SE437320B - Abonnentkoppling for anslutning av en telefonledning till en telefonvexel - Google Patents

Description

7985480-5 ¿_ satt polaritet och är proportionella mot summaströmmen, och dels en anordning för matning med återkoppling av dessa två spänningar till förstärkarnas ingångar.

Vid kopplingen enligt uppfinningen möjliggöres genom användning av den vägda summaströmmen för bildande av de två negativa återkopplingsspänningarna, som tillföras förstärkar- nas ingångar, uppnående av bestämda impedansvärden hos an- slutningskopplingen, sett från telefonledningen varvid denna impedans är exakt symmetrisk i förhållande till jord till och med vid förekomst av obehöriga längsströmmar, som alstras i telefonledningen, d.v.s. den vägda summaströmmen beror enbart på slingströmmen.

När ovannämnda summaström tillföras en belastningsimpe- dans med värdet R och de båda negativa âterkopplingsspänningar- na bildas med ledning av spänningen vid klämmorna på denna im- pedans, blir abonnentkretsens impedans, sett från telefonled- ningen, lika med ZÄR, där Ä/Z är värdet av de båda i huvud- sak lika vägningskoefficienterna. Genom att välja lämpligt vär- de för R och Å blir det möjligt att uppnå ett bestämt önskat värde för anslutningskopplingens impedans. Å Uppfinningen beskrives närmare nedan med ledning av åt- följande'ritning,-där fig. l visar ett kopplingsdiagram för en anslutnings- koppling enligt uppfinningen, . fig. 2 ett ekvivalent schema för utgången på kopp- lingen, I fig. 3 kopplingsschemat för en telefonledning, genom vilken en slingström och obehöriga längsströmmar flyter, fig. 4 ett spännings-strcsmaiagram för att förklara kopplingens verkningssätt för likström och växelström, fig. 5 en utföringsform av belastningsimpedansen, fig. 6 ett spännings-strömdiagram för att förklara kopplingens verkningssätt, när den i fig. 5 visade belastnings- impedansen användes, och figi 7 ett modifierat utförande av en del av den i fig. 1 visade anslutningskopplingen i syfte att åstadkomma tvâ- trådsförbindning.

BNSDOCID. s 7905480-5 Den i fig. 1 visade abonnentkopplingen måste bland an- nat sörja för tillförsel till abonnentledningen 1 av likström från de båda klämmorna 2 och 3 på en likströmskälla. Den posi- tiva klämman 2 har noll- eller jordpotential och den negativa klämman 3 potentialen -E, t.ex. -48 volt. För matning av abon- nentledningen ingår ett par förstärkare i denna koppling. Den ena förstärkaren är bildad av ett par komplementära transisto- rer Tl, T2 och den andra förstärkaren av komplementära tran- sistorer T3, T4. Baserna i transistorerna Tl, T2 och i tran- sistorerna T3, T4 är sammankopplade och bildar ingångar 4 och 5.

Emittrarna i dessa transistorer är sammankopplade och bildar utgångar 6 och 7, som är förbundna med trådarna i ledningen 1.' Kollektorerna i npn-transistorerna T1 och T3 är sammankopplade och förbundna med den positiva klämman 2, medan kollektorerna i pnp-transistorerna T2 och T4 är sammankopplade och förbundna med den negativa klämman 3.

Ingångarna 4 och 5 är förbundna med var sin matnings- klämma 2 och 3 via ingångsmotstånd 8 och 9 och omkopplings- steg 10 och ll, som styres medelst inverterade logiska signa- ler S och š. I den i figuren visade situationen är de båda transistorerna T1 och T4 ledande, medan de båda transistorerna T2 och T3 är oledande, så att likström flyter i ledningen 1 från utgången 6 till utgången 7. Till följd av styrning av om- kopplingsstegen 10 och 11 i motsatt riktning mot den i figuren visade bringas likströmmen i abonnentledningen att flyta i den andra riktningen, nämligen från utgången 7 till utgången 6.

