SE433624B - Elektrod for anvendning vid elektrolys av en vattenlosning av metallhalogenid, forfarande for framstellning av elektroden samt anvendning av densamma - Google Patents

Description

7902664-7 tidrymd och man önskar god verkningsgrad samt stabil drift samt anordningen vanligen användes utomhus måste anoderna upp- visa särskilt hög varaktighet och samtidigt bör elektrodegen- skaperna.bibehållas.

Vid sådan elektrolys som exempelvis havsvattenelektrolys varvid elektrolysbetingelserna skiljer sig från elektrolys av typen klor-alkalimetallhydroxid i koncentrerad alkalimetall- kloridlösning, exempelvis en kloridlösning innehållande ca 20 viktprocent upp till mättnadsmängd av halogenid, är elektrolys- betingelserna, exempelvis koncentrationen och temperaturen hos elektrolyten, icke fixerade, och halten av natriumklorid är förhållandevis låg, vanligen ca 3 viktprocent, samt temperatu- ren hos havsvattnet kan sjunka under 2o°C. Kraven beträffande tillräckligt hög klorutvecklingseffektivitet och varaktighet måste därför uppfyllas under sådana betingelser. Tidigare har olika typer av elektroder för alkalihalogenidelektrolys med en beläggning vars överkomponenter utgöras av platinagruppmetaller, exempelvis rutenium eller oxider av sådana, på ett korrosions- beständigt (anti-korrosivt) substrat, exempelvis av titan, varit välkända och anges exempelvis i japanska patentpublika- tionen 3954/1973 (motsvarande amerikanska patentskrift 3,7ll,385), etc; Dessa tidigare kända elektroder som beskrivas enligt ovan är utformade för att utveckla klorgas med god strömverkningsgrad, och försök har gjorts att åstadkomma låg klorutvecklingspoten- tial samt stor skillnad mellan syre- och klorutvecklingspoten- tialerna. Dessa elektroder anses tillräckliga för användning vid elektrolys av koncentrerad alkalimetallhalogenidlösning vid förhållandevis hög temperatur, exempelvis ca 60 - lo5°C, vanligen omkring 9o°C, exempelvis vid klor-alkalimetallhydroxid- elektrolys, men är icke alltig lämpliga för användning vid elektrolys av utspädda alkalimetallhalogenidlösningar vid låg temperatur, exempelvis under ca 2S°C, exempelvis elektrolys av havsvatten. 7902664-7 beskrivas elektroder avsedda för användning vid elektrolys av utspädda alkalihalogenidlösningar (natriumkloridlösningar), exempelvis havsvatten, i japanska patentansökningarna nr (OPI) 58075/1977 och 13298/1975 (motsvarande amerikanska patentskriften 3,917,5l8) (med japansk patentansökan (OPI) avses härvid publicerademen icke granskade japanska patentan- sökningar).

Japanska patentansökan nr (OPI) 58075/1977 beskriver en elektrod med en beläggning vars huvudkomponent utgöres av palladiumoxid på ett elektriskt ledande substrat. Denna elektrod kan förväntas uppvisa god klorutvecklingsverknings- grad vid elektrolysprocesser vid förhållandevis hög temperatur, men korrosionsbeständighet hos denna elektrod är otillfreds- ställande vid lâg temperatur, i synnerhet vid lägre tempera- turer än 2o°C, och problem uppträder med denna elektrod. eftersom komplicerade metoder användas för framställningen eftersom palladiummetall måste vara helt utesluten från belägg- ningen av elektroden.

I japanska patentansökan (OPI) 13298/1975 beskrives en elektrod för användning vid ett förfarande för framställning av hypo- klorid, vilken är försedd med en beläggning av oxider av tenn, antimon, platinagruppmetall och ventilmetall, exempelvis titan, på ett elektroskt ledande substrat. Denna elektrod skulle kunna förefalla att vara användbar vid elektrolys av havsvatten vid förhållandevis låg temperatur. Antimonoxid är en väsentlig komponent av beläggningen, men eftersom antimon- oxid förângas lätt under beläggningen av elektroden är utbytet icke gott och det är svårt att tillförlitligt erhålla en - elektrod med önskad sammansättning.

