SE446734B - Forfarande for framstellning av 4-(2-tienylmetylamino)-bensoesyraderivat - Google Patents

Description

446 754 2 vari R är väte eller Cl_3-alkyl och X, Y och Z oberoende av varandra är väte, klor eller brom, med det förbehållet att minst en av X, Y och Z är klor eller brom.

Farmaceutiskt godtagbara salter av p-aminobensoesyrorna, dvs. när R är väte, ligger även inom ramen för uppfinningen. Farmaceutiskt godtagbara salter avser syraadditionssalter av de baser som bildar ett salt med en karbonsyra och som icke förorsakar någon skadlig fysio- logisk effekt vid administration till ett djur vid en dosering som ger god farmakologisk aktivitet. Lämpliga baser omfattar således exempelvis alkalimetall-och jordalkalimetallhydroxider, -karbonater och -vätekarbonater, såsom natriumhydroxid, kaliumhydroxid, kalcium- hydroxid, kaliumkarbonat, natriumvätekarbonat eller magnesiumkarbonat; ammoniak, primära, sekundära och tertiära aminer. Även aluminiumsalter kan erhållas genom behandling av motsvarande natriumsalt med ett lämp- ligt aluminiumkomplex, såsom aluminiumkloridhexahydrat.

Föreningarna enligt uppfinningen har visat sig ha hypolipidemisk aktivitet hos djur, särskilt hos däggdjur. Hypolipidemisk aktivitet avser häri förmågan att sänka blodlipidhalten och särskilt kolesterol- och triglyceridhalten i serum. Föreningarna är därför lämpliga för behandling av serumhyperlipidemi hos däggdjur och är särskilt användbara för behandling av hyperkolesterolemi och hypertriglyceridemi, dvs. onormalt höga nivåer av lipider, kolesteroler resp. triglycerider i serum. Föreningarna kan administreras oralt eller parenteralt genom subkutan, intravenös eller intraperitoneal injektion eller genom implantation, men varvid oral administration är lämpligast.

Den effektiva hypolipidemiska mängden av p-aminobensoesyraföre- ningarna avsedda att administreras till ett djur, dvs. den mängd som effektivt och signifikant sänker serumlipidnivân, kan variera med hän- syn till sådana faktorer som det behandlade djuret, den speciellt an- vända föreningen, den avsedda lipidnivån, vare sig djuret är hyperlipide- miskt eller icke, administrationsperioden och sättet för administration.

I allmänhet ligger en effektiv daglig dosering från ungefär l mg/kg kroppsvikt till 200 mg/kg kroppsvikt, särskilt en daglig dos av ungefär 10-lOO mg/kg kroppsvikt.

För oral administration kan man framställa farmaceutiska preparat med användning av följande konventionella teknik. Dessa metoder omfattar granulering och pressning, när så erfordras, eller blandning av olika slag och upplösning eller suspendering av komponenterna för uppnående av det önskade ändamålet. Ett flertal farmaceutiska former för uppbär- ning av föreningarna kan användas. Således kan exempelvis den rena föreningen användas eller också kan den blandas med en fast bärare. 446 734 3 I allmänhet är oorganiska farmaceutiska bärare särskilt lämpliga, speciellt fasta oorganiska bärare. Ett skäl för detta är det stora antal oorganiska material som är kända för att vara farmceutiskt säkra och godtagbara såväl som att de är mycket lämpliga vid framställ- ning av kompositioner. Kompositionerna kan beredas i form av tabletter, linguetter, pulver, kapslar, utspädningar, trokéer eller lozenger och sådana kompositioner kan beredas enligt farmaceutisk standardteknik.

Tablettkompositioner kan vara belagda eller obelagda och de kan even- tuellt beredas i form av brustabletter. Konventionella excipienter för tablettberedningår kan användas. Således kan man exempelvis använda inerta utspädningsmedel, såsom magnesiumkarbonat eller laktos, desinte- greringsmedel, såsom majsstärkelse eller alginsyra, och smörjmedel, såsom magnesiumstearat.

Om en flytande bärare användes, kan preparatet beredas i form av en mjuk gelatinkapsel, syrup, flytande lösning eller suspension.

Kolvätelösligheten för flertalet föreningar enligt uppfinningen är tillräckligt hög för att möjliggöra användning av farmaceutiskt godtagbara oljor och bärare. Således kan man exempelvis använda vege- tabiliska eller animaliska oljor, såsom solrosolja, safflorolja, majs- olja eller torskleverolja. Man kan även använda glycerol. Det sist- nämnda lösningsmedlet kan försättas med 2-30 % vatten. När enbart vatten användes såsom bärare eller när lösligheten av föreningen i olja är låg, kan man administrera preparaten i form av en uppslamning.

