SE438108B - Metod att producera en magnetronanod - Google Patents

Description

-9 7900065 2 rengjort den inre periferiytan A på ståloylinderämnet 21 och den yttre peri- feriytan B på den skivformade koppardelen 22, vilka visas i fig 2 a, placeras stâlcylinderämnet 21 i en form 25 och den skivformade koppardelen 22 passas in på insidan av stâloylinderämnet 21, såsom visas i fig 2 b. Sedan utföres ett plastiskt formeringsarbete på den skivformade koppardelen 22 i stålcylin- derämnet 21 medelst en formgivande puns 24 och en mothållspuns 26, så att den yttre periferiytan på den skivformade koppardelen 22 passas in tätt sittan- de mot den inre periferiytan på stâloylinderämnet 21, såsom visas i fig 2 c.

Detta steg för att uppnå denna tätt sittande passform kallas i det följande för "fast sammanfogning". Den sammansatta delen, som visas i fig 2 c, ut- sättas efter förvärmning för en pressprocess medelst en formgivande puns 27, som har den illustrerade utformningen så att ett flertal flänsar 23 formas, vilket visas i fig 2 e. Detta steg kallas i det följande för flänsformning.

Under denna flänsformning lyftes naturligt ståleylinderämnet 21, beroende på den koniska gränsytan. Slutligen genomgår; den halvfärdiga artikeln, så- som visas i fig 2 e, en efterbearbetning och .därefter en diffusionsglödgning för att bliva en magnetronanod med en konstuktion som visas i fig 2 f. Koppar- anoden, som består av en cirkulär kopparoylinder 2 och ett flertal kopparflän- sar 3 integrerade därmed, är sålunda fäst vid den inre periferiytan på den cirkulära stålcylindern 1 med stor tillförlitlighet.

Som tidigare anförts, fordrar den konventionella metoden att man använder sig av ett material som har en konisk inre yta som ämne för den cirkulära stålcylindern. Vanligtvis är denna koniska inre yta gjord i en svarv eller liknande till priset av en avsevärd arbetstid. Detta hindrar på ett besvär- ligt sätt massproduktion av magnetronanoden. Man kan därför förmoda, att för- mågan att massproducera magnetronanoden kan förbättras anmärkningsvärt, om man kan klara sig utan den koniska utformningen av den inre periferiytan på stålcylinderämnet.

Det är emellertid omöjligt att utforma kopparanodflänsar med så komplicerad form som visas i fig 1 med erforderlig precision och god fast sammanfogning mot insidan av den cirkulära stålcylindern medelst den beskrivna, konventio- nella metoden, om stålcylinderämnet saknar den koniska inre ytan, dvs om ett rakt stålcylinderämne användes som ämne för denxoirkulära stålcylindernç. Med andra ord: det har varit väsentligt vid den konventionella metoden att helt eller delvis kona den inre periferiytan på ståloylinderämnet.

Den beskrivna konventionella metoden för med sig ett annat problem. _I den här konventionella metoden är kopparämnet underkastat ett plastiskt formeringe- arbete, medan det är inneslutet av stålcylinderämnet. Därför är det troligt 3 7900665-9 att stålcylinderämnet 1', under pressförfarande vid rumstemperatur eller un- der det andra plastiska formeringsarbetet, som utföres vid hög temperatur, deformeras plestiskt av den formningskraft, som användes på kopparämnet 2', såsom visas i fig 3, eller till och med fås att brista av en sådan kraft.

För att undvika detta har det varit nödvändigt att på förhand härda stål- cylinderämnet. Införandet av denna härdning fordrar avsevärd tid, inte blott för upphettningen och nedkylningen utan även för borttagandet av oxida- tionsfilm och deformering av formen, vilket erhålles som ett resultat av ned- kylningen, vilket också förhindrar massproduktionen av magnetronanoden.

Sammanfattning av uppfinningen Under dessa omständigheter har den föreliggande uppfinningen som huvudav- sikt att eftersträva att åstadkomma en metod för att kunna producera mag- netronanoder med möjlighet till god massproduktion.

En annan avsikt med uppfinningen är att åstadkomma en metod att producera magnetronanoder, vilken metod är lämplig för massproduktion av magnetron- anoder, beroende på användandet av ett stålcylinderämne, vars inre periferi- yta inte är konad. Ännu en annan avsikt med uppfinningen är ett åstadkomma en metod att pro- ducera magnetronanoder, vilken metod är lämplig för massproduktion av mag- netronanoder, på grund av eliminerandet av härdningen av stålcylinderämnet, vilket har förorsakat problem vid den konventionella metoden.