Ingângarna 4 och 5 är vidare förbundna med kondensato- rer 12 och 13. I syfte att mata en ringsignal till abonnent- ledningen styres stegen 10 och ll medelst signalerna S och š, som bildas genom deltamodulation av en sinusformad signal med frekvensen för ringsignalen. De integrerande stegen, som består av motstânden 8 och 9 och kondensatorerna 12 och 13, matar då i huvudsak sinusformade spänningar i motfas till ingångarna 4 och 5 för bildande av ringsignalen på abonnentledningen 1.

Förstärkarutgångarna 6 och 7 bildar tvâtrådsingâng för överföring av talsignaler i båda riktningar. En fyrtråds- ingång är bildad av klämmorna 14, 15 och 16, varav klämman 15 är förbunden med jord. Spänningen eo, som motsvarar talsigna- BNsDcn|D1 7905480-5 4 lerna, som_utgår från telefonväxeln och måste överföras till abonnentledningen, inmatas mellan ingångsklämman 14 och kläm- man 15. En spänning us, som motsvarar talsignalerna, som utgår från abonnentledningen och måste överföras till telefonväxeln, uppträder mellan utgångsklämman 16 och klämman 15.

Abonnentkopplingen omfattar organ för bildande av en ström, som är lika med den vägda suman av strömen I+, som tillföres den ena tråden, och strömen I' som härrör från den andra tråden i ledningen 1. Den vägda summaströmmen, som skall bildas, skrives: ÄÜ I+ +)f I'. Vägningskoefficienterna Ä+ och Äf måste då vara i huvudsak lika. Värdet av dessa koefficienter är t.ex. lika med 0,1. Om transistorernas basströmmar försummas, är strömmen I+-kollektorströmmen vid en av transistorerna Tl eller T3 (Tl i figuren) och strömmen I- är kollektorströmmen vid en av transistorerna T2 eller T4 (T4 i figuren).

Vid den i fig. l visade utföringsformen är den vägda summaströmmen Å+ I+ +*Ä” I- bildad medelst kretsar, som är kända såsom strömspeglar. Strömspegeln 20 består av en diod Zl, som är inkopplad mellan basen och emittern i en pnp-transistor 22 i samma riktning som emitter-bassträckan i denna transistor.

Förbindningspunkten för emittern i transistorn och dioden är» förbunden med matningsklämman 23 på strömspegeln, som är för- bunden med klämman 2 på matningskällan. Basen i transistorn 22 är förbunden med ingången 24 på strömspegeln, som är förbunden med kollektorerna i transistorerna Tl och T3. Kollektorn i transistorn 22 är förbunden med utgångsklämman 25 på strömspe- geln. Strömmen I+ uppträder vid ingången 24 på strömspegeln 20, varvid den vid utgången 25 uppträdande strömmen är lika med PÜ If, när ett strömförhållande är valt, som är lika med väg- ningskoefficienten Ä+. _ I Strömspegeln 26 är uppbyggd på samma sätt av en npn- 'transistor 28 och en diod 27. Dess matningsklämma 29 är för- bunden med klämman 3 på strömkällan. Strömmen I- uppträder vid ingångsklämman 30 och strömmen Å- I- uppträder vid utgångs- klämman 31, om strömförhållandet är lika med vägningskoefficien- ten Å°; _ Strömspegeln 32 är bildad av en diod 33 och en pnp- transistor 34. Matningsklämman 35 har potentialen -E för kläm- man 3. Strömmen Å+ I+ uppträder vid ingângsklämman 36, som är .J s* 7§§ ti* BNSDOCID: 5 - 7905480-5 förbunden med utgången 25 på strömspegeln 20. Strömförhållan- det vid strömspegeln 32 är lika med l, så att strömmen Ä+ I+ uppträder vid utgångsklämman 37. Utgången 37 på strömspegeln 32 och utgången 31 på strömspegeln 26 är förbundna med samma punkt 38, varvid den vägda summaströmmen Ã+.I+ + Ä- I- upp- träder pâ tråden 39, som är förbunden med punkten 38. Om man antar att Ä+ = Ä _ = Å/Z, kan den vägda sununaströmmen skri- vas såsom à i, där i är slingströmmen i abonnentledningen.

