SE428213B - Klorhaltig hartskomposition med forhojd vermestabilitet - Google Patents

Description

vsossislof-o 2 *att snabbare undergå kvalitetsförsämring och att missfärgas.Kalcium- karbonat använt som stabiliseringsmedel har da1nackdelen att dessl 0 förmåga att bortrensa klorväte är liten och att fördenskull fritt klor- väte, som utvecklas vid de klorhaltiga hartsernas sönderdelning, icke 'avlägsnas i tillräcklig utsträckning. Detta har till földj att de klorhaltiga hartserna snabbare undergâr sönderdelning och missfärgas. Üppfinnarna till föreliggande uppfinning har gjort omfattande gundersökningar i syfte att eliminera de ovan beskrivna nackdelar, som _ vidlåder de konventionella stabiliseringsmedlen. Uppfinnarna har då funnit en klorhaltig hartskomposition, som är ogiftig eller har ringa giftighet och som ävenledes ger utmärkta resultat beträffande värme- stabilitet under lång tid. Finnandet och utvecklandet av denna kom- position har lett till föreliggande uppfinning.

Enligt föreliggande uppfinning åstadkommas en klorhaltig harts- komposition, innefattande ett klorhaltigt harts och som värmestabili- seringsmedel för det klorhaltiga hartset minst en kalciumförening vald bland 2Ca0'SiO2, 3CaO-SiO2, 3CaO-2Si02, varvid nämnda förening(ar) j har en beläggning av en organisk kiselförening med formeln ' I RSiX3 vari R betecknar en grupp, innehållande en funktionell grupp vald bland vinyl, metakryloxi, amino, merkapto, glycidoxi, halogenalkyl med l-5 kolatomer; och X betecknar halogen, alkoxi med l-2 kolatomer eller acetoxi, varvid den organiska kiselföreningen ingår i kompositionen i en mängd av ca 0,5- ca 6 viktdelar per 100 viktdelar kalciumförening och varvid den belagda kalciumföreningen inkl. dess beläggning ingår i kompositionen i en mängd av ca 0,5 - ca 20 viktdelar per 100 vikt- delar av det klorhaltiga hartset.

Exempel på klorhaltiga hartser, som kan användas i samband med denna uppfinning, inkluderar polyvinylklorid, polyvinylidenklorid, en vinylklorid-vinylidenkloridsampolymer med en vinylkloridhalt av ca 5 - ca 95 viktprocent; en vinylklorid-vinylacetatsampolymer, vanligast i form av handelsprcdukt med en vinylacetathalt av 0,4 - 40 viktpro- cent,oftast 0,5 - 20 viktprocent; en vinylklorid-etensampolymer, van- ligast i form av en handelsprodukt med en etenhalt av l - 15 molpro- cent och en genomsnittlig polymerisationsgrad av 700-1500; klorerad vinylklorid, vanligast i form av handelsprodukt med en klorhalt av * 60-70 viktprocent, oftast 63-38 viktprocent; och klorerad polyeten, vanligast i form av handelsprodukt med en klorhalt av 25-45%. Dessa material undergår termisk sönderdelning i samband med formningsopera- 7809650-0 tionerna och kräver stabiliseringsmedel för att sådan termisk sönder- delning skall förhindras.

Föreningarna 2CaO~Si02, 3CaO-SiO2 och 3CaO-2SiO2 (som i det föl- jande ofta generellt kallas "kalciumsilikatföreningar" och) som an- vändes enligt föreliggande uppfinning, är av samma kvalitet som de, vilka användes inom cement- och keramikindustrierna. Dessa kalcium- silikatföreningar har låg aktivitet, d.v.s. ringa förmåga i form av vattenfri kalciumsilikatförening att upptaga en vattenmolekyl till bildning av ett hydrat. (Ju högre aktiviteten är desto större är det antal vattenmolekyler, som ingår i den hydratiserade formen.) Dessa kalciumsilikatföreningar har i allmänhet en anhydridstruktur, i vil- ken bindningsförhållandet kalciumoxid : kiselsyra är 2:1, resp. 3:1 resp. 3:2. Dessa föreningar beskrives generellt av H.F. W. Taylor, Chemistry of Cement, vol. I & II, publicerade av Academic Press CO., London/New York 1964, och de kan erhållas medelst torr syntes, exempel- vis kalcinerings- eller smältningsmetoder som är välkända för fack- mannen. När dessa föreningar inkorporeras i klorhaltiga hartser visar de ett helt annat beteende än högaktiva kalciumsilikatföreningar, d.v.s. sådana som har hög vattenhalt (hydratstruktur)och ett bindnings- förhållande kalciumoxidzkiselsyra ca 1:1 och som kan erhållas medelst våt syntes - exempelvis tobermorit (CaO'SiO2.H2O), xonotrit (5CaO- 6SiO2-5-9H2O) och liknande. Följaktligen kan man nu för första gången erhålla en utmärkt termisk stabilitet hos klorhaltiga hartser, genom att man använder ovan angivna kalciumsilikatföreningar med låg akti- vitet.

Dessa kalciumsilikatföreningar liksom även de andra nedan i de- talj beskrivna kalciumföreningarna kan ha vilken partikelstorlek som helst; men företrädesvis användes de i form av fint pulver, vars par- tikelstorlek är av samma storleksordning som den hos pulver som van- ligen användes som oorganiska tillsatsämnen vid beredning av synte- tiska hartsmaterial. Detkan nämnas, ehuru uppfinningen icke skall anses vara begränsad härtill, att det är fördelaktigt att i samband med föreliggande uppfinning använda sådana fina partiklar av ifråga- varande föreningar, som har en storlek mindre än motsvarande en sikt- grovlek av ca 24 maskor/cm, företrädesvis mindre än motsvarande en siktgrovlek av ca 80 maskor/cm.

De organokiselföreningar, som kan användas för beläggning av ytan av 2CaO-SiO2, 3CaO-SiO2 och 3 CaO-2SiO2, omfattar föreningar med for- meln RSiX3,vari R betecknar en grupp som innehåller en funktionell grupp såsom en vinylgrupp, metakryloxigrupp, aminogrupp, merkapto- lvsfsco-sfssoi-no Ü grupp,' 7 //0\\ glycidoxigrupp (CH2 - CH - CH2 - 0 - ) eller halogenalkylgrupp med l-5 kolatomer, såsom kloralkylgrupp, exempelvis vinylgrupp, metakryl- oxipropylgrupp, aminoalkylgrupp vari alkyldelen kan vara en rak eller grenad kedja, varvid alkylgruppen innefattar.2-4 kolatomer, en merkap- stopropyl- eller en klorpropylgrupp, och X betecknar en halogenatom, såsom klor, brom, fluor eller jod, en alkoxigrupp med l-2 kolatomer, såsom metoxi- eller etoxigrupp, eller en acetoxigrupp. Representati- va exempel på organiska kiselföreningar är.X¥nærkaptopropyltrimetoxi- silan, K-glycidoxipropyltrimetoxisilan, X-aminopropyltrimetoxisilan, J-metakryloxipropyltrimetoxisilan och liknande..