Den amerikanska patentskriften 3 878 083 avser en elektrod med en ytterbeläggning av ett blandmaterial av tantaloxid och iridiumoxid och beskriver en elektrod vari en oxid av sådan metall som alkalisk jordartsmetall och kobolt är dopad för att förbätt- ra den katalytiska aktiviteten för syreutveckling. l79o2se4-7) Den amerikanska patentskriften 3 846 273 beskriver en elektrod innefattande titanoxid och tantaloxid såsom huvudkomponenter, till vilka oxider av platinagruppmetaller, företrädesvis rute- nium och olika oädelmetalloxider tillsättes såsom dopnings- medel för att förbättra ledningsförmågan.

Uppfinningen avser en elektrod för användning vid elektrolys av en vattenlösning av en metallhalogenid vilken innefattar: (a) ett elektriskt ledande substrat, och (b) en beläggning på substratet, varvid beläggningen inne- fattar: (i) 5-75 molprocent iridiumoxid, (ii) 5-70 molprocent av minst en metalloxid vald från gruppen bestående av oxider av titan, tantal och niob och (iii) 20-70 molprocent tennoxid, varvid summan i mol- procent av halten av iridiumoxid (i) plus metall- oxiden (ii) är minst 30 molprocent.

Enligt en annan utföringsform avser uppfinningen ett förfaran- de för framställning en elektrod som beskrivits ovan för an- vändning vid elektrolys av en vattenlösning av metallhalogenid, varvid förfarandet innefattar: (l) tillföring av en lösning innehållande: (a) en iridiumförening, (b) minst en metallförening vald från gruppen bestående av föreningar av titan, tantal och niob, och (C) minst en tennförening till ett elektriskt ledande substrat, och ' w' (2) värmebehandling av det belagda elektriskt ledande subtra- tet i oxiderande atmosfär så att på det elektriskt ledande substratet bildas en Jxidbeläggning innefattande: (a) 5 - 75 molprocent iridiumoxid, (b) 3 - 7o molprocent av minst en metalloxid vald från gruppen bestående av oxider av titan, tantal och niob, och (C) 20 * 70 molprocent tennoxid, varvid summan av 7902664-7 halten i molprocent av iridiumoxid (a) plus metalloxiden (b) är minst 30 molprocent.

I det följande beskrives ritningsfigurerna.

Figur l är ett diagram som visar sambandet mellan anodpoten- tialen hos elektroder framställda enligt exemplen och jämfö- relseexemplen i beskrivningen samt elektrolyten temperatur.

Figur 2 är ett diagram som visar mängden elektrodbeläggning som âterståd på elektroder framställda enligt exemplen och jämförelseexemplen i det följande efter användning vid elektro- lys.

På figur l anges med l värden uppmätta för elektroden som framställts enligt exempel 1, 2 betecknar värden uppmätta för den elektrod som framställes enligt exempel 2, 3 visar värden uppmätta för den elektrod som framställts enligt jämförelse- exempel l, och 4 visar de värden som uppmätts för den enligt jämförelseexemplet 2 framställda elektroden.

På figur l avser värden utan primtecken anodpotentialer i ut- spädd natriumkloridlösning (prime) och värden med ett enkelt primtecken klorutvecklingspotentialer i mättad natriumklorid- lösning samt värden med dubbelt primtecken syreutvecklingspo- tentialer.

I det följande anges en detaljerad beskrivning av uppfinningen.

Uppfinningen avser en elektrod med mycket goda egenskaper för användning vid elektrolys, vilken uppvisar mycket god korro- sionsbeständighet och kan upprätthålla en tillräcklig skillnad mellan syre- och klorutvecklingspotential vid elektrolys av utspädd metallhalogenidlösning (natriumkloridlösning) även vid låg temperatur under 2o°C. Ingen plötslig höjning av klorut- vecklingspotentialen uppträder p.g.a. närvaron i elektrodoxid- beläggningen av en platinagruppmetall, exempelvis iridium, 7902664-7 minst en ventilmetall vald från gruppen bestående av titan, tantal och niob samt tenn vilka samtliga före- ligger i de mängder som anges i det föregående i oxidform.

Genom användning av elektroden enligt uppfinningen kan man undvika en plötslig höjning av klorutvecklingspotentialen vid låg elektrolystemperatur, som uppträder vid användning av en konventionell elektrod framställd huvudsakligen av rutenium- oxid.

