SE447861B - Forfarande for att tillverka en akustisk apparat samt akustisk endstralande anordning - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 447 se1 '2 och ett antal sidolober som i huvudsak är mindre än eller lika med ett önskat tröskelvärde.

Uppfinningen beskrives närmare nedan under hänvisning till den bifogade ritningen. Pig. 1 visar en akustisk tvärstrålare. Pig. 2 visar ett riktningsdiagram för tvärstrålaren i fig. 1 med elementen belägna på samma inbördes avstånd. Pig. 3 visar en akustisk längd-- strâlare. Pig. H visar ett riktningsdiagram för längdstrâlaren i fig. 3 med elementen belägna på samma inbördes avstånd. Pig. 5 visar en akustisk impedansanordning innefattande ett flertal rör med lik- formigt varierande längder och bildande en längdstràlare. Pig. 6 vi- sar rören i fig. 5 i tvärsnitt genom planet 6-6. Pig. 7 visar en akus- tisk impedansanordning innefattande ett enda rör med ett flertal på 4 samma inbördes avstånd belägna öppningar och bildande en längdstrålare.

Pig. 8 visar ett riktningsdiagram för konstruktionen i fig. 7. Pig. 9 visar ett blockschema för en akustisk anläggning. Pig. 10 visar kopp- lingsorgan innefattande en längdstrålare med ett flertal rör med icke likformígt varierande längder i enlighet med föreliggande uppfinning._ Pig. 11 visar en akustisk längdstrålare uppvisande ett flertal olin- järt fördelade öppningar i ett rör i enlighet med föreliggande upp- finning. Pig. 12 visar riktningsdiagrammet för en längdstrâlande mikrofon- eller högtalarenhet uppbyggd i enlighet med fig. 10 eller 11. Pig. 13, 14 och 15 visar riktningsdiagram för längdstrålare enligt fig. 11 vid olika öppningsstorlekar.

I fíg. 1 visas en tvärstrâlare 10 innefattande ett antal parvis .anordnade mikrofon- eller högtalarelement 12, 22; 1%, 20; 16, 18; ... där elementen i varje par ligger på samma avstånd från en mittlinje Zß.

Tvärstrâlarens längd definieras som avståndet mellan elementen i det par som ligger längst från mittlinjen 2U. Om denna längd väljes till åtta våglängder och om funktionen skall vara optimal vid exempel- vis 3521 Hz, erhålles således enligt fysikens lagar att strålarens längd skall vara 34 381 3521 där 3% 381 utgör ljudhastigheten i luft i om/s vid 21°C.

Om en ljudkälla 26 är belägen tillräckligt långt från enheten 10 kan från källan emitterat ljud anses infalla mot enheten 10 i ett plan x 12 x 8 = 78,12 cm 28. Planet 28 kommer således att nå elementet 1% innan det när det andra elementet 20 i paret 14, 20. Vartdera elementet är beläget di- stansen bi våglängder från mittlinjen ZU. Om planet 28 bildar vinkeln 90°-S med mittlinjen 2% kommer det att förflytta sig avståndet mellan elementet 1# och enhetens'10 mittpunkt 32 på den tid som erfordras för 10 15 20 25 30 35 3 447 861 passage av Dísin S våglängder. Pâ motsvarnde sätt kommer planet 28 att förflytta sig från mittpunkten 32 till elementet 20 på den tid som erfordras för passage av Dísin S våglängder.