Såsom ovan beskrivits är de kalciumkiselföreningar, som användes i samband-med föreliggande uppfinning, på sin yttre yta belagda med en organisk' kiselförening såsom angivits ovan. Med "belagda" avses att det yttre ytpartiet eller -skiktet hos kalciumsilikatföreningen bringats att reagera med en organisk kiselförening till bildning av sådana kalciumsilikatföreningar, hos vilka molekyler av den organiska kiselföreningen finns på ytan, vanligtvis i en enfiberkristall- eller aémgstubbliknande form. g A _ Förfarandet för beläggning av kalciumsilikatföreningarnas yttre yta med ovan beskrivna organiska kiselföreningar kan exempelvis vara följande: Kalciumsilikatföreningar dispergeras eller suspenderas i vatten.eller organiskt lösningsmedel, som innehåller en spårmängd vat- ten. Rqmæsentativa exempel på organiska lösningsmedel, som kan använ- das, är kolväten såsom n-hexan, bensen, xylen och liknande, klorerade kolväten såsom kloroform, koltetraklorid, dikloretan och liknande, alkoholer såsom metanol, etanol, propanol och liknande, etrar såsom I dietyleter, tetrahydrofuran och liknande, samt ketoner såsom aceton, metyletylketon, dietylketon och liknande, Dessa organiska lösnings- medel innehåller i regel en spårmängd vatten. Även då dessa reagens föreligger i form av högrena kvaliteter är exempelvis ca 0,05 vikt- procent vatten (maximalt) närvarande när det gäller lösningsmedel bestående av kolväten och lösningsmedel bestående av klorerade kolväten; är ca 0,2 - 5 viktprocent vatten närvarande när det gäller alkoholer; eller är ca 0,2 - 0,8 viktprocent vatten närvarande när det gäller lösningsmedel som är ketoner eller etrar. Det närvarande vattnet fungerar som katalysator vid kalciumsilikatföreningens reaktion med den organiska kiselföreningen. Såsom fackmannen torde förstå är när- varon och mängden av vattnet i det organiska lösningsmedlet icke 780965040 5 förekrivna, eftersom även den fukthalt, som finns i luften, verkar som katalysator när en blandning av kalciumsilikatföreningen och den organiska kiselföreningen får stå utsatt för luften eller ute. Teore- tiskt kan den för reaktionen erforderliga mängden vatten beräknas på basis av den använda mängden organisk kiselförening - minst 1 mol vatten krävs således för bildning av en silanolgruPP (Si-OH), och maximimängden vatten som krävs är 3 mol, räknat per mol organisk ki- selförening. Emellertid kan vatten vara närvarande i vilken över- skottsmängd som helst utöver nämnda 3 mol per mol organisk kiselför- ening. En lämplig mängd organisk kiselförening, i regel ca 0,5 - ca 6 viktdelar per l00 viktdelar kalciumsilikatförening, sättes till sus- pensionen; den då erhållna blandningen upphettas under viss bestämd tid under omrörning, varigenom kalciumsilikatföreningarnas yttre yta bringas att reagera med den organiska kiselföreningen. Därefter föl- jer filtrering och torkning. Den upphettningstemperatur och den tid som erfordras för reaktionen, d.v.s. bildningen av silanolgruppen (Si-OH) genom hydrolys, varierar i beroende av det använda lösnings- medlets kokpunkt. Om exempelvis metanol användes som lösningsmedel hydrolyseras den organiska kiselföreningen fullständigt vid ca 4-5 timmar vid 70OC. Då man istället använder dietyleter eller kloroform räcker det i regel med ca 7-8 timmars uppvärmning vid ca 40OC, och vid användning av xylen räcker det i regel med ca 30 min. - ca l timmes upphettning vid ca 135 - 14500. I allmänhet är ca 30 minuters ä ca 8 timmars upphettning vid en temperatur under ca l60°C tillfyllest.

Alternativt kan kalciumsilikatföreningen och den organiska kiselföre- ningen blandas i ett förhållande av ca 0,5 - ca 6 viktdelar organisk kiselförening per 100 viktdelar kalciumsilikatförening (beroende på den sistnämndasspecifika yta - vid större spec. yta går åt mera och vid mindre spec. yta går åt mindre av den organiska kiselföreningen), med användning av en kulkvarn, en Henschel-blandare eller liknande, och upphettning till ca 100 - ca l60°C i ca 3-5 minuter för att bland- ningen skall kunna reagera. I det sålunda erhållna stabiliseringsmed- let har den i kalciumsilikatföreningarna närvarande Si02~komponenten och den silanolgrupp (Si-OH), som bildats genom hydrolys av den i den organiska kiselföreningen ingående halogenen eller alkoxigruppen, reaqæat med varandra till bildning av en Si-O-Si-bindning. Därigenom är kalciumsilikatföreningarnas yttre yta aktiverad. Det är denna, ovan beskrivna mekanism, som antas ge stabiliseringsmedlet en för- bättrad förmåga att rensa bort klorväte, i jämförelse med ett stabi- liserinqsmedel omfattande enbart kalciumsilikat. " vanessa-o 2 6 De salter av organiska syror, som lämpligen kan användas i sam- -band med föreliggande uppfinning, är salter av litium, natrium, magne- sium,kalcium, strontium, barium och aluminium med monokarboxylsyror med 2-22 kolatomer, t.ex. ättiksyra, kapronsyra, pelargonsyra, laurinsyra, palmitinsyra, oljesyra, stearinsyra, akrylsyra, metakrylsyra, ricinol- syra etc.; monoalkylestrar av dikarboxylsyror, vilka-estrar har 3-22 kolatomer och hos vilka alkyldelen har 1-4 kolatomer, t.ex. estrar av oxalsyra, malonsyra, bärnstenssyra, glutarsyra, adipinsyra, pimelin- _ syra, suberinsyra, azelainsyra, sebacinsyra etc.; monoalkylestrar av 2 omättade dikarboxylsyror, vilka estrar har 10-22 kolatomer och i vilka * alkyldelen har l-4 kolatomer, t.ex. estrar av maleinsyra, fumarsyra, citrakonsyra, mesakonsyra, itakonsyra, akonitinsyra etc.; monoaromatis- ka monkarboxylsyror, t,ex. bensoesyra, salicylsyra etc; monoalkylestrar av monoaromatiska dikarboxylsyror, vilka estrar har 10-22 kolaomter och i vilka alkyldelen har l-4 kolatomer, t.ex. estrar av ftalsyra, tereftalsyra etc.; och tiokarboxylsyror, t.ex. tioglykolsyra, merkapto- mjölksyra, merkaptopropionsyra etc. Speciellt,när det är viktigt att materialet är helt ogiftigt, föredras användning av natrium-, magne- sium- eller kalciumsalterna av propionsyra, 2-etylhexansyra, l2-hydroxi- stearinsyra, glukonsyra, sorbinsyra, glycerolsyra, hartssyra (rosic acid), bensoesyra, högre fettsyror såsom härdade fettsyror från ox- talg, härdade fettsyror från fiskolja och hydroxifettsyror, där fett- syran har 8-32 kolatomer, samt blandningar därav. Det salt av en orga- nisk syra, som är mest föredraget, är kalciumstearat.