Med elektroden enligt uppfinningen erhålles sålunda avsevärda fördelar genom föremågan att genomföra elektrolysen på ett stabilt sätt under lång tidrymd under elektrolysbetingelser vid vilka hög klorutvecklingsverksamhet vid låg arbetsspänning kan upprätthållas.

Förutom de i det föregående angivna fördelarna är det lätt att tillverka elektroder enligt uppfinningen eftersom elektrod- beläggningen icke innehåller antimon, som har benägenhet att förflyktigas vid tillverkningsprocessen, samt eftersom elekt- rodbeläggningen i oxidtillstånd uppvisar mycket god beständig- het och god vidhäftning till ett elektriskt ledande substrat, exempelvis titan, eftersom en stabil fast lösning av rutiltyp lätt bildas.

Det elektriskt ledande substratet som kan användas till elekt- roden enligt uppfinningen är icke speciellt begränsat, och olika slags kända material och former kan utnyttjas. Titan är det mest lämpliga materialet för elektrolys av natriumklo- ridlösning, men andra ventilmetaller, såsom tantal, niob, zirkonium, hafnium, etc., samt legeringar i vilka dessa metal- ler överväger, och material belagda med dessa ventilmetaller på ett material med god elektrisk ledningsförmåga (exempelvis koppar, aluminium, etc.) kan även användas såsom elektriskt ledande substrat. Tjockleken av šubstratet som användes enligt uppfinningen är icke begränsat.

'Många metoder för framställning av beläggningen på det elekt- 7902664-7 riskt ledande substratet kan användas. En termisk sönderdel- ningsmetod varvid en lösning innehållande termiskt sönderdel- bara föreningar av beläggningskomponentmetallerna påföres på ett elektriskt ledande substrat med en pensel eller med andra beläggningsorgan kan användas. Det är lämpligt att belägg- ningslösningen framställes genom upplösning av ett organisk eller oorganisk metallsalt, exempelvis klorider, av var och en av beläggningskomponentmetaller i sådana lösningsmedel som oorganiska syror, exempelvis saltsyra, salpetersyra, etc., och alkoholer, exempelvis isopropylalkohol, n-propylalkohol, n- butylalkohol, etylalkohol, etc. Tjockleken av oxidbeläggnin- gen på substratet är icke begränsad och i allmänhet kan en tjocklek av mer än ca o,lum vara lämplig.

Lämpliga iridiumföreningar som kan användas innefattar klorid, sulfat, nitrat och komplexsalter av iridium samt organiska salter därav. En lämplig lösningskoncentration för dessa före- ningar kan variera från ca l till lo g/loo ml, företrädesvis 2 - 5 g/loo ml.

Lämpliga titanföreningar som kan användas innefattar klorider, organiska salter eller komplex av titan och butyltitanat, lämpliga tantalföreningar som kan användas innefattar klorider, organiska salter eller komplex av tantal samt butyltantalat, och lämpliga niobföreningar som kan användas innefattar klo- rider, organiska salter eller komplex av niob. Exempel på tennföreningar innefattar stanno- och stanniklorid, Lösningskoncentrationen av dessa föreningar som kan användas är icke speciellt begränsad.

Det belagda substrat, som framställts på det i det föregående angivna sättet, värmebehandlas därefter i oxiderande atmosfär för omvandling av föreningarna till oxidform.

För att i erforderlig grad oxidera de föreningar som före- finnas i beläggningen till bildning av ett starkt oxidbelägg- ningsskikt genomföres termisk sönderdelning företrädesvis i 7902664-7 oxiderande atmosfär i vilken syrepartialtrycket är ca o,l - 0,5 at. Vanligen är upphettning i luft tillräcklig för detta ändamål, men andra gasblandningar innehållande ca lo volym- procent syre är även lämpliga.

En lämplig upphettningstemperatur för omvandling av förenin- garna till oxider är ca 35o - 65o°C och företrädesvis ca 450 - 55o°C. Upphettningstiden är icke begränsad men i allmänhet är ca 2 minuter till ca l timme och i synnerhet ca 5 minuter till 20 minuter lämpligt. Samtidigt med dessa behandlingar erhåller beläggningen erforderlig elektrokemisk aktivitet.

