SE448678B - Farmaceutisk beredning som vesentligen bestar av eikosapentaensyra eller derivat derav - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 448 678 2 arakidonsyra, som natriumarakidonat, kan inhiberas av många material inbegripet adenosin; B-naftol; icke-steroida, anti-inflammatoriska medel såsom indometa- cin, natriumsalicylat och aspirin; humant albumin; omättade fettsyror, såsom ll,l4,l7-eikosatriensyra, 8,ll,l4-eikosatriensyra (dihomo-Y-linolensyra, DHLA), 5,8,ll,14,17-eikosapentaensyra, 5,8,ll,l4-eikosatetrayn- syra och 4,7,lO,l3,16,19-dokosahexaensyra. De fann även att blodplättsaggregationen som inducerats av kollagen och en andra våg av blodplättsaggregation inducerad av adenosindifosfat (ADP) kunde inhiberas med B-naftol, aspirin, 8,ll,l4-eikosatriensyra, S,8,ll,l4,l7-eiko- sapentaensyra och humant albumin. Silver et al fann vidare att olika fettsyror inte ensamma inducerade blod- plättsaggregation. De syror som de nämnde var 8,ll,l4- -eikosatriensyra; ll,14,17-eikosatriensyra; 5,8,ll,l4,l7- -eikosapentaensyra, 5,8,ll,l4-eikosatetraynsyra; 4,7,lO,ll,13,l6,l9-dokosahexaensyra; linolensyra; linolsyra; oleinsyra; arakidinsyra; stearinsyra; och dekansyra.' Det bör förstås att många av föreningarna som Silver et al fann vara anti-aggregerande är olämpliga för an- vändning i terapi. Exempelvis adenosin absorberas snabbt av celler och skulle sålunda inte vara tillräckligt länge tillgänglig i kroppen för att vara av något värde.

B-naftol är toxisk eftersom den är en fenolisk förening.

Albumin är olämpligt eftersom det skulle sätta en oönskad börda på njurarna och ge upphov till glomerulus- skada i njurarna. Eftersom anti-inflammatoriska medel, vilka inte är steroider, ofta ger upphov till gastriska lesionep bör de företrädesvis undvikas vid varje terapi som erfordrar långvarig profylaktisk oral administre- ring,som ofta är önskvärd vid kardiovaskulära behand- lingar.

Silver et al verkar att dra den slutsatsen att arakidonsyra har en viktig plats i hemostas och trombos och att dess effekter kan inhiberas in vitro av olika //////////l (NR gšjhlxfv 10 15 20 25 30 35 443 eva 3 föreningar, särskilt albumin. De föreslog att albumin kan vara en viktig övervakningsfaktor i hemostas och att albuminets förmåga att binda.arakidonsyra i cirkulerande blod skulle kunna vara det sätt på vilket den inhiberar arakidonsyrans effekter. De föreslog vidare att albu- minets netto bindningskapacitet för arakidonsyra kan bero på exempelvis tillgängligheten av bindningsställen och konkurrens mellan arakidonsyra, andra fettsyror och andra klasser av substanser för ställen. Därtill är det troligt att rande substanser som är tillgängliga, särskilt andra dessa bindnings- ju mera konkurre- fettsyror, desto mera fri arakidonsyra skulle det finnas och desto troligare skulle blodplättsaggregation vara, och, om dessa fenomen skulle stå i relation till varandra, desto troligare skulle trombbildningen vara. Detta tyder på att andra fettsyror borde avlägsnas från dieten.

Försök har gjorts att i människor undersöka_effekter- -na av olika fettsyror på sjukdomar som medför trombbild- ning,men ingen tydlig slutledning har framkommit.

Exempelvis utfördes det norska experimentet med vegetablisk olja år 1965-66 innan arbetet av Silver et al och det rapporterades av H. Natvig, Chr. F.- Borchgrevink, et al i Scand. J. Clin. Lab. Invest. gå, Suppl. 105, l-20, (1968). Undersökningen jämförde effek- terna på människodödlighet, förorsakade av olika koronar-hjärtsjukdomar inbegripet myokardial-infarkt, av två dieter, varav den ena innehöll solrosfröolja (ca 63 % linolsyra).och den andra innehöll linolja (ca 55 % linolensyra), varvid lO ml av vardera oljan intogs per dag. Den grupp som intog den mer omättade linolensyran befanns vara mera i riskzonen än den grupp som intog linolsyran.

Linolsyra, och, i råttor, eikosapentaensyra samt dokosahexaensyra är kända att minska blodplasmakoleste- » 10 15 20 25 30 35 448 678 4 rolnivâer, vilka tros vara förknippade med ateroskleros.

Ateroskleros upptäcks ofta hos personer som har lidit av en myokardial infarkt. Det verkar emellertid inte finnas något orsaksförhâllande, eftersom Robertson (Lancet (1959), i, 44) fann att i Jamaica, ehuru utbredd atero- skleros ofta pâvisades hos den infödda befolkningen vid nekropsi, är den mycket sällan förknippad med sekundära tromber eller med myokardial infarkt. Därtill kan myokardiala infarkter uppträda i frånvaro av kraftigt utvecklad ateroskleros. _ Ytterligare en annan möjlig dietfaktor som har föreslagits (P. B. Kernoff, A. L. Willis, K. J. Stone, J. A. Davis och G. P. McNicol, British Ned. J., 1977, 3, 1441-1444) hjälpa inhibering av trombos är DHLA.

DHLA är ett biosyntetiskt föregângsämne av prostag- landin El (PGEl), som är en kraftig inhibitor av blod- plättsfunktion, och sades vara attraktiv som ett antitrombotiskt medel. Man fann att det förekom, såsom man hoppats, en ökning (genomsnitt 55 %) av produk- tionen av den önskvärda PGEl , men hos 6 män av 8 testade förekom även en ökning (genomsnitt 3 %) av produktionen av den icke önskvärda prostaglandinen E2 (PGE2). Därtill var dessa resultat inte klart dos- relaterade. Det förekom även en sänkning av heparin- -neutraliserande aktivitet av plasma, och denna akti- vitet har befmnfirs vara hög i trombotiska tillstånd.