Denna genom tråden 39 flytande vägda summaström ?\i tillföres ett steg 40, som är uppbyggt på följande sätt.A En npn-transistor 41 är med sin bas förbunden med in- gångsklämman 14 på abonnentkopplingens fyrtrâdsingâng, medan dess emitter är förbunden med tråden 39 och dess kollektor med änden av belastningsimpedansen 42, som har värdet R. Denna im- pedans är förbunden med ingången på strömspegeln 43, som består av en diod 44 och en pnp-transistor 45. Strömspegelns 43 mat- ningsklämma har nollpotential och utgången är förbunden med ut- gångsklämman 16 och med änden av impedansen 46 med värdet Z.

Den andra änden av impedansen 46 har potentialen -E för mat- ningsklämman 3. Ingângen på strömspegeln 43 är även förbunden med en seriekoppling av impedanser 47 och 48 med värdena Ro och Wo, medan denna seriekoppling i sin andra ände har en ne- gativ referenspotential -Vo. Förbindningspunkten för motstånden 47, 48 är förbunden med emittern i transistorn 41 via tråden 49.

Den i tråden 49 flytande strömmen io utgör summan av strömmen kio, som flyter genom motståndet 47,-och strömmen (1 - k)io som flyter genom motståndet 48. Transistorns 41 emit- terström j är lika med Äi.- io. Denna ström j är i huvudsak den ström, som flyter genom belastningsimpedansen 42. Strömmen j + kio tillföres impedansen 46 från strömspegeln 43 med ett strömförhållande lika med 1.

Kollektorn i transistorn 41 är förbunden med basen i en npn-transistor 50, vars kollektor och emitter är förbundna med den ena änden av motstånd 51 och 52, som har samma värde, medan dessa motstånd i sina andra ändar har potentialerna 0 och -E. Transistorn 50 verkar såsom fasdelare. En växelspän- ning vid kollektorn i transistorn 41 överföras med samma fas till emittern i transistorn 50 och i motfas till kollektorn i transistorn 50. Potentialerna vid emittern och kollektorn i iiii F60 BNSDOCHJ. ~, RI' n. 7905480-5 6 transistorn 50 överföres till ingàngarna 4 och 5 på förstärkar- na Tl, T2 och T3, T4. Emittern i transistorn 50 är förbunden med basen i en npn-transistor 53, vars kollektor har matnings- potentialen -E och vars emitter är förbunden med ingângarna 4 och 5 via dioder 54 och 55, som har samma ledriktning som emit- fter-bassträckan i transistorn 53. Kollektorn i transistorn 50 är förbunden med Basen 1 en pnp-transistor 56, vars kollektor har nollpotential och vars emitter är förbunden med ingângarna 4 och 5 via dioder 57 och 58'med samma ledriktning som emitter- hassträckan i transistorn 56.

Dioderna 54, 55, 5? och 58 styres medelst likspän- ningarna vid ingångarna 4 och 5. I det i figuren visade läget för omkopplingsstegen 10 och ll är dioderna 54 och 58 ledande.

I beroende härav överföres potentialen vid emittern i transis- torn 50 till ingången 4 via dioden 54, medan potentialen vid kollektorn i transistorn 50 överföres till ingången 5 via dio- den 58. ' A Det är tydligt, att spänningsfallet u = Rj över impe- dansen 42 vid kollektorn i transistorn 41 resulterar i en po- tential -u¿ om spänningsfallet i dioden 44 försummas, eftersom detta spänningsfall är mycket litet. Denna potential -u åter- finnes även vid emittern_i transistorn 50 och tillföres in- gången 4. Potentialen -E + u, som återfinnes vid kollektorn i transistorn 50, tillföres ingången 5. Sålunda överlagras tvâ spänningar -u och +u, som beror på strömmen vid utgången på för- stärkarna och som verkar såsom negativa återkopplingsspän- ningar, medelst omkopplingsstegen 10 och ll på potentialerna 0 och -E, som tillförs ingângarna 4 och 5. När spänningsfallet över bas-emittersträckorna i transistorerna Tl och T4 försum- mas, överföres potentialerna -u och -E + u för ingångarna 4 och 5 till utgângarna 6 och 7, såsom framgår av kopplingssche-' mat i fig. 2. Vidare är motståndet W i abonnentledningen och en generator 60 för växelspänningen e enligt detta kopplinge- schema inkopplade mellan klämmorna 6 och 7, varvid denna växel- spänning e simulerar den av abonnentens telefonapparat alstrade talsígnalen. Å Sett från abonnentledningen i riktning mot klämmorna 6 och 7 uppför sig abonnentkopplingen såsom en impedans Ze = 2u/i .J J %'ï»\“« BNSDOCIDI 7 7905430-5 för talsignalerna, som alstras på abonnentšïdanT_Ém_hšnš§n_ÉnÄ dast tages till de komponenter, som härrör från växelspän- ningen e i spänningsfallet u och i strömmen i: I ovannämnda ut- tryck för Ze kan u representeras av Rfi.i, så at ze=2Åx Om värdet av R antages vara lika med 3000 ohm och koefficien- ten Ä antages ha ett värde 0,1, blir då impedansen Ze i abonnentkopplingen då lika med 600 ohm.