Emulsionskompositioner kan beredas med användning av emulgatorer, såsom sorbitantrioleat, polyoxietylensorbitanmonooleat, lecitin, akacia eller dragant. Suspensioner på vattenbasis kan beredas med hjälp av vätmedel, såsom polyetylenoxidkondensationsprodukter av alkylfenoler, fettalkoholer eller fettsyror med suspenderingsmedel, såsom en hydrofil kolloid, exempelvis polyvinylpyrrolidon. Emulsionerna och suspensionerna kan innehålla konventionella excipienter, såsom sötningsmedel, färg- ämnen eller konserveringsmedel.

Föreningarna kan även införlivas i ett näringsrikt livsmedel, såsom smör, margarin, ätliga oljor, kasein eller kolhydrater. Sådana näringskompositioner är lämpliga att administreras såsom partiell eller total diet eller såsom additiv till dieten. Sådana kompositioner innehåller företrädesvis ungefär 0,02 till 2,0 % aktiv komponent vid administration såsom totaldiet. Kompositionerna kan innehålla högre koncentrationer av den aktiva komponenten vid administration såsom addi- tiv. 446 734 För parenteral användning kan föreningarna beredas tillsammans med sterila komponenter, blandas och förpackas aseptiskt. De kan administreras intravenöst eller intramuskulärt. Vanliga lösningsmedel för sådana kompositioner är flervärda alifatiska alkoholer och bland- ningar därav. Särskilt tillfredsställande är de farmaceutiskt godtag- bara glykolerna, såsom propylenglykol, och blandningar därav. Glycerol är speciellt lämplig. Upp till 25-30 volymprocent vatten kan införlivas i vehikeln, om så önskas. En 80%-ig propylenglykollösning i vatten är ett speciellt lämpligt lösningsmedelssystem. Ett pH av ungefär 7,4 och isotonicitet kombinerbar med kroppsisotonicitet är önskvärda.

Basiciteten kan regleras genom tillsats av en bas efter behov och en speciellt lämplig bas är monoetanolamin. Det är ofta önskvärt att inför- liva ett lokalbedövningsmedel och sådana är allmänt kända för fack- mannen.

Den halt förening som skall användas i den farmaceutiska bäraren kan varieras. Det är nödvändigt att föreningen utgör en sådan proportion att en lämplig dosering erhålles och det är speciellt lämp- ligt att använda farmaceutiska kompositioner, innehållande lägst lO viktprocent av föreningen. Aktiviteten ökar med koncentrationen av medlet i bäraren, men de kompositioner som innehåller en signifikant mängd bärare, såsom lägst l % och företrädesvis lägst 5 %, är lämpligast. eftersom de möjliggör en lättare administration av föreningen.

De aktiva föreningarna enligt uppfinningen framställes enligt kända procedurer. Helt allmänt framställes föreningarna genom omsätt- ning av p-aminobensoesyra eller en ester därav i ett inert lösnings- medel med en halogensubstituerad 2-tiofenkarboxaldehyd. Den erhållna Schiffska basen reduceras för bildning av motsvarande p-aminobensoesyra- derivat. En lämplig metod för utförande av den sistnämnda proceduren omfattar blandning av den Schiffska basen med ett överskott av etanol och vatten. Utspädd natriumhydroxidlösning i vatten kan eventuellt sättas till blandningen. Natriumborhydrid tillsättes vid rumstemperatur och blandningen omröres till fullständig upplösning. Blandningen upp- hettas därefter, hälles på is och surgöres. Produkten kan avfiltreras i form av en fällning och ytterligare renas enligt kända metoder.

Flera av de halogenerade aldehyderna var icke lättillgängliga och framställdes från litteraturen allmänt kända metoder. Således fram- ställdes exempelvis 4-klor-2-tiofenkarboxaldehyd genom klorering av 2-tiofenkarboxaldehyd med användning av ett stort överskott aluminium- kloridkatalysator. Se J. Org. Chem., gl, 381 (1956) och J. Heter. Chem., 393 (1976). Med användning av samma metod framställdes även 4,5-diklor- -2-tiofenkarboxaldehyd ur 5-klor-2-tiofenkarboxaldehyd. Se C.A. 57; 165261. 446 734 5 Uppfinningen âskådliggöres närmare medelst följande exempel, vari de angivna temperaturerna avser Celsius-grader.

Exemgel l. 4-(3,5-diklor-2-tienylmetylamino)-bensoesvra En 50%-ig oljedispersion (5,8 g, 0,12 mol) av natriumhydrid tvättades med hexan under kväve. Blandningen försattes med 200 ml torr dimetylformamid och 29,5 g (0,ll3 mol) fast etyl-N-trifluoracetyl- -4-aminobensoat. Reaktionsmassan uppvisade en svag exoterm reaktion.

