SE438697B - Takstol med dragband - Google Patents

Description

8004373-0 10 15 3 5 nockskarv på byggplatsen. Den används även vid mindre limträbågar.

Transportpruhlem försvårar eller omöjliggör emellertid användningen vid större Lakstnlar av limträ, då det har saknats en praktiskt användbar metod att momentstyvt kunna skarva större ramar och bågar av Jimträ och andra icke svetsbara material på byggplatsen. nEnoGönELsE rön urPF1NNINGEN Ändamålet med uppfinningen är att erbjuda ett nockförband som tillåter momentstyv skarvning på byggplatsen. Detta kan enligt uppfinningen uppnås med hjälp av en led i nockpartiet mellan de båda högbenen, ett nockförbnnd väsentligen bestående av en nockbalk och en huvudsakligen vertikal förbindning mellan nocken och nockbalken samt därigenom att nockbalken har en längd uppgående till 5-20 %, företrädesvis 10-15 %, av tnkstolens spännvidd.

Höghenen anligger normalt mot ändarna av nockbalken utan statiskt verksam förbíndning i obelastat tillstånd. Härigenom ger nockföbandet lnksinlvn väsentligen en styvhet motsvarande den som skulle ha erhållits vid oskarvad ramkonstruktion. Vid nedåtriktad takbelastning, wow vid styva nockförband normalt resulterar i negativa moment i nocken, så överförs enligt uppfinningen momentkrafterna i det nämnda fallel till nockbalken. Ledfunktionen elimineras alltså i detta belastningsfall. Negativa moment överförs alltså till nockbalken och därifrån, via nockbalkens anliggning mot högbenen, till högbenen, varigenom de positiva fältmomenten i högbenen minskas. Vid uppåt- riktade krafter erhålls enligt uppfinningen också negativa moment i nockbalken, dvs samma effekt som vid nedåtriktad belastning. Den positiva effekten av denna egenskap blir bl a att man får endast en liten horisontalkomposant på väggpelarna samt att tryckkraften kan överföras i takstolen varigenom byggnaden kan stabiliseras genom att endast ena sidans pelare behöver stagas.

Man kan även tänka sig att inte ha fullständig anliggning mellan nockbalk och högben, ett fall som kan vara intressant då påkänning från snölast blir dimensionerande för nockbalken. 10 20 25 30 8004373-0 Även det motsatta fallet är tänkbart - förspänt nockförband ~ som sålunda är intressant i första hand då uppåtriktade vindkrafter är dimensionerande för konstruktionen och man därvid vill utnyttja det för nedåtriktade laster överstarka nockförbandet till att ytter- ligare minska högbenens dimensioner eller deformationer.

Ytterligare aspekter och kännetecken på samt fördelar med upp- finningen kommer att framgå av den följande beskrivningen av en föredragen utföringsform.

KORT FIGURBESKRIVNING I den följande beskrivningen av en föredragen utföringsform kommer att hänvisas till bifogade ritningsfigurer, av vilka Fig. 1 visar en tvärsektion inom en hallbyggnad vid vilken dragbandstakstolen enligt uppfinningen utnyttjas.

Fig. 2 visar mer detaljerat ett nockförband som ingår i takstolen enligt Fig. 1.

Pig. 3 utgör ett snitt III - III i Fig. 1.

Fig. 4 visar genom en sidovy förankringen av dragstagets ena ände i fotpartiet av ett av takstolens högben.

Fig. 5 utgör en vy V - V i Fig. 4.

BESKRIVNING AV FÖREDRAGEN UTFÖRINGSFORM Den i Fig. 1 visade byggnadssektionen kan exempelvis utgöras av en sektion i en idrottshall, lager- eller industribyggnad eller liknande. Även vid mindre byggnader kan dock liknande konstruktioner ifrågakomma liksom även vid andra byggnadsverk än husbyggnader. Takstolen enligt uppfinningen betecknas i Fig. 1 allmänt med siffran 1. Som framgår av figuren har den en låg profil. Enligt utföríngsformen är taklutningen 140.

Takstolens 1 huvuddelar utgörs av ett par högben 2, 3, vilka bildar konstruktionens ram eller båge, ett dragstag 4 samt 80043734) 'Ju 10 20 31) Ü ett nockförband allmänt betecknat 5. Högbenen 2, 3 består av lim- träbnlkar. Dragstaget 4 hänger i högbenen 2,3 genom vajrar 6. Tvärs mot taklutníngen är lagda åsar 7, vilka på konvenitonellt sätt för- binder byggnadens takstolar, samtidigt som de utgör underlag för tak- täckningen 8. Högbenens 2,3 fotpunkter vilar mot väggpelare 9, 10 och fixeras mot lyftkraft i vertikal led samt mot horisontalkraft i sid- led med plåtstycken 11, Fig. 5. En bärbalk 12 för en ståplatsläktare har visats i Pig. 1 för att illustrera takstolens användning exempelvis för idrottshallar där bärbalken 12 via pelaren 9 och takstolen 1 sta- billserar hela byggnaden. Markplanet har betecknats 13.