I detta syfte är en metod, enligt uppfinningen, förutsedd för att producera magnetronanoder, vid vilken metod ett rakt stålcylinderämne användas och där härdning au detta ämne år eliminerad.

Uttryckt mer specifikt, är ett kopparblock, enligt metoden för uppfinningen, anbringat på insidan av ett rakt stålcylinderämne, som inte har härdate och de båda delarna sammanfogas fast med varandra. Sedan utföres en preesprocess så att stålcylinderämnet och mothållspunsen med pålegd kraft rör sig i för- hållande till varandra, när en formgivande puns för flytpressning pressas in i kopparblocket och därigenom formar kopparanoden. För att förhindra den tidigare nämnda bristningen av stâlcylinderämnet under pressprocessen utföres denna vid en förhöjd temperatur hos kopparblocket på mellan 20008 till SÛDÜC. 4 ~19ooues-9 Kort beskrivning av ritningarna Fig 1 visar en sidovy av en magnetronenod av allmänt före- kommande typ, Fig 2 visar stegen i en konventionell process för att till- verka magnetronanoder, Fig 3 visar en schematisk sidvy, som visar en bristning av ett stålcylinderämne under pressning, Fig 4 visar stegen i pressprocessen i enlighet med uppfinningen för att producera magnetronanoder, Fig 5 visar ett karakteristiskt diagram, som visar relationen mellan kraften under pressprocessen och förskjutningen uppåt av formen, Fig 6 visar ett karakteristiskt diagram, som visar relationen mellan den inre diametern på stålcylinderämnet och extrusionsförhållandet, Fig 7 visar stegen i en metod i enlighet med en utfürandeform av uppfinningen, Fig 8 visar ett karakteristiskt diagram, som visar hårdheten hos ett ståloylinderämne och ett kopparämne som funktion av temperaturen och Fig 9 visar profilen hos en mothållspuns.

Beskrivning av den utförandeform, som är att föredra.

Här nedan skall uppfinningen beskrivas i en speciell utförandeform. För att genomföra de tidigare nämnda avaikterna med uppfinningen är kopparanoden enligt uppfinningen pressformad genom att använda ett rakt stålcylinderäm- ne och de båda delarna är presspassade till eller svetsade med varandra. Detta åstadkommas genom att med pålagd kraft lyfta det raka stålcylinderämnet 31, när den flänsformande punsen 3? pressas in i kopparämnet 32, i motsatt rikt- ning mot inträngningsn av den formgivande punsen 37, såsom visas i fig 4.

För att erhålla en god svetsning är det viktigt att behålla en konstant längd 11 mellan den övre änden av stålcylinder 31 och kopparämnet, dvs att inte tillåta glidning av delen med längden.12. Det är därför nödvändigt att stor- leken av förskjutningen uppåt,fF av stålcylinderämnst 31 är lika med eller 19ooo6s~9 5 mindre än en längd (R - 1)~1, där.( och R representerar storleken av inträng- ningen av den flänsformande punsen 37 respektive extrusionsförhållandet (tvärsnittsytan av kopparämnet/tvärsnittsytan av kopparanoden).

Lyftningen av stålcylinderämnet kan åstadkommas på olika sätt. Så till exem- pel är det möjligt att lyfta formen 35, som är laddad med stålcylinderäm- net 31, som visas i fig 4, med hjälp av en hydraulisk servomekanism. När denna metod att lyfta användes, bör 1 tidpunkten, då lyftningsn av formen börjar, med fördel väljas så att den faller inom en tidsrymd mellan den tid- punkt då den flänsformande punsen 37 kommer i kontakt med kopparämnet och den tidpunkt då flänsformningen verkligen börjat. Företrädesvis startas lyftningen av formen 35 samtidigt med starten av den faktiska formningen av flänsarna.

Fig 5 visar relationen mellan presskraften, som utövas av den flänsformande punsen och anpassning i tid av lyftningen av formen. I fig 5 anger beteck- ningarna g och Q kraften under pressprocessen respektive storleken av för- skjutningen uppåt av formen. Den tidpunkt då pressprocessen påbörjas och den tidpunkt då formningen av flänsarna verkligen startar är angivna med beteckningarna S respektive P. Den konstanta, plastiska flytningen hos kop- paren påbörjas vid en tidpunkt Q.

