SE452949B - Material for forbindningselement for mjuka vevnader - Google Patents

Description

452 949 2 Ett material för förbindningselement för mjuka väv- nader och inre organ är känt (jämför exempelvis T.T.Daurova, A.P. Majsjuk "Eksperimentaljnaja khirurgija", 1959, nr 6, sid 37), vilket material är baserat på s k biodegrade- rande syntetiska polymerer, nämligen polyvinylformal.

När detta förbindningsmaterial används, biograderar det emellertid långsamt, under det att upplösningtiden för materialet är längre än regenereringstiden för mjuka vävnader. Dessutom åtföljes användningen av dylika för- bindningselement av komplikationer i form av varpleurit eller mediastinit, vilka leder till att 60% av försöks- djuren dör. Efter operationen uppkommer komplikationer till följd av att suturen sönderdelas genom ofta förekom- mande varbildning samt till följd av att serös vätska upp- samlas eller förbindningsmaterialet avstötes fullständigt.

Samtliga allvarliga nackdelar har lett till att det kända, på polyvinylformal baserade materialet icke fått någon praktisk användning inom medicinen.

Uppfinningstanke Det huvudsakliga syftet med föreliggande uppfinning är.att genom riktat val av den kemiska uppbyggnaden av polymerens makromolekyl och genom kombinering, i denna makromolekyl, av bestämda hydrofila och hydrofoba mono- mera s k strukturenheter åstadkomma ett sådant material för förbindningselement för mjuka vävnader och inre organ, som under regenereringstiden för vävnaderna kan kvarhålla dissekerade partier av de mjuka vävnaderna och de inre organen och som säkerställer att dessa partier är fysikaliskt och biologiskt tätt tillslutningsbara förbundna med varandra, samtidigt som materialet förhindrar att det eventuellt sammanväxer med de omgivande vävnaderna och organen.

Detta syfte uppnås enligt föreliggande uppfinning medelst ett material för förbindningselement för mjuka vävnader och inre organ, som är baserat på biodegraderande syntetiska polymerer, vilket material utmärker sig av att det består av en sampolymer av N-vinylpyrrolidon och akryl- och/eller metakrylsyraalkylestrar med 2-8 kolatomer i 452 949 3 alkylgruppen, vilken sampolymer uppvisar en viskositets- kvot mellan 0,3 och 0,8 dl/g, varvid beståndsdelarna ingår i följande halter i mol%: N-vinylpyrrolidon 41,1 - 90% akryl- och/eller metakrylsyra- alkylestrar 10 - 60%.

Det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materialet för förbindningselementen innehåller sàsom akryl- och/eller metakrylsyraalkylestrar företrädesvis etylakrylat, butyl- -metakrylat eller en blandning av etylakrylat och hexyl- metakrylat.

Materialet enligt föreliggande uppfinning för för- bindningselementen utgöres företrädesvis av en sampolymer av 60-75 molprocent N-vinylpyrrolidon och 25-40 molprocent butylmetakrylat.

Det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materialet för förbindningselementen förenar sampolymerens förmåga till biodegradering, som kräver att makromolekylen är mycket hydrofil i och för att den skall kunna omsättas bättre med organismens vätskeformiga medier, med nödvändigheten av att säkerställa bestämda fysikaliska och mekaniska egenskaper, som kräver att materialet är hydrofobt i och för att det skall kunna bibehålla hållfasthetsegenskaperna under regenereringstiden (för vävnaderna).

Samtliga egenskaper hos materialet enligt uppfinningen har uppnåtts genom att man i sampolymerens molekyl infört hydrofila länkar, som innehåller kvävehaltiga substituenter, och hydrofoba länkar, som innehåller alkylsubstituenter.

Föredragen utföringsform av uppfinningen Sampolymeren av N-vinylpyrrolidon och akryl- eller metakrylsyraalkylestrar framställes genom s k lösnings- polymerisation (polymerisation i lösning) under användning av initieringsmedel av radikaltyp (exempelvis superoxider, diazoderivat, fotostràlning etc), varvid molförhállandet mellan vinylpyrrolidon och omättad ester varierar mellan 4:1 och 2:3.

