SE450923B - Anordning for att reglera till en telefonlinje matad strom - Google Patents

Description

4450 923 2 har stora effektförluster och följaktligen inte kan arbeta på korrekt sätt 1 samverkan med de typiska längdvariationerna som man finner i moderna telefonsystem.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är således att åstadkomma en anordning för att minska effektförlusterna i'en telefonabonnentlinjegränssnittkrets samtidigt som de erforderliga karakteristikorna för slingström 1 förhållande till slingresistans erhålls. Ånordningen som kommer att beskrivas medför en-minskning av den erforderliga effektkapaciteten som krävs vid en telefon- central samtidigt som man erhåller en krets som eliminerar behovet av att ändra resistansvärdet hos telefonlinjens matningsmotstånd.

I detta avseende möjliggör anordningen enligt föreliggande upp- finning att man kan utnyttja matningsmotstånd med ett förhållande- vis litet resistansvärde samtidigt med att det blir säkerställt- att den avsedda strömmen matas till en telefonlinje. I Sammanfattningsvis åstadkommes enligt uppfinningen en linje- krets för att tillföra en reglerad sllngström till en telefonlinje med en slinga med två ledare, varvid nämnda telefonlinje är in- kopplad mellan första och andra abonnentuttag och har en impedans som varierar i enlighet med längden has nämnda linje samt innefat- tar förstå och andra linjematningsmotstånd med approximativt samma resistanstärde, varvid det första motståndet är inkopplat mellan det ena av nämnda abonnentuttag och en referenspotential. Ett ut- tag hos det andra motståndet är anslutet till det andra abonnent- uttaget. En differentialförstärkare med första och andra ingångs- uttag har sitt första ingångsuttag kopplat till abonnentuttaget som är tilldelat det första motståndet samt sitt andra ingångs- uttag anslutet till det andra abonnentuttaget. Fbrstärkaren åstadkommer en utgångsspänning med en förutbestämd första styr- signal, varvid en referenskälla för att åstadkomma en referens- signal har ett önskat intervall spänningar som kan matas till en telefonlinje i överensstämmelse med dennas längd, Ett summerings- organ är försett med en första_och en andra ingång, varvid den första ingången är påverkbar i beroende av den första styrsignalen och den andra ingången är päverkbar i beroende av referenssignalen och är' anordnad att vid dylik påverkan åstadkomma en utgångs- signal i form av en återkopplingsstyrsignal som är proportionell mot summan av referenssignalen och styrsignalen. Ett aktivt krets- f _...._.._._.... f..__.._.____..,...... 450 923 3 organ med en ingång som är påverkbar i beroende av återkopplings- styrsignalen åstadkommer vid ett utgångsuttag en spänningssignal som är representativ för linjeströmmen som skall matas till tele- ofonlinjenj varvid utgångsuttaget är kopplat till det andra ut- . taget hos det andra linjemotståndet, varigenom den önskade linje- strömmen bringas att flyta genom nämnda motstånd i enlignet med återkopplingsstyrsignalen och, i sin tur, i enlighet med telefon- linjens längd. . a gUppfinningen kommer att beskrivas i detalj i det följande under hänvisning till bifogade ritningar, i vilka fig l visar ett kopplingsschema över en klassisk telefonlinjematningskrets, fig 2 är ett förenklat kopplingsschema över en telefonlinjematningskrets i enlighet med föreliggande uppfinning, fig 3 är ett kopplings- -schema som kommer till användning då det gäller att förklara arbetssättet hos föreliggande uppfinningsföremål, fig. 4 är ett kopplingsschema som mera i detalj åskådliggör en linjegränssnitt- krets 1 enlighet med en utföringsform av uppfinningen, och fig 5 är ett kopplingsschema över en alternativ utföringsform av en linjegränssnittkrets i enlighet med uppfinningen.

