SE446935B - Forfarande for permanentondulering av har - Google Patents

Description

LH 446 955 2 återbildar disulfidbryggorna inom håret, vilka hade brutits av tioglykolatet. Det anses vara âterbildningen av di- sulfidbryggorna i håret som bringar den nya vâgigheten eller lockigheten att fixeras i håret. De sålunda fram- kallade lockarna utplånas inte vid tvättning med vatten, och följaktligen kallas en sålunda bildad lockighet för permanentondulering. När processen genomförs vid rums- temperatur, utan användning av yttre värmare, kallas den "kallondulering" eller "kallpermanentning".

Moderna kommersiella kallpermanentondulerings- preparat förses ofta med en anvisning till användaren att väta håret med onduleringsvätskan före lindningen på rullarna. Det har befunnits, att en sådan förbehand- ling bidrar till att håret blir mera smålockigt än om man använder enbart vatten för vätning av håret före lindningen. Ett problem i samband med denna förbehand- ling uppstår emellertid genom att, ehuru tillverkarna framhåller, att man bör bära handskar under lindningen, den person, t ex frisören, som utför lindningen, van- ligen tycker att användningen av handskar gör det be- svärligt och omständligt att linda håret. Till följd därav är det många som inte använder handskar under lindningen. Återkommande och/eller långvarig kontakt av händerna med onduleringsvätskan och dess tio- glvkolat leder ofta till hudirritation och medför ibland allergiska reaktioner. Frisören står därför ofta inför problemet att få en lös lockighet, när smålockighet önskas, som följd av att vatten används i stället för onduleringsvätska vid förbehandlingen eller att få hudirritation genom att hantera ondule- ringslösningen utan handskar.

Den generella kallpermanentningsprocessen är tämligen gammal, men det har förekommit en viss utveckling i samband med onduleringsvätskans pH och beståndsdelar. Från början hade ondulerings- vätskan ett pH av ungefär 9,2 u L". lb *ring vid så lågt pH som 7,6. Ännu senare har s k 446 955 3 eller mera. Pâ senare tid har man praktiserat kallondule- sura onduleringsvätskor införts. En sur onduleringsvätska har ett pH av ungefär 6,9 eller lägre. I de äldre onduleríngs- vätskorna utgjordes den väsentliga ondulerande bestånds- delen av ett tioglykolsyrasalt, såsom ammoniumtioglykolat, men de sura onduleringsvätskorna innehåller vanligen glyeerylmonotioglykolat som huvudsaklig aktiv ingrediens.

Det finns flera fördelar med användningen av ett surt onduleringssystem, men det finns också nackdelar. En :viktig nackdel med dessa system är att de är mera skadliga för huden än de mera basiska onduleringsvätskorna på basis av ammoniumtioglykolat. De flesta tillverkarna föreslår därför inte användningen av den sura onduleringslösningen som förbehandlingslösning, eftersom det är känt att vissa användare inte använder handskar under lindningen. Utan förbehandlingslösning, d v s användning av enbart vatten för behandlingen före lindningen, blir håret ofta inte så smâlockigt som önskas.

En fördel med uppfinningen ligger i att den gör det möjligt att minska kontakten mellan det merkaptanhaltiga reagenset och användarens händer genom att erbjuda en alter- nativ förbehandlingslösning, som inte innehåller merkaptan- reagens.

En annan fördel med uppfinningen är att den er- bjuder en förbehandlingslösning, som gör det möjligt att framställa mindre lockar än vid användning av endast vatten som förbehandlingsvätska.

Uppfinningen avser en förbättring av det förfarande för behandling av hår, vid vilket med vatten vätt här lindas på rullar, en tioglykolàtlösning an- bringas på håret på rullarna och sedan neutralise- ras med ett oxidationsmedel. Förbättringen består i att före lidningen väta håret med en vattenlös- ning av ett förbehandlingsmedel; som utgörs av ett alkalimetall- eller ammoniumsulfit eller -bisulfit. Förbe- handlingsmedlct föreligger i en koncentration av ca 0,1 till ca 1 mol/l och vid ett pH av ca 6,5 - 7,5 samt spjälkar 446 935 gzs 4 högst 5 procent av hårets disulfidbryggor innan den mer- kaptanhaltiga lösningen påförs.