Det kan inträffa, att strömmen I+, som tillföres den ena tråden i abonnentledningen, avviker från strömen I-, som tillföras från den andra tråden i abonnentledningen. Detta in- träffar t.ex. när överhörningsströmmar induceras 1 abonnent- ledningen av nätströmmar med frekvensen 50 Hz eller när abon- nentledningen är förbunden med jord. Fig. 3 visar mellan kläm- morna 6 och 7 på abonnentkopplingen motståndet W, som repre- senterar abonnentledningen, varvid ett uttag på detta motstånd är förbundet med jord via ett läckmotstånd Rf. via läckmot- ståndet Rf flyter strömmen I+ - I- bort. Med hänsyn till ström- marna I+ och I- kan dessa uttryckas enligt I-l- ll I-i-I l Il-I 2 u) 2 I Strömmarna I+ och I- är bildade av en slingström Il, som flyter från klämman 6 till klämman 7 via abonnentslingan, och av en längsström I2, som är bildad av utifrån härrörande fenomen och adderas till eller subtraheras från slingströmmen.

I abonnentkopplingen erhålles strömmen Äi genom ad- dition av de båda vägda strömmarna Ä*'I+ och Ä- I-, var- vid Ål kan uttryckas genom användning av ekvationen (l) genom M = 110V” +A') + 12( f_- K) Denna sista ekvation visar tydligt att, om de båda vägningskoefficienterna Å+ och Ä- är lika, strömmen 131 och följaktligen spänningen u =4ÄRi är oberoende av längs- strömmen I2 och att de endast beror på slingströmmen Il.

BNSDOCIO: än 1 g§šPåÄT\| 7905480-5 8 V m1 följd av dessa åtgärae,;1;ar :saaaazaæäfaisgfišgïea-m* enligt uppfinningen symmetrisk impedans Ze = 2 R mellan kläm- morna 6 och 7, medan ingen spänning alstras över denna impe- dans till följd av längsströmmen Iz.

En potential -(EC + eo), som erhålles av suman av en förspänning -EQ och växelspänningen -eo, som motsvarar de från telefonväxeln härrörande talsignalerna, uppträder vid ingångs- klämman 14 på abonnentkopplingens fyrtrådsingång. För följande samband antages, att transistorn 41 är ledande (j ;> 0), var- vid följande uttryck gäller ' n°+e°-v°=w°(1-k)1° m j= Ä: - 10, där Ä1>1° Om hänsyn tages till de båda negativa âterkopplings- spänningarna, som tillföres ingàngarna 4 och 5, varvid det i fig. 2 visade ekvivalenta schemat erhålles; gäller då att E - zu = w1'+'e _ (s) För strömarna och spänningarna, som i kopplingen en- ligt fig. l alstras av den varierande växelspänningen eo, som härrör från telefonväxeln och/eller växelspänningen e, som härrör från abonnentledningen, gäller följande uttryck iv: o l=L L o T I? Ro-Fwo :1= Äi-io - 2u = Wi»+ e Härifrån kan härledas, att _ e ZÄIR _ W *har Rica-riff: (S) -----k ; Pnon .