I Fig l åskådliggör en konventionell telefonlinjematnings- krets av i och för sig känd typ. Ett batteri vB är-gbeiäget vid telefoneentralen. Batteriet VB har nominellt en spänning av mellan 48 och 60:volt, och den matar effekt eller linjeström till en abonnentapparat när en handmikrotelefon i abonnentslingan lyfts upp. p 'Eftersom telefonabonnenter är belägna på olika avstånd från telefonoentralen är ett motstånd RL visat, vilket får repre- sentera telefonlinjens resistans. Efter hand som linjens längd ökas från telefoncentralen kommer resístansvärdet hos motståndet RL att ökas. För att en tillräcklig slingströn skall kunna matas till en abonnent är motstånd som utgör ekvivalenten till två linje- matningsmotstånd RB inkopplade i serie med linjen och belägna vid telefoncentralen. Resistansvärdena hos linjematningsmotståndet ligger vanligen inom intervallet 200 - 800 ohm, beroende på den önskade karakteristiken med linjeströmmen i förhållande till slingresistansen. Man kan konstatera att motstånden RB förbrukar effekt och således alstrar termiska problem vid telefoncentralen, såsom har antytts ovan. Ekvationen för strömmen IL 1 kretsen enligt_fig l är visad på den högra sidan i fig l och uppgår till -Åsa 9232 VB IL _ 2RB+RL Fig 2 visar en aktiv ekvivalent krets för en i enlighet med föreliggande uppfinning utförd källa för slingström och . spänning. I fig 2 är två motstånd RBl och RBl inkopplade på var sin sida av telefonlinjen. En förstärkare 20, som utgör en ope- rationsförstärkare, har sin ena ingång A kopplad till telefon- linjen och riktad mot en referenspotentialpunkt via motståndet RBl. Förstärkarens förstärkning utgör Kl. Förstärkarens 20 andra ingång B är riktad mot telefonlinjens andra sida; Utgången från 'förstärkaren 20 är kopplad till en ingång till ett summeringsnät 21, som har en annan ingång betecknad Vi och en utgång betecknad VR. Utgången från summeringsnätet 21 är kopplad till ingången till en förstärkare 22 med förstärkningsfaktorn Ko och utgången Vs. Utgången VS är via ett motstånd RBI kopplad till ingångsut- taget B hos förstärkaren 20. Såsom framgår av fig 2 är ekvationen för IL i fig 2 följande: KoVi IL = -------ï RL(l-KoKi)+2RB Fig 3'är en ekvivalent krets som representerar uttrycket för slingströmmen IL härrörande från den enkla ekvivalenta kretsen enligt fig 2.

Det torde vara uppenbart att den i fig l visade_kretsen och den i fig 3 visade kretsen har samma nättopologi och att de såle- des kan göras identiska. I fig 3 definierar följande ekvationer strömkretsparametrarna: KoVi _ 1-KQK1 RB1 RE = 1-KOK1 VE IL = RL+2RE 450 923 R p Med ett lämpligt val av kretsparametrarna (fig 2) kan man - således se till att VE och RE blir lika med RB resp. VB.

Genom att utnyttja den 1 fig k visade strömkretskonfigu- rationen kan man förverkliga de exakta funktionerna hos den tidi- gare kända kretsen som är visad i fig l och man kan således styra linjekretsen IL i enlighet med linjens längd samtidigt som men säkerställer att matningsmotstànden RBl (fig 2) har mindre resistansvärden än RB (fig l) och således erbjuder en betydande minskning i effektförlusterna i förhållande till teknikens ståndpunkt. _ Fig 5 visar ett kopplingsschema över en anordning för att reglera telefonlinjeströmmen IL genom styrning av en spännings- källa Vs. I fig 4 har konventionella strömkretsbeteckningar an- vänts istället för hänvisningssiffror för att klargöra ekvationerna och för att göra det lättare att förstå uppfinningen.