Såsom är väl känt inom tekniken kan utsignalen hos varje element uttryckas med planvàgekvationen i komplex form såsom Ae'j (mt ' kx) , där kx är fördröjningsfaktorn och A är elementets känslighet. Om utsígnalerna från elementen skall ligga i fas, måste elementets 14 utsígnal fördröjas med faktorn e_j2¶ Disín S flyttas med faktorn från alla övriga element justeras. Eftersom elementen kan och elementets 20 utsignal fram- ejzfl Disín S. Likaså måste utsígnalerna utgöras av mikrofoner eller högtalare, kan elektriska för- dröjningar användas. Eftersom det inte är möjligt att uppnå negativa fördröjningar för elementen belägna under mittlínjen 24, är det dessutom nödvändigt att införa fördröjningar för alla element med avseende pá elementet 22. Det är således möjligt att med hjälp av inbyggda fördröjníngar utföra enheten för optimal funktion när ett ljudplan infaller med en vinkel S relativt enhetens 10 mittlinje 24 dvs. att styra riktnings- diagrammets huvudlob till vinkeln S.

När ljud infaller mot en dylik enhet med en annan vinkel 9, kommer utsignalerna från de övre elementen att påverkas av en faktor e_j2“ Disín G. På motsvarande sätt kommer de undre elementens utsignaler att påverkas av en faktor ejz" Disin 9' Således påverkas a) utsignalerna från de övre elementen av e+jz¶Dí(síne_síns) och (1) b) utsignalerna från de undre elementen av (2) e-j2nDi(sin9-sinS) Eftersom ejçcos o + j sin 6 kan (1) och (2) kombineras för erhållande av den faktor varmed utsignalerna från ett elementpar måste justeras, dvs. 2 cos [2nDí(sín6-sinS)] (3) Karaktäristiken för paret av element är Rí = 2Ai cos [2¶Di (sin0-sínS)] 9m det finns N elementpar, dvs. ZN element, kommer den normerade utsignalen från enheten 10 att bli 20 25 30 35 40 447 861 4 2 i Ilraz cos [2nDí(sin9-sínS)] (4) 1 R: ZN Eftersom enheten 10 är en tvärstrålare gäller S=0, var- för ekvation (4) övergår till N 2 E cos(2¶Dísin@) i=1 (S) Riktningsdiagrammet för en tvärstrálare med elementen belägna på oföränderligt inbördes avstånd visas i fig. 2.

Om enheten 10 styrs till 900, dvs. S =n/2 radianer, övergår ekvation (4) till N 2iš1cos [2¶Dl(s1n9 1)] (6) ZN I stället för att använda en till 90° styrd tvärstràlare kan man uppnå samma riktdiagram med en akustisk längdstrâlare.

Den i fig. 3 visade akustiska längdstrálaren 40 uppvisar par av väsentligen lika stora öppningar 42, 52; 44, 50; 46, 48 ... upptagna i ett rör med_konstant diameter. Elementen i varje enskilt par ligger på var sin sida om och lika långt från en mittlinje 24. Avstánden mellan intill varandra liggande öppningar är lika. Strålarnas 40 ena-ände är försedd med en ljudabsorberande plugg 32 och dess andra ände med ett utnyttjningsorgan som kan utgöras av en mikrofon eller en R: högtalare.

Under det att den ovan beskrivna tvärstrálarens element utgöres av mikrofoner eller högtalare, kan de vid längd- stralaren bestå av öppningar. Vid den akustiska längdstrála- ren 40 är den mot varje öppning svarande fördröjningen lika med den tid det tar för ljudet att genom röret 40 passera mellan ifrågavarande öppning och utnyttjningsorganet 34.

Genom öppningarna inträdande ljud kommer att vara i fas vid utnyttjníngsorganet 34 endast när ljudet kommer från en källa belägen i riktningen 90°, dvs. när ljudet infaller parallellt med strålarens längdriktning. Vid andra vinklar än 900 anländer signalerna inte i fas till utnyttjningsorganet 34, 10 20 25 30 Bs 40 5 447 861 vilket resulterar i sidolober av lägre nivå.