Det har visat sig, att vattenlösningar av sådana förbehandlingsmedel som sulfiter och bisulfiter är synner- ligen milda mot användarens händer vid användning för för- behandling i stället för onduleringsvätska och att dessa lösningar bibringar håret hårdare lockighet än när vatten används för förbehandling. De som förbehandlingsmedel enligt uppfinningen föredragna sulfiterna och bisulfiterna är alkalimetall- och ammoniumsalterna, exempelvis natrium- sulfitheptahydrat,rmüríumsulfitdihydrat och ammoniumsulfit samt natrium-, kalium- och ammoniumbisulfit. Ammoniumbi- sulfit föredras i synnerhet. ' Koncentrationen av dessa föredragna förbehandlings- medel i vattenlösningen kan variera från ca OQ1 mol/l till ca 1,0 mol/l. Det föredragna omrâdet är ca 0,2 - 0,3 mol/l.

Vid ett givet pH beror graden av spjälkning av di- sulfidbryggor på koncentrationen av sulfit eller bisulfit i förbehandlingslösningen, tiden för-förbehandlingsmedlets kontakt med håret och den temperatur vid vilken hårets behandling med medlet sker. Höga koncentrationer, långa kontakttider och höga temperaturer är faktorer, som gynnar spjälkningen av disulfidbryggor. Därför kan man ändra dessa faktorer eller avväga dem mot varandra för att få önskad spjälkning av disulfidbryggor. Vid genomförande av för- farandet enligt uppfinningen med en lösning av den före- dragna sulfit- eller bisulfitkoncentrationen, anbragt på håret utan värmetillförsel utifrån, får användaren god tid för att påföra onduleríngsvätskan, så att denna kan anbring- as innan'för många disulfidbryggor bryts av förbehandlings- medlet.

Det är känt att använda sulfiter och bisulfiter vid ondulering av hår, men de kända förfarandena och förfaran- det enligt uppfinningen är helt olika. Vid ondulering bryts åtminstone ca 15 procent, helst 20 - 30 procent, av disul- :fidbryggorna av onduleringsvätskan, om tidigare obehandlat europeiskt hår tas som standard. Vid förbehandlingen enligt uppfinningen bryts högst ca 5 procent av disulfidbryggorna 446 935 i obehandlat europeiskt hår av sulfitet eller bisulfitet i förbehandlingsvätskan. Vid utövning av uppfinningen kan dessa salter visserligen förekomma i en koncentration av sa 1 mol/l, liksom ofta är fallet vid ondulering, men vid *dessa koncentrationer måste man arbeta snabbt för att und- vika att bryta för många disulfídbryggor och därmed und- vika bildning av för många Bunte-saltgrupper (protein- SS03), som blir kvar i håret efter onduleringen. De problem, som sammanhänger med stora mängder kvarstående Bunte-salt- grupper, diskuteras i det följande. Vid användning av den föredragna koncentrationen av ca 0,2 - 0,3 mol/l behöver användaren inte skynda sig, enär medlen vid dessa koncentra- tioner inte medför den spjälkning av minst 15 procent sul- fidbryggor, som erfordras för ondulering, inom normal arbetstid. _ En annan skillnad mellan ondulering med bísulfit och förfarandet enligt uppfinningen ligger i att de sulf- hydrylgrupper (protein-SH) och Bunte-saltgrupper (protein- SSO3), som bildas vid båda förfarandena genom inverkan av sulfit- eller bisulfitjoner på disulfidbryggor i hår- proteinet, i den konventionella onduleringsprocessen åter- bildas till disulfidbryggor med hjälp av ett vid pH 8 - 10 utfört fixeríngssteg, men i förfarandet enligt uppfinningen Jterhildan av det okiderande neutraliseríngsmedel, som an- vänds i samband med den merkaptanhaltiga onduleringsvätskan, utan att något särskilt fixeringssteg förekommer. Om till- * räckliga mängder Bunte-saltgrupper för att tillåta ondu- lering förekommer, d v s mer än ca 15 procent, blir håret efter en oxiderande neutralisering strävt, sprött i torrt tillstånd och svampigt i fuktigt tillstånd. Vid genomför- ande av förfarandet enligt uppfinningen bildas det emeller- tid mindre än 5 procent Bunte-saltgrupper före påföringen av onduleringsvätskan, och det förekommer därför ringa tendens till bildning av strävt sprött hår efter oxidativ neutralisering.