De föredragna organiska tennföreningar, som kan användas enligt yföreliggande uppfinning, är de som innehåller sådana organiska grupper som aryl- eller alkylgrupper, varvid antalet kolatomer i varje grupp dföreträdesvis skall vara 9 eller mindre. Exempel på dessa föreningar inkluderar dibutyltennlaurat, dibutyltenndistearat, dibutyltenndi- nonylattribensyltennlaurat, dibutyltennmaleat, dioktyltennmaleatpoly- mer, dioktyltennmaleat, dioktyltennlaurat och diokyltenn-bis-(2-etyl- hexyltioglykolsyraestermerkaptid). När det är nödvändigt att materia- let är helt ogiftigt föredrar man särskilt dioktyltennmaleatpolymer och dioky1tenn-bis-(2-etylhexjüiogylkolsyraestermerkaptid). _ Man använder i samband med föreliggande uppfinning kalciumföre- ningen (d.v.s. kalciumsilikatföreningen med eller utan beläggning med en eller flera organiska kiselförening(ar), och/eller andra kalcium-2 föreningar, som i det följande medomfattas med samma term) företrädes- vis i en mängd från ca 0,5 - ca 20 viktdelar per 100 viktdelar av det klorhaltiga hartset. Om kalciumföreningen användes i kombination med 7809650-0 7 saltet av en organisk syra, användes företrädesvis per 100 viktdelar klorhaltigt harts ca 0,5 - ca 20 viktdelar av kalciumföreningen och mindre än ca 5 viktdelar av nämnda salt av den organiska syran. Om man som stabiliseringsmedel använder ett trekomponentsystem, omfat- tande kalciumföreningen, saltet av organisk syra och den Orga- ' niska tennföreningen, föredrar man att per 100 viktdelar klorhaltigt harts använda ca 0,5 - ca 20 viktdelar av kalciumsilikatföreningen, mindre än ca 5 viktdelar av saltet av den organiska syran, och mindre än ca 3 viktdelar av den organiska tennföreningen. Emellertid är mängmuma av de till det klorhaltiga hartset tillsatta stabiliserings- medlen icke alls begränsade till ovan angivna intervall, och om så önskas kan till hartset även sättas andra konventionella stabilise- ringsmedel, fyllmedel, pigment, smörjmedel och liknande i enlighet med vad som är lämpligt, utan att detta ger någon ogynnsam inverkan på hartset.

Således: Om man till ett klorhaltigt harts sätter en eller flera kalciumföreningar valda bland föreningarna 2CaO-SiO2, 3CaO-SiO2, 3CaO-2SiO2, belagd(a) med en organisk kiselförening, så kan klor- väte, vilket alstras i samband med eller efter formningen av de klor- haltiga hartserna på grund av att dessa nedbrytes termiskt, effektivt rensas bort samtidigt som man undviker uttagntngav klorväte ur själva hartsmolekylerna; tack vare denna effekt får den resulterande harts- kompositionen den egenskapen att den förblir värmestabil under lång tid och stabil mot missfärgning. Användning av ovan beskrivna kalcium- förening i kombination med ett salt av en organisk syra förbättrar stabiliteten mot missfärgning i hög grad liksom även bearbetbarheten av den erhållna hartskompositionen, och dessa egenskaper förbättras ytterligare genom användning av kacliumföreningen i kombination med saltet av en organisk syra och/eller den organiska tennföreningen.