Elektroden enligt uppfinningen som framställts på ovan angivet sätt kan föreligga i godtycklig form, exempelvis kända konven- tionella former, exempelvis såsom platta, stång, galler, nät, perforerad plåt, etc., och elektroden kan användas vid elekt-I rolys av vattenlösningar av metallhalogenider, exempelvis klorider av alkalimetaller, exempelvis natriumklorid eller kaliumklorid, samt motsvarande bromider och jodider av dessa alkalimetaller, samt vattenlösningar av alkaliska jordarts- metallhalogenider, exempelvis magnesiumhalogenider och kalciumhalogenider. Å Den önskade totala tjockleken av beläggningen kan lätt er- hållas genom att man upprepar det beskrivna tillvägagångssättet på påföring av lösning och värmebehandling.

I det följande anges utföringsexempel som åskådliggör uppfin- ningen i större detalj. Om icke annat anges avser alla upp- gifter beträffande delar, procent, förhållande och liknande vikten.

Exempel l Iridiumklorid innehållande 1,1 g iridium, lo ml av en titantri- kloridlösning innehållande 0,5 g titan, stannoklorid innehål- lande 1,7 g tenn, 5 ml 20-procentig saltsyralösning i vatten samt 5 ml isopropylalkohol blandas så att man erhåller en beläggningslösning. 7902664-7 En ren titanplåt med en tjocklek av 3 mm användes efter av- fettning med aceton och betning i oxalsyra såsom elektriskt ledande substrat. Beläggningslösningen pâfördes på detta substrat med en pensel, och efter torkning vid rumstemperatur (ca l5 - 3o°C) genomfördes bränning i en elektrisk ugn vid 55o°C under lo minuters tid under påtvingad luftcirkulation genom ugnen.

Efter upprepande av dessa behandlingar med beläggning och bränning på samma sätt 2o gånger värmebehandlades det belagda substratet vidare vid 55000 under en timmes tid och man erhöll på detta sätt en elektrod.

Sammansättningen av beläggningen på elektroden som erhölls var 18,7 molprocentiridiumoxid, 34,3 molprocent titanoxid samt 47,0 molprocent tennoxid, och tjockleken av beläggninge var 2 um. ëëemgel 2 Iridiumklorid innehållande 0,55 g iridium, lo ml saltsyrahal- tig vattenlösning av tantalpentaklorid innehållande 1,5 g tantal, stannoklorid innehållande 0,55 g tenn, koboltklorid innehållande o,l4 g kobolt och 5 ml butylalkohol blandades så att man erhöll en beläggningslösning.

Denna lösning pâfördes med en pensel på ett titansubstrat som förbehandlats på det sätt som anges i exempel 1, och efter torkning vid rumstemperatur genomfördes bränning i en elekt- risk ugn vid 50000 under lo minuter tid, varvid en gasbland- ning av syrezkväve i volymförhållandet 30:70 fördes genom ugnen. Detta tillvägagångssätt upprepades 20 gångder, och en värmebehandling genomfördes vidare vid 55o°C under en timmes tid. Pâ detta sätt erhölls en elektrod.

Sammansättningen av beläggningen på elektroden som erhölls var 15,7 molprocent iridiumoxid, 45,7 molprocent tantaloxid, 25,5 molprocent tennoxid och l3,l molprocent koboltokid, och tjockleken av beläggningen var ca 2 um. 790266447 lo Jämförelseexempel l Ruteniumklorid innehållande 0,5 g rutenium, 1 ml av en 36- procentig saltsyralösning i vatten och 4,5 ml isopropylalkohol sammanblandades för beredning av en beläggningslösning. Denna lösning påfördes på ett titansubstrat på det sätt som anges i exempel l med pensel. Efter torkning vid rumstemperatur genom- fördes bränning i en elektrisk ugn vid 5oo°C under 5 minuters tid under det att luft fördes genom ugnen. Efter upprättande av dessa behandlingar lo gângder erhölls en elektrod med en beläggning av ruteniumoxid med tjockleken ca-2 um.

Jämförelseexempel 2 Ruteniumklorid innehållande o,5 g rutenium, 1,5 ml butyltita- nat, o,2 ml av en 36-procentig vattenlösning av saltsyra samt 3,1 ml butylalkohol sammanblandades för beredning av en be- läggningslösning. En elektrod med en beläggning av rutenium- oxid-titanoxid i form av fast lösning med en tjocklek av ca 2 um framställdes med användning av samma tillvägagångssätt som användes i exempel l.