Blandningen kyldes till,20° och omrördes 15 minuter. Därefter till- sattes 27,7 g 3,5-diklor-2-brommetyltiofen. Reaktionsmassan upphettades 18 timmar vid 850. Blandningen hälldes därefter i l liter kallt vatten och extraherades med metylenklorid. Produkten torkades med vattenfritt natriumsulfat och den torkade lösningen koncentrerades till en brun olja. Denna återflödesupphettades två timmar tillsammans med 50 ml etanol och 200 ml SN natriumhydroxidlösning. Den kylda, bruna lösningen utspäddes med vatten och surgjordes med ättiksyra. Den orena 4-(3,5- diklor-2-tienylmetylamino)-bensoesyran erhölls i form av en brun klister- artad produkt och omkristallisation ur propylenglykolmetyleter gav 17 g bruna kristaller med smäitpunkten 169-17o,5°.

Beräknat: C 47,71 H 3,00 N 4,63 Funnet: C 47,8 H 3,06 N 4,74 Exemgel 2. 4-(5-klor-2-tienylmetylamino)-bensoesyra En blandning innehållande 46,6 g (0,34 mol) p-aminobensoesyra, 50 g (O,34 mol) 5-klor-2-tiofenkarboxaldehyd och 400 ml toluen åter- flödesupphettades 3,5 timmar. Det bildade vattnet tillvaratogs i en Dean-Stark-fälla. Reaktionsmassan kyldes därefter och den Schiffska basen tillvaratogs i form av en gulbrun fast substans. En blandning av den Schiffska mellanproduktbasen och 1,2 liter isättika försattes med 21,2 g (O,35 mol) dimetylaminoboran. Reaktionsmassan uppvärmdes ungefär 30 minuter vid 400 och hälldes i 2 liter isvatten. Den vita fällningen av 4-(5-klor-2-tienylmetylamino)-bensoesyra tvättades i vatten, torkades och omkristalliserades ur toluen. Utbyte 60 g (70 %), smältpunkt 177- 17s°.

Exemnel 3. 4-(4,5-diklor-2-tienylmetylamino)-bensoesvra Steg 1: Syntes av 4,5-diklor-2-tiofenkarboxaldehyd En mekaniskt omrörd lösning av 31,8 g (0,2l7 mol) 5-klor-2-tio- fenkarboxaldehyd i 150 ml metylenklorid försattes med 65 9 (0,487 mol) vattenfri aluminiumklorid i små portioner. Blandningen uppvisade en 446 734 e exoterm reaktion och blev purpurfärgad. Denna blandning försattes dropp- vis med 20,6 g (0,29 mol) klor i 250 ml koltetraklorid. Reaktionsmassan återflödesupphettades ungefär 15 timmar och ytterligare 15 g (O,2l mol) klor i 200 ml koltetraklorid tillsattes. Blandningen återflödesupphetta- des ytterligare 7 timmar. Reaktionen störtkyldes genom tillsats av över en liter isvatten. Vattenskiktet extraherades med kloroform.

Kloroformlösningen tvättades med vatten och natriumvätekarbonatlösning.

Efter torkning med vattenfritt natriumsulfat och koncentrering under vakuum erhölls en brungul olja. Den orena 4,5-diklor-2-tiofenkarboz- aldehyden kristalliserade vid förvaring och omkristalliserades ur hexan.

Steg 2: Produkten 4-(4,5-dikl0r-2-tienylmetylamino)-bensoesyra med smältpunkten 225-2270 framställdes ur 4,5-diklor-2-tiofenkarbox- aldehyd-mellanprodukten på i huvudsak samma sätt som beskrivits i exempel 2; utbyte 88 %.

Beräknat: C 47,71 H 3,00 N 4,63 Funnet: C 47,6 H 3,09 N 4,80 Förutom de föreningar som beskrivits i de föregående exemplen framställdes andra föreningar med tillämpning av i huvudsak samma teknik.

Dessa föreningar är sammanställda i exempel 4, 5 och 6.

Exempel 4. 4-(5-klor-2-tienylmetylamino)-bensoesyra-etylester med smält- punkten 108-1099 framställdes ur etyl-p-aminobensoat och 5-klor-2-tio- fenkarbosaldehyd. Utbyte 87 %.

Beräknat: C 56,86 H 4,77 N 4.73 Funnet: C 56,7 H 4,87 N 4,85 Exempel 5. 4-(5-brom-2-tienylmetylamino)-bensoesyra, smältpunkt 188-l9CC, utbyte 61 %.

Beräknat: C 46,18 H 3,23 N 4,49 Funnet: C 46,1 H 3,29 N 4,65 Exempel 6. 4-(4-klor-2-tienylmetylamino)-bensoesyra, smältpunkt 165-1680, utbyte 96 %.