Författarna visste emellertid inte i vilken utsträckning heparin-neutraliserande aktivitet påverkar grundläggan- de patologiska mekanismer, och därför var dess sam- band med trombos oklar.

Författarna till artikeln spekulerade att "kanske små doser av DHLA kan vara lika om inte mer effek- tiva än större dietmanipulation vid förebyggande eller behandling av dessa tillstånd" dvs ateroskleros och' koronar-hjärtsjukdomar. Författaren till en ledararti- 10 15 20 25 30 35 448 678 S kel i samma upplaga av British Med. J. (sid 1437 och l438) var emellertid försiktigare och tänkte att "Undersökningar av medel och dieter som modifierar blodplättsprostaglandinmekanismerna måste ut- föras innan vi kan säga huruvida de av McNicol och hans kolleger erhållna resultaten har någon klinisk tillämpning". Anledningen till hans försiktighet lig- ger i den okunnighet som existerar om de mekanismer som är inblandade in vivo i trombotiska tillstånd, när utforskande test endast har utförts på utgjutet blod. d Detta åtminstone delvis attraktiva arbete med DHLA kastar ett visst tvivel på den ofta anförda synen att omättade fettsyror i dieten är hälsosammare än deras mera mättade analoger, särskilt som de t o m mindre mättade linol- och linolensyrorna kan metaboe liseras till DHLA. Detta tvivel förstärks av det faktum att arakidonsyra, som är icke önskvärd (se Silvér et al och Kernoff et al ovan) är t o m mer omättad (fyra kol-kol cis~dubbelbindningar) än DHLA (tre kol-kol cis-dubbelbindningar).

Man har nu överraskande funnit att bland de många fettsyrorna kan (all Z)-5,8,1l,l4,17-eíkosapentaensyra eller dess salter, estrar eller amider användas för effektiv behandling, eller effektiv proflylax, av trombo- emboliska tillstånd, som härefter helt enkelt kallas trombos. Exempel på tillstånd där föreliggande upptäckter kan vara användbara är vid behandling eller profylax av kardiovaskulära sjukdomar som förmedlas av bildningen av en tromb eller tromber, exempelvis myokardial infarkt, slag, eller djup ven-tronbos under kirurgiska operationer.

Man har funnit att (all Z)-5,8,ll,l4,l7-eikosa- pentaensyra (härefter helt enkelt kallad eikosapentaen- även känd som syra, ikosapentaensyra), när den injiceras intravenöst i kaniner, ökar deras blödningstid, sålunda ...f 10 15 20 25 30 35 448 678 6 uppvisande en minskning av blodets tendens att alstra tromber eller vidhäfta vid skadad vävnad, varigenom man får möjlighet att modifiera och/eller reglera sårläk- ning. När eikosapentaensyra infuseras i kaninlunga ger den upphov till en substans som har en kraftig anti- aggregerande verkan på blodplättar.

Eikosapentaensyra har även den ovanliga och viktiga förmågan att upplösa eller sönderdela redan bildade tromber eller blodplättsklumpar. Exempelvis fick blod från en bedövad kanin droppa över en kontinuerligt vägd kollagenremsa,som tagits från en annan kanins Akillessena. När blodet strömmade över remsan vid- häftade blodplättar och andra celler vid den,för att bilda en tromb,tills ingen ytterligare viktökning av remsan uppträdde. Blodet återfördes till den,första kaninen under tyngdkraft. När eikosapentaensyra in- fuserades i blodet som passerade över den belastade , remsan observerades en minskning av vikten, vilket visade att minst en del av de aggregerande blod- plättarna och andra celler hade disaggregerat från den belastade remsan. Denna eikosapentaensyras förmåga att åstadkomma upplösning eller disaggregation av tromb är viktig vid behandling av trombos, och även vid dess profylaktiska behandling. När en tromb bildas i en artär (eller ven) sker en reduktion av blodflödet (vilket flöde skulle fullständigt avstanna om kärlet skulle bli fullständigt tillslutet). Denna reduktion av blodflödet åstadkommer ischemi,som frambringar smärta.

Det reducerade blodflödet kan emellertid bära tera- peutiska material till trombbildningsstället. Med eiko- sapentaensyra in vivo kan det resterande blodflödet och varje blodflöde i den kollaterala cirkulationen bära syran till trombbildningsstället, där eikosapenta- ensyra och dess metaboliter kan disaggregera tromben och återställa fullt blodflöde. Följaktligen möjliggör lO 15 20 25 30 35 448 678 7 administrering av en farmaceutisk beredning enligt föreliggande uppfinning att fullt blodflöde kan åter- ställas i ett delvis tillslutet blodkärl. Administre- ringen kan även användas profylaktiskt som hjälp till att hålla blodkärlen öppna.

Man har även funnit att humana blodplättar, när de förinkuberats med eikosapentaensyra och sedan inku- berats med arakidonsyra samt stimulerats med ADP, aggre- gerar mindre snabbt än när förinkuberingen utföres med arakidonsyra. Detta anses antyda att, om humana blod- plättar kunde "laddas" med eikosapentaensyra, de skulle bli mindre mottagliga för ADP stimulering och sålunda mindre benägna att bilda tromber.