Dragstaget 4 består av fyra stålstänger 4a - d anordnade som hörnen i en rektangel, Fig. 3. Stängerna ha - d omsluts av en plattstång vars ändar är förenade med bärvajern 6. Genom plattstången går en bult för bärning av de övre stålstängerna. Dragstängerna 4a - d sträcker sig i ändarna förbi fotpartierna av de båda högbenen 2, 3 och genom en i vardera änden anordnad ändplåt 15 som anligger mot kortänden av respektive högben 2, 3. Ändarna på dragstängerna ha - d är gängade, varvid muttrar 16 kompletterar skruvförbandet.

Det i Pig. 2 i detalj visade nockförbandet 5 innefattar en hori- sontell nockbalk 17, som är mycket kort i jämförelse med takstolens 1 spännvidd. Enligt utföríngsformen är nockbalkens 17 längd endast 12 Z av takstolens 1 spännvidd. Nockbalkens 17 båda övre kanter är avfasade så att man erhåller anliggningsytor 18, vilka anligger mot högbenens 2,3 undersida. För att underlätta hopsättningen av tak- stolen 1 anordnas monteríngshjälpmedel i form av en långbult 19 som sträcker sig genom nockbalkens 17 vardera ändparti vinkelrätt mot an- liggningsytan 18 och vidare upp genom högbenet 2 resp. 3. Delarna kan sedan skruvas samman medelst muttrar 20. För att bultarna 19 och lim~ trädelarna 2, 3 och 17 inte skall skadas om högbenen rör sig litet relativt nockbalken 17 har de genomgående hålen genom nockbalken för stängerna 19 vidgats närmast anliggningsytorna 18. Detta har markerats med siffran 21. Även en lös ståldubb 22 i nockpartiet har huvudsakligen en temporär uppgift i samband med monteringen. Dubben 22 är löst anordnad i horisontella hål 23, vilka sträcker sig in i vardera högbenet wav... .,.~,-_=.|-.<._ 20 25 30 8004373-0 i området för högbenens anliggningsyta 24 i nocken. Under och över anliggningsytan 24 är det ena högbenents 3 ändyta urtagen 25.

Nockförbandet 5 hålls i övrigt samman huvudsakligen genom ett vertikalt förband 26 nära takstolens nocklinje. Mer bestämt utgörs förbandet 26 enligt utföringsformen av ett skruvförband bestående av sex nockbultar 26a-f med tillhörande muttrar 27 samt en undre 28 och tvenne övre horisontella brickplattor 29, 30. De båda senare är tillordnade benen 2 resp 3 och kan förskjutas relativt varandra. Nockbultarna 26a-f sträcker sig genom verti- kala hål genom nockbalken 17 symmetriskt anordnade relativt ett vertikalplan genom nocklinjen. De vänstra nockbultarna 26a-c sträcker sig vidare genom vertikala genomgående hål i det vänstra högbenet intill det vänstra högbenets 2 mot det högra högbenets 3 vända ändyta samt genom den vänstra övre brick- plattan 29. På motsvarande sätt sträcker sig de tre högra nock- bultarna 26d-f genom det högra högbenet 3 och den högra brick- plattan 3Û.

Enligt utföringsformen är vidare ett nockstöd 31 anordnat som ett distanselement mellan taknockens undersida och nockbulten 17.

Nockstödet 31 har formen av en symmetrisk prisma med plan under- sida och sadelformad ovansida med lutningsvinklar överensstämmande med taklutningen. De båda mittre nockbultarna 26c-d sträcker sig genom genomgående vertikala hål i nockstödet 31. Hålen 32 är härvid så vida att de tillåter rörelser hos nockbultarna 26c, 26d på grund av mindre vinkelrörelser i nockleden.

Den sålunda beskriva takstolen 1 fungerar i korthet på följande sätt. Högbenen 2, 3 anligger utan statiskt verksam förbindning mot ändarna av nockbalken 17, som hålls fast av de vid nocken fästade nockbultarna 26a-f. Vid nedåtriktad belastning genom takets egen tyngd samt exempelvis genom eventuell snölast övertas momentkrafterna av nockbalken 17 via de vertikala nockbultarna 26a-f och anliggningsytorna 18. Detta eliminerar ledfunktionen 800h373-0 i nocken. Genom att negativa moment härvid införs i nockbalken 17, vilka moment överförs till högbenen 2, 3 så minskas de positiva fältmomenten i högbenen, vilket möjliggör en smäckrare konstruktion.