De av materialet enligt föreliggande uppfinning fram- 452 949 4 ställda förbindningselementen för fixering av mjuka vävnader och inre organ utgöres av filmer av olika dimensioner och form, som uppvisar en yta av från 20 till 200 cmz och en tjocklek av från 30 till 300 um. Filmerna framställes genom gjutning (spridning) av en 15-50-procentig lösning av sam- polymeren i en blandning av etyl- och butylalkohol (i ett inbördes volymförhàllande av 4:1 respektive) under använd- ning av ett underlag (substrat) av teflon eller polyeten.

Filmen torkas, samtidigt som temperaturen ökas stegvis från 20 till 40°C. För att filmen skall kunna lagras bättre fuktas den, innan den förpackas, genom att filmen får stå i luft under en tid av 2 timmar vid en temperatur av 20°C och en luftfuktighet av 100%. Provkropparna steriliseras genom strålningssterilisering vid en stràlningsdos av 2,5 mrad eller genom att man håller provkropparna i para- formaldehydånga under en tid av 18 timmar, varefter man håller provkropparna under en tid av 20 min i en fysiolo- gisk lösning.

De av materialet enligt föreliggande uppfinning fram- ställda förbindningselementen fixeras på en skadad yta på följande sätt.

Förbindningselementen, vilkas dimensioner är större än det skadade områdets dimensioner, får stå under en tid av 10-15 min i en steril fysiologisk lösning eller s k Henkslösning. Därefter skäres ut med en sax ett avsnitt med önskad form, som motsvarar det skadade områdets dimen- sioner. Det utskurna avsnittet torkas sedan medelst en tampong av gasväv, varefter ett skikt av medicinskt lim- medel pàföres pà avsnittets ena sida. Avsnittet pålägges sedan med den med limmedlet belagda sidan på den i förväg, medelst en tampong av gasväv eller medelst alkohol torkade ytan hos ett skadat organ eller hos en i förväg formad sutur och tryckes lätt mot denna yta. Suturer med invecklad form kan tätt tíllslutas medelst nâgra få filmer under obligatorisk delvis páläggning av den ena filmen pâ den andra.

Filmen limmas hållbart vid ytan efter en tid av 60-80 s. 452 949 De kantavsnitt av filmen, som icke limmats vid ytan, måste avlägsnas genom avskärning medelst en steril sax.

De av materialet enligt föreliggande uppfinning fram- ställda förbindningselementens funktionsduglighet uppskat- tades preliminärt vid försök in vitro, varvid man såsom modellmedier använde destillerat vatten (vid uppskattning av materialets fysikaliska och mekaniska egenskaper) eller en buffertfosfatlösning med ett pH-värde av 7,4 (vid under- sökning av biodegraderingens lagbundenheter). Eftersom sampolymerens makromolekyl innehåller hydrofila länkar, måste filmernas svällning och följaktligen deras fysikali- ska och mekaniska egenskaper vara avsevärt beroende av kvävehalten. En ökning av kvävehalten i sampolymeren leder till en minskning av brotthállfasthetsgränsen för prov- kroppar, som i förväg bringats att svälla under en tid av l timme. Ifall kvävehalten i sampolymeren blir högre än 8%, blir brotthàllfasthetsgränsen lägre än ett tillåtet minimivärde, varför sampolymererna, vilkas kvävehalt är högre än 8%, icke kan användas.

Om hänsyn tages till att de förbindningselement, som skall användas, icke får inverka skadande på mjuka vävnader och inre organ genom att de mekaniskt retar de omgivande vävnaderna, samt till att dessa förbindningselement vid användningen därav måste formas väl på det skadade orga- nets yta, utgörs en viktig parameter, som bestämmer materia- lets funktionsduglighet, av materialets elasticitet, som uppskattas i beroende av materialets brottöjning.

Med ledning av provningsresultaten har man kunnat konstatera, att brottöjningen lÄ%_ är i hög grad beroende av halten N-vinylpyrrolidon, nämligen att brottöjningen ökar, när halten N-vinylpyrrolidon blir högre. För samtliga sampolymerer är emellertid brottöjningen -ÅLÉ högre än 100%, dvs högre än det värde, som valts såsom materialets undre elasticitetsgräns.

