SE446018B - Forfarande och apparat for montering av vegmarkeringsorgan - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 8001212-sj att träffas av ett snöplogs blad.

I dessa tidigare kända för snöplogar anpassade typer av vägmarkerings- organ har man gjort försök att reducera höjden av markeringsorganet till ett minimum ovanför vägytan genom att så mycket som möjligt minska höjden av den på basdelen anordnade reflektordelen, för att därigenom i möjligaste mån nedbringa styrkan av slagen från bildäck resp snöplogsblad när dessa passerar vägmarkeringsorganet. I själva verket har man i dessa tidigare kända för snöplogar anpassade typer av vägmarkeringsorgan reducerat maximihöjden av markeringsorganet över vägbanan så mycket som möjligt med förhandenvarande reflektionsdelar och tekniska monteringsdetaljer utan att ge efter på kravet att uppnå tillfredsställande synlighet hos vägmarkeringsorganet. Emellertid har man ej kunnat nedbringa höjden under cirka 1,8 cm över vägbanan.

I samband med dessa tidigare kända vägmarkeringsorgan har man också funnit att vinkeln mellan vägbanans yta och de sluttande ramperna hos basdelen bör vara så liten som möjligt för att till ett minimum reducera den slagverkan som utövas på vägmarkeringsorganet och på den omgivande vägbelägg- ningen genom snöplogsbladens stötar mot vägmarkeringsorganets sluttande ramper. Ehuru rampvinkeln teoretiskt sett skulle kunna reduceras till ett så lågt värde man önskar, så måste man för att kunna bibehålla samma maximihöjd göra rampen längre då vinkeln blir mindre och följaktligen förlänga även kölpartierna och spåren eller urtagen, som måste utskäras i vägbeläggningen.

Ju längre.man gör spåren, desto större blir försvagningen av vägbeläggningen och desto_större blir också tidsåtgången och kostnaderna för framställningen av spåren. Dessutom blir basdelen tyngre och dyrare ju längre den är. Dessa faktorer medför därför i praktiken att den rampvinkel, som kan användas med dessa redan kända vägmarkeringsorgan, begränsas till lägst 60.

Därtill kommer att de redan kända vägmarkeringsorganen varit ensriktade anordningar. Vid dubbelriktade reflektoranordningar skulle man för att montera dem i en basdel som skydd för stötar av snöplogsblad behöva ha sluttande ramper, som sträcker sig från reflektororganet i bägge riktningar- na. Om samma rampvinkel och maximihöjd över vägbanans yta skulle bibehållas, skulle man praktiskt taget behöva fördubbla längden av basdelen, med de nyss påpekade nackdelarna som följd.

Det har föreslagits vid de tidigare kända anordningarna att delvis nedsänka reflektorelementen under vägbanans yta, som t ex i de amerikanska patentskrifterna 2 260 498 och 1 952 942. På grund av beskaffenheten av den använda glaslinsen är i de amerikanska patentskrifterna 2 260 498 och 1 952 942 den del av linsen, som är belägen under vägbanan, utan verkan och till ingen nytta. Vidare är vägmarkeringsorganet enligt den amerikanska patentskriften 2 260 498 en i huvudsak cylindrisk, i vägbeläggningen inbäddad 10 15 20 25 30 35 40 8001212-3 3 kropp med en delvis koniskt sned övre yta, som höjer sig över vägbanans nivå under mer än 250 vinkel mot vägbanans yta, vid vilken vinkel snöplogs- bladens stötkrafter mot vägmarkeringsorganet är så stora att de förstör markeringsorganet och/eller allvarligt skadar den omgivande vägbeläggningen och snöplogsbladet. För att minska vinkeln genom en ökning av diametern hos vägmarkeringsorganet enligt den amerikanska patentskriften 2 260 498 skulle krävas en oacceptabel ökning av storleken av urtaget i vägbeläggningen och av vikten hos själva vägmarkeringsorganet. Tvärsnittskonturen hos vägmarkerings- organet enligt den amerikanska patentskriften 2 260 498 försvårar vidare insättningen av detta i en urtagning, som utskäres eller uppborras i en redan Färdig vägbeläggning.

Uppfinningen enligt den amerikanska patentskriften 1 952 942 har huvudsakligen samma nackdelar. Dessutom avser dessa konstruktioner, liksom de som beskrives i de amerikanska patentskrifterna nr 3 836 275 och 2 126 224, framför allt att så mycket som möjligt nedbringa höjden genom att använda små, partiellt sfäriska reflektorer av pärltyp. Alla dessa konstruktioner har visat sig vara opraktiska och ineffektiva beroende på att de belägges med smuts, eftersom de inte är tillgängliga för den rengörande effekten från de passerande bilarnas däck. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett för användning i snörika trakter lämpligt vägmarkeringsorgan, som innefattar en besdel med sluttande ramper och avsett att inbäddas i vägbeläggningen med ett signalorgan, som uppbäres av basdelen på ett sådant sätt att det under användningen är delvis nedsänkt under vägytans nivå för att därigenom i möjligaste mån nedbringa vägmarkeringscrganets totala höjd samt den vinkel som ramperna bildar med vägbanans yta, dock utan att utöka vägmarkerings- organets totala längd.

Således åstadkcmmes ett förfarande för att pâ en färdigbehandlad vägbaneyta anbringa ett vägmarkeringsorgan, som har en basenhet med två i längdled sig sträckande och i tvärled på inbördes avstånd belägna kölelement, vilka sträcker sig under ett plan, och ett stödelement, vilket förbinder kölelementen samt har en konvex bågformad bottenyta, som sträcker sig under planet.

Uppfinningen kännetecknas av stegen att en skärapparat anbringas på vägbaneytan i arbetsläge; att i vägbaneytan medelst skärapparaten upptages tre bågformade urtagningar, varav två i tvärled på inbördes avstånd belägna kölelementurtagningar och en däremellan belägen stödelementsurtagning, vilket utföres utan förflyttning av skärapparaten från arbetsläget, varvid urtagningarna anbringas och dimensioneras för att mottaga kölelementen respektive stödelementet däri till ett sådant djup att vägbaneytan ligger i 10 15 20 25 30 35 40 8001212-3 4 huvudsak i nämnda plan, att i var och en av urtagningarna anbringas ett bindemedel som häftar fast både vid vägbanematerialet och kölelementens och stödelementets material; och att kölelementen och stödelementet införes i respektive urtagning och bindemedlet så att vägbaneytan ligger i huvudsak i nämnda plan för att säkert fastgöra vägmarkeringsorganet på vägbanan.

Lämpligen upptages de tre urtagningarna samtidigt i ett enda arbets- moment, varvid stödelementurtagningen upptages i ett annat arbetsmoment, som i tidshänseende är skiljt från det första arbetsmomentet.

Vidare åstadkommas en apparat för att i en färdigbehandlad vägbaneyta upptaga ett flertal bågformade urtagningar i syfte att däri anbrínga ett vägmarkeringsorgan, som har en basenhet med två i längdled_sig sträckande och i tvärled på inbördes avstånd belägna kölelement, vilka sträcker sig under ett plan, och ett stödelement som förbinder kölelementen samt sträcker sig under nämnda plan.

Enligt uppfinningen har apparaten en ram inrättad att anbringas på vägbaneytan i ett arbetsläge, två i tvärled på inbördes avstånd belägna första, cirkelformiga skärstål, som uppbäres av ramen för rotation runt en gemensam första horisontell axel, samt är anbringbara i skärande ingrepp med vägbaneytan utan att ramen förflyttas från arbetsläget för att i vägbaneytan upptaga två bägformade urtagningar för kölelementen, ett-andra, církelformígt skärstål, som uppbäres av ramen mellan de första skärstålens plan för rotation runt en andra horisontell axel och är anbringbar i skärande ingrepp med vägbaneytan utan att ramen förflyttas från arbetsläget, samt för att i vägbaneytan upptaga en bågformad urtagning för stödelementet, en av ramen uppburen drívmekanism som är kopplad till de första och andra skärstålen för förflyttning av skärstålen mellan ett återdraget läge och ett skärande läge samt för att verkställa rotation av dessa runt axlarna, samt en av ramen uppburen gränslägesanordning för begränsning av de medelst de första och de andra skärstålen upptagna urtagningarnas djup, varigenom urtagningarna kan upptagas för att däri mottaga kölelementen respektive stödelementet hos ett tillhörande vägmarkeringsorgans basenhet utan att ramen förflyttas utmed vägbanan.

