom ovan beskrivits är det önskvärt att åstad- komma en ortodontihållarkonstruktion med dubbelligerings- möjlighet utan att den lider av den restriktíon med avseende på rotationsreglering som är typisk för konventionella orto- dontidubbelhållare. Enligt föreliggande uppfinning genom- föres rörelse av tänderna vid utnyttjande av typisk kanttyps- terapi genom den aktiva bågtrådmellansektionen av ortodonti- hållaren 10. Eftersom mellansektionen 32 är väsentligen centrerad relativt basen 12 och precisionsbågtrådslitsen 32 har den minimilängd som typiskt föreligger vid ortodonti- enkelhållare, kommer det effektiva hållarmellanrummet mellan angränsande hållare att sträcka sig från respektive ändpartier av bågtrådslitsen i endast den aktiva bågtrådsmellansektionen.

De med mellanrum anordnade dubbelfästutsprången ln och 16 kommer inte att ha någon aktiv bågtrâdreaktionsförmåga och kommer därför icke att ha någon verkan på vridmoment- och tippningsregleringen av tänderna. Vartdera av utsprången 14 och 16 är utfört åstadkommas av ett bågtràdspår, för att ge bågtrådavlastning, som kan såsom visas vid #2 resp. sh.

Respektive bâgtrådspår i dubbelutsprången är så formade att deras yta divergerar eller vidgas både ocklusalt och gingivalt, (mesialt och distalt). 2 är utsprånget 1H utformat när spåren genomgår basutsprånget Såsom särskilt visas i fig. 1 och för att bilda divergenta spårytor H6 och H8, vilka visas ha väsentligen plan form. Det skall påpekas att den särskilda formen på ytorna H6 och 48 och formen på bågtrådspåret ej är bestämmande för uppfinningsidén, i det att det endast är nödvändigt att spåren H2 och 44 har tillräckligt avlastad form för attmedge att bågtråden böjes och/eller vrides utåt från bågtrådslitsen 32, takt med väggytorna i respektive minnas om att vid de tidiga stegen vid ortodontiterapi, speci- ellt vid fall med stor malocklusion, bågtråden kan kräva till- företrädesvis utan att komma i kon- bågtrådspår. Det Skall på- räcklig böjning och/eller vridning, så att den kommer i kontakt med en ytterkant, som bildas av bågtrådavlastnings- spåret. Logiskt blir då hållarmellanbredden begränsad. Så snart de malockluderade tänderna börjar röra sig i beroende 10 15 20 25 30 35 453 885 15 av terapin, kommer ytterkanten av hållaren att röra sig ur kontakt med bågtråden. Så snart detta sker, kommer maximal hållarmellanbredd att upprättas. De divergerande ytorna 46 och 48 ger tillräckligt med bågtrâdavlastning för att medge avsevärd böjningoch vridning av bågtråden mellan mellan- sektionerna hos angränsande ortodontihållare och därigenom med- ge pâförandetav vridmoment genom hållaranordningen till tän- derna i enlighet med den konventionella kanttypsterapin. Båg- trâdspåret H2 definieras även av en lutande yta 50, som är i form av en inåt avsmalnande yta fràn bottenytan 38 i bàgtrâdspâret 32. Den inåt avsmalnande ytan 50 säkerställer att basutsprànget 14 icke stör rotationsförmågan hos orto- dontihållaren och i själva verket samverkar de inåt avsmal- nande ytorna hos vartdera av basutsprången för att förse hållaranordningen med en överrotationsreglerförmàga. Det motsatta fästvingutsprånget 16 bildar även ett divergerande bågtrådspår 52, som bildar divergerande övre och undre ytor SH och 56 och en inåt avsmalnande yta 58. Den breda vinkeln för de divergerande bågtrådspåren hos vart och ett av basutsprângen medger mycket stor deformation av bågtråden antingeI1vid böjning eller vridning över den ganska långa hållar- mellanlängd eller -bredd som föreligger mellan angränsande mellansektioner av hållare på angränsande tänder. Ligatur- trådar, yttre fjädrar, elastiska delar och liknande kan därför användas föratt åstadkomma reglerade rotationskrafter och sålunda åstadkomma effektiv rotationsrörelse hos tänderna under ortodontiterapi sådant som i typfallet endast kan tillåtas genom användningen av kanttypens enkelhållare.

Vidare ger dessa kraftigt divergerande spår hos hållaren effektivt hållaren en överrotationsförmága, patientens tänder röres snabbt, tills de når sina slutlägen som medger att inom alveolarbågen.

Ortodontihållaren 10 ger ortodontisten förmågan att genomföra tandrörelse genom att använda en kombination av de egenskaper som visat sig effektiva både vid enkelhållare och dubbelhållare. Enkelhållare arbetar effektivt på grund av sin långa effektiva hållarmellanbredd och på grund av att 10 15 20 25 30 35 455 885 16 de har förmågan att införa effektiva tippnings- och vrid- moment på tänderna. Ehuru hållaranordningen enligt före- liggande uppfinning har dubbelhâllarlängd, innefattar den en aktiv bågtrådmellansektíon av enkelhållarbredd till- sammans med bågtrådavlastningsspår i de med mellanrum anord- nade dubbelfästvingutsprången hos densamma, varvid hâllaren får både enkel- och dubbelfästvingegenskaper. Hàllaren medger tippnings- och vridmomenten för enkelhàllare och medger rotationer och överrotationsreglering, som vanligt- vis erbjudes endast av dubbelhållare.Den egenskap som van- ligen saknas eller är tämligen ineffektiv vid ortodontienkel- hållare, d v s rotationsreglering, âstadkommes effektivt i hâllarkonstruktionen enligt fig. 1 ~ 4.