Undersökningen av de dynamiska ändringar i materialets fysikaliska och mekaniska egenskaper i ett modellmedium som gör det möjligt att i viss grad förutsäga fixerings- Zä 452 949 6 säkerheten för organismens mjuka vävnader, har visat, att en ökning av uppehållstiden för materialet i modellösningen resulterar i en ökning av filmens brotthàllfasthetsgräns och en minskning av dess brottöjning. En dylik ändring i materialets fysikaliska och mekaniska egenskaper är otvivelaktigt positiv, eftersom brotthållfasthetens ök- ning medverkar till att fixeringshállfastheten under hela regenereringstiden icke är lägre än utgångshállfastheten, under det att styvhetens ökning förhindrar att de inre organens dissekerade partier ísärföres under inverkan av konstanta belastningar.

' Det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materialet för framställning av förbindningselement har provats vid försök pá djur samt kliniskt på människor.

Vid klinisk undersökning användes förbindningselementen för mjuka vävnader och inre organ för hemostas, fysikaliskt och biologiskt tätt tillslutande av suturer samt för eli- minering av bildningen av sammanväxningar vid operationer på inre olika organ och vid behandling av varierande pato- logiska rubbningar. Data angående antalet och typen av operationer, där förbindningselement används vid utbredd klinisk provning av materialet enligt föreliggande upp- finning, redovisas i tabell l. i Tabell 1 Antalet operationer och möjlighet att använda de av materialet enligt föreliggande uppfinning framställda förbindningselementen för inre organ Användningsområde för förbindnings- elementen samt arten av det organ, Antal som skall opereras operationer l 2 Tätt tillslutande av suturer vid dissekering av magen 37 Tätt tillslutande av suturer vid operationer pà matstrupe och tarmar 24 Hemostas och tätt tillslutande av suture vid operationer på lever - 7 452 949 7 Tabell l (forts) Tätt tillslutande och förstärkning av suturer vid operationer på lungor 6 Tätt tillslutande av kärlanastomoser 1 Hemostas och tätt tillslutande av blåsbotten 8 Tätt tillslutande av pankreaskörtelsvans 5 Tätt tillslutande av urogenitalorgan 5 Tätt tillslutande av fel i strupen 4 Tätt tillslutande av suturer i munhâlan vid avlägsnande av salivkörtlar 17 Tillslutande av hål (perforationer) i trumhinnor 2 Eliminering av sammanväxningsförlopp vid osteosyntes i rörben ll Totalt: 128 opera- tioner Prövningen utfördes under användning av förbindnings~ element av tre dimensionstyper, som anges i tabell 2.

Tabell 2 Förbindningselementens egenskaper Utföringsform av Längd Bredd Tjocklek förbindningslementen mm mm mm 100 75 100 75 50 100 50 37 100 Man har mest utförligt undersökt användningen av det enligt föreliggande uppfinnning föreslagna materialet för förbindningselement för tätt tillslutande av suturer vid behandling av magsjukdomar samt mag- och tarmsjukdomar. 452 949 8 Goda resultat har erhållits vid behandling av komplicerade former av särsjukdom av varierande lokaliseringstyp. Sutu- rerna tillslöts tätt med hjälp av materialet enligt förelig- gande uppfinning vid tvà utbredda magdissekeringar (3/4) med anastomos enligt Billroth I, två magdissekeringar (2/3) med anastomos enligt Billroth II, tvâ antrektomier i kom- bination med vagotomi, tvâ besparande dissekeringar (1/3) och 1/2) med anastomos enligt Billroth II och tvâ rekon- struktiva operationer (s k reduodeniseringar) samt i ett fall vid âstadkommande av konstgjord matstrupe från tjock- tarmens högra hälft. Samtliga patienter har utskrivits som friska. Postoperationskomplikationer har endast kon- staterats i ett fall. Vid magdissekering med anledning av sársjukdom i magens övre tredjedel bildades ett infil- trat, som upplösts fullständigt efter motsvarande behand- ling.

Det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materialet för förbindningselement användes även framgångsrikt vid behandling av onkologiska sjukdomar i magens distala parti.

Under undersökningsperioden för det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materialet för förbindningselement användes materialet i kombination med medicinskt limmedel för fysikaliskt och biologiskt tätt tillslutande av suturer vid 18 magdissekeringar och 9 gastroenterostomier med interintestinal anastomos. Suturerna tillslöts tätt genom att smala remsor av materialet enligt föreliggande upp- finning gradvis pálimmades tills hela suturlinjen till- slutits fullständigt. Filmerna pàlimmades så att de över- lappade varandra en liten sträcka. En dylik pálimningsmetod medverkade till att anastomoslinjen tillslutits avsevärt effektivare och suturen tillslutits mycket tätt. Det bör härvid konstateras, att operationstiden för användning av materialet enligt föreliggande uppfinning var endast 3-4 min längre än den tid, som åtgår för utförande av samma operation enligt godkänd referensmetod.