Nu tror man, ehuru man inte kan binda sig till denna tro, att eikosapentaensyra, i motsats till ara- kidonsyra, inte endast ensam har in vivo en anti- -aggregerande effekt pà blodplättar, utan även dess metaboliter, troligen prostaglandiner av serien A-17, har en anti-aggregerande effekt på blodplättar, eller i värsta fall en reversibel aggregerande effekt, då däremot många av arakidonsyrans metaboliter, såsom PGH2 och TXA2, har en irreversibel aggregerande effekt på blodplättar. Man tror nu att denna netto anti-aggre- gerande profil för eikosapentaensyra är ansvarig för dess överraskande fördelaktiga egenskaper. ' Den dos av eikosapentaensyra som behövs för tera- peutisk eller profylaktisk effekt varierar med admini- strationssättet och det behandlade tillståndets natur, men är i allmänhet minst l g, företrädesvis från l,5 till 7,5 g, särskilt 2 till 6 g, exempelvis 5 g per dygn.

Detta är dosen för en genomsnitts 70 kg person och dosen för andra personer eller djur varierar i allmän- het proportionerligt enligt deras vikter, dvs ca 20 till 100 mg/kg.

Eikoasapentaensyra kan tillföras extra-corporealt cirkulerande blod för att förhindra, väsentligen eller 10 15 20 25 30 35 448 678 8 fullständigt, aggregering av blodplättar som inducerats genom kontakt med maskinen eller med andra icke-vävnads- material.

Förekomsten av eikosapentaensyra är känd i ostron och andra havsfödoämnen, i fiskleverolja och i andra oljor, t ex menhadenolja, från vilka den kan extra- heras genom metoder som är kända på området eller be- skrivna i litteraturen. Eikosapentaensyra kan även syntetiseras genom konventionella metoder i syntetisk organisk kemi. Den väg som väljes beror på tillgänglig- heten av lämpliga utgângsmaterial, och på de relativa kostnaderna för de olika tillgängliga vägarna för att åstadkomma eikosapentaensyra av den rätta kvaliteten för humanmedicinsk eller veterinärmedicinsk användning.

Försiktighet bör iakttagas vid extraktiva och prepara- tiva förfaranden för att undvika, eller hålla låg, iso- meriseringen av cis-dubbelbindningar till trans-dubbel- bindningar- Mängderna av eikosapentaensyra i naturligt förekom- mande eller lätt extraherbara material, såsom fisk- leverolja eller menhadenolja, är sådana att det inte skulle vara möjligt att erhålla den önskvärda mängden av eikosapentaensyra genom administrering av dem utan att även administrera för många kalorier i form av andra fettsyror. Eftersom fiskleverolja (och andra fiskoljor) är rik på vitamin A (minst 850 internationel- la enheter (I.E.) per gram) och vitamin D (minst 85 I.E. per gram) skulle tillräcklig administrering av- fiskleverolja för att ge den nödvändiga mängden av eikosapentaensyra även ge mängder av dessa vitaminer som mycket överskrider de rekommenderade dagliga doser- na för människor och skulle leda till hyper-vitaminos.

Den rekommenderade dagliga dosen är 5000 I.E. för vitamin A och 400 I.E. för vitamin D för människor.

I USA har the Food and Drugs Administration fastställt fä 10 15 20 25 30 35 448 678 9 latt det dagliga intaget av vitamin A inte bör över- skriaa io ooo LE. och vitamin n inte bör överskrida 4oo I.E. Mängder över detta erfordrar en läkarens ordina- tion.

För att undvika komplikationer, som kan uppstå genom att mottagaren erhåller vitamindoser av andra medicinska anledningar, eller av hans eller hennes egen frivilliga intagning, tillhandahàlles företrädesvis en beredning som omfattar eikosapentaensyra, eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, en ester eller en amid därav, och en farmaceutiskt acceptabel bärare, varvid beredningen är väsentligen fri från vitaminer.

Beroende på de komplexa och till viss utsträckning Ovissa effekterna av syror som är mindre omättade än eikosapentaensyra åstadkommes företrädesvis en bered- ning som omfattar eikosapentaensyra, eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, en ester'eller en amid därav, och en farmaceutiskt acceptabel bärare, varvid beredningen är väsentligen fri från andra, mindre omättade syror, eller deras salter, estrar eller amider.

I eikosapentaensyra som erhållits från naturliga käl- lor, såsom fiskoljor, finns vanligen en andel av (all-Z) 7,l0,l3,l6,l9-dokosapentaensyra (härefter kallad dokopentaensyra) och/eller av (all-Z)4,7,l0,l3,l6,l9- -dokosahexaensyra (härefter kallad dokosahexaensyra) (som sådana eller som deras derivat, dvs deras estrar, salter eller amider). Det är inte nödvändigt att för- söka avlägsna dessa lika eller mera omättade syror (eller deras derivat), ty de beter sig på samma sätt som eikosapentaensyra, men de är mindre aktiva.

Det ovannämnda förstora kaloriintaget, om exempelvis fiskleverolja eller menhadenolja användes som källan för eikosapentaensyran, kan huvudsakligen undvikas, ehuru viss reglering av kaloriintaget i resten av dieten fortfarande kan vara nödvändig, genom administrering av 10 15 20 25 30 35 448 678 10 en beredning som omfattar eikosapentaensyra, eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, en ester eller en amid därav, och en farmaceutiskt acceptabel bärare, varvid minst 50 vikt%, t ex mera en 56 vikt%, av fettsyrahal- ten i beredningen tillhandahålles av eikosapentaensyra.

Om emellertid eikosapentaensyra skall administreras utan modifikationer av mottagarens diet, bör syran (eller någon dokosapentaensyra eller dokosahexaensyra) repre- sentera minst 90 vikt%, företrädesvis minst 95 vikt% eller allt av det administrerade materialets fettsyra- halt.

Arakidonsyra bör företrädesvis saknas eller vara närvarande till högst 5 vikt% av fettsyrahalten. Exem- pelvis omfattar en föredragen kvalitet av eikosapentaen- syra minst 90 vikt% av syran, cirka 2 vikt% av vardera arakidonsyra och dihomo-Y-linolensyra, varvid resten utgörs av dokosahexaensyra, dokosaentaensyra, palmi- tinsyra eller oleinsyra, och andra farmaceutiskt accep- tabla fettsyror. Om vitaminer är närvarande, såsom de kan vara, bör de företrädesvis inte vara närvarande i mängder som skulle leda till att det rekommenderade dagliga intaget av den överskrides.