Riktningsdiagrammet för en längdstrålare med elementen belägna på konstant inbördes avstånd visas i fig. 4. Huvud- loben är riktad i vinkeln 90° eller n/2 radianer. I närheten av Sn/2 radianer eller 2700 uppträder två stora, icke önskade sidolober. Man har funnit att dessa båda sidolober kan elimi- neras genom höjning av dimensioneringsfrekvensen med en faktor två. Om dimensíoneringsfrekvensen är 3521 Hz kan således de båda stora sidoloberna elimineras genom att man dímensionerar strålaren för drift vid 7042 Hz. Detta innebär således att de båda sidoloberna kan elimineras genom att Di i ekvation (6) multipliceras med en faktor två. För längd- strålare övergår således ekvation (6) till Z_§ cos [4nDi(sinG-1)] R = 1:1 _ ' (7) 2N I fig. S visas en impedansanordning innefattande ett antal rör, vilkas längder gradvis tilltar i jämnstora steg.

Ett arrangemang av detta slag finns beskrivet i US-patent- skriften 1 795 874. Denna impedansanordning medför en avse- värd förbättring av riktningsdíagrammet jämfört med dessför- innan kända anordningar. Pig. 6 är ett tvärsnitt í planet 6-6 av den i fig. 5 visade impedansanordningen. J Pig. 7 visar ett rör försett med ett flertal jämnt fördelade öppningar. Röret är vid sin ena ände tillslutet av en ljudabsorberande plugg 72 och är vid sin andra ände kopplat till en omvandlare 74. En anordning av detta slag beskrives i A.E. Robertson: "Microphones", Zd Edition, Hayden, 1963. En dylik anordning är till hjälp vid förbättring av riktningsdiagrammet och kan användas i samband med rund- radio och övrig nöjesindustri.

Såsom nämnts tidigare i samband med fig. 4 uppträder två stora sidolober i närheten av 0 = 3.v/2 radianer. För eliminering av dessa båda sidolober utnyttjades en faktor två vid avståndsberäkningarna i ekvation (7). I fig. 8 visas det resulterande ríktningsdiagramnet vid längdstrålare i fig. 5 eller 7 visat slag bestående av 48 element och med längden 8 våglängder. Såsom framgår av fig. 8 försvinner de båda sídoloberna när faktorn två används. Även om de båda 10 15 20 ZS 30 35 40 447 861 6 stora sidoloberna har eliminerats, varierar dock de resterande sidoloberna i intensitet och verkar störande på fideliteten, varför de således icke är önskvärda.

Verkan härrörande från de icke önskade sidoloberna kan i hög grad elimineras genom justering av avstánden mellan öppningarna i röret i fig. 7 eller genom variation av längderna av rören i fig. 5 i enlighet med metoden för snabbare fall. Förfarandet avseende snabbaste fall definieras på sidan 896 ivlñé International Dictionary of Applied Mathematics, publicerad av D. Van Nostrand Company, Inc., Princeton, New Jersey, Copyright 1960.

I fig. 9 visas ett transmissionssystem innefattande före- liggande uppfinning. En ljudkälla 80 är via en linje 81 förbunden med en kopplingsbana 82. Denna kopplingsbana 82 är via en linje 83 förbunden med ett utnyttningsorgan 84._ Vid en tillämpning kan ljudkällan 80 utgöras av en talande person, linjen 81 av atmosfären, kopplíngsbanorna 82 av något slag av fysikaliska organ som är direkt anslutna till utnyttjníngsorganet 84, som kan vara en telefonmikrofon ansluten till ett telekommunikationssystem för överföring av talsignaler. Vid en æumn tillämpning kan källan 80 utgöras av ljudet från en med kopplíngsbanorna 82 direkt förbunden högtalare, linjen 83 av atmosfären och utnyttjningsorganet 84 av en lyssnare.