Lämpligen är drivmekanismen inrättad att åstadkomma rörelse och rotation _ hos de första skärstålen oberoende av rörelse och rotation hos det andra skärstålet.

,Uppfinningen, dess konstruktion och funktionssätt, kommer nu att beskrivas under hänvisning till bifogade ritningar. Därvid visar fig 1 en sprängvy sedd framifrån av ett dubbelriktat vägmarkeringsorgan, innefattande en basdel och ett reflektoraggregat och konstruerat enligt en första utföringsform av föreliggande uppfinning. Fíg 2 är en planvy av basdelen hos 10 20 25 30 35 40 8001212-3 5 . vägmarkeringsorganet enligt fig 1. Fig 3 är en från höger sedd ändvy av basdelen enligt fig Z. Fig 4 är ett fragmentariskt vertikalsnitt, taget utmed mittlinjen enligt fig 2. Fig 5 är en sidovy av basdelen enligt Fig 4, placerad i en vägbeläggning. Fig 6 är en vy i vertikalsnitt med ett reflektoraggregat anbragt på basdelen. Fig 7 är en fragmentarisk vy liknande Fig 6 av en alternativ utföringsform av-basdelen. Fig 8 är en förstorad planvy av reflektoraggregatet enligt fig 1. Fig 9 är en fragmentarisk förstorad vy i vertikalsnitt tagen utmed linjen 9-9 i fig 8. Fig 10 är en ändvy av reflektoraggregatet enligt fig 8. Fig 11 är en förstorad fragmen- tarísk sidovy av ett parti markerat med 11 av den i fig 5 visade basdelen.

Fig 12 är en sidovy av en skärapparat, avsedd att i vågbeläggningen skära ut fördjupningar, där vägmarkeringsnrganet enligt fig 1 skall inpassas, med en del av skäraggregatet bortskuret. Fig 13 är en förstorad fragamentarisk ändvy, delvis i vertikalsnitt, av skärapparaten enligt fig 12, sedd från den högra änden. Fig 14 är en planvy av ett ensriktat vägmarkeringsorgan enligt en andra utföringsform av föreliggande uppfinning. Fig 15 är en från vänster sedd sidovy av vägmarkeringsorganet enligt fig 14. Fig 16 är en fragmentarisk sidnvy av-en skärapparat, avsedd att i vägbeläggningen skära ut urtagningarna för montering av vägmarkeringsorganet enligt fig 14. Fig 17 är en från höger sedd ändvy av skärapparaten enligt fig 16. Fig 18 är en fragmentarisk sídovy av en alternativ utföringsform av en skärapparat, avsedd att i vägbeläggning- en skära ut fördjupningarna för montering av vägmarkeringsorganet enligt Fig 14. Fig 19 är en från höger sedd ändvy av skärapparaten enligt fig 18.

- Med hänvisning till fig 1 samt 6 och 11 på ritningarna visas där ett för snöplogar anpassat vägmarkeringsorgan med hänvisningsbeteckningen 30. Vid användning är vägmarkeringsorganet 30 nedsänkt i beläggningen 20 på en väg, så att det skjuter upp ovanför vägens yta 21 och är synligt från annalkande Fordon, som kör i endera riktningen på vägen, samtidigt som det skyddas mot snöplogsbladen 25, vilka bildar en spetsig vinkel A med trafikriktningen D.

Vägmarkeringsorganet 30 omfattar en basdel med hänvisningsbeteckningen 40, som består av ett material av jämförelsevis stor hållfasthet, t ex metall, och som uppbär ett reflektoraggregat med hänvisningsbeteckningen 70. Basdelen 40-gjutes lämpligen som en självständig enhet och utgöres av ett par parallella, långsträckta, i sidled åtskilda köldelar 40 och 45, av vilka köldelen 41 har parallella, i huvudsak lodrätt förlöpande inre och yttre sidoytor 42 och 43 och köldelen 45 har parallella, i huvudsak lodrätt förlöpande inre och yttre sidoytor 46 och 47. _ Bägge köldelarna.41 och 45 år försedda med en i huvudsak likadan oregel- bunden bottenyta med hänvisningsbeteckningen 44, vilken förbinder sidoytorna 42 och 43 och sidoytorna 46 och 47 längs bottnen av köldelarna 41 och 45 6: 8001212-3 Mer speciellt bestâr varje oregelbunden bottenyta 44 av en jämn horisontell botten- del 48, belägen i mitten av köldelen, och ett par nedâtlutande och lätt bâgformade ändpartier 49, vilka i huvudsak är belägna på en gemensam tänkt cirkellinje C och vilka bada sträcker sig nedat från de motsatta ändarna av köldelen mot botten- partiet 48, varjämte vart och ett av ändpartierna 49 är förbundet med den närmaste änden av det flata bottenpartiet 48 genom ett flertal i huvudsak rätvinkliga steg- formade partier 50. De stegformade partierna 50 bestämmer ett antal tandliknande punkter Sl, vilka alla ligger på den tänkta cirkellinjen C och tjänar till att hänma glidning eller lorskjutning av basdelen 40 i förhållande till vägbeläggningen.

Varje köldel 4l och 45 är också försedda med ett par lutande ovansidor 52 och 53, vilka var för sig höjer sig frän en punkt intill de motsatta ändarna av köldelen till de översla partierna, som övergar i en flat toppyta 54 och sinsemellan för- binder sidoytorna 42, 43 och 46, 47 i hörn med samma radie för att förhindra spänníngskoncentrationer, när basdelen 40 träffas av ett plogblad. De undre ändarna av de lutande ytorna 52 och 53 övergår i korta lutande ytor 49b, som sluttar nedät frán de lutande ytorna 52 och 53 mot de närmaste ändarna av basdelen 40 och är Förenade med ändpartierna 49 genom korta lodräta ändytor 49a. Basdelen 40 har ett basplan P, som i huvudsak är parallellt med toppytorna 54 och skär de korta lutande ytorna 49b strax ovanför deras skärningslinjer med de lutande ovansidorna 52 och 53. 7 Varje lutande ovansida 52 har en inre kant 52a, som i förhallande till bas- planet P bildar en första spetsig vinkel X (se tig. ll), och en yttre kant 52b, som med basplanet P bildar en andra spetsig vinkel Y. Pâ liknande sätt har de lutande uvansidorna 53 en inre kant 53a, som med basplanet P bildar vinkeln X, och en yttre kant 53b. som med basplanet P bildar vinkeln Y. Sälunda sluttar var een en av de lutande ovansiderna 52 och 53 obetydligt nedåt och i sidled utåt i förhallande till hasdelen 40.

Det kan särskilt papekas, att innerkanterna 52a av de lutande ovansidorna 52 skar toppytnrna 54 ett litet stycke framför de punkter, där ytterkanterna 52b skär toppytorna 54, da ju basdelen 40 är orienterad med sin längdaxel parallell med trafikriktningen D, sä att var och en av skärningslinjerna 54a mellan de lutande ovansiuorna 52 och toppytorna 54 bildar en spetsig vinkel med trafikrikt- ningen. Pa liknande sätt skär innerkanterna 53a av de lutande ovansidorna 53 toppytorna 54 ett litet stycke framför de punkter, där ytterkanterna 53b skär toppytorna 54, sa att var och en av skärningslinjerna 54b mellan de lutande ovan- sidornn~53 och toppytorna 54 bildar vinkeln Z med trafikriktningen D. Vinkeln Z är lämpligen större än eller lika med plogbladsvinkeln A och ligger i allmänhet i omrâdet mellan 600 urh /50 , även om denskulle kunna vara obetydligt mindre än vinkeln A. De korta lutande ytorna 49b av köldelen 4l ligger bada i samma plan som de korta lutande ytorna 49b av köldelen 45 och bildar lämpligen en vinkel av 10 'lf 20 15 -_ ----_~»_W V V.. . f 1 8001212-3 omkring 150 med basplanet P. ha delar av de inre sidoytorna 42 oth 46 av köldelarna 41 och 45, som befinner sig ovanför hasplanet P, fortsätter inat som tjockare partier 55, vilka sträcker sig fran en punkt ungefär mittemellan ändarna av de sluttande ytorna 52 till en punkt ungefär mittemellan ändarna av den lutande ytan 53, och vart och ett av de tjockare partierna 55 har sluttande ansatsdelar 55a och en försänkt innerväggsdel 56 mittemellan dem. I sidled går i riktning utät frän ködelarna 41 och 45 i längdled åtskilda stödtappar 57 och 58, vilka tappar 57 och 58 alla har botten- ytor 59, som ligger i samma plan och i huvudsak i basplanet P.

