SE451170B - Telefonlinjekrets - Google Patents

Description

451 170 för nämnda motstånd.

Vid de uppgivna storlekarna på motstånd och matnings- spänning kan vart och ett motstånd på korta ledningar utveckla upp till 3 watt, vilket fordrar dyrbara motstånd, om noggrann- heten skall kunna hållas.

Dessutom finns ett flertal kretsar monterade på varje kretskort på racken i telefonväxeln. Motstândens värmeutveck- ling förhindrar därvid att packningstätheten på kretskorten blir särskilt hög, alternativt måste ett större kylsystem användas.

Uppfinningen syftar till att mildra dessa svagheter och att framställa en linjekrets, vars värmeförluster är avse- värt mindre än i motsvarande kända kretsar.

Detta och andra syften uppnås enligt uppfinningen ge- nom att en telefonlinjekrets av inledningsvis angivet slag fö- reter de i den kännetecknande delen av krav 1 angivna särdra- gen.

Föredragna utföringsformer framgår av underkraven.

Med en styrd matningskälla menas därvid en spännings- källa, vars utspänning i huvudsak varierar linjärt med den ut- tagna strömmen, varvid proportionalitetskonstanten ungefär är lika med det av bestämmelserna föreskrivna spänningskällemot- ståndet eller en del av detta motstånd beroende på återkopplin- f gen.

Den av àterkopplingen skapade utimpedansen tjänar som abonnentlinjens slutimpedans. ^ När strömmen flyter genom utgångstransistorn, blir dock denna utimpedans för liten och högsta tillåtna sving i emitter-kollektorkretsen överskrids. Detta svingöverskott elimi- neras medelst den styrda strömkällan, så att ínqülvärme avges i utgångstransistorn annan än det restvärme som beror av linje- strömmen och en förspänning på va 6 V som utgàngstransistorn kräver för distortionsfri återgivning av signalkällans audio- frekvens.

Värmeavgången flyttas alltså från kretskortet till matningskällan.

I ett föredraget utförande kännetecknas linjekretsen av att förstärkaren har en förutbestämd förstärkningsfaktor 451 170 och att huvudströmmen genom utgångstransistorn går till an- slutningen över ett första motstånd och att återkopplingen innefattar en spänningsdelare mellan en referensspännings- källa och anslutningen, varvid uttaget på spänningsdelaren anslutits till förstärkarens signalingång. Detta medför att utimpedansen i det första motståndet vars värde minskas i förhållande till spänningsdelarkvoten jämfört med det sökta matningsmotståndet, även avger med kvoten proportionellt värme jämfört med ett matningsmotstånd utan återkoppling.

Enligt ett annat föredraget utförande kännetecknas linjekretsen av att förstärkaren utgörs av en differential- förstärkare med en inverterande ingång, en icke-inverterande ingång och en utgång, varvid utgången bildas av ena änden av uttransistorns huvudkrets, som kopplats till anslutningen så att återkopplingen innefattar en strömförstärkare med en ge- mensam anslutning till den styrda matningsspänningskällans ena pol, en strömingång kopplad till uttransistorns huvud- krets och en strömutgång ansluten till förstärkarens inver- terande ingång via ett andra motstånd, så att linjekretsen W innefattar en referensspänningskälla vars ena pol anslutits till förstärkarens icke-inverterande ingång och andra pol via ett tredje motstånd till strömförstärkarens utgång, och så att ett fjärde motstånd inkopplats mellan förstärkarens inverterande ingång och anslutningen. Detta utförande har för- delen att både källans och linjeavslutningens impedanser helt skapas av förstärkaren.

Enligt ytterligare ett annat utförande kännetecknas linjekretsen av att den styrda strömkällan innefattar en spän- ningskälla vars inre impedans motsvarar den nämnda yttre im- pedansen. Dälvid har värmeavgivningen flyttats från drivste- get till matningskällan.