Egenskaperna hos elektroderna enligt uppfinningen och konven- tionella jämförelseelektroder visas i det följande: Klorutvecklingspotentialen, syreutvecklingspotentialen och anodpotentialen i en utspädd vattenlösning av 30 g/l NaCl uppmättes vid olika vätsketemperaturer för elektroder fram- ställda enligt exempel l, exempel 2, jämförelseexempel l och jämförelseexempel 2.

Klorutvecklingspotentialen uppmättes i en mättad vattenlösning av NaCl, och syreutvecklingspotentialen uppmättes i en lösning av loo g/l natriumsulfat i vatten (pH = 7).

På figur l visas sambandet mellan värdet av anodpotentialen och en normal väteelektrod (NHE) uppmätt vid 15 A/dmz och angiven temperatur. 7902664-7 ll Av de resultat som visas på figur l framgår tydligt att klor- utvecklingspotentialen för samtliga elektroder i en mättad vattenlösning av natriumklorid (l', 2', 3', 4') och syreut- vecklingspotentialen för varje elektrod (l“. 2". 3". 4") icke skiljer sig väsentligt från varandra. Det framgår emellertid att anodpotentialerna för samtliga elektroder i utspädd nat- riumkloridlösning (1, 2, 3, 4) visar att anodpotentialerna för de båda elektroder som framställts enligt jämförelseexempel l och jämförelseexempel 2 ökar hastigt vid lägre temperatur än l5°C så att klorutvecklingspotentialen för dessa elektroder närmar sig syreutvecklingspotentialen, och syreutveckling fortskrider med mycket hög hastighet. Å andra sidan framgår att beträffande anodpotentialerna för elektroder framställda enligt exempel l och 2 gäller att klor- utvecklingspotentialerna gradvis börjar närma sig syreutveck- lingspotentialen endast vid temperaturer under 5°C, samt att inom området 5 - 2o°C är klorutvecklingsreaktionen huvudreak- tionen. Klor utvecklas sålunda och hypoklorid erhålles med god verkningsgrad.

För att visa beständigheten av dessa elektroder vid låg tempe- ratur genomfördes elektrolytprovning i en utspädd vattenlös- ning av natriumklorid med halten 3o g/1 vid 5°C och 3oA/dm2.

Graden av förslitning av beläggningen eller mängden beläggning som återstår uppmättes såsom funktion av elektrolysdriftstiden och resultaten som erhölls visas på figur 2. Den ursprungliga tjockleken hos varje elektrodbeläggning uppgick till Zum, och värdet som visas på figur 2 anger procent av beläggeningen som återstår i förhållande till mängden av den ursprungligen när- varande beläggningen. Av resultatet i figur 2 framgår tydligt att beläggningen för varje jämförelseelektrod förbrukades och gick förlorad vid elektrolys under loo - 2oo timmars tid och att dessa elektroder passiverades. De båda elektroder som framställdes enligt exempel l och 2 enligt uppfinningen över- levde emellertid elektrolys under mer än looo timmars tid.

Detta visar att elektroder enligt uppfinningen har god korro- sionsbeständighet för användning vid elektrolys av utspädd 7902664-7 natriumkloridlösning vid låg temperatur.

Exempel 3 Eletroder med olika beläggningssammansättningar enligt uppfin- ningen framställes med användning av den metod som anges i exempel l. Jämförelse av beläggningen av dessa elektroder visas i tabell 1 i det följande.

SAMMANSÄTTNING AV BELÄGGNING ENLIGT EXEMPEL 3 TABELL l (molprocent) Electrod Iridíum- Titanium- Tantal- Niob- Tenn- Kobolt- nr oxid oxid. oxid. oxid oxid- oxid 1 15.4 61.0 -- -- 23.6 -- 2 70.6 6.8 -- -- 22.6 -- 3 13.4 53.9 -- -- 21.7 11.0 4 16.0 32.1 -- -- 38.8 13.1 5 7.7 27.8 --- -_- 50.1 14.; 6 34.7 -- 9.2 -- 56.1 -- 7 23.6 -- 19.2 -- 57.2 -- _a- 25.2 -- 13.4 -- 61.4 -- 9 32.1 -- -- 15.7 52.2 -- 1o 52.3 6.0 12,16 -- 29.6 -- Egenskaperna hos dessa elektroder värderades med användning av samma metoder som angivits i det föregående, och det visade sig att dessa elektroder hade samma mycket goda elektrolys- egenskaper i utspädd natriumkloridlösning vid låg temperatur samt uppvisade god korrosionsbeständighet på samma sätt som elektroderna enligt exempel l och 2.