Beräknat: C 53,85 H 3,77 N 5,23 Funnet: C 53,6 H 3,80 N 5,38 7 446 734 Exemgel 7.

Den hypolipidemiska effekten av föreningarna enligt uppfinningen àskâdliggjordes på råtta. Vid detta försök löstes en förening i aceton, upptogs på silikagel och blandades med normalt malt foder för att ge en koncentration av 0,125 % av föreningen i djurfodret. Det behandlade fodret administrerades till hanrâttor med en vikt av 150-160 g under ' 14 dagar. Efter utfodringsperioden avlivades råttorna och blodprov uttogs. Levern avlägsnades, vägdes och frystes för kommande analys.

De relativa nivåerna av serumkolesterol i blodproven bestämdes enligt Henly-metoden. A.A. Henly, Analyst, 82, 286 (1957). Leverkolesterol bestämdes enligt Sperry-Webb-metoden. Journal of Biological Chemistry, 187, 97 (1950). De relativa nivåerna av triglycerider i blodet och leverproven bestämdes medelst metoden enligt Von Handel och Zilversmit.

J. Lab. Clin. Med. 50, 152 (1957) och Clin, Chem, 7, 249 (1961). Genom att ta medelnivåerna för kontrollråttorna såsom standard erhölls medel- resultaten hos de behandlade grupperna.

I tabell I sammanfattas de vid dessa studier erhållna resultaten. .cmmmsumaflonpcox wwš mmflwumwimfifl cmuswu mnmfincmswn mm Hmm mcmuHm> >m cwmsfluwcw mflfimsuflmuoum :mm umumucwmwumwu mumø mmflfiuñmm 446 734 ^X ON+ w: wfi: «fi+ Ow: mm: m Ofl+ H: HH: »A+ vm: om: m N + m: w 1 w + Hm: Nwx v HH+ N: am: m : wm: mv: m æ + m: vd: ß + wm: vn: N wfl+ O N + m : mv: Am: H umøfluwuæflmfiuu Houwpmwfloä xnwwfluwoæflmfluu Nfioumumwfiox .us Hwmëmxm xuxfl>uw>øA xuxfl>wmm0HM X :nw>øQ X |Hw>wA lësnww :ënuwm wcflfimuwm H Hflwnmë 446 734 9 Data i tabell I indikerar att föreningarna enligt uppfinningen är i hög grad effektiva såsom hypolipidemiska medel beträffande sänkning av serumkolesterol och serumtriglycerider, medan endast minimala änd- ringar i levervikten och den totala kroppsvikten âstadkommes. Före- ningarna 4-(4,5-diklor-2-tienylmetylamino)-bensoesyra (exempel 3) och 4-(5~klor-2~tieny1metylamino)-bensoesyra-etylester (exempel 4) visade sig vara speciellt värdefulla för sänkning av kolesterolnivåer hos dägg- djur. Likaledes visade sig föreningarna 4-(5-klor-2-tienylmetylamino)~ bensoesyra-etylester (exempel 4) och 4-(4-klor-2-tienylmetylamino)-ben- soesyra (exempel 6) vara speciellt effektiva beträffande sänkning av serumtriglycerider.

Claims (7)

1. 446 734 PATENTKRAV l. Analogiförfarande för framställning av en 4-(2-tienylmetylamino)-bensoesyraförening med formeln /\\\ '1 ';\ /\ . I' R U S CH ¶H-\\\øj ¥-CO0 vari R betecknar väte eller Cl_3-alkyl och X, Y och Z oberoen- de av varandra är väte, klor eller brom, med det förbehållet att minst en av X, Y och Z är klor eller brom, och farmaceu- tiskt godtagbara salter därav, k ä n n e t e c k n a t där- av att man omsätter en 4-aminobensoesyraförening motsvarande / \ NHZNQ/f- coon med en 2-tiofenkarboxaldehyd med formeln YTIT /'\/\ formeln a X “S CHO vari R, X, Y och Z har den ovan angivna betydelsen, och redu- cerar den bildade Schiffska basen.

2. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - t e c k n a t av att man framställer 4-(3,5~diklor~2-tienyl- metylamino)-bensoesyra.

3. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - t e c k n a t av att man framställer 4-(5-klor-2-tienylmetyl- amino)-bensoesyra.

4. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - J t e c k_n a t av att man framställer 4-(4,5-diklor-2- 446 734 '11 -tienylmetylamino)-bensoesyra.

5. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - t e c k n a t av att man framställer 4-(5-brom-2-tienyl- metylamino) -bensoesyra.

6. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - t e c k n a t av att man framställer 4-(4-klor-2-tienylmetyl- amino)~bensoesyra.

7. Analogiförfarande enligt patentkravet l k ä n n e - t e c k n a t av att man framställer 4-(5-klor-2-tienyl- metylamino)-bensoesyra-etylester.