Därtill kommer ytterligare följande: Då de klorhaltiga harts- kompositionerna enligt föreliggande uppfinning innehåller ovan be- skrivna kalciumförening, är kalciumföreningen fri från sekundär- aggregatbildning när hartskompositionen formas genom strängpressning eller blandning medelst valsar. De skjuvkrafter, som uppstår genom den medelst valsarna verkställda omblandningen, bryter sönder kalcium- föreningens kristallform, varigenom kalciumföreningen (-föreningarnas) dispergerbarhet i pulvret av klorhaltigt harts förbättras så att nämnda förening(ar) föreligger i nämnda pulver i form av finare par- tiklar. Detta fenomen, som kan observeras i elektronmikroskop har en gynnsam inverkan på slutprodukternas fysikaliska egenskaper. 7809650-o -anges. 8 Uppfinningen åskådliggöres ytterligare i nedanstående exempel, vilka emellertid endast har illustrerande syfte och icke skall tol- kas såsom innebärande någon begränsning för uppfinningens ram. I exemplen har alla de angivna åtgärderna vidtagits vid rumstemperatur och atmosfärstryck, såvida icke annat anges; vidare är i exemplen alla procentuppgifter, delar och förhållanden räknade på vikten, så- vida icke annat anges, och är kalciumföreningens partikelstorlek mindre.än motsvarande en_sikt med 24 maskor/cm, såvida icke annat, Exempel l-3. Var och en av föreningarna 2CaO-S102, 3Ca0¥SiO2 och 3CaO-2Si02 sattes till ett polyvinylkloridharts med genomsnittlig polymerisationsgrad ll00 (härefter detsamma) i en mängd av 2,5 eller 10 viktdelar per 100 viktdelar av hartset. Var och en av de sålunda erhållna blandningarna blandades likformigt 3-5 minuter vid en tem- peratur av 100 - l60°C. En föreskriven mängd blandat pulver togs ut, nämligen så mycket att den däri ingående mängden polyvinylklorid var 2 g. Dessa prov om 2 g pyrolyserades vid 200°C i oljebad med använd- ning av konventionell apparatur för termisk sönderdelning av hartset; sönderdelningsbehandlingen pågick under de i tabell L angivna tiderna, Klorväte som alstrats från hartset och som fanns i systemet spolades ut med användning av gasformigt kväve som bärargas och löstes sedan i vatten, varpå man mätte mängden fritt klorväte. Dessutom underkastades den_återstående blandningen av harts + kalciumklorid - den sistnämnda “bildad under pyrolysreaktionen mellan dels Ca0 och dels ur polyvinyl- kloridhartset alstrat HCl - en svällning i dikloretan, och man till- satte vatten och skakade därefter i och för extrahering av alla klori- der. Var och en av de erhållna lösningarna titrerades med en 1N vatten- lösning av silvernitrat som titreringsmedel, i enlighet med en poten- tiometrisk titreringsmetod. Mängden klorväte i den utspolade gasen bestämdes kvantitativt (detta klorväte kallas “fritt klorväte“) och därefter bestämdes den mängd av det i återstodsblandningen ingående och extraherade klorvätet, som bortrensats av stabiliseringesmedlet (och som kallas "extraherat klorväte“). Mängden fritt klorväte, be- stämd enligt ovan, och mängden extraherat khmnëte sammanslogs så att man då erhöll den totala mängd klorväte, som alstrats från polyvinyl- kloridhartset. De erhållna resultaten framgår av nedanstående tabell1 För jämförelsens skull anges även i nedanstående tabell 2, jäm- förelseexempel 1-4, de resultat som erhållits vid användning av poly- vinylkloriden antingen ensam eller i kombination med kalciumhydroxid, kalciumkarbonat eller kalciumsilikat-hydrat. 9 ' 7809650-0 Tabell 1 Exempel Stabilise- Mängd sta- Termisk Fritt Extra- Totalmängd nr ringsmedel biliser- sönder- HC1 herat HC1 ingsmedel delning HC1 per 100 pågick delar PVC (delar) (min) mo* mmol) 1-a 2Ca0-SiO2 2 30 0,30 12,76 13,06 b " 5 30 0,10 10,91 11,01 c " 10 30 0,09 10,28 10,37 d " 2 60 0,87 33,33 34,20 e " 5 60 0,75 31,13 31,88 f " 10 60 0,10 24,61 24,71 2-a 3CaO-SiO2 2 30 0,27 11,63 11,90 b " 5 30 0,30 13,15 13,45 c “ 10 30 0,14 17,60 17,74 d " 2 60 0,41 15,07 15,48 e " 5 60 0,98 11,23 12,21 f " 10 60 0,23 10,55 10,78 3-a 3cao-2Si02 2 30 0,31 11,77 12,08 b " 5 30 0,24 11,54 11,77 c " 10 30 _ 0,11 10,47 10,58 d " 2 60 0,85 17,06 17,91 e " 5 60 0,62 15,21 15,83 f “ l0 60 0,24 13,34 13,58 7009650-0 10 Tabell 2 Jämförel- Stabilise- Mängd sta- Termisk Frift Extra- Totalmäfigd se exem- ringsmedel biliser- sönder- HC1 herat “HCl lel nr ingsmedel delning 9 HCl per 100 pågick delar PVC (delar) (min) (xl0-2 mmol) 1-6 inget - 30 13,0 0,6 13,6 b " - - 60 44,0 1,5 45,5 2-a kalcium- 4 1 hyaroxia 2 30 9,05 20,06 37,06 be “ 3 5 30 5,74 43,23 48,97 0 6 " 10 30 43,05 58,38 61,94 a 36 “ 2 60 21,90 34,09 55,90 6 " 5 60 15,38 48,03 63,41 f' " 0 10 60 9,24 63,00 72,24 3-ai kalciumf karbonat 2 30 19,00 0,07« 19,07 b " . 5 30 17,22 0,006 17,22 16 ' " 10 30 13,92 0,23 14,15 ae 1“ 2 60 44,00. 1,34 45,37 6 " 5 60 43,06 3,05 46,91 f " 10 60 42,73 4,81 47,54 4-a kalcium- si11kat- 2 30 _ 10,01 4,26 14,29 hydrat b 4 " ' 5 30 6,41 5,27 13,63 c " 10 30 0,90 12,23 13,18 a " 1 2 60 21,63 23,00 044,63 6 " 5 60 11,35 30,03 41,38 f "' . 10 I 60 7 2,46 39,05 42,01 7809650-0 ll Vid studium av tabellerna l och 2 ovan kan man beträffande jäm- förelseexempel 2 utläsa följande: När kalciumhydroxid tillsattes till det klorhaltiga hartset som termiskt stabiliseringsmedel, erhölls visserligen en hög förmåga att utrensa fritt klorväte, som alstrats under hartsets termiska sönderdelning, men samtidigt skedde även en utdragning (frigöring) av klorväte ur hartsmolekylerna - så att man till sist, nämligen vid sammanräkningen, erhöll en ökad mängd totalt klorväte; därigenom påskyndades det klorhaltiga hartsets försämring i jämförelse med resultaten i jämförelseexemplet 1, där inget stabi- liseringsmedel användes.

I jämförelseexempel 3, där som stabihßeringsmedel användes kal- ciumkarbonat, var utrensningsförmågan alltför svag för utrensning av fritt klorväte, som alstrats under det klorhaltiga hartsets sönder- delning. Kalciumkarbonatet blev därigenom likaledes ofördelaktigt såtillvida som det medförde en ökning av den hastighet, med vilken det klorhaltiga hartset sönderdelades. Även beträffande jämförelse- exempel 4, där man använde ett kalciumsilikat-hydrat, erhållet medelst en syntes på våta vägen, gäller att förmågan att rensa ut klorväte var otillräcklig och att därigenom den hastighet med vilken hartset sönderdelades ökade.

Däremot kunde de i exempel l-3 använda föreningarna 2Ca0-SiO2, 3CaO'Si02och 3CaO-2SiO2 i tillräcklig grad rensa ut klorväte, som alstrats på grund av sönderdelningen av det klorhaltiga hartset; vid användning av dessa stabiliseringsmedel blev det dessutom också möj- ligt att förhindra, att i molekylerna av det klorhaltiga hartset ingående klorväte drogs ut ur molekylerna. Till följd härav erhöll de klorhaltiga hartserna en i anmärkningsvärt hög grad förbättrad termisk stabilitet.

Exemgel 4-5. 2 delar av var och en av föreningarna 2Ca0-Si02 och 3CaO-SiO2 och l del kolvätevax-smörjmedel sattes till 100 delar polyvinylklorid. Den så bildade blandningen omblandades likformigt med användning av en rivningsanordning. Det blandade pulvret knåda- des sedan 5 minuter i en valsblandningsanordning, inställd på 200°C.

På så sätt erhölls ett ark, som sedan underkastades värmetestning med användning av en varmluftugnstestanordning. Denna hade en temperatur av l90°C, och testerna pågick så länge som visas i tabell 3. Man iakt- tog då inträdande ändringar i värmestabilitet och stabilitet mot missfärgning. Resultaten anges i tabell 3.

Pâ liknande sätt satte man var och en av föreningarna kalcium- hydroxid, kalciumkarbonat, kalciumsulfat och kalciumsilikat-hydrat 1809650-o 12 jämte kolvätevax-smörjmedlet till polyvinylklorid; de resultat som '.dâ erhölls visas likaledes i tabell 3, se de däri angivna jämförelse- exemplen 5-8.