Beredningar som användes enligt föreliggande uppfin- ning bör även vara fria från mättade fettsyror och deras salter, estrar eller amider. Företrädesvis bör bered- ningarna vara fria från oförtvålbara material.

Genom administrering av eikosapentaensyra som minst 50 vikt%, företrädesvis minst 90 vikt% av fett- syrahalten borde det vara möjligt att undvika väsent- lig förändring av mottagarens diet, med undantag för eventuell, ringa minskning av kalorihalten i dieten för att inräkna de extra kalorierna från eikosapenta- ensyra (eller andra fettsyror). Om det föredrages kan det emellertid vara möjligt att administrera eikosa- pentaensyra genom ersättning, låt oss säga,av smör :Å 10 15 20 25 30 35 448 678 ll o och/eller vanligt margarin med ett speciellt margarin, tex av emulsionstyp, som beretts så att mottagaren vid vanlig användning skulle erhålla den erforderliga mängden av eiko- sapentaensyra. _ Matlagningsoljor och fetter kan även beredas på motsva- rande sätt för att innehålla eikosapentaensyran. Eikosapen- taensyra (och andra syror) behöver inte användas som själva syran utan kan användas som dess farmaceutiskt acceptabla salter, estrar eller amider (vilka i så fall skulle uppmä- tas som deras syraekvivalenter). Estrar eller amider somkan omvandlas in vivo till syran och andra farmaceutiskt acceptabla produkter kan användas, varvid de föredragna estrarna är triglycerid eller etylester, men metyl- estern kunde eventuellt även användas. Den alkohol som användes för att esterifiera syran bör företrädesvis *vara icke-polymer och bör företrädesvis innehålla högst tre hydroxylgrupper i molekylen. Därtill är den använ- da estern företrädesvis inte kolesterylester, eftersom detta skulle leda till att en del kolesterol frigjordes, vilket kunde leda till en ökning av serumkolesterol- ' nivån. Av samma anledning är beredningarna enligt före- liggande uppfinning företrädesvis fria från kolesterol, som sådan eller som ett derivat därav som är omvandlinge- bar till kolesterol i mottagarens kropp. De föredragna salterna är natrium- eller kaliumsalter eller vilket som helst farmaceutiskt acceptabelt fast salt, eftersom dessa är mer lämpade för beredning till tabletter.

Tabletter kan omfatta ett farmaceutiskt acceptabelt fast derivat, t ex ett salt, av eikosapentaensyra.

Eftersom eikosapentaensyra är i hög grad omättad, är den och dess derivat lätt oxiderbara,och beredningar som innehåller dem bör företrädesvis även innehålla antioxidationsmedel, såsom butylerad hydroxitoluen, butylerad hydroxianisol, propylgallat, en farmaceutiskt acceptabel kinon och a-tokoferol. Vissa anti-oxidations- medel kan även bidraga till den antitrombo-emboliskà effekten. 10 l5 20 25 30 35 448 678 12 Ehuru det är föredraget att administrera eikosapenta- ensyra (eller dess salter, estrar eller amider), (aktiv förening) oralt eftersom detta är en bekvänxväg för rutin- administrering, kan den aktiva föreningen administreras genom varje sätt på vilket den framgångsrikt kan absorberas, t ex parenteralt (dvs subkutant, intra- muskulärt eller intravenöst), rektalt eller, kvinnor, vaginalt. ifråga om Medan det är möjligt att administrera den aktiva föreningen som en rå kemikalie eller som en enkel bland- ning av komponenter är det föredraget att presentera den i form av en farmaceutisk beredning. Både för veterinärmedicinsk och för humanmedicinsk användning omfattar beredningarna enligt föreliggande uppfinning den aktiva föreningen,som ovan definierats,tillsam- mans med en eller flera acceptabla bärare för denna och eventuellt andra terapeutiska ingredienser. Bäraren eller bärarna måste vara "acceptabla" i den meningen att de skall vara kompatibla med de övriga ingredienser- na i beredningen och inte skadliga för mottagaren därav. Beredningar som innehåller själva eikosapentaen- syran är företrädesvis icke vattenhaltiga. Enhetsdoser, t ex tabletter eller kapslar av en beredning,innehål1er vanligen från 0,25 till 1,0 g, t ex 0,5 g av den aktiva föreningen. Allmänt kan 3 doser administreras per dygn.

Sådana beredningar som kan användas inbegriper de som är lämpliga för oral, rektal, vaginal eller parenteral finbegripet subkutan, intravenös)'administrering. intramuskulär eller Eftersom själva eikosapentaensyran är en vätska och tenderar att vara osmaklig, administreras den före- trädesvis per oralt i en kapsel, exempelvis en av mjuk gelatin, så att eikosapentaensyran inte smakas.

Kapseln bör allmänt vara av en storlek som medger att den erfordrade dosen av eikosapentaensyra är admini- 10 15 20 25 30 35 448 678 13 . strerbar i l, 2 eller 3 kapslar vid varje dosintag,och sålunda börkapselnallyränt vara av ca 0,5 ml storlek. Ett annat sätt att maskera syrans smak är att bereda den som en emulsion som skall intagas oralt. Syran kunde även beredas så att den är spontant emulgerbar när den intages oralt eller när den spädes för administrering.