Som tidigare anförts startas företrädesvis förskjutningen uppåt av formen vid en tidpunkt mellan tidpunkterna S och Q.

Företrädesvis börjar förskjutningen uppåt av formen vid tidpunkten P, då formningen av flänsarna verkligen startas.

Av skäl som tidigare anförts är vid samma tidpunkt hastigheten hos formens rörelse (R - 1) gånger hastigheten hos inträngningen av den flänsformande punsen eller mindre.

Fig 6 visar förhållandet mellan den inre diametern Di hos stålcylinderämnet ooh extrusionsförhållandet R. I fig 6 visas nivån av extrusionsförhållan- det R och nivån av (R - 1), sammanhörande med nivån R, medelst linjära kur- vor 3 respektive Q. Således viser den linjära kurvan Q den övre gränsen för förhållandet mellan storleken av förskjutningen uppåt av stålcylinder- ämnet och storleken av den formgivande punsens inträngning eller förhållan- det mellan hastigheten hos formen till hastigheten hos den formgivande punsens inträngning. 6, Mar specifikt uttryckt så antar (R - 1) värdena ca 1,8, 1,6, 1,4 och 1,25 för respektive diametrar Di 42, 43, 44 och 45 mm. Den linjära kurvan 3 representerar de optimala värdena för ovan nämnda förhållande för respek- tive inre diametrar Di. Dvs de optimala förhållandena är ca 1,2, 1,1, 1,0 och D,9 för dessa inre diametrar. Dessa optimala värden uppgår respektive till ca 70 % av de övre gränsvärdena.

Dvs. förutsatt att ett stålcylinderämne, som har en inre diameter av 43 mm användes, måste storleken av förskjutningen uppåt,eF av stâlcylinderämnet vara 1,6 gånger så stort som den formgivande punsens inträngning,f eller mindre och är företrädesvis 1,1 gånger så stor som inträngningen /f. Med andra ord: storleken av förskjutningen uppåt av stålcylinderämnet, dvs stor- leken av formens rörelse, måste vara 1,6 gånger så stor som storleken av inträngningen av den formgivande punsen eller mindre och är företrädesvis 1,1 gånger så stor som storleken av inträngningen.

I stället för att använda den tidigare omnämnda hydrauliska mekanismen för, att lyfte etålcylinderämnat, är det möjligt ett använda en speciell press som har den extra funktionen att kunna lyfta formen. Det är också möjligt att draga tillbaka mothållspunsen med en storleksordníng motsvarande in- trängningen av den flänsformande puneen in i kopparämnet, i stället för att lyfta formen.

Andra fördelar som uppfinningen erbjuder består av att härdningen av stål- cylinderämnet uteslutas utan att följas av risken för bristning hos ämnet och av att styrkan av svetsningen mellan den cirkulära stålcylindern och kopparenoden har förbättrats.

Dessa fördelar har framkommit genom följande åtgärder: (1) att reducera pi- vån av erforderlig kraft för den fasta sammanfogningen genom att använda ett förformat kopparämne, (2) att använda ett stål, som har en flytgräns som är minst två gånger så stor som kopparns som utgångsmaterial för stål- cylinderämnat och (3) att använda en lämplig temperatur vid vilken formningen av flänsarna utföres.

Dessa åtgärdar (1) till (3) skall beskrivas i detalj i det följande.

Först refereras till användandet av det förformade ämnet. Avsikten mad den fasta sammanfogningen är, att förhindra att det område för svetsning som er- fordras i produkten, dvs det område som betecknas,(v i fig 2 f oxideras vid upphettning till hög temperatur. 7900065-*9 7 Därför måste längden.ls av det område, över vilket stålet ooh kopparn kom- mer i intim kontakt med varandra, såsom visas i fig 2 c, vara större än längden ßv.

I vissa fall är den valda längden,!s mindre än längden,fv. I ett sådant fall är kopparämnet, såsom visas i den längre fram nämnda fig 7 b, försett med en cylindrisk del C med en längd,Û4 och är fast sammanfogat med den in- re periferiytan på den cirkulära stålcylindern vid den cylindriska delen C:s periferi. Detta bidrar förmånligt till sparsamhet med kopparmaterielet.