:I fig 4 har man valt komponenterna enligt följande: R1 = na = Rel B; = nu R5 = R6 Såsom framgår av fig 2 utgör ett spänningsvärde Vi in- gangssignal till summeringskretsen 21, och detta spänningsvärde definieras enligt följande: H9 Vi = - Vrl R8 där Vrl är den vid motståndet H8 pålagda spänningen och Ki, som utgör förstärkningen hos förstärkaren 20 enligt fig 2, är de- finierad som: (R5) (R9) 1 (Ra) (Rv) varvidii 1 xovi (ans +RL) VS -.= ana +(1-KQK1) RL 450 9231 6 KoVi _ IL = _ l RL(l-KoKi)+2RB Med de ovannämnda komponenterna definierade på det angivna sättet blir således belastningsströmmen IL och spänningen VS 1 fig 4 identiska med belastningsströmmen IL och spänningen VS i fig 2Ä - _ I I fig 4 utgör resistansen hos motståndet RL den ekvivalenta likströmslingresistansen hos telefonapparaten sedd vid telefon- centralen. Motstånden Rl och H2 är matningsmotstànden, och de är ekvivalenta med motståndet RBl. I denna krets är motstånden Rl och R2 så valda, att de har mindre resistansvärde än konventio- nella linjematningsmotstånd, och detta resistansvärde kan uppgå :111 mindre än 2oo 011m. I .

Telefonlinjen är kopplad till uttagen a och b som är beläg- na vid telefoncentralen; Uttaget a är riktat mot en punkt med referenspotential via matningsmotståndet Rl som har ett resistans- värde som är mindre än 200 ohm för att effektförlusterna skall bli små. Förbindningspunkten mellan motståndet Rl och uttaget a är kopplad till den ena ingången (inverteringsingången) hos ope- rationsförstärkaren Al via ett motstånd R3 som bestämmer serie- förstärkningen. Ett återkopplingsmotstånd R5 är inkopplat mellan förstärkarens inverteringsingång och dess utgång. Förstärkaren Al är en operationsförstärkaremodul av standardtyp, vilken kan erhål- las från många håll i form av en integrerad krets, och en god- tycklig standardförstärkare kan härvid utnyttjas.

Förstärkarens Al icke-inverteringsingâng är via motståndet 'R4 kopplad till det andra uttaget b som är tilldelat telefonlin- jerna. Denna icke-inverteringsingång är riktad mot jord eller mot en referenspotentialpunkt via motståndet R6, som genom att variera också kommer att inverka på förstärkarens Al förstärkning. Såsom kommer att förklaras nedan'är uttaget b inkopplat genom ett linje- matningsmotstånd H2, vars resistans är lika med resistansen hos _ motståndet Rl och således lika med resistansen hos motståndet RBl, till utgången från en förstärkare A3 som, såsom kommer att be- skrivas nedan, avger en variabel spänning Vs till telefonlinjen för tillförsel till icke-inverteringsuttaget hos förstärkaren Al.

Såsom framgår av fig 4 är förstärkaren Al anordnad i en differen- tialförstärkarkoppling, varvid den utför följande funktioner: 450 923 7 Förstärkarens Al ingång, som är kopplad till telefon- linjen, bildar en isoleringsimpedans, varför förstärkaren tjänst- gör såsom en buffert mellan telefonlinjen och styrkretsarna vid telefoncentralen. Till följd av sitt_differentialarbetssätt över- vakar förstärkaren Al de balanserade telefonlinjeingångsuttagen a och b, varvid den omvandlar spänningen över motståndet RL till en enkeländad spänning vid utgångsuttaget från förstärkaren Al. Éesistansvärdena hos motstånden RB, R4, R5 och R6 är så valda, att de ger en stor ingångsimpedans 1 Jämförelse mot motstånden Rl och R2. Förhållandet mellan resistansvärdena hos motstånden ' RÅ och R6 resp. R3 och R5 är så valt, att man erhåller de avsedda arbetskarakteristikorna för förstärkaren för att korrekt för- stärkning och likströmförspänning för kretsen skall erhållas.

Utgången från förstärkaren Al är via motståndet R7 kopplad till inverteringsingångsuttaget (-) hos operationsförstärkaren A2.

Förstärkaren A2 är också en standardförstärkare, och den kan för- verkligas med samma integrerade krets som används för förstärka- ren Al eller med en godtycklig annan lämplig krets. Om en opera- tionsförstärkaremodul utnyttjas såsom förstärkaren A2 kommer principiellt icke-inverteringsingången (+) att riktas mot Jord eller mot en källa för referenspotential.