Med hänvisning till fig. 5, 6 och 7 visas generellt en enkel/dubbelortodontihållaranordning vid 60, vilken utgör en alternativ utföringsform enligt samma allmänna principer som gäller vid ortodontihållaranordningen 10 i fig. 1 - H. Orto- dontihâllaren 60 kan på grund av sin enkelhet i konstruktion och utförande vara en föredragen utföringsform ur tillverk- ningssynpunkt och kommersiell användning. Såsom visas omfattar ortodontihållaren 60 en bas 62, som är anordnad att fästas vid en patients tandstruktur på samma sätt som basen 12 i fig. 1 - H. Ett basutsprång 6H sträcker sig från basen 62 och kan vara fastsatt vid eller utformat i ett stycke med basen efter önskan. Basutsprånget SH är utformat för att bilda en mellansektion 66, som har en aktiv bågtrâd- slits 68 utformad i sig och anordnad att motta en kanttypens bågtråd i intim passningsförhållande däri enligt kanttypens principer vid ortodontiterapi. Såsom framgår av fig. 6 och 7 bildas bågtrådslitsen 68 av parallella ytor 70 och 72 och en plan bottenyta 74. Med bâgtråden i kontakt med botten- ytan 74 kommer facíalytan av bågtråden att vara förlagd väsent- ligen mittför facíalytan 76 av den aktiva bågtràdmellan- sektionen. Det skall påminnas om att längden av bågtråd- slitsen 68 är ekvivalent med längden av enlfigtrådslits hos en konventionell enkelhållare. 10 20 25 30 35 453 885 17 Utsprânget 64 omfattar ändpartier eller -sektioner; som kan kallas fästvingsektioner 78 och 80. Fästvingsektionen 78 bildar ett par fästvingar 82 och 8H, vilka sträcker sig från det övre partiet av utsprånget och har underskurna slitsar för att motta ligaturtràdar, elastiska band och andra fast- sättningsanordningar för att sammanhålla bågtràden därmed.

Pästvingsektionen 78 är även utformad för att bilda ett par divergerande ytor 86 och 88, som samverkar med en inåt av- smalnande yta 90 för att bilda ett bågtrådspår eller en avlastningsdel, som är riktad i angränsande relation till bägffäasiitsen es. vingsektionen 80 utformad för att bilda ett par fästvingar Fästvingsek- Vid motsatta änden av hållaren är fäst- 92 och QH, som liknar fästvingarna 82 och BH. tionen 80 bildar även ett par divergerande ytor 96 och 98, som samverkar med en inåt avsmalnande bottenyta 100 för att bilda ett bâgtrådmottagningsspår eller avlastnings- organ, som även är orienterat i angränsande relation till bågtrådslitsen 68.