Som förhindelseelement mellan de tjockare partierna 55 av köldelarna 41 och 45 fungerar ett vävliknande stödelement med hänvisningsbeteckningen 60, vars kontor i planet är i huvudsak rektangulär. Stödelementet 60 har en jämn, plan toppyta 61, som i huvudsak ligger i basplanet P, och en bâgformig, delvis cylindrisk konvex bottenyta 62, som i sina motsatta ändar är förbunden med topp- ytan 61 genom korta ändytor 66. Nedsänkt i toppytan 61 i dess mitt och parallell med den finns en stödyta 63, som ligger under basplanet P, går praktiskt taget tvärs över hela stödelementet 60 och är i stort sett av samma längd som de för- sänkta stödpartierna 56 hos köldelarna 41 och 45. I huvudsak lodräta gavelväggar 64 gar nedat frän ovansidan 61 vid de motsatta ändarna av stödytan 63, och gavel- väggarna 64 och de försänkta delarna av de inre sidoväggarna 56 av köldelarna 41 och 45 är alla förbundna med stödytan 63 genom en perifierisk kanal eller fâra 65, som gar hela vägen runt stödytan 63 och är i stort sett bagformig i transversiellt tvärsnitt (sn fig. 4).

Med hänvisning till fig. 8-10 pà ritningarna framgär därur, att reflektor- aggrrnatet 70 är sa diuensionerat, att det passar in mellan gavelväggarna 64 och de fürsänkta delarna av dr inre sidoväggarna 56 och bäres upp av stödytan 63. Re- flektoraggregatet 70 lan lämpligen vara av i stort sett den typ som visas i den amerikanska patentskriften nr 3.332.327. I den föredragna utföringsformen kan vägmarkeringsorganet 70 vara försett med ett glasöverdrag, varigenom det blir ytterstinotstandskraftigt mot nötning, sasom mer detaljerat beskrives i den amerikanska patentansötan nr 681.860. Alternativt kan reflektoraggregatet 70 vara av den typ. som i detalj visas i den amerikanska patentansökan nr 681.859.

Rafleltaraggreaatet 70 omfattar ett skal eller ett hölje 71 av ljusgenom- släppande syntetiskt harts, vilket i användning är fyllt eller packat med ett jämförelsevis styvt fyllmaterial, som bildar en solid kärna 72, vilken ansluter sig tätt till den inre ytan 73 av skalet 71 och tjänar till att förstärka höljet 71 och astadkomma en solid, oöm struktur, som är i stand att motstå krafter riktade mot reflektoraggreqatet 70, da yttersidan 74 av höljet 71 i funktion träffas av fordonatrafikrn. Reflnktoraggregatet 70 är försett med en i stort sett horisontell bas få lör att lättar» fästa vid ytan, pa vilken reílektoraggregatet 70 skall UI l0 ¿5 40 soo1212-a 8 installeras. Skalet 7l omfattar en i stort sett horisontell ovansida 76, som ligger i vertikalled ovanför basen 75 och är förbunden med de genom lutande främre och bakre väggar 77 och 78 och motstaende, i huvudsak lodräta sidoväggar 79.

Varje lutande vägg 77 och 78 är försedd med ett reflektorsystem med hänvis- ningsbeteckningen 80, som innehåller en i stort sett plan ljusmottagande fram- sida Sl på höljets 7l yttersida och en ljusmottagande baksida 82 på höljets 7l innersida, av vilka baksidan 82 lämpligen bör vara belagd med ett ljusreflekterande material, t.ek. genom metallisering. Det använda reflektorsystemet 80 är i princip ett tredubbelt spegelreflexionsreflektorsystem, där baksidan 82 innehåller ett flertal ljusaterkastande element 85, av vilka vart och ett är anpassat för inre totalreflexion av ljus, som infaller mot baksidan 82. Varje reflektorelement 85 har tre huvudsakligen kvadratiska plana ytor, vilka inbördes är anordnade i räta vinklar och möts i en gemensam punkt pá avstånd från framsidan 8l, varvid de bildar ett kubhörn. vars axel är så anpassad, att den i stort sett ligger i linje med ljussträlar, som bryts fran framsidan 8l. Mellan gavelväggarna 79 och längs botten- kanterna av framsidorna Bl gâr tvâ parallella rännor 86. I ett stycke med var och en av de främre väggarna 77 intill deras motsatta ändar i riktning uppåt från dem och i stort sett i rät vinkel mot dem gär från rännorna 86 över en del av avståndet till de övre ändarna av framsidorna 81 parallella par axelflänsar 87. I riktning uppåt frän rännorna 86 sitter tvâ tappar 88 på punkter, belägna på ett förutbe- stämt ringa avstand inat frän deras motsatta ändar. Var och en av framsidorna 8l täckes av ett plant glasskikt 90, som sträcker sig i stort sett längs hela fram- sidan Sl mellan de inre ytorna av axelflänsarna 87 och uppat frän tapparna 88 till ovansidan 74 av höljet ll, och vart och ett av glasskikten 90 är lämpligen fäst vid framsidan Sl med ett passande bindemedel. Glasskikten 90 avser att ge ytter- ligare skydd mot avnötning av framsidorna 8l av reflektorsystenen 80.

Säkert fastgjord vid och fullständigt täckande basen 75 finns ett underlägg 91 av nagot bindande. stötdämpande material, vars bottenyta kan vara täckt av en lämplig frigürnar underläggsplatta 92. Dä man sätter samman reflektoraggregatet 70 med basdelen 40 hos vägmarkeringsorganet 30, avlägsnar man underläggsplattan 92, och underläggot 9l placeras pä stödytan 63 av basdelen 40 med framsidorna 8l hos refleltarsysëfaon H0 votlande mot var sin ände av vägmarkeringsorganet 30, dvs. mot riktningen för annalkande fordon. Det skall papekas, att reflektoraggregatet 70 kan sättas samman med basdelen 40 antingen innan eller efter det att basdelen 40 installerats pa vägheläggningen. Det är viktigt att framhålla, att fastsätt- ningen med bindemedel av reflektoraggregatet 70 pa basdelen 40 medger, att man sedermera kan avlägsna och byta ut reflektoraggrogatet 70, i händelse det blir skadat, slitet eller liknande, utan att behöva avlägsna basdelen 40 från vägbe- läggningen.' but är ett viktigt särdrag, i och för att minska den totala höjden hos 9 8001212-3 markeringsorganet enligt föreliggande uppfinning. att när reiiektoraggregatet 70 är monterat pa plats pa stödytan 63, ligger i stort sett hela framsidan 8l av reflektorsystemet 80 ovanför basplanet P, varvid en del av reflektorelanenten 85 ligger under basplanet P, men även denna del, ehuru belägen nedanför basplanet P, medverkar vid reflexionen av infallande ljus till och med intill de undre ändarna av framsidan 81 på grund av den infallande strålens brytning genom framsidan. 0n reflexionsytan vore projicierad parallellt med den nominella brutna stràlen, skulle den undre kanten av en sadan projektion skära framsidan i stort sett i basplanet P.