Såsom framgår av figuren är förstärkarens A2 inverterings- ingångsuttag kopplat via ett motstånd R8 till potentialkällan VRI som har definierats 1 en ekvation ovan, varvid en summerings- funktion erhålls vid detta ingångsuttag. Det exakta värdet hos Vi kan erhållas genom att man ändrar antingen VR eller förhållan- det mellan resistansvärdena hos motstànden Rl och R9. Motståndet R9 är återkopplingsmotståndet mellan ingångs- och utgångsuttagen hos förstärkaren A2. Genom att man specificerar förstärkningen hos förstärkaren A2 i enlighet med Kl, som är definierad i ekva- tionerna ovan, kan man åstadkomma en förstärkning lika med Kl genom att man inställer resistansvärdet hos antingen motståndet R9 till resistansvärdet hos motståndet R7 eller resistansvärdet hos motståndet H5 till resistansvärdet hos motståndet H3 och resistansvärdet hos motståndet H6 till resistansvärdet hos mot- ståndet R4. Förstärkningen Kl bestäms härvid av den kombinerade kaskadförstärkningen hos förstärkarna Al och A2.

»I 450 923 8 Genom att man inreglerar resistansförhållandet mellan motstånden R9 och H7 kan man uppnå en enkel förstärkningsregle- ring därför att de ovan angivna förhållandena normalt bestäms av ett önskat förspänningsvärde och de elektriska parametrarna hos förstärkarna Al och A2. Tack vare förstärkaren A2 kan man också erhålla en programmerbar linjematningskarakteristik genom reglering av spänningskällan.

Såsom kommer att beskrivas nedan utnyttjar man principiellt en omkopplingskarakteristik 1 denna krets för att erhålla en av- sedd spänning och således en avsedd ström för linjekretsen. Kretsen _arbetar härvid väsentligen så, att den alstrar en omkopplingsspän- ning som styrs i enlighet med effektkraven hos linjekretsen.

A Fig 4 visar en återkopplingskondensator Cl som är riktad mellan ingångs- och utgångsuttagen hos förstärkaren A2 och som är inkopplad över en zenerdiod. Kondensatorn Cl är så vald, att den formar kretsens frekvensegenskaper, och i detta exempel är den så vald;att alla växelströmsignaler filtreras ut. Zenerdioden ar- betar på så sätt att den formar förhållandet mellan slingkretsen IL och slingresistansen. Dioden begränsar utgångsspänningen Vs och driver kretsen enligt arbetssättet för en spänningskälla i- stället för att reglera strömmen. Metoden att utnyttja en zener- diod i samverkan med en operationsförstärkare på detta sätt är i och för-sig känd.

Det torde givetvis vara uppenbart att de kombinerade funk- tionerna hos förstärkarna Al och A2 kan förverkligas i en enda förstärkarkrets, exempelvis-i den i fig 2 visade förstärkaren 20.

Detta tillvägagångssätt ger emellertid inte den stora flexibilite- ten i fråga om inställning av strömkretsparametrarna som kan erhål- las i jämförelse med då man utnyttjar två separata förstärkare såsom Al och A2. A Utgàngsspänningen vid förstärkarens A2 utgångsuttag är betecknad VR och utgör ingàngssignal till förstärkaren A3. I fig 4 är förstärkaren A3 visad som en kretsmodul med en ingång kopplad till utgången från förstärkaren A2 och en utgång för att alstra spänningen VS som är definierad ovan och som är kopplad via mot- ståndet H2 till telefonlinjens uttag b. Denna förstärkare avger energi till telefonlinjen och kan utgöras av en standardoperations- förstärkare i kombination med ett effektsteg för att hantera den 4soí92s 9 _linjeström som telefonlinjen behövert Såsom kommer att förklaras' nedan skall emellertid förstärkaren A5, för att man skall erhålla ' största möjliga effektbesparing, utgöras av en högeffektiv ener- gikälla med variabel spänning. En dylik energikälla.kan betecknas såsom en omvandlare från likström till likström. Exempel på om- - vandlare från likström till likström är allmänt kända inom tek- niken, och dessa kretsar avger en utgångsspänning som är propor- tionell mot en ingångsspänning som står i en relation till den andra uttryckt medelst konstanten ~Ko. Genom att använda en energikälla med variabel spänning för förstärkaren-A3 eliminerar man det spänningsfall som skulle erhållas i en förstärkarkrets av standardtyp.