Ortodontihållaranordningen 50, 5 - 7, som visas i som visas i fig. fungerar på samma sätt som ortodontihållaren 10, fig. 1 - H. Den centralt belägna bågtrådslitsen 68 i den ak- tiva bågtrådmellandelen av hållaren är av begränsad längd och fungerar väsentligen på samma sätt som bågtrådslitsen i en ortodontienkelhållare med avseende på tippningskontroll och maximal aktiv hållarmellanbågtrådlängd. Den bågtràd- avlastning som åstadkommas genom de divergerande bågtràd- spåren i fästvingsektionerna 78 och 80 av ortodontihâllaren ger effektiv rotationsreglering och ger effektiv överrotations- förmåga åt hållaren. Hållarkonstruktionen har därför de gynnsamma egenskaperna hos både dubbel-och enkelhållar- systemen, som utnyttjas vid kanttypens ortodontiterapi. I fig. 8 visas en patients tänder med ortodontianordningarna enligt uppfinningen fästa vid desamma. omsluter båda dubbelfästvngarna såsom vid A, bibringas tanden Då en ligaturtråd icke rotation. Då en ligaturtråd användes såsom vid B och C, bibringas rotation såsom illustreras genom riktningspilarna. 10 15 20 25 30 35 453 885 18 Under omständigheter då ortodontisten önskar utnyttja konventionell dubbelhållarterapi, med vilken ortodontisten f n är väl förtrogen, men även önskar använda en vridcentrum- aktivitet för ytterligare rotationsreglering och överrota- tionsförmåga, kan hållaren lämpligen ha den form som visas i fig. 9 och 10. Hållaranordningen, som generellt visas vid 102, innefattar en bas 104, från vilken sträcker sig ett basutsprång 106, företrädesvis utformad i ett stycke med denna. Utsprånget 106 bildar ett par med mellanrum för- delade fästvingsektioner 108 och 110, vilka bildar övre respl undre fästvingar 112, 114, 116 och 118. Det övre par- tiet av utsprånget 106 är utformat för att bilda en avlâng bâgtrâdslits 120, som sträcker sig utmed hela längden av utsprånget och därför är aktiv i förhållande till bågtrâden utmed hela sin längd. Bågtrådslitsen 120 definieras delvis av övre och undre parallella ytor 122 och 120, som har precisionsingrepp med de flata ytorna av den rektangulära bågtråden utmed hela längden av utsprånget 106. Hållaren 102 bildar ett centralt orienterat rotationsvridcentrumparti 126, vars längd bestämmes av den plana bottenytan 128 i bågtrådslitscn.Pâ den andra sidan av den plana bottcnytan 128 är bågträdslitsen utformad för att luta inåt eller öka i djup under âstadkommande av mesial och distal av- lastning från ytan 128 mot hållarens kanter på grund av de inåt avsmalnande ytorna 130 och 132. Då bågtråden mottas i bâgtrådslitsen 120, kommer innerytan av bågtråden i kontakt med vridcentrumpartiet av hållaren, som bildas av botten- ytan 128. De inåt avsmalnande ytorna 130 och 132 är av- lastade från det distala ytpartiet av bàgtråden och medger därför böjning av bågtråden inom de partier av bâgtråd- slitsen som sträcker förbi ändarna av bottenytan 128. Detta kännetecken befrämjar effektivt rotationsregleringen och överrotationsförmågan hos hållaren, även fastän hållaren är försedd med ett aktivt bågtrådspår, som går utmed hela läng- den av hâllarens utsprångsparti. Detta är ett kännetecken, som vanligen ligger utanför förmågan hos konventionella enkel- och dubbelhållare. Hållarna i fig. 1 - 7 ger även vridcentrumaktivitet på samma sätt som utföringsformen i fig. 9 och 10. 10 15 20 25 30 35 453 885 19 Under förhållanden då konventionella dubbelhållare an- vänds i enlighet med kanttypens ortodontiteknik, minimeras i typfallet utöver de andra ovan angivna olägenheterna utrymmet mellan fästvingarna hos angränsande hållare,så att föga eller inget utrymme ges för slutande slingor, backfästslingor och liknande. Under förhållanden då det är önskvärt att anordna backfästslingor och slutande slingor kan en ortodontihâllare utformad i överensstämmelse med föreliggande uppfínnings principer lämpligen ha den form som generellt visas vid 134 i fig. 11 och 12. Hàllaren 13k, som generellt kan benämnas T-hållarkonstrukton, omfattar en bas 136, som är helt lik baserna 12 och 62 hos de ovan beskrivna ortodontihållarna 10 och 60. 136 hos hållaren och är vid sitt övre parti Ett enhetligt utsprång 138 sträcker sig från basen utformat för att bilda med mellanrum anordnade ligeringsfästvingar 1U0 och 142 på antingen de övre eller undre sidorna av hållaren. En mellanfästvinge 1H3 är belägen mellan fästvingarna 1U0 och 142, ehuru dess användning och närvaro är valfri. Fäst- vingarna 1HU och 1H2 bildar generellt respektive fästving- ändsektioner hos hållaren och ligeras för rotationsreglering.

På den motsatta sidan av utsprånget 138 är anordnad en cen- som går från en mellanvríd- Utsprànget bildar tralt orienterad fästvinge lhfl, centrumsektion hos ortodontihållaren. avlastningsdelar 1H6 och 148 på vardera sidan av den centralt orienterade ligeringsvingen att definiera ett ganska brett utrymme från den angränsande fästvingen hos angränsande dubbelfästvingtypens ortodontihållare. Detta utrymme är lämpat för att lokalisera backfästslingor och slutningsslingor, kanttypens ortodontiterapi. Vid överpartiet av utsprånget 138 är en aktiv bågtrådslits 150 ut- formad, vilken definieras av motsatta parallella ytor 152 och 154 tillsammans med en plan bottenyta 156. På vardera av bâgtrâdslitsen 150 är utsprångspartiet av hållaren ut~ 150, som typiskt används vid sidan format för êïïbílda lutande ytor 158 och avlastning mellan fästvingpartierna hos hållaren och båg- som ger tråden, som sträcker sig genom bågtrådslitsen. Denna båg- trådavlastning medger att bågtråden har maximal längd för att medge en betydande böjnings- och vridningsför- hållarmellan- 10 15 20 30 35 453 885 20 . måga mellan de aktiva bågtrádslitsarna hos angränsande orto- dontihâllare. Avlastningspartierna 146 och 1u8 av hållaren kommer vidare att luta inât från ändpartierna av bågtråd- slitsen 150 mot respektive ändpartier av enhetsutsprånget 138.

Den centrala placering av bågtrådslitsen 150 och bågtråd- avlastningen som åstadkommes genom de avsmalnande avlast- ningsytorna ger hållaren 13k väsentligen samma grad av utvidgad aktiv hållarmellanbredd som föreligger vid de ovan beskrivna ortodontihållarna 10 och 60. Den enda centralt ori- enterade fästvingen 14k kan utöver att den möjliggör slut- ande slingor och backfästslingor även användas i samband med fästvingarna 140 och 1H2 för att motta ligaturtrådar, elastiska element eller liknande för att säkra bågtråden inom den aktiva bågtrådslitsen 150. Mellanfästvingen kan ligeras med den enda fästvingen 104, då rotationsreglering ej är nödvändig. Utrymmet mellan mellanfästvingarna och fäst- vingarna 140 och 142 är sådantatt“ligaturtrådar kan för- läggas mellan fästvingarna.