En emulsion kunde även vara av multipeltyp; t ex kunde syran uppgöras till en olja-i-vatten-emulsion med ett farmaceutiskt acceptabelt ytaktivt medel och sedan kunde denna emulsion emulgeras i en annan olja, t ex jordnötsolja. Alternativt kunde syran på liknande sätt beredas till en vatten-i-olja-emulsion och sedan kunde denna emulsian typerna av emulsioner kunde presenteras som en oral i sin tur amflgefißi vatten. De olika gel eller som en stel emu1sion,såsom ett emulsions- margarin. Andra sätt att maskera smaken är att absor- bera syran på en bärare eller flera bärare, såsom kaolin, krita, kalciumfosfat, kalciumsulfat, stärkelse, en mikrokristallin cellulosa, eller metyl- eller annan modifierad cellulosa. Det resulterande pulvret kunde säljas som sådant eller smaksatt, och eventuellt uppgjort till tabletter eller kapslar, varvid varje tablett eller kapsel innehåller exempelvis ca 0,5 g eikosapentaensyra som sådan eller i form av ett fast derivat. Tabletter kunde vara film- eller socker- överdragna.

Beträffande salterna, dvs natrium- eller kaliumsal- terna, tenderar även dessa att vara osmakliga,och tabletter som innehåller dem, och representerar exempel- vis 0,5 g av syra, bör företrädesvis vara överdragna med exempelvis film eller socker. Andra sätt för oral administrering, t ex kapslar eller pastiller,kan även användas under lämpliga omständigheter. Estrarna eller amidema kan beredas såsom syrorna eller salterna, be- roende på huruvida de är vätskor eller fastämnen. Om lO 15 20 25 30 35 448 678 14 så önskas kan en oral beredning presenteras som en be- redning med fördröjd utlösning, exempelvis som pärlor eller mikrokapslar i en kapsel.

En beredning för intramuskulär administrering kunde vara i form av en emulsion. En beredning för intravenös injektion kunde vara i form av en blandning som skulle spontant emulgera vid injektion.

För rektal administrering kunde syran eller deri- vatet beredas till ett suppositorium i en triglycerid- bas, t ex kakaosmör, en Witepsol eller Suppocire eller placeras i en mjuk gelatin-suppositoriumkapsel.

Beredningarna kan lämpligen presenteras i enhets- dosform.och kan framställas genom vilken som helst av metoderna som är välkända på farmaciområdet. Alla metoder inbegriper steget avseende att den aktiva föreningen bringas i association med bäraren, som be- står av en eller flera tillsatsingredienser. I allmänhet framställs beredningarna genom att den aktiva föreningen bringas likformigt och intimt i association med vätske- formiga bärare eller finfördelade fasta bärare eller båda, och sedan, om det är nödvändigt, formas produk- ten till den önskade beredningen. I föreliggande be- skrivning och krav inbegriper uttrycket "bärare" en som är lämplig för administrering åt en mottagare och väsentligen omsluter den aktiva föreningen, t ex stommen av en kapsel eller överdraget på en överdragen tablett.

För att förbättra eikosapentaensyrans effektivitet kan beredningen även inbegripa en fosfodiesterasin- hibitor, såsom teofyllin eller dipyridamol.

Följaktligen avser föreliggande uppfinning: En farmaceutisk beredning, som väsentligen be- står av (all-Z)-5,8,ll,14,17-eikosapentaensyra eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, företrädesvis natrium- eller kalíumsalt, därav eller en farmaceutiskt acceptabel ester, företrädesvis triglycerid eller etylester, eller amid därav, och en farmaceutiskt acceptabel bärare samt eventuellt ett anti-oxidations- 10 15 20 25 30 35 448 678 15 medel och eventuellt ett aromämne, varvid minst 50 vikt%, företrädesvis 90 vikt%, av fettsyrahalten i beredningen utgöres av (all-Z)-5,8,ll,l4,l7-eikosa- pentaensyra eller farmaceutiskt acceptabla estrar, salter och amider därav och varvid beredningen är väsentligen fri från vitaminer och/eller andra, mindre omättade syror samt deras derivat och mättade fettsyror samt deras salter, estrar och amider.

Den farmaceutiska beredningen kan presenteras i enhetsdosform, såsom i form av en kapsel eller en tablett. Den farmaceutiska beredningenkan användas för behandling av en trombo-embolisk störning eller sjukdom hos ett däggdjur.

Föreliggande uppfinning belyses av följande exem- pel. ' EYCEIMPEL l . Blod från frivilliga människor, vilka inte hade in- tagit aspirin under de föregående tvâ veckorna, upp- samlades från en ante-kubital ven i natriumcitrat (O,ll M), l del citrat till 9 delar blod. Plasma sepa- rerades från blodet genom centrifugering vid 160 g (5 min) som en blodplättsrik plasma (PRP).

Undersökningar på blodplättar utfördes med arakidon- syra (AA), eikosapentaensyra (EPA) framställes som kalium- salter (se Schrör, K., Moncada, S., Ubatuba, F.B., och Vane, J.R., Eur. J. Pharmac., 1978, A1, 103) och med ADP eller trombin i en koagulationsapparat, t ex "Fibromate" (Bie & Bernsted, Köpenhamn, Danmark).

Aggregation registrerades både turbidimetriskt och nefelometriskt i en cylindrisk kuvett, som innehöll 300 pl PRP vid 37°C och omrördes magnetiskt vid 800 r/min; alternativt användes en Payton tvåkanalsaggrego- meter med 500 pl PRP.

I motsats till AA, inducerades EPA inte aggrega- tion i human PRP vid koncentrationer av EPA (l,33, 2,66 och 5,3 mM) ca 4 eller flera gånger större än 10 15 20 25 30 35 448 678 16 AA (O,33, 0,66 och 1,3 mM). Vid lägre koncentrationer i området från 0,01 till 0,5 mM inhiberade EPA något blodplättsaggregation som inducerats av ADP (2 PM) i human PRP.

Den anti-aggregerande effekten av EPA (0,065 mM) berodde emellertid inte på dess omvandling genom blodplätts-cyklo-oxygenas, ty den anti-aggregerande effekten förekom med aspirin-behandlade blodplättar som inte påverkades av AA (0,065 mM) men som aggre- gerades av trombin (0,04-0,4 enheter/ml), och den anti-aggregerande effekten förekom även i den första fasaggregationen som inducerats av ADP (2 till 5 Pm) i aspirinbehandlade blodplättar.

