SE449104B - Sett att framstella aminosockerderivat - Google Patents

Description

449 104 2 . cnzon cnzon C113 (3205 0 Q O H 0 0 N o ) -x II m H n on on on on on oH oH on vari vari m betecknar 0 eller 1, n betecknar 1 eller 2, X betecknar en grupp -OR, -SH, -SR, -NHr eller -NR§ , R betecknar en rak eller grenad alkylrest med F48 kolato- mer; en eventuellt med alkyl med 1-10 kolatomer, alkenyl med 1-10 kolatomer, alkoxi med 1-4 kolatomer, hydroxi, formyl, C1-C4-karbalkoxi. karboxi, nitro, C1-C4-alkyl~ karbonyl, bensoyl eller bensylkarbonyl, sulfonamido, C C4-alkylkarbonylamino eller en glykosylrest 1-3 gånger substituerad fenylrest; en bensylgrupp eller en heterocy- kel från gruppen furan, pyran, pyrrolidin, piperidin, py- razol, imidazol, pyrimidin, pyridazin, PYräZiUf triêzinf pyrrol, pyridin, benzimidazol, kinolin, isokinolin och pu- 1 rin och vidare C1-C4-alkylamino-, C1-C4-dialkylamino, p- --nydroxifenyletylkarbonyl~, C1-C4-alkylaminosulfonyl-, C1-C4-dialkylaminosulfonyl och resten 2Hs / \, C-O 11-0 zgs R1 bildar tillsammans med R en morfolin- eller fenylpi- perazinring.

Det har visat sig att föreningarna med formeln II är hög- verksamma inhibitorer för glykosidhydrolaser i matsmältningstrak- ten.

Som exempel på alkyl med 1-18 kolatomer nâmnes metyl, etyl, n-propyl, i-propyl, n-butyl, t-butyl, n-hexyl, n-oktyl, oktyl-(2), dodekyl, lauryl, cetyl och stearyl. 3 449 104 Speciellt värdefulla inhibitorer är sådana med formler- na III, IV och V.

CH OH nzon cn3 2 H0 N o x III n on on on on on on ' CHZOH' CH3 CHZOH CHZOH 0 O N H0 N O O X IV H OH 0 on on on on n on on cn on ' nzon z cn3 cnzon cnzon o o o o n o n o - o . x v H , on on on on on on on on on on Förvånansvärt nog visar föreningarna enligt uppfinnin- gen en högre hämmande verkan för]-glykosidaserna än de icke deri- vatiserade grundsubstanserna och de berikar därmed läkemedels- gruppen.

Det har vidare visat sig att föreningarna enligt uppfin- ningen erhâlles om acylhalogenderivaten med formeln VI CH2OAc CHZOAC CH3 CH20Ac O 0 Ac L 0 N O Y VI RI . m n OAc OAc 0Ac OAc 0Ac 0Ac OAc ' OAc vari m och n har ovan angiven betydelse, Ac betecknar en grupp -C-R" vari II O R" - betecknar en eventuellt substituerad alkyl-,alke- nyl-, cykloalkyl-, aralkyl- eller arylgrupp och 449 104 R' betecknar väte eller den enligt ovan definierade res- ten Ac och Y betecknar halogen, företrädesvis klor eller brom. 1. omsättes med föreningar med formeln VII H-X vII vari X har ovan angiven betydelse, eller salter därav, vari H ersatts med en metall, företrädesvis Na eller K, _ eventuellt i närvaro av syrabindande medel. Företrä- desvis satsas O-acylhalogenföreningarna, dvs_deriva- ten med formeln VI, vari R' betecknar väte samt de derivat, vari R" betecknar en C1-C6-acyl- eller aroyl- grupp, företrädesvis emellertid acetyl 2. Det har vidare visat sig att föreningarna enligt uppfinningen med formeln II erhålles om grundsubstanserna_med formeln I i sig omsättes med föreningar med formeln VII, eventuellt under syraka- talys, under vattenavspaltning.

Framställningen av utgângsföreningarna med formeln I, i vilka H = 0 och n = 1-7, är känd (DT-OS 2 347 782).

Utgångssubstanserna med formeln I, vari m och n betecknar en siffra mellan 0 och 8, och summan av n + m kan anta ett värde av 1 till 8, beskrives i den tyska patentansökningen P 2 614 393.1.

Framställningen av de sist nämnda föreningarna sker genom odling av mikroorganismstammarna från ordningen Actinomycetales, i synner- het familjen Actinoplanaceae på i och för sig känt sätt genom ef- terföljande separation och isolering av de enskilda föreningarna på även i och för sig känt sätt. ' De såsom utgångssubstanser använda föreningarna med for- meln VI är hittills inte kända, men de kan framställas enligt in- om sockerkemin vanliga förfaranden. T.ex. låter man för framställ- ning av föreningar med formeln VI med Y = Br, Ac = acetyl och R' H, O-acetylföreningarna med formeln XI omsättas med HBr i isättika vid temperaturer mellan -10°C och rumstemperatur, företrädesvis vid OOC. Reaktionstiden utgör 15 minuter till 4 timmar, företrä- desvis ca 1 timme. Reaktionsprodukten isoleras genom att reaktions- blandningen spädes med kloroform, ättiksyran avlägsnas genom tvätt- ning med vatten, kloroformfasen torkas och indunstas under sänkt 449 104 tryck på rullindunstare. Den erhållna råa produkten av acet°br°m_ föreningen kan utan vidare rening användas för nämnda omsättningar_ Alkoholerna, polyalkoholerna, sockerderivaten, fenolerna, merkaptanerna, tiofenolerna och aminerna med den allmänna formeln VII är redan kända. Nedan nämnes några föreningar med formeln VII såsom exempel.

Det skall framhållas att för de nämnda föreningarna kan polyfunktionella föreningar eventuellt även satsas i form av lämp- liga delvis skyddade derivat vid omsättningen. Skyddsgrupperna bör därvid ütväljas så att de åter kan avlägsnas från reaktions- produkten utan att därvid glykosidiska bindningar eller dubfielbind- ningar angripes.

Som exempel på föreningar med formeln VII nämnas: metanol etanol propanol isopropanol t.-butanol n-butanol allylalkohol n-hexanol n-oktylalkohol oktanol-2 laurylalkohol cetylalkohol bensylalkohol etylenglykol fenol p~nitrofenol 4-hydroxi-1-t.-butyl-bensen 3-hydroxibensoesyra salicylsyra resorcin hydrokinon p-acetamidofenol dietylstilbestrol metylmerkaptan etylmerkaptan n-propylmerkaptan i-propylmerkaptan 449 104 n-hexylmerkaptan bensylmerkaptan tiofenol m-tiokresol tiohydrokinon metylamin dimetylamin etylamin propylamin - dipropylamin I isopropylamin t.-butylamin n-hexylamin dodecylamin stearylamin allylamin bensylamin pyrrolidin piperidín morfolin anilin N-metylanilin p-toluidin m-anisidin p-nitranilin furfurylamin.

Omsättningen av föreningar med formeln VI med föreningar med formeln VII kan ske med och utan utspädningsmedel. Den genom- föres företrädesvis under betingelserna för en Königs-Knorr-reak- tion och med dess nyare varianter. Som utspädningsmedel ifrâgakom- mer alla inerta lösningsmedel såsom bensen, kloroform, eter, nitro- metan eller även basiska lösninqsmedel såsom pyridin eller kinolin.

Reaktionen genomföras eventuellt i närvaro av syrabindande medel, Lewis-syror och torkmedel. Företrädesvis användes silver- eller kvicksilversalter och drierit.

Omsättningen genomföres i allmänhet vid temperaturer mel- lan 0 och 100°C, företrädesvis vid rumstemperatur och i synnerhet vid normaltryck. 449 1q4 vid reaktionen kan ekvimolära mängder av föreningarna VI och VII och silver- eller kvicksilversalterna satsas, eventuellt är emellertid även ett stort överskott av föreningen VII gynnsamt för omsättningen. Reaktionen kan även genomföras under användning av metallsalter av föreningarna VII t.ex. alkalisalter av VII. Man kan eventuellt även använda silylerade derivat av föreningarna VII.

Omsättningen kan eventuellt även ske i protiska 1ösning5_ medel, såsom alkoholer, vatten eller en vatten/acetonblandning.

Denna variant är speciellt lämplig när det för föreningarna med formel VII rör sig om fenoler. Såsom syrabindande medel använder man i detta fall företrädesvis alkalihydroxider eller alkalikar- bonater.

Omsättningen av föreningarna med formeln I med förening- arna med formeln VII kan ske med och utan ütspädningsmedel. En fö- redragen variant av detta förfarande är omsättningen av föreningen I med ett överskott av lägre, vattenfria alkoholer med formeln VII under katalys-med mineralsyror eller katjonbytarel Reaktionen genomföras företrädesvis vid alkoholens kok- punkt, men den kan även ske vid lägre temperaturer.

Om det för föreningarna med formeln VII rör sig om aminer, företrädesvis om aromatiska aminer, så genomföres omsättningen med föreningar med formeln I företrädesvis genom värmning i något vat- ten'sâsom lösningsmedel eller i 50-procentig ättiksyra eller i al- koholer såsom lösningsmedel vid pH 3 - 4. Reaktionen kan även ge- nomföras genom värmning av de båda komponenterna utan utspädningsme- del. Man arbetar vid temperaturer mellan 25 och 200°C, företrädes- vis mellan so och 12o°c.

Föreningarna med formeln II erhålles vid de flesta förfa- randen först som O-acylderivat. Avspaltningen av acylskyddsgruppen sker företrädesvis genom omsättning under baskatalys, t.ex. med ka- talytiska mängder Na i metanol eller med trietylamin i metanol, genom förtvâlning med alkalihydroxider i alkohol/vatten eller ge- nom omsättning med aminer, t.ex. med ammoniak i metanol.

De enskilda förfaringsvarianterna för framställning av de nya aminosockerderivaten beskrivas närmare nedan.

Om man såsom utgångssubstanser använder n-butanol och för- eningen med formeln VI, vari Y = Br, m = 0, n = 2, Ac = acetyl och R' = H, så kan reaktionsförloppet enligt variant 1 återges på följande sätt (modifierad Königs-Knorr-syntes enligt R.H. Whistler, 449 104 J.N. BeMiller, Methods in Carbohydrate Chemistry, vol VI 5 474 ° I o Academic Press, New York och London). I Hg(cN)§. cn oAc CH ca oAc cfl oAc dïïefït/ 2 3 2 2 nitro- Ü Û 0 metan/ AC N o 0"' Br + Hoca -(on ) -ca ”ense” H 2 2 2 3--__> ' -HBr CAC CAC .CAC oAc - oAc oAc CAC one CH2OAc CH20Ac HZOAC CH3 o o 0 NaocH3/cH3oH ACO N O O -CH2-cnz-CHZ-CH3 H -cH3coocH3 ACO 0Ac 0Ac OAc OAc OAc OAc OAc CH20H CH3 CHZOH CH2OH 0 O 0 H0 ä O O O-CH2-CH2-CH2-CH3 'H0 OH OH OH OH OH OH OH Med fenol såsom reaktánt till formeln VII föredrages en ntföringsform av varianten 1, varvid man arbetar med A90 och drie- _rit såsom hjälpsubstanser och kinolin såsom lösningsmedel, eller en utföringsform enligt vilken aceton/H20 användes som reaktions- æedium och KOH som syrabindande medel. _ Med fenol såsom utgångssubstans med formeln VII föredra- ges följande utföringsform av omsättningen (Helferich-metoden ene ligt B. Helferich och E. Schmitz~Hillebrecht, Ber. 66, 378 (1933)).