Tabell 3 Exempel nr Jämförelseexempel nr Sammansättn. (viktdelar) 4 5 5 g 6 7 8 Polyvinylklorid 100 100 100 I 100 100 100 zcao-sioz i i 2 i i ácáó ¥ sioz 2 Kalciumhydroxid 2 Kalciumkarbonat A 2 , Kalciumsulfat 7 2 Kalciumsilikathydrat . 2 ,Smörjmedel 1 _ l l l l l» Färg hos det medelst svagt blekt "djupt orange- röd- orange valsning erhållna gul gul röd röd ak- ' arket tigt * brun Färg hos det medelst valsning erhållna arket efter test- ning i värme (190 C) 5 (min.) l gul blekt djupt orange- röd- orange t gul röd röd ak- tigt 1 brun l 0 II Il Il ll Il II V J. 5 _ I ll ll Il 'I n 2 0 ' I ' u _ n n ' u II I rödak_ 'a tigt 25 I orange gul “ “ " ofange 3 0 ' II II V ll' II Il rödak_ tigt brun 7809650-0 13 j Såsom framgår av ovanstående tabell 3 hade det genom ombland- ning med valsar erhållna arket, då däri ingick en kalciumförening framställd medelst torr syntes, en blekt gul à svagt gul färg, var- vid denna färg förblev i huvudsak oförändrad efter värmetestning.

Däremot hade de genom omblandning med valsar erhållna arken, vilka i enlighet med jämförelseexemplen beretts med konventionella stabilise- ringsmedel, en färg varierande från orange till djupt röd vid tiden för själva beredningen; efter värmetestningen ändrades denna färg dessutom mycket kraftigt. Såsom framgår av de ovan visade resultaten har tillsättningen av de enligt uppfinningen avsedda kalciumsilikat- föreningarna visat sig förläna förbättrade anti-missfärgningsegenska~ per åt det klorhaltiga hartset.

Exempel 6-9. 5 delar av var och en av föreningarna 2CaO'Si02 och 3CaO~SiO2, vidare 0,5 delar kalciumstearat och l del kolvätevax- -smörjmedel sattes till l00 delar polyvinylklorid till bildning av blandade pulver. Till en portion av vart och ett av de blandade pulv- ren sattes dessutom 0,01 del dioktyltenn-bis-(2-etylhexy1tioglykol- syraestermerkaptid). Varje prov omblandades med användning av en vals- blandningsanordning, inställd på 200°C. Omblandandet pågick under så lång tid som anges i tabell 4, och man observerade i vad mån mot- ståndskraften mot missfännüng ändrades allteftersom tiden fortskred.

De erhållna resultaten framgår av tabell 4.

På liknande sätt satte man kaciumhydroxid, kalciumkarbonat, kal- ciumsulfat eller kalciumsilikat-hydrater jämte kolvätevax-smörjmed- let till polyvinylkloriden, och de då erhållna blandningarna under- kastades samma testning. Resultaten som då erhölls framgår likaledes av tabell 4, se jämförelseexemplen 9-12 i nämnda tabell. 1809650-0 14 Tabell 4 Exçmpel nr_ Jämförelseexempel nr 6 -7 8 9 9 10 ll 12 SammanSättn.(vikt- ' delar) Polyvinylklorid 100 100 100 100 100 100 _ 100 '100 »zcao-sioz n 5 5 3CaO-Si02n 5 5 Kalciumhydroxid 0 _ 5 Kalciumkarbonat 5 Kalciumsilikat- n s in hydrater Kalciqmstearat 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 Dioktyltenn;biš- 7 -2-etyl-hexyltío- glykolsyraester- O oli 0 01 merkaptid) ' " smörjmeae1 n 1 1 1 1 1 _ 1 Å 1 _ 1 Färg efter ombland4 ning medešst vals- ning (200 C) n 5 (mind gul blek: blekt vit mörkt röd röd- röd - gul ' gu] röd ak- - tigt brun lo ll 'u II ll ll II II II l 5 II l II Il II _ - röd mörkt orangvš brun g röd 2Û Orafl I, _ u n u r-o-d_ V" djupt V nga ak- f schar-i 9“1 tigt la- ' brur' kans rëd 7809650-0 15 Såsom framgår av resultaten i jämförelseexemplen 9-12, se tabell 4, uppvisade arket, som erhållits medelst valsningen-ombland- ningen och som innehöll det konventionella kalciumsaltet i kombination med ett salt av en organisk syra, inga goda egenskaper vad beträffar motståndskraft mot missfärgning. Alla dessa kontrollark började efter endast 5 min. omblandning medelst valsarna ändra färg till rött à rödaktigt brunt för att efter 20 min. valsning-omblandning undergå färgändring till mörkt scharlakansrött å mörkbrunt. I exempel 6 och 7 däremot, där man använt den angivna kalciumsilikatföreningen i kombi- nation med saltet av en organisk syra, hade de medelst valsning-om- blandning erhållna arken en tillfredsställande motståndskraft mot missfärgning. Deras färg blev nämligen endast blekt gul eller gul vid 5 minuters valsning-omblandning och endast orangegul eller gul vid 20 minuters valsning-omblandning.

Såsom dessutom framgår av exempel 8 och 9 erhölls vid användning av kalciumsilikatföreningen i kombination med en utomordentligt li- ten mängd av den Organiska tennföreningen en anmärkningsvärt stor förbättring med avseende på motståndskraft mot missfärgning; i dessa fall blev arkens färg endast vit à blekt gul vid 5 minuters valsning- -omblandning, och arken behöll denna sin färg framdeles.

Exempel 10. 2 delar 3CaO'SiO2, 1 del kalciumstearat, 0,01 del diokty1tenn-bis-(2-etylhexyltioglykolsyraestermerkaptid) och l del kolvätevax-smörjmedel sattes till 100 delar polyvinylklorid. Den då erhållna blandningen, som hade underkastats fförblandning i 10 min. med användning av en rivanordning,knådades under samtidig inverkan av värme med användning av en plastografanordning tillverkad av Brabender Co., USA. Plastografen hade en skruv av den typ, som an- vändes för knådning. Man mätte skruvens vridmoment under nedan angiv- na betingelser, och tidsintervallet fr.o.m. det ögonblick då vrid- momentet nådde sitt av jämviktsperioden efterföljda maximum t.o.m. det ögonblicket då vridmomentet sedan efter jämviktsperioden, åter började öka (begynnande sönderdelning) utgjorde värmestabilitets- tiden = ett mått på dynamisk värmestabilitet. De erhållna resultaten anges i tabell 5, där i uppgifterna om värmestabilitet siffrorna före snedstrecket avser minuter och siffrorna efter snedstrecket avser sekunder.

Betingelser för fastställande av vridmomentet Provernas viktmängd 65 g Skruvens rotationshastighet 60 varv/min. '7809650-0 16 Förvärmingstid efter införande i plastografen -5 min.