För att minska källans värmeutveckling kännetecknas linjekretsen vidare av att spänningskällan innefattar en puls- generator, den inre impcdansen innefattar en induktans kopp- lad till pulsgeneratorn, och att en första likriktarkrets kopplats till induktansen, varvid utgången av denna likrik- tarkrets utgör ena polen i strömkällan.

Enligt ytterligare ett utförande innefattar linje- kretsen ett andra drivsteg komplementärt till det första en- ligt ovanstående. Utgàngstransistorn i det andra drivstegets 451 170 L» förstärkare kopplas till strömkällans andra pol, som via det_ andra stegets utgàngstransistor mottar likspänningen och signalström från signalkällan, vilken anslutits till en andra signalíngàng från den andra abonnentlinjetràden som kopplats till den andra terminalen. Den styrda spänningskällan inne- fatt ar en detektor inkopplad pà båda drivstegen som bestäm- mer skillnadssignalen proportíonell mot spänningsskillnaden mellan förstärkarutgàngen och strömkällans poler. Vidare har den styrda strömkällan en styringàng som förbundits med detektorutgàngen och avger matningsspänningen, vilken är proportionell mot utgàngstransistorernas skillnadssignal.

Detta utförande har fördelen, att man slipper de höga emitter-kolektorspänningarna som byggs upp då utimpedanserna bildas, varför värmeutvecklingen i matningsmotstànden i tidi- gare kända linjekretsar undviks.

I Enligt ytterligare ett utförande kännetecknas en lin- jekrets innefattande ett till ovannämnda drivsteg komplemen- tärt andra drivsteg, av att den styrda strömkällan innefattar en A/D-omvandlare, kopplad både till de båda drivstegen, som omvandlar spänningen mellan drivstegsförstärkarutgàngarna till en digital insignal, ett minne kopplat till A/D-omvandlaren som rymmer en omvandlingstabell, som omvandlar den digitala insignalen till en digital utsignal som motsvarar den mot in- signalen svarande källspänningen, en D/A-omvandlare ansluten' till minnet som omvandlar den digitala utsignalen till en analogsignalspänning, en andra omvandlare kopplad till D/A- -omvandlare, som omvandlar den till omvandlaren pàtryckta signalspänningen till ett PDñ-modulerat pulstàg, där puls- längderna är proportionella mot den inkommande signalspan- ningen, och en tredje likriktarkrets kopplad till omvandlaren, vars anslutningar utgör strömkällans poler.

Med detta utförande kan man pà ett enkelt sätt för varje späñning mellan differentialförstärkarutgàngarna, dvs. för varje linjeström, välja en sådan natningsspänning som ger minsta möjliga värmeutveckling.

Här följer en beskrivning av uppfinningen som hänvi- sar till medföljande ritningar, där motsvarande element har samma nummer.

Fig. 1 är ett blockschema över en linjekrets enligt 451 170 uppfinningen.

Fig. 2 visar ett drivsteg som användes i linjekret- sen i fig. 1.

Fig. 5 är en kurva som visar hur utgàngsströmmen be- ror av matningsspänningen till drivsteget i fig. 2.

Fig. 4 visar ett annat drivsteg som användes i lin- jekretsen i fig. 1.

Fig. 5 visar en styrd strömkälla som används i lin- jekretsen i fig. 1.

Fig. 6 visar en styrd strömkälla använd i línjekret- sen i fig. 1 med drivsteg enligt fig. 2. rig. 7 visar en styrd ströakäila använd i iinjekrer- sen i fig. 1 med drivsteg enligt fig. 2 eller fig. 4.

Blockschemat i fig. 1 över en linjekrets i en tele- fonväxel innefattar två drivsteg 1 och 2 med utgàngarna a respektive b till a- och b-trådarna i en abonnentledning som ej utritats. En signalkälla innefattande spänningskällorna 5 och 4 är ansluten till signalingángarna 9 och 10 på driv- stegen. Dessa spänningskällor pàtrycker ljudsignalerna V och -V med motsatta faser till drivstegen 1 och 2 som vida- rebefordrar signalerna till abonnentledningen. Därutöver innefattar linjekretsen en matnineskälla 5, vars första pol 6 som är positiv och en andra pol 7, som när negativ är an- slutna till drivstegen 1 och 2 och matar dessa steg och ~ abonnentledningen med likström.