CH2OAc CHZOAC 0 O Ac 0Ac O OAc 0 Schmelze/ZnCl2 CAC + HO -cH3cooH _ OAc OA C J> ¿> \O _) CD ¿> H OAC HZOAC 2 0 N aOCH 3/ CH 3OH O -CHBCOOCHB O H2OAc H3 O Ao N O ' H OAc OAC OAc OAc OAc OAc OAc CH OH CHZOH CHZOH CH3 2 O O HO N O O O H HO O OH H OH OH OH OH OH Om för framställning av föreningar med formeln II såsom ut- gångssubstanser de i DT-OS 2 347 782 beskrivna föreningarna med for- meln I användes, t.ex. den förening, vari m = 0 och n = l, och t.ex.

Me0H så erhålles följande reaktionsschema (Fischer-metoden enligt E. àischer, ser. za, 1151 (1895)). cfizon cH2oH ' o 11() Ho on + cH3oH -----f) -H20 o on om cH2oH CH3 H2oH -o o Ho ' N o ocH3 H Ho on om on on on Om man såsom utgångssubstanser med formeln I väljer den fö- rening, vari m = l och n = 2, och såsom utgângssubstans med formeln VII p-toluidin, så erhålles följande reaktionsschema: 449 104 1o _ cH2oH cnzon CH3 cnzoa cflzos O o o o Ho o g o o os + H2N{Éšâ}>cH3 5 -Hzo so on on on oa on on on ofi oa cnzofi cH2oH CH3 cH2oH cnzon o o o o Ho o N o N -@-cn3 _ H H Ho on on os on os on on on on 4 Omsättningen genomföras mellan 0 och 1000 C, företrädes- vis vid rumstemperatur och normaltryck.

En rening av de råa verksamma substanserna med formelh II sker eventuellt med kolonnkromatografi. Företrädesvis väljes kromato- grafi på cellulosa med en butanol/_etano1/vattenblandning som rörlig fas.

Som nya verksamma substanser nämnes t.ex.: zCf 1' Ci 4 , 6-dideoxi-4- E15- (l , 4 , 6/5) ~4 , 5 , G-trihydroxi-B-hydroxi- metylcyklohex-Z-en-l-ylamino] - ä. -D-glukopyranosyl fenyl-4 ,-5-_~dideoxi-4-[:lS- (l , 4 , 6/5) -4 , 5 , 6-trihydroxi-3-hydroxi- metylcyklohex-Z-en-l-ylamino] -D-glukopyranosid feny1-4,e-a1ae0xi-4-[ls-(1,4,6/5)-4,s,6-tr1hydr0x1-3-hy- droximetylcyklohex- Z-en-l-ylaminojfš -D-tioglukopyranosid metyl-4.e-a1aeox1-4[is-<1,4,6/5)-4,5,e-trihyaroxi-3-hy- droximetylcyklohex-Z-en-l-ylaminol 0% -D-glukopyranos id. etyl-O- flCj - (l-> 4) -- -D-glukopyranosid metyl-Ö- - (l-> 4) --0L -D-glukopyranosid bensyl-O- fC}¿ (l-> 4) --('> -D-glukopyranosid fenyl-O-{C} - (l-> 4) --(5 :D-glukopyranosid p-nitrofenyl-Oe {CZ - (l-> 4) -- få -D-tioglukopyranos id N-p-tolyl-O- fCz - (l-I> 4) -- D-glukopyranosylamin fenyl-O- fCI - (19 4) -O- oL-D-Glcp (14- 4) -P -D-glukopyranosid 4 4 9 1 Û 4 I. 1 1 . p-karbometoxifenyl-O- {C}- (l+ 4) -O- (X -D-Glcp ( l-> 4) -B -D-glukopyranosid p-karboxifenyl-O- {C}- (19 4) -O-OL-D-Glcp (l-è 4) - P' -D-glukopyranosid m-karbometoxifenyl-O- {C} - (>J_.-> 4) -0- Ok-D-Glcp ( l-'a- 4) - -D-Glukopyranosid m-karboxi fenyl-O-fCš - (lfl 4) -O-vL -D-Glcp (1 -7 4) - ß -D-glukopyranosid p-hyaroxifenyl-o- fdj- (1 -.> 4) -o- QL-D-Glcp <1-, 4) - f; -D-glukopyranosid m-hydroxifenyl-O- - (1 9 4) -O- UÄ--D-Glcp (l-P 4) - F* -D-glukopyranosid p-nitrofenyl-O- - (IL-J 4) -O-ä-D-Glcp (l-\ 4)- [v -D-glukopyranosid p-t . -butylfenyl-O- {C} - (l-à 4) -O-wl D-Glcp (l + 4) - (3 -D-glukopyranosid metyl-Oflípš- (l-> 4) -O-*ap-D-Glcp (ls 4) -P -D-glukopyranosid ety1-0-{C_( - (l #4) -O-ßš -D-Glcp (l-fi 4) -fš -D-Glukopyranosid n-butyl-O-(Cf)-(1-à4)-O- bensyl-0-{C} - (l->4) -O- U» -D-Glcp (l->4) ~ E» -D-glukopyranosid n-oktyl-'O- - (l-g 4) -O- Qb-D-Glcp (1-> 4) -fi -D-glukopyranosid n-hexadecyl-O- {C} - (l--P 4) -O- OL-D-Glcp (l ->4) - -D-glukopyranos id m-dimetylaminofenyl-O- - (I--i 4) -O- 'JL-D-Glcp (19 4) - F) -D-glukopyranosid p-dimetylaminosulfønylferíyl-o- {c} - u» 4) -o-ßL-n-slcp (1-> 4)- ß -D-gluko- pyranosid - p-bensoylfenyl-O [Cš - (l-> 4) -O-m, -D-Glcp (l-r4) - ß -D-glukopyranosid fenyl-O- - (l-ß 4) -O- oL-D-Glcp (l-å4) - ß -D-tioglukopyranosiê o-aminofenyl-O- fCš- (l-> 4) -O- OL-D-Glcp ( l-> 4) - ß -D-tioglukopyranosid bensy1-o-{c}- <1» 4) -o-m-D-slcp <1» 4)- p -o-tiøglukopyranosid n-butyl-O- (ICE - (l-ñ 4) -O-OL -D-G1cp(l~74) - få -D-tioglukopyranosid karboximetyl-O- - (lå 4) -O- Of. -D-Glcp ( l-è 4)- ß -D-tioglukopyranos id N- fenyl-O-'fil-š - (l-e 4) -O-uß -D-Glcp (1-94) -D-glukopyranosylamin N-p-tolyl-o- fq - (1 -4 4) -o- âL-n-Glcp ( 1» 4)-n-g1uk<>pyran0sy1amin n-metyl-N-fenyl-o- {c} - (l-g) 4) -o- w-n-Glcp (1-4 4) -n-glukopyranosylamin N-p-hydroxifenyl-O- - (1 ~> 4) -O- N -D-Glcp (1 'å 4) -D-glukopyranosylamin N-propyl-O- - (1 ~> 4) -O- ai -D-Glcp (1 -) 4) -D-g lukopyranosylamin O- fCš- (l -> 4) -O- Li -D-Glcp (lá 4) -D-glukopyranosylmorfolin O- {C_( - (l~> 4) -O- X -D-Glcp (l-> 4) -D-glukopyranosylpiperidin p-aminofenyl-O- -(1 ~> 4) -O- GL -D-Glcp ( l* 4)- ß -D-Glukopyranosid m-aminofenyl-O- - (l- 4) -O- OL-D-Glcp (l -v 4)- ß -D-glukopyranosid Naringenindihydrochalcon-4 '- [o- {c} - <1-, 4) -o-OL -n-c-:lcp ( 1 -+ 4) -p -D- glukopyranosidl) Naringenindihydrochalcon-2 '- ~¶3 -D-glukopyfranosid-4 ' -fO- {C} - (1 -.> 4) -O- OC - D-Glcp (l->4) - [3 -D-glukopyranosid] dietylsti lböstro1-4 ' - [0- {C} - (1 -> 4) -O- K -D-Glcp (l-a 4) - /3 -D-glukopyranos- ia] 449 104 12 ro-sorbit-4-[O-fC}-(l-94)-vt-D-glukopyranosid] 0-{C} - (l-ß 4) -O-ß -D-Glcp (l-.ß 6) -D-glukopyranose O- {C} - (l-.s4) -O-Di -D-Glcp (l->4) -O- (3 -D-Glcp (l-> 6) -D-glukopyranose p-nitrofenyl-O-f4 , 6-dideoxi-4- EIS- (l , 4 ,6/5) -4 , 5 ,6-trihydroxi-3- hydroximetyl-ll-O-OL -D-glukopyranosyl- (l-i 4) -cyklohex-Z-en-l-ylamino] - Dç-D-glukopyranosylš - (l-D 4) -O- ü -D-Glcp (l-à 4)- få -D-glukopyranosid fenyl-o-Q: ,¶s-aiae@xi-4-[1s- (1 , 4 , s/s) -4 , s , s-trihydroxi-s-hyaroximetyl- 4-0- N -D-glukopyranosyl- (l-i 4) -cyklohex-Z-en- l-ylamino] - Ok -D-gluko- pyranosylš - (l-Hl) -O- GL -D-Glcp (l-ß 4)- ß -D-tioglukopyranosid N-p-tolyl-O-{_4 , 6-dideoxi-4- [lS- (1, 4 , 6/5) -4 , 5 , 6-trihydroxi-3-hydroxi- metyl-ll-O- Di -l-D-glukopyranosyl- (lfi) 4) -cyklohex-Z-en-l-ylamincfi - SX. -D- glukopyranosylš - (lv) 4) -O-<>L -D-Glcp (l-> 4) -D-glukopyranosylamíh p-nitrofenyl-O-fCš- (144) -O-ßL-D-Glcp (19 4) -O- Ok -D-Glcp (l-'å 4)- ß -D- glukopyranosid fenyl-o- (icš- <1- 4) -'o- x -nfelcp <1» 4) -o- oL-n-c-:lcp u» 4) -fà -n-tio- glukopyranosid p-nitrofenyl-O- f4 , 6-dideoxi-4- LflS- (1 , 4 , 6/5) -4 , 5 , G-trihydroxi-B- hydroximetyl-4- (O- at-D-Glcp (lä 4) -O- DL-D-glukopyranosyl) - (l-å 4) - cyklohex-Z-en-l-ylamino] - “Å -D-glukopyranosylš - (l-> 4 ) -O- LL-D-Glcp- (l-> 4)- [å -D-tioglukopyranosid p-nitrofenyl-o-(lz , e-aide0xi-4-[1s-(1 , 4, s /s ) -4 , s , s-trinyarøxi- 3-hydroximetyl-4- (O-OQ -D-Glcp (l-> 4) -O-'i -D-Glcp (l-a 4) -O- CL - D-glukopyrano syl) - ( l-)4) -Gyklohex- Z-en-l-ylamino] - 'Jk-D-gluko- pyranosyß - (l-å 4) -O-Cë -D-Glcp (l-ä 4)- [5 -D-glukopjranosid 0- - (l-> 4) -O- 'X -D-Glcp (l-.r 4) -D-glukopyranosylamin O- íCnš- (l-J 4) -O- ffi-D-Glcp (l-ß 4) -l-tio-D-glukopyranose Föreningarna enligt uppfinningen är inhibitorer av glyko- sidhydrolaser och är därför lämpliga för behandling av sjukdomar, för vilka man önskar en inhibering av dessa enzymer.