Den jämförande undersökningen av orsaker till upp- komsten av postoperationsperitoniter efter avslutad mag- 1,: l0 i452 949 9 dissekering har visat, att suturerna icke sönderdelas, när anastomoszonen förstärkes medelst förbindningselement framställda av materialet enligt föreliggande uppfinning.

När interintestinala anastomoser vid gastroenterostomier förstärktes medelst förbindningselement framställda av materialet enligt föreliggande uppfinning, konstaterades komplikationer av ovannämnda slag (dvs sönderdelning av suturen) enbart i l fall av 9, vilket var avsevärt lägre än i referensgruppen (vid referensförsöken).

Under samma tidsperiod opererades med anledning av onkologiska sjukdomar 32 patienter, av vilka 15 under användning av förbindningsmaterialet enligt föreliggande uppfinning. Hos bara 3 patienter av 15 konstaterades post- operationskomplikationer, som härrörde från varbildning i suturerna, under det att antalet komplikationer i refe- rensgruppen utgjorde 6 av 17.

Med hjälp av endast förbindningselement framställda av materialet enligt föreliggande uppfinning har man kunnat säkert, utan användning av hopsyningsanordningar, tätt tillsluta sårytan av parenkym, som stannat kvar efter dissekering av en del av en lunga med måtten 8 x 12 cm.

En dylik effekt uppnàddes emellertid icke i samtliga fall.

Limmedlet är tämligen svårt och tidskrävande att páföra pá en stor yta genom smörjning medelst en till en ampull med limmedel hörande nål. Detta leder till att limmedlet polymeriserar för tidigt pá enskilda avsnitt. I tre fall av sex åtskildes filmen från lungans sáryta vid slutet av operationen, när lungan blåstes upp. I de tre övriga fallen lösgjordes filmen endast längs kanterna, varvid parenkymen kvarhölls av filmen. Hos dessa tre patienter förlöpte postoperationsperioden vanligen under obetydlig luftavgivning genom dränkanalerna. Efter operationen kon- staterades icke någon varbildníng. Dessa resultat gör det möjligt att rekommendera användning av det enligt före- liggande uppfinning föreslagna materialet vid utförande av operationer på lungparenkym. För att suturen skall kunna tillslutas tätare mäste man emellertid använda sig av en 452 949 Ä metod, som kommer ifråga vid tätt tillslutande av tarm- anastomoser, vilket med andra ord innebär att en kontinuerlig sutur måste formas genom pålimning av snävare filmer, som skall fixeras, samtidigt som filmerna något överlappar O: varandra. ~ När gallblásan avlägsnas, fixeras filmen säkert vid I leverytan, varvid man icke upptäckte någon blödning längs filmens kanter. I samtliga fall förlöpte efteroperations- perioden utan komplikationer.

Genom användning av materialet enligt föreliggande uppfinning har man kunnat säkerställa säker hemostas i tre fall av fyra, varvid den vid diafragmat fastlimmade filmen i ett enda fall lösryckts tillsammans med den filmen fixerande tampongen av gasväv. I de tre fallen var efter- operationsförloppet jämnt, varvid man icke konstaterade nâgra komplikationer.

För att biologiskt kunna tätt tillsluta suturerna samt för att öka hállfastheten hos förbindningsmaterialet enligt föreliggande uppfinning användes detta material vid formning av suturer i munhálan efter avlägsnande av salivkörtelstumörer, med anledning av s k salivstenssjuk- dom, och kronisk salivkörtelsinflammation. Filmen placerades inåt mjuka vävnader med efterföljande hopsyning. I alla de 17 fallen var efteroperationsförloppet jämnt, varvid såren läktes under primärspänning.

För att förhindra att eventuell sammanväxning upp- träder användes förbindningsmaterialet enligt föreliggande uppfinning vid utförande av operationer vid frakturer pá rörben (exempelvis lårben, underben). Filmerna placerades, utan användning av medicinskt limmedel, under s k fascie och utefter suturerna tills dessa tillslutits fullständigt.

Ifall ytorna är stora, fixerades filmen punktvis medelst limmedlet. Bildningen av sammanväxningar kontrollerades genom palpation under en tid av från l till 4 månader samt med ledning av indikationer från patienterna. I samtliga fall konstaterades icke någon bildning av sammanväxningar.