Linjeströmmens storlek beror inte bara på spänningen hos strömkällan 5 och referenskällan 8 eller impedanserna i drivstegen 1 och 2, utan även pá abonnentlinjens längd. För att kunna lämna tillräckligt med ström genom långa ledningar är matningsspänningen i källan 5 normalt 48 eller 60 volt, och för att begränsa strömmen genom korta ledningar eller vid kortslutning i abonnentledningen kräver bestämmelserna att linjeströmmen skall gå genom matningsmotstànd om 200 - 400 ohm vardera. Vid ovanstående matningsspänning blir därför värmeförlusterna i vardera matningsmotstàndet ca 5 watt.

Då nu matningsmotstànden utgör abonnentledningens slutimpedans, måste man förhindra att i trådarna likfasíga signaler omvandlas till differentialmodssignaler av matnings- motstàndens olika storlek. Bestämmelserna fordrar därför en noggrannhet i slutimpedanserna på ca 0,1 %. Tyvärr är mot- 451 170 stånd med denna noggrannhet och värmeutvecklingsförmåga rela- tivt stora och dyra.

För att slippa ett sådant motstånd innefattar varje drivsteg en förstärkare med utimpedansen bestämd av återkopp- lingen, dessutom används en styrd matningskälla.

Fig. 2 visar ett drivsteg med en utímpedans bestämd av den s.k. impedansmultiplikationen och som därför är lämp- lig för linjekretsen i fig. 1.

Detta drivsteg innefattar en förstärkare 11 med två komplementära transistorer 12 och 15, parallella emitterföl- jare med emittrarna kopplade till utgången 14. Transistorer- nas baser är förbundna och på icke visat sätt kopplade till den icke-inverterande ingången 15 och den inverterande ingången 16. En sådan förstärkare finns i handeln under namnet opera- tionsförstärkare. Förstärkaren 11 är kopplad till anslut- ningen över ett första motstånd 17.

För att alstra linjeströmnen är uttransistorernas 12 och 15 kollektorer kopplade till den styrda spänningskällans poler 6 respektive 7. Om en positiv referensspänning pålägges den icke-inverterande ingången 15, till exempel genom att an- sluta den positiva polen i referensspänningskällan 8 enligt fig. 1 till signalingången 9, flyter linjeströmmen från den styrda spänningskällans positiva pol till anslutningen a över huvudkretsen i uttransistorn 12 och det första motståndet 17, förutsatt att någon last är inkopplad mellan a- och b-anslut- ningarna.

Här en negativ referensspänning påtryckes den icke- -inverterande ingången 15, t.ex. genom att förbinda den nega- tiva polen i referensspänningskällan 8 enligt fig. 1 till an- slutningen 9, flyter linjeströmmen från anslutningen a till den negativa polen 7 i den styrda spänningskällan 5 över det första motståndet 17 och huvudkretsen i uttransistorn 15.

Strömmens storlek bestäms bl.a. av det första mot- ståndet 17. För att få ett litet motstånd att räcka, finns en återkoppling mellan anslutningen a och den icke-inverteran- de ingången 15 till förstärkaren 11. Denna återkoppling utgörs av en del i en spänningsdelare, som består av motstånden 18 och 19, samt en referensspänningskälla 8 kopplad till_ingången 9 enligt fig. 1. För att förstärkaren skall få en bestämd för- 451 170 stärkningsfaktor är utgången 14 på förstärkaren 11 kopplad till förstärkarens icke-inverterande ingång 16.