BNSDOCID; 9 7905480-5 När endast växelspänningen eo uppträder, är då spän- ningen v över abonnentledningen' __ _ zw _ -eø zw Wi- 2“-Ri°w+ n-Rïw-Tïxï (6) < Il I och för uppnående av en spänningsförstärkning av 1, d.v.s. v = eo, väljes faktorn 8 på sådant sätt, att 1 A L-F-l__=._.+_ (7) WO 2R W foIH w O Spänningen e, som härrör från abonnentledningen, mätes mellan klämmorna 15 och 16 över impedansen 46 med värdet Z, ge- nom vilken strömmen j f kio passerar.

Av ekvationen (5) följer, att w w+2>«R W+2AR Om k väljes lika med k = _ <9) har strömmen j + kio värdet - _ e) w _ W = e “kïo ' w + R J' io [w +. zm .w +I ma] w + zzm och är då oberoende av io. Uttrycket (9) motsvarar balansvill- koret för det av kretsen 40 bildade hybridnätet. Under dessa omständigheter har den varierande spänningen us, som uppträder över impedansen Z, värdet “s = z w-Éàixfi ”f” För att uppnå en spänningsförstärkning av 1, d.v.s. us = u, väljes följande värde för Z, nämligen BNSDOCIO: 7905480-5 m z = za I ' 1111' I praktiken är endast en approximation av ekvationen (9) möjlig, eftersom det verkliga värdet av impedansen W hos ledningen ej är känd. Faktorn k kommer därför att ha värdet _ W' k " wffirïïï m* där W' är ett föruthestämt värde, som utgör en approximation av det verkliga värdet W, _ Faktorn-k, som vid kopplingen enligt fig. l represen- _terar förhållandet mellan tvâ strömmar, bildas medelst en _bryggkoppling med två impedanser 48 och 47 med värden, som är proportionella mot W' och 2hR. Vid kretsen enligt fig. 2 kan dessa båda impedanser 48 och 47 med värdena WB och Ro lämpligen väljas på sådant sätt, att Wo :El ' ^ (13) Ro = ZR varigenom ekvation (7) satisfieras.

I praktiken ställes vissa krav på likströmsresistan- sen i abonnentkopplingen. För likströmmen, som flyter mellan klämmorna 2 och 3 på matningskällan och genom abonnentled- ningen l, som är förbunden med utgångsklämmorna 6 och 7 på abonnentkopplingen, måste denna ahonnentledning bete sig såsom ett motstånd med föreskrivet värde ROC, t.ex. 300 ohm, som uppdelas på tvâ motstånd med var sitt värde Rcc/2, i serie med klämmorna 6 och 7. Om slinglikströmen antas vara ièc, gäller för likspänningen Ycc, som uppträder över likströmsresistansen i abonnentkopplingen mellan klämmorna 6 och 7 på densamma att Y. =E~W.icc=2u CC .(15) CC I denna formel är ucc likspänningsfallet över impe-» dansen 42 i kopplingen 40. bm impedansen 42 är ett motstånd med värdet R, gäller att _ /YÛQ sNsDoc|o1 11 790548035 Ycc = 2R jcc (16) I denna formel är jcc den likström, som flyter genom transis- torn 41. Värdet av denna ström jcc kan erhållas från formeln (2), om e i dessa formler antages vara lika med 0. o _ _ 1 1 V0 Jcc - Åicc Eo ESV: + ä] + W;- (17) Om man antar att V 1 l o __ .

Eo [WE +4§;] Wb _ Iocc (18) erhålles = i - I (19) Det kan framhållas, att likströmmen jcc, som flyter genom transistorn 41, endast kan flyta i en riktning, nämligen i positiv riktning, så att formeln (19) endast kan represente- ra variationer 1 strömmen jcc som funktion av ic¿ för ice av- sevärt större än eller EZ IOCCLA . För ice-< I°cc¿Å gäller att jcc = 0. I enlighet med formeln (16) blir därför likspän- ningsfallet ycc över abonnentkopplingen ycc = ZR (Å ice _ Iocc) (20) Denna formel (20) gäller även enbart för det fall, då IOCC . I occ ice 2: A , medan för icc gäller att ycc = 'o.