Föreliggande uppfinning kan även ha den form av alternativt utförande som visas i fig. 13 och lä. En orto- dontihållare generellt visad vid 160 kan ha en bas 162, som är utformad för att bilda ett par ligeringsdubbelfäst- vingar 164 och 166 vid sin ena ände och ett par fästvingar 158 och 170 vid den motsatta änden. Fästvingpartierna av hàllaren bildar vartdera en precisionsbågtrâdslits, sådan som visas vid 172 och 174, inom vilka en kanttypens bågtråd mottas. Mellan fästvingsektionerna hos hällaren bildar basen 162 ett vridcentrum 175, som antingen kan vara en tvärt bildad äs eller, såsom visas, alternativt kan ha formen av något annat lämpligt utsprång. Då bàgtråden är riktigt förlagd inom respektive bågtrådspår 172 och 17H i fästvingsektionerna, är lingualytan av bágtråden i kontakt med vridcentrum 176. Den övre delen av bågtråden kan vara väsentligen koextensiv med de övre ytpartierna av fästvingarna. Hâllaren bildar lutande ytor 178 och 180, som går från vridcentrum 176 mot motsatta ändar av hâllaren.

De lutande ytorna 178 och 180 bildar bottenpartierna av van-lin' ulmrlfitaï 10 15 20 25 30 35 453 885 21 respektive bâgtrådslitsar 172 och 174. Såsom visas i fig. 14 med punktstreckade linjer är en bàgträd 182 förlagd som i ett säte inom bågtrådslitsarna. De lutande ytorna 178 och 180 diver- gerar från lingualytpartiet av bågtråden 182 och åstadkommer därmed konstruktionsavlastning vid rotationssättet. Båg- tráden kan därför avsevärt deformeras för att åstadkomma överrotationsförmåga utan att bågtråden störs av de lutande ytorna. Eftersom vridcentrum 176 är i form av en skarp kant, kommer därför hállarmellanbredden för rotationsrörelse att gå från_den mittersta delen av var och en av de angränsande ortodontihállarna.

Det skall påminnas om att dubbelhållaranordningen, som visas i fig. 13 och 14, bildar dubbelfästvingar, som är av vanlig natur, varigenom ortodontisten kan använda hål- laren på vanligt sätt, som han redan väl känner till. Orto- dontisten kommer att välja den mesialt och distalt avlastade hållaren enligt fig. 13 och 14 under de förhållanden då orto- dontisten även önskar använda en hållare, som ger ytter- ligare rotationsmöjlighet och överrotationsmöjlighet. Båg- tråden kan ligeras på samma allmänna sätt som med vanliga dubbelhållare, och därför behöver ortodontisten ej göra några betydande modifikationer i den konventionella dubbel- hållarterapin, vilken han väl känner till. Då ytterligare rotationsreglering eller överrotationsförmäga önskas, kommer ortodontisten helt enkelt att ligera den lämpliga mesiala eller distala fästvingen för att införa rotation av hàllaren och tanden relativt bågtråden.

Fastän hållarkonstruktionen enligt fig. 13 och 14 visas defínierande ett vridcentrum i form av en tvär kant,bildad i skärningen av de lutande ytorna 178 och 180, inses att andra vridcentrumformer likaväl kan användas. Exempelvis innefattar utföringsformen enligt fig. 15, som visas i snittvy liknande den i fig. 14, en mellanliggande vrid- centrumsektion i form av ett utsprång av generellt rektangulär form. Såsom framgår av fig. 15 visas hâllaren generellt vid 184 och omfattar en bas 186, som är anordnad att fästas orörligtqi förhållande till en tand på det sätt 10 15 20 25 30 35 453 885 22 _ som ovan beskrivits vid de olika utförandena enligt fig. 1 - 14. Det övre partiet av basen 186 bildar ett par fäst- vingar 188 och 190 av en form liknande den i fíg. 13 visade, varvid fästvingarna är orienterade för att mellan sig bilda precisionsbågtrådslitsar. En bàgträd 192 visas med punktstreckade linjer i riktigt läge inom precisionsbåg- trådslitsarna.

Mellan paren fästvingar 188 och 190 definierar basen 186 en mellansektion 194 av generellt rektangulär form. Mellan- sektionen 19H är vippbar relativt bågtråden 192 inom gränser, som bildas av den mesial-dístala avlastning som erbjudes genom djupet av bågtrådslitsarna på vardera sidan om den relativt breda mellansektionen. Den flata ytan 19H, som är av större bredd än den skarpa kanten 176 i fig. 13, begränsar hållar- mellanbredden med ett fåtal hundradels mm. För effektiv rotationsförmåga måste en dubbelhållare åstadkomma en hävarm med tillräcklig längd från vippytan för hållaren till angränsande fästvingar, så att mesial- eller distalligeringen utvecklar en riktig grad av bâgtråddeformation. Bågtråden reagerar med vipparean hos hållaren för att utveckla en rotationskraft på tanden, vilken kraft försvinner, allt- eftersom tanden roteras och bågtråden återgår till sin normalt bågformiga konfiguration. Under omständigheter då hållaren har tillräcklig längd kan ett ganska brett vipp- areautspräng användas utan att olämpligt minimera häv- armslängden. För hållare med inskränkt längd kan dock en ganska smal eller tvärkantad vípparea krävas för att ge en hävarm med lämplig längd för effektiv rotation. Det anses att det rektangulära utsprånget 19H är mycket lättare och mindre dyrbartatt maskinbearbeta eller gjuta och därför är att föredra ur kommersiell synpunkt.