'Såsom man ser i fig 4 kan således återkopplingsmodulen A3 vara en standardförstärkare eller annars kan den vara en omvand- lare från likström till likström för att man skall kunna uppnå ytterligare besparingar i effektförbrukningen. A 'Fig 5_visar kretsen enligt fig 4 med lika_komposanter, såsom förstärkarna Al och A2, och motsvarande delar och spänningar markerade med samma hänvisningsbeteckningar. En streckad linje 50 innesluter en omvandlare från likström till likström, vilken ut- nyttjas såsom modulen.A3 i fig 4. _ -Den inom den streckade linjen 30 visade kretsen inkluderar en operationsförstärkare 31. Icke-inverteringsingången hos för- stärkaren jl är kopplad till utgången från förstärkaren A2 via ett seriemotstånd 32. Utgången för förstärkaren 31 är kopplad till ingången till en komparatorkrets 33. Komparatorkretsen 33 är en standardkrets och arbetar på så sätt att den jämför en på inverteringsuttaget pålagd referensnivå med spänningen som är representerad på icke-inverteringsuttaget kopplat till utgången från förstärkaren 31.

Utgången från komparatorkretsen är ansluten till styr- elektroden hos en fälteffekttransistor 54. Fälteffekttransistorns emitterelektrod är kopplad till en referenspotentialkälla, medan dess kollektorelektrod är kopplad via primärlindningen 35 hos en transformator Tl till en källa för arbetspotential markerad VC. .§àsom kommer att förklaras nedan tjänstgör transformatorn Tl som en svepåtergångstransformator, varvid en likströmsignal som alstras vid primärlindningen 35 kopplas till sekundärlind- _ ningen 36 där den likriktas medelst en diod 57 som arbetar i Åse 923 10 samverkan med en kondensator 38 för att åstadkomma en spänning VS för tillförsel till förstärkarens Al icke-inverteringsuttag.

Såsom framgår av fig 5 är díodens 37 katod riktad mot jord eller mot en punkt med referenspotential, och det korresponderande ut- taget hos motståndet Rl och kondensatorn C4 befinner sig således också vid denna potential. I -Spänningen V3 påläggs genom ett seriemotstånd 39 på för- stärkarens 31 inverteringsuttag som tjänstgör såsom en summerings- punkt. Detta uttag är riktat mot jord genom en serie kretsar be- stående av en kondensator 43 i serie med ett motstånd 44. Inver- teringsuttaget hos förstärkaren 3l är kopplat till_jord via motståndet 45. Ett återkopplingsnät bestående av seriekombina- tionen av motståndet 40 och kondensatorn 41 är inkopplat mellan ingången och utgången hos förstärkaren 31 och bestämmer därvid denna förstärkares förstärknings- och frekvenskarakteristikor.

Principiellt är förstärkaren 31 en operatiohsförstärkare av standardtyp, vilken arbetar i en differentialkoppling. Icke- inverteringsingången hos förstärkaren 31 tjänstgör såsom summe- ringspunkt för att möjliggöra för förstärkaren att ge gensvar på spänningen VR och spänningen VS. Förstärkaren tjänstgör såsom en buffert mellan spänningen Vs och de för styrning avsedda elektro- niska.organen som är tilldelade telefoncentralen. På detta sätt alstrar förstärkaren 31 en felsignal vid sin utgång för att' styra och ange nivån hos spänningen VS. Genom ett lämpligt val -av motståndet 40 inkopplat 1 serie med kondensatorn 41 kan man reglera kretsens frekvenskarakteristikor så att man erhåller stabilitet. ' ' Resistansvärdena hos motstånden 39, 45 och 42 väljs för- hållandevis höga så att de utsätter utgångsspänningen VS för minsta möjliga belastning. Resistansvärdet mellan motstånden 45 och 42 samt resistansvärdet mellan motstånden 39 och 32 bildar en balanserad dämpare. De enskilda resistansvärdena väljs så, att den maximala utgångsspänningen VS blir förenlig med spän- ningsintervaller för förstärkarens 3l förspänning. Motståndet 32 är summeringspunkten som mottar referenssignalen via motståndet 39 från omvandlaren från likström till likström. Man kan kon- statera att motstånden 32 och 42 tjänar till att definiera felförstärkningens förstärkning. Kondensatorn 41 och kondensa- torn 43 väljs så, att de formar kretsens frekvenskarakteristikor . y e p s i-4slnv 923 ll på sådant sätt att man erhåller stabil drift.