Detta bekräftar att elektroder enligt uppfinningen är mycket 7902664-7 13 fördelaktiga och lämpade för användning vid elektrolys av ut- spädd natriumkloridlösning vid låg temperatur.

Uppfinningen har beskrivits i samband med utföringsexempel och utföringsformer, men det är uppenbart för fackmannen att olika förändringar och modifikationer kan utföras utan att man avviker från uppfinningstanken.

Claims (9)

7902664-7 H PATENTKRAV

1. Elektrod för användning vid elektrolys av en vatten- lösning av metallhalogenid, som innefattar: (a) ett elektriskt ledande substrat och (b) en beläggning på detta substrat, k ä n n e t e c k - n a d därav, att beläggningen består av: (i) 5 - 75 molprocent iridiumoxid, (ii) 5 - 70 molprocent av minst en metalloxid vald från gruppen bestående av oxider av titan, tantal och niob, (iii) 20 - 70 molprocent tennoxid, varvid den samman- lagda halten i molprocent av iridiumoxid (i) plus molprocent av metalloxiden (ii) är minst 30 molprocent.

2. Elektrod enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att beläggningen (b) innefattar: (i) 5 - 75 molprocent iridiumoxid, (ii) 5 - 70 molprocent titanoxid och (iii) 20 - 70 molprocent tennoxid.

3. Elektrod enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e - t e c k n a d därav, att det elektriskt ledande substratet utgöres av ett substrat av titan, tantal, niob, zirkonium eller hafnium eller en legering bestående övervägande av titan, tantal, niob, zirkonium eller hafnium.

4. Förfarande för framställning av en elektrod för använd- ning vid elektrolys av en vattenlösning av en metallhalogenid, k ä n n e t e c k n a t därav, att man (a) påför en lösning innehållande: (i) en iridiumförening, (ii) minst en metallförening vald från gruppen bestående av föreningar av titan, tantal och niob och _ (iii) en tennförening på ett elektriskt ledande substrat och /5- 7902664-7 (b) underkastar det belagda elektriskt ledande substratet värmebehandling i oxiderande atmosfär, så att man på det elektriskt ledande substratet åstadkommer en oxid- beläggning bestående av: (i) 5 - 75 molprocent iridiumoxid, (ii) 5 - 70 molprocent av minst en metalloxid vald från gruppen bestående av oxider av titan, tantal och niob samt (iii) 20 - 70 molprocent tennoxid, varvid den samman- lagda halten i molprocent av iridiumoxid (i) plus halten i molprocent av metalloxid (ii) är minst 30 molprocent.

5. Förfarande för framställning av en elektrod enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att föreningar- na (i), (ii) och (iii) i lösningen utgöres av klorider.

6. Förfarande för framställning av en elektrod enligt patentkrav 4 eller 5, k ä n n e t e c k n a t därav, att värmebehandlingen genomföres i oxiderande atmosfär, i vilken syrepartialtrycket är ca 0,1 - 0,5 at.

7. Förfarande för framställning av en elektrod enligt patentkrav 4 eller 5, k ä n n e t e c k n a t därav, att värmebehandlingen genomföres vid en temperatur av ca :so - eso°c.

8. Förfarande för framställning av en elektrod enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att värmebe- handlingen genomföres vid en temperatur av ca 350 - 650°C.

9. Användning av en elektrod enligt något av patent- kraven 1-3 eller framställd med förfarandet enligt något av patentkraven 4-8, som innefattar: (a) ett elektriskt ledande substrat och (b) en beläggning på detta substrat, varvid beläggningen består av: (i) 5 - 75 molprocent iridiumoxid, 7902664-7 /é (ii) Sa- 70 molprocent av minst en metalloxid vald från gruppen bestående av oxider av titan, tantal och niob, (iii) 20 - 70 molprocent tennoxid, varvid den samman- lagda halten i molprocent av iridiumoxid (i) plus molprocent av metalloxiden (ii) är minst 30 molprocent, såsom klorutvecklande elektrod vid elektrolys av en vatten- lösning av metallhalogenid, i synnerhet alkalimetall- eller alkalisk jordartsmetallhalogenid, såsom natriumkloridlösning, t.ex. havsvatten vid låg temperatur.