Det är känt att hos djur och människor uppträder efter in- tag av kolhydrathaltiga näringsmedel och drycker (t.ex. spannmåls-, potatisstärkelse, frukt, fruktsaft, öl, choklad) hyperglykemi, som å- stadkommas på grund av en snabb nedbrytning av kolhydraterna med gly- kosidhydrolaser (t.ex. saliv- och pankreasamylaser, maltaser, sacka- raser) enligt följande schema: -n» 4> \D -A CD I 13 amylas maltas stärkelse eller glykogen ---a- maltos ---9 glukos sackaras sackaros ----) glukos + fruktos Dessa hyperglykemier är speciellt starkt och långvarigt ut- präglade hos diabetiker. Hos adipösa åstadkommer den via matordningen orsakade hyperglykemin ofta en speciellt stark sekretion av insulin, som i sin tur leder till ökad fettuppbyggnad och sänkt fettnedbrytning.

I anslutning till sådana hyperglykemier inträder hos personer med nor- mal ämnesomsättning och adipösa personer på grund av insulinsekretio- nen ofta en hypoglykemi. Det är känt att både hypoglykemi och även i magen kvarvarande kymus gynnar magsaftproduktionen, som i sin tur gyn- nar eller utlöser en gastrit, en ulkus ventriculi eller duodeni.

Det är vidare känt att i munhâlanspaltas kolhydrater, i syn- nerhet sackaros genom mikroorganismer och att därigenom kariesbildning gynnas.

Sjuklig absorption av kolhydrater, t.ex. till följd av M intestinal sackarasbrist orsakar en diarré. Lämpliga doser av en glukosidas-inhibitor åstadkommer en konstgjord sjuklig absorption och är därför lämplig för motverkning av obstipation. lnhibitorerna enligt uppfinningen är därför bra som tera- "peutika för följande indikationer: adipositas, hyperlipoproteinemi, ateroskleros, diabetes, prediabetes, hypoglykemi, gastrit, obstipa- tion, karies.

För att bredda verkningsspektrat kan det vara lämpligt att kombinera inhibitorer för glykosidhydrolaser, som ömsesidigt komplet- terar varandras verkningar, d.v.s. det rör sig om kombinationer av in- hibitorerna enligt uppfinningen med varandra eller om kombinationer av inhibitorerna enligt uppfinningen med redan kända.

I många fall är även kombinationer av inhibitorerna enligt uppfinningen-med kända orala antidiabetika (FI-cytotropa sulfonylurin- ämnederivat och/eller blodtrycksverksamma biguanider) samt med blod- lipidsänkande substanser, såsom clofibrat, nikotinsyra, kolestyramin och andra lämpliga.

Föreningarna kan administreras utan utspädning, t.ex. i 449 104 14 form av pulver eller i en gelatinkapsel eller i kombination med ett bä- rarmaterial i en farmaceutiskt sammansättning.

Farmaceutiska beredningar kan innehålla en större eller mindre mängd av inhibitorn, t.ex. 0,1 - 99,5 % i kombination med ett farmaceutiskt fördragbart icke toxiskt, inert bärarmaterial, varvid bäraren kan innehålla ett eller flera fasta, halvfasta eller flytande utspädningsmedel, fyllmedel och/eller icke toxiska, inerta och farma- ceutiskt fördragbara formuleringshjälpmedel. Sådana farmaceutiska be- redningar föreligger företrädesvis i form av doseringsenheter, d.v.s. fysikaliskt diskreta enheter, som innehåller en bestämd mängd av inhi- bitorn, vilken mängd utgör en bråkdel av eller flera gånger den dos, som motsvarar dem, som krävs för att åstadkomma den önskade hämmande verkan. Doseringsenheterna kan innehålla l, 2, 3, 4 eller flera en- gångsdoser eller 1/2, l/3 eller 1/4 av en engângsdos. En engångsdos innehåller företrädesvis en tillräcklig mängd verksam substans som vid en administrering enligt ett förut bestämt doseringsschema för en el- ler flera doseringsenheter åstadkommer den önskade hämmande verkningen, varvid en hel, en halv eller en tredjedel eller en fjärdedel av dags- dosen vanligen fördelas l, 2, 3 eller 4 gånger under dagen. Andra tera- peutiska medel kan även införlivas. Även om doseringen och doserings- schemat i varje fall måste utvärderas noggrant under användning av grundlig fackmannamässig bedömning och under beaktande av patientens ålder, vikt och tillstånd och sjukdomens art och svårighetsgrad ligger doseringen vanligen i ett intervall mellan cirka 30 och cirka 3 x 105 AIE/kg och mellan cirka l och cirka 1 x 104 SIE/kg kroppsvikt per dag. I många fall erhåller man därvid en tillräcklig terapeutiskt verkan med en mindre dos, under det att i andra fall en större dos er- fordras.- Oral administrering kan genomföras med användning av fasta och flytande doseringsenheter, såsom t.ex. pulver,-tabletter, dragëer, kapslar, granulat, suspensioner, lösningar och liknande.

Pulver framställes genom finfördelning av substansen till lämplig storlek och blandning med ett även sönderdelat farmaceutiskt bärarmaterial. Även om en ätbar kolhydrat, såsom t.ex. stärkelse, lak- tos, sackaros eller glukos vanligen användes för detta ändamål och även kan användas här, är det önskvärt att använda en icke metaboliser- bar kolhydrat, såsom t.ex. ett cellulosaderivat. 2 .län 15 449 19 Sötningsmedel, smaktillsatser, konserveringsmedel, disper- germedel och färgmedel kan även användas.

Kapslarna kan framställas genom beredning av den ovan be- skrivna pulverblandningen och genom fyllning av redan framställda ge- latinkapslar. Pulverblandningen kan före fyllningen försättas med glid- medel, såsom t.ex. kiselgel, talk, magnesiumstearat, kalciumstearat, eller fast bolyetylenglykol. Blandningen kan även försättas med en desintegrator eller ett lösningsförbättrande medel, såsom t.ex. agar- agar, kalciumkarbonat eller natriumkarbonat för att förbättra till- gängligheten-av inhibitorn vid intag av kapseln.

Framställning av tabletter sker t.ex. genom framställning av en pulverblandning, grov eller finkornig och tillsättning av ett glidmedel och dess integrator. Av denna blandning formas tabletter.

En pulverblandning framställes genom blandning av substansen, som på lämpligt sätt malts sönder, varefter ett utspädningsmedel eller en an- nan bärare tillsättes, såsom beskrivits ovan. Eventuellt tillsättes ett bindemedel: t.ex. karboximetylcellulosa, alginat, gelatin eller polyvinylpyrrolidon, ett lösningsfördröjande medel, såsom t.ex. pa- raffin, ett resorptionspâskyndande medel, såsom t.ex. ett kvartärt salt och/eller ett adsorptionsmedel, såsom t.ex. bentonit, kaolin eller dikalciumfosfat. Pulverblandningen kan granuleras tillsammans med ett W bindemedel, såsom t.ex. sirap, stärkelsepasta, akacieslem eller lös- ningar av cellulosa- eller polymermaterial. Därefter pressas produkten igenom en grov sikt. Som alternativ härtill kan pulverblandningen fö- ras igenom en tabletteringsmaskin, och de erhållna olikformade stycke- na förminskas till kornstorlek. För att de erhållna kornen inte skall fastna i de tablettbildande munstyckena kan ett glidmedel tillsättas, såsom t.ex. stearinsyra, stearatsalt, talk eller mineralolja. Denna blandning som på detta sätt fått glidförmåga pressas därefter till tablettform. De verksamma substanserna kan även förenas med flytande, inerta bärare och direkt formas till tabletter varvid granulerings- eller sönderdelningssteget utelämnas. Produkten kan förses med ett klart eller opakt skyddshölje, t.ex. ett överdrag av schellack, ett överdrag av socker eller polymersubstans och ett polerat hölje av vax.

Färgsubstanser kan tillsättas dessa överdrag så att man kan skilja mel- lan de olika doseringsenheterna.

De beredningsformer, som skall administreras oralt, såsom 449 104 16 t.ex. lösningar, sirapar och elexir, kan framställas i doseringsenhe- ter så att en bestämd mängd preparat innehåller en bestämd mängd verk- sam substans. Sirap kan framställas genom att den verksamma substan- sen löses i en vattenhaltig lösning, som innehåller lämpliga smaksub- stanser. Elexir erhålles genom användning av icke toxiska, alkoholhal- tiga bärare. Suspensioner kan framställas genom dispergering av före- ningen i ett icke toxiskt bärarmaterial. Lösningsförmedlande medel och emulgermedel, såsom t.ex. etoxylerade isostearylalkoholer och poly- oxietylensorbitestrar, konserveringsmedel, smakförbättrande tillsat- ser såsom t,ex. pepparmyntolja eller sackarín och liknande kan även tillsättas. _ Doseringsföreskrifterna kan anges på kapseln. Dessutom kan doseringen säkerställas så att den verksamma substansen avges fördröjt t.ex. genom att den verksamma substansen innehålles i polymersubstan- ser, vaxer eller liknande. _ Förutom de ovan nämnda farmaceutiska sammansättningarna kan man även framställa livsmedel, som innehåller dessa verksamma sub- stanser, t.ex. socker, bröd, potatisprodukter, fruktsaft, öl, choklad och andra konfektartiklar och konserver, t.ex. marmelader, varvid dessa produkter försättes med en terapeutiskt.verksam mängd av minst en av inhibitorerna enligt uppfinningen.

Inhibitorerna enligt uppfinningen har vidare den egenska- pen att de i hög grad hos djur påverkar förhållandet mellan andelen 'oönskat fett och andelen önskat fettfritt kött (magert kött) till för- del för magert kött. Detta har stor betydelse för uppfödning och hantering av bruksdjur inom jordbruket, t.ex. svin men även av stor betydelse för uppfödning och hantering av övriga bruksdjur och säll- skapsdjur. Användningen av inhibitorerna kan vidare leda till en avse- vard rationalisering av utfodringen av djuren, både vad beträffar ti- den, mängden och kvaliteten. Eftersom de åstadkommer en viss fördröj- ning av matsmältningen förlänger de uppehållstiden för näringssubstan- serna i matsmältningstrakten, varigenom en ad libitum-utfodring till mindre kostnad möjliggöres. Vidare erhålles vid användning av inhibi- torerna enligt uppfinningen i många fall en avsevärd besparing av vär- defulla foderproteiner.

De verksamma substanserna kan användas inom praktiskt ta- get alla områden inom djurnärningen såsom medel för att reducera fett- _; CD J:- 449 17 f' _ bildning samt insparning av foderäggvita.

Verksamheten hos de verksamma substanserna är härvid om- fattande oberoende av djurets art och kön. Speciellt värdefulla har de verksamma substanserna visat sig vara för djurarter, som generellt eller i bestämda levnadsperioder har en benägenhet att pålagra fett.

Såsom djur, för vilka inhibitorerna kan användas för re- ducering av fettbildningen och/eller för besparing av foderäggvita nämnes t.ex. följande bruks- och sällskapsdjur: varmblodiga djur såsom nötboskap, svin, hästar, får, getter, kattor, hundar, kaniner, päls- djur, t.ex. nerts, chinchilla och andra sällskapsdjur, t.ex. marsvin och hamstrar, arbets- och zoodjur, t.ex. råttor, möss, apor_och så vi- dare, fåglar t.ex. höns, gäss, änder, kalkontuppar, duvor, papegojor och kanariefåglar och kallblodiga djur såsom fiskar, t.ex. karpar och reptiler, t.ex. ormar.

.Den mängd verksam substans, som ges till djuren för att uppnå den önskade effekten kan på grund av gynnsamma egenskaper hos den verksamma substansen varieras i stor utsträckning. Den ligger fö- ,reträdesvis mellan cirka 0,5 mg och 2,5 g, i synnerhet 10 - 100 mg/kg foder. Administreringstiden kan utgöra några timmar eller dagar upp till flera år. Den passande mängden verksam substans samt den passan- de administreringstiden beror på målet med utfodringen. De beror i synnerhet på djurets art, ålder, kön, friskhetstillstånd och hante- ringssättet för djuren och bestämmes lätt av varje fackman. _ De verksamma substanserna ges till djuren med vanliga me- toder. Administreringssättet beror i synnerhet på djurets art, förhål- lande och allmäntillstând. Så kan administreringen ske oralt en eller flera gånger per dag med regelbundna eller oregelbundna tidsintervall.

