SE450416B - Ammunitionsenhet innefattande en med riktad sprengverkan utlosningsbar stridsdel - Google Patents

Description

450 41-5 2 varande rotation respektive rotationer och förorsakar utlösning av berörd stridsdel då dennas längdaxel och framriktning pekar mot föremålet eller avsedd punkt eller del på detta.

REDOGÖRELSE FÖR UPPFINNINGEN TEKNI SKT PROBLEM Det föreligger emellertid önskemål om att kunna öka effektivite- ten vid hithörande slag av ammunition. Den skall kunna bibehålla sin nuvarande effektivitet vid direktanslag och utlösning i an- slutning till föremålets front, t ex medelst zonrör. Dessutom skall ammunitionen genom utnyttjandet av en gynnsammare verkans- riktning vara effektiv även mot speciellt svåra mål i frontatti- tyd.

LösNINGEN Föreliggande uppfinning har som huvudändamål att föreslå en ammunitionsenhet, t ex en robot, som löser detta problem. I enlighet med uppfinningens idë föreslås att i roboten skall an- ordnas en eller flera delar som är rörligt anordnade så att de kan inta ett för respektive utlösningsfall individuellt sned- ställningsläge där verkan bedömes vara optimal.

Det som huvudsakligen kan anses förverkliga nämnda idé är att resp stridsdel medelst ett eller flera initierbara vridningsverk- ställande organ är vridbar kring eller med en vridaxel som är belägen i ett plan vinkelrätt mot enhetens längdaxel.

Vidareutvecklingar av uppfinningstanken tar fasta på en närmare angiven uppbyggnad. Således kan stridsdelen göras vändbar kring en tväraxel i vågplanet så att den kan tippas från ett hittills normalt använt vridläge om ca -300 till uppemot ca -1500, be- roende pà utrymme och lämplighet. Vändningen kan t ex initieras medelst i enheten ingående zonrör och utföras med hjälp av en eller flera tvärställda impulsmotorer på ömse sidor om en på laddningen befintlig avsmalnad del. Alternativt är det tänkbart att verkställa vridningen med hjälp av en manövercylinder, vars kolv och kolvstång påverkas medelst en drivladdning, varvid kraf- ten överföres mekaniskt till en hävarm på laddningen. Aerodyna- miska hjälpmedel kan användas alternativt eller kompletterande.

Vid stridsdelens vändning öppnas företrädesvis robotskalet på under- och över- 3 450 416 sidan av laddningen längs en bisektris. öppningen kan åstadkommas genom att luckor anordnas på berörda ställen på roboten, vilka luckor är utsvängbara eller fällbara.

De vridningsverkställande organen anordnas företrädesvis så att de i slutet av stridsdelens passage, eller strax efter stridsdelens passage av föremålet är riktad mot de delar av föremålet som vetter ifrån enhetens inflygningsriktning mot föremålet, t ex mot delar mot ett föremåls baksida, sett från bekämpningsriktningen. Vrid- ningen kan även tänkas vara styrd så att stridsdelens längdaxel och framsida hâlles riktad mot vitala delar under enhetens passage av föremålet.

FÖRDELAR Genom det föreslagna kan åtminstone fyra olika utlösningsvillkor erhållas för laddningen. För det första kan laddningen tändas i enlighet med vad som är förut känt genom direktanslag oavsett om ett eventuellt zonrör utlösts eller motsvarande utlösningsfunktion initierats eller ej. I ett andra utlösningsfall tändes laddningen då den efter zonrörsutlösningen nått ändläget för vändningen eller av direktanslag mot målet om sådant anslag inträffar under vänd- ningen. I ett tredje fall kan laddningen tändas efter kort fördröj- ning efter zonrörsutlösning eller annan utlösning, t ex med yttre signal. Kort fördröjning kan även tänkas vara inkopplingsbar vid behov före avfyring. Laddningen vänds då endast så långt den hinner under fördröjningen, varvid specialfallet kort fördröjning = 0 anses vara inneslutet i sammanhanget. Som ett fjärde fall kan laddningen även tändas med hjälp av en yttre signal.

Sidmål bekämpas normalt bäst med direktträff eller med zonrörsträff enligt i och för sig kända principer. Det föreligger normalt inga större fördelar med att träffa ett sidmål från bortsidan utöver att det möjligen kan vilseleda fienden om skyttens läge. Ovanstående gäller särskilt för smala föremål som medför korta vändtider för stridsdelen.

