SE446815B - Hemostatisk metallklemma - Google Patents

Description

10 40 446 815 2 flödet från det nu icke tillslutna kärlet medges. Spalten orsakas till en del av klämmans konstruktion eftersom klämman är utformad så att den distala änden av benanordningarna först tíllslutes för inneslutande av kärlet i klämman och förhíndrande av att kärlet glider ut ur klämman när benanordningarna tillslutes. Benanord- ningarna tvingas därefter mot varandra för tillslutning av kärlet.

Spalten är också till en del en funktion av sträckgränsen av me- tallen som användes för framställning av klämman. Ju högre sträck- gräns metallen har desto större är möjligheten att en spalt bil- das och desto större är storleken av den bildade spalten när klämman tillslutes. Såsom påpekats tidigare är spalten vanligen ej tillräcklig för att blodläckage skall uppstå från det av- skurna kärlet; emellertid är spalten ofta tillräcklig för att klämman skall tillåtas glida längs blodkärlet. Detta kan ofta inträffa när kirurgen eller sköterskan är aktiv i det kirurgiska området och försöker torka blod eller rengöra operationsområdet med en svamp och ett hörn av svampen fastnar på klämman. Om spalten är tillräckligt stor kommer klämman att glida på kärlet till och med till en sådan punkt då den avlägsnas från kärlets avskurna ände.

Enligt uppfinningen avses en förbättrad klämma som uppvisar en minimal spalt vid tíllslutning och som följaktligen tillsluter kärlet mer positivt under det kirurgiska förloppet. Föreliggande nya klämmor är framställda av metall, såsom rostfritt stål, tantal _ och liknande.

Enligt föreliggande uppfinning innefattar den nya hemo- statiska metallklämman ett par benanordningar förenade i sina proximala ändar genom ett tunnare gånglcdsområde, kännetecknad därav, att gångledsområdet är från 8 % till 30 % tunnare än tjockleken av en benanordning och att det tunnare området är något bredare än och utsträcker sig längs varje benanordning från den proximala änden därav mot den distala änden därav en sträcka av från 0,5 till 3 gånger tjockleken av en benanordning, vilken sträcka är sådan att vid tíllslutning av klämman bockas klämman i det tunnare omrâdet, och att det väsentligen ej finns någon spalt mellan benanordningarna när klämman är tillsluten.

Längden av det tunnare området är tillräcklig för att det ej skall interferera med eller hindra tillslutningen av klämman och för att det skall garanteras att benanordníngarna tillslutes i gånglcdsområdct. Det har visat sig att när längden av det b! 1:1 4 U 3 446 815 tunnare omrâdet längs varje benanordning är cirka 0,5-3 gånger, och företrädesvis 1-2 gånger tjockleken av benanordningen kan det garanteras att benanordningen kommer att stängas i gång- ledsområdet och något hinder från gångledsområdet vid tillslut- ning av klämman elimineras väsentligen. Företrädesvis är det tunna området av klämman utbildat genom prägling av det önskvärda området. När klämman präglas för åstadkommande av det tunna omrâdet blir det tunna området något bredare ochjängre och klämmans snittspänning reduceras. Fastän det tunna området också kan åstadkommas genom bearbetning eller dylikt kan sádan teknik minska snittspänningen i ännu större utsträckning än präglingen gör; i många fall är emellertid klämman fortfarande godtagbar.

Uppfinningen beskrives närmare med hänvisning till spe- ciella utföringsformer därav visade på ritníngarna, varav fig 1 visar en sidovy av den nya hemostatiska metallklämman enligt föreliggande uppfinning; fig 2 visar en vy av klämman avbildad i fig 1 och tagen längs linjen 2-2; fig 3 visar den nya hemo- statiska metallklämman enligt föreliggande uppfinning i till- slutet läge; fig 4 visar en klämma enligt teknikens ståndpunkt i tillslutet läge; och fig 5 visar en schematisk vy i 4 steg av de olika konfigurationerna av en klämma när denna tíllslutes omkring ett kärl.

I fig 1 visas klämman 10 enligt föreliggande uppfinning.

Klämman innefattar benanordningar 11 och 12 som är sammanbundna i sin proximala ände medelst ett tunnare gàngledsomràde 13.

Gångledsomrádet har gjorts tunnare i utsträckningen (X) i jäm- förelse med det återstående partiet av benanordningen (T). Det tunnare partiet utsträcker sig ett avstånd (Y) från spetsen av klämman till de tjockare benanordningarna. I fig 2 visas inner- ytan 14 av benanordningen 11 av klämman visad i fig 1. Såsom framgår därav är det tunnare partiet 15 av benanordningen något bredare än det återstående partiet av benanordningen 16 och det tjockare och smalare partiet av benanordningen uppvisar ett romb- typmönster över ytan därav för att greppet omkring blodkärlet av benanordningen,när klämman ti11slutes,ska11 förbättras.