Fig. 10 visar en utföringsform av kopplingsbanan 82 i fig.-9. Kopplingsbanan uppvisar ett antal rör 90 som är grupperade parvis på sådant sätt att det ena röret i varje par ligger lika långt under en mittlinje 91 som det andra röret i paret ligger över denna mittlinje, varjämte skillna- derna i längd mellan de olika paren varierar olinjärt i enlighet med metoden för snabbaste fall. Applikationen av förfarandet avseende snabbaste fall pà distanseringen av akustiska element i ett system visas i detalj i amerikansk patent nr 4 311 874. . ' Såsom beskrives i amerikansk patent nr 4 311 874 angives för ett system av akustiska omvandlare karaktäristiken för en riktantenn, som har starkast utstrålning vinkelrätt mot antennsystemets plan, i ekvation 6, där vinkeln G är ersatt med vinkeln J i patentet och uttrycket sinJ i patentet är ersatt med sin G-1 pa grund av förskjutningen 90° i rikt- 10 15 20 ps 30 35 7 447 861 ningen för önskad karaktäristik hos det längdstrálande sys- temet. Frekvensdubbleríngen för att eliminera det icke önskade paret av sidolober resulterar i ekvation 7 för det längdsträlande systemet. Med likformigt mellanrum har det längdstrålande systemets första sídolob ett toppvärde, som är väsentligt högre än den önskade nivån, såsom exempel- vis visas i fig. 8. Syftet med utformningen är att bestämma de mellanrum mellan elementen, som kommer att reducera topp- värdet hos den första sidoloben och alla andra sidolober till ett värde under en förutbestämd nivå. Såsom vid det ovannämnda patentet är karaktäristiken differentierad vid toppvärdet för den första sidoloben med avseende på avståndet Di. För den längdstrálande gruppen medför denna differen- tiering: šå [4¶ (sinQ-1)] sin[4¶Di(sin9-1)] (8) _¿ß = oDi beroende på den ovannämnda förskjutníngen 90° och frekvens- dubbleringen.

Skillnaden i det avstånd Di, med vilket elementet för- flyttas, är proportionell mot den partiella derivatan för karaktäristíken R med avseende på avståndet Di, så att 0. = P_2B ^ 1 D. (9) 1 där P är proportionalitetskonstanten. Ändringen AR i reak- tion är (10) och den relativa ändringen i reaktion erhålles genom delning av varje sida i ekvation 9 med R: \ N AE = l E _33 ADí (11) R R i=l GDí varvid värdet av oR enligt ekvation (8) och värdena av e: ADi ur ekvation (9) insättes i ekvation (11), vilket efter förenkling ger värdet på den relativa ändringen gg : R _g = _33 [(4¶(sine-1)] 2 g sinz ;4fl01(s1nG-1)] (12) A R 4RN2 i=1 .... _._..___.._ 10 15 20 25 30 35 40 447 861 s Uttrycket till höger om summatecknet i ekvation (12) innehåller N termer, varvid varje term har ett medelvärde av 1/Z och kan approximeras med N/Z. Ekvation (12) kan då ytterligare förenklas: AR = P [4w(sine-1)]2 (13) R ïâí Om K definieras såsom lika med gg för att ge den R önskade nivån av sídolober kan ekvation (13) omorganiseras, så att; P = _ . . . -§gâl..____ l [4«§sino-1)]2 och avståndet ADí kan beräknas ur ekvationerna (8), (9) och C lä . 14 KR (15) ÅDi = SiHEÅTTÛj-(Siflfi ~ 1)J Efter det att ADí bestämts för vart och ett av avstànden DI, D2... justeras de motsvarande lägena hos elementen för att vara (D1 I AD1), etc.

Den karaktäristik, som motsvarar den andra sidolobens I toppvärde, bestämmes sedan. Den relativa ändringen i den önskade karaktäristiken är skillnaden mellan den andra sido- lobens toppvärde och den önskade nivån för den första sido- lobens toopvärde. Ekvation (15) användes såsom tidigare för att åstadkomma nya avstånd (DI i AD1), (D2 i AD2),..., med vilka elementavstånden åter måste ändras. Toppvärden för den tredje sidoloben och alla kvarvarande sidolober beräknas sedan och de motsvarande avstànden (Di t ADí) erhålles. Efter justering av alla dessa avstånd kommer det emellertid vanligen att visa sig att systemets ursprungslängd har ändrats. Vid denna längd kommer utformningsbundenheten att ha störts.