-Temperaturen vid införandet i plasto- grafen g g 1ss°c Éolyvinylkloriden utan tillsatsämne och polyvinylkloriden med en organisk tennförening och/eller salt av en organisk syra underkasta- _des samma bestämningstest. De erhållna resultaten visas likaledes i tabell 5, se jämförelseexemplen 13-15 i nämnda tabell.: I Tabell 5 t,Exempel nr. _ Jämförelseexempel nr 10 13 _ 14 15 Sammansättn. (viktdelar) _ _ i Poiyvinyikiorid 1oo ~ 1oo 1oo 1oo acao- sioz u 2 - - - Kalciumstearat 1 - - 1 Dioktyltenn-bis-(2- etylhexyltioglykol- , . syraestermerkaptid). 0,01 - - 0,01 0,01 Kolvätevax-smörjmedel 1 . ~ 1 1 Värmestabilitet . - (min/sek) _ 25/00 4/20 4/35 A 4/30 Av tabell 5 framgår följande: När man använde stabiliseringsmedlet I enligt uppfinningen omfattande tre komponenter, var produkten värme- beständig i 25 minuter. Denna tid är avsevärt längre i jämförelse med tiden för polyvinylklorid ensam. Värmebeständighetstiden som erhölls då man använde den organiska tennföreningen ensam eller i kombination med saltet av den organiska syran uppgick till 4 min. 35 sek. resp. till 4 min. 30 sek. Detta visar, att nämnda stabiliseringsmedel en- samma som sådana icke gav någon tillräcklig förbättring av polyvinyl-. kloridens värmestabilitet.

Exempel ll-13. 250 ml metanol, innehållande l ml vatten, in- fördes igen 500 ml separeringskolv, som var utrustad med en omrörare.

Man tillsatte en lösning av 6 g av den nedan i tabell 6 angivna or- ganiska kiselföreningen, eller t.ex. X-merkaptopropyltrimetylsilan, varefter man upphettade till 60°C i och för bildning av en homogen lösning. Till den sålunda bildade lösningen sattes den i tabell 6 an- givna kalciumsilikatföreningen, t.ex. 3CaO-Si02, och blandningen upp- 7809650-0 17 hettades i 5 timmar under omrörning vid 80°C. Därefter sugfiltrera- des produkten, varpå den tvättades med metanol och torkades i va- kuum, i och för erhållande av pulver.

Vart och ett av de enligt ovan behandlade pulvren sattes till po- lyvinylkloriden i en mängd av 5 delar per 100 delar polyvinylklorid, och det hela omblandades likformigt. Det blandade pulvret underkasta- des kongorött-testet vid 20000 baserat på JIS K 6723. Resultaten från värmestabilitetstesterna anges i tabell 6 nedan, där siffrorna före snedstrecket i värmestabilitetsuppgifterna avser minuter och siffror- na efter snedstrecket avser sekunder. 7809650-0 mm\oH Nim; »QS ïšä mïä mmšä äšfi 1 ,. 1 .. | 1 .. mnflhwuwwpmxflflfimsø nfiufimx wmflwcmnmno W Acmflflm Anmflflm Asmfifiw Anmflfim ficmflflmflxo lflxoumfi ufixowwäflnu Acmfiflm nflxouwñ aflxøumë lflwäflnßfiæm lfiuflflæm Anmaflw |H%m0Hm |fiNouwE lfiuufiwm lflnwflæm loumoummx xøumoummx nflwouwäfinv nflxofiæuxm |flHuHæmoum loumflxo 40Hmov luwä Jhv 1|HwñJkv lawøflbv |vwE|wv Ioflflšmlhv |wfl0mHm|h. |mmMHwEJhv Afiwwwä nmmcflflwnmnwm , N N N , wfimN . omum ofim . oMóN oflw . omum ofiw . omom Noflm .owom Ngn . omom Noflw . oøom :wcfiawuww . nufizäflmasfioflmm. m m m m. ¶ m _ m m mcflnwumuumxfi Üm _ ¶ |E:floHmx.Hu:mzwm 03 E; 23 03 _ 03 03 03 ¶ øfluoüäæqflkfwfiom 7 ^nøfiwø»xfl>. . mcfiduvmmcmñëmm WH. .Nm 93 vlfl 013 GTS måfi na Hwmëwxm m flawflmë 7809650-0 19 .N mø\m m ofiw.omum w~\> m ~oflw.omu~ mw\m m ~oflm.omum .HG H Ü EÜNÜÜWHÜHÛWEWÜ om\H A.m»nomv w Hflmnma ^.xwm\.:fiEv umHHHfiQmvm0EHm> maflcmummumx |flHfimE:flofimx wmflwcmzwno Aflwwmšwmnfiafldmflmmv Amnwc |wHwuMmxflflflmEßfi0HmMv mfiflfiwnmwumx xflfiwmñßflofimx fimfiflcmswm UflH0HMfiæcfl>æHom ^HmfiwwßMH>v mfiflcuummnmäñmw 7809650-0 20 Av tabell 6 framgår följande: Varje gång man tillsatte den be- handlade kalciumsilikatföreningen i enlighet med föreliggande upp- finning hade detta till följd att den tid, under vilken provet för- blev värmebeständigt, blev mycket längre än vad som var fallet i jäm- förelseexemplen 17-20 där obehandlade kalciumsilikatföreningar hade tillsatts,. _ Exempel 14-16. 2 delar behandlad kalciumsilikatförening, som framställts på det i exempel ll beskrivna sättet, och 1 del kalcium- stearat sattes till 100 delar av polyvinylkloriden. Man omblandade gdet hela vid rumstemperatur med användning av en rivningsanordning eller mortel, och vart och ett av de blandade pulvren underkastades samma kongorött-test som angivits i exempel ll. De erhållna resulta- ten framgår av tabell 7,därJiuppgifterna om värmestabilitet siffror- na före snedstrecket avser minuter och siffrorna efter snedstrecket avser sekunder.