Det är i de flesta fall lämpligt med en oral administrering, i synner- het i den rytm som djurets närings- och dryckupptag sker.

De verksamma substanserna kan administreras som rena sub- stanser eller i formulerad form, varvid den formulerade formen kan vara premix, d.v.s. i blandning med icke toxiska, inerta bärare av godtyckligt slag, samt även i form av en del av ett fullfoder, i form av ett bifoder respektive en blandningsbeståndsdel av ett enda bland- foder. Administrering av lämpliga beredningar i dricksvattnet avses även.

De verksamma substanserna kan eventuellt ges i formulerad 449 104 r _ form tillsammans med andra när- och verksamma substanser, t.ex. mine- 18 ralsalter, spârelement, vitaminer, äggvitesubstanser, energibärare (t.ex. stärkelse, socker, fett), färgsubstanser och/eller smakförbätt- rande medel eller andra fodertillsatser, såsom t.ex. tillväxtbefräm- jande substanser i lämplig form. De verksamma substanserna kan ges till djuren, före, under eller efter näringsupptaget.

Oral administrering tillsammans med fodret och/eller dricks- vattnet är lämpligt, varvid allt efter behov den verksamma substansen sättes till hela mängden eller endast en del av fodret och/eller dricks- vattnet.

De verksamma substanserna kan sättas till fodret_och/eller dricksvattnet med vanliga metoder genom enkel blandning i form av rena substanser, företrädesvis i finfördelad form eller i formulerad form i blandning med ätbara, icke toxiska bärare, eventuellt även i form av en_förblandning eller ett foderkoncentrat.

Fodret och/eller dricksvattnet kan t.ex. innehålla de verk- samma substanserna enligt uppfinningen i en koncentration av cirka 0,001 - 5,0 %, i synnerhet 0,02 - 2,0 vikt-%. Den optimala koncentra- tionen av den verksamma substansen i fodret och/eller dricksvattnet beror i synnerhet på mängden foder och/eller dricksvattenupptag för djuren och kan fastställas av varje fackman.

Slaget av foder och dess sammansättning har härvid ingen betydelse. Alla vanliga, i handeln förekommande eller speciella foder- sammansättningar kan användas, som företrädesvis innehåller den vanliga för en utvägd utfodring nödvändiga jämvikten av energi- och äggvite- substanser, inneslutande vitaminer och mineralämnen. Fodret kan t.ex. vara sammansatt av växtsubstanser, t.ex. oljekaksavfall, sädavfall, sädbiprodukter men även av hö, jäsfoder, rovor och andra foderväxter, djursubstansez, t.ex. fläsk- och fiskprodukter, benmjöl, fetter, vita- miner, t.ex. A, D, E, K och B-komplex samt speciella proteinkällor, t.ex. jäst samt bestämda aminosyror och mineralämnen och spårelement, såsom t.ex. fosfor och järn, zink, mangan, koppar, kobolt, jod och så vidare. - Förblandningar kan företrädesvis innehålla cirka 0,1 - 50 9 “I i synnerhet 0,5 - 5,0 vikt-% av de verksamma substanserna med formeln II förutom godtyckliga, ätbara bärare och/eller mineralsalter, t.ex. kolsurt foderkalk och de framställes med vanliga blandmetoder. 19 *' I Blandfoder innehåller företrädesvis 0,001 - 5,0 %, i syn- nerhet 0,02 - 2,0 vikt-% av de verksamma substanserna med formeln II förutom de vanliga råkomponenterna i ett blandfoder, t.ex. sädavfall eller -biprodukter, oljekaksavfall, djuräggvita, mineraler, spårele- ment och vitaminer. De kan framställas med vanliga blandningsmetoder.

Företrädesvis i förblandningar och blandfodermedel kan de verksamma substanserna eventuellt skyddas för luft, ljus och/eller fuktighet med ett lämpligt medel, t.ex. icke toxiska vaxer eller gela- tin, som täcker deras yta.

-Exempel på sammansättningen av ett färdigt blandfoder för fåglar, som innehåller en verksam substans enligt uppfinningen: 200 g vete, 340 g majs, 360,3 sojaavfall, 60 g nöttalg, 15 g dikalciumfosfat, 10 g kalciumkarbonat, 4 g joderat koksalt, 7,5 g vitamin-mineral-blandning och 3,2 g förblandning av verksam substans ger efter noggrann blandning l kg foder.

Vitamin-mineral-blandningen består av: 6000 I.E. vitamin A, 1000 I.E. vitamin D3, 10 mg vitamin E, l mg vitamin K3, 3 mg riboflavin, 2 mg pyridoxin, 20 mcg vitamin B12, 5 mg kalciumpantotenat, 30 mg nikotinsyra, 200 mg kolinklorid, 200 mg Mn S04 x H20, 140 mg Zn S04 x 7H2O, 100 mg Fe S04 x 7H2O och 20 mg Cu S04 X 5H2O.

Förblandningen av verksam substans innehåller t.ex. den verksamma substansen från exempel l, 8 i önskad mängd, t.ex. 1600 mg och dessutom l g DL-metionin samt sä mycket sojabönmjöl att 3,2 g för- blandning bildas.

Exempel på sammansättningen av ett svinblandfoder, som in- nehåller en verksam substans med formeln II: 630 g fodersädavfall (sammansatt av 200 g majs-, 150 g korn-, 150 g havre- och 130 g veteavfall), 80 g fiskmjöl, 60 g soja- avfall, 58,8 g tapiokamjöl, 38 g öljäst, 50 g Vitamin-mineral-bland- ning för svin (sammansättning t.ex. som för kycklingfoder) 30 g lin- frömjöl, 30 g majsglutenfoder, 10 g sojaolja, 10 g sockerrörmelass och 2 g verksam substans i förblandning (tillsammans med t.ex. kyck- lingfodret) ger efter noggrann blandning l kg foder.

De angivna foderblandningarna är företrädesvis avvägda för uppfödning och gödning av kycklingar respektive svin, men de kan emel- lertid med samma eller liknande sammansättning även användas för upp- '449 104 F. 20 födning och gödning av andra djur.

N-amylas-inhibitionstest in vitro. vi-amylas-inhibitionstestet in vitro möjliggör bestämningen av den enzyminhibitoriska aktiviteten för ett prov genom jämförelse av aktiviteten för kommersiellt tillgängligt vi-amylas från svinpankreas i närvaro av respektive i frånvaro (så kallat 100-procentvärde) av in- hibitorn. Som substrat användes därvid lösligt stärkelse. Enzymaktivi- tetsbestämningen baserar sig på kolorimetrisk bestämning av reduce- rande grupper med dinitrosalicylsyra.

En amylas-inhibitor-enhet (AIE) definieras som den inhibi- toriska aktivitet, som i en definierad testansats reducerar-en förut- bestämd amylolytisk aktivitet med en enhet (amylas-enhet = AE). Amylas- enheten defineras därvid som den enzymaktivitet, som under förutbe- stämda betingelser spaltar en jnnol glukosidisk bindning och därmed leder till bildning av en /umol reducerade grupper. 10 /ul av en provlösning, som spädes så att den i nämnda mängd innehåller 0,05 - 0315 AIE försättes med 200 ffl. av en lösning av -i-amylas från svinpankreas (kristallsuspension "BOEHRINGER“) i 20 mm natriumglycerofosfat-buffert pH 6,9 1 mm av CaCl2, och förinkuberas ß 10 minuter vid 37° C. Amylas-lösningen justeras till en aktivitet av 2,0 - 2,5 AE/ml. Därefter sättes den amylolytiska reaktionen i gång genom tillsats av 200 /il av en 5-procentig lösning av stärkelse (“MERCK l257") i natriumglyceroâosfat-buffert pH 6,9, l mM av CaCl2, och efter en inkubationstid av 5 minuter i 37° C stoppas den genom till- sats av 0,5 ml dinitrosalicylsyra-reagens (S.P. COLOWICK + N.0. KAPLAN ed. Meth. Enzymol. l (1955) 149). För färgutveckling_värmes 5 minuter vid l00° C, varefter spädes med 2,5 ml H20 och avläses fotometriskt vid 540 nm mot ett reagensnålprov (utan enzym).

För beräkning av enzymaktiviteten i närvaro respektive från- varo av inhibitorn framställes standards med 1 och 2 jnnol. maltos i 400 fn. natriumglycerofosfat-buffert. Från extinktionsdifferensen för de båda standardena erhålles extinktionen för l fmml. reducerande grup- per. Detta värde ingår på känt sätt i beräkningen för enzymaktiviteten (i amylas-enheter). Från aktivitetsdifferensen mellan ohämmad och häm- mad ansats erhålles under beaktande av den satsade mängden inhibitor dess specifika hämmande aktivitet, uttryckt i amylas-inhibitor-enheter per gram (AIE/g). 21 c Sackaras-inhibitionstest in vitro.

Sackaras-inhibitionstestet in vitro möjliggör bestämning av den enzyminhibitoriska aktiviteten för ett prov genom jämförelse av aktiviteten för solubiliserade intestinala disackaridas-komplex i när- varo respektive i frånvaro (så kallat 100-procentsvärde) av inhibitorn.

Som substrat, som bestämmer inhibitionstestets specificitet, tjänstgör därvid en praktiskt taget glukosfri ( mindre än 100 ppm) sackaros, och enzymaktivitetsbestämningen baserar sig på den kolorimetriska bestäm- ningen av frigjord glukos med glukosoxidas, peroxidas och 2,2-azino- di{3-etyl-benstiazolin-sulfonat(öfl (=ABTS) som färgsubstans.

En sackaras-inhibitor-enhet (SIE) definieras som den inhi- bitoriska aktivitet, som i en definierad testansats reducerar en förut- bestämd sackarolytisk aktivitet med en enhet (sackaras-enhet = SE).

Sackaras-enheten definieras därvid som den enzymaktivitet, som under bestämda betingelser spaltar en }mml sackaros per minut och därmed frigör vardera l /nnol glukos, som bestämmas i testet, och fruktos, som inte omfattas av testet.

Det intestinala disackaridas-komplexet utvinnes från svin- tunntarm-Mucosa genom tryptisk omsättning, fällning med 66-procentig Ü etanol vid -20° C, upptagning av fällningen i 100 mM fosfat-buffert I pH 7,0 och avslutande dialys mot samma buffert. 10 )fl. av en provlösning, som spätts så att extinktionen i testansatsen ligger minst 10 %, dock ej mer än 25 % under l00-pro- centvärdet forsättes med 100 /LL av en utspädning av de intestinala disackaridas-komplexet i 0,1 M maleinat-buffert pH 6,25 och förinkube- ras 10 minuter vid 37° C. Utspädningen av disackaridas-komplexet jus- teras till en aktivitet av 0,05 SE/ml. Därefter sättes den sackaroly- tiska omsättningen igång genom tillsats av 100 /ul av en 0,4 M lös- ning av sackaros ("SERVA 35S79") i 0,1 M maleinat-buffert pH 6,25, och efter en inkubationstid av 20 minuter vid 370 C stoppas reaktionen ge- nom tillsats av l ml GOD/POD/ABTS-reagens (50 mg GOD-renhetsgrad II ""BOEHRINGER" + 30 mg POD renhetsgrad II "BOEHRINGER" + 2 g ABTS "BOEHRINGER".i 1000 ml 0,5 M tris-buffert pH 7,0). För färgutveckling inkuberas 30 minuter vid 370 C, varefter man späder med 2 ml tris- buffert och extinktionen mätes i fotometer vid 420 nm mot ett reagens- nålprov (med enzym utan sackaros).