Vidare är det lodräta avståndet mellan toppytan 74 hos höljet 7l och botten- ytan av underlägget 9l så stort, att när reflektoraggregatet 70 är monterat på plats på stödytan 63 hos basdelen 40, ligger reflektoraggregatet 70 pâ alla punkter nedanför de lutande ovansidorna 52 och 53 och toppytorna 54 hos basdelen 40 med ett förutbestämt avstånd, som är tillräckligt stort att förhindra, att reflektoraggre~ gatet 70 kommer i beröring med hörnen av de vinkelställda plogbladen. Med andra ord, när reflektoraggregatet 70 är monterat på plats och basplanet P är horison- tellt, kommer en lodrät linje, som går i riktning uppåt från en godtycklig punkt pä reflektoraggregatet 70, att skära ett plan parallellt med de lutande ytorna 52 eller 53 eller toppytan 54 pâ ett begränsat vertikalt avstånd ovanför denna punkt på reflektoraggregatet 70 (se fig. 6). L 4 l fig. 7 på ritningarna visas en alternativ utföringsform av basdelen med hänvisningsheteckningen 120, i stort sett identisk med basdelen 40 med undantag av anordningon av toppytan av stödpartiet 60. Hos basdelen l20 märks särskilt, att stödpartiet 60 i sina motsatta ändar är försett med två korta jämna toppytor l2l i samma plan, som var för sig står i förbindelse med konkava cylindriska ytor l22, vilka är i huvudsak koncentriska med bottencylinöerytan 62 och vid sina bottenkanter är inbördes förbundna genom en plan stödyta l23, parallell med topp- ytorna l2l. Stödytan l23 är tillräckligt nedsänkt under toppytorna l2l, för att man skall kunna anbringa reflektoraggregatet 70 pâ den på väsentligen samma sätt, som nyss beskrivits i fräga om basdelen 40. Denna alternativa anordning, som alltjämt utesluter inträngandet av plogbladet, gör det lättare för bildäcken att komma ät de bagformiga ytorna l22, varför däckens avtorkande verksamhet kommer att äga rum längre ned pa glasskikten 90 än som är möjligt i fråga om basdelen 40, varigenom min alltsa astadkomuer en fullständigare avtorkning av glasskikten 90.

Pa man nnhringar vägmarkcringsorganet 30 pa vägbeläggningen 20, mäste basdelen 40 inbäddas i vägbeläggningen, sä att vägytan Zl komner att ligga i huvudsak i hasplanet P av basdelen 40. Detta gör det nödvändigt, att bottenpartierna av köl- dularna 41 och 45 respektive stödpartiet 60 nedsänks under vägytan 2l i till- hörande spar eller urtagningar i beläggningen 20. Det är ett viktigt grunddrag i den föreliggande uppfinningen. att vägmarkeringsorganet 30 och särskilt dess basdel 40 har konstruerats för att väsentligt underlätta installationen av vägmarkerings- l0 l5 20 25 35 40 8ÛÛ12l2'3 10 organet 30 pä vägbeläggningen 20, så att stödytan 63 ligger nedanför vägytan 21 allt utan att öka vägmarkeringsorganets 30 totala längd, varigenom man så mycket som möjligt minskar maximihöjden av vägmarkeringsorganet 30 över vägytan 2l, sam- tidigt som man bibehåller en passande liten vinkel mellan de lutande ovansidorna 52 och 53 och vägbanans yta Zl.

I fräga om detaljerna är bottenytorna 44 av köldelarna 4l och 45, såsom ovan beskrivits, i stort sett bâgformiga i totalkonturen, och bottenytan 62 av stöd- partiet 60 har också en bägformig kontur, varigenom,köldelarna 41 och 45 respektive stödpartiet 60 kan inplaceras i kompletterande bâgformiga spår eller urtagningar 95, 96 och 97 i vägbeläggningen 20. Dylika bâgformiga spår kan lämpligen skäras ut med cirkelformiga skärstäl, ägnade att skära i cement eller liknande. Cement- Skärmaskiner med cirkelformiga skärstâl är förut kända och används i själva verket rutinmässigt för att bilda de bâgformiga kölurtagningarna för installation av de snöplogsanpassade vägmarkeringsorgan, som visats i de ovannämnda amerikanska patentskrifterna nr 3.790.293 och 3.809.487.

Sådana tidigare kända skärmaskiner har emellertid varit förseddamed endast tvâ i sidled åtskilda cirkelformiga skärstál med lika stor diameter och med gemen- sam axel för att utforma kölurtagningarna, vilka urtag är jämförelsevis smala och i sin typiska form inte bredare än ett med ett enkelt skärstål utskuret spår.

Dylika tidigare kända maskiner kan inte skära ett brett bâgformigt spår i väg- beläggningen, och de kan inte heller skära ut spår av olika storlek, utan att man byter skärstäl. Om därför sådana tidigare kända maskiner skulle utnyttjas för att installera vägmarkeringsorganet enligt den föreliggande uppfinningen, skulle man antingen behöva använda olika maskiner eller också utföra flera skärnings- eller bearbetningsoperationer, dvs. ett moment, i vilket den tidigare kända maskinen utnyttjades för att skära ut kölspären eller kölurtagen, och därutöver ett sär- skilt bearbetningsmoment eller måhända en serie dylika moment för att bilda det breda, grunda spår, som behövs för att fä rum för stödpartiet 60 av vägmarkerings- organet 30. En sådan flerstegsprocedur skulle bli oantagligt tidskrävande och kostsam och därtill rätt vansklig.

Följaktligen âstadkommes-enligt föreliggande uppfinning en ny skärapparat, som medger en lätt utförbar installation av vägmarkeringsorganet 30; vi hänvisar nu till fig. 12 och 13 av ritningarna. Skärapparaten, vilken har hänvisnings- beteckningen l00, kan samtidigt skära ut urtagningarna 95, 96 och 97 i ett enda arbetsmoment. Skärapparaten l00 omfattar en vanligen rektangulär ram l0l, som har en tvärsgående axel 102, vilken är vridbart fästad vid ramen nära dess bakre ände och i sina bägge ändar är kopplad till ett par stödhjul l03, sa att man kan rulla skärapparaten lU0 längs vägbanan 2l. Det förutsätts som självklart, att ytterligare stödhjulpar kan monteras pâ ramen l00, om så behövs eller önskas.

Ramen l0l uppbär i närheten av sin framände en tvärsgâende, vridbart monterad l0 W 20 118001212-3 horisontell aael eller spindel l04, vid vilken är orörlígt fastgjorda på i sialea åtskilda punkter tva par jämförelsevis Stora, bredvid varandra monterade cirkel- formiga skärstal lO5 och l06, dimensionerade och placerade sa, att de vart för sig skär ut kölurtagningarna 95 och 96 i vägbeläggningen 20. Orörligt fastgjorda vid axeln l04 mellan skärstälen l05 och l06 sitter ett antal cirkelformiga skärstàl l07 på samma axel och med mindre diameter, smn anbragts tätt intill varandra och skilda från varandra pa samma inbördes avstånd med hjälp av avstândsbrickor l08, så att de kan skära ut en i stort sett sammanhängande bägformig urtagning 97 i vägbeläggningen 20 mellan urtagen 95 och 96, där stödpartiet 60 av vägmarkerings- organet 30 kan anbringas. Skärstâlen l05-l07, avståndsbrickorna l08 och packnings- ringarna l09 hålls alla genom muttrar lO9A säkert på plats på axeln l04, så att de kan rotera med den. Om så önskas, kan axeln l04 monteras sä, att den kan flyttas fràn beläggningen 20, då den inte skär, för att underlätta flyttning av apparaten l00 längs vägbanan 20 mellan skärningsförfarandena. Skärmaskinen kan vara av den typ, som tillverkas av Clipper Manufacturing Company, modell C-600-K.

Pa ramen l0l är ocksa monterad en passande drivmekanism, pä de schanatiska rítningarna allmänt betecknad med siffran ll0, vilken kan vara av nagon lämplig typ av elektrisk eller bensindriven motor eller liknande, kopplad pa lämpligt sätt, t.ex. genom en drivrem eller kedja, till axeln l04 för att sätta denna i rotation och därigenom också driva runt skärstâlen l05-l07.