I fig. 1 - 7 innefattar var och en av hållarkonstruk- tionerna bågtrådavlastningsspâr med divergerande form. Såsom ovan nämnts kan bågtrådavlastningsspåren ha varje lämplig form inom ramen för uppfinningen. Såsom visas i fig. 16 och 17 anges en ortodontihållare generellt vid 200, vilken inne- fattar en bas 202, som bildar med mellanrum anordnade 10 15 20 25 30 455 885 23 . fästvingsektioner ZÜH och 206. Vardera av fästvingsektionerna bildar ett par fästvingar, som är anordnade att motta lige- ringsanordningar eller hjälporgan på det sätt som förut be- skrivits. Det aktiva bägtrådmellanpartiet av basen 202 bildar en aktiv precisionsbågtrådslits 210 på generellt samma sätt som ovan beskrivits i samband med fig. 1 - 7.

Hällarbasen 202 är även utformad för att bilda generellt rektangulära bägtrådmottagningsspår 212 och 21%, vilka ligger mittför respektive ändpartier av bâgtrådslitsen 210.

Bågtrådspåren 212 och 21U har tillräcklig ocklusal- gingival bredd och mesial-distalt djup i jämförelse med bågtrådslitsen 210, så att en väsentlig grad av bågtråd- avlastning åstadkommes vid vardera ändarna av bàgtrådslítsen.

Bågtrådavlastningen, som definieras av dessa rektangulära bägtrådspår, är samma som den bägtrådavlastning som åstad- kommes av de divergerande vidgande bågtrådspåren i fig. 1 - 7.

Då bågtråden ligeras vid ortodontíhållare med hjälp av elastiska ligaturdelar, är det nödvändigt aü:ligaturdelarna pâför kraftmoment på bågtrâden, kvarhållas i hållarens bågtrådspår. I som bringar denna att fast fall då bàgtrådspàret är kraftigt vinklat relativt hållaranordningen för påförande av vridmomentkrafter, pâför de elastiska ligaturdelarna ofta icke tillräckliga kraftmoment mot bågtråden, moment även är inriktade med riktningen för bàgtrådslits- vinklingen. I detta fall kvarhålles bågtråden inom bågtråd- spåret genom otillräckliga kraftmoment av den elastiska ligatur- delen och kommer tidvis att bli skadligt skild från båg- detta sker, förloras naturligtvis den vrid- varvid sådana trâdslitsen. Dä momentaktivitet som ordinärt åstadkommes av den rektangu- lära kanttypens bàgträd, och återkommer ej, om inte bågtråden inom sin vinklade slits. en ortodontihàllarkonstruktion åter tvingas in Pig. 18 av dubbel/enkeltypen enligt föreliggande uppfinning, hållaren är effektivt utformad förait åstadkomma riktninge- och 19 visar varvid orienterade kraftvektorer genom den elastiska ligaturdelen, som effektivt bibehåller bàgtråden fast sätesförlagd i sin båg- trådslits. Hållaren, som generellt visas vid 220, är försedd 1Û 15 20 25 30 35 453 sas 24 med en fastsättningsbas 222 för att medge fastsättning av hållaren direkt på emaljytan av en patients tand. Uppen- barligen kan hållaren även fästas vid ett metallband för bandtypens kvarhàllning vid patientens tand i den händelse så önskas. Hållaren innefattar en kropp 22k, som definierar motstående par av fästvingar 226 och 228, vilka har under- skurna ansatser 230 resp. 232, vilka åstadkommer kvar- hållning av en elastisk ligaturdel 236 på det sätt som visas i fig. 18 och 19.

Kroppen hos hållaren är även utformad för att bilda en mellanliggande kanttypens bâgtrådslits 238 av rek- tangulär tvärsnittsform, som är av en längd ungefär lika med den för en typisk enkeltypens ortodontihållare. Pâ vardera sidan om bågtrådslitsen 238 är utformade bågtråd- avlastningsareor 240 och 242, som går från respektive ändar av bågtrådslitsen till hållarens proximalkanter. Dessa båg- trådavlastningsareor medger böjning av bågtråden ZHH från respektive kanter av bâgtrådslitsen på det ovan beskrivna sättet. Den totala längden av hållaren 220 är ungefär lika med den för konventionella dubbeltypens orto- dontihållare, varigenom ortodontisten får de kombinerade egenskaperna för både dubbel- och enkeltypens ortodonti- hållare.

För att åstadkomma effektiv sätesförläggning av bàgtråden 244 inom bâgtrådslitsen 238 och befrämja effektiv pàföring av kraftvektorer på bâgtråden för att bibehålla denna fast förlagd inom bågtrâdslitsen 238 är hållaren utforamd att bilda ligaturslitsar, såsom visas vid 2H6 och 2H8 i fig. 18 och 27k och 276 i fig. 20 och 21. Såsom visas i fig. skär slitsarna 2h6 och 2H8 avlastningsarean 240 vid ena än- den av hållaren. Med en elastisk ligaturdel fäst kring mot- 18, satta fästvingar och upptagen i ligaturslitsarna tvingas den till den konfiguration som visas i fig. 18 och 19. Det elas- tiska ligaturelementet kommer därför att pâföra kraftvek- torer, väsentligen såsom visas genom kraftpilarna i fig. 18, varigenom den rektangulära bågtråden 2Hu kommer att tvingas i en riktning, som är inriktad med bägtrådslitsen 238. . e. ......__..._._.____,¿,, avfrur- _-,-,-,:__-y7 - -¿-f_- - 10 15 20 25 30 453 885 25 Problemet med bågtrådförläggning blir allvarligare under förhållanden då bâgtràden är kraftigt vinklad rela- tivt de andra komponenterna i hållaren, såsom är fallet vid viss tandinstallation för lingual ortodontitillämpning.