Han kan visa, att om operationsförstärkaren har en mycket hög ràförstärkning, så blir utgàngsimpedansen RO sedd från anslutningen a lika med ¿f(R¶9 + Rqa)/(Rq7 + Rq9)_7R17.

Resistansernas index motsvarar siffrorna pà motstànden i fig. 2. i Vid lämpligt motstàndsval, t.ex. B49 = 1 kohm och B18 = 9 kohm, blir utimpedansen RO 200 respektive 400 ohm om R17 väl- jes som 20 eller 40 ohm.

Resterande 180 respektive 560 ohm för slut- eller mat- ningsmotstànden utgörs av uttransistorernas 12 och 15 elektro- niska impedanser.

Detta har fördelen, att det första motståndet 17 ej avger mer än 0,5 watt. Detta blir därigenom trots noggrann- hetskravet 0,1 % billigare pà grund av låg impedans respekti- ve värmeavgàng.

När linjekretsen används enbart för ström i ena rikt- ningen, kan en uttransistor, t.ex. 15, utelämnas. Vidare är förstärkaren 11 i andra drivsteget komplementärt med förstär- karen i första drivsteget 1. Det vill säga att åtminstone uttransistorn 12 i det andra drivsteget 2 är komplementärt till uttransistorn 12 i det första drivsteget 1. När förstär- karen 11 är avpassad för ström i båda riktningarna enligt _ fig. 2, innefattar den uttransistorn 15, som är komplementär till den första uttransistorn 12, varför då förstärkarna i första och andra drivsteget blir identiska och därmed hela drivstegen 1 och 2.

Vidare kan en annan typ av förstärkare användas, för- utsatt att den äger en bestämd förstärkningsfaktor. Nan kan också byta kollektorförbindelsen mellan uttransistorerna 12 och 15 mot emitterförbindelse. I så fall måste dock baserna på uttransistorerna 12 och 15 styras med avseende på mat- ningskällans spänning i polerna 6 och 7.

I fig. 5 är linjeströmmen I, ritad som funktion av spänningen V över utimpedansen RO. Hed matningsspänningen VC och linjeströmmen I bildas spänningen VC - Vb över det första motståndet 17. Om man vill köra förstärkaren enligt klass A, krävs ett likspänningsutrymme pà Vb - Va, t.eX. 6 volt, för talsignalen. 451 170 s 'Spänningen V3 - V0 är uttransistorns kollektor- -emitterspänning, och Va - V0 utgör överskottet i kollektor- spänningsutrymme, vilket kan elimineras medelst den styrda spänningskällan 5 i fig. 1.

Med ovannämnda värden på motstånden i fig. 2, näm- ligen_2O ohm, en referensspänning på 40 volt på ingång 9 och 60 volt på ingång 10 (fig. 1), samt en kort abonnentled- ning med resistansen t.ex. 200 ohm inkopplad mellan anslut- ningarna a och b, räcker en likspänning på 24 volt mellan ut- gången 14 till förstärkaren 11 och motsvarande ingång till förstärkaren i drivsteg 2 till för_att ge en linjeström på 100 mA. När likspänningen som förstärker talsignalerna sätts till 6V, måste den styrda matningskällan ge 56 volt. Värmeut- vecklingen i uttransistorerna 12 respektive 15 kommer då inte att överstiga 0,6 watt.

Fig. 4 visar ett annat utförande av drivsteget med en utimpedans som skapas på elektronisk väg. Detta drivsteg inne- fattar ett icke visat högförstärkningssteg och effektslutsteg innefattande de komplementära transistorerna 28 och 29 med strömslingan för utsignalen kopplad till utgången 25. nögför- stärkningsstegets matningsspänning erhålles t.ex. direkt från matningskällans pol 6. Den icke-inverterande ingången 21 på förstärkaren 20 ansluts till signalingàngen 9 och utgången 2š till a-anslutningen. I " En återkoppling innefattande en strömförstärkare 24 med gemensam anslutning till den styrda spänningskällans pol 6, en strömingång 25 förbunden med förstärkarens 20 uttransis- tors 28 huvudkrets och en strömutgång 26 ansluten till den in- verterande ingången 22 över ett andra motstånd 50 och till signalingången 9 över ett tredje motstånd 51, har uppgiften att skapa en virtuell utimpedans. Vidare ansluts utgången 25 till den inverterande ingången 22 över ett fjärde motstånd 52.