.Amerikanska patentskriften 3 644 084 anger ett för- farande-för âterbildning av disulfidbryggor i här, vilka har brutits genom sulfitolys. I detta förfarande spjälkas ö 44ep9ss in 6 hårets disulfidbryggor medelst ett sulfitreagens och åter- bildas bryggorna medelst ett svavelhaltigt reagens. (exempelvis en merkaptan) med en koncentration av ca 0,02 - 0,03 mol/l. I förfarandet enligt uppfinningen spjälkas endast en liten andel av disulfidbryggorna (mindre än ca 5 procent) av sulfitreagenset och bryts de allra flesta bryggorna medelst det merkaptanhaltiga rea- genset, vilket liksom i kommersiella onduleringsvätskor förekommer i ca 0,5 - 2,5 mol/1. Det kända förfarandet ínnefatlar ett utvq, som inte förekommer i förfarandet enligt uppfinningxg nämligen bortsköljning av sulfitet från håret före pâföringen av det svavelhaltiga reagenset.

Förfarandet enligt den ovannämnda patentskriften börjar väsentligen med en stark sulfitbehandling (för spjälkning av mer än 15 procent av disulfidbryggorna) och fortsätter med en svag merkaptanbehandling (för återbild- ning av de förut spjälkade disulfidbryggorna). Förfarandet enligt uppfinningen börjar däremot med en svag sulfítbe- I -handling (för spjälkning av mindre än 5 procent av di- sulfidbryggorna) och fortsätter med en stark merkaptanbe- handling (för spjälkning av övriga bryggor som erfordras för en god ondulering). , Amerikanska patentskriften 3 604 08U beskriver också en analysmetod för bestämning av halten Bunte-salt- ogrupper och protein-SH-grupper i håret såväl som kvar- *stående halter av dessa grupper efter återbildning av di- sulfidbryggor. Det första steget i denna analysmetod till- lämpas enligt föreliggande uppfinning för bestämning av graden av spjälkning av disulfidbryggor efter behandling med förbehandlingslösningen enligt uppfinningen. För- 'hållandet mellan antalet spjälkade disulfidbryggor och ,totala antalet dísulfídbryggor, bestämt med analysmetoden enligt uppiinningen, multiplicerat med 100 ger den ovan nämnda graden av spjälkning av disulfidbryggor i procent.

Vid bisulfitondulering består det vanliga till- vägagângssättet i att behandla håret, lindat på stavar eller rullar, med onduleringsvätska, hålla håret täckt med den plastturban under 10 - 20 min, skölja, behandla håret _ at-.. _ m...- 446 935 7 med fixeringsvåtska, skölja det på nytt och sedan utföra neutraliseringen. förfarandet enligt uppfinningen_består helt enkelt i att behandla det fuktade håret med förbe- handlingsmedlet för att få begränsad dísulfidspjäfldfing, linda det på rullar och sedan behandla det med en merkaptan- haltig onduleringsvätska. _ Förbehandlingsvätskan enligt uppfinningen bör ha ett pH inom området 6,5 - 7,5. Helst bör pH ligga inom om- rådet 6,9 - 7,0. Detta föredragna pH-område är också det pH-område där många kommersiella onduleringsvätskor, in- klusive de sura onduleríngsvätskorna, befinner sig, och det föreligger alltså inga problem med pH-skillnad mellan förbehandlingsvätskan och onduleringsvätskan. Förbdtuülüg- lingsvätskan enligt uppfinningen har dessutom minimal buffertkapacitet, så att om man använder en buffrad ondu- leringsvätska med högre pH, förbehandlingsvätskans pH inte I-nämnvärt påverkar onduleringsvätskans pH. På grund av jäm- vikten mellan bisulfit och sulfit dominerar bisulfitjonen i lösning vid pH-värden under ca 7,2.