I fig 3 är klämman från fig 1 visad i tillslutet läge med innerytorna 14 och 17 till de tjocka benanordningarna 11 och 12 parallellt och närliggande anordnade utan någon spalt mellan klämmans benanordningar. I motsats därtill är i fig 4 en tidi- gare känd klämma 20 visad som har tillslutits men varvid en 40 446 815 4 väsentlig spalt 21 är kvarlämnad mellan innerytorna av benanord- ningarna Z2 och 23. Fastän klämman visad i fíg 4 hejdar blod- flödet från kärlet kan den relativt lätt flyttas eller glida längs blodkärlet och kan ge upphov till allvarliga problem om den tíllfälligtvis skulle avlägsnas från kärlets avskurna ände under det kirurgiska förloppet. Detta glidande och avlägsnande kan lätt inträffa om klämman fastnar på en svamp eller något instrument under det att kirurgen eller sköterskan arbetar i operationsområdet. I motsats därtill tillslutes föreliggande nya klämma enligt uppfinningen vari ett parti av klämmans spets- område har gjorts tunnare helt överraskande utan att väsentligen någon spalt bildas mellan benanordningarna och följaktligen upp- nås större säkerhet vid användning och risken för glidning av klämman under det kirurgiska förloppet minimeras om ej elimíni- neras helt.

I fig S är de olika konfigurationerna av metallklämman 30 visade som uppstår när denna placeras omkring ett blodkärl 31.

I fig Sa befinner sig klämman i sitt mest öppna läge. I detta läge placeras klämman 30 omkring ett blodkärl 31 varvid kärlet är så nära spetsen 32 av klämman som möjligt. I fig5b börjar man tillsluta klämman och de distala ändarna 33 och 34 av ben- anordningarna 35 och 36 börjar tillslutas för instängande av kärlet 31. Såsom framgår av fig Sc jåsès kärletinutf klämman så att det ej kan förskjutas från benanordningarnas gränser vid ytterligare tillslutning av klämman. Fig Sd visar klämman i helt tillslutet läge.

Det har visat sig att föreliggande nya metallklämma med sitt tunnare gångledsområde utgör en klämma som oväntat uppvisar avsevärt reducerad spaltbildning vid användning. Såsom påpekats tidigare gäller att ju lägre sträckgränsen för metallen i kläm- man är desto mindre är spalten mellan benanordningnnanär kläm- man är tillsluten. Man förmodar att om gångledsområdet görs tun- nare såsom är fallet enligt uppfinningen sänks kraften effektivt som fordras för tillslutníng av klämman och överraskande nog utan någon skadlig effekt på klämmans totala hállfasthet. I De nya klämmorna enligt uppfinningen framställes före- trädesvis utgående från en rund tråd och valsning och prägling av tråden till ett rektangulärt tvärsnitt. En yta av träden präglas till ett diamantmönster och denna yta kommer att utgöra benanordningarnas innerytor. Klämmorna framställes i en så n.. b! 'J1 40 446 815 kallad "4-glídnings"-maskin som är välkänd och ofta använd inom detta teknikomräde. Den rektangulärt formade tråden matas till maskinen och tråden bockas och präglas för bildning av gângleds- området och skärs därefter för framställning av individuella klämmer. Efter det att klämmorna har bildats utlöpes klämman företrädesvis så att den mjuknar helt och den erhåller en så låg sträckspänning som möjligt.

Det skårade området eller gàngledsområdet måste vara åt- minstone 8 % tunnare än utsprunglig tjocklek därav och företrädes- vis cirka 11-20 % tunnare än ursprunglig tjocklek. Om området är mindre än 8 % tunnare är det möjligt att när klämman bockas kom- mer den ej att bockas i det tunnare området utan i något område längs en benanordning och kommer ej att instänga kärlet när kläm- man tillslutes. Om gångledsområdet är mer än 30 % tunnare än ur- sprunglig tjocklek blir klämman alltför spröd och kan brista vid framställning eller i gångledsområdet vid användning därav.

Längden av det tunnanre området längs varje benanordníng bör vara tillräckligt lång för att ej interferera med tillslutningen av klämman och för att det skall garanteras att klämman vid bock- ning bockas i gångledsområdet. Det har visat sig att en tunnare längd längs varje benanordning av cirka 1-2 gånger tjockleken av en benanordning är mycket lämplig; fastän tunnare längder av cirka 0,5-3 gånger tjockleken av en benanordníng också kan an- vändas. Föreliggande nya klämma kan framställas av vilket som helst biologiskt godtagbart metallmaterial, såsom tantal, rost- fritt stål och liknande.