Mot frontmål med starkt frontskydd ger en träff bakifrån bättre verkan. Uppstår direktträff under vändtiden kan en i varierande grad större snedställning hos laddningen än t ex -30° påräknas, vilket bör vara gynnsamt. Bästa träffytan för ett normalriktat skott mot t ex en stridsvagn torde vara tornets baksida där verkan kan erhållas 450 416 4 i ammunitions- och besättningsutrymmen. Man bör vid bedömning av effektiv verkan ta hänsyn till var på stridsvagnen zonrörsutlösning erhålles.

FIGURBESKRIVNING En för närvarande föreslagen utföringsform av en ammunitionsenhet som uppvisar de för uppfinningen signifikativa kännetecknen skall beskrivas i nedanstående under samtidig hänvisning till bifogad ritning där figur 1 i sidovy och delvis genomskärning visar en upp- finningen utnyttjande robot, där en stridsdel är visad i sina ändlägen, figur 1a i sidovy visar alternativa vridningen verkställande organ, figur 2 i tvärsnitt visar enheten i snittet A-A, varvid på enheten befintliga yttre luckor intar sina på enheten anbragta lägen, figur 3 i tvärsnitt utefter A-A visar enheten enligt figuren 2, men där luckorna är avkastade, och figur 4 i sidovy visar en principskiss för enhetens inflyg- ning mot ett föremål i form av en stridsvagn.

BÄSTA UTFÖRINGSFORMEN Figuren 1 visar ett exempel på den typ av ammunitionsenhet, vid vilken föreliggande uppfinning är användbar. Ammunitionsenheten kan således utgöras av en i och för sig känd robot 1 som innefattar en ej speciellt visad drivmotor, vars drivmotordysor angivits med 1a.

Roboten innefattar likaledes ej angivna komponenter såsom tänd- anordning, elektronik, gyro, elförsörjning, etc. Baktill är roboten försedd med ett antal, t ex tre, jämnt utefter periferin fördelade vingar 2. Dessutom ingår roder 3, vilka likaledes är jämnt fördelade utefter periferin och kan vara t ex fyra till antalet¿ Ammunitions- enheten innefattar en stridsdel 4 som är utförd för s k riktad fa sprängverkan. Stridsdelens längdaxel är angiven med 5. Stridsdelen utgör en komplett enhet som i beroende av en initiering tändes och vid sin utlösning alstrar en i stridsdelens framriktning riktad ' stråle som effektuerar den med stridsdelen eftersträvade verkan.

Strålen sammanfaller väsentligen med längdaxeln 5 och nämnda fram- riktning är indikerad med pilen 6. Stridsdelen är lagrad kring eller på lagrinstappar 7 som sammanfaller med en lagringsaxel som är 450 416 placerad i ett plan som är vinkelrätt mot robotens längdaxel 1b.

I det visade utföringsexemplet sträcker sig nämnda lagringstappar 7 resp nämnda lagringsaxel dessutom genom robotens längdaxel 1b.

Stridsdelen är från det med 4 visade utgångsläget vridbart anordnat till ett ändläge som är indikerat med 4' resp 5' och 6'. I utgångs- läget är stridsdelen tilldelad ett snedställningsläge som medför att dess längdaxel 5 bildar en vinkel OC med robotens längdaxel 1b.

I det andra ändläget bildar stridsdelens längdaxel 5' en vinkelfi med samma längdaxel 1b. Nämnda vinkel o( är i detta fall ca 300, men kan tänkas anta både större och mindre värden inklusive Oo.

Vinkeln Åfi är företrädesvis ca 1500, men kan likaledes tänkas anta både större och mindre värden. Den totala vridningsvinkeln Ö' blir således i det föredragna fallet ca 1200.

Stridsdelen som kan utgöras av en i och för sig känd stridsdel som innefattar utöver den ej speciellt visade huvudladdningen även tändanordningar för densamma. Den i och för sig på känt sätt upp- byggda stridsdelen har kompletterats såtillvida att den för ernående av vridningen eller tippningen kring lagringsaxeln 7 samverkar med eller är påverkbar medelst vridningen verkställande organ. I det visade utföringsexemplet utgöres de vridningen verkställande organen av en eller två impulsmotorer 8 som kan vara av i och för sig känt slag. Resp impulsmotor är tvärställd i förhållande till stridsdelens längdaxel 5. Resp impulsmotor är även placerad på avstånd från stridsdelens lagringsaxel 7. Då resp impulsmotor initieras effektuerar den en kraft vinkelrätt mot stridsdelens längdaxel och åstadkommer således ett vridningsmoment på stridsdelen som medför att den börjar röra sig från utgångsläget mot det med 4', 5' angivna ändläget. Rörelseriktningen är i figuren indikerad med pilen 9.

Stridsdelen enligt figuren 1 är utformad med en cylindrisk del och en konformad, avsmalnande del. Impulsmotorn resp impulsmotorerna kan appliceras vid den konformade delen och i fallet med två impuls- motorer anbringas dessa på ömse sidor om den avsmalnande delen så att de effektuerar väsentligen parallella påverkningskrafter.