I tre fall har man kunnat kontrollera frånvaron av samman- växningar visuellt. Hos en patient konstaterades frånvaro Um 452 949 ll av sammanväxningar, när man efter 6 månader utförde en upprepad operation med anledning av avlägsnande av metall- plåten, varvid filmen fragmenterades fullständigt och en- skilda mikrofragment upptäcktes. Hos två andra patienter har man vid samma upprepade operation efter 8 och 8,5 månader icke kunnat upptäcka några spår av filmen. Icke heller observerades bildning av sammanväxningar.

I samtliga fall konstaterades frånvaro av några av- vikelser i blod- och urinprov samt frånvaro av någon lokal vävnadsreaktion mot närvaron av materialet enligt före- liggande uppfinning.

De av materialet enligt föreliggande uppfinning fram- ställda förbindningselementen är bekväma att hantera, varvid deras form kan ändras lätt medelst en konventionell kirur- gisk sax i och för att förbindningselementet skall kunna erhålla den önskade formen. Dessutom är förbindningselemen- ten lätta att forma efter formen hos det skadade organets yta.

Användningen av förbindningselementen framställda av materialet enligt föreliggande uppfinning innebär dels att pålitlig anpassning av dissekerade avsnitt av mjuka vävnader till varandra säkerställas, dels att efteropera- tionsblödningar elimineras, dels att initiering av samman- växningsförlopp förhindras och dels att organismens reaktion mot förbindningselementet såsom främmande ämne icke föror- sakas till följd av att förbindningselementet upplöses fullständigt.

Uppfinningen belyses närmare nedan medelst följande exempel pà framställning av materialet enligt föreliggande uppfinning för förbindningselement för mjuka vävnader och inre organ.

Exempel l Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och etylakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 50,3 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisering av 7,8 g N-vinylpyrrolidon och 3 g etylakrylat i toluen vid en temperatur av 80°C i närvaro av 0,5 molprocent s k 452 949 12 parafor av 4A4Z-typ (4,4-aza-bis-(4-cyanpentansyra). Sam- polymerutbytet utgör 9,7 g, varvid sampolymerens karakte- ristiska viskositet[Q]är 0,43 dl/g. Genom gjutning av en 26-procentig lösning av sampolymeren i kloroform fram- ställes filmer med en tjocklek av 250 pm. Filmens brott- hàllfasthet (fbr är 14 kp/cmz och dess brottöjning efter en uppehàllstid av 30 min i en fysiologisk lösning 230 är 90%. Upplösningstiden för materialet i organismen är mellan 95 och l00 dygn.

Exemgel 2 Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och oktylakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 43 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisering av 6,6 g N-vinylpyrrolidon och 7,3 g oktylakrylat i toluen vid en temperatur av 85°C i närvaro av s k parafor av 4A4Z-typ. Slutproduktutbytet är l0,6 g. Produktens karak- teristiska viskositet Üz]är 0,34 dl/g. Genom gjutning (formning) av en 32-procentig lösning av sampolymeren i kloroform framställes filmer med en tjocklek av 170 um, vilkas brotthàllfasthet Sir är l6,7 kp/cm2 och brottöj- ning Ešo är 210%. Upplösningstiden för filmen i organismen är mellan 240 och 280 dygn.

Exemgel 3 Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och butylmetakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 55,2 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisation av 7,77 g N-vinylpyrrolidon och 4,26 g butylmetakrylat i bensen vid en temperatur av 75°C i närvaro av s k parafor av 4A4Z-typ. Slutproduktutbytet utgör 9,8 g, under det att slutproduktens karakteristiska viskositet[TÜ= 0,78 dl/g.

Genom gjutning av en 24~procentig lösning av sampoly- meren i alkohol framställdes filmer med en tjocklek av 200 um. Filmens brotthàllfasthet Ögr är 18 kp/cmz och dess brottöjning EGO är 34%, medan upplösningstiden för filmen i organismen varierar mellan 130 och 150 dygn.