Såsom har nämnts ovan är förstärkaren 33 en komparator vars positiva ingång är ansluten till utgången från felförstär- karen 31. Den negativa ingången är förbunden med en externt _ alstrad källa 50 för en triangulär signal eller en sågtandsignal "som bildar en referenssignal för komparatorn 33. Jämförelsen 'mellan_signalerna ger upphov till ett pulståg vid komparatorns utgång. Frekvensen hos pulserna bestäms av upprepningstakten hos sågtandvågen, och bredden hos varje puls ändras såsom en funktion av felspänningen så att man därvid erhåller en puls- breddmodulerad signal vid komparatorns 33 utgång. Såsom har nämnts matas denna signal till fälteffekttransistorns 34 styrelektrod, varvid denna transistor tillslås och frånslås såsom en funktion av arbetskvoten hos det till densamma förda pulståget) Det skall fram- hållas att givetvis kan ett bipolärt organ användas istället för fälteffekttransistorn för att utföra omkopplingsfunktionen. Tran- sistorn 34.tillslås resp. frånslås således i enlighet med den pàlagda vägens arbetskvotoykel. se _ -Såsom har angivits ovan är transistorn 34 seriekopplad med transformätorns Tl primärlindning 35. När transistorn tillslås medelst en puls avges energi till transformatorns magnetfält från energikälian.VC i en takt som är bestämd av induktansen hos trans- formatorn och värdet hos spänningskällan. Den 1 magnetfältet under återstoden av pulsen lagrade energin överförs till transformatorns sekundärlindning och lagras i kondensatorn 38. Spänningen över kondensattrn 38 matas via motståndet 39 till förstärkarens 31 in- gång. Denna verkan medför att slingan för kretsen sluts, och tack vare den negativa återkopplingen bringas utgångsspänningen VS att bli lika med en konstant multiplicerad med referensspänningen Vä.

I detta fall gäller att Vs = Ko x Vä. Den i modulen 30 ingående likströmomvandlaren anges därför ha en effektiv slingförstärkning lika med -10, och arbetskarakteristikorna är således specificerade. _ En krets framställdes i enlighet med fig 4 under utnyttjande av en likströmomvandlare med den effektiva förstärkningen Ko lika med -l_0. Följande värden utnyttjades: i i 450 923 12 EXEMPEL I p e§9m22B§§§ 0 Xëäåå -ni = ne = RB1 0 100 ohm H5, H4 200000 ohm 115, H6 20000 onm R9 6200 ohm Zenerdiod 5,6 volt 0117 62000 ohm R8ï e 95000 ohm 'Kretsen med komponenterna med de ovan angivna värdenap matade en konstant ström med storleken 42 mA till telefonlinje- impedansen BL då RL varierade från 0 till 1100 ohm. För värden _ hos RL större än 1100 ohm bestämdes strömmen IL medelst följande ekvation: 52v IL = ----- 200 + RL lI ett andra exempel användes samma värden som ovan med undantag av att R7 uppgick till 8198 ohm och R8 uppgick till 62960 ohm. I detta exempel dubblerades slingströmmar med linje- motståhdkarakteristikor så.att de blev ekvivalenta med en konven- tionell matningskrets med två linjematningsmotstånd med resistansen 400 ohm och ett batteri med spänningen 48 volt. Den effektiva linjeströmmen definierades 1 detta fall av följande exempel: 48 IL = ---- 800 + RL Kondensatorn Cl i återkopplingskretsen med förstärkaren A2 valdes för att eliminera en, eventuell växelströmsignalstörning, varvid kondensatorns storlek utgjorde en funktionçav den aktuella typen av operationsförstärkarkoppling-som hade valts för kompo- nenterna Al och A2. ' 'v 450 923 13 'Ovan har beskrivits en krets för att åstadkomma en regle- rad ström för en telefonlinje. Kretsen möjliggör att man kan mata ' en önskad ström till linjen genom att man selektivt omkopplar en förstärkningskonstant som ingår i en återkopplingsslinga. På detta sätt kan man arbeta med linjematningsmotstånd med låga re- sistansvärden_sâ att man erhåller en betydande besparing i effekt- förlusterna i förhållande till de konventionella linjekretsarna som används. f Såsom framgår av de ovan beskrivna kopplingarna har kretsen enligt uppfinningen möjlighet att förverkliga en konventionell linjekrets enligt fig 1, varJämte den har möjlighet att styra och reglera linjeströmmen IL genom att styra en spänningskälla enligt fig 2, 4 och 5.