Strömförstärkaren 24 kan vara vilken känd typ av ström- förstärkare som helst. Som exempel innefattar strömförstärka- ren på figuren två transistorer 55 och 54, vars emittrar an- slutits till en gemensam terminal, och vars baser hopkopplats sinsemellan och med kollektorn tillhörande transistorn 54, som utgör strömingången 25, samt till kollektorn till transistorn šš som tjänar som strömutgáng. 451 170 9 Om vi antar, att transistorns 55 utström är en faktor a_1 större än dess inström, kan man bevisa att förstärkarens 20 utimpedans blir lika med R51R52/ ¿fF514a(R50+R51)Q7, där index hänför sig till siffrorna i fig. 4.

' För att förstärkaren 20 skall kunna få linjeström från anslutningen a, är uttransistorn 29 ansluten till en andra strömförstärkare 27, som är komplementär till ström- förstärkaren 24, varvid den gemensamma anslutningen till för- stärkaren 27 kopplats till polen 7, strömingàngen till för- stärkarens 20 komplementära uttransistors 29 huvudkrets, och strömutgàngen till sammankopplingen av det andra motståndet 50 och det tredje motståndet 51. ' Överskottet i kollektorspänningsutrymme som skapats av den elektroniska utimpedansen samt strömmen genom transis- torn elimineras även här av den styrda matningskällan 5.

Fig. 5 visar en styrd strömkälla som lämpar sig för detta ändamål. Den innefattar en pulsgenerator 55 med en puls- frekvens pà t.ex. 100 kHz och tvenne spolar 75 och 76 anslut- na till denna av storleken 0,29 eller 0,59 mH. En likriktar- krets 56 - 59, vars utgång anslutits till polerna 6 och 7 i den styrda strömkällan 5, är anslutna till dessa spolar. En glättningskondensator 40 är placerad mellan polerna 6 och 7.

Strömmen från pulsgcneratorn 55 flyter genom spolarna 75 och 763 varefter den likriktas av likriktarkretsen 56 - _ 59 och glättas av kondensatorn 40. Den erhållna likströmmen matas in pà abonnentledningen över uttransistorerna i driv- stegen 1 och 2.

Jämfört med en matningskälla med fixerad likspänning och dito motstånd om 180 eller 560 ohm vid vardera polen, ut- vecklar denna styrda strömkälla föga värme.

I de hittills beskrivna utförandena styrs linjeström- men direkt av den ström, som matningskällan ger.

Eig. 6 visar i detalj en styrd spänningskälla 5, som styrs indirekt av linjeströmmen. Denna styrda spänningskälla innefattar en detektor 41 med ingången 45 ansluten till ut- gången 11 av styrsteget 1, som visas i detalj i fig. 2. I fig. 1 antyds denna förbindelse av den streckade linjen 5 - 1.

Om spänningen mellan matningskällans poler är V1 och spänningen mellan förstärkarnas 11 utgångar är V2, blir spän- ningen mellan ingàngarna 45 och 44 till detektorn lika med 451 170 10 (V1 - v2)/2.

Detektorn.44 innefattar ett första par seriekopplade motstånd 46 och 47 mellan ingången 44 och en gemensam jord 45 och ett likadant par 48 och 49 mellan ingången 44 och ut- gången 50. Vidare innefattar detektorn en differentialförstär- kare 51, vars icke-inverterande ingång är ansluten mitt emel- lan motstånden 46 och 47 och inverterande ingång mitt emellan motstånden 48 och 49 och utgång till anslutningen 50.