Skärapparaten l00 innehaller ocksa ett regleraggregat med hänvisnings- beteckningen ll5, viltet bestar av en axeltapp ll4, vridbart monterad i sin ena ände pa en vid ramtn lhl fäst spindel lll, varjämte pä bortre änden av axeltappen ll4 är fäst en axel ll7, pâ vilken är vridbart monterat ett styrhjul ll6, anpassat för kontakt med vägbanan Zl. Fastgjord vid ramen l0l är en mutterdel ll9 med inre gfingning, mfd vilken är gängat förbunden en med handtag försedd ställskruv ll8, vars ände-ligger an mot axeltappen ll4. l funktion placeras skärapparaten l00 på vägbanan 2l och låses i arbetsställ- ning med slarstalen l05-l07 inställda för att skära ut urtagningarna 95-97 i det önskade läget pa vägheläggningen 20. Det förutsättes som självklart, att skär- stalen l05-l06 vid arbetets början i stort sett tangerar vägytan Zl, varvid ramen l0l lutar uppnt och ställskruven ll8 inte ligger an mot axeltappen ll4. När skär- stalen l05-l07 är i rörelse, skär de ut de bägformiga urtagningarna 95-97 i väg- beläggningen 20 pa laut sätt, varvid urtagen 95 och 96 blir djupare än urtaget 97 pa grund av stärstalens olika diameter. Ställskruven ll8 är inställd sä, att den griper in i axeltappen ll4 och därigenom stannar den nedatgiende rörelsen av ramen l0l och slarstalen lüfi-l07, da urtagningarna 95-97 har natt sitt i förväg bestämda önskade djup. Pa detta sätt kan man med hjälp av skärapparaten l00 exakt och sam- 'tidigt skara ut fördjupningarna 95-97 utan att behöva flytta apparaten l00 fran dess arhetsställning. 10 20 25 ut) 35 40 8001212-3 12 Urtagningarna 95-97 rensas därefter och ett passande'epoxibindemateriaI ned- läggs i dem; detta bindemedel skall vara så beskaffat, att det häftar vid både materialet i vägbeläggningen 20 och materialet i köldelarna 4l och 45 och stöd- partiet 60. Földelarna 4l och 45 respektive stödpartiet 60 inpassas därefter i ur- tagningarna 95-97 och fästes med bindemedlet däri på ett sådant djup, att vägytan 21 huvudsakligen ligger i basplanet P, varvid insättning av basdelen 40 till ett större djup förhindras genom att stödflänsarna 57 och 58 griper in i vägbanans yta 2l.

Det skall framhållas, att när vägmarkeringsorganet 30 fastgjorts pâ sin plats pa detta sätt, är det inställt sä, att toppytan 6l av stödpartiet 60 i stort sett ligger i samma plan som vägytan 2l, varigenom framsidorna 8l av reflektorsystemet 80 när upp ovanför vägytan Zl, så att de är klart synliga mellan kölarna 41 och 45 frän fordon, som närmar sig pä vägen frän bägge hällen. Den lägre delen av reflek- toraggregatet 70 är emellertid nedsänkt under vägytan 2l, sä att den totala höjden av vägmarkeringsorganet 30 blir så liten som möjligt, varigenom även kraften hos de slag, som bildäck och snöplogsblad utsättes för, när de kommer i beröring med vägmarkeringsorganet 30, minskas så mycket som möjligt.

Vinkeln X, som innerkanterna 52a och 53a av de lutande ovansidorna 52 och 53 bildar med vägbanans yta, är lämpligen omkring 6.50, medan vinkeln Y, som bildas av ytterkanterna 52b och 53b, är omkring 60. De lutande ovansidorna 52 och 53 bildar sluttande ramper, vilkas uppgift är att avlänka annalkande snöplogsblad uppåt, så att de inte kommer i beröring med reflektoraggregatet 70, vilket på alla punkter är beläget nedanför de lutande ovansidorna 52 och 53 och toppytorna 54.

Salunda sluttar de lutande ovansidorna 52 och 53 obetydligt nedåt mot yttersidorna av basdelen 40 och skär var för sig toppytorna 54 med sneda horisontella skärnings- linjer 54a och 54b. Det framgår därför, att längden av toppytorna 54, mätt i längd- riktningen av basdelen 40, är större längs deras innerkanter än längs ytterkanterna.

I fraga om detaljerna kan påpekas, att i den lämpligaste utformningen av upp- finninqen längden av toppytorna 54, mätt längs deras innerkanter, är i stort sett lika med 0,58 ganger avståndet mellan dem i sidled.

Denna förlängning av innerkanterna av toppytorna 54 är ett karakteristiskt drag i den föreliggande uppfinningen, och det är uppenbart, att då lutningsvinkeln för innerkanierna 5?a och 53a av de lutande ovansidorna 52 och 53 är nagot större än lutningsvinkeln för deras ytterkanter 52b och 53b, uppnas denna förlängning av innerkanterna av toopytorna 54, utan att den totala längden av basytan 40 ökar och likasà utan att lutningen av ytterkanterna 52b och 53b blir större. Syftet med denna utformning är att förhindra vinkelställda plogblad frän att falla ned mellan toppytorna 54 och skada reflektoraggregatet 70. Man har funnit, att för det stora flertalet snöplogsblad är den vinkel A, som bladet bildar med trafikriktningen, ungefär 600. Enligt fig. 2 av ritningarna måste bakänden 26 av plogbladet 25 nâ fram l0 l5 20 25 35 40 13 8001212-3 till toppytan 54 av köldelen 4l, innan framänden 27 av bladet 25 lämnar tflppytun 54 av köldelen 45, annars skulle bladet 25 kunna glida ned nedanför toppytorna 54 av basdelen 40 och komma i beröring med reflektoraggregatet 70. Salunda måste innerkanterna av toppytorna 54 ha en längd, som är i stort sett lika med avståndet i sidled mellan dem gánger cot. för plogbladsvinkeln A. För en bladvinkel A pa 600 mäste därför längden av innerkanterna av toppytorna 54 vara i stort sett lika med åtminstone 0,58 gånger avståndet i sidled mellan dem.

När plogbladet 25 närmar sig vägmarkeringsorganet 30 i riktningen D i fig. 2. kommer det uppenbarligen först i beröring med ytterkanten 53b av den lutande ovan- sidan 53 av köldelen 45. Man har funnit, att ett vinkelställt plogblad glider längs denna yttre kant 53b utan att beröra innerkanten 53a, även när innerkantens 53a lut- ningsvinkel är sä mycket som 0,50 större än ytterkantens 53b. Genom att öka inner- kanternas 53a lutningsvinkel X till omkring 6,50 har det sålunda varit möjligt att förlänga innerkanterna av toppytorna 54 med omkring l,25 cm utan att öka den hastig- het, med vilken plogbladet förskjuts uppåt genom de lutande ovansidorna 52 eller 53. Eller för att uttrycka det noggrannare, innerkanternas 52a och 53a vertikala lutnínqsvinkel X kan ökas, tills deras horisontella skärningslinjer 54a och 54b med toppytorna 54 bildar en vinkel Z med längdaxeln av vägmarkeringsorganet 30, som är lika med vinkeln A, vilken plogbladet bildar med denna längdaxel. Det visar sig alltsä, att denna konstruktion medger en effektiv förlängning av toppytorna 54, utan att man ökar vare sig lutningsvinkeln för de delar av de lutande ovansidorna 5? och 53, som berör plogbladet, eller den totala längden av basdelen 40. Den sammanlagda besparingen i längd är bredden av toppytan 54 vid skärningspunkten med ytterkanten b2b eller 53b, multiplicerad med 2-cot Z.