Såsom exempelvis visas i fig. 20 och 21 är en enkel/dubbel- typens ortodontihâllare anordnad enligt kanttypstekniken, vid vilken kanttypens bågtrådslits är kraftigt vinklad, d v s i storleksordningen H50 för att därigenom medge placering på lingualytan av en del tänder. Hàllaren enligt fig. 20 och 21 visas generellt vid 250 och innefattar en kropp 252, vid vilken en fastsättningsbas 25H kan fästas. Kroppen bildar motstående, med mellanrum anordnade par av fästvingar 256 och 258, vilka är underskurna för att bilda ligaturkvarhåll- ningsansatser 260 och 262.

Mellan paren fästvingar bildar kroppen även en mellan- kroppssektion 26U,som bildar en vinklad bågtrådslits 266 för kvarhållning av en kanttypens bågtråd 268 av rektangulärt tvärsnitt på det vinklade sätt som visas i fig. 20. På var- dera sidan om bågtrådslitsen 266 bildar kroppen bågtråd- avlastningsareor 270 och 272, vilka effektivt säkerställer strukturellt spelrum kring bàgtråden förbi ändarna av båg- trådslitsen 266. Bågtrådslitsen är av ungefär samma längd som bågtrådslitsen hos en konventionell kanttypens ortodontienkel- hållare, för att därigenom ge ungefär samma hållarmellan- bredd mellan bågtrådslitsarna i angränsande hållare såsom i fallet enkelfästvinghâllare. Hållaren enligt fig. 21 visas utan någon elastisk ligaturdel för att hållarkonstruktionen skall lättare förstås. Bågtrådslitsen 266 visas ha parallella sidytor för kraftöverföringskonstruktionsförhållande till den rektangulära bågtråden 268 i enlighet med kanttypstekníken.

Speciellt i fallet kraftigt vinklade bågtrådslitsar, såsom visas i fig. 20 och 21, är det önskvärtatt ligaturdelarna, särskilt den elastiska typen av ligaturdelar, upprättar riktiga kraftvektorer mellan hållaren och bågtråden för att bibehålla bågtråden fast förlagd inom bågträdslitsen. I fall ned ortodontihållare innefattande dubbelfästvingar är icke de kraftvektorer som pàförs av ligaturdelarna på bägtråden 10 15 20 25 30 35 453 885 26 så orienterade att de upprättar fast sätesförläggning av båg- tråden inom bågtrådslitsen. Följaktligen är hållaren enligt fig. 20 och 21 utformad förattbilda tvärgående ligaturspår, En elastisk ligaturdel, såsom såsom visas vid 27k och 276. visas vid 278 i fig, 20, sträcker sig under de underskurna fästvingansatserna 260 och 262 och går sedan genom de tvär- gående ligaturslitsarna 274 och 276 vid hållarens båda ändar.

Ligaturdelen sträcker sig sedan genom avlastningsarean hos hàllaren och över bågträden 268, som är belägen i bågtrådslitsen.

Också med bâgtråden kraftigt vinklad, såsom visas i fíg. 20 och 21, kommer den elastiska ligaturdelenatt alstra kraft- vektorer, såsom visas genom kraftpilarna i fig. 20, vilka är approximativt inriktade med de lutande sidytorna av båg- tråden. Dessa kraftvektorer samverkar för att bibehålla den vinklade bågträden 268 fast sätesförlagd inom bågtrådslitsen 266. Hällarna enligt fig. 18 - 21 ger därför effektiv båg- trådkvarhållning och minimerar möjligheten att bâgtràden kan förlora sin sätesförläggning relativt bàgtrådslitsen.

Av det ovan sagda är det klart att ett kombinerat a system av enkel/dubbelortodontihâllare har astadkommits, vilket både enkel- och dubbeltypen av ortodontihållare. Detta ger effektivt hållarmellanrum med effektivt innefattar de fördelaktiga möjligheterna vid ortodontihâllarsystem maximal längd, vilket normalt ej är möjligt med ortodonti- dubbelhällare. Kanttypens ortodontiteknik utnyttjas på så sätt att man får effektiv tippningsreglering och vidare effektiva rotations- och överrotationsmöjligheter, vilka kombi- nerade egenskaper normalt ej är tillgängliga vid varken enkel- eller dubbelortodontihållarsystem. Föreliggande uppfinning ger en ortodontihållarkonstruktion enligt kanttypstekniken, som kan användas föratt åstadkomma en effektiv rotations- och överrotationsförmåga likaväl som den vanliga tippnings- och vrídmomentförmågan, som är effektiv vid enkelfäst- vingtypens hållarsystem. Det centralt orienterade aktiva bâgträdpartiet av hållaren bildar en aktiv precisionsbåg- trådslits, som gör hållarsystemet verksamt i enlighet med kanttypens ortodontiterapiteknik. Dessutom är bågtrådavlast- 10 15 453 ess' n 27 ningsspàren vid ytterpartierna av hållaren vidgade i bredd för att öka flexibiliteten hos bågtråden genom att öka hållar- mellanbredden och är vidgade i djup för att befrämja rota- tions- och överrotatíonsreglerförmågan hos hâllaren.