Om förhållandet mellan motstànden 47 och 46 jämväl mellan motstånden 49 och 48 är ß : 1, så blir utspänningen på anslutningen 50 lika med (V1 - V2)/26.

En differentialförstärkarkrets 52, som är kopplad till utgången 50, förstärker skillnaden mellan utspänningen från 50 och referensspänningen Vs, så att förstärkarna i drivste- gen 1 och 2 får rätt inställningsspänning för att kunna fungera som klass A-förstärkare.

Denna differentialförstërkarkrets 52 innefattar en inverterande differentialförstärkare med operationsförstär- kare 55, motstånd 54 och 55 mellan utgången 50 och den inver- terande ingången respektive mellan den inverterande ingången och utgången 56. Spänningen Vs, med vilken ingångsspänningen jämföres för att få en önskad styrsignal, kopplas in pà den icke-inverterande ingången till operationsförstärkaren 55.

Vidare är'ett làgpassfílter anslutet till utgången 56. Detta~ làgpassfilter som är anslutet till en spänningsreglerings- slinga (se fig. 2) har en gränsfrekvens som ligger under om- kopplingsfrekvensen hos anordningen 59, och tjänar till att undertrycka denna omkopplingsfrekvens när gränsfrekvensen väljs ovanför telefonins talfrekvens. Matningsspänningen varierar ju med talsignalspënningen. Vill man inte ha denna finess, kan gränsfrekvensen väljas under talfrekvensen, så att matningskällans spänning ej längre påverkas av talsigna- lerna. Man torde i det fall, då matningsspänningen varierar med talsignalerna, observera, att spänningen Vb - Va i fig. 5 måste väljas lägre än 6 volt, vilket för övrigt medför ännu lägre värmeutveckling i kretskortet.

Den sålunda erhållna styrsignalspänningen får gå in på en styringàng 58 till en anordning 59, vilken innefattar en differentialförstärkare 60 och en sàgtandsgenerator 61 an- sluten till den inverterande ingången, medan den icke-inverte- rande ingàngen är ansluten till styranslutningen 58. Denna om- 451 170 ¶1 vandlare omvandlar på känt sätt styrsignalsamplituden till pulsbredden i ett pulstàg, som förs in till basen av en transistor 81, vars huvudkrets seriekopplats med en första lindning 62 till en transformator 65, mellan en första pol 66 och en andra pol 67 till en icke utritad likspänningskäl- la, varvid den andra polen 67 anslutits till den gemensamma jorden. Dessutom har i serie inkopplats en andra lindning 63 till transformatorn 65 och en diod 68 mellan polerna 67 och 66.

Under en puls leder transistorn 8¶ och ström flyter genom lindningen 62 från pol till pol. Spänningen i ledningar- na omkastas i slutet av varje puls; och den ström som då fly- ter i den andra lindningen 65 matas tillbaka in i källan.

Transformatorn 65 innefattar en tredje lindning 64 till vilken en andra likriktarkrets är kopplad, som utgöres av en diod 69 och en glättninvskondensator 70. Strömmen i den första lindningen under en puls släpper fram en spänning ge- nom den tredje lindningen, nämligen den som blir den styrda matningsspänningen från den styrda matningsspänningskällan efter líkriktning av dioden 69 och glättning av kondensatorn 70.

Fig 7 visar ytterligare ett utförande av en styrd matningskälla för att använda i linjekretsen i fig. 1.

Denna styrda matningskälla 5 innefattar en analog- - -digitalomvandlare 72, vars ingång 71 är kopplad till för- stärkarens utgångar i drivstegen 1 och 2 över de streckade linjerna 5 - 1 och 5 - 2 i fig. 1. Förstärkarutgàngarnas skillnadsspänning som i fig. 6 kallas V2 omvandlas till digi- talsignal i A/D-omvandlaren 72. Dessa digitalsignaler får tjäna som adresser i ett minnesregister 75, som digitalt lag- rar en tabell som omvandlar den mätta utspänningen V2 till en spänning, motsvarande den önskade (styrda) matningsspän- ningen Vq_(enligt fig. 6). Denna spänning, som motsvarar den önskade matningsspänningen, matas in på D/A-omvandlaren 74, som omvandlar den av minnesadressen till tabellen givna digi- talsignalen till motsvarande analogsignal. Analogspänningen matas som styrsignal in på styringàngen 58~till anordning 59, som redan beskrivits i anslutning till fig. 6. Natnings- spänningen mellan polerna 6 och 7 kan lätt medelst omvand- 451 170 12 lingstabellen i förväg bestämmas optimalt enligt gjorda försök,