Beräkningen av den hämmande aktiviteten för inhibitorer försvåras därigenom att redan små ändringar i testsystemet, t.ex. ett något från bestämning till bestämning varierande 100-procentvärde har 449 104 22 I' . ett icke försumbart inflytande på testresultatet. Dessa svårigheter kringgås genom att vid varje bestämning en standard får följa med.

Som standard användes föreningen med formel I, med m = 0 och n = 2, som har en specifik hämmande aktivitet av 68.000 SIE/g och en vid sat- sade mängder av 5 och 10 ng i testet leder till en hämning av ovan angivna storleksordning. Med kännedom om skillnaden i extinktionen vid 420 nm för 100-procentvärdet och genom standard hämmad ansats kan från extinktiondifferensen för 100-procentvärdet och genom provlös- ningen hämmad ansats under beaktande av den satsade mängden inhibitor på känt sätt dess specifika hämmande aktivitet beräknas, uttryckt i sackaras-inhibitor-enheter per gram (SIE/g).

Hämning av glykosabsorption in vitro-metod N Hämningen av glukosabsorptionen genom föreningarna enligt uppfinningen påvisades i en modifierad försöksanordning enligt Crane och Mandelstam (Biochim. Biophys. Acta 45 (l960) 460 - 476).

Den övre delen av tunntarmen från fastande Wistar-råttor av hankön vändes ut och in och skäres i cirka 3 mm breda ringar. 10 av dessa ringar (150 mg fuktig vikt) inkuberas 2 minuter vid 37° C i 5 ml Krebs-Ringer-bikarbonat-buffert (pH 7,4) med D-Glukose-l4C (U) (10 mg/ml, 0,2 pßi/ml) under tillsats av den verksamma substansen.

De tvättade och avtorkade tarmringarna vägdes, löstes i 5 ml Digestin (Merck)/isopropanol (lzl), och den i vävnaden upptagna radioaktivite- ten bestämdes med vätskescintillationsräknare_ Alla värden korrigeras med den som b-mannitol-l-14 Resultat: Hämning av glukosabsorptionen in vitro genom några utvalda C i vävnaden ufibtagna radioaktiviteten. föreningar (10 mg/ml): 23 44-9 104' r- I Tabell I Exempel nr och föreningsnummer hämningx) exempel 1, 8 + exempel 1, 7 + exempel l, 9 ++ exempel l, 5 ++ exempel 4, 18 ++ 2) hämning 25 - 50 % av kontrollvärdet + hämning > 50 % av kontrollvärdet ++ In vivo-verkan för några föreningar testades på några exem- pel i nedan beskrivna försöksanordning.

Den orala administreringen av stärkelse respektive sacka- ros åstadkommer en ökning av blodsockret hos människa och djur under förutsättning av kolhydraterna i tunntarmen enzymatiskt nedbrytes till monosackarider. Hämningen av deras enzymatiska hydrolys genom glukos- idas-inhibitorer åstadkommer en sänkt blodsockerstegring.

För att påvisa verkan av glukosidasinhibitorer fick 6 fas- tande råttor-l g kokt stärkelse eller 2,5 g sackaros/kg i form av vat- tensuspension respektive i form av vattenlösning p.os (stärkelse- res- pektive sackaros-kontroll). Ett lika stort antal råttor fick glukosidas- inhibitorn i den angivna dosen tillsammans med samma mängd av respek- tive kolhydrat. Ytterligare 6 råttor fick oralt samma volym fysiolo- gisk koksaltlösning (kontroller). Den postprandiala blodsockerföränd- ringen mätes vid de angivna tiderna efter administrering av respektive kolhydrat i glukosidasinhibitor i blodet från den retroorbitala ven- plexusen enligt W. S. Hoffmans metod (J. biol. Chem. 120, 51 (l937)) i Auto-Analyzer. Üärvid visade det sig att de uppfinningen är högverksamma inhibitorer verksamma substanserna enligt för stärkelse- och sackaros- omsättningen, som redan i låga doser har hög verkan och en långvarig verkningstid.

Tabell II innehåller resultaten från stärkelsebelastnings- testet, Tabell III resultaten från sackarosbelastningstestet.

IF' 449 104 24 Hfiønucoxmmflwxnmum mwflmumbmäoß #05 Hoo.o V.m HHNHHHH Ho.o V m ~.H H HHH >.> H HNH |||| lllv "Üflflulflnllnfl" _ OH + Hm H.w + mm NH H ww «.w H mm MH H Hm o.w H mw NH H moH @_m H NHH OH H HQH H.@ H OHH ~_m H HHH ~_> H HHH H_m H HW ~.H H Qw HÜHH HHJHHW fiJwmH ...HHHHH @_m H HHH HH H mm mmzwfmm mm|w\>w m.m H woH m_w H OQH H.m H HH mm|w mmH m_w H wHH GH» H ONH m_w H HHH _ HH H WHH H.> H ww >.w H NOH OH H HH NH H Nm .=Ha om mw om mH wmHwxH>>mwumUcmHm H Hø\uE Hmxuomwofim NI *I H1 ml wl Wl mo_o V m |||||| nu ma ~m.o + = wa wm_H + = ma @w.O + = Üfi Nm.O + = WE mw~O + : .WE OßHO + : = wwHmHHwHw HwHH0HuflOM wwumßmmm m .mån OH + : mm wa oH.+ = M we OH + = _.. Üwfiwufiufimßm HwHHoHHnox|wwcmHmøw .m0 .m wx \ mon HH Hawflmß 25 F E' ß H m ll o l N E fn w uln m u ml: ml! w ll ll ll I-l ll o ll ll ll ll w +| +| Hg: HH Hg +lll +| W N r-l ll G1 ll l-Q ll <1' ll kv I* N I* ll u: ll m ll ch Il ko H _ m Nll mll m I H ~, ~U ~H ~| ~ m N h-H mll m I v l ß Ln H ll ll H l I <1' ll ll I I +l +l HH +IH +ll H: +| m Q <*U M H m l ß | m m w O F N ßll w l w I ß m H H 0) *4 -fl > . > a N mll wii wll ß ut ~ ~ ~ll ~|| ~l| ~ fu o m cn o ll 00 ll Ln ll m ll m H M f-l ll ll ll fr! ll ll ll l få +| +| +IH +lH +I=l +lll +l m ln w ml ml! ol ml w Q w H w I æll ml wl w w H +| H U .

\\ Ch E m f* l: °° :l f* :l ~° N m "WO <1' Il O Il w ll tø II <1* 0 H -H H NH H H 4 H H H H 0 +|l4 +Hl +Hl +H| +Hl +| O ll ll ll ll n flcn all mll mll oll C U m fa ßll mll ßll w H w 0 H H M H H w o m m 0 H ml N H H H "' b» m 'ä ° O - b* G1 W H E E M O -lJ : E a -lJ Q o o o o G - 0 H H H H 0 H m x M H I + + + + I l-l UI CU 0) x 'U W -l S! I f: I-l \ IB ~ ru 0) -lJ M -U Q m w 0 m <6 O Id n! f!! El Q ll-l u) _ = z : ll-l 134 i 5,1 119 ¿ 10 106 + 18 117 ¿ 6,5 128 i 8,0 133 i 8,7 sack.- II 96 i 1s + 0,78 mg § ll2 1 3,1 114 i 6,3 119 i 9,4 112 i 4,3 + 0,65 mg § 111 + 11 112 ¿ 15 + 0,92 mg Q 110 I 10 108 i 13 107 1 11 449 104 115 + 7,0 + 1,56 mg 1 117 ¿ 9,0 110 i 3,4 118 i 14 + 0,92 mg Z o forts. 26 449 104 'mr HwHfi0HHflOM|wOHmMUwm wwSmHm>wH0E HOE Hoo.o m HHHHHH 3 H å m; H E., Nä. H 2 im H S. É H ä flmíwmw m; H ä mfišwmm mfi H NHH w.w H mwfi ON H mfifi HH H wmfi m_> H »H m_m H H» m.m H Q» >_m H HH .fis 3 S. Om 2 UWHÜVSU>>ÜÜHMUCMSM ._...U\.@E .HÜXUOMÜÛHÜ H mO.o m |||| || m .GE vmfm + = W WE O~M + = |.xomm Hwfifieuucoxnwwnmuwmm .mo .m mx \ mon ^.m@noH, HHH HHwQmH 4> 4 ~o ...Å ca I 27 Framställning av utgångsföreningarna CH OH CHZOH 2 CH3 cnzon 'O ' o o H-(0 ) 0 N o on P H ( )q on on on on- oH om on H ßn kolonn med en diameter av 1,5 cm fylles med 30 g (fuk- tig vikt) Dowex G)50 W x 4, (H+) maskvidd 0,074 - 0,037 mm i 0,001 N HCl. Därefter pumpas 500 ml blanddesorbat (400.000 SIE/liter pH 2,5, 60 % aceton), erhållet enligt exempel 10, tabellnummer 7 i DT-OS 2 347 782 under cirka l timme genom kolonnen, varefter tvättas med 500 ml 0,001 N HCl. Under dessa betingelser elueras endast spårmängder av aktivitet.. Därefter desorberas med 0,0l25 N HCl, varvid kolonnens ledningsförmåga eller beräkningsindex registrerades. Dessutom testades eluatets SIE-halt. De aktiva fraktionerna 74 - 100 förenades och neu- traliserades genom tillsats av Amberlite IRA 410 OH-, och indunstades därefter till 5 ml, digereras med 5 ml metanol och fälles genom dropp- vis tillsats i 200 ml aceton. Efter tvätt med aceton och eter torkades i vakuum. ptbyte 1 g av föreningen med P + q = 2 med 65.000 SIE/gram.

Från genomflödet och de aktiva förfraktionerna utvinnes föreningarna med p + q = 3 - 8 glukosenheter.

Detta förfarande med sur desorption möjliggör även i mot- sats till alkalisk desorption en fraktionering av de enskilda amino- sockerderivaten i denna kedja.

För separation av de isomera föreningarna med tre glukos- enheter sattes 10 g av en i vatten löst isomerblandning på en med Dowexê950 W x 4 (H+) fylld kolonn, som tvättades med vatten, tills eluatet var neutralt, varefter eluerades med 0,025 N saltsyra. Frak- tioner på vardera 3 ml togs upp och testades med tunnskiktskromatografi.

Tunnskiktskromatografi genomfördes på silaniserade kiselgelplattor (MERCK, Deutschland) med 100 : 60 : 40 : 2 etylacetat + metanol + vat- ten + 25 % ammoniak med framkallning tre gånger. Föreningen med p = 0 och q = 3 går en längre sträcka från utgångspunkten än föreningen med p = l och q à 2. Fraktionerna 215 - 272 som innehåller 6 “ mg iso- 449 104 28 I" mer med p = 1 och q 2 och fraktionerna 288 - 294, som innehåller 0 och q = 3 förenades, neutraliserades med Amberlite IRA-410 (OH-) och indunstades.

Den sackaroshämmande aktiviteten in vitro för den på detta sätt isolerade isomeren med p = 0 och q = 3 är 19.000 SIE/g. ll 600 mg isomer med p Framställningen av andra utgångssubstanser beskrives i exempel 8, 23; 8, 24; 8, 25; 9, 26; 9, 27 och 9, 28.

Framställningsexempel för aminosockerderivaten enligt uppfinningen.