EXEMEL 2 _ Vaskulär vävnad (torakal och abdominal aorta) er- hölls från nyligen avlivade råttor. Ungefär 100 mg vävnad hackades och tvättades i iskall Iris-buffert (0,05 M, pH 7,5). Efter testning av dess förmåga att in- hibera trombin-inducerad blodplättsaggregation när den satts till blodplättskuvetten, tvättades vävnaden flera gånger i 10 ml av iskall Tris-buffert för att avlägsna blod och vidhäftande blodplättar. Vävnaden frystes sedan snabbt till -60°C, krossades till ett grovt pulver och återsuspenderades i 5 volymer av Tris- -buffert. Denna suspension av vaskulär vävnad hölls på is under experimenten och användes för inkubations- studier.

Blod erhölls från den ante-kubitala venen av frivilliga människor som hade intagit aspirin (1,5 g per dygn) under 3 dygn innan blodprovstagningen. Tvättade humana blodplättar erhölls från detta blod såsom beskrivits av Vargaftig, B.B., Tranier,_Y., och Chignard, M., (Prostaglandíns, 1974, §, 133). Aggregationstest utför- des såsom i exempel l. För att se om suspensionen av vaskulär vävnad kunde syntetiseras någotlmmerialned 10 15 20 25 30 35 448 678 17 en anti-aggregerande effekt på humana blodplättar,er- hölls blodplättan såsom ovan beskrivits.från frivilliga människor som hade intagit aspirin, så att deras blod- plättar inte kunde alstra prostaglandin-endoperoxider som kunde utnyttjas av den vaskulära vävnaden för att alstra anti-aggregerande material. Därtill användes tvättade blodplättar för att undvika varje möjlighet för den vaskulära vävnaden att utnyttja något AA i plasman.

Under dessa betingelser kunde anti-aggregerande akti- vitet bildas av den vaskulära vävnaden endast från endogenteller exogent tillförda prekursorer.

Begynnelsesuspensionen av vaskulär vävnad (10 till 50 ull som ovan beskrivits inhiberade aggregation som inducerats av trombin (0,04 till 0,4 enheter/ml). Denna inhiberande aktivitet tillintetgjordes genom upprepad tvättning (5 till 20 ggr) av vävnaden genom centrifuge- ring (30 s i en Eppendorff centrifug), avdekantering av det överliggande lagret och återsuspendering i färsk buffert (0,5 ml)Ä Den generella nivån av inhiberande aktivitet mot primärfasaggregation som inducerats av ADP (2 till 5 uM) eller aggregation som inducerats av trombin (0,04 till 0,4 enheter/ml) kunde âterställas genom tillsättning av tvättad vaskulär vävnad och EPA till de tvättade blodplättarna från aspírinbehand- lade frivilliga människor. Alstringen av anti-aggre- gerande aktivitet förhindrades genom förbehandlingen av den tvättade vaskulära vävnaden med indometacin (5 till 10 pg/ml). Sålunda kunde kärlväggscyklooxygenas utnyttja EPA för att bilda anti-aggregerande aktivitet.

Den bildade anti-aggregerande aktiviteten kunde ha berott på Lmdanträngxaing av endogent AA medelst EPA och inte på det direkta utnyttjandet av EPA. Samma koncentrationer av DHLA som inkuberats med tvättad vaskulär vävnad ledde emellertid inte till bildningen av anti-aggregerande material och sålunda undanträngninger DHLA inte AA. få: 10 15 20 25 30 35 448 678 18 EXEMPEL 3 Fyra vita New Zealand hankaniner (Ranchk som vägde 2,0 till 2,5 kg,bedövades med natriumpentobarbiton (40 mg/kg). Marginalöronvenen förseddes med kanyl för infusioner (O,l ml/min) av eikosapentaensyran. Kalium- saltet av eikosapentaensyra med renhetsgrad 95 % och som innehöll ca 2 % AA samt 2 % DHLA, resten C-18 fettsyror)]fistes i 50 mM Tris-HCl-buffert pH 8,0, hölls på is och avskärmades från ljus. Infusioner av antingen Tris-vehikeln eller eikosapentaensyra gjordes 5 min före och kontinuerligt under mätningen av blödnings- tiden. Den inre ytan av örat,som var utan kanyl,rakades noggrant. örat genomlystes så att blodkärlen var tydligt synliga. Snitt, som var ca 0,4 cm långa och tillräckligt djupa för att förorsaka uppvällning av blod inom l5 s, gjordes med ett skapellb1ad,i. ett område som var fritt från synliga blodkärl och i en riktning som var parallell med det närmaste blodkärlet. Snittet torkades varsamt var 15 s med filtrerpapper (Whatman nr l).

Blödningstiden mättes till de närmaste 15 s från snitt- ningstidpunkten tills blodfläckar ej längre var synliga på filtrerpapperet. Om det förekom en plasmautsöndring från snittet ansågs slutpunkten vara den tidpunkt,när1m- söndringen ej längre hade en rödaktig färg. När blöd- ningstiden var längre än 10 min avtorkades snittet var trettionde sekund. Blödningstiden för varje dos var ett medeltal av 3 bestämningar.

Två kaniner förbehandlades med aspirin 100 mg/kg intravenös injektion 4 h före experimentet. Två kaniner gavs 0,5 ml Tris pH 7,5 i 4 ml fysiologisk koksalt- lösning på samma sätt för att verka som kontroller.

De erhållna resultaten visas i tabellerna 1 och 2.