Vridningen kan kompletterande eller alternativt åstadkommas på annat sätt. I figuren 1 visas ett exempel i form av en på strids- delen anordnad aerodynamisk vändspade 10, 10'. Ett annat sätt visas i figuren 1a där en drivladdning 11 verkar på en kolv 12 i en cylinder 13. Kolven är förbunden med en hävarm 14, och det visade arrangemanget ger ett rörelsemoment på stridsdelen 4', vilken kan 450 416 6 vridas till det önskade läget. Ett motmoment erhålles i detta fall i roboten, vilket motmoment dock är förhållandevis litet.

Roboten kan vara av det slag som innefattar en anslagsdel 15 i sitt nosparti och/eller ett zonrör 16 vars utgående optiska avkännings- kon är angiven med 17. Erhållna påverkningar via anslagsorganet 15 och zonröret 16. 17 registreras i en elektronisk del 18, vilken i sin tur förorsakar initiering av stridsdelen via en förbindelse 19.

Roboten kan även innefatta bansäkringsorgan 20 som är förbundna med nämnda impulsmotor(er) resp drivladdningen 11.

I enlighet med figurerna 2 och 3 är robotskalet anordnat med ut- svängbara eller utkastbara luckor 21 resp 22 eller brottanvisningar.

Stridsdelens över- och underdelar kan således svängas ut över robotens mantelyta, vilket möjliggör en optimal stridsdel trots svängbarheten. Lagringen och utsvängbarheten resp avkastningsbar- heten kan anordnas på i och för sig känt sätt, jämför med motsvar- ande luckor på flygplan och liknande. Luckan 21 på robotens under- sida är förhållandevis bredare och längre. I figuren 1 har änd- punkterna 21a och 21b markerats på undersidan. Luckorna ger plats för utsvängningen av den aerodynamiska vändspaden och likaså ges möjlighet för stridsdelens utgående verkansstråle att agera normalt inom hela vinkelområdet . I och med öppnandet eller bortförandet av luckan 21 kan luftströmmen kring roboten träda i samverkan med vändspaden 10, 10' och medverka till tippningen av stridsdelen.

Stridsdelens övre delar och nämnda impulsmotorer 8, 8' erhåller möjlighet att svänga ut via den av luckan 22 täckta öppningen då luckan 22 öppnas eller avkastas. Även kolvstången 12' (se fig 1a) och hävarmen 14 kan utnyttja utrymmet utanför roboten via den av luckan 22 täckta öppningen.

I figuren 2 anges lagringstapparna 7, 7', medan den tänkta lagrings- axel kring eller med vilken stridsdelen vrides är angiven med 7".

Roboten är företrädesvis icke roterande (rollstabil) men kan även vara roterande. I det senare fallet kan roboten förses eller sam- verka med i och för sig kända system för avkänning av robotens vridvinkelläge vid ögonblicket för stridsdelens initiering då stridsdelens framriktning 6 resp 6' skall vara riktad mot målet eller aktuella delar av detsamma. åh: 7 450 416 Då uppfinningen utnyttjas vid robotar eller andra ammunitions- enheter med en överflygningshastighet om t ex 200 m/s, skall strids- delen kunna tippas under en tidsrymd av t ex 20-40 ms. Figuren 4 visar ett exempel där föremålet utgöres av en ca 5 meter lång stridsvagn som beskjutes framifrån. Inflygningsriktningen är angiven med 23 och ammunitionsenhetens bana är väsentligen parallell med markunderlaget 24 samt sträcker sig ovanför strids- vagnen 25. Zonröret antages initieras då dess framåtskjutande kon avkänner fronten på stridsvagnen. Stridsdelen har en utgångsrikt- ning av ca 300 nedåt-framåt från roboten längdaxel. Zonröret initierar vridningen av stridsdelen från utgångsläget 4 mot änd- läget 4'. I figuren 4 visas hur vridningen fortgår under ammuni- tionsenhetens passage över vagnen 25. Laddningens vridning är kontinuerlig under robotens överflygning av målet. RSV-strålens träffpunkt beror av om tändning sker genom anslag i flykten eller genom att ändläget för stridsdelens vändning nås eller om kort fördröjning utnyttjas. Passagehöjden över målet inverkar också på träffpunktens läge.

I figur 4 har fyra olika mellanlägen 4a, 4b, 4c och 4d angivits under den kontinuerliga vridningen vid vridningsvinklarna 500, 750, 1200 resp 1400. Den totala vridningen är då ca 1200 (1500-300) under förutsättning att ändläget för stridsdelens vändning nås.