Detta spänningsfall ycc över abonnentkopplingen som funktion av strömmen ice representeras av den heldragna kurvan i fig. 4, som har ett knä vid i cc = I Qcc/Å. Nedanför detta vär- de har denna kurva en lutningsvinkel tgQ== ZRÄ. Denna lut- ningsvinkel 2Rh motsvarar abonnentkopplingens impedans för växelström. eNsDomD: BNSDOCID: 7905480-5 12 När man anger den nominella likström, som måste flyta igenom abonnentledningen, såsom im och motsvarande spännings- fall över likströmsresistansen i abonnentkopplingen såsom ym, är abonnentkopplingens ekvivalenta resistans Rcc för likström sådan, att ECC = tgß = Ym/im. Vid denna nominella likström im i abonnentledningen kan abonnentkopplingens ekvivalenta re- sistans ym/im för likström inställas genom ändring av den ur- sprungliga strömmen IOCCAA till ett förutbestämt värde utan ändring av impedansen ZRA för växelströmmen. I enlighet med formeln (18) erhålles ett praktiskt hjälpmedel för styrning av den ursprungliga strömmen genom ändring av den ursprungliga spänningen -Vo.-I ytterlighetsfallet kan den ursprungliga strömmen bli lika med noll och kan abonnentkopplingens ekviva- lenta resistans för likström nå maximumvärdet ZRÅ , som är lika med abonnentkopplingens impedans för växelström. Här kan framhållas, att abonnentkopplingens likströmsresistans Rcc är symmetrisk, dlv.s. längsströmar alstrar ej någon spänning över densamma av samma skäl som angivits ovan för impedansen för abonnentkopplingen för växelström. Helt tydligt föreligger då en resistans Rc¿/2 ivserie med var och en av utgångarna 6_ och 7.

Andra hjälpmedel finnes för att erhålla ett föreskri- vet värde för likströmsresistansen hos abonnentkopplingen obe-. roende av växelströmsimpedansen. Ett av dessa hjälpmedel be- står i användning av en impedans 42 av i fig. 5 visad art.

Denna impedans består av ett motstånd med ett värde Rio, som är seriekopplad med parallellkombinationen av ett motstånd med ett värde R"° och en dämpspole L. Dämpspolen L kan väljas på sådant sätt, att LcoI2>R"° för talfrekvenser, så att impedan- sen 42 för likström verkar som ett_motstånd med värdet R'° och för talströmmar som ett motstånd med värdet R'° + R"°..

När ett dylikt impedansnät 42 användes, kan den ursprungliga spänningen -V0 inställas på sådant sätt, att likströmen Iocc enligt formeln (18) blir lika med noll. Enligt formeln (19) blir då likströmmen jcc, som flyter genom impedansen 42, så- dan att jcc = A ice 13 ~ 7905489-5 Av ovanstående framgår, att abonnentkopplingens lik- strömsresistans Rcc är lika med 2i\R'°. Såsom visas i fig. 6 representeras då likspänningsfallet ycc av den räta linjen D genom nollpunkten med lutningsvinkeln tg ß = 2) R' o. Abonnent- kopplingens impedans är Zñ (R'° + R"°) för talströmmar. Fig. 6 visar en rät linje D' med lutningsvinkeln tgo! = 2Ps (R'o + R“o) genom punkten A, som motsvarar den nominella likströmmen im i abonnentledningen. Genom inställning av R'° kan då ett bestämt värde erhållas för likströmsresistansen och genom in- ställning av R"o ett annat högre värde för impedansen för tal- strömmar. _ Enligt en annan utföringsform av kopplingen 40, som visas i fig. 7, uppstår en tvåtrådsingång 120, 121 för an- slutning till telefonväxeln. Den i fig. 7 visade kopplingen om- fattar en pnp-transistor 123, vars bas är förbunden med en förbindningspunkt 130, som är förbunden med klämman 120 via en kondensator 122 och med tråden 39, i vilken den vägda sum- maströmmen Ãi.f1yter. Kollektorn i denna transistor 123 är direkt förbunden med matningskällananegativa klämma, som har potentialen -E. Emittern i transistorn 123 är förbunden med klämman 121 via en seriekombination av tre motstånd 124, 125, 126 med värdena Rl, R2 och R3. Den gemensamma förbindnings- punkten för motstånden 125 och 126 är förbunden med basen i transistorn S0 1 fig. 1. En kondensator 127 är förbunden med klämorna på motståndet 124. En pnp-transistor 128 är med sin kollektor förbunden med basen.i transistorn 123 och med sin bas med emittern i transistorn 123. Emittern i transistorn 123 är förbunden med förbindningspunkten.mellan motstånden 124 och 125 via ett motstånd 129 med värdet R4. I _ I den på detta sätt uppbyggda kopplingen 40 bildar kombinationen av elementen 123 - 129 belastningsimpedans för strömmen Åi. Tvåtrådsingången på abonnentkopplingen på tele- fonväxelsidan, som består av de båda klämorna 120, 121, är förbunden med denna belastningsimpedans via en shuntkondensa- tor 122. Spänningen över denna belastningsimpedans erhålles genom kombinationen av den vägda summaströmmen ai, som flyter i tråden 39, och strömen, som härrör från de från telefon- BNSDOCIDI 7905480-5 14 växeln utgående talsignalerna, som inmatas mellan klämorna 120 och 121. I den på detta sätt bildade belastningsimpedansen fly- ter denna kombinerade ström i synnerhet genom motståndet 126, varvid spänningen, som uppträder över detta motstånd 126, till- föres basen i transistorn S0.