Exemoel l p-nitrofenyl-ofcš- (1 -ø 4) -o-u -n-c-:lcp (1 -æ 4)-$»_¿-n-g1uko- pyranosid Cš4,6-dideoxí-4-filS-(l,4,6/5)-4,5,6-trihydroxi-3-hydroximetyl-É) (cyklohex-Z-en-lylamincfl -ai -D-glukopyranosyl CHZOH H3 CHZOH CH2OH O O O _l_ HO N O O _ O C) N02 H HO OH OH OH OH OH OH OH u Till 40 ml absolut kinolih sättes vid 00 C 5 g Drierit, 1,2 g p-nitrofenol (8,6 mmol) och l g silveroxid (4,3 mmol) varefter blandningen omröres 30 minuter, varvid fuktighet uteslutes. Därefter tillsättes 10 g av förening 26 från exempel 9 och blandningen får un- der kraftig omrörning långsamt anta rumstemperatur.

Därefter omröres ytterligare l2 timmar vid rumstemperatur, och reaktionsblandningen försättes med 300 ml kloroform och den olös- liga återstoden separeras. Kloroformlösningen tvättas under iskylning först med 5-procentig saltsyra, och därefter med sodalösning och slut- ligen med vatten samt torkas därefter. Äterstoden sättes till en lös- ning av 400 mg natrium i 100 ml absolut metanol, varefter omröres 2 timmar vid rumstemperatur. Därefter spädes med 100 ml vatten, neutra- liseras med svagt sur jonbytare (H+-form) separerar jonbytaren och in- dunstar lösningen till torrhet på rullindunstare. Återstoden försättes med något dimetylformamid/vatten och sättes på en kolonn (längd 70 cm, 29 449 'ÉÛ4 F _ . diameter 2,6 cm), fylld med cellulosa (Avicel, Merck). Därefter elue- ras med butanol, som är mättad med vatten, och varje fraktion testas tunnskiktskromatografiskt. Man erhåller 3 g av en icke kristallin fö- rening l med vridningsvinkeln i%D ='88,8° (H20, c = l %).

För ytterligare karaktärisering acetyleras en liten mängd av föreningen med acetanhydrid/pyridin vid rumstemperatur och på det erhållna dodekaacetatet av föreningen l upptages ett mass-spektrum.

Den med mass-spektrometri erhållna molvikten är 1270 (C55H72N2032).

På samma sätt framställes 2 fenyl-O-{š}-(1na4)-O-ßa-D-Glcp(l-e 4)-ß -D-glukopyranosid CHZOH CH3 çï?OH CHZOH 'O f' O O A HO N _ O-' O 0 H HO OH OH OH OH OH OH OH -XD = 1o1,6° (H2o; c = 1 %) Mass-spektrum för den acetylerade föreningen H1- och C13- NMR-spektrana upptogs. 3 nf-hyaroxjfenyi-o- - < 1 -,4) -4-x-D-c1cp(1 -4) -xfß-n-ginopyranosia cH on 2 CH3 CHZOH CH2OH O 0 HO N O O O H OH OH OH OH OH OH OH OH HO (Som utgångsprodukt användes O-acetylresorcin) ann = 1oo,2° (H2o; c = 1 %) Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade_före- ningen: 1283 Ycmflnzioæ) . s 449 104 30 b F g m-karbometoxifenyl-o-{c}- u» 4) -ofl -o-cncp (1-.> 4) -p -n-gluko- pyranosid CHZOH CH3 CHZOH HZOH O O HO N O__ ' O O _ H HO OH OH OH OH OH OH OH COOCHB a = 71,o° mzo; c D 1%) ll Molvikt bestämd med masspektrometri för den acetylerade föreningen: 1283 (C57H73N052) å m-karboxifenyl-0-¿O%-(lv*4)-0-ok-D-Glcp(l-#4)-få-D-glukopyranosid CH OH CH OH CH OH 2 Cïí 2 2 o H on on oH on - o N O H O OH OH OH COOH 5 framställdes genom förtvålning av 4 med 10-procentig natronlut vid rumstemperatur. oLD = 91,7° (Hzm c = 1 %) _ É p_karb0metOXifenyl-O-íšg-(l~>4)-O-GL-D-Glcp(l~>4)-P -D-glukopyranosid CH OH CH OH \ 2 cH3 ca zon 2 ' o o -o Ho ' N o o o coocH3 H Ho on oH OH OH OH OH OH M 449 1o4 Masspektrometriskt bestämd molvikt för den acetylerade föreningen: 1283 (C57H73N032). 1 p-karboxifenyl-0-{ç3-(1-*4)-0-*k-D-Glcpíl-§4)-ß -D-glukopyranosid CHZOH CH3 CHZOH CHZOH o o o _ Ho N - o o o coon H _ HO OH OH OH OH OH OH OH 7 framställdes genom förtvâlning av 6 med 10-procentig natronlut vid rumstemperatur. c¿D = ss,9° (H20, C = 1 %) § p-hydroxifenyl-O-åCš-(l~*4)-O-N.-D-Glcp(1f¥4)-ß -D-glukopyranosid CHZOH CH3 CHZOH CHZOH O O O HO N O O- O OH H HO OH OH OH OH OH OH OH (Såsom utgångsprodukt satsades O-bensoylhydrokinon). Mol- vikt enligt masspektrometri för den acetylerade föreningen: 1283 (°57H73N°32)' 2 p-t,-butylfenyl-O-fi§}-(l'*4)-O-Je-D-Glcp(l“*4)-F'-D-glukopyranosid Hzofx HZoH cnzon CHB o o / Ho N o o Q, o c-cH3 H \ C113 Ho oH oH on on oH _ OH OH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- H3 ningen: 1281 (C59H79NO30). 449 104 F 32 a lo . aiety1st11bostro1-4 '-f_o- íoš- <1-, 4) -o-øo -n-Glcp (1-94) - ß -n- glukopyranosië] CHZOH CH 3 CI-IZOH CHZOH 'o o o Ézfl HO N 0 O 0 C=C OI-I H ' _ C 2315 H0 OH OH OH OH OH OH OH Föreningen karaktäriserades efter acetylering med mass- spektrometri . }_l_ naringenindihydrokalcon-2 ' - ß -glukopyranosid-/l ' -fO- (l -a 4) - O-'->'\ -Dï-Glcp (l-ß 4) -fv -D-glulcopyranosidJ cnzos OH on Hzofi CH3 cH2oH cnzon 0 H ~o o_ 'o Ho N o 0 o co-cfiz-cflz@~on H Ho _ on on on on on on. oa ofl A (Såsom utgångsprodukt användes florrhizin) . c46H65No27 (1o64,o) Beräknat: c 51,9 H 6,2 N 1,ä o 40,6 runfiët= c 51,6 H 7,1 N 0,8 / 38,5 _l_2_ p-nitrofenyl-O- (4 , ö-dideoxi-ll- [lS- (l , 4 , 6/5) -4 , 5 , 6-trihydroxi- 3-hydroximetyl-4-O- GL -D-glukopyranosyl- (l ~* 4) -cyklohex-Z-en- l-ylaminofl - GL-D-glukopyranosylgy - (l -> 4) -O- fi- -D-Glcp (l-ê 4) -p - D-glukopyranosid 449 104 33 F .

CHZOH HZOH CH3 CHZOH CHZOH 'O 0 O 'O HO O N / \ on on on on on on on on on on 13 Produkten karaktäriserades genom ett C -NMR-spektrum och masspektrum av den acetylerade föreningen. ßnalogt med exempel 1 framställdes: gg 4-fomy1-feny1-o- ic-É- (1-»4 > -o-oc -n-slop <1->4) - e -o-glukopyranosid CH OH CHZOH H C33 2 o o -o _ :H o ._ o O cno on O HO OH OH OH OH OH O Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1253 (C56H7lN03l) _3_0 4-< ß -oyanoetenyn -fenyl-o-[cš- (1-> 4) -o--x -o-Glop (1 -'-> 4) -5 -o- glukopyfanosid CHZOH CH OH CH3 O 'O 0 NH' O O 0 CH=CH-CN HO OH OH OH OH OH Holvikt för den acetylerade föreningen: 1276 (C58H72N2O30). 449 104 34 o F _ ål 4-cyk1ohexyl-fenyl-O-{Éš-(lwà4)-0-:i-D-Glcp(1-4)-ll-D-Glukopyran_ osid CHZOH CH CHZOH CHZOH 0 O O H NH O- O- O HO OH HO OH OH OH OH OH' 49 3- (p -cyanoetenyn -fenyl-oficš - (lem -o- m-n-G1cp<1-;>4) -f -n- glukopyranosid cflzofi cH3 cnzoë cH2oH o o \ -o _ H NH o c>_š:g4¿> o_¿<:::? \ _ ._ Ho on oa on on on on on CH'Ch CN " Analogt med framställningsexempel 1 framställdes följande: 3-dimetylåmïno-fenyl-o-fol-(1f~4)-o-flx-n-G1cp<1-#4)-fië-D-glukopyranosid _cH2oH CH3 cazofl cH2oH _ '-' o. 'o 'o 22 Ho NH o o o on on oH on oH on oH H 3(CH3)2 _ 0 _ QLD - 73,22 (H20, C - l) Molvikt enligt masspektrometri för den acylerade före- ningen: 1268 (C37H76N2O30).

.Ia J; \D ..._1- CD .fx 35 r 4-aimetylaminosulfonyl-fenyl-o - (1 _, 4) -o- .x -o-G1cp( 1 -9- 4) - p -n- glukopyranosid .HZOH CH2OH CHZOH ° '° /\ El Ho N o o o - so2u(cn3)2 ÖH OH OH OH OH OH f-XD = es,4° (H20, c =1) 2 -- H3 Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1332 (C57H76N2032S). 4-bensoyl-fenyl-O-{šš-(1~§4)-O-DK-D-Glcp(l-+4)-F»-D-glukopyranosiä CH _ ZOH os: pH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylera¿e före- ningen: 1329 (C62H75NO3l).

CH CH OH CH OH 2 2 O- O O CO åyii>°e© \ OH on on ou oz: on ut = 1s,4e° (H20, c = 1) Exemgel 2 feny1-0-íCå-(l“*4)-0-ï\-D-Glcp(l-#4)-fä-D-glukopyranosid CH2 H CH2OH cH zon _ cH3 o o o o -o _2_ Ho N o o o * H oH on on oa OH OH OH OH 449 104 F' 36 Till en lösning av 3,2 g(34 mmol) fenol och 1,08 (l9,3 mmol) KOH i 14 ml H20 sattes vid rumstemperatur 8,8 g (7,3 mmol) av föreningen 26 från exempel 9 i 22 ml aceton. Därefter omrördes över natt och späddes slutligen med 50 ml bensen. Den organiska fasen sepa- rerades och indunstades på rullindunstare. Återstoden försattes med 200 ml bensen, och bensenlösningen skakades först med 20 ml vatten och därefter med 40 ml Na0H och slutligen 3 gånger med vardera 80 ml vat- ten. Bensenfasen torkades, filtrerades och indunstades. Återstod: 6,4 g. Återstoden omrördes över natt i en lösning av 50 mg Na~i 50 ml MeOH. pärefter späddes med vatten och neutraliserades med Amberlite IRC 50 (H+-form). Efter filtrering torkades lösningen på rull- indunstare. Återstod: 3,2 g. _ Återstoden sattes på en kolonn (längd 50 cm, diameter 2,4 cm), fylld med cellulosa (Merck: "Avicel"). Som elueringsmedel använ- des butanol mättad med vatten. Dropphastigheten utgjorde 15 droppar/mi- nut, och fraktioner på vardera 400 droppar uppsamlades. Fraktionerna 36 - 57 gav 1,5 g icke kristallin förening 2.' På samma sätt framställdes fenyl-o-ícš- (ia- 4) -[.~ -D-giukopyranosia cH oH H on 2 0 Jlæ i; Ho N o __ ' o- ' H Ho oH oH H3 OH OH OH Produkten karaktäriserades med ett protonresonansspektrum vid 220 MHz, ett l3C-NMR-spektrum och ett masspektrum av den acetyle- rade föreningen. _» -ß- ~o ...å <3 . å 37 1 Exemgel 3 metyl-0-iCä-(lf»4)-0-3»-D-Glcp(l~>4)-[w-D-glukopyranosid 1,3 g gul kvicksilver-II-oxid, 0,1 g kvicksilver-II-brcmid och 2,0 g Drierit omröres i 20 ml absolut metanol och 20 ml ren kloro- form en halv timme vid rumstemperatur. Därefter sättes 3,0 g av före- ningen 26 frân exempel 9 till och omröres över natt. Därefter suges den olösliga återstoden av, och filtratet indunstas till torrhet pâ rullindunstare. Återstoden upptages i kloroform, och lösningen klaras på nytt genom filtrering och indunstas igen. Återstoden omröres över natt med 75 ml av en 0,1-procentig lösning av natriummetanol i metanol vid rumstemperatur. Därefter spä- des med vatten till 400 ml och neutraliseras med svagt sur jonbytare (H+-form). Lösningsmedlet avlägsnas på rullindunstare, och återstoden sättes på en kolonn (längd 70 cm, diameter 2,4 cm), fylld med cellu- losa ("Avicel", Merck). Därefter elueras med butanol/etanol/vatten 3:l:l.