TABELL l 448 678 19 Kontroller, dvs ingen aspirin EPA dos Blödningstid pq/kq/min min Kanin l Kanin 2 å i i o 3,5 § 3,0 É 56 I 5 16,0 § loo 1 9 , s f 16 , 5 ; zoo { ; ** 23,0 l à TABELL 2 Förbehandlade med aspirin 100 mg/kg i.v. injektion 4 h innan testet påbörjades EPA Dos Blödningstid X ng/kg/min min Kanin 3 Kanin 4 O f I lO0 , , zoo , x* , x XX Medeltal av 3 bestämningar Infusionshastighet 0,2 ml/min 10 15 20 25 30 35 448 678 20 Ur tabellerna framgår det att när kaninerna be- 1 handlats med aspirin uppvisade de liten eller ingen ökning av blödningstiden. u En kanin som behandlats med EPA av 75 % renhets- grad gav liknande resultat om man beaktar syrans lägre renhetsgrad.

EXEMPEL 4 9my§2êliQ9_§2_sië9§a2sn§ase§xr§_i_sa_h2a§§_ël9êsir: kulation Intravenös infusion av eikosapentaensyra (0,2 till 2 mg kg_l min_1) förorsakade systemisk och pulmo~ nallgçohaßiaï i kloralosbedövade hundar. Blodbadak isolerade remsor av oxkoronarartär och kanincoeliacus- partär är kända för att bli relaxerade av det starkt anti-aggregerande materialet PGI2 (50 till 10 ng/ml).

När dessa bioanalysvävnade; behandlaka med antagonister för katekolaminer och angiotensin II, badade i arteriellt blod relaxerade de under infusion av eikosapentaensyra (0,6 till 2 mg kg'l 1 motsvarade ca lO till 20 ng/ml PGI2 vid de högsta hastig- heterna. min- , 2 hundar), vid en mängd som Efter administrering av indometacin (5 mg/kg) i en av dessa hundar förorsakade därpåföljan- de infusion av eikosapentaensyra (2 mg kg-lmin_l under 10 min) fortfarande hypotension, men frigjorde inte någon påvisbar aktivitet i bioanalysvävnaderna.

EXEMPEL 5 9i§a¶¶rererau§e-__sššeëë_ë!fäë2ëaea§§aee§2§§_i_ëaaia Kaniner (2-3 kg) bedövades med pentobarbitonnatrium 30 mg/kg och behandlades med heparin (2000 enheter/kg).

En karotisartär skars upp och blod avtappades och avlämnades medelst en pump för att övergjuta en remsa av kollagen från en annan kanins Akilles sena. Medan blod strömmade över senremsan ökade remsans vikt under en tidsperiod av 35 min upp till ett maximum av från 180 till 200 mg. Därefter berodde varje minskning av vikten på blodplättsdisaggregation. fr' 10 15 20 25 30 35 448 678 21 Eikosapentaensyra,som infuserats intravenöst (50-500 pg/kg/min) i fem kaninen inducerade små disaggregerande effekter (ca 20 mg). Denna effekt av eikosapentaensyra kunde inhiberas genom förbehand- ling av kaninerna med aspirin (150 mg/kg).

EXEMPEL 6 En mjuk gelatinkapsel som rymde ca 0,5 ml steriliserades och fylldes därpå med en sammansättning som innehöll mera än 90 % av EPA, ca 2 % AA och ca 2 % DHLA, varvid resten inbegrep palmitin- och oleinsyror.

Därpå förseglades kapseln.

Den använda kapseln kan vara genomskinlig eller färgad, och kan även vara av den hårda gelatintypen eller gjord av polymetylmetakrylat, EXEMPEL 7 En tablettberedning omfattade: Natriumeikosapentaenoat 281 mg Stärkelse 62 mg Laktos 250 mg Polyvinylpyrrolidon 3,5 mg Magnesiumstearat 3,5 mg Butylerad hydroxitoluen 2 ppm TOTALT 600 mg Tabletten överdrogs med socker, ehuru andra över- dragsmedel skulle kunna användas.

EXEMPEL 8 Beredningen som beskrevs i exempel 7 i otablette- rad pulverform kan användas för att fylla hårda gelatin- kapslar med 600 mg av beredningen.

EXEMPEL 9 Cirka 250 g av en konventionell mjuk margarinbe- redning blandades omsorgsfullt med 8 g eikosapentaen- syra tills en jämn konsistens hade uppnått5_ 10 15 20 25 30 448 678 22 EXEMPEL 10 Aspirin (10 eller 100 mg/kg i.v.) gavs åt New Zealand hankaniner (2-2,5 kg). En kontrollgrupp fick endast den vätskeformiga vehikeln som användes för upplösning av aspirinet. Två till fyra timmar senare bedövades djuren med pentobarbiton och kutan blödningstid uppmät- tes,såsom beskrivits i exempel 3, före och under in- fusionen av EPA (kaliumsalt, renhetsgrad 95 % som an- vändes i exempel 3) vid olika hastigheter (l, 50, 200 eller 400 Pg/kg/min). Dubbla eller tredubbla mätningar gjordes för varje betingelse. De erhållna resultaten visas i tabell 3. Aspirin (10 mg/kg alstrade en liten men signifikant (p-<0,000l) ökning av blödningstiden, och medeltalet av tredubbla bestämningar i fem kaniner var 489 É 27 s (medeltal É s.e.m.) jämfört med kontrol- lerna 278 É 48 s. Värdet 288 É ll s i djuren som be- handlats med en stor dos (100 mg/kg) aspirin var inte signifikant högre än kontrollen.