Det är därför nödvändigt att ändra systemets längd tillbaka till ursprungslängden i och för motsvarighet till utformnings- frekvensen. Följaktligen måste avståndet för varje element ändras proportionellt, så att systemets längd kommer att motsvara den önskade längden. Genom att upprepa den ovan _ beskrivna processen flera gånger och genom att normalisera systemets längd varje gang erhålles det i fig. 12 visade 10 15 20 25 30 9 447 861 önskade karaktäristikmönstret.

Rören 90 är förenade i ett knippe på sådant sätt att ena änden av varje rör är kopplad med en omvandlare 92. Den andra änden av varje rör är öppen. När omvandlaren 92 utgöres av en mikrofon och när mikrofonkonstruktionen riktas mot en ljudkälla, kommer detta ljud att uppfångas under det att konstruktionen undertrycker störningar, dvs. ljud från andra källor än màlkällan.

Pig. 11 visar en annan utföringsform av den i fig. 9 visade kopplingsbanan 82. Denna bana utgöres härvid av ett ihåligt rör 100, vars ena ände är tíllsluten av en ljud- absorberande plugg 104 och vars andra ände är kopplad till en omvandlare 106. Röret 100 är försett med ett antal på linje liggande öppningar som är grupperade i par: 110, 111; 112, 113; 114, 115; ... på sådant sätt att öppningar hörande till samma par ligger på samma avstånd från en vinkelrätt mot rörets 100 längd dragen mittlinje 102. I enlighet med före- liggande uppfinning varierar dessutom avståndet mellan paren i överensstämmelse med metoden för snabbaste fall.

Riktningsdiagrammet för den i fig. 11 visade längd- strålaren, dvs. med inriktningen u/2 radianer eller 90°, återges i fig. 12. snugt figuren finns en huvudleb vid 9o° samt ett antal betydligt mindre sidolober i överensstämmelse med ändamålet med föreliggande uppfinning. Ett ritningse diagram av detta slag erhålles även för den i fig. 10 visade konstruktionen.

Riktindex för en akustisk längdstrålare enligt fig. 10 eller 11 är 3 dB bättre än för en till 90° styrd tvärstrålare enligt fig. 1. Detta innebär att en 91,4 cm läng längdstrálare är lika effektiv för reducering av icke önskade ljud som en 182,8 cm lång tvärstràlare.

Nedanstående tabell visar avstándsrelationerna för en åtta våglängder lång 48-elementsgnnm dimensíonerad för optimal verkan vid 3521 Hz. 10 15 20 25 30 35 447 861 Tabell Avstånd från mittlinjen Element nr. i våglängder i cm. 110, 111 0,0566 O,55N 112, 113 0,1703 1,669 111, 113 0,2as1' 2,799 116, 117 0,#012 3,919 119, 119 0,s1su 6,062 120, 121 0,6a62 6,213 122, 123 O,75U7 7,369 _ 12u,612s 0,97u7 6,692 126, 127 0,9973 9,739 129, 129 1,1236 10,970 130, 131 1,2s37 12,2u3 132, 133 1,3s7s 13,699 139, 136 1,s2s1 19,992 136, 137 1,6672 16,279 139, 139 1,91su 17,727 190, 111 1,9722 19,269 1R2, 143 2,1399 20,897 1H4, 1R5 2,3206 22,659 3196, 197 2,s1s9 29,667 148, 149 2,7296. 26,652 '-150, 161 2,9720 29,020 152, 159 3,266s 31,900 159, 155 s,639o 35,532 156, 167 u,0000 39,069 Även om avstånden mellan elementen bestämts pâ basis av fjärr- fältskriteria, kan de i fig. 10 och 11 visade konstruktionerna emel- lertid likaväl användas under närfältsvillkor utan ändring av avstànden.