I det följande ges ett jämförande exempel mellan klämmorna enligt föreliggande uppfinning och tidigare kända klämmor vari tjockleken är homogen längs hela längden av klämman och med ett spår i centrum av klämman. Flera hundra klämmor av varje typ framställes på en standard 4-glidningsmaskin. Alla klämmer be- arbetas och utlöpes på samma sätt. Tio klämfastsättningsanord- ningar användes för tíllslutande av vardera 6 klämmer. Såsom beskrivits tidigare avses med en spalt något som ej innebär linje-till-linjekontakt mellan benanordningarnas innerytor när klämman är tillsluten och uppmätes med en optisk jämförelsean- ordning och registreras i tusendelar av 1 mm. Spalterna hos dessa klämmor uppmätes med användning av en optisk jämförelsean- ordning och anges i tabellen nedan. Standardklämmorna som testa- des uppvisade en genomsnittlig spalt av 84 um. Klämmorna enligt - '30 446 815 6 föreliggande uppfinning vilka klämmer är tunnare i spetsen och varvid dimensionerna av det tunnare området är 20 % tunnare än bcnanordningurnn av klämman och varvid längden av det tunnare området är ungefär lika med tjockleken av en benanordning upp- visar en genomsnittlig spalt vid testningen av S3 Pm.

Tabell I Kända klämmor (pm)* Klämmor enligt Fastsättningsanordning nr _ uppfinningen Qum) 1 112 51 2** 119 81 3 89 ss 4** 102 69 s 112 61* e” ss 41 7 i so ss s ss ss 9 76' 64 ** 89 56 1o1s** 147 112 Genomsnitt 84 S3 * I genomsnitt 12 klämmor, samtliga andra utgör ett genomsnitt mfß _ klämmor.

** Fastsättningsanordningar användes i test in vitro.

Såsom framgår av tabell I uppvisade klämmorna enligt upp- finningen överraskande en väsentligt mindre spalt än de kända klämmorna. g Fyra fastsättníngsanordningar som uppvisade en stor spalt- 'spännvidd plus en fastsättníngsanordning som man visste uppvisade ej godtagbar spalt testades in vitro. Detta test genomfördes med användning av vener av ungefär samma storlek som ifrågakommer vid _sapfisk ventransplantation. Också artärer av likartad storlek isoleradcs och testades. En klämma laddades, numrcradcs och över- lämnades till den som genomförde testet. Klämman anbringades på venen eller artären och ett försök genomfördes att flytta den i axíell och longitudinell riktning. Om klämman visade sig vara godtagbar registrerades ett plusmärke bredvid testnumret. Om klämman ej var godtagbar registrerades ett negativt märke. Två I) 7 446 815 tester pâ vener och två tester på artärer genomfördes med var och en av dc fem fastsättningsanordningarna. Klämmorna utgjordes av kända klänimor och klämmorna enligt uppfinningen framställda såsom beskrivits i föregående exempel. Följande resultat erhölls vid testerna: Iëhàllll Kända klämmor " Klälnmor enligt uppfinningen Fastsättnings- anordningar nr Spalt ç/um) säker/osäker Spalt (pm) säker/osäker o 38 4/0 41 4/0 10 89 0/S S6 5/2 4 102 0/4 69 4/0 Z 1 19 0/4 81 4/0 1018 142 0/4 112 0/4 Såsom framgår av tabell II uppvisade klämmorna enligt upp- finningen förbättrade spaltkarakterístika och tillhandahåller större säkerhet vid underbíndníng eller tillslutníng av kärl.

Av det ovanstående är det uppenbart att många modifika- tioner och variationer av uppfinningen är möjliga.

Claims (6)

446 81 5 Batentkrív

1. Hemostatísk mctallklämmn (10) innefattande ett pnr benanordníngnr (11,1Z) Förenade i sina proxlmaln ändar genom ett tunnare gängledsområde (13), k ä n n c t e c k n n d därav, att gångledsomrâdet är från 8 % till 30 % tunnare än tjocklekfln av en benanordning (11,12) och att det tunnare området är något bredare än och utsträcker sig längs varje benanordning från den proximala änden därav mot den distnla änden därav en sträcka av från 0,5 till 3 gånger tjockleken av en benanordning, vilken sträcka är sådan att vid tillslut- ning av klämman bockas klämman i det tunnare omradet, och att det väsentligen ej finns någon spalt mellan benanordnlngarna när klämman är tíllsluten.

2. Klämman enligt krav 1, därav, att gångledsområdet är cirka 11-20 % tunnare än tjock- k ä n n e t e c k n a d leken av en hcnnnordning.

US. Klämmn enligt krav 1 eller 2, därav, att det tunnare gângledsområdet utsträcker sig längs varje benanordning en sträcka som är cirka 1-Z gånger tjock- k ä n n e t e c k n a leken av en benanordning.

4. Klämma enligt krav 1 eller 2, därav, att klämman utgöres av en klämma av rostfritt stål.

5. Klämma enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a därav, att åtminstone en yta av benanordningarna uppvisar ett k ä n n e t e c k n a präglat mönster därpå.

6. Klämma enligt krav 5, att det präglade mönstret är ett rombmönster. d k ä n n e t e c k n a d därav,