Om likspänningsfallen, som bildas av emitter-bas- sträckorna 1 transistorerna 123 och 128 försummas liksom bas- strömmarna för dessa transistorer, får belastningsimpedansen värdet Ro, som bestämmes av n _ 4 Ro - R4 + (122 + R31 ,1 + 5:] (21) när kondensatorns l27.inverkan försummas. Likspänningen ucc, som uppkommer över motståndet 126 och tillföras basen i tran- sistorn 50, har värdet .R4 _ ucc = n3(1_+R-l> . him V «_ (22) där ice är likspänningskomponenten i strömmen, som flyter ge- nom abonnentkopplingen och i abcnnentledningen.

Abonnentkopplingens likströmsresistans Rcc bestämmas av _ _ _ R RcC=R3(1+R-:).Ä2 _(23) Kondensatorn 127 förhindrar, att talströmmarna flyter genom transistorn 128. Värdet av belastningsimpedansen för dessa växelströmmar är därför i huvudsak lika med ingângsimpe- dansen hos transistorn 123. Om transistorns 123 strömförstärk- ning är stor, är denna impedans mycket hög, så att växel- strömskomponenten i den vägda summaströmmen. Ãi flyter 1 im- pedansen hos telefonväxeln mellan klämmorna 120 och 121.

POÛR QnALUï-ee 1.

BNSDOCI D: BNSDOCID: 15 7905480-5 Om förhållandet R3/R2 + R3 är valt lika med Å/2, föreligger två speciellt enkla samband mellan strömmarna och spänningarna vid de båda tvâtràdsingångarna 6, 7 och 120, 121. vid klämmorna 120 och 121 på tvåtrådsingângen på te- lefonväxelsidan har spänningen värdet v, medan strömmen, som tillföras abonnentkopplingen från telefonväxeln har värdet -hi. Vid klämorna 6 och 7 på tvâtrådsingången på abonnent- sidan har spänningen värdet -Åv och strömmen, som tillföras abonnentkopplingen, har värdet -1, där i och v är växelströms- storheter.

Sambandet mellan talspänningarna och talströmmarna vid de båda paren klämmer på tvåtrådsingångarna vid abonnent- kopplingen är därför detsamma som om abonnentledningen och te- lefonväxeln vore sammankopplade via en transformator med lindningsförhâllandet Å, där Å. kan väljas på sådant sätt, att abonnentledningens impedans är anpassad till telefon- växelns impedans. '

Claims (8)

7995480-5 16 Patentkrav _

1. Abonnentkoppling för anslutning av en telefonledning till en telefonväxel, omfattande en mottaktförstärkare, bestående av två lika uppbyggda förstärkare (T1-T4), som matas från en likströms- källa (2, 3) och vilkas utgångar (6, 7) är förbundna med lednin- gens (1) trådar, k ä n n e t e c k n a d av dels en anordning (20, 26, 32) för bildande av en summaström (Ål), som är lika med den vägda summan (1+I+ + A-I_) av den till den ena ledningstrâ- den flytande strömmen (I+) och den från den andra ledningstråden flytande strömmen (I_) med i huvudsak lika vägningskoefficienter (Alu)-), dels en anordning (42, 50) för bildande av två spännin- gar (+u resp. -u), som har inbördes motsatt polaritet och är pro- portionella mot summa/strömmen (Ai), och dels en anordning (53-58) för matning med återkoppling av dessa två spänningar till mottakt- förstärkarens två ingångar (4, 5).