Det skall också framhållas att man skulle kunna utföra de ovan beskrivna funktionerna genom att utnyttja styrda omkopplare, vilka därvid skulle styras synkront från en lämplig referens- frekvenskälla och vilka skulle arbeta i samverkan med ett summe- ringsnät för att selektivt tillföra signaler till operations- förstärkaren A2 enligt fig 4. På detta sätt kan man sålunda alstra signalen Vä för tillförsel till den aktiva återkopplings- styrkretsen A5 enligt fig 4 och 5. _ Ehuru uppfinningen ovan har beskrivits i samband med en föredragen utföringsform-skall det framhållas att ytterligare utföringsformer, modifikationer och tillämpningar, som torde bli uppenbara för faokmannen, skall anses ligga inom uppfinningens ram sådan den är definierad av de nu följande patentkraven.

Claims (9)

1. 450 923 14 PATENTKRAV l.Anordning för att reglera till en telefonlinje matad ström, vilken linje utgörs av en tvårådig telefonabon- nentlinje som är inkopplad mellan första och andra uttag vid en abonnentapparat och varvid nämnda telefone linje har en impedans som varierar i överensstämmelse med linjens längd, k ä n n e t e c k n add därav, att den innefattar första och andra linjematningsmotstând (Rpn) med väsentligen samma storlek, varvid det första motståndet är inkopplat mellan en av nämmda trådar och en punkt med referenspotential, att ett uttag hos nämnda andra motstånd är kopplat till den andra tråden, vidare att den innefattar differentialförstärkarorgan (A1) resp (A2) med första och andra ingångsuttag, varvid det första ingångsuttaget är kopplat till nämnda tråd som är tilldelad det första motståndet och nämnda andra ingångsuttag är kopplat till den andra tråden, varjämte förstärkaren avger en utgångsspänning son: manifesterar en förutbestämd första styrsignal, en referenskälla (S0) för att åstadkomma en referenssignal som manifeste- rar ett önskat spänningsintervall som kan _matas till en telefonlinje i översensstämmelse med dennas längd, summeringsorgan med en första och en andra ingång, varvid ,nämnda första ingång är pâverkbar i beroende av nämnda första styrsignal och nämnda andra ingång är pâverkbar i beroende av nämnda referenssignal och är anordnad att vid dylik påverkan åstadkomma en utgångs- áterkopplingsstyrsignal (VS) som är proportionell mot summan av nämnda referenssignal och nämnda styrsignal, och aktiva strömkretsorgan med en ingång som är pâverkbar in beroende av nämnda återkopplingsstyrsignal och som är anordnad att vid dylik påverkan åstadkomma vid ett utgångsuttag en spänningssignal som är indikativ för en linjeström som skall matas till telefonlinjen, varvid nämnda utgàngsuttag är kopplat till nämnda andra uttag _ m 15 hos det andra linjemotstândet, varigenom strömmen bringas 450 923 att flyta genom nämnda motstånd i _överensstämmelse- med återkopplingsstyrsignalen och säledes i överensstäm- melse med telefonlinjens längd.

2.Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda summeringsorgan innefattar en förstärkare (31) med ett ingångsuttag med en första impedans inkopp- lad mellan nämnda ingângsuttag och nämnda utgángsuttag_ hos differentialförstärkarorganen (A1) resp (A2) och en_andra impedans inkopplad mellan nämnda ingàngsuttag och nämnda utgängsuttag hos differentialförstärkarorganen samt en andra impedans inkopplad mellan nämnda referens- Iikälla och nämnda .ingângsuttag för att ge upphov: till àterkopplingsstyrsignalen vid förstärkarens utgång.