För jämförelsens skull anges i tabell 7 även resultaten från värmestabilitetstesterna när man i stället hade använt en obehandlad kalciumsilikatförening i kombination med kalciumstearat, se jämförel- seexempel 21-23 i tabell 7. 7809650-0 21 HH\m« @m\m~ ««\m~ Hm\m~ ~o\wm >H\w« H H H H H H ^cmHHmfix0 .GmHHw øumëfluu ^cmHHm IHNOHMEHHN .cmH nHMm0Hm IHNOHGEHMH ^QmHHmwM0 IHMQOHQHNO |HmHNou®E ~ñøHHmHxo -løummx IHNQOHQOH |#mEHHu |HæHMm |HHnH%mOum |uwEHHuHwQoHm |HwEJk. |mmMHwE|kv |H%flH>v |umEJk. IOGHEMIXV |H%0vHowHmJ&. ~ø«w~.omum ~oHm.omoN Noww.omum ~oHm.omum ~oHw.omom ~oHw.owum N N N N w N ooH ooH ooH ooH ooH ooH mm WH w|«H ølwfi o|«H nfwfi MZ H H W E H N ß HHwQmB oH\mN A.Mwm\.GHEV .umuHHHAmvmmñuw> H uæumwumeøHoHmM m=H=wHmw»~xflHHw I |E5HOHmx ©mHwQm§wQO ^GmHHmHNO |uwEHußH>m0Hm |OHmmxHw§J%V AHwU0EmmnHHwflmflwmv ~oHw.owom .msflcwnwu |umMHHHmE5HuHmM~ N mflHflwHwmuMMHHfim |EøHoHmx ßmHw:m:mm OOH uHHoHxH>aH>>Hom AHUHOUnvV-Wwkrv .ÜHHHÉHPWW HHNECHNW vaossso-o 22 mm\wH H N ~ofiw~.omum ¶@«\~H a N ~oHm.omo~ m°\wH H N ~oHm.omum OOH flm ..xwm\.=fia. _vwuflHflQmumwEHm> umumwumšøfiuamm ¶ mnflnwuwm lumxfififlmäøfiofimx wwmflwnmnwno Afimwwämmfiflfiwflmnmmv Amaflnwuæuumxflfifiwaøfiufiwmv mnflømuæu numxfififlmäflwoflmx wnfiwumßøm wflH0HxHwGfi>hHOm .u~Hw@@xfi>. mnflnßuwmamssßw M: Hmmšwxwwmflwnwmëmb A.munow. > Hfiwnma 7809650-0 Av tabell 7 framgår följande:Värje gång man använde den behand- lade kalciumsilikatföreningen i kombination med kalciumstearat: blev tiden under vilken materialet förblev värmestabilt mycket längre än när man i enlighet med jämförelseexemplen 21-23 använde en obehandlad kalciumsilikatförening i kombination med kalciumstearat.

Exempel 17-19. En pulverblandning bereddes qawm likformig sam- manblandning av 100 delar av polyvinylklonükm, 2 delar behandlad knlcfumsilikatförening, framställd på det i exempel ll beskrivna sät- tet, 1 del kalciumstearat, 2 delar dimetyltenn-bis{2šetylhexy1tioglyko- lat) och 1,5 delar kolvätevax-smörjmedel. Varje blandat pulver knå- dades under samtidig inverkan av värme med användning av en plasto- grafanordning tillverkad av Brabender Co. Plastografen hade en skruv av den typ, som användes för knådning. Man mätte skruvens vridmoment 23 under de nedan angivna betingelserna. Tidsintervalletfrmnnn det ögon- blick då vridmomentet nådde sitt av jämviktsperioden efterföljande maximum t.o.m. det ögonblick då vridmomentet sedan, efter jämvikts- perioden, åter började öka (begynnande sönderdelning) utgjorde värme- stabilitetstiden = ett mått på dynamisk värmestabilitet. Resultaten anges i tabell 8, där i uppgifterna om värmestabilitet siffrorna före snedstrecket avser minuter och siffrorna efter snedstrecket avser sekunder.

Betingelser för fastställande av vridmomentet Provernas viktmängd 70 g Skruvens rotationshastighet 60 varv/min.

Förvärmning efter provernas införande i plastografen 5 min.

Vid införandet inställd temperatur l85°C ívsoøesu-a 24 ~m\~« -\n~ \o@ N N N fl H H Anmflfim Admfiflw uflxoumâflnu rfiwöumñfluu ~:mH lflæmonmou rfihmoumou lflwfixouøñ smmxnmaanv |mnxuwaJwv |«uuH>z«>.

¶ N ~oHw.oßum wflm~.owom oHw.o«o~ N ¶ ~ N oofi oofl coflfi. Mm 95 \mm \m« \wm N w N H H H Aflmflfln lflxouwe Aamfl fiømfiflmfixo rflæmoum |fimwNouwE luøfifluuflmm lfixofiwuxm lfluufiæmønm Ioumflxow |uo&Jä. |OcfiEm4x. nfloæflmrkv ~oflw.omom ~ofiw.omum NoHm.omum N ,N _N OQH _ OCH 00% Uïßfl , Olßfi Qlßfi Mc Hmmñwwm w HHGQNB \ww ^flmHflm lflxouwëfluu rfiwmoumou lmmxnmñxxv ~oflw.oßom ocflí ..xmm\.nflfiv .uwuflH«nmummäum> .pmfioxwfiw |o«»HwxwnH>»w|~.| |mwnrGcwuHæumEfin . Pßäßüßwfififlnvfißvm wøflnwumwumxfififlwas |HuHmx wßfluømnmno Aamwwämmcfiflunmnmmv Amfiflnmnmm |#mxflHflwEßH0HmMv møfiømumwpßxfiflflmsø fflofimx wmfiunwnwm ©flH0HxHmcfl>hHom Aumfiwø .Luxfl>. .cuummømäñmm '7809650-0 25 wm\ww a .No«wN.omuN~ N mo\HN N .NoNw.owoN. AN N \mm a Oflm.OmUmv N \wN \m N .NoNm.owum.

N QQH Q MM HQ Hwmäwxwwmawuwwñwb ^.w@uow. N Nfiwnmw N ..umm \.cNa. .uw»NNNam»mwaHw> Aumfloxæflmoflßfihwws |Næuw|N.|wNQ|=nw»N>»maNn UNHNÜÜMâHUHNM mflfinmußw lvmxflafimšflwufimx Umfiflnmnono Aawwwšmmuflaøflmswmv ^møwGwumwumxfiflflmEøHoHmM. mcflflwnmmvmx lflfiflwëflfiüflwx flflfiwfimåwm UflHOHxHN:H>>HOm ^Hwfiwwvxfl>. mnflnvvmwfimåämm 7so9sSo-o ' , 26 Av tabell 8 ovan framgår följande: Varje gång man.använde den behandlade kalciumsilikatföreningen, kalciumstearat och den organiska tennföreningen enligt föreliggande uppfinning blev tiden under vil- ken materialet förblev värmestabilt mycket längre än när man i enlig- het med jämförelseexemplen 24-28 använde en obehandlad kalciumsili- katfärening i kombination med kalciumstearat och den organiska tenn- föreningen.

Exempel 20. En pulverblandning framställdes på samma sätt som i exempel 17, men med användning av den behandlade kalciumsilikatföre- ningen i en mängd av 5 delar per 100 delar av polyvinylkloriden. Det hela omblandades medelst 15 cm blandarvalsar, som inställts på en tem- peratur av 600°C. Behandlingen med valsarna pågick i 10 minuter; det då erhållna arket skars sönder till bitar, och bitarna lades på va- randra till-bildning av ett laminat. Detta laminat upphettades 10 mi- nuter vid l95°C under ett tryck av 200 kg/cm2 till bildning av en la- minerad platta, som hade en tjocklek av 2 mm. Denna plaüæms mekaniska egenskaper bestämdes i enlighet med JIS K6745; resultaten anges i tabell 9.