Claims (11)

451 170 1 WS Patentkrav

1. Telefonlinjekrets innefattande minst ett drivsteg, som har en första signalingàng kopplad till en växelströmskälla och en linjär förstärkare som har en utgångstransistor, varvid huvud- strömvägen för utgàngstransistorn är kopplad från ena hållet till en första anslutning till en abonnentledning och från andra hål- let även till en försörjningskälla för att leverera en likström till anslutningen via utgängstransistorns huvudströmväg, k ä n - n e t e c k n a d av att i dess drivsteg ingår en återkopplings- krets (17, 18, 19; 24, 30, 31, 32) inkopplad mellan en strömväg, genom vilken strömmen i huvudströmvägen för utgångstransistorn (12, 13; 28, 29) flyter, och en ingång på förstärkaren (11, 20) för att på förstärkarens (11, 20) ingång (15, 22) lägga en spän- ning som är proportionell mot strömmen i utgångstransistorns (12, 13; 28, 29) huvudströmväg för upprättande av en åtminstone del- vis virtuell, förutbestämd utgångsimpedans, samt av att försörj- ningskällan (5) omfattar en styrd matningskälla.

2. Linjekrets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att förstärkaren (1, 2) har en förutbestämd förstärkningsfaktor och att utgângstransistorns (12, 13) huvudströmkrets är kopplad till den första anslutningen (a) över ett första motstånd (17) och att återkopplingskretsen innefattar en spänningsdelare (18, 19) mel- lan en referensspänningskälla (8, 9) och anslutningen (a), var- vid ett uttag (15) från spänningsdelaren är anslutet till för- stärkarens signalingång.

3. Linjekrets enligt krav 2, k ä n n e t e C k n a d av att förstärkaren är en differentialförstärkare (1, 2) med en inver- terande signalingång (18), en icke-inverterande signalingång (15) och en signalutgång (14), vilken utgång är genomkopplad till den inverterände ingången (16), och den icke-inverterande ingången (15) är drivstegets första signalingång.

4. Linjekrets enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att förstärkaren (10) är en differentialförstärkare med en icke-in- verterande ingång (28), en inverterande ingång (22) och en utgång 451 170 \¿\ (23), varvid utgången utgöres av ena änden av utgångstransistorns (28, 29) huvudströmkrets, vilken utgångstransistor är förbunden med utgàngsanslutningen (a), och av att återkopplingskretsen in- nefattar en strömförstärkare (24, 27) med gemensam anslutning (6, 9), en strömingång (25) och en strömutgång (26), den gemen- samma anslutningen (6) kopplad till den styrda matningskällans pol, strömingången (25) ansluten till utgångstransistorns 428, 29) huvudströmkrets andra ände samt strömutgången (26) till för- stärkarens inverterande ingång (22) över ett andra motstånd (30), och av att linjekretsen innefattar en referensspänningskälla (8, 9), som dels är ansluten till förstärkarens (20) icke-inverteran- de ingång (21) och dels till strömförstärkarens (29) strömutgâng (26) över ett tredje motstånd (31), och av att ett fjärde motstånd (32) är inkopplat mellan förstärkarens (20) inverterande ingång (22) och anslutningen (a).

5. Linjekrets enligt något av de föregående kraven, k ä n n e - t e c k n a d av att den styrda matningskällan innefattar en spän- ningsreglerad spänningskälla med en mot nämnda utimpedans i hu- vudsak proportionell inre impedans.