I detta fall lyftes ståloylinderämnet samtidigt med inträngandet av den flänsformande punsen in i kopparämnet, så att flänsarna formas ned till den del av kopparämnet, där cylinder C är förutsedd. Det är emellertid nödvän- digt att låta storleken av mothållspunsen vid varje steg av förloppet till- låta en plastisk utbredning av kopparns cylindriske del för att kopparämnet inte må separeras från den inre periferiyten på stålcylinderämnet.

I den konventionella proceduren, där kopparn formas i stålcylinderämnet, såsom visas i fig 2, är kraften som erfordras för formandet så stor att stål- cylinderämnet kan brista, såsom visas i fig 3, såvida inte stålcylinderäm- net är lämpligt härdat.

För att undvika denna bristning av stålcylinderämnet är det skivformade kopparämnat 32, som har en sådan form som visas i fig 7 a, förformat i en sådan form som visas i fig 7 b. Sedan rengöras ytorna, angivna genom pilar- na A' och B', på stålcylinderämnet 31 och kopparämnet 32. Efteråt inpassas de båda delarna till varandra och en fast sammanfogning verkställes i rums- temperatur, såsom visas i fig 7 c. Efter förvärmning av de båda delarna, såsom visas i fig 7 o, verkställes sedan en pressprocess av kopparämnet 32 i stålcylinderämnet 31 för att på så sätt forma flänsarna. I den ovan re- dogjorde proceduren är det möjligt att reducera den sammanfogande kraften ner till en tillräckligt låg nivå, vid vilken dock den plastiska deformationen av kopparn sätter igång..På samma gång förhindras exídationen av området med längden.{s (fig 2 c) under upphettningen till hög temperatur.

Angående de tidigare omnämnda åtgärderna (2) och (3), dvs flytgränsen hos stålcylinderämnat ooh temperaturen, vid vilken flänsarna formas, är dat, för att undvika stor distorsion eller bristning av stålcylinderämnet, nöd- vändigt att flytgränsen hos stålcylinderämnat måste vara minst två gånger så stort som kopparns under sammanfogningen, vilken sker i rumstemperatur.

Samtidigt måste flytgränsen hos stålcylinderämnet vara minst 4,5 gånger så stor som kopparns för att förhindra omåttligt stor distorsion eller bristning 7900065-9 'a av stålcylinderämnet under Flänsformningen, vilken sker vid hög förvärm- ningstemperatur.

För att ernå ovan specificerade förhållanden för ?lytgränsen är det nödvän- digt att på lämpligt sätt utvälja materialet för stålcylinderämnet och den temperatur, vid vilken flänsarna formas.

Speciellt rekommenderas ett sådant stål, som skulle kunna förste fenomenet blåskörhet och således en ökad flytgräns vid den flänsformande temperaturen som material för stålcylinderämnet.

Genom att välja det ovan anförda specificerade materialet och den tempera- tur som är nödvändig för att forma flänear, är det sålunda möjligt att eli- minera härdning av stålcylinderämnet.

Fíg 7 visar proceduren i överensstämmelse med ett praktiskt utförandeexempel av uppfinningen. I denna procedur användes ett rör av kolstål, som uppnått hårdhet genom bearbetning av kolstål, avsett för maskinkonstruktionsändamål (JIS STKN-17C, 0,45-0,55 %,EI Å3Tmm~iaze diam.,.á8 mm yttreÉdiam.oöh:35:mm hög) som rakt stålcylinderämne, medan ett skivformat ämne (53 mm flfi ca 11 mm tjockt) av syrefritt koppar användes såsom ämne till kopparanoden.

Kopparämnet 32, som har en sådan form som visas i fig 7 a, förformades först till en sådan form som visas i fig 7 b (ho = 8 till 9 mmvfâ-= 5 mm). Se- dan utsattes både kopparämnet 32 och stålcylinderämnet 31 för avfettning.

Sedan rengjordes den inre periferiytan på etålcylinderämnet 31 och den ytt- re periferiytan på kopparämnet 32 medelst maskinbearbetning respektive en stålborste. Därefter passades de båda delarna till varandra, såsom visas i fig 7 c, medan uppmärksamhet ägnades åt att inte förorena de rengjorda ytor- na, och en kall, fast sammanfogning utfördes i rumstemperatur.