V5 452 949 13 Exempel 4 , Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och butylmetakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 79,8 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisation av 8,8 g N-vinylpyrrolidon och 2,8 g butylmetakrylat i bensen vid en temperatur av 85°C i närvaro av parafor av 4A4Z- typ. Slutproduktutbytet utgör 10,2 g, medan slutproduktens karakteristiska viskositet[fi]är 0,62 dl/g. Filmer med en tjocklek av 40-60 um framställes på samma sätt som i exempel 3. Filmens brotthàllfasthet áàr, är 6,4 kg/cmz och dess brottöjning E30 är 880%, under det att upplös- ningstiden för filmen i organismen är 35-40 dygn.

Exempel 5 Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och butylmetakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 41,1 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisering av 4,4 g N-vinylpyrrolidon och 8,25 g butylmetakrylat pá det i exempel 3 beskrivna sättet. Slutproduktutbytet är 11,3 g, medan slutproduktens karakteristiska viskositet [Q] är 0,13 ai/g.

Filmer med en tjocklek av 240 um framställdes pà samma sätt som i exempel 3, varvid filmernas brotthàllfasthet där var 18,8 kp/cmz och deras brottöjning E30 var 110%.

Upplösníngstiden för filmerna i organismen varierade mellan 315 och 330 dygn.

Exempel 6 Sampolymer av N-vinylpyrrolidon, etylakrylat och hexyl- akrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 57,3 mol- procent.

Sampolymeren framställes av 7,77 g N-vinylpyrrolidon, 1,0 g etylakrylat och 3,12 g hexylakrylat pá samma sätt som beskrives i exempel 3. Sampolymerutbytet utgör 10,6 g, medan sampolymerens [qflär 0,41 dl/g.

Genom sammanpressning vid en temperatur av l40°C och ett tryck av 80 kp/cm2 framställes ark med en tjocklek av 1,5 mm, vilkas brotthàllfasthet ázr och brottöjning E¿30 utgör 13,3 kp/cm2 respektive 105%, under det att upp- 452 949 14 lösningstíden för arket i organismen är mellan 164 och 170 dygn.

Exempel 7 Sampolymer av N-vinylpyrrolidon och pentylmetakrylat med en halt av vinylpyrrolidonlänkar av 89,6 molprocent.

Sampolymeren framställes genom sampolymerisation av ,5 g N-vinylpyrrolidon och 0,78 g pentylmetakrylat i xylen vid en temperatur av 84°C i närvaro av 0,6 viktprocent parafor av 4A4Z-typ. Sampolymerutbytet är 10,2 g, under det att sampolymerens karakteristiska viskositetiYz] utgör 0,32 dl/g. Genom gjutning av en 37-procentig lösning av sampolymeren i en blandning av etyl- och butylalkohol (i ett inbördes volymförhàllande av 9:1 respektive) fram- ställes filmer med en tjocklek av 80-90 um, vilka uppvisar en brotthâllfasthet där av 3,2 kp/cmz och en brottöjning Éšo av 910%. Upplösningstiden för filmen i organismen är mellan 15 och 25 dygn.

Industriell användbarhet Det enligt föreliggande uppfinning föreslagna materia- let för framställning av förbindningselement för mjuka vävnader och inre organ kan användas inom den medicinska tekniken för hemostas, fysikaliskt och biologiskt tätt tillslutande av suturer samt för eliminering av bildning av sammanväxningar vid operationer pà olika inre organ och vid behandling av olika slags patologiska rubbningar. i! m

Claims (3)

10 15 20 452 949 15 PATENTKRAV

1. l. Material för förbindningselement för mjuka vävnader och inre organ, som är baserat pà biodegraderande syntetiska polymerer, k ä n n e t e c k n a t av att det består av en sampolymer av N-vinylpyrrolidon och akryl- och/eller metakryl- syraalkylestrar med 2-8 kolatomer i alkylgruppen, vilken sam- polymer uppvisar en viskositetskvot mellan 0,3 och 0,8 dl/g, varvid beståndsdelarna ingår i följande halter i molprocent: N-vinylpyrrolidon 41,1 - 90% akryl- och/eller metakryl- syraalkylestrar 10 - 60%

2. Material enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k - n a t av att det såsom akryl- och/eller metakrylsyraalkyl- estrar innehåller etylakrylat, butylmetakrylat, en blandning av etylakrylat med hexylmetakrylat.

3. Material enligt patentkravet l eller 2, k ä n n e - t e c k n a t av att det består av en sampolymer av N-viny1- pyrrolidon och butylmetakrylat, varvid beståndsdelarna ingår i följande halter i molprocent: 60 - 75 25 - 40. N-vinylpyrrolidon butylmetakrylat