Vid användning av förbehandlingsvätskan enligt uppfinningen fuktar man vanligen först håret som skall onduleras. Denna fuktning är ofta resultatet av en före- gående tvättning, ehuru denna tvättning inte är nödvändig för utövning av uppfinningen. Efter fuktningen eller tvätt- ningen torkar man lämpligen håret med handduk, så att det .inte är drypande vått. En förbehandlingsvätska enligt upp- finníngen påförs sedan. Det med förbehandlingsvätska be- handlade häret lindas på rullar av önskad diameter, och håret behandlas med den merkaptanhaltiga onduleringsvätskan och det oxiderande neutraliseringsmedlet på brukligt sätt.

Efter torkning är de erhållna lockarna eller vågorna hårdare än de man får vid användning av endast vatten för behand- lingen före lindningen. _ De enligt uppfinningen använda förbehandlings- vätskorna bereds vanligen under tillsats av emulgatorer,' konditioneríngsmedel, svällmedel, konserveringsmedel, parfymer, färgande ämnen m m. Dessa tillsatser förbättrar produktens effekt och produktens och det behandlade hårets 4400935 0's0 8 'utseende, men är inte nödvändiga för uppfinningen.

Uppfinningen belyses av följande exempel. Med _"procent" avses viktprocent när inget annat anges.

Förbehandlingsvätska En ammoniumbisulfit innehållande förbehandlings- 'vätska bereddeš enligt följande recept.

Komponent Halt _ g % ,1. Avjoniserat vatten '90,00 2. Amnoniumbisuifir (so %> s,u0 3. Ammoniumsulfat 0,50 H. Askorbinsyra 0,10 . Ämmoniumhydroxid till pH 6,5 - 6,8 approx 1,25 ß. "ceraphyl es"1 0,20 7. "Tween 20"2 0,u0 8. Éarfym 0,05 _9.¿Fârgämnen 'D,025 . NHQOH till PH 6,0 - 7,0 _ - 11._Avjoniserat vatten resten 1. Amid bildad av minkoljefettsyra och 1-amino- propylf3,3-dimetyl-3-ß-hydroxietylammonium- klorid. 2; Polyoxietylensorbitanmonolaurat.. p i.Komponenterna 3 och 4 löstes i komponent 1. Kompo- nent 5 tillsattes följd av komponent 2. Komponenterna 6, * 7 och 8 blandades och sattes till den första blandningen "under omrörning. Komponenterna 10 och 11 tillsattes, och hela blandningen omrördes så att den blev homogen. 7 Exempel 2 Onduleringspreparat Del A. Glycerylmonotioglykolat Glycerylmonotioglykolat'finns som en handelsvara, 'vilken normalt innehåller ca 80 procent glycerylmonotio- glykolatg ca 1 - 5 procent fri tioglykolsyra samt i övrigt fri glycerol, G1 446 935 9 Del A förpackas skild från delarna B och C.

Del B. Buffrad bas Komgonent Halt ÃÉ___ 1. Avjoniserat vatten 96,05 2. Borax 1,00 s. "nantoin M0MH"1 0,10 0. “zgepal co 7a0"2 0,75 . Parfym 0,10 6. Ammoniumhydroxid (28 %) 2,00 pH ca 9,9 - 10,1 1. Monometyloldimetylhydantoin 2. Nonylfenol kondenserad med etylehoxid till ca 73 procent av fenolens vikt Komponenterna 1 - 5 kan sammanföras och blandas.

Komponent 6 tillsätts sist och ínblandas grundligt.

Man blandar ca 29,4 g av del A med ca 78,0 g av del B för- att få en buffrad sur onduleringsvätska med pH ca 6,9.