Stagen fram till steget för den fasta sammanfogningsn kan göras på olika sätt. Så kan till exempel proceduren modifieras så, att de två delarna, sedan man rengjort den yttre periferiytan på kopparämnet 32, som visas i fig 7 a, och den inre periferiytan på etålcylinderämnet 31, som visas i fig 7 b, passas till varandra på ett sådant sätt, att förorening av de rengjorda ytorna omöjliggöres, såsom visas i fig 7 c, och sedan effektueras den kalla, fasta sammanfogningen.

Den fast sammanfogade kroppen, som innefattar koppar- och stålmatsrial, för- värmdes sedan upp till den temperatur som erfordrades för att kunna forma flänsarna, vilken ligger mellan SUÛÜC och 65006. Sedan verkställdes 7900065-9 9 prassprooessen på kopparämnet 32, omslutet av stålcylinderämnet 31, för att på så sätt forma och skapa ett flertal flänsar 33, såsom visas i fig. 7 e.

Såsom tidigare anförts är det i denna procedur nödvändigt att med pålagd kraft lyfta upp stålcylinderämnet 31 under inträngandet av den flänsforman~ de punsan 37 in i kopparämnet 32.

I det beskrivna utförandeexemplet användes en hydraulisk servomekanism för att lyfta formen 35, av vilken stålcylinderämnet 31 fasthålles och därige- nom lyfta den senare. I detta fall hölls mothållspunsen 36 stationärt.

Tidpunkten för att lyfta formen 35 styrdes att sammanfalla med tidpunkten då formningen av flänsarna verkligen startade medelst den flänsformande punsan 37, när den senare sänktes ner. Storleken eller förhållandet av formsns rörelse valdes på samma gång att vara 1,1 gånger så stor som in- trängningsn av den flänsformande punsen 37.

Efter formningan av flänsarna genomfördes en efterbserbetning för att sr-. hålla en produkt som visas i fig 7 f. För att förhöja styrkan hos svets- ningen verkställdes vidare en diffusionsglödgning vid en glödgningstempere- tur på aoo°c under 10 till so minuter.

På så sätt formades en kopparanod med ett flertal flänsar inuti en rak, cirkulär stålcylinder med stor precision och med_god svetshållfssthst utan att behöva använda sig av härdning av stålcylinderämnet under det att man undvikit bristning av det senare.

Fig B visar hårdheten vid förhöjd temperatur, uppmätt för de material som användes i den beskrivna utförandeformen. Eftersom på vanligt sätt hård- heten står i direkt proportion till flytgränsen, är det möjligt att känna förhållandet mellan flytgränsen hos stålcylinderämnet respektive kopparäm- net från de data som visas i fig B.

Dvs förhållandet mellan flytgränsen för STKM-176 och flytgränsen hos syre- fri koppar är ce 2,5 vid rumstemperatur och ca 5 vid en temperatur av 35000 eller högre.

De ovan nämnda siffsrvärdena minskas något när ett material, erhållet genom att normalisera STKM-170, dvs ett material som överensstämmer med STKM-17A, användas som material för stålcylinderämnet. I detta fall observerades emellertid inte heller bristningen av stålcylinderämnet på så sätt som visas i fig 3, när formsndet av flänsarna utfördes vid en temperatur mellan 42006 7900065-9 1D och EÛDÜC. Med hänsyn till ovanstående är slutsatsen den, att vid för- feringssättet enligt uppfinningen måste ovannämnda förhållande mellan flyt- gränserna vara minst 2 vid rumstemperatur och minst 4,5 vid den flänsforman- de temperaturen.

Fastän STKM-17 - stål eller 5TKM~W7A- stål användes i det beskrivna utföran- deexemplet, är inte materialet för stålcylinderämnet begränsat till dessa stål, vilka innehåller mer än 0,45 % kol.. Så kan till exempel låglegerade stålsorter, sådana som innehåller Ni, Cr eller liknande, som är benägna för blåskörhet, användas som material för stålcylinderämnet. I ett sådant fall kan flänsformandet utföras utan risk för bristning hos stålcylinder- ämnet, även vid låg temperatur på ca 20006.

På liknande sätt är inte syrefri koppar, som omnämndes i beskrivningen av utförandeformen, det enda lämpliga materialet, utan kopparämnet kan bestå av andra kopparmaterial, som till exempel kommersiellt tillgänglig, ren koppar med 99,9 % renhet. När olika material användes, utväljes på ett lämpligt sätt villkoren för bearbetningsförloppet, exempelvis flänsforman- de temperatur, glödgningstemperatur, glödgningstid ooh så vidare för att optimera processen.