3.Anordning enligt krav 1, k ä n n-t e c k n a d därav, att nämnda differentialförstärkarorgan (RBI) innefattar en operationsförstärkare (31) med ett första inverte- ringsingångsuttag kopplat till nämnda abonnentuttag som är tilldelat det första motståndet och ett andra icke-inverteringsingàngsuttag kopplat till :det :andra abonnentuttaget, varvid nämnda operationsförstärkare' har ett utgángsuttag för att åstadkomma nämnda signal som manifesterar den första styrsignalen och organ (40, 41) inkopplad mellan nämnda utgângsuttag och det 'första inverteringsingàngsuttaget för att specificera förstärkarens förstärkning. _

4.Anordning enligt krav l, k ä n n e't e c k n a d därav, latt nämnda aktiva kretsorgan innefattar en förstärkare med ett ingàngsuttag som är påverkbart i beroende av nämnda återkopplingsstyrsignal och , ett ütgångsuttag kopplat till nämnda andra uttag hos nämnda andra linje- motsx-.ánd (R4) . I

5.Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda aktiva strömkretsorgan innefattar en omvandla- re från likström till likström (A3) med ett ingángsuttag 16 4sb 923 anordnat att mottaga nämnda utgångsåterkopplingsstvrsig- nal för att alstra en pulsbreddmodulerad utgångssignal i *överensstämmelse med nämnda återkopplingsstyrsignal och organ som är pâverkbara i beroende av nämnda utgångs- signal och som är kopplade till det andra uttaget hos det andra linjemotståndet (R4) för att åstadkomma nämnda önskade linjeström.

6.Anordning enligt krav 5, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda omvandlare från likström till likström vidare' innefattar en ingångsförstärkare med ett ingångssumme- ringsuttag som är påverkbart i beroende av nämnda åter- kopplingsstyrsignal och nämnda linjeström och ett ut- gàngsuttag för att åstadkomma en felsignal som är indika- tiv för skillnaden mellan nämnda återkopplingsstyrsignal och 'nämnda önskade linjeström, vidare jämförelseorgan med ett ingángsuttag som är påverkbart i beroende av nämnda felsignal och ett andra ingångsuttag kopplat till en, signalkälla (50) för en upprepad referensvåg för att vid en utgång åstadkomma ett pulstäg med en frekvens i enlighet med frekvensen hos nämnda upprepade våg och. en pulsbredd i enlighet med nämnda rfelsignal, Och - omkopplingsorgan inkluderande en transformator (T1) som är påverkbar i beroende av 'nämnda pulståg och som är anordnad att vid dylik påverkan alstra en utgångssignal som är indikativ för nämnda spänningssignal som skall matas till telefonlinjen samt organ för att tillföra nämnda utgångssignal till nämnda andra uttag hos det andra linjemotstándet. I

7.Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d därav, att nämnda signalkälla (50) för en upprepad våg åstadkom- mer en.ságtandreferenssignal.

8.Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att de första och andra motstânden (R3) resp (R4) har ett resistansvärde som är mindre än (200 ohm och som vartdera är betecknade (RB-), att nämnda differential-' förstärkarorgan (A1) resp (A2) har en förstärkningsfaktor W 450 923 lika med Ki, att nämnda referenssignal avger en utgångs- signal Eetecknad Vi, att nämnda utgångsáterkopplingsstyr- signal är betecknad VR, och att nämnda aktiva strömkrets- organ har ~en slingförstärkning betecknad Ko för att åstadkomma nämnda spänningssignal VS, varvid nämnda linjeström IL som flyter i det andra motståndet (RBI) blir bestämd enligt följande ekvation: KoVi IL = RL (I-KoKi) + zRB. där RL är lika med resistansen hos nämnda telefonlinje.

9.Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar organ inkopplade mellan förstärkarens utgángs- och ingángsuttag för att reglera frekvensgensva- ret hos linjekretsen. l0.Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innefattar organ inkopplade till nämnda differen- * tialförstärkarorgan för att avlägsna eventuellla växel- strömsignaler från linjekretsen.'