Z Förutom att reflektoraggregatet 70 effektivt skyddas mot beröring med snö- plogsbladen. dr vägmarkeringsorganets 30 grunda form och avstandet mellan köl- delarna dl uth 45 sa avpassade, att de later de jämförelsevis flexibla däcken av annalkande fordon komma i beröring med glasskikten 90 pa reflektoraggregatet 70 onh därigenom astadkomma, att de torkar av och rengör framsidorna av glasskikten 90, samtidigt som glasskikten 90 skyddar framsidorna 8l mot avnötning. Man uppnar dessa fördelar och erhaller ett dubbelriktat vägmarkeringsorgan, trots att den samman- lagda längden av vägmarkeringsorganet är i det stora hela densamma som längden av de enkelriklade vägmarkeringsorgan, som framlagts i de ovannämnda tidigare kända patentskrififrna nr 3.790.293 och 3.809.437, och det har en sammanlagd höjd över vägbanan 21, som är omkring 40-45 5 mindre än höjden av vägmarkeringsorganen en- ligt dessa paLenLskriIter.s l en knnstruktionmnodell av vägmarkeringsorganet 30 är basdelen 40 lämpligen ett i ett styrke Ujutet metallarbete, vars dimensioner är sadana, att när det insatts pa plats pa vägheläggningcn i det läge, som visas i fig. 6, är maximihöjden av vägmarkuringsorganet 30 över vägbanan 2l omkring l cm och den totala längden av in 20 25 35 40 8001212-3 M hasdolen 40 omkring ?3,5 cm. Den lilla vinkel pâ öu, som'ramöarñäs'ytterkäñter' " " bildar med hasplanet P i förening med den lägre höjden minskar avsevärt kraften i snöplogbladcns slag mot hasdelen 40, och därigenom lindras den skakning. som snöplogsföraren känner, stötverkan på den underliggande vägytan reduceras till ett minimum, och likaså minskas storleken av den vägyta, som förblir oplöjd, därför att plcgbladet lyfts upp. Anordningen bidrar också till att minska de stötkrafter, som överförs till däcken av fordon, som kör över markeringsorganet. lnnerkanterna 52a och Eda av de lutande ovansidorna 52 och 53 bildar en vinkel på ungefär 6,50 med hasplanet P, och de lutande ytorna 49b bildar omkring l5° vinkel med hasplanet P och när ned under det, så att annalkande snöplogsblad inte kommer att slå till framkanterna av köldelarna 4l och 45. Det lodräta avståndet mellan hasplanet P och stödytan 63 är ungefär 0,4l cm, varför det sammanlagda lodräta avstandet mellan stödytan 63 och toppytorna 54 blir ungefär 1,45 cm. Den totala höjden av reilektoraggregatet 70 är omkring l,l2 cm.

I Med hänvisning till fig. l4 och l5 på ritningarna, visas där ett ensriktat, för snöplogar anpassat vägmarkeringsorgan med hänvisningsbeteckningen l30, som lämpar sig för användning i snörika trakter. Det utgöres av en basdel l40, på vilken vilar reflektoraggregatet 70. Basdelen l4O har liknande form som bas- delarna av de ensriklade vägmarkeringsorgan, som visats i de ovannämnda ameri- kanska patenlskrifterna nr 3.790.293 och 3.809.487. Dock har basdelen l4O enligt löreliggandu uppfinning i ett par viktiga avseenden förbättrats, i det att den totala höjden av vägmarkeringsorganet l30 över vägbanans yta Zl, när markerings- organet är installerat, är väsentligt mindre än den sammanlagda höjden av de tidigare kända vägmarkeringsorganen, och vinklarna på de sluttande ramper, som skyddar rellektoraggregatet 70, är väsentligt mindre än vinklarna pä ramperna i de tidigare kända vägmarkeringsorganen, ehuru pä samma gäng den totala längden av hasdelen l4O är mindre än längden av basdelarna enligt de förut kända ut- förandena.

Basdelen l4O gjnts lämpligen som en odelad enhet av nägot material med jämförelsevis stor hallfasthet, som t.ex. metall, och består av ett par parallella, langsträckta, i sidled åtskilda köldelar l4l och l45, av vilka köldelen l4l har parallella, i stort sett lodräta inner- och yttersidoytor l42 och l43 och köldelen l45 har parallella, i stort sett lodräta inner- och yttersidoytor l46 och l47.

Var och en av köldelarna l4l och l45 är försedd med en i huvudsak likadan oregelbunden hottenyta med hänvisningsbeteckningen l44, vilken inbördes förbinder sidoytorna l42 och I43 och sidoytorna l46 och l47 längs bottnarna av köldelarna l4l och l45. Särskilt kan nämnas, att var och en av de oregelbundna bottenytorna l44 testar av en flat horisontell bottendel l48, belägen i mitten av köldelen, och ett par nedatlutande och lätt bägformiga ändpartier l49, som i stort sett ligger pa en gemensam imaginär cirkellinje C17och som båda gar i riktning nedåt 15 8001212-3 fran köldelens motsatta ändar mot botteupartiet 148;vart och ett av ändpartierne 149 är förbundet med den närmaste änden av den flata bottendelen 148 genom ett flertal i huvudsak rätvinkliga trappstegsliknande partier 150. Stegpartierna 150 bestämmer ett flertal tandliknande punkter 151, vilka alla ligger pa cirkellinjen C1 och fyller samma funktion som de ovan i samband med fig. 1-6 beskrivna punkterna 51.

De lutande partierna 149 vid framändarna av köldelarna 141 och 145 skärs av dessa framändars lodräta ytor 149a, vilkas övre ändar skär korta lutande ovansidor 149b, som stiger i riktning bakåt till ett basplan R, och bildar därmed en vinkel pâ omkring 150, vid vilken punkt bägge skär de lutande ovansidorna 152, som höjer sig bakåt över köldelarna 141 och 145 till sina högsta partier, där de skär topp- ytorna 154, vilka är parallella med basplanet P;,pâ en höjd av ungefär 1 cm över detsamma; tnppytorna 154 slutar baktill i lutande ändytor 158.

' Var och en av de lutande ovansidorna 152 har en innerkant l52a, som i för- hallande till basplanet P1 bildar en första spetsig vinkel på omkring 4,50, och en ytterkant l52b, som med basplanetlïlfildar en andra spetsig vinkel på ungefär 40. Var och en av de lutande ovansidorna 152 har alltsä en ringa lutning nedåt och i sidled utàt i förhållande till basdelen 140.

Särskilt mä nämnas, att innerkanterna 152 a av de lutande ovansidorna 152 båda skär toppytorna 154 ett litet stycke framför de punkter, där ytterkanterna 152b skär toppytorna 154. i det att basdelen 140 vid användning är orienterad med sin längdaxel parallell med riktningen av fordonstrafiken, så att skärnings- linjerna l54a mellan de lutande ovansidorna 152 och toppytorna 154 var och en bildar en spetsig vinkel med trafikriktningen. Denna vinkel är lämpligen större än eller lika med plogbladsvinkeln A av samma skäl, som ovan anförts i sæuband med fig. 1-6, De inre ytorna 142 och 146 av köldelarna 141 och 145 ovanför basplanet Pfl sträcker sig bada inät och bildar tjockare partier 155 från en punkt ungefär mitt emellan ändarna av de lutande ovansidorna 152 till de bakre ändarna av köl- delarna 141 och 145. Vart och ett av de tjockare partierna 155 har sluttande ansatsdelar 155a och en insänkt innerväggsdel 156 intill den bakre änden.

De tjockare partierna 155 av köldelarna 141 och 145 är strax intill sina bakre ändar inbördes förbundna genom ett stödparti med hänvisningsbeteckningen 160. vars plankontur är i huvudsak rektangulär. Stödpartiet 160 har en jämn plan ovansida 161. som i stort sett ligger i basplanet Q, och en bagformig , delvis cvlindrisk lonvex hnltunyta lb2, som i sina frmure ändar är förbundna med ovan- sidan 161 genom en rundad ändyta 156. Nedsänkt i ovansidan löl i dess mitt och parallell med den ar en stödyta 163, som ligger under hasplanet H, gar tvärs över hela stödpartiel 160 och sträcker sig i längdriktningen i stort sett lika langt som de nedsänkta innerväggspartierna 156 av köldelarna 141 och 145. I soo1212-se M huvudsak lodrätt gar gavelväggar 164 nedåt från ovansidan 161 vid de motsatta ändarna av stödytan 163, och gavelväggarna 164 och de nedsänkta partierna av den inre sidoväggen 156 av köldelarna 141 och 145 är alla förbundna med stödytan 163 genom en yttre kanal eller ett yttre spår (ej i fig.) liksom kanalen 65 i bas- delen 40, som gär hela vägen runt stödytan 163 och är bågformig i transversiellt tvärsnitt. I Bakre änden av ovansidan 161 och de undre ändarna av kölarnas baksidor 158 är förbundna med bakre änden av den bägformiga bottenytan 162 av stödpartiet 160 genom en rundad yta 167.