Hänvisning sker nu äter till längdstrâlaren 100 i fig. 11. När omvandlaren 106 utgöres av en högtalare, kommer den därifrån utsända signalen under sin fortplantning genom röret 100 att gradvis försvagas till följd av utstrålning från öppningarna 115...157, 113, 111...156.

Ju större öppningarna är, desto större blir denna utstrålning. Den vid varje öppning uppmätta strålningen utgöres av trycket eller ecxiteringen vid denna öppning.

När öppningarna är relativt små, kommer exciteringen vid de olika öppningarna att vára väsentligen densamma, vilket åskâdliggöres av in- 10 15 20 25 447 861 11 diciet 130 i fig. 13. I fig. 13 visas även den önskade riktnings- karakteristiken för längdstrålaren i fig. 11. Det bör observeras att alla öppningar i fig. 11 såsom nämnts ovan är lika stora.

När öppningarna i fig. 11 gradvis ökar i storlek, kommer exci- teringen vid den närmast högtalaren 106 belägna öppningen, dvs. öpp- ningen 157, att vara större än exciteringen vid den längst bort från högtalaren 106 belägna öppningen, dvs. öppningen 156. I fig. 14 visas svarskarakteristiken för en utföringsform av längdstrålaren enligt fig. 11 samt exciteringen 14%. Exciteringen 1#6 vid öppningen 157 är dubbelt så stor somexciteringen 148 vid öppningen 156. Enveloppen för karakteristikens sidolober är lika liten som i fig. 13. Därtill har det inte skett någon försämring av riktningsdiagrammet så när som på en ringa vidgning av huvudloben.

I När öppningarna hos anordningen enligt fig. 11 gjorts så stora att ingen excitering förekommer vid den längst från högtalaren 106 belägna öppningen 156, kommer exciteringsmönstret att ha det utseende som visas med indiciet 15U i fig. 15. Även i detta fall kommer karak-' teristikens sidolober att vara lika små som i fig. 13 och 14, och likaså uppkommer ingen försämring av riktningsdiagrammet så när som på en ringa vidgning av huvudloben.

Sålunda kommer variation av exciteringen vid öppningarna genom ökning av öppningarnas storlek icke att leda till någon försämring av svarskarakteristiken förutsatt att exciteringen avtar linjärt från ena röränden till den andra. Distansförhållandet mellan öppningarna är emellertid olikformigt eller olinjärt såsom definierats ovan. En be- tydande del av det av högtalaren 106 (fig. 11) alstrade ljudet kommer således att utstrålas genom öppningarna utan någon försämring av hög- talarens svarskarakteristik.

Claims (6)

447 861 n Patentkrav

1. Förfarande för att tillverka en akustisk apparat, innefattande en ljudkälla eller ljudmottagare samt ett fler- tal banor, anordnade att koppla källan eller mottagaren till atmosfären, varvid banorna är anordnade i en grupp om N par, k ä n n e t e c k n a t därav, att banorna är akustiska ba- nor, varvid atmosfärändarna hos det i:te paret av banor har lika stora avstånd, Di våglängder, på motsatta sidor om en gemensam mittlinje, varvid avstånden Di för åstadkommande av en önskad riktningskarakteristik R bestämmes genom följande steg: l) att bestämma avståndet DN mellan det vidast åtskilda paret av banändar i enlighet med ett antal våglängder av den nominella frekvens, med vilken apparaten skall arbeta: 2) att beräkna karakteristíken R hos en anordning, som har godtyckligt (exempelvis lika) åtskilda banändar, med an- vändning av ekvationen: ' N Zig, Cos[4flD¿(Sín9-1)] R: 2N där 9 är den infallsvinkel, som en ljudvâg bildar med mittlinjen: 3) att bestämma en justering ADi, som skall göras med av- seende på avståndet Di hos varje par av banändar från mittlinjen, med ekvationen: KR . _ m: = amsine - 1) s1"[“"Di(S1"9 ' 1)] där värdet på 6 motsvarar toppvärdet hos en sídolob och där K är en önskad änfiríng 11% i karakteristiken R; samt att upprepa fastställandet av värden på 9 svarande mot varje sídolob; U) att omjustera alla de justerade avstânden bi propor- tionellt, så att DN motsvarar det som bestämts i steg l); och 5) att upprepa stegen 2 - Ä till dess en önskad karak- teristik R erhålles, vilken motsvarar ett önskat avstånd DN.