Enkel/dubbelhållarkonstruktionen av kanttypen, som här beskrivits, ger också utvecklande av effektiva kraft- vektorer mellan ligaturdelarna och bågtråden för att säkra fast anliggning,även fastän bâgtrådslitsarna kan vara kraftigt vinklade. Av det föregående är det sålunda uppen- bart att föreliggande uppfinning är väl anpassad för att uppnå alla de ändamål och egenskaper som angivits ovan samt andra egenskaper, som beror på själva apparatens natur.

Ehuru beskrivningen ovan är inriktad på föredragna utföringsformer av föreliggande uppfinning, kan andra ytter- ligare utföringsformer av uppfinningen anvisas inom ramen för densammas grundidé och dess omfång anges av de följande patentkraven.

Claims (21)

1. 0 15 25 30 35 453 885 28 PATENTKRAV 1, Kombinerad dubbel/enkelortodontihållare (10) för ortodontiterapi av kanttyp, k ä n n e t e c k n a d av en bas inrättad att fästas i orörlig relation till en tand, första ligeríngsfästvingorgan (22 - 24), utgående från en sida av basen,andra fëstvingorgan (26 - Z¶)utgående från den motsatta sidan av basen, varvid de Första och andra fästvingorganen bildar en specifik Fëstvinglängd, och en hållarmellansektion (40), som bildas mellan de första och andra fëstvingorganen, vilken hållarmellansektion bildar med mellanrum anordnade 36) enligt ortodonti- vilka bildar en precisionsbågtrådsslits parallella plana bågtrådkantytor (34 - terapi av kanttyp, (32) av kanttyp inrättad att motta en bågtråd av kanttyp med rektangulär form med precisionspassning, så att tippnings-, vridmoment- och rotationskrafter av bågtråden påföres de med mellanrum anordnade parallella plana ytorna enligt orto- dontiterapi av kanttyp, varvid de första och andra fästving- 26-28) vartdera bildar bågtrådavlastning - 44) både ockluso-gíngivalt och buckolingualt vid var- (ao), av båg- organen (22-24, (42 dera änden av bâgtrådslitsen (32) i mellansektioncn varvid bägtrådavlastningen går från respektive ändar trâdslitsen (32) till basens (12) sidor.

2. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- bågtrådapårorgan (42 - 44) bildar bågtråd- bågtrådslitsen (32) n a d av att avlastning i ocklusal-gingival bredd från mot vardera sidan av basen (12).

3. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att bågtrådspårorgan (42 - 44) bildar bågtrådavlast- ning i bucko-lingualt djup från bågtrådslitsen (22) mot var- dera sidan av basen (12).

4. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att bågtrådspârorgan (42 - 44) bildar bågtrâdav- lastning i både bukalt-lingualt djup och ocklusal-gingival bredd från bågtrâdslitsen (32) mot vardera sidan av basen (12)

5. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att ligeringsfästvingorganen innefattar ett par med mellanrum anordande fästvingar (22 - 26), som bildas på minst ett av basens (12) ocklusal- eller gingivalpartier och 10 15 20 25 30 35 453 885 29 att bågtrådslitsen (32) i hållarmellansektionen (40) är belägen åtminstone delvis mellan de med mellanrum anordnade fästvingarna (22 - 26).

6. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d av att ligeringsfästvingorganet innefattar ett par ligeringsfästvingar (22 - 26) belägna på avstånd från minst ett av basens (12) ocklusal- och gingivalpartier, att minst en ligeringsfästvinge (24 eller 28) är belägen på det andra av basens (12, 14, 16) ocklusal- och gingival- partier samt att hållarmellansektionen (40) är belägen åtminstone delvis mellan paret av med mellanrum anordnade fäst- vingar (22 - 26) och även mellan paret av med mellanrum an- ordnade fästvingar och nämnda legeringsfästvinge (24 eller 28).

7. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a d av att ligeringsfästvingorganet innefattar ocklusala (22 - 26) och gingivala (24 - 28) par av ligeringsfäatvingar, som går från basen (12), varvid varje par av ligeringsfäst- vingar är beläget på inbördes avstånd, varvid basen (12) bildar bâgtrådavlastningsspår (42 - 44) mellan de ocklusala (22 _ 26)- vingar, varvid bågtrådavlastningsspåren (42 - 44) i sig mottar och gingivala (24 - 2$) av vartdera av paren fäst- bågtråd av kanttyp på inaktivt, avlastat sätt, och att hållar- mellansektionen (46) är belägen åtminstone delvis mellan varje ocklusalt (22 - 26) och gingivalt (24 - 28) par av ligeringsfästvingar varvid hållarmellansektionerna (40) hos angränsande lika ortodontihållare bildar gränserna för aktiv hållarmellanbågtrådlängd mellan hållarna.

8. Hållare enligt patentkravet 7, k ä n n e t e c k- n a d av att bågtrådavlastningsspåren (42 - 44) vartdera' bildar bågtrådavlastning i både ocklusal-gingival bredd och buckalt-lingualt djup och ligger mittför bågtrådslitsen (32).

9. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- n a d nav att bâgtrådslitsen (32) sträcker sig åtminstone utmed en del av den specifika fästvinglängden och innefattar partier (42 - 44) avlastade i mesialt och distalt djup vid vardera änden av densamma och att ett vridcentrumorgan (40) bildas mellan de avlastade partierna av bâgtrådspåret. 10 15 20 25 30 35 I 453 ass Kg

10. n a d Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- av att ett av ligeringsfästvingorganen (144) sträcker sig från basens mellanparti och samverkar med basen (136) för att bilda hållarmellansektionen och bågtrådslitsen (150, fig. 11).

11. Hållare enligt patentkravet 10, k ä n n e t e c k- n a d av att ligeringsfästvingorganen bildar divergerande, sig-vidgande bågtrådavlastningsorgan (42 - 44), som är belägna mittför bågtrådslitsen (22) För hållarmellansektionen, varvid bågtrådspårorganen bildar bågtrâdavlastningsorganen (42 - 44) och gär till basens (12) respektive sidor.

12. n a d Hållare enligt patentkravet 11, k ä n n e t e c k- av att det dívergerande, sig vidgande spårorganet (42 - 44) är vidgat i både ocklusal-gingíval bredd och buckalt-lingualt djup.

13. n a d Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- av att ligeringsfästvingorganen (22 - 26) på åtminstone ett av basens (12) ocklusal- och gingivalpartier i samverkan (42 _ an). Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- bildar minst en del av bågtrådavlastningsorganen

14. n a d av att fästvingen är en enkelfästvinge (144) belägen centralt relativt basen och sträcker sig från hâllarmellan- sektionen och att en mellanfästvinge (143) är belägen mellan paret av med mellanrum anordnade fästvingar (140 - 142) och är i motstående ligeringsinriktning med nämnda fästvinge (144).

15. n a d Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- av att den aktiva precisionsbågtrådslitsen (33) och bågtrådavlastningsorganet (42 - 44) i samverkan upptar båg- tråden och de ocklusala (22 - 26) och gingivala (24 - 28) paren av fästvingar samverkar för att bilda bågtrådavlastnings- organet.

16. n a d Hållare enligt patentkravet 15, k ä n n e t e c k- av att utsprångsorganet (14 - 16) bildar ett par båg- trådavlastningsspår (42 - 44),belägna på motsatta ändar av bågtrådslítsen (32), varvid varje spår sammanhänger med bågtrådslitsen (32) och vartdera bildar bågtrådavlastning i både bågtrådslitsen mot de yttre kanterna av utsprångsorganet. ocklusal-gingival bredd och buckalt-língualt djup från 10 15 20 25 ' 30 35 Q 455 ass

17. k ä n n e t e c k- n a d av att basen (167) bildar ett par lutande väsentligen Hållare enligt patentkravet 1, plana ytor (178 - 180), som skär varandra vid den centrala delen av basens mellanutsprâng och bildar vridcentrumorgan (176) För ingrepp av bågtråden (Fig. 13 - 14).

18. n a d Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k- av att basen (252) bildar distal-proximaländar, att fästvingorganen (226 - 228) går gingivalt och ocklusalt från basen och bildar underskurna ligaturkvarhållningsan- satser (260 - 262). samt att basen (252) bildar ligatur- spårorgan (27& - 276) vid sina proximal- och distafiäfldêr varvid ligaturspårorganen går i tvärled relativt bågtrådslits- organet (266) och ligger åtminstone partiellt under fästving- organen och upptar en ligaturdel, som går över en bâgtråd av kanttyp i bâgtrådslitsorganet (266) och sträcker sig under Fästvingorganen, så att kraftvektorer påförda av ligaturdelen till bågtrâden är noga inriktade med den parallella sidytan av bågtråden av kanttyp (fig. 19 - 21).

19. n a d Hållare enligt patentkravet 18, k ä n n e t e c k- av att basen har formen av en dubbelhållare med fäst- vingorganen innefattande gingivala och ocklusala par av med mellanrum anordnade Fästvingar och basen bildar en hållar- mellansektion (264) belägen åtminstone partiellt mellan paren av fästvingar, varvid hållarmellansektíonen (264) bildar en bågtrådslits av rektangulär tvärsníttsform och har samma längd som längden av bâgtrådslitsen i enkelhållare av kanttyp.

20. n a d Hållare enligt patentkravet 19, k ä n n e t e c k- av att basen bildar bâgtrådavlastningsytor (270 - 272) på motsatta sidor av mellanhållarsektionen (264) och in- ställda mittför ändarna av bågtrådslitsen samt att det tvär- gående ligaturspårorganet (274 - 276) bildas av spårsektioner i inställning mittför bågtrådavlastningsytorna (270 - 272), varvid ligaturdelen på varje sida av kroppen sträcker sig genom ligaturspârsektionerna genom bâgtrådavlastningsytorna och över bågtråden, 453 885

21. Hållare enligt patentkravet 20, k ä n n e t e c k- n a d av att bågtrådavlastningsytan (270 - 272) är avlastad ocklusalt, gingivalt, mesíalt och distalt, varvid den aktiva hållarmellanbredden för bågtråden hos angränsande likadana hållare sträcker sig från ändarna av däri bildade bågtråd- slítsar av kanttyp.