I den grupp som inte erhöll någon aspirin förlängde EPA (l pg/kg/min) blödningstiden med mer än l00 % (p 4 0,0000l). En ytterligare ökning av blödningstiden observerades vid högre infusionshastigheter och ett platåvärde av ca 1000 s uppnâddes vid hastigheten SO Fg/kg/min. ' I djuren som behandlats med aspirin (10 eller 100 mg/kg) åstadkom EPA inte en signifikant förändring av blödningstiden. 448 678 23 =fluHmm< n .a.w.m H uwwnaxwm H øfiuwmcfløwmfin mfiflußflzwaonww MHC flflflm Mflfl NUCH mfifi ww H www mm H www Nm M ßwm mä M mom HH M www m1\wa oofi Wufl mfldn mflfi mflfl mHC «HH M mmm owfi H mmm mfifl M wßw »Q H ßow »N M www mx\wa od Vflfi wflfl mHC MNC.. WHC mw w o~oH ßw H Hwm mm M Hmm mm H Nwm ww H wßw =wmcH cow oo~ om H Q wcfiflwamswnuwm cHE\vx\mQ dmm m .HAMm/NH. 10 15 20 25 30 35 448 678 24 EXEMPEL ll Med användning av metoden enligt exempel 3 iakttogs olika fettsyrors effekter på aggregationen som inducerats av lla,9a-epoximetano-15-hydroxiprosta-5,13-diensyra (en analog av PGH2) (Upjohn) av aspirin-behandlade blod- plättar i humant PRP.

Vid varje test inkuberades fettsyran med blodplättar- na under ca 6 min innan PGH2-analogen tillsattes; den använda mängden fettsyra var ca 1,5 mM. Mängderna av inhibering som erhölls 6 min efter tillsättningen av PGH2-analogen visas i tabell 4.

TABELL 4 Syra % inhibering Eikosapentaensyra 100 (all-Z)-9,12,15-oktadekatriensyra 40 (all-Z)-9,12-oktadekadiensyra 55 (all-Z)-6,9,l2-oktadekatriensyra 63 Z-9-oktadekaensyra 68 Kontroll O Eikosapentaensyra uppvisade även 100 % inhibering vid en koncentration av 1,0 mM och ca 95 % inhibering vid en koncentration av 0,5 mM.

Det bör noteras att (all-Z)-9,l2,l5-oktadekatrien- syra och (all-Z)-6,9,l2-oktadekatriensyra, vilka är 2,3-dinor-analoger av ll,l4,l7-eikosatriensyra och 8,ll,l4-eikosatriensyra,som användes i ovan angivna arbetet av Silver et al, inte var särskilt effektiva som anti-aggregerande medel jämfört med eikosapenta- ensyra. m)

Claims (10)

10 15 20 25 30 448 678 25 PATENTKRAV

1. l. Farmaceutisk beredning, k ä n n e t e c k n a d därav,attdenväsentligenbestårav(all-Z)-5,8,1l,l4,17- -eikosapentaensyraellerettfarmaceutísktacceptabeltsalt, företrädesvis natrium- eller kaliumsalt, därav eller en farmaceutiskt acceptabel ester, företrädesvis triglyce- rid eller etylester, eller amid därav, och en farma- ceutiskt acceptabel bärare samt eventuellt ett anti-oxi- dationsmedel och eventuellt ett aromämne, varvid minst 50 vikt%, företrädesvis 90 vikt%, av fettsyrahalten i beredningen utgöres av (all~Z)-5,8,ll,l4,l7-eikosapen- taensyra eller farmaceutiskt acceptabla estrar, salter och amider därav och varvid beredningen är väsentligen fri från vitaminer och/eller andra, mindre omättade syror samt deras derivat och mättade fettsyror samt deras salter, estrar och amider.

2. Farmaceutisk beredning enligt kravet l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den väsentligen består av (a1l-Z)- -5,8,ll,l4,l7-eikosapentaensyra eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, företrädesvis natrium- eller kalium- salt, därav, en farmaceutiskt acceptabel ester, före- trädesvis triglycerid eller etylester, eller amid därav, och en farmaceutiskt acceptabel bärare, ett anti-oxi- dationsmedel och ett aromämne, varvid beredningen är väsentligen fri från andra, mindre omättade syror och deras derivat samt mättade fettsyror och deras salter, estrar samt amider.

3. Farmaceutisk beredning enligt kravet l, k ä n n e - t e c k n a d därav, att.den väsentligen består av (all-Z)- -5,8,ll,l4,l7-eikosapentaensyra eller ett farmaceutiskt acceptabelt salt, företrädesvis natrium- eller kalium- salt, därav, en farmaceutiskt acceptabel ester, företrä- desvis triglycerid eller etylester, eller amid därav, 10 l5 20 25 30 448 678 26 och en farmaceutiskt acceptabel bärare, ett anti-oxi- dationsmedel samt ett aromämne, varvid beredningen är väsentligen fri från vitaminer och mättade fettsyror samt deras salter, estrar och amider.

4. Farmaceutisk beredning enligt något av de före- gående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att den är i form av en kapsel.

5. Farmaceutisk beredning enligt nàgot av kraven l-3, k ä n n e t e c k n a d därav, att eikosapentaen- syran, saltet, estern eller amiden bildar en dispers fas i bäraren, som är en vätska, varvid beredningen är innesluten i en kapsel. I

6. Farmaceutisk beredning enligt något av kraven l-3, k ä n n e t e c K n a d därav, att den är i tab- lettform, varvid bäraren är ett fastämne.

7. Farmaceutisk beredning enligt något av de före- gående kraven, k ä n n e t e c k n a d därav, att den är i enhetsdosform.

8. Farmaceutisk beredning enligt kravet 7, k ä n - n e t e c k n a d därav, att den innehåller 0,25 till 1,0 g eikosapentaensyra, som sådan eller som ett salt, en ester eller en amid. _

9. Farmaceutisk beredning enligt något av kraven 1-3, k ä n n e t e c k n a d därav, att den är i tablettform och att den väsentligen består av en fast ester, ett fast salt eller en fast amid av (a1l-Z)- -5,8,11,14;l7-eikosapentaensyra.

10. Farmaceutisk beredning enligt något av kraven 1-9, till användning för behandling av en trombo-em- bolisk störning eller sjukdom hos ett däggdjur.