Reflektoraggregatet 70 är monterat på stödytan 163 pä exakt samma sätt, som ovan beskrivits i fraga om stödytan 63 av vägmarkeringsorganet 30, med i stort sett a11a delar av reflektoraggregatet 70 nedanför de övre kanterna av tapparna 88 anbragta nedanför basplanet P],och alla delar av reflektoraggregatet 70 ovanför de övre kanterna av tapparna 88, däribland framsidorna 81 praktiskt taget i sin helhet, anhragta ovanför basplanet P1. Vidare ligger en del av de ljusåterkastande elementen 85 nedanför basplanet P1. Därtill kommer, att det lodräta avståndet mellan toppytan av reflektoraggregatet 70 och bottenytan av underlägget 91 är sådant, att när reflektoraggregatet 70 är monterat på plats på stödytan 163 av hasdelen 140, ligger reflektoraggregatet 70 pä alla punkter på ett i förväg bestämt avstånd lodrätt nedanför ett plan, parallellt med toppytorna 154 och de lutande ovansidorna 152 av basdelen 140, för att förhindra, att plogbladshörnen kmmner i beröring med reflektoraggregatet 70.

Såsom ovan förklarats i fråga om det dubbelriktade vägmarkeringsorganet 30, innebär_det förhållandet, att innerkanterna 152a av de lutande ovansidorna 152 bildar en större lutningsvinkel med basplanet P] än ytterkanterna l52b, att topp- ytorna 154 kan effektivt förlängas utan att den totala längden av basdelen 140 ökas och utan att vinkeln pâ ytterkanterna 152b ändras, vilka kommer i beröring med annalkande plogblad. Såsom också förklarats i det föregående, kan vinklarna mellan basdelens 140 längdaxel och skärningslinjerna 154a vara lika små som den vinkel A, som plogbladet bildar med trafikriktningen. ' Det är att märka, att vägmarkeringsorganet 130 har alla vägmarkeringsorganets 30 fördelar med avseende på lätthet att installeras, på grund av de bâgformiga konturerna av bottenytorna av köldelarna 141 och 145 och stödpartiet 160. Dä alltså vägmarkeringsnrganet 130 installeras, anbringas och fastgöres säkert med bindmnedel köldelarna 144 och 145 respektive stödpartiet 160 i kompletterande hagíormiga insänkningnr 195, 196 och 197, vilka skärs ut i vägbeläggningen 20 med çirkelformiga skärdon, varvid vägmarkeringsorganet 130 nedsätts i urtagningarna 195-197 till ett sadant djup, att vägbanan 21 huvudsakligen ligger i basplanet PI. het inses latt att framsidorna 81 av reflektoraggregatet 70 när upp över vägytan 21 och blir synliga mellan köldelarna 141 och 145 för annalkande fordon, son 10 20 30 sodfiia-s 17 närmar sig fran främre änden av vägmarkeringsorganet 130.

I själva verket tilikommer för vägmarkeringsorganet 130 en viktig fördel framför vägmarkeringsorganet 30, i det att ytterkanterna 152b av de 1utande ramp- ytorna 152 skär vägytan 21 under en vinkei av endast omkring 40, dvs. en tredjedel mindre än rampvinke1n på markeringsorganet 30 och omkring en tredjede1 mindre än rampvinkein i de tidigare kända gjutna arbetena; därigenom reduceras väsent1igt de stöt- och accelerationskrafter, som överförs pá vägmarkeringsorganet 130, den omgivande vägbeläggningen 20 och snöp1ogsb1aden, då dessa p1ogb1ad träffar de 1utande rampytorna av vägmarkeringsorganet 130. Det är uppenbart, att ref1ektor- aggregatet 70 skyddas av de 1utande rampytorna 152 och att g1asskikten 90 i reflektoraggregatet 70 är föremà1 för biidäckens avtorkande verksamhet, a11t på samma sätt som ovan beskrivits i fråga om vägmarkeringsorganet 30.

Da emellertid stödpartiet 160 inte har sin medeipunkt i 1ängd1ed pà mitten i förhållande tili kö1de1arna 141 och 145, kan de bâgformiga urtagningarna 195-197 inte utformas samtidigt med hjäip av skärapparaten 100. Därför har en a1ternativ form av skärapparat konstruerats med hänvisningsbeteckningen 200 - se fig. 16 och 17 av ritningarna - vilken pá en och samma gäng kan skära ut insänkningarna 195-197 i vägbeiäggníngen 20. Skärapparaten 200 är i det stora he1a identisk med skär- apparaten 100 utom i fråga om monteringen av skärstälen. Därför kommer endast denna montnringsdel av skärapparaten 200 att beskrivas i detaij.

Sarskiir ma nämnas. att i skärapparaten 200 ingår ett par spindlar e11er axiar /04, vilka ar vridhart montorado pa ramen 101 intí11 dess främre ände, och vid var rch en av dom är orörligt fastgjort ett cirkelformigt skärstâ1 205 respektive 206 med jämförelsevis slor diameter, dimensionerat och p1acerat sä, att det skär ut kö1- nrtagningarna 105 respektive 196 i vägbe1äggningon 20. Dröriigt Fastgjorda vid ramen 101 n.ra dos: lrämre ände gar i riktning nedat och i spetsig vinkel mot den att par slodarmar 208, som var för sig inpassats just innanför skärståien 205 med stor diameter. Mellan stödarmarna 208 invid deras bartersta ändar och vridbart monterad pa dem gar en horisonteli spindel e1ler axel 209, vid vi1ken har orörligt fastsatts ett antal rirkelformiga skärsta1 207 med mindre diameter, som anbragts .ida vid sidi Lätt infill varandra, sä att de kan skära ut en.i stort sett samman- langande h glornig nftagning 197 i vägbeläggningcn 20 melian urtagen 195 och 196 for piacerinn av stodpartiet 160 av vägmarkeringsorganet 130. Det förstås av sig siälvt. att den pa ramen 101 monterade drivmekanismen mäste på 1ämp1igt sätt lnpplas ti1l_häige a iarna 204 och 209, sa att de samtidigt driver runt skärståien 205-207. Det inse: ocksa, att skärstáiens 205-207 relativa rotationshastigheter lan pa vä1känt sätt-mnfieras genom lmmflig kugnhju1sutväx1ing. 1 tig. lr och 1* av rilningnrna, tiil vi1ka nu hänvisas. belyses ännu en fomn av skarapparat med hnnvisningsbeteckningen 300 för utskärning av urtagningarna 195- 197 i vägbeläggningen 20. Skärapparaten 300 är i huvudsak densamma som skär- W 25 V0 40 8001212-3 18 apparaterna l00 och 200 utom i fråga om monteringsanordhjàšeñ ïör škärstålen'_'"7 med den mindre diametern, varför endast denna avvikande monteringsanordning kommer att beskrivas i detalj.

Särskilt ma nämnas, att i skärapparaten 300 ingår en horisontell spindel eller axel 304, som är vridbart monterad på ramen l0l invid dess främre ände och vid vilken orörliqt fastgjorts på i sidled åtskilda punkter två cirkelformiga skärstâl 305 och 306 med jämförelsevis stor diameter, dimensionerade och placerade sä, att de skär ut kölurtagningarna l95 respektive l96 i vägbeläggningen 20. Vrid- hart monterade på axeln 304 utanför skärstâlen 305 respektive 306 sitter tvâ bär- armar 308, vilka skjuter fram utanför omkretsen av de stora skärstålen 305 och 306. Mellan bärarmarna 308 och vridbart anbragt pâ dem gär en horisontell axel 309 fram utanför omkretsen av de stora skärstâlen 305 och 306, på vilken axel orörligt fastsätts ett antal cirkelformiga skärstâl 307 med mindre diameter, som är anbragta tätt intill varandra sida vid sida, så att de kan skära ut en i stort sett sammanhängande bagformig urtagning l97 i vägbeläggningen 20 mellan urtagen 195 och l96 för placering av stödpartiet l60 av vägmarkeringsorganet l30. ßärarmarna 308 kan svängas kring axeln av spindeln 304 antingen med handmanövre- ring eller med en pa ramen l0l monterad drivmekanism. Det förstås utan vidare, att axlarna 304 och 309 drivs runt pâ i stort sett samma vis, som ovan beskrivits i fraga om skärapparaten 200.2 I funktion rör sig axeln 304 med ramen l0l pä samma sätt som i skärapparaterna l00 och 200, men spindeln 309 är oberoende rörlig uppåt och nedåt kring axeln av spindeln 304 i pilens riktning i fig. l9 mellan ett indraget läge, i vilket de anslutna skärstälen inte ligger an mot vägbeläggningen 20 (fig. l8), och ett arbetsläge, i vilket de anslutna skärstälen ställs in lägre än skärstälen 305 och 306 för utskärningsarbete i vägbeläggningen 20. När kölurtagningarna l95 och l96 skärs ut med skärstâlen 305 och 306, är spindeln 309 ställd i sitt in- dragna läne. Efter att arbetet med att skära ut kölurtagningarna l95 och l96 är färdigt, lyfts ramen l0l, och spindeln 309 vrids nedåt och inåt till sitt arbets- läge, i vilket spindlarna 304 och 309 befinner sig på ett lämpligt horisontellt avstand fran varandra, för att skärstâlen 307 skall kunna skära ut urtaget l97 för stödpartiet. Kölurtagningarna och urtaget för stödpartiet bildas alltså i följd efter varandra men utan att man behöver flytta skärapparaten 300 från dess arbetsposition pà vägheläggningen 20. Ordningsföljden vid utskärningen av köl- urtagningarna kan kastas om.