Vid uppåtriktade vindkrafter kan man bortse från dragstången 4 som Kil i detta fall inte medverkar i systemet. Däremot verkar nockförbandet 5 även nu så att negativa moment införs i nockbalken 17. Man upp- når alltså ett belastningstillatånd likartat det man har vid en fritt upplagd bumerangbnlk med uppâtriktad belastning, vilket bl a 10 innebär att den horisontella kraftkompoßanten på sidopelarna 9, 10 blir mycket liten.

Vid osymetriska belastningstillstånd, såsom ofta kan uppträda 15 på grund av vindkrafter och vid ojämna snöhelastningar, fyller nockstödet 31 uppgiften att överföra tvärkrafter i systemet.

Den ersätter härvid tidigare erforderliga nockbeslag för upp- tagande av tvärkrafter. 20 Dragbandstakstolen enligt uppfinningen kan varieras inom upp- finningstankens ram sådan denna definieras genom efterföljande patentkrav. Nockförbandet 5 behöver således inte utgöras av en horisontell nockbalk av limträ, vertikala nockbultar genom nacken som anspänner nockbalken mot högbenen samt därimellan ett distans- 25 element som bildar nockstöd. Man kan således mycket väl tänka sig att dessa delar ersätts av exempelvis en svetsad konstruktion, där bultarna valfritt kan finnas kvar som vid den visade utförings- formen eller exempelvis ersättas av stång eller plåtelement som omgriper högbenen på ömse sidor om nocklinjen eller är fixerade 30 på annat sätt, t ex genom tvärgående horisontella bultar genom högbenen nära ändytorna i nockpartiet utgående från vertikala järn mellan nockbalk och nock på nockbalkens och högbenens utsida.

I en enkel utföringsform kan man även tänka sig att ersätta nock- bultarna med vertikala plankor eller motsvarande som skruvas eller 35 spikas fast i nockbalkens och högbenens utsidor på ömse sidor om 15 30014373-0 vertikalplanet genom nocklinjen. Variationsmöjligheterna inom uppfinningstankena ram är sålunda mycket stora. Naturligtvis är uppfinningen inte heller bunden till den föreslagna utformningen av dragband, liksom inte heller till valet av enkla, helt raka limträbalkar för högbenen. Även bågformade högben är sålunda i princip tänkbara även vid den uppfinningsenliga konstruktionen.

I redogörelsen för uppfinningen har även anförts den modifika- tionen att nockbalken i obelastat tillstånd icke anlígger helt mot högbenen, liksom den modifikationen att nockförbandet är förspänt.

Vid den visade utföringsformen är ramen och takstolen 1 sym- metrisk. Man kan även tänka sig att det ena högbenet är längre än det andra. I detta fall kan nockbalken anordnas lutande, medan den i det symmetriska fallet lämpligen är horisontell.

Claims (7)

gr 10 15 20 25 30 35 8004373-'0 PATENTKRAV

1. Takstol med dragband mellan takstolens båda högben, k ä n n e ~ t e c k n a d av en led i nockpartiet mellan de båda högbenen, av ett nockförband (5) väsentligen bestående av en noekbalk (17) och en huvudsakligen vertikal förbindning (26) mellan nocken och nock- balken, samt av att nockbalken har en längd uppgående till 5 - 20 Z, företrädesvis 10 - 15 Z, av takstolens spännvidd.

2. Takstol enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att högbenen anligger mot ändarna av nockbalken utan statiskt verksam förbindning i obelastat tillstånd, varigenom nockförbandet ger takstolen väsent- ligen en styvhet motsvarande den som skulle ha erhållits vid oskarvad ramkonstruktion.

3. Takstol enligt krav 1, k ä_n n e t e c k n a d av ett visst avstånd mellan högbenen och ändarna av nockbalken i obelastat tillstånd, så att benen anlägges .mot nockbalken först efter en mindre vinkeländring i leden orsakad av en nëdåtriktad belastning på takstolen, och att förbandet i nocken först därefter på grund av nämnda belastning deformeras elastiskt.

4. Takstol enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att nockbalken fasthålles mot högbenen medelst nämnda vertikala förbindning som är förspänd.

5. Takstol enligt något av kraven 1 - 4, k ä n n e t e c k n a d av att den vertikala förbindningen (26) innefattar separata element (26a-c, respektive löd-f), vilka individuellt eller i grupper för- binder nockbalken med nocken på ömse sidor om ett vertikalplan genom nocklinjen så att nämnda förbindning ej hindrar vinkelrörelser i nock- leden.

6. Takstol enligt något av kraven l - 5, k ä n n e t e c k n a d av ett nockstöd (31) i form av ett distanselement mellan nockbalken och höghenen i nocklinfien.

7. Takstol enligt något av kraven l - 6, k ä n n e t e c k n a d av att takstolen har en lutning motsvarande en taklutning mellan 100 och 2o°.