Del C. Oxiderande neutraliseringsmedel En typisk oxíderande neutraliseríngslösning har följande sammansättning. bpnxgonerxt Halt _ ä___ 1. Avjoniserat vatten 92,252 2. Kvaternävt ammoniumfettsyrakomplexl 1,500 3. Väteperoxid (35-proc, vattenlösning) 6,230 U. Silikonskumdämpare ._ 0,010 . Fosforsyra till pH 3,5 ca 0,0008 1. Det kvaternära ammoniumfettsyrakomplexet är ett som förbättrar den färdiga onduleringens kambarhet. konditioneríngmædel Komponenterna 1 - H kan sammanföras och blandas.

Komponent 5 tillsätts sist och ínblandas grundligt.

Exumgel 3 Onduleríng Försökspersoners hår tvättades och sköljdes på 44e¿9zs¿ -20 vanligt sätt och torkades med handduk, så att de var våta, men inte drypande våta. Håret på huvudets ena sida lindades (medan det var vått) på vanliga papiljotter. Håret på andra sidan behandlades med förbehandlingsvätska enligt exempel 1 genom att denna hälldes på håret och inarbetades, varpå 'strängar av det behandlade håret lindades på papiljotter av samma slag som på den endast med vatten behandlade sidan. Delarna A och B i exempel 2 blandades, såsom anges_ därstädes, och blandningen anbringades på det upprullade' håret på båda sidorna av huvudet så snart som upplindning- en var klar (inom ca 15 - H5 min, beroende på frisörens arbetstempo och hårets beskaffenhet). Efter en lämplig tid, upp till ca 30 min, beroende på hårets typ och önskad lockig- het,sköljdes förbehandlingsvätskan och onduleringsvätskan ' 'ut ur håret. Del C i exempel 2 sattes till det upprullade håret på båda sidorna om huvudet. Neutraliseringsmedlet sköljdes ut ur håret och håret torkades. Bedömning av lock- igheten på varje huvudhalva visade, att de med förbehand- Qhlingsvätska enligt uppfinningen behandlade huvudhalvorna hade tätare lockar än de enbart med vatten behandlade.

Claims (7)

10 20 25 30 446 935 11 PATENTKRAV

1. Förfarande för permanentondulering av hår, vid vilket man lindar med vatten fuktat här runt rullar, an- bringar en vattenlösning av tioglykolat på håret på ruiiarna för att spjäika aisuifidbryggor i håret och därefter neutralisera: det med tioglykolatlösningen fuktade håret med ett oxidationsmedel för att âterbilda disulfidbryggor i håret, k ä n n e t e c k n a t av att man före upplindningen väter håret med en vattenlös- ning med pH inom området ca 6,5 till ca 7,5 av ett för- behandlingsmedel, som utgöres av ett alkalimetall- eller ammoniumsulfit eller -bisulfit, varvid förbehandlings- medlet har sådan styrka och får verka under sådan tid, att högst 5 % av disulfidbryggorna i håret spjälkas av förbehandlingsmedlet innan den merkaptanhaltiga lösningen pâföres.

2. - Förfarande enligt patentkravet 1, vari vatten- lösningen av förhehandlingsmedlet har ett pH av omkring I 6,9 - 7,0.

3. Förfarande enligt patentkravet 1, vari förbehand- lingsmedlet ingår i lösningen med en koncentration av från ca 0,1 till ca 1,0 mol/l. _

4. Förfarande enligt patentkravet 1, vari förbehand- lingsmedlet ingår i lösningen med en koncentration av från ca 0,2 till ca 0,3 mol/l.

5. . Förfarande enligt patentkravet 1, vari förbehand- lingsmedlet är ammoniumbisulfit.

6. Förfarande enligt patentkravet 1, vari tioglykol- atet är glyceryltioglykolat.

7. Förfarande enligt patentkravet 6, k ä n n e - t e c k n a t av att man före upplindningen väter hå- ret med en vattenlösning med ett pH av ca 6,9 - 7,0 av ammoniumbisulfit med en koncentration av ca 0,2 - 0,3 mol/1.