2. Koppling enligt krav 1, varvid summaströmmen (Ai) är bildad medelst två vägningskoefficienter (Å+,A-), i huvudsak lika med A/2, k ä n n e t e c k n a d av att summaströmmen (Ai) flyter »genom en belastningsimpedans (42), vars Wäfle R tillhör ett be- stämt motstånd för talströmmar, i och för avledning av en spän- ning (u), som tillföras ett fasförskjutningssteg (51, 52, 53), vars inverterande utgång och icke-inverterande utgång via ett di- rigeringssteg (53-58) är förbundna med mottaktförstärkarens (T1-T4) båda ingångar (4, 5), och att värdena R och 1 är valda på sådant sätt, att storheten ZÄR blir i huvudsak lika med ett angivet vär- de av kopplingens impedans, sett från telefonledningen.

3. Koppling enligt krav 2, k ä n n e t e clk n a d av att be- lastningsimpedansen (42) är bildad av ett nät (fig. 5) på sådant sätt, att värdet av denna impedans är.R'° för likström och nämn- da värde R för talströmmar, varvid värdet R'° är valt på sådant sätt, att storheten 2AR'o är i huvudsak lika med ett angivet vär- de av kopplingens resistans för likström.

4. Koppling enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att be- lastningsimpedansen (42) är ett motstånd med värdet R och att or- ewsoomoxse 43732054) - " 17 7905480-5 gan (-V0, 47, 48) ingår för att med summaströmmen (Äi) genom det- ta motstånd kombinera en förinställningslikström (Iocc).

5. Koppling enligt något av krav 2 - 4, k ä n n e t e c k n a d av organ (47, 48) för matning genom belastningsimpedansen (42) av en första kombinationsström (j), som är bildad genom kombination av summaströmmen (Ai) med den från växeln mottagna talströmmen (io)

6. Koppling enligt krav 5 för användning såsom fyrtrådskrets (14, 15, 16) för växeln, dande av en andra kombinationsström (j + kio) med ledning av den första kombinationsströmmen (j) och en del (k) av den från växeln mottagna talströmmen (io) , varvid denna andra ström (j + kio) överföres via en bestämd impedans (46) för bildande av en talspän- ning (us), som skall överföras till växeln.

7. Koppling enligt krav 5 för användning såsom tvåtrådskrets för växeln, k ä n n e t e c k n a d av att belastningsimpedansens (Ro) tvâ klämmor bildar två ingångsklämmor (120, 121) vid växeln, så att en resulterande belastningsimpedans uppkommer, som är lika med parallellkombinationen av denna impedans (Rb) och växelns im- pedans, och att organ (123) åstadkommer, att belastningsimpedan- sens värde blir mycket högt för talströmmar (io) med hänsyn till växelns impedans, så att en impedans för talströmmar (io) uppkom- mer, sett från ledningen, som i huvudsak är lika med 21 gånger växelimpedansen, varjämte organ (125, 126) ingår för att för tal- signaler åstadkomma, att förhållandet mellan absolutvärdena av de till mottaktförstärkarens (T1-T4) ingångar (4, 5) matade Spännin- garna (-àv; +%v) och den över belastningsimpedansen (Ro: 120, 121) uppträdande spänningen (v) är lika med 1/2-

8. Koppling enligt något av krav 1 - 7, k ä n n e t e c k n a d av att summaströmmen (Ai) är bildad medelst två strömspegelsteg (20, 26), som ingår i mottaktförstärkarens (T1-T4) matningskrets och har ett strömförhållande, som är lika med vägningskoefficien- terna (Ä+,Ä_), och en med utgångarna på dessa steg (20, 26) för- bunden adderare (32). k ä n n e t e c k n a d av organ (43) för bil- BNSDOCID: __e, ___