6. Linjekrets enligt krav 5, k ä n n e t e C k n a d av att spänningskällan innefattar en pulsgenerator (35), att den inre impedanšen innefattar en induktans (75, 76), som är ansluten till pulsgeneratorn, och en första likriktarkrets (36, 39) är ansluten till induktansen, varvid utgången till likriktarkretsen utgör po- len i matningskällan.

7. Linjekrets enligt något av krav 1-4, innefattande ett andra drivsteg (2) komplementärt till nämnda drivsteg (11), varvid en utgângstransistor i förstärkaren i det andra drivsteget (2) är ansluten till en andra pol (7) i matningskällan, för att genom utgångstransistorns (13, 12) huvudströmväg mottaga den likström och därpå överlagrad växelström från signalkällan, vilken är an- sluten till en andra signalingång (b) från den andra abonnentled- ningstråden, som är kopplad till en andra anslutning, k ä n n e - t e c k n a d av att matningskällan (5) innefattar en detektor (41) ansluten till bägge drivstegen (1, 2) och anordnad att be- stämma en skillnadssignal proportionell mot skillnaden i spänning mellan förstärkarens (11, 20) utgångar och matningskällans (6, 7) lä 451 170 15 poler, och av att spänningskällan (5) innefattar en styrd spän- ningskälla (59) med en till detektorns (41)utgâng (50) kopplad styringång (58), för att ge en mot den bestämda skillnaden pro- portionell matningsspänning till utgången.

8. Linjekrets enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att mellan detektorn (41) och den styrda spänningskällan (59) finns ett första låspassfilter (52) med gränsfrekvens under matningskäl- lans omkopplingsfrekvens för att undertrycka denna omkopplings- frekvens.

9. Linjekrets enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att en differentialförstärkare (58) anordnad att förstärka skillnaden mellan en proportionell del av förstärkarens utgångsspänning och en referensspänning (Vs) är insatt mellan detektorn (41) och den styrda matningskällans styringång (58).

10. Linjekrets enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att den styrda matningskällan innefattar en växel-likströms-omvandlare ansluten till styringàngen (58) och brukad till att omvandla skill- nadssignalen till ett pulsbreddsmodulerat (PDM) pulståg, där puls- bredden är proportionell mot skillnadssignalens spänning, och en till omvandlaren ansluten andra likriktarkrets (69, 70), vars ut- gångar utgör matningskällans (5) poler (6, 7).

11. Linjekrets enligt något av krav 1-4, innefattande ett mot det första drivsteget komplemawärt andra drivsteg, vari en dess för- stärkares utgångstransistor är ansluten till matningskällans and- ra pol för att genom det andra drivstegets utqångstransistors hu- vudströmväg mottaga likströmmen och den från den till den andra signalingången anslutna signalkällan pålagda växelströmmen, från den abonnentlinjetråd som är ansluten till en andra anslutning, k ä n n e t e c k n a d av att den styrda matningskällan innefattar en analog-digital-omvandlare (72) kopplad till de båda drivstegen för att omvandla förstärkarens utsignal till en digital insignal, ett till A/D-omvandlaren anslutet minne (79) med en omvandlingsta- bell för att omvandla den digitala insignalen till en digital ut- signal, som motsvarar en mot insignalen svarande matningsspänning, en digital-analog-omvandlare ansluten till minnet, anordnad att 451 170 V: omvandla den digitala utsignalen till en signalspänning, en and~ ra omvandlare ansluten till D/A-omvandlaren anordnad att omvandla den därtill inkommande signalspänningen till ett pulsbreddsmodu- lerat (PDM) pulståg, där pulsbredden är proportionell mot ampli- tuden hos den till omvandlaren påtryckta signalspänning och även innefattar, kopplad till omvandlaren, en tredje likriktarkrets (59), vars utgàngsanslutningar utgör matningskällans poler. :h