Fraktioner om cirka 8 ml tages upp, och de enskilda frak- tionerna testas med tunnskiktskromatografi. Fraktionerna 60 - 92 inne- håller 500 mg av föreningen 14.

Efter acetylering med acetanhydrid/pyridin uppmätes ett masspektrum av föreningen. Molvikt enligt masspektrum: 1163 (c5OH69No5O) På analogt sätt framställdes: 449 104 38 r- I etyl-0-åçš-(1-#4)-F*-D-glukopyranosid H oH cH H oH 2 _30 2 0 _1_§ Ho N o o-czns H oH on OH OH OH OH flolvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 889 (C39H55NO22) __ Exempel 4 n-butyl-O-{šš-(l:š4)-O-Å;-D~Glcp(lf*4)-ß -D-glukopyranosid CH OH CH OH CHZOH CH3 2 2 _- O 0 ' O lg H0 N- 0- O-CH -CH -CH -CH H 2 2 2 3 OH OH OH ' O OH OH OH OH OH Från en blandning av 40 ml nitrometan och 40 ml bensen destilleras 20 ml vätska, varvid fuktighet uteslutes. Efter kylning tillsättes l ml n-butanol och l g Drierit och omröres 30 minuter vid 400 C. Därefter tillsättes 0,5 g kvicksilver-II-cyanid och 2,4 g av förening 26 från exempel 9 och värmer ytterligare 24 timmar vid 40 - 500 C. Därefter spädes reaktionsblandningen med bensen, bensenlös- ningen tvättas först med vatten och därefter med en natriumbikarbonat- lösning och slutligen åter med vatten.

Efter torkning behandlas lösningen till torrhet på rullin- dunstare. Återstoden avacetyleras med 50 ml av en 0,1-procentig lös- ning av natriummetanol i metanol över natt vid rumstemperatur. Därefter spädes med vatten och neutraliseras med svagt sur jonbytare. Lösningen indunstas med rullindunstare, och återstoden sättes på en kolonn, fylld med cellulosa. Den elueras med butanol, mättad med vatten. De enskilda fraktionerna testas tunnskiktskromatografiskt. Man erhåller 500 mg av en icke kristallin förening 16. Molvikt enligt masspektrometri för x» \D ...s CD J> 39 4 .Is r den acetylerade föreningen: 1205 (C53H75bIO3O) .

Pâ analogt sätt framställdes: n-oktyl-o-{o¿-(i:~4)-o-:_-D-G1cp(1~Å4)-f»-D-glukopyranosia C'2OH CH OH CH OH 2 2 o o il H N _ o \ o H h o-cH2-(cH2)6-CH3 Ho - on* on on oH os oH oH n-hexaaecy1-o-{o§-(1-+4)-o-vi-D-s1cp(1-s4)-f,-D-glukopyranosia CHZOH CH OH CH2OH CH3 2 - 'O O 'O lå HO å O O O-CEZ-(CH2)l4-C53 H HO O OH OH OH OH OH OH bensyl-O- (l à 4) -0- -D-Glcp (l-> 4) - E -D-glukopyranosid cH2oH CH3 cH2oH cH2oH o o ~ o ig H N o' o o-cuz H on -oa on on on on oa on biolvikt enligt masspektrum för den acetylerade föreningen: 1239 (c56H73No30). 449 104 40 f.. u bensyl-O-{šš-(lf>4)-få-D-glukopyranosid CHZOH CH OH CH3 2 o 'o 29 HO E O _ O-CH2 H H O O OH OH OH OH Éolvikt enligt masspektrum för den acetylerade föreningen: 951 (C44H57No22) Exemgel 5 metyl-O-{§š-(l~à4)-d.-D-glukopyranosid CHZOH CH3 CHZOH 21 HO N” O OCH __ H 3 åš:::š*~ _%:;_:?_ \ HO OH OH OH OH OH l g O-{Cš-(1->4)-ek-D-G1cp(l-+4)-D-glukopyranos återlopps- kokades i 100 ml absolut metanol och 2 ml koncentrerad svavelsyra 10 timmar. Efter kylning späddes med 100 ml vatten, och lösningen neutra- liserades med NaCO3. Därefter filtrerades, och filtratet indunstades på rullindunstare. Återstoden löstes i något vatten och sattes på en kolonn, fylld med starkt sur jonbytare (Dowex SOWX4, H+-form). Först eluerades med vatten och därefter med 0,025 N HCl. De enskilda frak- tionerna testades tunnskiktskromatografiskt. Fraktionerna 44 - 60 gav 360 mg 21. Wolvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 875 (C38H53N022)_ &-konfigurationen för glykosiden fastställes med ett pro- tonresonansspektrum vid 100 MHz. 41 45 -fß \D ...x . (D P> Exemgel 6 metyl-O-åçg-(l“14)-de-D-glukopyranosid cH2oH cH2oH -o gi Ho N o ocH3 H Ho on on on oH on 1 g O-åbš-(lf~4)-D-glukopyranos värmåes i 100 ml l-procen- tig metanolisk saltsyra 24 timmar vid 609 C. Därefter indunstades lös- ningen till torrhet med rullindunstare. _ Återstoden upptogs i vatten, varefter lösningen neutrali- serades med basisk jonbytare (OH_-form). Vattenlösníngen sattes på en med starkt sur jonbytare fylld kolonn (Dowex 50 WX4, H+-form). För övrigt arbetades på samma sätt som i exempel 5. Utbyte: 500 mg 21. ÉEÉEBÉÄQZ ,~ D-sorbit-4-[Q-áfiš-(lfä4)-Ci-D-glukopyranosid] cnzon Ü cflzon cfi3 cnzofi H-e-ou gg do 3 o o H-o _ H-c-os I Ho on on oH os oH CH2°H 1 g O-ÄC;-(l-à4)-O-@ß-D-Glcp-(l-4)-D-glukopyranos löstes i 50 ml destillerat vatten. Lösningen justerades med l-procentig natronlut till pH 10. Därefter tillsattes 100 mg NaBH4 och omrördes 48 timmar vid rumstemperatur. Därefter neutraliserades med svagt sur jonbytare, och vattenlösningen sattes på en kolonn, fylld med starkt sur jonbytare (Dowex WX4, H+-form). Först eluerades med vatten och därefter med 0,05 N saltsyra. 370 mg 22 erhölls. 449 104 _42 -uD = 9e,s° (H20, c = 1 få) Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1235 (C53H731äïO32).

Exempel 8 trideka-O-acetyl-O{Cš-(l-94)-0-"t-D-Glcp-(1-+4)-D-glukopyranos CH OAC CH3 CH OAC CH OAC O O 2 2 2 - O 'O ä ACO N O _ OAC ._ H ' AC = -C-CH ) '_ u 3 0 OAc OAc OAc OAc OAc OAc OAc OAc 3,8 g O-fi-Cš-(l-HU-O-*k-D-Glcp-(l--\4)-D-glukopyranos om- rördes 48 timmar i 50 ml acetanhydrid och 50 ml pyridin vid rumstempe- ratur. Därefter indunstades med rullindunstare, återstoden upptogs i kloroform, kloroformlösningen skakades tre gånger med vatten och tor- kades med Na2SO4. Efter avlägsning av lösningsmedlet erhölls 6,2 g 23 i icke kristallin form. Molvikt enligt masspektrometri för före- ningen är 1191 (C5lH69NO3l) .

Analogt framställdes: deka-O-acetyl-O- - (l-v* 4) -D-glukopyranos “HZOAC CHZOAC O OAc / OAc OAc OAc OAc OAc OAc hexaaeka-o-acetyl-o- {4 , 6-a1ae0xi-4-[1s-(1, 4 , s/s) -4 , s , e- trihydroxi-B-hydroximetyl-ll-O- ßk-D-glukopyranosyl- (l->4) - cyklohex-Z-en-l-ylamino] - øL-D-glukopyranosylš - (l-> 4) -O- ßï--D- Glcp (l -å 4) -D-glukopyranos $> Ph 20 »A CD P- 43 CH OAC CH3 CH OAC CH OAC -o o H2OAc 2 2 O 'O -0 H Aci-c-cn3 - o 0Ac OAc OAc OAc OAc OAc OAc OAc Exemnel 9 dodeka-O-acetyl-O-íC§-(l144)-O-ø~-D-Glcp-(l-Q4)-ë~-D-glukopyranosyl- bromíd .

CH OAC CH OAC CH OAC 2 C53 2 2 o -o o ¿6_ Aco än o o - Br Aci_g_cíí3 . o o _ Ac OAc OAc OAc OAc OAc OAc OAc 5 g 23 löstes i l5 ml isättika. Till den iskalla lösningen sattes 10 ml av en mättad Bsning av bromväte i isättika. Därefter om- rördes blandningen l timme under isbadskylning. Därefter spädåes med kloroform, och kloroformlösningen skakades så länge med isvatten, tills tvättvattnet var neutralt. Kloroformlösningen torkades med Na2SO4, filtrerades och indunstades. Utbyte: 4,6 g 26.

Den icke kristallina råa produkten användes utan vidare rening för glykosidframställning.

På analogt sätt framställdes: nona-0-acetyl-O-åšš-(1-+4)-šx-D-glukopyranosylbromid CHZOAC CH3 CHZOAC _ .o ..0 27 Ac . N - o Br Aci-c-CH II 3 H O OAc OAc 0Ac OAc OAc OAc 449 104 44 l" _ _ pentadeka-O-acetyl-O-{4,6-dideoxi-4-[lS-(l,4,6/5)-4,5,6-tri- hydroxi-3-hydroximetyl-4-O-vi-D-glykopyranosyl-(1-*4)-cyklo- hex-2-en-l-ylaminQ}-Bi-D-glukopyranosylš-(l-+4)-O-í\-D- Glcp(l-à4)-1.-D-glukopyranosylbromid CH OAC 2 'O gå AC OAc OA Exemgel 10 fenyl-O-íèç-(l-+4)-O-fx-D-Glcp(l-+4)-få-D-tioglukopyranosid CH OAC CH OAC CH OAC 2 2 2 . 0 "° O N O 0 Br H c OAc OAc OAc 0Ac OAc OAc 0Ac OAc En iskall lösning av 0,264 g (2 mmol) natriumtiofenolat i 10 ml absolut dimetylformamid försattes med 2,424 g förening 26 från exempel 9 och omrördes 24 timmar vid rumstemperatur och under uteslut- ning av fuktighet. Därefter indunstas i vakuum till torrhet. Indunst- ningsåterstoden upptages i kloroform/vatten, separeras, kloroformfasen tvättas med vatten två gånger, torkas och indunstas i vakuum. Den er- hållna återstoden omröres l timme i isbad med en lösning av 100 mg natrium i 25 ml absolut metanol. Den erhållna suspensionen justeras neutral med absolut isättika och indunstas med rullindunstare. Åter- stoden upptages i något dimetylformamid/vatten/butanol och sättes på en kolonn (längd 65 cm, diameter 3 cm) fylld med cellulosa (Avicel, Merck). Därefter elueras med butanol, mättad med vatten, och de en- skilda fraktionerna prövas tunnskiktskromatografiskt. Man erhåller 4 45 44.9 194 270 mg icke kriseallin förening 32 med en vrianineevinkel een = 1os,7° (H20, c = 1 %) Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1241 (C55H7lNO29S).