Bägge skärapparaterna 200 och 300 ästadkomner en snabb och effektiv utskär- ning av urtagningarna l95-l97, utan att man behöver flytta skärapparaten från dess arbetsnosition na vägen, och medför exakt och reproducerbar placering av urtaqningarna 195-lfil i fürhallande till varandra.

Medan vägmarttringeorganen 30 och 130 av lamplighetsskäl har på ritningarna 10 20 3U 35 8001212-3 19 visats med pamonterat duhbelriktat refleltoraggregat 70,'bör'det framhållas, att även ett ensriktat rerlektoragqregat kunde ha använts, och det inses att ensriktade eller dubbelriktade signalorgan kan användas i vilket som helst av de ensriktade eller dubbelriktade gjutna utförandena.

Medan de sluttande ramperna l52 av vägmarkeringsorganen 30 och l3Û har in- satts med olika lutningsvinklar för inner- och ytterkanterna, är det lätt att inse, att även de ramper i samma plan, som visas i den ursprungliga amerikanska ansökan med serienr 68l 858, kan användas.

Av ovanstaende framgår, att enligt föreliggande uppfinning ästadkommits ett nytt och förbättrat dubbelriktat för snöplogar anpassat vägmarkeringsorgan, som hestar av en basdel med skyddande sluttande ramper och ett reflektoraggregat, vilande pä basdelen mellan och nedanför ramperna och skyddat av dem mot stötar av snöplogsblad, medan det samtidigt erbjuder hög synlighet nattetid för annalkande fordon och later reflektorytan utsättas för bildäckens avtorkande verksamhet.

Mer speciellt üetadkommes ett vögmarkeringcorgan av ovan angiven typ, som har en mycket ringa höjd över vägbanan och skyddande ramper under mycket små vinklar pá hasdelen, samtidigt som det inte desto mindre bibehåller en total längd, som inte är större än den totala längden av liknande tidigare kända ens- riktade markeringsorgan.

Dessutom har här astadkommits ett vägmarkeringsorgan av ovan angiven typ, i vilket reflektoragqreqatet bärs upp av en stödyta pä basdelen, vilken i använd- ning är nedsänkt under vägbanans nivä, och stödpartiet är så konstruerat, att dess installation na väobelaggningen underlättas.

Det asfadkwmmns vidare on förbättrad apparat och metod för att pä vägen installera vflgmarkeringsorganen enligt föreliggande uppfinning, genom att man ri rn och simma gang i vägbelaggningen skär ut hagformíga urtagningar för att dïri uuhrihua köldelarna respektive stödpartiet av vägmarkeringsorganet.

Uessu:nm d.tadkommes en alternativ metod oth apparat för att i följd efter varandra slara ut urtigningarna för det ensriktade vagmarkeringsorganet, utan att man behöver flytta skärapparaten längs vägen. härovan har beskrivits en föredragen utföringsform av föreliggande upp- finning. Lmellærtid tnfnttar uppfinningen alla modifikationer som ryns inmn linan fïr nppfinninutns idé nth som faller inom ramen för vad som anges i bifogade krav.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 40 8001212-5 20 PATENTKRAV

1. Förfarande för att på en färdigbehand1ad vägbaneyta anbringa ett väg- markeringsorgan (30), som har ett en basenhet (40) med två i 1ängd1ed sig sträckande och i tvär1ed på inbördes avstånd be1ägna kö1e1ement (41, 45), vi1ka sträcker sig under ett p1an (P), och ett stöde1ement (60), vi1ket för- binder kö1e1ementen samt har en konvex bågformad bottenyta, som sträcker sig under p1anet, k ä n n e t e c k n a t av att en skärapparat (100, 200; 300) anbringas på vägbaneytan i arbets1äge, att i vägbaneytan mede1st skärapparaten upptages tre bâgformade urtagningar, varav tvâ i tvär1ed på inbördes avstånd belägna kö1e1ementurtagningar (95, 96; 195, 196) och en däreme11an be1ägen stöd- e1ementsurtagning (97; 197), vi1ket utföres utan förf1yttning av skärapparaten från arbets1äget, varvid urtagningarna anbringas och dimensioneras för att mottaga kö1e1ementen respektive stöde1ementet däri ti11 ett sådant djup att vägbaneytan 1igger i huvudsak i nämnda p1an, att i var och en av urtagningarna anbringas ett bindemedei, som häftar fast både vid vägbanemateria1et och kö1- e1ementens och stödeïementets materia1, och att kö1e1ementen och stöde1ementet införes i respektive urtagning-och bindemed1et så att vägbaneytan 1igger i huvudsak nämnda p1an för att säkert fastgöra vägmarkeringsorganet på vägbanan.

2. Förfarande en1igt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att de tre ur- tagningarna upptages samtidigt. '

3. Förfarande en1igt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att kö1e1ementur- tagningarna upptages samtidigt i ett enda arbetsmoment, och att stöde1ementur- tagningen upptages i ett annat arbetsmoment, som i tidshänseende är ski1jt från det första arbetsmomentet. _

4. Apparat för att i en färdigbehand1ad vägbaneyta upptaga ett f1erta1 båg- formade urtagningar i syfte att däri anbringa ett vägmarkeringsorgan (30), som har en basenhet (40) med tvâ i 1ängd1ed sig sträckande och i tvär1ed på inbördes avstånd be1ägna kö1e1ement (41, 45), vi1ka sträcker sig under ett p1an (P), och ett stöde1ement (60), som förbinder kö1e1ementen samt sträcker sig under nämnda p1an, k ä n n e t e c k n a d av att apparaten (100; 200; 300) har en ram (101) inrättad att anbringas på vägbaneytan i ett arbets1äge, två i tvär1ed på inbördes avstånd be1ägna första, cirke1f0rmiga skärstå1 (105, 106; 205, 206; 305, 306), som uppbäres av ramen för rotation runt en gemensam första horisonte11 axe1 (104, 204; 304) samt är anbringbara i skärande ingrepp med vägbaneytan utan att ramen förf1yttas från arbetsläget för attivägbaneytan upptaga två bâgformade urtag- ningar (95, 96; 195, 196) för kö1e1ementen, ett andra, cirke1formigt skärstâ1 (107; 207; 307), som uppbäres av ramen me11an de första skärstå1ens p1an för rotation runt en andra horisonte11 axe1 (209; 309) och är anbringbar i skärande ingrepp med vägbaneytan utan att ramen förf1yttas från arbets1äget, samt för att i vägbaneytan upptaga en bâgformad urtagning (97; 197) för stöde1ementet, en av ramen uppburen drivmekanism (110), spm är kopp1ad ti11 de första och andra skär- 10 8001212-3 21 stâlen för förflyttning av skärstålen mellan ett âterdraget läge och ett skärande läge samt för att verkställa rotation av dessa runt axlarna, samt en av ramen uppburen gränslägesanordning (ll5) för begränsning av de medelst de första och de andra skärstålen upptagna urtagningarnas djup, varigenom urtagningarna kan upp- tagas för att däri mottaga kölelementen respektive stödelementet hos ett till- hörande vägmarkeringsorgans basenhet utan att ramen förflyttas utmed vägbanan.

5. Apparat enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att de första och de andra skärstâlen (l05-l07; 205-207) är drivbara samtidigt medelst drivmekanismen (ll0).

6. Apparat enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att drivmekanismen är inrättad att åstadkomma rörelse och rotation hos de första skärstålen (305, 306) oberoende av rörelse och rotation hos det andra skärstålet (307).