Som ett resultat av undersökningar av det aktuella området för svetsning mellan stålcylinderämnet och kopparämnet har det bevisats, att det är nöd- vändigt för att en tillräcklig hög svetshållfasthet skall erhållas på den cylindriska delen C, enligt fig 7 b, att delen C håller en intim och nära kontakt med stålcylinderämnet genom alla steg efter den fasta sammanfog- ningen.

För detta ändamål är det nödvändigt, vilket konstaterats tidigare, att på ett lämpligt sätt välja dimensionerna på mothållspunsarna, som användes i respektive steg.

Ner specificerat och referande till fig 9 måste den yttre diametern dp på toppen av mothållspunsen liksom också vinkeln Qp på konan på densamma vara åtminstone lika med samma värden, använda i det föregående steget.

Diametrar och konvinklar på mothållspunserna i den beskrivna utförandefor- men visas nedan med hjälp av exempel. 7900065-'9 11 (1) mothållspuns för förformning av kopparämnet: op = 56,4 mm, ap = 5°2o' (2) mcthållspuns för fast sammanfogning: d = 38,6 mm, Q = 6” 30' P n (3) mothållspuns för flänsformning: ap = 59 mm, e = 6” so' Följaktligen är anti-oxidationseffekten, erhållen genom införande av den cylindriska delen C på kopparämnet, garanterad genom alla stegen i proces- sen och det har blivit möjligt att öka längden på området för svetsning upp till ha +Å4. (se fig 7 b).

Storlekarna på mothållspunsarna visade ovan ger inga gränsvärden. Snarare är storlekarna på mothållspunsarna valda på ett sådant sätt, att man kan uppnå plastisk utbredning av den cylindriska delen D på kopparämnet allt efter som processen fortgår.

Vidare är inte de olika numeriska data som används i beskrivningen av ut- förandeexemplet de enda användbara utan kan ändras inom vida gränser i överensstämmelse med form och storlek av den magnetronenod som skall fram- ställas.

Såsom her beskrivits i detalj och i enlighet med uppfinningen är det möj- ligt att framställa magnetronanoden, i vilken en kopparanod, som har ett flertal flänsar, är formad med precision inuti en rak, cirkulär stålcylin- der med stor svetshållfasthet gentemot denna med goda möjligheter till massproduktion utan att använda stålcylinderämne, som har konisk, inre periFeriyta,som är oumbärlig i den konventionella processen och utan krav på hërdning av stålcylinderämnet, vilket också är väsentligt i den konven- tionella processen.

Det kan tilläggas, att det blir möjligt - tack vara förformningen av det skivformade kopparämnet - att erhålla en större yta för svetsning av koppar- ämnet mot stålcylindern, med en mindre volym hos kopparämnet.

Följaktligen bidrar metoden för uppfinningen till minskning av produktions- kostnaderna för magnetronanoden och erbjuder diverse andra fördelar vid produktion av magnetronanoder.

Claims (1)

10 15 20 25 7900065-9 12 PATENTKRAV 1. Metod för att producera en magnetronanod varvid en pressformad kopparskiva (32) fixeras i en stälcylinder (31) och pressas fast i denna, varefter kopparskivan varmpressas med hjälp av axiellt motverkande punsar, nämligen en formande puns (37) och en mothållspuns (36) för bildande av radiella, inåtriktade ribbor (33) i kopparskivan, varefter hela ämnet efterbehandlas för att erhålla tät sammanfogning och önskad form på anoden, k ä n n e t e c k n a d därav, att under varmpressningen stålcylindern medelst en pålagd kraft pressas i riktning mot den formande punsen sett i relation till mothålls- punsen. Metod enligt patentkrav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att kopparskivan (32) före varmpressningen värms upp till en temperatur i omrâdet 200-650°C. Metod enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t e c k- n a d därav, att den relativa rörelsen mellan stål- cylindern (31) och mothållspunsen (36) bestäms som lF= (R-1).l, där R är extrusionsförhållandet för kopparski- van och 1 är inträngningsdjupet för den formande punsen (37).(Obs.bokstaven "l" för längden och siffran “l"som dras från R). Metod enligt patentkrav l, k ä n n e t e c k n a d därav, att stálcylindern (31) är utformad med rak, cylindrisk innervägg.