Gynnsammaste träffläget för det således enligt figuren 4 normal- riktade skottet mot en stridsvagn i frontaspekt är bakre delen av torntaket där verkan kan erhållas i ammunitions- och besättninge- utrymmena eller taket över motor och transmission. En träffpunkt på bakre delen av torntaket svarar vid en total vändning hos stridsdelen av 1200 mot ca 5 m vändsträcka hos stridsdelen. Detta motsvarar att stridsdelen skall kunna vrida sig 1200 på ca 25 ms.

Utlöses stridsdelen senare, t ex efter ca 35 ms och 7 meters vänd- sträcka erhålles vid överflygning träff endast mot motoraggregat och transmission men å andra sidan erhålles då också god verkan om zonrörsutlösning sker av kanonmynningen eller därintill fästad zonrörsutlösare. 450 416 s Vändningen av stridsdelen skall således kunna ske förhållandevis snabbt, t ex inom området 20 till 50 ms. Då stridsdelen väger jämförelsevis lite ligger nämnda vändningstid inom möjligheternas ram för de i ovanstående föreslagna vridningen eller tippningen verkställande organen. Tack vare stridsdelens rotation ökas genom- slagskraften hos den utgående strålen från den initierade strids- delen eftersom strålfragmenten kommer att konvergera mot målet.

Detta medför att RSV-fragmentens utspridning, den s k “nyckelhåls- effekten" minskas, vilket är en fördel såväl för genomslaget som för restverkan av material som skall kunna föras in i målet.

Roboten kan förses med en eller flera stridsdelar. Initieringen av resp stridsdel kan då utföras på samma sätt som vid en enda stridsdel nämligen direkt via ett anslagsrör eller efter zonrörs- utlösning då den nått ändläget för vändningen eller efter fördröj- ning eller med hjälp av en yttre signal.

Uppfinningen är inte begränsad till den i ovanstående såsom exempel visade utföringsformen utan kan underkastas modifikationer inom ramen för efterföljande patentkrav eller uppfinningstanke.

Claims (7)

450 416 PATENTKRAV
1. l. Annunitionsenhet (1) som innefattar en med riktad sprängverkan arbetande och t ex genom direktanslag (15), medelst zonrör (16, 17) och/eller yttre signal (29) utlösningsbar stridsdel (ß, #') varvid stridsdelen från ett givet utgångsläge är vridbart anordnad i en- heten från ett för resp utlösningsfall individuellt snedställningsläge k ä n n e t e c k n a d därav att stridsdelen (4, 4') medelst ett eller flera initier- bara vridningsverkställande organ (8, 8'; l2, l2', 13, lä; 10, l0') är vridbar kring eller med en vridaxel (7") som är belägen i ett plan (A-A) vinkelrätt mot enhetens längdaxel (lb).
2. 2. Anordning enligt patentkravet l, k ä n n e- t e c k n a d därav, att resp vridningsverkställande organ är anordnat initierbart via ett fördröjningsorgan (20) som initierats vid avskjutning, med nämnda yttre signal och/eller medelst avkänningsorgan, t ex zonrör (l6,l7), acceleration, retardation eller annan dylik parameter hos enheten avkännande organ, etc.
3. 3. Anordning enligt patentkravet l eller 2, k ä n - n e t e c k n a d därav, att resp vridningsverkställande organ består av ett till stridsdelen anslutet reaktions- drivet organ (8, 8') en cylinder (13) och /eller ett av strömningsluften kring enheten påverkbart organ (10, l0').
4. 4. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d därav, att stridsdelen (4, 4') i sitt utgångsläge är snedställd så att dess längd- axel, (5, 5') bildar en vinkel (EK) med enhetens längdaxel (lb) varvid nämnda vinkel (b() kan antaga Värden mellan 10-400, företrädesvis ca 300, 450 416 m
5. 5. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d därav, att de vridningsverkställan- de organen är anordnade att påverka stridsdelen så att i slutet av stridsdelens passage, eller strax efter strids- delens pasage av föremålet, är riktad mot de delar av föremålet som vetter ifrån enhetens inílygningsriktning (23) mot föremålet (25), tex mot delar av íöremålets baksida,sett från nämnda inílygningsriktning.
6. 6. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d därav, att de vridningsverkställande organen är anordnade att under stridsdelens passage av föremålet hålla stridsdelens längdaxel väsentligt riktad mot föremålet då frontytan på stridsdelen vetter mot robotens undersida.
7. 7. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n n e t e c k n a d därav, att stridsdelen i anslutning till sin utlösning är utsvängbar över enhetens mantelyta via enheten anordnade urtagningar som framtill utlösnings- ögonblicket är täckta med luckor (Zl, 22). w .{,.