För jämförelsens skull visas i tabell 9 även de resultat, som erhölls då man använde en obehandlad kalciumsilikatförening i kombina- tion med kalciumstearat och den organiska tennföreningen. '7809650-0 27 v~m æ~w w_h N~w mm oHH moH wHH mNm ßvm wwm ßwm m.H m~H m~H m.H N N N N H H H H @ nl | | .nmflflw nfixovwñ ^fimH |HHuH%mOHm ^GwHHmH%o lflmflxouwñ |H%0H>HMm|w9EHuuH>m0Hm |HHu|H>cH>v |»wEJNv IOSHEMJXV ~oHw.omom ~oHm.omum ~o«m.omum | m m m ooH ooH ooH oøH nn Hwm%wMw wuom GIQN u|oN |mmHmHmwämb »NH mmm m~H à:mHHmHxo |»weflHpH>m IOAQHNO |wflu>HmJw. ~oflm.°mum m ooH QION HQ H w Q E w N H m HH0QßE NNH mmm m.H Aamfifim |HxouwEHuu |H>mOHm0u |QmMHwEJhv ~oflw.@wum m AmEo\Eu.mx. .flmnpm wfifimnmwflw AW. mcfinfimuuuonm ^NEo\mx. mfimnwuuounmmun HmumEfiumEm|Nm>m#m>H0M Avflummxnmšnwumwmuäm |Hox>Hmofi»H»xwnHm»mJ |~.|mfin|:nmuHmuwa«o UflW-HÜÜU WEHHH Üämvw .~ofiw.omum. mflfiflwummumx |HHHmEDH0HwM wmHwGmcwAO .HÜUÜEW .OCH HÜÉÜÄÜN Amnflfi |mHwuumxHHHmEøHUHmMv mflfiflmkmwuflx |HHHwEøH0HmM wflHUcmnmm UHH0HMH>:H>æHOm ^HmHOUMMH>..Gv#WmflflEEmm vseoaeseï-ro i 28 Såsom framgår av tabell 9 fann man att de enligt uppfinningen framställda laminerade 'plattorna i fråga om sina mekaniska egenska- - per (dragbrottgräns, brottöjning, slaghållfasthet) 'var mycket över- lägsna i jäsnförelse med de plattor, som framställts 'enligt jämförel- seexemplet 29, där den obehandlade kalciumsilikatföreningen tillsatte i kombination 'med kalciumstearat .och .den organiska tennföreningen. flxemgel 21. 5 _g av var och en av nedan i tabell 10 angivna be- jhandlade "skalciumsilikatföreningar, som framställts 'på det i exempel Ill 'beskrivna sättet, breddes ut 'till ett 'tunt skikt i .en .gllsasbehâlla- 're 'och fick 'sedan 'stå 1 månad. Stabiliteten under “tridens .gång be- stämdes på basis av provernas fprocentuella viktökning. Resultaten _ 'framgår .av nedanstående tabell 1D. * 78-09650-0 29 m~HH w.o wmm.m mo~m AGNHflMflNOHÜE |fluuH>=H>. ~o«m.omu~ 1 m O M H Ü@ENN@ uwwfiwumwswn w|H~ ß~o mmo~m Ånmflfiwflwo .|vwEflnv laæmønm |fiX0H>HMm |vmEJn. ~øHw.omum m WIHN N.H wo.m Acmflflm |HX0vmEfiH# lfiæmonm |onwEmJæv ~o«w.omum m uuflw m.° w.ø møflnxw w mHø.m mo.m Am. wmame R uwuuw uxfl> | 1 .~ofim.°mom. umxflflflmeøfiufimx umawnmnwnø Anmfifim |HNO#wEfiu# AQmHfiwflN0wwE Iflæfioumflxo Ifinuflæmohm 1wflU>HwJh. |0ßmߥuwE|nv Aflwwwäwmflfiflflflwnwmv NoHw.omum ~oflm.omum .wnflawnwuumxflfiflmsøfiufimav m m vmxfififlmäøfioflmx umfiflcmnmm Amv mnfidußwmflßäimm slam MIHN ns H w m E w x H OA Hfiwflmfi vacx-ieisseco-n 30 Såsom framgår av tabell 10 visade' den behandlade kalciumsili- katföreningen, som finner användning i samband med föreliggande upp- finning, en utomordentligt liten procentuell viktökning; *denna för- ening hade således en i anmärkningsvärt hög grad förbättrad stabili- tet under tidens gång. Detta kan .anses bero på den 'omständigheten att .kalciumsili-katpartiklarna-s yttre yta icke ärdirekt exponerad för luf- ten - eftersom partiklarna behandlats med :den organiska kiselföre- ningen a- och på grund härav kan absorption av *vatten .eller koldioxid .ur luften förhindras; på så :sätt bibehålles stabiliteten .även under en längre otidï. i i Uppfinningen har ovan beskrivits .i .detalj .och 'under hänvisning till speciella utföringsformer. .Emellertid kan man givetvis, såsom fackmannen utan *vidare förstår, .företa mångahanda ändringar och mo- difikationer utan att ffördenskull överskrida uppfinningens ram.

Claims (4)

7809650-0 31 P a t e n t k r a v

1. l. Klorhaltig hartskomposition för formning, k ä n n e t e c k- n a d a v att den förutom ett klorhaltigt harts, företrädesvis polyvinylklorid, omfattar som värmestabiliseringsmedel för det klor- haltiga hartset minst en kalciumförening, som är vald bland 2CaO.SiO2, 3CaO.Si02, 3CaO.2SiO2 och som har en beläggning av en organisk kisel- förening med formeln RSiX3 vari R betecknar en grupp, innehållande en funktionell grupp vald blandl vinyl, metakryloxi, amino, merkapto, glycidoxi, halogenalkyl med 1-5 kolatomer; och X betecknar halogen, alkoxi med l-2 kolatomer eller acetoxi, varvid den organiska kiselföreningen ingår i kompositionen i en mängd av ca 0,5 - ca 6 viktdelar per 100 viktdelar kalciumförening och varvid den belagda kalciumföreningen inkl. dess beläggning ingår i kompositionen i en mängd av ca 0,5 - ca 20 viktdelar per 100 vikt- delar av det klorhaltiga hartset.

2. Komposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d a v att den dessutom omfattar ett salt av en organisk syra.

3. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a.d a v att den dessutom omfattar en organisk tennförening.

4. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a V att den dessutom omfattar ett salt av en organisk syra och en organisk tennförening. 5; Komposition enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a d a v att kalciumföreningen har en partikelstorlek understigande den, som svarar mot en sikt med ca 24 maskor/cm (about 60 mesh).