2. Akustisk ändstrålande anordning för åstadkommande av en riktníngskarakteristik, innefattande en ljudomvandlare samt ett flertal akustiska banor, som är anordnade att koppla 447 861 in ljudomvandlaren till atmosfären, varvid varje bana har en om- vandlarände och en atmosfärände samt en míttlinjc, svarande lmot en linje på samma avstånd från den kortaste banans atmos- färände och den längsta banans atmosfärände, k ä n n e t e c k- n a d därav, att de akdstiska banorna är anordnade i ett system av par, varvid det i:te parets atmosfärsändar har lika stora avstånd Di på motsatta sidor om mittlinjen, varvid avståndet mellan varje banas atmosfärsände och mittlinjen erhålles enligt den rekursiva formeln: KR . . ADi : ïíïšïEê-:-TT- s1n[4nDí(sin@ - 1)] där R är anordningens karakteristik, given genom formeln: N - 2-ål Cos[4flD-(Sín9-1)] R = 1- 1 ZN varvid A k = -3 , den önskade fraktionsändrinsen i karakteristik, A P = önskad ändring i karakteristik, 2N = antal banor, Di = initíalavstând mellan den i:te banans atmosfärsände och systemets mittlinje, ~D'í = slutavståndet mellan den i:te banans atmosfärsände och systemets mittlinje, G = den infallsvinkel, som en ljudvågfront bildar med mittlinjen.

3. Akustisk längdstrålande anordning enligt kravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att I de akustiska banorna innefattar ett flertal akustiska banor utmed ett rör med en första och en andra ände samt en míttlinje på lika stort avstånd från den första som från den andra änden, varvid ljudomvandlaren är kopplad till den första änden och 447 861 14 en akustisk absorbator är fäst vid den andra änden, samt varje bana slutar vid den första änden och vid en öpp- ning mellan den första och den andra änden, varvid önnníngarna är anordnade i par omkring mittlinjen, varvid det ízte paret av öppningar har lika stort avstånd Di på motsatta sidor om rörets mittlinje och varvid avståndet mellan öppningarna hos det i:te paret och mittlinjen gives med hjälp av den rekursiva formeln.

4. H. Anordning enligt kravet 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att rören har väsentligen samma diametrar.

5. Anordning enligt kravet 3, k ä n n e t e c k n a d därav, att öppningarna har väsentligen samma storlek.

6. Akustisk längdstrâlande anordning enligt kravet H, k ä n n e t e c k n a d därav, att öppningarna i vart och ett av nämnda par har lika stort avstånd till och är belägna på mot- satta sidor om en mittlinje (102) samt att nämnda avstånd ut- tryckta i våglängder definieras såsom: i jß.0S66, ifl.1703, ip.2851, jfl.4B12, +0.5184, iQ.6362, ip.7S47, iQ.8747, +0.9973, +1.1236, 11-2537, i1.3875,Hi1.52S1, +1.6672, +1.81S4, 11.972; j2J1399| j2.3205; i2.51S9, i2.7296, :Q.9720, jß.2668| j§.6390'och +4.0000.'