Analogt framställdes: 2-aminofenyl-O- (CE-(1~e4)-O-éa-D-Glcp(l-+4)-lä-D-tioglukopyranosid 's HZOH _ CH3 cH2oH cH2oH o -0 0 ~ åå Ho NH “-0 0 s-{;:::> h ofi on NH2 O OH OH OH OH OH D = 71,7° (H20, c = 1 %) Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1298 (C57H74N2O30S). 2-benstiazQlyl-O-§Cš-(1-*4)-O-°~-D-Glcp(l-#4)-É-D-tioglukopyranosid OH OH OH OH OH OH OH OH _ 0 _ G¿D - 66,9 (H20, C - 1) Masspektrum för den acetylerade föreningen upptogs. 449 104 46 F bensyl-0-åbå-(l~*4)-0-aç-D-Glcp(lf*4)-9 -D-tioglufiopyranosid Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1255 (C ssH73N°29S)' ââ 4-fenoxi-fenyl-OšCš-(l~*4)-O-*é-D-Glcp(l-*4)-F'-D-tiogluko- pyranosid fiolvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1333 (c6lH75No30s) 'XD 1o7,5° (c = 1, H20) ål 4-aminofenyl-O-{Cš-(1-+4)-O-ß*-D-Glcp(l~+4)-fä-D-tioglukopyranosid HO NH HO OH H0 OH t) Å f49 104 47 f' _3__ inao1y1-3-o-{c"¿ - (1-> 4) -o-ß -D-c1cp(1->4) - ß -n-tioglukopyranosid cH2oH cH3 cH2oH cH2oH O 0 "Û Ho NH o “ o s \ _ I f / Ho oH Ho oH oH oH oH oH _ 0 _ _ ND - 114,3 (H20, C - 1) 39 ll-karboxymetyl-fenyl-OâCÉ - (l-* 4) -O-JA -D-Glcp (l-> 4) - f: -D-tiogluko- pyranosid CH OH CH OH CH OH 2 CH: . 2 “ o o o Ho NH o - o s -<:::>>-cH2-cooH H oH Ho oH oH oH oH oH Qiolvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1299 (cmzanuons), un = 1o1,3° (H20, c = 1) 4_o. pyrifiyl-lz-o - (1 -un -o~~« -D-Glcp (1~> 4) - f* -n-tiog1ukopyranos1a__ Z CH OH CH oH cH3 CH2°H 2 o o ' o . l \ Ho HH o o s z H oH oH oH oH oH oH 2 O OH 449 104 48 Exemgel ll N-p-tolyl-0-fd;-(l-*4)-O-TK-D-Glcp(lfà4)-D-glukopyranosylamin zon . Hzon cnzos » o o_ fl Ho NH o o NEO cH3 oH on oH oH OH OH OH OH Till en lösning av 1 g förening I (m = 0, n = 2Y“i 2 ml 0,001 N svavelsyra sättes en lösning av 1 g p-toluidin i 4,8 ml abso- lut etanol. Därefter omröres 3 dagar vid rumstemperatur, 400 mg barium- karbonat tillsättes, varefter filtreras och indunstas på rullindunsta- re. Indunstningsåterstoden torkas i exsikkator, rives med eter, suges av och tvättas med eter. Den erhållna råa produkten (1,1 g) löses i något metanol och sättes på en kolonn (70 cm längd, 2,6 cm diameter) fylld med cellulosa (Avicel, Merck). Man eluerar med en blandning av metanol/etanol 4:1, och de enskilda fraktionerna testas med tunnskikts- Ü kromatografi. Man erhåller 330 mg av en icke kristallin förening med vridningsvinkeln *XD = 109,10 (H20, C = l %).

' Molvikten enligt masspektrometri för acetylföreningen är 1238 (Csefinflzozs) ' Analogt framställdes: N>fenyl-0-åCÉ-(l-4)-O-'X-D-Glcp(lf>4)-D-glukopyranosylamin CHZOH C33 cfizon 'o o "o H o o _ znn© oH on on on on on *D = 97,6° (H20, c = 1) CH _ 2011 Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1224 (C55H72N2O29).

I: O-n 4-4-9 _; C3 .f> 49 r .

O-{CÉ-(l~+4)-O-fk-D-Glcp(l~à4)~D-glukopyranosylmorfolin 0112021 cH3 cfizofi cflzon k) 0 Q 0 /_'\ 43 H tr' o 0 N 0 _.. \ , of: os oH oz; OH OH OH OH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1218 (C53H74N2O30). ._ få O~{C}-(1-*4)-O~:š-D-Glcp(l-#4)-D-glukopyranosyl-N'-fenylpiperazin CH OH cH CH oH 'CH oH H 2 2 - _ * ' \__/ - <2 åk QIO H O OH_ O OH OH OH OH OH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen; 1293'(c59z¶79N3029) = 127,1 (H20, c =1) 45 m- (p-metoxi-fenyi) -o-<_"c“-,- (1 -*4) -o-~~L-n-c1cp(1-~ 4) -n-gluko- pyranosylamin CH OH CH OH 2 2 O O O H.. OCH3 OH OH OH OH OH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1254 (C56H74N2030). OLD = 133,5 (H20, C = 1). 449 104 W r* O íš N-bensyl-O-{Cš-(1-*4)-O-=\-D-Glcp(l<*4)-D-glukopyranosylamin CHZOH CH3 CHZOH OHZOH O O o Ho N O ' og 1~JH-cH2- Ho OH OH OH OH OH OH oH Molvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1280 (C58H76N2O30) CRC = 144,1 (H20, C = l). il N-(p-acetylamino-fenyl)-O-{çš-(l“*4)-O-flà-D-Glcp(l'*4)-D-9lukO- pyranosylamin ' cH2OH cH3 cH2OH cH OH 3:2; - O "O O _ Ho \ NH ¥~O O 3-NH / \ NH-cOcH /' / - _ 3 Ho H O OH OH -OH OH OH H 3 fiolvikt enligt masspektrometri för den acetylerade före- ningen: 1281 (C57H75N3O30) X? = 122,2 (H20, C = 1).

Exemgel 12 O-{cÉ~(1-4)-O-'Ken-G1cp(1f»4)-1-tio-O-glukopyranos CHZOH _cH3 CHZOH CHZOH O O O 48 Ho HH O O sH OH OH OH OH OH OH OH OH Jb JÄ NO -..s CD ß- 51 rr .

A) I en suspension av 1,56 g (20 mmol) tiourinämne i 20 ml aceton sättes 24,24 g (20 mmol) förening 26 från exempel 9 och omröres 15 minuter under återloppskokning och uteslutning av fukt. Därefter indunstas i vakuum till torrhet. Den råa produkten användes för vidare omsättning.

B) I en till 85° C värmd lösning av 3,41 g (l7,9 mol) natrium- pyrosulfit i 20 ml vatten sättes 25,76 g (20 mmol) dodeka-O-acetyl- O-åçš-(l-è4)-[Ä-D-glukopyranosyl-isotiuroniumbromid och 30 ml koltetra- klorid och omröres 10 minuter vid 859 C. Efter kylning spädes med klo- roform, separeras, kloroformfasen tvättas två gånger med isvatten, torkas och indunstas i vakuum. Återstoden upptages i något klorform och sättes på en kolonn (längd 90 cm, diameter 4 cm), fylld med kisel- gel 60 (Merck). Därefter elueras med kloroform/ättikester 2:1, och de enskilda fraktionerna testas tunnskiktskromatografiskt. Man erhål- ler 10,6 g icke kristallin förening.

Bruttoformel: C49H67NO29S Masspektrum: m/e = 1131 (motsvarar M - H25) Tunnskiktskromatografi: färdiga plattor kiselgel 60 F 254 (Merck) Rörlig fas: kloroform/ättikester 1:2 Rf/rel = 0,854 (relativ t förening 26 från exempel 9 Rf = 1,0) För avacetylering omröres i isbad 2 timmar med en lösning av l g natrium i 250 ml absolut metanol, den erhållna suspensionen försättes med 100 ml vatten och justeras till neutralitet med svagt sur jonbytare, Amberlite IRC 50 (Serva), filtreras och indunstas i va- kuum. Återstoden löses i något vatten och frystorkas. Man erhåller 6 g icke kristallin förening med vridningsvinkeln XD = + l25,0° (H20, c = 1 %).

Claims (2)

VI k: 449 104 Patentkrav med formeln II, CQEOH C@¿0H CH, O C@¿0H H (Gig, m OQNQ. (GQ )n -X n H O. OH OH OH OH H 0 H vari- m betecknar 0 eller 1 n betecknar 1 eller 2 X betecknar en grupp -OR, -SH, -SR,-NHR eller -NRR1, vari R betecknar en rak eller grenad alkylrest med 1-18 kol- atomer; en eventuellt med alkyl med 1410 kolatomer, alkenyl med 1-10 kolatomer, alkoxi med 1-4 kolatomer, hydroxi, formyl, C1-C4-karbalkoxi, karboxi, nitro, C1-C4-alkyl- karbonyl, bensoyl eller bensylkarbonyl, sulfonamido, C1-C4- alkylkarbonylamino eller en glykosylrest 1-3 gånger substi- tuerad fenylrest; en bensylgrupp eller en heterocykel från gruppen furan, pyran, pyrrolidin, piperidin, pyrazol, imida- zol, pyrimidin, pyridazin, pyrazin, triazin, pyrrol, pyridin, benzimidazol, kinolin, isokinolin och purin och vidare C1-C4- alkylamino-, C1-C4-dialkylamino, p-hydroxifenyletylkarbonyl-, C1-C4-alkylaminosulfonyl-, C1-C4-dialkylaminosulfonyl och resten R1 biläar tillsammans med R en morfolin- eller fenylpiperazin- ring, k ä n n e t e c k n a t av att cuzoac crf om: cuzoac - 2 C33 0 o ' 0 F* 0 0 N o Y VI l m R' n Ohc Ohc OAc 0Ac GAc ohc 0Ac Oàc La J! .fx J> \D .- A 'CD J; vari m och n har ovan angivna betydelser och Ac betecknar en grupp -C-R", vari ö R" betecknar en eventuellt substituerad alkyl-, alkenyl-, cykloalkyl-, aralkyl- eller arylgrupp och R' _ betecknar väte eller den ovan definierade gruppen Ac och _ Y betecknar halogen, företrädesvis klor eller brom,

1. omsättes med föreningar med formeln VII H-X , VII vari X har ovan angiven betydelse eller salter därav, vari H är ersatt med en metall, företrädesvis natrium eller kalium, eventuellt i närvaro av syrabindandefäedel, eller av att

2. föreningar med formeln I cazoa en ox 2 vari m och n betecknar här ovan angivna betydelser omsättes med föreningar med formeln VII, och av att därefter Ac-skyddsgrupperna avlägsnas från reaktionsprodukterna från förfarandena 1 och 2 på i och för sig känt sätt och aminosockerderivaten isoleras.